Den 22 december gick jag på jul- och nyårsledighet. Jag tyckte att jag hade en hel evighet av lata dagar framför mig. Det hade jag. Men nu är de slut. I morgon ska jag börja jobba igen. Släpa mig upp i ottan och stövla iväg till bussen. Hur i jisses ska det gå till? Man kommer att se tröttare ut än när man gick på ledigheten. Jag har ju inte tid med det där heller för jag har ju så mycket stickning och virkning som är mycket roligare än att sitta och knappa siffror och vända på papper. Jag läste i någon blogg om arbetsångest och det är nog det rätta namnet på vad jag känner just nu.
Trots att jag varit ledig har jag vaknat hyfsat tidigt och varit ute och sopat snö de gånger det behövts. Vi sopar åt varandra här i längan.De som är piggast hjälper dem som är mindre piggelin. Men i morse sov jag till halv tio och när jag vinglade ut på verandan så var det sopat och klart. Hela gården. Jisses nu har min vän och granne A varit igång tidigt tänkte jag. Jag brukar försöka hålla jämn takt med honom för att han inte ska behöva göra allting själv men det är inte det lättaste ska ni veta. Han är uppe med tuppen, pigg och alert medan jag får tvinga mig upp och ut.
Inatt har det ramlat ner bra mycket snö och nu väntar vi på att det ska bli plogat framför garagen. Mannen ska nämligen åka och hämta det älskade barnbarnet idag. Barnbarnet och jag ska göra pannbiffar till lunch åt honom och morfadern. Jag tänkte att han ska få göra allting själv från grunden. Alltså börja med att hitta rätt i kokboken och följa grundreceptet och sedan trixa till pannbiffarna. Han ska ju få hemkunskap i skolan nu och det ser han fram emot för han gillar att laga mat. Så jag tänkte ge honom lite försprång genom att upplysa om kokbokens underbara värld.
Ullchocken från i förrgår har inte gett sig så nu får jag klia mig som bara attans. Men jag får väl skylla mig själv. Jag tänker på alla dem som avskyr akryl som pesten och tycker det är ett dåligt material. Vad skulle sådana som jag ha om inte det fanns? Ull är inte allena saliggörande för värmen. Akryl värmer lika bra men håller inte fukten borta lika bra som ull. Tack och lov för bomull och akryl säger jag bara och kliar mig lite i armvecket.
Jag hoppas ni har en fin söndag…..med eller utan klierier eller kokböcker.
Bibbis blandning 
Jan 10, 2016 @ 12:45:50
Bra med lite träning innan hemkunskapen. Jag slipper från den där känslan som alltid infann sig efter en lång ledighet. Saknar varken känslan eller jobbet. Kram
Jan 10, 2016 @ 17:04:33
Jag ser också fram emot att bli pensionist. Jättemycket. Då ska jag svansa runt i morgonrock jättelänge varje dag *S*.
Jan 10, 2016 @ 16:24:20
Fördelen med att ha kort julledighet är att man slipper arbetsångesten 🙂 Lycka till på jobbet i morgon. Kram /Eva
Jan 10, 2016 @ 17:03:48
Du har så rätt. Men det är ju så förbaskat rart att ha långledigt också. Man vill ju aldrig att den ska ta slut.
Jan 11, 2016 @ 20:30:17
Hoppas första arbetsdagen inte blev allt för tung! Tack och lov kommer man in i rutinerna ganska fort, även om de första dagarna känns tunga.
Så mycket snö ni har fått! Här toksnöade det igår kväll, men i morse var allt borta.
Fint att man kan hjälpas åt med snöskottningen! Vi har en bit trottoar som ligger på oss att skotta och de gånger det har snöat har mannen även tagit grannens då de inte skottar, utan tycker att det ska stadens snöröjning göra! Ja, något tack blir det alltså inte och inte kan vi räkna med någon gentjänst heller, men man ska vara storsint och tänka på vad som är bäst för de som går här ute!
kram M.E
Jan 13, 2016 @ 00:11:08
Inget klieri här ej heller kokerskor.
Men barnbarn Lina 13 var 2 dar hos oss.
Så jag förstå hur kul ni haft det.
Så bra grannar som är hjälper varandra.
Vi bor på landet och har mycket att skotta.
Det största delen gör traktorn med Rolfs hjälp
Må väl / Eva