Sopor…..och så lite gulligt

Hej hopp, det var ett tag sedan men nu så har proppen gått ur igen och jag ska försöka mig på ett inlägg.

För lite sedan gick jag iväg till vårt sophus för att slänga några påsar. Det var en pyttepåse med konservburkar, en påse med plast och en papperskasse med kartongbitar som skulle tömmas. Inga konstigheter.

Tjolahopptjolahej, här tömdes och slängdes och fixades och trixades med god fart och jag traskade hemåt. När jag kom till ytterdörren hade jag ingen nyckel. Eftersom jag inte hade några fickor på dagens utstyrsel så hade jag trätt nyckelringen på ett finger. Det borde jag ju ha varit vuxen nog att förstå att det var ingen bra idé. Tvärtom, det var en urusel ide. Var fasen var min hemnyckel.

Jag gick med en väldig fart tillbaka till sophuset för att se om jag tappat den på vägen. Det hade jag inte. Så in i sophuset igen. Det luktar inte gott där.  Man vill ju liksom lämna det man har att lämna och gå därifrån fortare än kvickt. Nu var jag tvungen att försöka titta i den mindre soptunnan  och se om jag kunde se någon nyckel med ett stort rött plasthjärta på en ring bredvid. Nääääää inte där. Vidare till plasten. Det är en stooooor soptunna men som tur var så var det inte så mycket i den och jag nådde ner och kunde putta ett par påsar åt sidan så jag såg ner. Inte där heller.

Återstår då bara den jättestora  soptunnan för kartong. Den var knökfull.

DSCN0200

Dessutom stod den längst in till vänster så jag fick börja med att maka på de andra. Jag närde en förhoppning om att nyckeln låg bland det jag tömt ut, alltså överst. Det gjorde den inte. Jag försökte plocka undan och flytta på kartonger och jox för att kunna se bättre. Det gick inget vidare det heller. Jag är ju bara 157 någonting så jag når ju för farao knappt över kanten. Jag brukar skoja och säga att om man skulle mangla ut mig från mitten så skulle jag bli gott och väl 2,13. Det hade behövts här kan jag säga.

Nu kände jag hur jag höll på att bli hysterisk. Fy farao så jag ställt till det. Alldeles själv. Byta lås. Dyrt.  Jag var förbannad på mig själv för att jag burit mig så idiotiskt åt.  Nu kom jag på att ett par som bor i området och i närheten av sophuset  brukar vara hemma på dagarna och han är som en liten hustomte. Jag gick dit och ringde på och hans fru fick höra om mitt eländes elände och hon lovade att hennes man skulle komma och hjälpa mig.

Jag gick tillbaka till sophuset och efter tre minuter så kom den hjälpsamma mannen med en ficklampa. Han började flytta runt grejer och lyste och lyste men till slut sa han att han kunde inte se någon nyckel.  I samma ögonblick som han sa det så kom hans fru in med en lång stång i handen och sa att han skulle prova med den där. En magnetstång! Hon traskade hemåt och jag  tittade på honom när han for runt med den där stången efter kanterna i botten. Rätt som det var så slutade han och drog upp stången och kors i hela fridens dagar…….där hängde min nyckel!

Jag kan inte minnas när jag blev så galet glad. Jag kramade om mannen jättehårt och grät några glädjetårar. Han såg lite bestört ut men ibland kan man inte hejda sin vilda glädje.  Jag gick med honom hem och tackade hans fru för att jag hade fått ”låna” honom.Det är banne mig en vardagslycka att ha snälla hjälpsamma människor omkring sig när det tjorvar till sig.

Dagen efter bakade jag en stor äppelkaka och lämnade tillsammans med vaniljvisp till de vänliga människorna.

Damen i huset tipsade mig om hur hon brukade göra när hon inte hade fickor till nycklarna när hon skulle gå till t ex sophuset. Hon använde ett nyckelband. Det gör jag också numera för fy farao för att rota bland sopor.

DSCN0197

Nu till ett par andra saker. Lite gulligare och lite finare som gör att vi får soplukten ur näsan. Den här lilla tjockisen stod och mumsade hö när vi stod på Medåkers marknad tidigare i år. Kan ni tänka er, en enhörning, det måste väl vara den enda i sitt slag. Barnen fick rida och ibland känner jag att jag skulle också vilja vara liten och få rida på en liten lagom tjock enhörning med flätad man.

DSCN0228.JPG

En liten blomma ska ni få av mig nu i gråvädret. Nu tar det ett tag innan dessa blommar igen. Vackra små solar som jag hoppas kan lysa upp tillvaron för den som kikar in.

DSCN0230

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan enhörningar

Ett annorlunda slakteri

När jag var barn så hade mina föräldrar en sommarstuga utanför stan och dit tog vi oss med moped. Jag satt i någon slags barnsadel bakpå mammas moppe och så fräste vi iväg. När vi kom ner mot hamnen så var det ett ställe (snett emot kraftvärmeverket) där det luktade riktigt otäckt. Det luktade sött, tjockt, varmt och bara riktigt äckligt. När jag blev lite äldre så förstod jag att lukten kom ifrån slakteriet som låg där och som ibland hade sina fönster öppna utåt gatan.  Jag tyckte det var riktigt läskigt att åka förbi där.

Döm då om min förvåning när en fin vän för en massa veckor sedan ringde och frågade om jag ville följa med till slakteriet i Västerås. Genast kom lukten tillbaka i mitt minne och jag frågade henne om hon varit där tidigare men se det hade hon inte. Oj oj oj tänkte jag då vet du inte hur jädrans otäckt det luktar men eftersom hon är en bra vän och vi både kan vara allvarsamma och skojsiga tillsammans så sa jag att jag ville hänga med.

Det visade sig att hon skulle köpa kött från en särskild gård som ligger på vägen till Strömsholm. Den gården har en gårdsbutik men under vintern så är den stängd och butiken flyttad till slakteriet. Jag fattade inte ett jota. Man kan väl för farao inte ha en butik i ett slakteri som luktar död och evig förintelse. Tankarna gick och jag kunde inte föreställa mig detta hur jag än vände och vred på det.  Nåja tänkte jag, den som lever får se.

Nog fasen fick jag se och här ska ni också få se. Det här möttes jag av när vi väl kom fram

dsc03844

Va! Jösses! Det gamla otäckstyget har blivit en saluhall. Inte ett slakteri utan Slakteriet.  När man ser trappan här så går vägen vi åkte förbi på med moppe till vänster bredvid kortsidan på huset.  Jag har aldrig sett den här byggnaden från det här hållet tidigare men det var ju definitivt inte en saluhall när jag var barn för den låg nere i Västerås centrum då.

Så välkomna in och bli lika överraskade som jag blev. Det var så fint.

DSC03839.JPG

Överallt låg små butiker där man kunde köpa kvalitetsvaror och det fanns köttdiskar med alla möjliga och nästan omöjliga köttsorter och spännande ostdiskar. Familjen som hade butiken som ni ser här ovan jobbade som ett team. Han var jägare och hade många olika slags kött att sälja och frun lagade mat och bakade. Hon hade ett eget litet kökskrypin i anslutning till fiket och butiken. Deras fik hade fullt med hembakade smaskigheter till kaffet och det var så spännande att gå runt och titta i alla butiker och små restauranger. Det luktade gott av mat och kaffe.  Man kunde beställa i vilken restaurangdel som helst och få en pipdosa med sig och så satte man sig var man ville på flera olika ställen där det fanns bord och stolar och där man tyckte det var mysigast.DSC03838.JPG

Vi passade givetvis på att äta lite. Vi valde asiatisk mat och det var banne mig ett bra val för det var väldans gott. Sedan handlade vi det min kompis skulle ha och innan vi åkte så bjöd jag henne på fika. Allt var hembakat mumsigt och lade sig som bomull på volangerna som man redan hade runt den i stort sett obefintliga midjan.

Det fanns en liten butik som var specialister på allt som hade med grillning att göra. Det fanns grillar och verktyg till det, olika glaze som killen kokade ihop själv,  grillböcker och skojiga tillbehör. Det fann hur mycket som helst och för en grillare måste det ju vara fantastiskt att gå runt där och botanisera. Den här rosa nassegrisgrillen hälsade välkommen till butiken

DSC03836.JPG

Nu ger jag mig förmodligen ut på väääääldigt svag is när jag vill påstå att grillning är något som mest män håller på med och som de själva ser som något väldigt manligt.  Det gör att jag svårligen kan tänka mig att en man skulle vilja ha en rosa jättegrisgrill i sin trädgård eller på altanen medan fru och barn förmodligen skulle tycka att den var jättegullig och rolig. Så där ja nu har jag förmodligen vädrat en fördom och om någon tar illa vid sig av det så ber jag om ursäkt på direkten. Tror jag *S*.

Hursomhaver så var det ett väldigt trevligt ställe att besöka och jag vill jättegärna följa med dit igen om hon ska åka. Då ska jag nog äta hamburgare för det fanns det i alla möjliga utföranden. Kött, pippi, vegetarisk och ja, lite allt möjligt. Till det pommes av sötpotatis och vanlig potatis.

Vi kom tidigt och när det var dags för oss att åka hem så var det knökfullt i huset. Massor av människor som förmodligen jobbar nere i industriområdet och kraftvärmeverket åt lunch där. Jag är glad att vi hann gå runt i lugnet och titta och förundras över allt fint och spännande som fanns att handla och sedan äta i lugn och ro innan lunchstressen satte in.

Vid ut/ingången var det så här fint och jag kände mig nöjd när jag traskade ut med mina nästan nyvärpta ägg i kassen.

DSC03843.JPG

Det här var en utflykt som jag är väldigt glad över att jag fick följa med på. Tack snälla T för många roliga timmar. Nu kan jag tänka på det här stället med glädje och vilja fara tillbaka. Den otäcka lukten är borta med vinden. Tänk så lätt det är att städa bort gamla dåliga minnen egentligen. Nu när jag tänker på det så känner jag doften av mat och ser framför mig något väldigt trevlig.

Vardagslycka är att få nya perspektiv på saker och ting och att ha vänner som visar vägen.

När det blir bättre väglag och ni har en dag över där ni inte vet vad ni ska göra så kan jag rekommendera er en tur till Slakteriet i Västerås. En härlig saluhall.

Ha en härlig måndag…….med eller utan rosa plåtgrisar

 

Åhej……nu är man uppe och skuttar igen

God fortsättning på det nya året får jag väl lov att säga så här i början på inlägget. Själv har jag legat för ankar sedan nyårsafton och det är först nu i slutet på den här veckan som jag började känna mig stark igen.  Jag ska banne mig inte klaga för jag är förkyld sådär vartannat vart tredje år bara men när jag då blir förkyld då jädrars är det inte att leka med. Men nu så är jag uppe och skuttar igen. Tjolahopptjolahej!

Den här vintern liknar sk*t tycker jag. Ena dagen är det tre grader kallt och nästa två plus. Så där håller det på så där jag bor är det bara is. Man får has-gå så man spänner sig så man är helt slut när man varit ute en sväng.  Jag vill ha en decimeter snö, fem grader kallt och sol. Det vore perfekt. Undrar vart fasen man vänder sig för att beställa det.

Eftersom jag ju knappt varit utanför dörren mer än ett par gånger i år så kör jag på bilder från förra året.  Som t ex den här bilden på en stoooor burk hemgjorda Mozartkulor som min dotter gav mig i julklapp. Dra på trissor så goda de är. Det är en rejäl portion vardagslycka att pillra upp locket och stoppa en gottebit i munnen. Min dotter är kanonduktig på allt som gäller matlagning, bakning och allt sådant.  Det är inte jag. Jag är urusel men det beror förmodligen på att jag tycker det är så gräsligt tråkigt med matlagning.  Men jag äter gärna, både mat och gottis som hon ger mig.

DSC03868.JPG

Vid något tillfälle i december så ramlade det ju ner lite snö här i vår lilla stad och till och med det eländiga torget blev fint på sina ställen.

DSC03863.JPG

Har ni tänkt på det där med fåglar och deras vanor och ovanor? Nähä, nä det har väl inte jag heller gjort egentligen men ibland blir man varse saker när man sett dem tillräckligt ofta. Som det där med att dom har speciella träd där dom bajsar.  Går du förbi tio träd och kommer till det elfte och där är det fågelskit så man knappt vill sätta ner fötterna där då jädrar är det ett toalett-träd. Vad jag blir förvånad över är att folk i alla fall parkerar sina bilar under sådana träd. Det kan väl inte vara bra för lacken. Dessutom är det snuskigt.

Nåja, på en av mina vägar som bär hemåt så finns det både ett par toalett-träd och ett gäng sovträd. Kajorna kommer i stora flockar och parkerar sig på natten och det är ett jädra liv i träden. De träd jag går förbi står alldeles intill bostadshus så det måste låta förfärligt uppe i de lägenheter som är jämsides med träden.  Ibland kan det faktiskt sitta ett par skator tillsammans med alla kajorna. Jag är inte förtjust i kajor men jag tycker bilden på dem i toppen på björken är fin. Så när de är tysta och inte bajsar så är de ok som konstverk.

DSC03864.JPG

I Rytterne hembygdsgård finns ett ett par rum där det bevarats kläder från gammal tid. De är så vackra och jag är så glad att det finns kvar. Vårt kulturarv.

DSC03861.JPG

Ser precis ut som Parismodeller. Fantastiskt vackra tycker jag.

DSC03860.JPG

Jag har ju en del bloggar jag följer och tidigare har jag kunnat kommentera fritt. Nu måste jag ha Googlekonto för att nå fram och det är krångligt. Dottern hjälpte mig och jag fick ett konto men när jag kommenterar så tyckte Google att jag ska lämna över resten av mitt cyberliv och det är jag inte beredd att göra. Så jag vill bara säga att tro inte att jag inte är inne och läser bloggarna för det gör jag.  Önskar att man som tidigare fick välja ”adress” för då var det smidigare att kommentera. Kommentarer är ju så härligt att få. Ibland känns det som om man ”pratar” för sig själv när man skriver eftersom det inte ramlar in så många kommentarer men så tittar jag på statistiken över trafik hit till bloggen och då blir jag ju påmind om att det är rätt så mycket folk som ramlar in här och läser.  Det gör mig glad.

Avslutningsvis så ska ni få se vad min vän B gav sin man i julklapp. Ett par präktiga hemstickade sockor med traktorer på. Kanonfina.

DSC03881.JPG

Idag skiner solen och det är en grad varmt i solen mot fönstret men på baksidan är det en grad kallt. I vilket fall så ska jag traska iväg ut en sväng idag. Man får passa på när solen lockar. Tallkottkörteln ska ha sitt. Livet känns så mycket enklare när solen skiner. Det enda som inte är perfekt med solsken är att när solen skiner in så syns det att man inte dammat som man borde. Huvva!

Jag hoppas ni har en fin lördag…….med eller utan hemgjorda Mozartkulor

 

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

Några marknadsbilder

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

DSC02596.JPG

DSC02597.JPG

DSC02598.JPG

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

DSC02595.JPG Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

DSC02592.JPG

DSC02593.JPG

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

DSC02588.JPG

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.

Vi koncentrerar oss på vardagslyckan

Vi lever i en förfärlig uppförsbacke i vårt lilla hushåll. Men vi försöker båda två att koncentrera oss på det som är bra och fint istället för att fastna på allt som är dåligt och eländigt. Livet blir lite lättare då. Mannen är dessutom ingen dysterkvist och har aldrig varit. Nu ska jag dela med mig några av vardagslyckorna som getts oss. Vardagslyckor spar man som vackra pärlor i minnet sedan dom försvunnit ur tillvaron. I hjärtat finns de kvar som  något vackert och dyrbart.

Vardagslycka är när dottern kommer farande som ett jehu och har de första tussilagona i ett hårt grepp i handen. Precis som när man var barn. Då är det lycka att få våren inburen och parkerad i en vacker handmålad äggkopp.

DSC01732.JPG

Vardagslycka är också den fina bukett gula tulpaner som jag köpte för ett par dagar sedan. Jag har ju pengar kvar till blomster från C. De står på köksbordet och sprider ljus och glädje. Hopp om vår och värme.

Vardagslycka kan också vara när man låååångt efter påsk hittar ett påskägg på sin veranda då man kommer hem ifrån jobbet. Man öppnar ägget och i det ligger en lapp som säger att det finns mat att hämta lite längre bort i radhuslängan. Då hoppar man i träskorna igen och flänger iväg och får en stor påse med näring. Soppa, krutonger, plättar och blåbärssylt. Tack B och A för all omtanke.

Vardagslycka kan också vara när någon ringer på dörren och står med en hel flock nybakade kakor till oss.

DSC01738.JPG

En morgonlycka är att hitta ett kanonställe att parkera sitt blöta paraply på medan man väntar på bussen.

DSC01734.JPG

Arbetsvardagslycka är nog när man hittar ett stoooort paket inslaget i Star Wars-papper och med en lapp där det står ”Grattis på uppmuntra-Bibbi-dagen”. Man öppnar paketet och där ligger en tavla föreställande Jimi Hendrix. Min ungdoms idol. Två av mina manliga arbetskamrater har börjat färglägga enligt det här nya, målarböcker för vuxna. En av dem blev varse att jag verkligen gillade Jimi H och i hans block fanns en bild. Resultatet fick jag. Inramat och fint. Jag blev jätteglad. Så nu huserar jag i det lilla rummet tillsammans med min gamla idol. Jag funderar fortfarande på om inte gitarren uppfanns för att just Jimi skulle få hantera den.

DSC01728.JPG

Vardagslycka kan vara så många saker. Dagens lycka är att barnet och barnbarnet kommer och vi ska äta tillsammans. Senare kommer två av mannens spelkamrater och hälsar på helt kort.

Lycka är när man kan skratta tillsammans trots allt. Lycka är att få vara tillsammans. Lycka är varje dag man har tillsammans. Lycka är alla goda människor och krafter som vi har runt oss. Jag tänker på alla som inte har det så utan är ensamma, rädda och ledsna. Ingen skulle behöva ha det så. Men så ser det ut.

Jag hoppas ni alla har en bra lördag…….med fullt av små små vardagslyckor.

 

 

 

Karaktär?

Ibland ställs man inför diverse val. Eller rättare sagt det gör man ju hela tiden livet igenom fast man egentligen inte tänker på det. Igår  hade jag jämt göra med mina val och ändå var de av de enklare slagen.

Jag var ju med i en viktgrupp och gick ner en massa kilon. Glad och nöjd med det så började jag lite vartefter släppa på mina egna konstruerade regler. Ditten och datten åkte in i munnen och vips var man på väg tillbaka på den felaktiga vägen.

Igår stod valet mellan dessa

DSC01643.JPG

En näve tomater ur skålen som alltid står på köksbordet eller en bit av den nybakade kakan med röda vinbär.

Eller

DSC01644.JPG

En banan eller ostbågar.

Eftersom jag tydligen har karaktär i storlek med en silverfisk så åt jag bananen och ett par tomater men efter ett par timmar åt jag kakan och ostbågarna också. Nä nu måste jag skärpa mig om det ska bli någon slags jädrans ordning på mig och mitt ätande. Jag har ju ingen annan att skylla på heller för det är ju jag själv som väljer vad jag vill stoppa i mig. Men gott var det. Alltihop.

Något som det går bättre med är babyfilten i fyrtrådigt maskingarn. Där rör det på sig åt rätt håll hela tiden.

DSC01645.JPG

Idag är det söndag och solen har visat sig en mycket kort stund. Det har även hunnit ramla ner en handfull pyttesnöflagor. Dessa är dock borta igen och så även solen. Så nu är det bara den eviga blåsten som är kvar.

Glad och nöjd känner jag mig ändå och har en hel del idéer som jag ska skriva ner i min idébok. Jag har en sådan för annars glömmer jag bort alla fiffigheter (?) som jag kommer på  fram till eventuellt genomförande. Bra då att ha en liten bok där man kan gå in och titta ibland när man inte kommer på något att göra.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag…….med eller utan dålig karaktär.

Nu har jag fyndat nya skatter

I veckan tog jag en liten tur in till Pingstkyrkans loppis i stan. Jag hittade några böcker och när jag snokat runt ett bra tag så fick jag syn på en intressant påse.  Den innehöll 8 nystan av finaste mjukaste mohairgarn. Snabb som en jädra vessla röck jag åt mig påsen. Det kunde ju faktiskt vara så att det fanns någon annan presumtiv köpare i krokarna så då gäller det att säkra bytet blixtsnabbt.

DSC01267Precis som om det inte räckte med dessa åtta skatter som stuvades in i skattkammaren så tog jag cykeln till en loppis idag på förmiddagen. Jag behöver ju röra på mig och inte bara vara stilla så jag försöker endera ta en promenad, vilket är skittråkigt om man inte har något ärende, eller också ta en cykeltur på helgen. Jag har ju varit lite lat och bekväm tidigare och det har ju gjort att jag lagt på hullet och fått ett betongarsel som inte ville lyfta sig ur soffan. Men nu jädrars är man igång och far fram som en virvelvind. Eller i alla fall som en lättare vindpust. Eller nåt.

Ja visst ja, det var ju inte min lathet vi skulle ägna oss åt utan dagens loppisfynd.  Jag har en kompis som handlar med det mesta. Leksaker, skruvar och muttrar, böcker, tidningar, möbler, porslin och så det viktigaste, garn. Så jag var nere i hennes lilla butik och hon hade hur mycket garn som helst. Jag fastnade för lingarn i små rullar och ett gammalrosa virkgarn. Så det köpte jag.

DSC01266Lingarnet hade jag tänkt att sticka disktrasor av och ta med ut på marknad. Det rosa bomullsgarnet får nog bli lite mormorsrutor tillsammans med vitt garn. Då kan jag göra en liten filt till docksängen som jag köpte på loppis och har som ett projekt.

Något jag glömde ta kort på och som jag packat in i papper och påsar är fyra stycken små vaser. Jag besökte Lilla Tanten på sjukhemmet där hon är och på vägen dit så plockade jag lite blommor i en liten bukett. Men det visade sig att det var brist på små vaser hos personalen. Så när jag ändå var på loppisen så snokade jag upp fyra stycken jättefina mindre vaser och fick hela rasket för 25 kronor.  Det var jag mycket nöjd med och jag ska ta dessa med mig nästa gång jag besöker Lilla Tanten. Då ska jag ställa in dem i vas-skåpet så alla kan få nytta av dem.

Men nu har teflonminnet åter slagit till. Jag köpte ju för sjutton 12 jättestora bullar av en liten tant också. Jättestora fina vaniljbullar för 40:-. Mannen ska ju ha sina kompisar här på middag och bluegrasslirande på måndag och då kan det ju passa finfint med stora smaskiga bullar till kaffet.

Tänk så nöjd och tillfreds med sig själv och tillvaron man blir när man lyckas fynda. Man cyklar hem på fyrans växel och visar stolt och glad upp alla sina skatter inför en mycket imponerad man. Jo jo …..så ska en lördag se ut.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin lördag………….med eller utan loppisfynd.

Ett projekt…..kakor….och sniglar

När jag slirade omkring på områdets loppis häromsistens så hittade jag en docksäng som jag fattade tycke för. Jag fick en vision om hur jag skulle fixa en madrass, sy spets på lakansväg och virka en liten dockfilt. Självfallet skulle sängen hottas upp först. Den är röd och sliten med blommor målade på ena kortänden. Den är ihopsatt med stora bulliga skruvar som mannen ska byta ut mot nedsänkta skruvar. Det blir finare. Så detta får bli ett projekt. Tanken är väl att jag ska göra i ordning den här och sälja den som recycled.

DSC01232På den internationella matmarknaden bjöds ju inte bara på mat, tvål, blommor och porslin. Det fanns kakor också. Så jädra många vackra färgglada kakor. Jag köpte inte en endaste en utan nöjde mig med att titta och fotografera. Himmel och plättar så jag längtar till midsommarveckan då jag väger in mig för sista gången. Nu törs man ju knappt lukta på någon godsak för jag tror banne mig att jag går upp i vikt av det också. Eller också sväljer jag luft. Svårt är det i alla fall fast man sköter sig till punkt och pricka. Men en liten titt på godsakerna bjuder jag på här så håll andan så inte ni också ökar ett hekto.

DSC01231Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig annars tar jag dig.

DSC01238Nu aktade de här sniglarna sig inte ett dugg så jag glufsade i mig hela gänget. Smarrigt. Mycket vitlök. Mums.  Mannen och jag blev bjudna på tvårätters middag i samband med en viss ceremoni. Allt var så trevligt ordnat och kändes så lagom. Dagen var glad och avspänd. Precis så som det ska vara. Det är fantastiskt när man har vänner som man kan känna sig fullständigt bekväm med i alla lägen. Så tack finaste A och B för en fantastiskt härlig dag tillsammans.

Nu får jag försöka återgå till arbetet. Vi håller på att röja ur ett utrymme som vi har under trappan. Det ska komma folk och installera en värmeväxlare i morgon. Så det ska vara renplockat under trappan. Jorå, det är lätt att säga. Men är man som mannen och jag två stycken storstilade hamstrar så innebär det att utrymmet är fullknökat med grejer. Bara bra-att-ha-grejer. Inte kan man göra sig av med sådant. Jösses amalia vi har hållit på hela förmiddagen och nu står alla grejer i köket istället. Med den påföljd att vi fick röja väg fram till bordet och fixa lite yta så att mannen skulle få plats att inta sin måltid.

I mitt nästa liv ska jag bli asket och leva minimalistiskt. Miniminimini-malistiskt.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan röjning av förråd.

Omtanke och värme

Som ni vet sedan tidigare så har jag världens bästa grannar.  Härom sistens så plingade det på dörren och min närmaste granne A-M presentade mig med en alldeles rykande färsk limpa som hon bakat. Hon sa att det var som tack för att jag sopat och skottat åt dem. Men jisses, i alla år har hennes man hjälpt mig med skottning och sopning så enligt mitt sätt att se på det så är det bara att ge omtanken tillbaka. Hur härligt har det inte varit när man släpar sig hem från jobbet efter ett snöväder, pustande och stönande inombords för att man måste ge sig ut i snösvängen så fort man kommer hem, svängande runt garagelängan och upptäcka att världens bästa granne har skottat åt oss också.  Det är guld! Nu när han är lite tröttare så känns det så himla bra att kunna ge tillbaka för alla dessa gånger som han krattat manegen åt mig.  Men limpan skulle jag ha i alla fall sa A-M. God var den det kan jag lova. Full med nötter och frön och så hälsosam så det riktigt spratt om den redan i påsen.

DSC01082

Sedan hann det inte gå många dagar förrän det åter plingade på dörren och där stod A-M med ett stort garnnystan i en påse. Det var ett jättenystan av Big Verona som jag skulle ha till hjälpstickning sa hon. Det blir nog ett par yemenvästar av det nystanet. Jag tror det kommer att bli jättefina västar av det melerade garnet. Det är dessutom väldigt kul att sticka med självrandande garn. Man hinner liksom inte tröttna på färgen utan det kommer ju nytt hela tiden.

DSC01094

Ännu är inte dörrklockan utsliten trots att det igår eftermiddag plingade på dörren och våra andra grannar lite längre bort i längan kom farande som yrväder. Med sig hade dom kaffetermos och två fat med varma smörgåsar. Himmel och plättar så mysigt.  Dom vet att jag och mannen brukar dricka kaffe klockan 5 och nu skulle dom överraska, och det gjorde dom verkligen. Det är så himla härligt med lite extra guldkant var vardagen.  Dessutom trivs vi bra tillsammans och skrattar mycket då vi möts så det är kära möten varje gång. De är så lika oss i sitt sätt att vara och att se på tillvaron.  Givetvis har vi inte alltid samma åsikt om allt och det ska vi ju heller inte ha för då blir det ju ingen dynamik i diskussionerna. Men grundsynen på livet och levandet har vi gemensamt och det är bra. Tyvärr kan jag inte visa någon bild på smaskigheterna A och B dukade upp på vårt bord. Någon…..med andra ord jag…..glufsade i mig min ranson som om jag inte fått mat på hela dagen.  Och det var så himla gott. Men nästa gång ska jag skärpa mig och ta kort först och äta sedan.

Jag tänker ofta på och påminner mig själv ofta om att mannen och jag egentligen är otroligt priviligierade som har så fina vänner och grannar. Ibland när det är uppförsbacke så finns de där till hjälp. Det är något att vara tacksam för. Och det är vi.

Idag skiner solen här och det droppar från taken och mot kvällen har det bildats långa vackra istappar som man tyvärr måste knacka ner för att inte få i skallen när man ska in och ut ur garaget.

Jag hoppas ni alla har en härlig solig lördag………med eller utan istappar.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag