Sopor…..och så lite gulligt

Hej hopp, det var ett tag sedan men nu så har proppen gått ur igen och jag ska försöka mig på ett inlägg.

För lite sedan gick jag iväg till vårt sophus för att slänga några påsar. Det var en pyttepåse med konservburkar, en påse med plast och en papperskasse med kartongbitar som skulle tömmas. Inga konstigheter.

Tjolahopptjolahej, här tömdes och slängdes och fixades och trixades med god fart och jag traskade hemåt. När jag kom till ytterdörren hade jag ingen nyckel. Eftersom jag inte hade några fickor på dagens utstyrsel så hade jag trätt nyckelringen på ett finger. Det borde jag ju ha varit vuxen nog att förstå att det var ingen bra idé. Tvärtom, det var en urusel ide. Var fasen var min hemnyckel.

Jag gick med en väldig fart tillbaka till sophuset för att se om jag tappat den på vägen. Det hade jag inte. Så in i sophuset igen. Det luktar inte gott där.  Man vill ju liksom lämna det man har att lämna och gå därifrån fortare än kvickt. Nu var jag tvungen att försöka titta i den mindre soptunnan  och se om jag kunde se någon nyckel med ett stort rött plasthjärta på en ring bredvid. Nääääää inte där. Vidare till plasten. Det är en stooooor soptunna men som tur var så var det inte så mycket i den och jag nådde ner och kunde putta ett par påsar åt sidan så jag såg ner. Inte där heller.

Återstår då bara den jättestora  soptunnan för kartong. Den var knökfull.

DSCN0200

Dessutom stod den längst in till vänster så jag fick börja med att maka på de andra. Jag närde en förhoppning om att nyckeln låg bland det jag tömt ut, alltså överst. Det gjorde den inte. Jag försökte plocka undan och flytta på kartonger och jox för att kunna se bättre. Det gick inget vidare det heller. Jag är ju bara 157 någonting så jag når ju för farao knappt över kanten. Jag brukar skoja och säga att om man skulle mangla ut mig från mitten så skulle jag bli gott och väl 2,13. Det hade behövts här kan jag säga.

Nu kände jag hur jag höll på att bli hysterisk. Fy farao så jag ställt till det. Alldeles själv. Byta lås. Dyrt.  Jag var förbannad på mig själv för att jag burit mig så idiotiskt åt.  Nu kom jag på att ett par som bor i området och i närheten av sophuset  brukar vara hemma på dagarna och han är som en liten hustomte. Jag gick dit och ringde på och hans fru fick höra om mitt eländes elände och hon lovade att hennes man skulle komma och hjälpa mig.

Jag gick tillbaka till sophuset och efter tre minuter så kom den hjälpsamma mannen med en ficklampa. Han började flytta runt grejer och lyste och lyste men till slut sa han att han kunde inte se någon nyckel.  I samma ögonblick som han sa det så kom hans fru in med en lång stång i handen och sa att han skulle prova med den där. En magnetstång! Hon traskade hemåt och jag  tittade på honom när han for runt med den där stången efter kanterna i botten. Rätt som det var så slutade han och drog upp stången och kors i hela fridens dagar…….där hängde min nyckel!

Jag kan inte minnas när jag blev så galet glad. Jag kramade om mannen jättehårt och grät några glädjetårar. Han såg lite bestört ut men ibland kan man inte hejda sin vilda glädje.  Jag gick med honom hem och tackade hans fru för att jag hade fått ”låna” honom.Det är banne mig en vardagslycka att ha snälla hjälpsamma människor omkring sig när det tjorvar till sig.

Dagen efter bakade jag en stor äppelkaka och lämnade tillsammans med vaniljvisp till de vänliga människorna.

Damen i huset tipsade mig om hur hon brukade göra när hon inte hade fickor till nycklarna när hon skulle gå till t ex sophuset. Hon använde ett nyckelband. Det gör jag också numera för fy farao för att rota bland sopor.

DSCN0197

Nu till ett par andra saker. Lite gulligare och lite finare som gör att vi får soplukten ur näsan. Den här lilla tjockisen stod och mumsade hö när vi stod på Medåkers marknad tidigare i år. Kan ni tänka er, en enhörning, det måste väl vara den enda i sitt slag. Barnen fick rida och ibland känner jag att jag skulle också vilja vara liten och få rida på en liten lagom tjock enhörning med flätad man.

DSCN0228.JPG

En liten blomma ska ni få av mig nu i gråvädret. Nu tar det ett tag innan dessa blommar igen. Vackra små solar som jag hoppas kan lysa upp tillvaron för den som kikar in.

DSCN0230

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan enhörningar

Ett annorlunda slakteri

När jag var barn så hade mina föräldrar en sommarstuga utanför stan och dit tog vi oss med moped. Jag satt i någon slags barnsadel bakpå mammas moppe och så fräste vi iväg. När vi kom ner mot hamnen så var det ett ställe (snett emot kraftvärmeverket) där det luktade riktigt otäckt. Det luktade sött, tjockt, varmt och bara riktigt äckligt. När jag blev lite äldre så förstod jag att lukten kom ifrån slakteriet som låg där och som ibland hade sina fönster öppna utåt gatan.  Jag tyckte det var riktigt läskigt att åka förbi där.

Döm då om min förvåning när en fin vän för en massa veckor sedan ringde och frågade om jag ville följa med till slakteriet i Västerås. Genast kom lukten tillbaka i mitt minne och jag frågade henne om hon varit där tidigare men se det hade hon inte. Oj oj oj tänkte jag då vet du inte hur jädrans otäckt det luktar men eftersom hon är en bra vän och vi både kan vara allvarsamma och skojsiga tillsammans så sa jag att jag ville hänga med.

Det visade sig att hon skulle köpa kött från en särskild gård som ligger på vägen till Strömsholm. Den gården har en gårdsbutik men under vintern så är den stängd och butiken flyttad till slakteriet. Jag fattade inte ett jota. Man kan väl för farao inte ha en butik i ett slakteri som luktar död och evig förintelse. Tankarna gick och jag kunde inte föreställa mig detta hur jag än vände och vred på det.  Nåja tänkte jag, den som lever får se.

Nog fasen fick jag se och här ska ni också få se. Det här möttes jag av när vi väl kom fram

dsc03844

Va! Jösses! Det gamla otäckstyget har blivit en saluhall. Inte ett slakteri utan Slakteriet.  När man ser trappan här så går vägen vi åkte förbi på med moppe till vänster bredvid kortsidan på huset.  Jag har aldrig sett den här byggnaden från det här hållet tidigare men det var ju definitivt inte en saluhall när jag var barn för den låg nere i Västerås centrum då.

Så välkomna in och bli lika överraskade som jag blev. Det var så fint.

DSC03839.JPG

Överallt låg små butiker där man kunde köpa kvalitetsvaror och det fanns köttdiskar med alla möjliga och nästan omöjliga köttsorter och spännande ostdiskar. Familjen som hade butiken som ni ser här ovan jobbade som ett team. Han var jägare och hade många olika slags kött att sälja och frun lagade mat och bakade. Hon hade ett eget litet kökskrypin i anslutning till fiket och butiken. Deras fik hade fullt med hembakade smaskigheter till kaffet och det var så spännande att gå runt och titta i alla butiker och små restauranger. Det luktade gott av mat och kaffe.  Man kunde beställa i vilken restaurangdel som helst och få en pipdosa med sig och så satte man sig var man ville på flera olika ställen där det fanns bord och stolar och där man tyckte det var mysigast.DSC03838.JPG

Vi passade givetvis på att äta lite. Vi valde asiatisk mat och det var banne mig ett bra val för det var väldans gott. Sedan handlade vi det min kompis skulle ha och innan vi åkte så bjöd jag henne på fika. Allt var hembakat mumsigt och lade sig som bomull på volangerna som man redan hade runt den i stort sett obefintliga midjan.

Det fanns en liten butik som var specialister på allt som hade med grillning att göra. Det fanns grillar och verktyg till det, olika glaze som killen kokade ihop själv,  grillböcker och skojiga tillbehör. Det fann hur mycket som helst och för en grillare måste det ju vara fantastiskt att gå runt där och botanisera. Den här rosa nassegrisgrillen hälsade välkommen till butiken

DSC03836.JPG

Nu ger jag mig förmodligen ut på väääääldigt svag is när jag vill påstå att grillning är något som mest män håller på med och som de själva ser som något väldigt manligt.  Det gör att jag svårligen kan tänka mig att en man skulle vilja ha en rosa jättegrisgrill i sin trädgård eller på altanen medan fru och barn förmodligen skulle tycka att den var jättegullig och rolig. Så där ja nu har jag förmodligen vädrat en fördom och om någon tar illa vid sig av det så ber jag om ursäkt på direkten. Tror jag *S*.

Hursomhaver så var det ett väldigt trevligt ställe att besöka och jag vill jättegärna följa med dit igen om hon ska åka. Då ska jag nog äta hamburgare för det fanns det i alla möjliga utföranden. Kött, pippi, vegetarisk och ja, lite allt möjligt. Till det pommes av sötpotatis och vanlig potatis.

Vi kom tidigt och när det var dags för oss att åka hem så var det knökfullt i huset. Massor av människor som förmodligen jobbar nere i industriområdet och kraftvärmeverket åt lunch där. Jag är glad att vi hann gå runt i lugnet och titta och förundras över allt fint och spännande som fanns att handla och sedan äta i lugn och ro innan lunchstressen satte in.

Vid ut/ingången var det så här fint och jag kände mig nöjd när jag traskade ut med mina nästan nyvärpta ägg i kassen.

DSC03843.JPG

Det här var en utflykt som jag är väldigt glad över att jag fick följa med på. Tack snälla T för många roliga timmar. Nu kan jag tänka på det här stället med glädje och vilja fara tillbaka. Den otäcka lukten är borta med vinden. Tänk så lätt det är att städa bort gamla dåliga minnen egentligen. Nu när jag tänker på det så känner jag doften av mat och ser framför mig något väldigt trevlig.

Vardagslycka är att få nya perspektiv på saker och ting och att ha vänner som visar vägen.

När det blir bättre väglag och ni har en dag över där ni inte vet vad ni ska göra så kan jag rekommendera er en tur till Slakteriet i Västerås. En härlig saluhall.

Ha en härlig måndag…….med eller utan rosa plåtgrisar

 

Åhej……nu är man uppe och skuttar igen

God fortsättning på det nya året får jag väl lov att säga så här i början på inlägget. Själv har jag legat för ankar sedan nyårsafton och det är först nu i slutet på den här veckan som jag började känna mig stark igen.  Jag ska banne mig inte klaga för jag är förkyld sådär vartannat vart tredje år bara men när jag då blir förkyld då jädrars är det inte att leka med. Men nu så är jag uppe och skuttar igen. Tjolahopptjolahej!

Den här vintern liknar sk*t tycker jag. Ena dagen är det tre grader kallt och nästa två plus. Så där håller det på så där jag bor är det bara is. Man får has-gå så man spänner sig så man är helt slut när man varit ute en sväng.  Jag vill ha en decimeter snö, fem grader kallt och sol. Det vore perfekt. Undrar vart fasen man vänder sig för att beställa det.

Eftersom jag ju knappt varit utanför dörren mer än ett par gånger i år så kör jag på bilder från förra året.  Som t ex den här bilden på en stoooor burk hemgjorda Mozartkulor som min dotter gav mig i julklapp. Dra på trissor så goda de är. Det är en rejäl portion vardagslycka att pillra upp locket och stoppa en gottebit i munnen. Min dotter är kanonduktig på allt som gäller matlagning, bakning och allt sådant.  Det är inte jag. Jag är urusel men det beror förmodligen på att jag tycker det är så gräsligt tråkigt med matlagning.  Men jag äter gärna, både mat och gottis som hon ger mig.

DSC03868.JPG

Vid något tillfälle i december så ramlade det ju ner lite snö här i vår lilla stad och till och med det eländiga torget blev fint på sina ställen.

DSC03863.JPG

Har ni tänkt på det där med fåglar och deras vanor och ovanor? Nähä, nä det har väl inte jag heller gjort egentligen men ibland blir man varse saker när man sett dem tillräckligt ofta. Som det där med att dom har speciella träd där dom bajsar.  Går du förbi tio träd och kommer till det elfte och där är det fågelskit så man knappt vill sätta ner fötterna där då jädrar är det ett toalett-träd. Vad jag blir förvånad över är att folk i alla fall parkerar sina bilar under sådana träd. Det kan väl inte vara bra för lacken. Dessutom är det snuskigt.

Nåja, på en av mina vägar som bär hemåt så finns det både ett par toalett-träd och ett gäng sovträd. Kajorna kommer i stora flockar och parkerar sig på natten och det är ett jädra liv i träden. De träd jag går förbi står alldeles intill bostadshus så det måste låta förfärligt uppe i de lägenheter som är jämsides med träden.  Ibland kan det faktiskt sitta ett par skator tillsammans med alla kajorna. Jag är inte förtjust i kajor men jag tycker bilden på dem i toppen på björken är fin. Så när de är tysta och inte bajsar så är de ok som konstverk.

DSC03864.JPG

I Rytterne hembygdsgård finns ett ett par rum där det bevarats kläder från gammal tid. De är så vackra och jag är så glad att det finns kvar. Vårt kulturarv.

DSC03861.JPG

Ser precis ut som Parismodeller. Fantastiskt vackra tycker jag.

DSC03860.JPG

Jag har ju en del bloggar jag följer och tidigare har jag kunnat kommentera fritt. Nu måste jag ha Googlekonto för att nå fram och det är krångligt. Dottern hjälpte mig och jag fick ett konto men när jag kommenterar så tyckte Google att jag ska lämna över resten av mitt cyberliv och det är jag inte beredd att göra. Så jag vill bara säga att tro inte att jag inte är inne och läser bloggarna för det gör jag.  Önskar att man som tidigare fick välja ”adress” för då var det smidigare att kommentera. Kommentarer är ju så härligt att få. Ibland känns det som om man ”pratar” för sig själv när man skriver eftersom det inte ramlar in så många kommentarer men så tittar jag på statistiken över trafik hit till bloggen och då blir jag ju påmind om att det är rätt så mycket folk som ramlar in här och läser.  Det gör mig glad.

Avslutningsvis så ska ni få se vad min vän B gav sin man i julklapp. Ett par präktiga hemstickade sockor med traktorer på. Kanonfina.

DSC03881.JPG

Idag skiner solen och det är en grad varmt i solen mot fönstret men på baksidan är det en grad kallt. I vilket fall så ska jag traska iväg ut en sväng idag. Man får passa på när solen lockar. Tallkottkörteln ska ha sitt. Livet känns så mycket enklare när solen skiner. Det enda som inte är perfekt med solsken är att när solen skiner in så syns det att man inte dammat som man borde. Huvva!

Jag hoppas ni har en fin lördag…….med eller utan hemgjorda Mozartkulor

 

Hur vill vi se på tillvaron

Det finns ju lite olika sätt att se på tillvaron. Svart eller vitt t ex. Tyvärr tillhör jag nog dem som måste tänka en extra vända för att inte se allt i svart eller vitt utan även uppmärksamma gråzonerna emellan. Pang tjoff så har jag bildat mig en uppfattning som kan sitta som berget. Ibland har jag så fel så det är galet men tror du jag ger mig för det. Nääää. Jag funderar ofta på hur och varför man är som man är. Man ser ofta sina fel och brister men har väldans svårt att arbeta bort dem. Det är som om vissa grejer inte skulle gå att spränga bort med dynamit ens.  Men jag tror att om man i alla fall är medveten om sina brister så är hälften vunnet. Sen får man toffla på och försöka träna sig själv till att bli en bättre människa så gott det går. Jag skulle kanske ta och skaffa mig ett par sådana här brillor. Ett öga för vidvinkel och ett för tunnelseende.

DSC03705

Jag har i alla fall ganska lätt för att hitta vardagslyckor och glädjen i tillvaron och det är en väldig tur eller kanske en gåva. Jag är i alla fall tacksam för att jag hittar det stora i det lilla och det lilla i det stora.  När jag stod på marknad i Westerqvarn för ett par veckor sedan så kom en arbetskamrat och hans hustru förbi och hälsade. Hustrun hade ett par kängor som jag blev så förälskad i. Tänk så lyckliga dessa två fötter måste vara som får bo i så härliga glada kängor. Dom fötterna och benen borde vara fulla av skutt och dans. Se själva

DSC03782

Vardagslycka kan vara när man drullar runt på ICA Maxi och hittar garn som man gillar till ett väldigt bra pris. Mindre bra är när man stickat en hel trekantssjal och bara har slutvarven kvar och upptäcker att man stickat fel och måste fippla upp hela sista varvet.  Då är det en rejäl vardagsOlycka som inträffat och den är inte lika populär och skojsig. Ungefär där är jag nu och har varit i någon månad. Man tappar liksom sugen när det sk*ter sig. Så sjalen, nystanet och hela fadderasket åkte in i skamvrån (garderoben) där jag slipper se eländet. Den får väl ligga till sig ett tag och så får jag ta tag i den igen sedan. Här är i alla fall garnet i flower power-färgerna. Vardagslycka kan vara ett jättestort garnnystan.

DSC03716

En annan form av vardagslycka är tårta från en vän. Den lyckan lägger sig väl tillrätta runt midjans alla tidigare volanger och där ligger den bra. Tack snälla B för omtanken och tårtbiten. Jättestor och jättegod var den.

DSC03802.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin eftermiddag……med eller utan tårta

 

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

God fortsättning

…..på det nya året. Jag hoppas det här året blir riktigt bra för oss alla.  Jag tänker att jag ska vara mer uppmärksam på när det börjar kännas tungt och humöret dalar.  Ibland måste man ju få tillåta sig själv att sörja och vara arg men det får inte bli något som blir den ständiga känslan och följeslagaren. Nej då gäller det att ta sig upp på banan igen. Så jag hoppas att det här är året när jag kommer igång med att handarbeta igen. Jag har smygbörjat faktiskt så med lite tur kommer det att bli några färdiga ufo:n att visa upp här på bloggen framledes.

Något som inte slutat är mitt ätande. Jag tycker ju så mycket om att äta och det syns. Rätt så mycket faktiskt. Jag gick ju upp i vikt när jag slutade röka för snart ett år sedan och sedan gick jag upp lite mer när jag gick i pension i maj förra året. Ingenting att skylla på men en förklaring till varför jag ser ut som en boll.

Men titta själva. Skulle ni säga nej tack till nedanstående mumselimuns? Vardagslyckorna bara ramlar över mig i form av godsaker.

Först ut är en julklapp från mina närmaste grannar A-M och I. Hembakade kakor och hemkokt lingonsylt. Kakorna har jag ätit upp och lingonsylten har jag tagit av en dag när jag åt stekt kycklingkorv och stekt potatis. Då var det gott med lingonsylt till.

DSC03033.JPG

Har man sedan en väldig tur blir man bjuden på finkaffe hos vännerna A och B som bor längre bort i längan. Ett stort fat med hembakade kakor fanns att förse sig ifrån och jag tog en av varje. Mums. Så här i efterhand tänker jag att det kanske hade räckt med att bara ta några stycken men va’ fasen är man bjuden på kalas så är man. Inte nog med att sådant här mys har guldkant på kopp och fat det sätter guldkant på tillvaron också.

DSC03034

Men så måste man ju ha lite mat i magen också och då plockar man fram en paj ur frysen. Dottern gjorde en hel driva med pajer åt mig som jag fick i julklapp. Det är ju en toppenjulklapp till mig som inte gillar att laga mat.

DSC03045.JPG

Nu tror ni att tanten ätit färdigt eller hur. Men se det har inte tanten. Jag har hur mycket gottigt som helst att äta. Jag fick hårt bröd med pepparkakssmak och en julost samt en låda after eight i julklapp av vännerna A och B. Den kombinationen har fått vara både frukost och kvällsmat några gånger. Jag gillar hårt bröd eller torrt bröd som jag säger. Ibland på kvällen sitter jag i mannens säng och äter hårt bröd med ost och smular som jag vill. Ja jag får ju själv ta reda på smulorna sen.

DSC03041.JPG

Men nu har tanten ätit färdigt. När jag tittar på det här inlägget så förstår jag ju varför jag går upp i vikt. Inte konstigt alls ju. Fortsätter jag i den här takten så går det ju raka vägen åt pipsvängen.  Nu när det är nytt år och man har nya möjligheter till förändring så kanske man ska passa på.

Å andra sidan…..varför väntar man alltid till nyår med vissa förändringar? Det går ju lika bra att starta om när som helst under året. Man har ju exakt samma möjligheter året om.  Ja ja, hur som, jag ska i alla fall försöka ändra på vissa av mina ovanor. Detta konststycke torde vara lika svårt som att med en liten utombordare vända en Finlandsfärja. Vrålsvårt som ni förstår. Ursvårt. Kanonsvårt. Svårt men inte ogörligt om man jobbar sig till  karaktär som är större än en silverfisks.  En dag här framöver ska jag ta tag i det hela. Datum är bestämt men jag behöver ha lite startsträcka.

Jag hoppas ni alla har en finfin början på det nya året…….med eller utan bollform.

Några marknadsbilder

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

DSC02596.JPG

DSC02597.JPG

DSC02598.JPG

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

DSC02595.JPG Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

DSC02592.JPG

DSC02593.JPG

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

DSC02588.JPG

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag