Slit och släp

Ibland, eller ganska ofta (som somliga uttrycker det när det gäller mig) så undrar jag lite vad jag håller på med. Varför jag drar igång stoooora projekt som drar med sig både det ena och det tredje. Ja inte vet jag men det är väl någon slags självplågeri antar jag för annars skulle jag ju sitta i lugn och ro med stickning eller bok och bara njuta av pensionistlivet.

Det började med att jag skulle tapetsera om i mitt lilla sovrum. Täckte sängen och rev tapeter och fick dåndimpen när jag såg hur många lager tapet det egentligen var. Det är inte på långa vägar klart för jag måste väl fixa och dona så att väggarna är jämna och fina och dessutom ska taklisten målas igen. Detta är då alltså ett projekt som sträckt sig över en väldans lång tid. Skit samma tänker jag eftersom ingen annan än jag ser mitt sovrum.

Sen bar det sig inte bättre än att det började regna in på toaletten som ligger vägg i vägg med mitt sovrum. Detta var i juli. Ja man tror nästan inte att det är sant men det var rejält med vatten som ramlade ner på toan och på golvet. Jag bor ju i ett bostadsrättsområde så vår vaktmästare ringde efter folk som kom och mätte fukt och som plockade bort isolering från krypvinden och tog bort innertaket på toan. Det arbetet skedde i oktober efter påstötningar från mig. Det började även verka som om fukten gått ner i ett av hörnen i mitt sovrum.

Takkillarna som blev inkallade satte dit en plåt vid någon skarv på taket men det hjälpte inte och de kom tillbaka och satte dit något som de kallade för Kinahattar på skorstenen. Det hjälpte. Inte en droppe har det kommit in sedan dess.

DSCN0380.JPG

För någon vecka sedan ringde jag och ville ha fuktmätning igen och det var 0 och då bad jag att det skulle sättas lite fräs på arbetet med ny isolering och nytt innertak. Kan ju vara bra att ha innan vinterkylan kommer annars blir det väl som att sitta på ett utedass kan jag tro. Vi får väl se hur det blir med det för man måste ligga i som en gnu och tjata för att få något gjort.

Utanför toan är det en pyttehall med en lucka i taket där man kan ta sig upp på krypvinden. Om man törs. Jag skulle ju aldrig i hela livet våga. När karln som tog bort isoleringen och innertaket skulle upp där fick vi låna en stege av gårdskarl’n.  Den var så lång så den gick knappt att få upp för trappan utan att slå i väggarna någonstans. Dessutom orsakade den  fula fläckar på luckan till vinden. Det struntar jag dock i eftersom jag ändå ska måla tak och väggar där.

Jag insåg att jag kommer att behöva ha en egen stege om jag nu ska ta tag i hela rasket och fixa till mitt sovrum med att måla lister och tapetsera, måla om på lilla toan samt måla taket och väggar i lilla hallen utanför. När mannen levde fixade han sånt genom att stå på en liten trappstege men det funkar inte för mig som inte räcker upp.

Raskt iväg på en promenad till ÖoB och inhandlade en bra stege. Den största dom hade med 5 trappsteg.

DSCN0387.JPG

Nu var ju busschauffören lite konfunderad på hur jag skulle få det att funka med stegen på bussen. Tänk om den ramlade på någon. Men snälla du sa jag jag lägger den ner och lutar den mot kanten här framme hos dig och lite bakåt. Håller den med benet. Jag ska bara åka två hållplatser och bussen är i stort sett tom. Jahaaaaa, ja då går det nog bra sa han. Det gjorde det.

När jag kom av bussen var det bara att stoppa in handen i hålet jag gjort i plasten och bära hem stegen. Lätt som en plätt. Bra tant reder sig själv.

Väl hemma med stegen så passade jag några dagar senare på att utnyttja barnbarnet för lite arbete på hög höjd. Han fixade och skruvade ner gamla grejer som varit till gardinstängerna och tog bort en ful sladd som gått från  fönsterlampor till mitten av taket. Snyggt jobbat L!

DSCN0390.JPG

Ja som ni förstår har jag en del arbete framför mig med mitt sovrum, lilla hallen och toan. Alla jobben går i varandra för jag vill inte börja förrän allt är klart med toans isolering och tak för då är det ju också slut på visiter till vinden och jag kan måla taket och luckan i hallen. Sovrumstaket får dom titta på när dom går upp på vinden så även det är on hold.

Just då när man tycker att ja va fasen det här ska jag väl klara så hör en vän av sig och meddelar att dom ska byta golv i tre rum eftersom dom också renoverar. Det är inget fel på golven de tar bort utan de vill bara ha enhetlig nyans över hela rasket. Vill jag ha golven de tar bort? Japp det vill jag svarar jag utan att för ett ögonblick tänka på hur fasen jag ska få dit dom hos mig själv. Jag ställer mig mycket tveksam till det hon sa: klickgolv kan en femåring lägga. Det återstår att se. Om inte annat blir jag en erfarenhet rikare. Men va’ fasen kan man lira plockepinn borde man väl kunna fippla ihop ett klickgolv tänker jag stöddigt. Just nu. Som sagt, det återstår att se. Jag återkommer förmodligen i det ärendet.

Det är lite i såna lägen jag funderar över vad fasen jag håller på med och varför. Men nog är det väl härligt med återbruk. Det hade ju blivit väldans dyrt om jag skulle gått och köpt golvet nytt. Så trots pust och frust så är jag tacksam för att du tänkte på mig kära T. Jag är ju väldigt förtjust i återbruk och är inte förtjust i nutidens köphysteri.

DSCN0437.JPG

Just nu har jag två rejäla travar golv nere i köket. Dessa travar av golv ska läggas i rummet intill köket när jag är klar med övervåningen. De andra två mindre travarna golv som ska läggas i mitt sovrum har jag burit upp på övervåningen. Mitt hem har förvandlats till ett gym med styrkelyft och trappspring. På det här viset borde jag bli mager som en vinthund men det är väl bara önsketänkande.  Jag ska dock försöka trolla in en försvarlig mängd golv under kökssoffan och lite under en byrå och längs elementet i köket.  Där kan det få ligga och stirra på mig och påminna mig om vilken mysko människa jag är.

Herrejisses hur tänker jag, jag har ju tagit på mig jobb för åratal framöver och jag som i stort sett lever efter denna devis:

DSCN0376.JPG

Jag hoppas ni alla har en vilsam lördag…….med eller utan stoooora projekt

 

 

 

När naturen får ha sin gång

Jag var ju bjuden av min vän G till Julita gård under hösten och det var en härlig upplevelse. Jag hade aldrig varit där tidigare och det fanns så mycket att se. Vi gick runt i timmar och tittade i husen. Det är ju ett kulturarv till oss från gammal tid. Jag kan rekommendera en rundtur i området om ni har vägarna förbi.

Nu var det ju härliga naturgrejer det skulle handla om i det här inlägget. Jag älskar det stora i det lilla och det lilla i det stora. Jag fastnade direkt för det här torpet och dess tak. Det talade till mig och i min inre bild så stod det även en liten get på taket men den här bilden blir ju givetvis utan geten. Nu var det höst men jag hoppas att taket var mer grönt och prunkande under sommaren.

DSCN0235

På en av mina utflykter med lunch och vidhängande promenad tillsammans med min vän T så hittade vi det här fantastiska trädet. Hela stammen var fylld med maskgångar. Nu vet jag ju inte hur väl trädet mår av det men det är ju ett fantastiskt ”hantverk” av maskarna. Så vackra mönster. Hjärtat är dock gjort av människohand.

DSCN0323.JPG

På en trappa som jag använder mig av ibland fanns den här fina mossmedaljongen. Den ser nästan ut att vara upphöjd men det är den inte för den är platt som en pannkaka.

DSCN0186.JPG

För två veckor sedan tog jag den här bilden på en fantastisk mossmosaik. Den gröna färgen är ännu mer illgrön än jag fick fram på bilden. Men nog är det vackert.

DSCN0405

Nu i veckan när jag tog mig en promenad till stan så blev jag bjuden på en annan slags mosaik. Snömosaik.

DSCN0413.JPG

Till stor glädje för sidensvansarna som brukar hälsa på en gång varje vinter och som slukar vartenda bär på busken på bara några minuter.

DSCN0416.JPG

Ja det var lite om vad jag sett på mina strövtåg och utflykter. Jag är så tacksam för att jag har förmågan att njuta av och se naturens egna små underverk. För mig är det vardagslycka.

Hoppas ni alla har en härlig torsdag……med eller utan mosaik och nypon

 

Nytt……nött……och lite annat

Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.

Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15.  Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.

DSCN0329

Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.

DSCN0335

DSCN0336

Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården.  Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.

Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.

DSCN0328

När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.

DSCN0326

Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt.  Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående.  Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.

Sopor…..och så lite gulligt

Hej hopp, det var ett tag sedan men nu så har proppen gått ur igen och jag ska försöka mig på ett inlägg.

För lite sedan gick jag iväg till vårt sophus för att slänga några påsar. Det var en pyttepåse med konservburkar, en påse med plast och en papperskasse med kartongbitar som skulle tömmas. Inga konstigheter.

Tjolahopptjolahej, här tömdes och slängdes och fixades och trixades med god fart och jag traskade hemåt. När jag kom till ytterdörren hade jag ingen nyckel. Eftersom jag inte hade några fickor på dagens utstyrsel så hade jag trätt nyckelringen på ett finger. Det borde jag ju ha varit vuxen nog att förstå att det var ingen bra idé. Tvärtom, det var en urusel ide. Var fasen var min hemnyckel.

Jag gick med en väldig fart tillbaka till sophuset för att se om jag tappat den på vägen. Det hade jag inte. Så in i sophuset igen. Det luktar inte gott där.  Man vill ju liksom lämna det man har att lämna och gå därifrån fortare än kvickt. Nu var jag tvungen att försöka titta i den mindre soptunnan  och se om jag kunde se någon nyckel med ett stort rött plasthjärta på en ring bredvid. Nääääää inte där. Vidare till plasten. Det är en stooooor soptunna men som tur var så var det inte så mycket i den och jag nådde ner och kunde putta ett par påsar åt sidan så jag såg ner. Inte där heller.

Återstår då bara den jättestora  soptunnan för kartong. Den var knökfull.

DSCN0200

Dessutom stod den längst in till vänster så jag fick börja med att maka på de andra. Jag närde en förhoppning om att nyckeln låg bland det jag tömt ut, alltså överst. Det gjorde den inte. Jag försökte plocka undan och flytta på kartonger och jox för att kunna se bättre. Det gick inget vidare det heller. Jag är ju bara 157 någonting så jag når ju för farao knappt över kanten. Jag brukar skoja och säga att om man skulle mangla ut mig från mitten så skulle jag bli gott och väl 2,13. Det hade behövts här kan jag säga.

Nu kände jag hur jag höll på att bli hysterisk. Fy farao så jag ställt till det. Alldeles själv. Byta lås. Dyrt.  Jag var förbannad på mig själv för att jag burit mig så idiotiskt åt.  Nu kom jag på att ett par som bor i området och i närheten av sophuset  brukar vara hemma på dagarna och han är som en liten hustomte. Jag gick dit och ringde på och hans fru fick höra om mitt eländes elände och hon lovade att hennes man skulle komma och hjälpa mig.

Jag gick tillbaka till sophuset och efter tre minuter så kom den hjälpsamma mannen med en ficklampa. Han började flytta runt grejer och lyste och lyste men till slut sa han att han kunde inte se någon nyckel.  I samma ögonblick som han sa det så kom hans fru in med en lång stång i handen och sa att han skulle prova med den där. En magnetstång! Hon traskade hemåt och jag  tittade på honom när han for runt med den där stången efter kanterna i botten. Rätt som det var så slutade han och drog upp stången och kors i hela fridens dagar…….där hängde min nyckel!

Jag kan inte minnas när jag blev så galet glad. Jag kramade om mannen jättehårt och grät några glädjetårar. Han såg lite bestört ut men ibland kan man inte hejda sin vilda glädje.  Jag gick med honom hem och tackade hans fru för att jag hade fått ”låna” honom.Det är banne mig en vardagslycka att ha snälla hjälpsamma människor omkring sig när det tjorvar till sig.

Dagen efter bakade jag en stor äppelkaka och lämnade tillsammans med vaniljvisp till de vänliga människorna.

Damen i huset tipsade mig om hur hon brukade göra när hon inte hade fickor till nycklarna när hon skulle gå till t ex sophuset. Hon använde ett nyckelband. Det gör jag också numera för fy farao för att rota bland sopor.

DSCN0197

Nu till ett par andra saker. Lite gulligare och lite finare som gör att vi får soplukten ur näsan. Den här lilla tjockisen stod och mumsade hö när vi stod på Medåkers marknad tidigare i år. Kan ni tänka er, en enhörning, det måste väl vara den enda i sitt slag. Barnen fick rida och ibland känner jag att jag skulle också vilja vara liten och få rida på en liten lagom tjock enhörning med flätad man.

DSCN0228.JPG

En liten blomma ska ni få av mig nu i gråvädret. Nu tar det ett tag innan dessa blommar igen. Vackra små solar som jag hoppas kan lysa upp tillvaron för den som kikar in.

DSCN0230

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan enhörningar

Men vad fasen gör du här?

Jag hade dörren mot altanen öppen när det var skugga åt det hållet. Skönt att få in lite sval luft. Så ställde jag mig vid diskbänken  och donade och fick för mig att jag kanske behövde vattna lite på ett par blomster jag har står i kruka på altanen. Jag vänder mig lite och ska ta ett par steg till dörren och då ser jag den.

DSCN0223.JPG

Fy farao en gigantisk vårtbitare hade lyckats ta sig in och parkerat sig i persiennen. Jag försökte förklara för honom att bara för att han var en oväntad gäst kunde han inte vänta sig vare sig kaffe eller annat och eftersom han inte heller betalade hyra här så var han tvungen att gå hem till sig. Eller i alla fall ut. Det sket han i kan jag säga.  Jaha, när det inte går att snacka ut en mysko besökare vad gör man då? Jag var inte beredd att ta honom med handen och putta ut honom för dom bits dom där sakerna.

Fram med diskborsten och en handduk. Vad jag skulle ha handduken till är jag inte riktigt på det klara med än för jag trodde tydligen att jag skulle kunna peta ut odjuret med borsten och med andra handen hålla upp handduken framför så han inte fick för sig att fara upp i nosen på mej. I vilket fall så funkade inte den taktiken för handduken hängde ju som på en lessen dräng och gjorde ingen som helst nytta.

Peta, peta, peta. Försiktigt och sakta medans jag talade lugnande. Om det var till mig själv eller till det ignoranta odjuret som inte tidigare brytt sig om mina instruktioner om vilken sida av dörren han borde befinna sig på det har jag ingen aning om men truten gick som en lärkvinge.  Jädrar vad han knep sig kvar och så rädd jag var att göra illa honom. Jag vill ju inte på något sätt skada djur. Jo getingar men det är en annan historia.

Efter mycket försiktigt petande och viftande med handduken så lessnade odjuret och hoppade ut på altangolvet. Jag stängde dörren fort som bara rackarns. Jag såg hur han långsamt traskade iväg över golvet och försvann ur synhåll.

Det här besöket kändes nästan lika besvärande som då för nästan 40 år sedan då vi fick in en stor fladdermus i sovrummet 6 våningar upp i huset. Det var inte att leka med.

Nä jag föredrar sådana här rara husdjur som i o f s också kan bita ifrån när det inte passar.

DSCN0206

Jag kelar hellre med den här pälsbollen än med en enveten jädrans vårtbitarterrorist. Den här snygga killen heter Murre och sällskapade med min kompis T och mig i paviljongen när det var F1-lopp i Ungern. Som ni ser tröttnade han på både loppet och oss och tog sig en tupplur innan det var dags att gå ut och sätta skräck i övriga omkringboende kattor.

Hoppas ni har en kanonfin onsdag……med eller utan vårtbitarbesök

Punka, pilsner och porto

För ett bra tag sedan så tog jag ut min cykel ur boden och skulle hoja iväg på uppdrag. Då var bakhjulet platt som en pannkaka. Fy farao. Jag släpade ner cykeln till den ordinarie cykelreparatören men han sa att det skulle ta 6 dagar innan jag kunde få den tillbaka. Näääääää, sex dagar är alldeles för mycket för jag kör ju inte bil och jag cyklar ju i stort sett varje dag på min trogna gamla Monark. Hur i jisses skulle jag klara mig i sex dagar utan hojen nu när det är sommar och varmt och kanonväder för cykling. Jag tackade för mig och tog min cykel och vandrade vidare.

Iväg till nästa cykelreparatör som sa att om jag lämnade cykeln så kunde jag hämta den om en timme. Jippppiiiiiiii! Det var banne mig lite skillnad. Jag skojade och sa att det var nästan värt ett par pilsner att få sådan snabb behandling. Jag gick och fikade och strosade lite i ett par butiker och sedan var det dags att hämta hojen. När jag gick förbi systembolaget så kom jag att tänka på vad jag skojat om och tog och gick in för att botanisera bland ölsorterna. Tänkte att ett par pilser skulle liva upp det hela och även visa på min uppskattning för det snabba jobbet. Dessutom var det ju fredag.

Jag hittade en öl som var klockren. Titta bara, kan det bli mer passande när man har punktering. Man tror banne mig att det nästan inte är sant. Flat tire/platt däck. Ja det var ju precis det jag kom släpande med. En hoj med platt däck.

DSCN0162.JPG

Jag köpte två små burkar och överlämnade när jag hämtade och betalade för cykeln. Reparatören blev hyfsat storögd och skrattade högt för han hade aldrig sett den ölen förut och undrade vart jag hade fått tag i den. Nu vet han. Jag var nöjd och han var nöjd och cykeln var färdig och pumpad.

Jag stickar ju en del för att sedan skicka vidare som fjärrvärme till frusna små barn. Oftast är det då mössor jag stickar. Mössor håller de små varma så de överlever nätterna i kyla. Ibland får jag en massa garn och då stickar jag till välgörenhet för dessa garner.

Det är faktiskt kanoners att använda gamla restgarner eller köpa garn på second hand när man ska välgörenhetssticka. Det behöver inte bli så dyrt och man gör ändå en riktigt bra insats.

När det så är dags att skicka iväg så använder jag mig av gamla frimärken från sådana årssamlingar. Varför ska dom ligga år ut och år in i en låda när de inte är värda mer än summan som står på dem. Nä då använder jag dem och tapetserar paketen med dem.Många frimärken bli’re. Ibland så många så det nästan inte får plats med namn, adress samt avsändare men det funkar. Det här paketet blev ändå rätt skapligt eftersom jag använde mig av ett 40-kronorsmärke också. Ett bra sätt att använda gamla frimärken alltså.

20190519_123724

Eftersom det ändå är sommar än så länge så kan jag bjuda på lite nyckelpigor också. Jag har ju lite som mitt signum att jag sätter nyckelpigor på vissa saker jag säljer på marknaderna. T ex mina kvastar. Här är en stol som man faktiskt blir ganska glad av. Det är en gammal stol som fått ett fint linnetyg som sits.

DSC04079.JPG

Jag hoppas ni alla har det finfint trots att sommaren nu börjar gå mot sitt slut. Det är lite svalare om kvällar och nätter vilket jag uppskattar för då sover jag så gott.  Den här sommaren har varit lite lättare än de tidigare. Jag håller väl på att vänja mig helt vid att vara ensam men jag är tacksam för min lilla familj och de nära vänner jag har. Jag har det ju så bra som är omgiven av omtanke och kärlek. Vardagslycka är att känna att man inte är ensam.

Jag hoppas ni alla har en härlig lördag……..med eller utan punka

 

Fruktnät och bomullsrondeller

Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.

Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.

Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.

Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.

DSCN0161

DSCN0177.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag