Äntligen klara

Nu har jag gjort allt jag skulle göra.  Nästan. Kvastarna är klara och dukarna strukna men gökuret har inte fått sina nya visare. Men serru det kommer nog en dag när jag är sugen på att dejta göken. F ö levde gökskrället farligt häromsistens när barnbarnet och dottern var här och vi spelade spel.

Det flaxas vilt med armar och ibland även med benen vid spelbordet. Jag hade slagit upp en väldans stor mugg med kaffe men den fick sig en snyting så den välte. Över mig, över bordet, ner på golvet och eftersom det inte finns något rakt  i det här huset så rann givetvis kaffet i sydlig riktning.  Just i den riktningen var gökuret parkerat på golvet och banne mig om det inte rann ända fram innan dottern hann fram med trasan.

Själv fick jag rulla ihop klänningen och försöka ta mig ut till toan med kaffet rinnande efter benen. Ja jädrans. Så kan det gå. Men vi har förfärligt roligt när vi ”leker”.

Hmmm…….kanske vore läge att fixa till gökuret innan nästa speldag för då vet man aldrig vad som händer.

Något som i alla fall är klart är målning, dekorering och lackning av kvastarna samt överdragens trådar är fästa så nu sitter de på plats.

DSC04104.JPG

Små dukar är strukna och ett par kuddvar från Kan o Vill har fått innerkuddar.

DSC04078.JPG

Jag kan väl inte för mitt liv påstå att jag legat i som en utter men jag maler sakta på. Ibland. Ibland inte.  Det har varit tunga veckor ett tag nu men det får reda sig.

Vackra vårblommor från landet är så rart på bordet. Tack snälla B.

DSC04123

Varenda gång jag tar ett kort av något på bordet så påminns jag om att det snart är ett år sedan som jag bytte köksbord från ett stort som en landningsbana på ett hangarfartyg till ett mycket mindre med nedfällbara klaffar. Det nya köksbordet är ju inte nytt utan ganska gammalt. Från 40-talet. Jag hade bestämt mig för att måla om det och sandpappra lite här och där. Har jag gjort det? Nä, det har jag inte. Som sagt det går banne mig inte fort någonting numera. Jag känner inte igen mig själv och ibland är det faktiskt ganska skrämmande.  Nya tag måste tas och det blir nog lite lättare nu när det blir sommar hoppas jag. Livet är fullt av tappade sugar så inte ska det bli en till härifrån inte.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag…….med eller utan sysslor

 

Bordet fullt + Bosse

Jag är ju lite seg med att få något ur händerna numera så jag försöker på olika sätt sparka mig själv i ändan för att komma igång. Jag kan lova er att det är inte helt lätt. Jag har ofta viljan men kraften saknas. Livet har blivit väldigt annorlunda sedan jag blev ensam. Jag saknar glädjen och drivkraften i att vara två och kunna bolla idéer och få hjälp med lite olika grejer. Nu ska jag göra allting själv och ibland infinner sig då en känsla av meningslöshet. Vi hade hantverket som ett gemensamt intresse och en stor glädje. Nu befinner jag mig ensam i det och ibland har jag svårt med motivationen och nya idéer växer inte upp som svampar i mattan precis.

MEN, jag jobbar ju hela tiden för att föra mig själv framåt. Sakta men säkert så fiffilurar jag på hur jag ska få fart på spelet igen. En variant som jag provade på var den här:

DSC04063.JPG

Jag fällde ner bordsklaffarna och lastade på grejer som behöver åtgärdas. Två kvastar i olika stadier av färdighet, två kvastöverdrag som det ska fästas trådar på, en liten bunt dukar som ska strykas samt kompisens gamla gökur som jag ska byta visare på och sedan lägga ut på Tradera.

Nu var min tanke att grejerna skulle få ligga på bordet tills jag var klar med vad som skulle göras med dem. Jättelistig idé. Tyckte jag ända tills jag kom på att det var torsdag och på lördagen skulle dottern och barnbarnet komma och äta.  Sucken som kom på fredagskvällen när jag fick flytta över hela rasket till kökssoffan för att kunna duka matbordet borde ha hörts över hela området. Så trött jag blir på mig själv.

Nu ligger alltså hela rasket (och några till)  i kökssoffan och glor surt på mig varje gång jag kliver ut i köket och jag väser lite ur ena mungipan……jaja jag skaaaaa. Nya tag. Endera dagen ska jag minsann visa er att jag visst varit i farten med gasen i botten och flera saker är färdiga och väntar på att få följa med på marknad i maj. Tjolahopptjolahej! Sakta går det men det tufflar i alla fall på åt rätt håll. Framåt.

När nu dottern och barnbarnet kom och vi hade ätit så skulle vi spela TP. Ett modernt TP. Vi har spelat det förut och det är jättekul men det går oftast dåligt för mig för jag har ingen koll på filmer, tv-spelsfilijox och en väldig massa andra konstigheter som hör till nutiden men det är jädrans kul med frågesport i alla fall. Normalt är jag en usel förlorare om jag tävlar i något som jag tror mig kunna vinna men i det här TPt förlorar jag med jämnmod eftersom det inte ens går att vinna med lite draghjälp av Bosse.

Dottern har en arbetskamrat som tillverkar små mystiska djur som ser helt vrickade ut men som man bara älskar ändå. Dottern beställde en sådan åt mig och han fick heta Bosse. Ögonen sitter inte riktigt där de ska, han är rufsig och tufsig, benen är skeva och han är jättesöt men en totalt urusel turgivare. Jädrans Bosse jag hade verkligen satsat på att han skulle hjälpa mig. Jag är dock säker på att han försökte i alla fall. Han får nog återgå till att bara vara märkligt söt och charmig.

DSC04067.JPG

Jag hoppas ni har härligt vårväder hos er alla och att de små vårtecknen gör er glada och fyllda av hopp inför framtiden. Det är inte långt kvar nu tills vi är kvitt alla bakslag och kan ta itu med våren och sommaren.

Jag hoppas ni alla har det fint…….med eller utan förlust i TP

Nu är jag trött på det här

Det är vinter och snön har legat i stora drivor vit och fin. När då solen skiner och det är några grader kallt så är det ju helt perfekt. Men det var då. Nu sedan mer än en vecka tillbaka så är det plusgrader och i två dagar har det regnat. Regnet lägger sig uppepå isen som bildats då plogen farit fram och nu är det riktigt marigt att ge sig ut och gå.  Det bildas små sjöar här och var men jag var förutseende och var ut och med spett fick jag bort isen runt om brunnen utanför mig. Jag hällde i hett vatten i omgångar och både igår och idag har jag varit ute och kollat och smältvattnet rinner så fint ner.

Men fy farao vad jag längtar efter att det ska bli barmark så jag kan ta fram min cykel. Min älskade slitvarg. Eftersom jag inte kör bil så kommer jag inte så långt när det är vinterväglag men jag brukar ta med mig cykeln för att ha något att hänga handlingskassar på istället för att gå och bära. Då går jag givetvis med cykeln.

Men jag längtar verkligen efter att få cykla. Cykeln är helt perfekt för mig. Jag tar mig dit jag vill och jag kan i stort sett packa på hur mycket som helst så har jag bara min cykel så är jag inte begränsad. I höstas t ex då jag köpte ny madrass till dagbädden, nytt madrasskydd samt en tvättsvamp med teleskopskaft för att nå in under badkaret. Hela rasket fick rum på min cykel. Eftersom jag glömt att ta med mig snöre så frågade jag om de hade någon snörstump på Jysk som jag kunde ha att binda fast madrassen lite extra. Men se det hade dom konstigt nog  inte.  Då tog jag kedjan till cykelns extralås och drog runt och låste fast. Funkade kanoners. Alla sätt är bra utom dom dåliga som min mamma brukade säga. Resten fick plats i kasse och cykelkorg.

DSC03720.JPG

Vardagslycka var när jag kom ut från en liten ICA-butik och den här gamla skönheten stod parkerad utanför. Jag blir så glad så jag hoppar jämfota när jag ser sådant här. Minnena bara sköljer över mig och jag känner lycka över att någon har den och använder den. Jag skulle dessutom inte ha ett dugg emot att ha den själv. Tänk så mycket mer jag kunde packa på.

DSC03917.JPG

Jag saknar verkligen mina dagliga cykelturer och längtar till barmarkens återkomst nu när den vackra vita snön i alla fall inte fick ligga kvar längre. Förr vill jag minnas att februari brukade vara den kallaste månaden men så är det inte nu. Nä usch och fy för blöta och regn på snö och is.

Dagens varning! Gå inte för nära husväggar när ni är ute och traskar.  Dessa vackra fenomen är rena spjuten där dom hänger och nu när det är plusgrader lossnar dom och ramlar ner. Så se upp!

DSC03942.JPG

Jag hoppas ni har en finfin dag …….med eller utan slitstarka cyklar

 

Åhej……nu är man uppe och skuttar igen

God fortsättning på det nya året får jag väl lov att säga så här i början på inlägget. Själv har jag legat för ankar sedan nyårsafton och det är först nu i slutet på den här veckan som jag började känna mig stark igen.  Jag ska banne mig inte klaga för jag är förkyld sådär vartannat vart tredje år bara men när jag då blir förkyld då jädrars är det inte att leka med. Men nu så är jag uppe och skuttar igen. Tjolahopptjolahej!

Den här vintern liknar sk*t tycker jag. Ena dagen är det tre grader kallt och nästa två plus. Så där håller det på så där jag bor är det bara is. Man får has-gå så man spänner sig så man är helt slut när man varit ute en sväng.  Jag vill ha en decimeter snö, fem grader kallt och sol. Det vore perfekt. Undrar vart fasen man vänder sig för att beställa det.

Eftersom jag ju knappt varit utanför dörren mer än ett par gånger i år så kör jag på bilder från förra året.  Som t ex den här bilden på en stoooor burk hemgjorda Mozartkulor som min dotter gav mig i julklapp. Dra på trissor så goda de är. Det är en rejäl portion vardagslycka att pillra upp locket och stoppa en gottebit i munnen. Min dotter är kanonduktig på allt som gäller matlagning, bakning och allt sådant.  Det är inte jag. Jag är urusel men det beror förmodligen på att jag tycker det är så gräsligt tråkigt med matlagning.  Men jag äter gärna, både mat och gottis som hon ger mig.

DSC03868.JPG

Vid något tillfälle i december så ramlade det ju ner lite snö här i vår lilla stad och till och med det eländiga torget blev fint på sina ställen.

DSC03863.JPG

Har ni tänkt på det där med fåglar och deras vanor och ovanor? Nähä, nä det har väl inte jag heller gjort egentligen men ibland blir man varse saker när man sett dem tillräckligt ofta. Som det där med att dom har speciella träd där dom bajsar.  Går du förbi tio träd och kommer till det elfte och där är det fågelskit så man knappt vill sätta ner fötterna där då jädrar är det ett toalett-träd. Vad jag blir förvånad över är att folk i alla fall parkerar sina bilar under sådana träd. Det kan väl inte vara bra för lacken. Dessutom är det snuskigt.

Nåja, på en av mina vägar som bär hemåt så finns det både ett par toalett-träd och ett gäng sovträd. Kajorna kommer i stora flockar och parkerar sig på natten och det är ett jädra liv i träden. De träd jag går förbi står alldeles intill bostadshus så det måste låta förfärligt uppe i de lägenheter som är jämsides med träden.  Ibland kan det faktiskt sitta ett par skator tillsammans med alla kajorna. Jag är inte förtjust i kajor men jag tycker bilden på dem i toppen på björken är fin. Så när de är tysta och inte bajsar så är de ok som konstverk.

DSC03864.JPG

I Rytterne hembygdsgård finns ett ett par rum där det bevarats kläder från gammal tid. De är så vackra och jag är så glad att det finns kvar. Vårt kulturarv.

DSC03861.JPG

Ser precis ut som Parismodeller. Fantastiskt vackra tycker jag.

DSC03860.JPG

Jag har ju en del bloggar jag följer och tidigare har jag kunnat kommentera fritt. Nu måste jag ha Googlekonto för att nå fram och det är krångligt. Dottern hjälpte mig och jag fick ett konto men när jag kommenterar så tyckte Google att jag ska lämna över resten av mitt cyberliv och det är jag inte beredd att göra. Så jag vill bara säga att tro inte att jag inte är inne och läser bloggarna för det gör jag.  Önskar att man som tidigare fick välja ”adress” för då var det smidigare att kommentera. Kommentarer är ju så härligt att få. Ibland känns det som om man ”pratar” för sig själv när man skriver eftersom det inte ramlar in så många kommentarer men så tittar jag på statistiken över trafik hit till bloggen och då blir jag ju påmind om att det är rätt så mycket folk som ramlar in här och läser.  Det gör mig glad.

Avslutningsvis så ska ni få se vad min vän B gav sin man i julklapp. Ett par präktiga hemstickade sockor med traktorer på. Kanonfina.

DSC03881.JPG

Idag skiner solen och det är en grad varmt i solen mot fönstret men på baksidan är det en grad kallt. I vilket fall så ska jag traska iväg ut en sväng idag. Man får passa på när solen lockar. Tallkottkörteln ska ha sitt. Livet känns så mycket enklare när solen skiner. Det enda som inte är perfekt med solsken är att när solen skiner in så syns det att man inte dammat som man borde. Huvva!

Jag hoppas ni har en fin lördag…….med eller utan hemgjorda Mozartkulor

 

Väck med oredan och in med ordning

Dottern hade det stora sovrummet uppepå när hon bodde hemma. Jag hade mitt pyttelilla sovrum vägg i vägg. Nu är det ju tjugo år sedan hon flyttade hemifrån och ända sedan dess har rummet varit oanvänt. Mannen började renoveringen av rummet och målade, tapetserade och lade nytt golv. Sedan blev han sjuk. Det låter nog vrickat men jag skyllde på rummet och jag har behandlat rummet styvmoderligt och använt det mest som ett rum där jag dumpade mina marknadsattiraljer, påsar, kartonger, boxar och en jädrans massa jox.

Häromsistens fick jag spatt och spader och satte full fart med att plocka ur rummet för att få till något vettigt i det annars så fina rummet. Här är det halvtömt

DSC03527.JPG

Här är var det utburna hamnade, i vardagsrummet alldeles utanför. Ser ut som ett upplag. Fy far ända in i baljan vart ska man göra av allt? Dåndimpen var nära förestående kan jag säga.

DSC03526.JPG

Men idogt arbete ger utdelning. I alla fall ibland. Här blev det kanoners och jag känner mig så nöjd med mig själv.  Jag köpte ett gammalt antikt klaffbord av en av mina vänner och det bordet är jag hjärtans glad över. Senare ska jag göra i ordning och klä om en vit stol och ha vid bordet istället för den bruna.  Visst blev det väl fint

DSC03566.JPG

Mattan är efter min älskade svärmor, Lilla tanten och det lilla runda bordet till vänster har min pappa gjort och foten och pelaren kommer ifrån en gammal golvlampa. Den ljusa byrån har jag köpt för en hundring på loppis för massor av år sedan och fåtöljen har jag fått av mina vänner A och B. Den bruna lådan med handtag har jag fått av en granne som tack för att jag vattnade. Helt galet enligt mig men hon ville kasta den och det ville definitivt inte jag. Byrån som det bara syns lite av är efter min mamma och inte helt i min stil men den får stå kvar tills någon hugad spekulant dyker upp och befriar mig ifrån dess närvaro.

Allt som jag släpat ut i vardagsrummet då? Jo jag satte mig och sorterade, fixade och trixade och till slut blev det så in i hoppsan bra så jag var banne mig förvånad själv. Konstigt att något kan bli så bra så enkelt. Jag är van vid att man får slita röven av sig för att saker och ting ska gå i lås. Men det är nog så att är det meningen så faller pusselbitarna på plats utan att man behöver slipa om dem för att de ska passa i hålen.  Nu packade jag alla marknadsgrejer och attiraljer i boxar och på hyllor i garderoberna. Enkelt att se vad som är vad och se vilken box man behöver öppna för att fylla på i den som ska med ut på marknad. Sjalar i en box, dukar och fönsterremsor och lite smått och gott i en box, julgrejer i en box och mössor, halsvärmare och andra vintergrejer i en stor väska. Ja jädrar vilken ordning det blev.

Över boxar och bagar hänger väskor som innehåller bl a en kudde, packmaterial och tygväskor på galgar. Jag är helnöjd. Hoppas jag kan hålla den här ordningen. Det kommer att synas genast efter nästa marknad.  Här kommer ett par bilder på garderoberna

DSC03567

DSC03568.JPG

Som sagt nu hoppas jag bara att jag mäktar med att hålla denna ordning. Nu ska jag bara spika upp en tavla på väggen och eventuellt sätta upp en gardinstång. En rar grön växt sitter redan i kopparkastrullen på fot som står på bordet. Jag är nöjd. Jättenöjd.  Lite stolt över mig själv också faktiskt för att jag tog mig för att göra den här förändringen och för att jag faktiskt slutförde den också. Heja mig!

Hela det här rummet är ju en vardagslycka när det blivit så trevligt och ordnat. En annan vardagslycka är den vackra rosen med blad omkring som vilade på vatten i en skål. En gåva från min granne A-M.  Hjärtevärmande och den har sin givna plats bredvid mannens ljus på köksbordet.

DSC03587.JPG

Jag har det så bra. Jag tänker ofta på det. Jag är så tacksam för allt jag har. Min dotter, mitt barnbarn, mina vänner och möjligheten att få vara hemma och styra mina dagar.  Jag får så mycket kärlek och omtanke så jag hoppas verkligen att jag ger tillbaka lika mycket. Jag hoppas ju att jag gör det men nu när jag skriver om det så känner jag mig plötsligt lite osäker.  Jag försöker i alla fall. Varje dag.

Jag hoppas ni alla har en finfin kväll……..med eller utan nystädade rum

 

 

 

Hoppsan…….så det kan bli

I somras fick jag en potatis av min granne A-M. Det var inte vilken potatis som helst utan den var formad som ett perfekt hjärta. Den var så fin så jag lade den i en liten porslinsskål med blommor. Jag hade den stod framme på bänken men en dag ställde jag av någon anledning in den i skafferiet.

Tiden gick och det blev höst och vinter och nytt år. En dag när jag letade efter ett paket i skafferiet fick jag syn på något märkligt. Vad i jisse namn var det som såg så konstigt ut nästan längst bak i skafferiet. Som spagetti fast lila.  Jag plockade ut en massa saker och till sist hittade jag den lilla skålen med potatisen i. Den hade med tiden blivit mer och mer inputtad på hyllan och till slut helt glömts bort.  Så här såg den ut nu

DSC03170.JPG

Så nu är det bara att plantera. Undrar om de potatisar som den här ger är hjärtformade precis som ”sin mamma”.  Jag har f ö inte en susning om ifall jag kan sätta den redan nu eller om det är för sent eller om jag ska vänta. Jag är ju ingen odlare precis.

När jag promenerade hem ifrån lilla tanten en dag så hittade jag den här bilen på en sidogata. Den ser ut att hålla ihop med tuggummi, plastic padding och ståltråd. På ett sätt så såg den ut som skrot och på ett annat sätt såg den stolt ut. Stolt över att trots allt ha mäktat med att hänga med så länge.  Ägaren måste ha haft väldans roligt när han bit för bit lyckats få till det här kaxiga utseendet

DSC03205.JPG

Högtalare, starktonshorn och reservdäck på taket går säkert åt. Inne i bilen hängde säkert femtio wunderbaum i backspegeln. Jag kikade in och allt såg ut att var original inuti. Men slitet då.  Tittar man på bakfönstret så fanns det en del intressant läsning. Den skylt jag fastnade för och fann trolig var denna: Jag gasar tills det rasar. Just den profetian är nog inte svår att uppfylla. Men nog sjutton stod jag och småskrattade för mig själv när jag läste skyltarna. Man är lättroad.

DSC03206.JPG

Jag tänkte lägga till en vardagslycka så här på sluttampen men kom på att de två översta bilderna faktiskt symboliserar vardagslycka för jag blev så glad av bägge två och det är väl lycka när man hittar det lilla extra som glädjer en extra.  Men jag ska lägga till en vardagslycka till i alla fall. Jag fick blommor av min dotter häromsistens. Det blev så fint på bordet och de höll sig i fjorton dagar. När de började se lite trötta ut så klippte jag  ner och formade om och kände mig nästan som en tant med gröna fingrar. Vilket jag verkligen inte är. Men glad blev jag för buketten.

DSC03186.JPG

Jag hoppas ni har en kanondag just idag…….med eller utan kaxiga rostiga bilar

 

 

Det blir jul i alla fall

Nu är det jul igen. Det blir det ju varje år men i år har jag inte hängt med alls. Jag blev ju ensam för ett och ett halvt år sedan och förra julen gick antagligen på autopilot men jag har egentligen inget minne av den mer än att den älskade dottern och det älskade barnbarnet var här och vi gjorde det bästa vi kunde för att det skulle kännas ”vanligt”.

Ärligt talat har jag faktiskt aldrig varit någon julvurmare. När dottern var liten och växte upp så var det givetvis fullt julpådrag med tomtar och bakning, matlagning och stök. Precis så som det av tradition ska vara vid juletid. När dottern flyttade hemifrån så har allt stökande minskat vartefter åren gått. Mannen var dock väldigt förtjust i julen och han älskade att planera och laga mat och dona. Jisses, han började redan i slutet av oktober att prata om vad han skulle ha på julbordet och vad han skulle laga. Själv tyckte jag att fick jag på några juldukar och ställa ett par tomtar i trappan ja då var det jul. Det räckte liksom för mig.

I år är jag sämre än sämst. Jag fick igång adventsljusstaken för ett par dagar sedan  men då kändes det inte aktuellt att ställa upp den faktiskt. Inte en julduk i sikte och vad det gäller tomteriet så lyser även det med sin frånvaro. Jag fick för ett par veckor sedan en adventskalender med gammaldags motiv. Den var nyproducerad men jag gillar den. Sedan hade jag en gammal antik adventskalender som jag fått av samma kompis så båda två står på hyllan i köket. Det är glitter på och det älskar jag. Synd att det inte syns på bilden

DSC03032.JPG

För ett par dagar sedan kom mannens syster och hennes man förbi med en julblomma åt mig. Den får tillsammans med adventskalendrarna vara årets julpynt.

DSC03030.JPG

Den ”riktiga” julen ska jag fira hemma hos dottern och barnbarnet. Det ska skapas nya traditioner och egna julritualer. Precis så som det ska vara. Så i år behöver jag bara trippa iväg hem till dem och sätta mig vid dukat bord.  Dottern är kanonduktig på att laga mat och baka. Barnbarnet gillar det också. De två följer i pappa/morfars fotspår för han gillade att laga mat. Det gör ju definitivt inte jag så jag är tacksam för att den lilla familjen tar över juleriet.

Ja så är det. Trots att jag inte julpyntat, bakat, storstädat och lagat massor med julmat……så blir det faktiskt jul ändå.

Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde svinga i en vacker båge. En båge som sände ut kärlek och gemenskap till alla som är ensamma. En båge som samlade upp alla ensamma och lät dem vara tillsammans.

Jag försöker tänka på grundanledningen till att vi firar jul och känner att det som är viktigare än allt pynt i världen är familjen, kärleken och hoppet.  Så i morgon traskar jag iväg till min familj, dotter och barnbarn, med hjärtat fyllt av kärlek och full av tro på framtiden.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul………med eller utan julpynt

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag