18 Apr 2019
av Bibbis blandning
i Barn, Livet, Marknadsgrejer, Presenter, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Livet, marknadsgrejer, presenter, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Maskrosorna alltså. Det är mer än en vecka sedan jag tog den här bilden och jag tyckte då att de var så vackra. Precis som små glada solar mitt i allt det gråa och cementiga. Idag när jag gick till sophuset så var den här plantan inte alls ensam och unik utan det var fullt med plantor som letat sig upp mellan garageväggen och asfaltskanten. Det är märkligt att dom kan växa precis var som helst där man inte tror att något skulle kunna leva.
Jag upptäckte att när de blev väldans många så tyckte jag inte att de var underbart vackra längre utan tänkte bara att jag måste se till att ta dem innan de blir dunbollar. De första gula fina uppskattar jag lika mycket som jag uppskattar första tussilagon, krokusarna och scillan. Sen blir dom mest till besvär eller i alla fall irritation när dom parkerar sig på gräsmattan. Nåja den dagen den sorgen.
Mer gult och vackert kommer i form av vardagslyckor. Gula vackra blommor som jag fått av min granne A-M, min dotter och min vän G. Gula blommor är det allra vackraste jag vet och jag blir lycklig inuti av dem.
Dottern har legat i som en utter och virkat ponchos. De ska få följa med ut på marknad när det är så dags.
Dagens vardagslycka är att barnbarnet är här hos mig och vi har ätit lax och potatis. Nu vilar han lite middag och jag vilar här vid bloggen. Om en stund ska han få gå iväg för jag ska gömma ett påskägg, en chokladpåskhare och en annan liten grej. Sen får han leta. Det är en liten tradition vi har och han uppskattar den fortfarande trots att han är 15 år.
Idag är det så varmt så det är helt galet. Man hinner inte riktigt med. Jag har inte tagit fram trädgårdsmöblerna och spolat av dem och altanen. Nåja, jag hinner nog. Här ska inte stressas bara för att solen vräker ner. Det kommer mer sol det är jag säker på och då har jag med hjälp av barnbarnet fått allt i ordning för altanhäng. Visst känns livet lite lättare när solen lyser och man kan gå ut utan att behöva ta på sig varma kläder, strumpor och skor. Tänk så härligt att få sitta och vippa med bara tår igen. I solen.
Jag hoppas att ni alla har en kanondag………med eller utan maskrosor.
03 Mar 2019
av Bibbis blandning
i Fjärrvärme, Livet, Mormorsrutor, Restgarnstips, Välgörenhet, Virkning
Etiketter:Livet, mormorsrutor, presenter, Restgarnstips, Tankar och funderingar, Tips, Välgörenhet, Virkning
För lite sedan blev jag tipsad av min vän C om att en kvinna i Stockholm gärna ville ha virkade rutor tillsända sig. Av dessa rutor skulle hon montera filtar som sedan skulle lämnas till föreningen Vid din sida. Den föreningen är ett par år gammal och startades av Jeanette Höglund som arbetade som ordningsvakt i Stockholm och som såg hur illa de gamla hemlösa mådde och hade det. Pensionärer utan missbruksproblem men som av olika anledningar hamnat på gatan.
Nu var det tänkt att dessa filtar skulle delas ut till de hemlösa pensionärerna. Jag rotade runt här och fick tag i garner och så var det bara att sätta full fart. Det blev några rutor som jag skickade iväg och jag hoppas att facebookgruppen där hon annonserat efter rutor har jobbat för högtryck. Hon ville ha mormorsrutor 20×20 och det är ju kanoners för då går det ju åt en del restgarner. Här är i alla fall min lilla andel
Det här med äldreboenden och underhållning har länge varit något jag funderat på. Den älskade Lilla tanten bodde ju på äldreboende och underhållningen bestod då oftast bara av någon vänlig farbror som kom med sitt instrument och spelade och sjöng gamla visor. Det är ju jättetrevligt men alla gamla har inte samma musiksmak. Det finns ju faktiskt folk på äldreboendena som gillar t ex Elvis och olika slags rock.
Tydligen hade någon, vem vet jag inte, tagit fasta på idén om att alla faktiskt inte är stöpta i samma form utan anlitat Fatboy att spela på flera äldreboenden runt om i Eskilstuna. I torsdags hade jag förmånen att bli upplyst om att dom skulle spela på ett boende nära mig. Gratis inträde! Jippiiiiiiiii!
Kastade mig på cykeln eftersom informationen om spelningen kom ganska nära inpå själva uppträdandet. När jag kom dit var det proppfullt i lokalen och fullt med folk ute i den långa korridoren. Där fick även jag avnjuta musiken men det gick finfint. Hittade ett dörrhål jag kunde hänga i.
Fatboy som turnerat med Jerry Williams spelade sina egna låtar, ett par Elvis och ett par Jerry Williamslåtar. Det slank även in en Gunnar Wiklundmelodi.
De spelade nästan en timma och stämningen var på topp och publiken gungade och myste. Så vill jag också ha det när jag hamnar på hemmet. Jag vill att det ska spritta i benen och musiken ska liksom skölja över en som något härligt ljuvligt fartfyllt och skuttigt. Så man blir varm i hela kroppen. Liksom.
Jag hoppas ni alla har en härlig söndag…….med eller utan spritt i benen.
30 Aug 2018
av Bibbis blandning
i Livet, Marknadsgrejer, Presenter, Restgarnstips, Stickning, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Livet, presenter, Pyssel, Restgarnstips, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort. Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.
Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.
Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.
Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.
Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.
Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.
Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod. Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.
Under parasollet fanns en studendocka också
Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret. Här kommer dock vantarna
En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.
Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.
Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.
01 Apr 2018
av Bibbis blandning
i Livet, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Livet, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Den här figuren får representera min påsk.
Lugn och fridfull. Vilsam och glädjefylld.
Tack till fina vännen B som virkat och stärkt ett ägg som blev ett bo åt en trött virkad kyckling. Skall väl påpeka att det är jag som bäddat ner kycklingen i ägget. Jag är en fåntratt när det gäller mjuka djur och sådant. Bäddar gärna om dem. Jorå, sån’ är jag.
Tack till min dotter och mitt barnbarn. De mest älskade, det är så mysigt när ni kommer. Det är kul att äta tillsammans och spela spel även om man numera oftast får storstryk av Yatzykungen.
Jag hoppas att ni alla har haft en fin påskhelg……med eller utan nedbäddade kycklingar.
26 Mar 2018
av Bibbis blandning
i Livet, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Livet, Mat, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Jag har sett att det säljs små små flaskor med ingefärashots i mataffärerna numera. Jag föredrar dock att koka min egen snaps för det blir både billigare och förmodligen nyttigare eftersom det bara är naturliga saker i den. Jag kan ju också variera smaken lite som jag vill.
Ibland skrapar jag ingefäran med sked innan jag river den och ibland river jag den med skalet på. Jag har nämligen inte riktigt fått klart för mig vilket som är nyttigast så jag kör varannan gång.
Grunden är i alla fall 1 liter vatten , 200 g ingefära och två pressade citroner. Man kan också ha i en matsked honung om man vill det eller hacka en chili i små små små bitar och lägga i. Det är det som är det fina att man kan göra som man vill.
Lägg den rivna ingefäran i vattnet och låt det bli varmt. Det ska inte koka. En del skriver att det inte ska bli varmare än 60 grader men det finns många bud. Jag brukar hålla mig till att det inte ska koka. Låt det stå på plattan i 30 minuter och låt det sedan svalna.
När det fått stå en stund och bara är ljummet rör man i honungen om man vill ha en sötare variant. Jag själv har aldrig i honung i min snaps. Vill att den ska ”riva” lite.
När det svalnat så häller man i saften från de två pressade citronerna. Sedan tappar man upp på flaska och det håller ungefär 3-4 veckor. Sedan tar du dig en pruttare varje morgon och blir pigg och rask. Jag har mitt snapsglas stående på diskbänken för att jag inte ska glömma att ta mig en stänkare. Vänd flaskan upp och ned ett par gånger innan du häller upp för det blir en bottensats som behöver skakas om. Skål på er grevar och baroner och annat löst folk!
Jag och min diakonivän G brukar ju ses en gång i månaden och luncha tillsammans. Oftast går vi till en pizzeria som heter Phoenix. Den öppnades 1999 och det är fortfarande samma ägare. Det är lite ovanligt för restauranger byter ju ägare vart annat år numera.
I alla fall. Den här ägaren och hans bror samt all personal är toppen. Glada och trevliga och man känner sig alltid välkommen. Jag började gå dit när de öppnade och jag jobbade extra på ett gruppboende nere i stan. Sedan har jag fortsatt gå dit och äta. Sist vi var där så beställde vi båda sallad. Killen vid disken frågade om vi ville ha bröd till och det sa vi att vi ville ha, med vitlök. Då tjoade ägarens bror att det skulle vara kärleksbröd. Både jag, kompisen och hans som tog emot beställningen såg undrande ut och skrattade lite.Till saken hör att de här killarna ofta hittar på hyss och roliga saker.
Vi tog våra glas och bestick och gick och satte oss och pratade. Efter en stund dyker salladerna upp och de såg som vanligt väldigt fina ut. Sedan kommer ägarens bror ut med var sitt fat……med kärleksbröd.
Ja jädrars. Han hade ställt sig och bakat var sitt hjärta åt oss gamla tanter. Han fick en jättekram. Visst var det väl ett vackert bröd. Man blir rörd och glad. Nog är väl detta en riktig vardagslycka mina vänner. Det där lilla extra som satte guldkant på dagen.
Vi mumsade och åt och var väldigt mätta när vi gick (rullade) därifrån.
Min kompis B hade virkat en så fin handduk i bomullsgarn med hjärtan. Jag ska nog be att få beskrivningen på den. Det var lite svårt att få fram alla hjärtan på bilden men ni ser nog på ett ungefär. F ö undrar jag hur i jisses hon hinner med allt. Hon gör så många fina saker och här sitter jag och harvar med mina mössor. Men visst ja, jag har ju börjat på en lila rund duk. Den ska ni få se när den är klar.
Jag hoppas ni alla har en kanonfin måndag………med eller utan hemkokt snaps
13 Feb 2018
av Bibbis blandning
i Bakat, Garn, Livet, Stickning, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Bakat, Livet, Pyssel, Stickning, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det
Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna
Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här
Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.
I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl. Jag gick upp och tittade och se så fint det är
Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.
En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.
Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.
Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.
13 Nov 2017
av Bibbis blandning
i Livet, Marknadsgrejer, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Livet, Tankar och funderingar, Virkning
Jag hade varit till affären och kom åkande i sakta mak på cykelbanan när det helt plötsligt dök upp ett rådjur från en av sidogatorna. Rådjuret gjorde sig absolut ingen brådska utan traskade över gatan och upp framför mig på cykelbanan, över gångbanan och in i en trädgård. Så här ser korsningen ut. Kortet dock taget vid ett senare tillfälle då jag hade jämt göra att hålla cykeln på rätt ställe samtidigt som jag glodde på rådjuret.
När jag kom fram till infarten till villan stannade jag och fick upp kameran samtidigt som jag lite hest pep……”men va f-n gör du här, du bor ju långt upp i skogen och det är skitfarligt att bara traska ut på gatan så där”. Som ni ser på bilden så glor rådjuret på mig och undrar vad jag pladdrar om. Men nog blir man snopen och ganska lång i syna’ när man måste bromsa in för att ett rådjur i sakta mak ska traska över cykelbanan.
En kille som är betydligt mer väluppfostrad är Murre som så fint slickar av besticket efter att ha fått mat upplagd på sin tallrik
Nu vet jag inte riktigt om det är fina manér att halsa men den gode Murre gillar att dricka direkt ur kranen
En annan katt är Volvokatten som bott ute vid Volvo i många år. Den får mat av killarna på fabriken och den är som något slags maskot som kommer och går. En morgon hade jag faktiskt sällskap av den lille gynnaren in på området. Förmodligen skulle han kolla om vi skötte oss nere på Reserven innan han traskade tillbaka till SE. Ni ska inte tro att han gick igenom de öppna dubbelgrindarna utan han gick före mig in och igenom vändkorset. Ja jädrars, han visste hur det går till. När det här kortet togs var jag på väg ut till bussen och katten låg mitt på gångvägen och filosoferade över livet och människorna. Jag småpratade lite med honom och då reste han sig och kom emot mig och ville bli kelad. Det blev han givetvis. Mycket. Svart som synden är han den lille rackaren så man ser inte ansiktet ordentligt. Men en raring är han.
Några ystra fålar som påminde om barndomens indianhästar stötte vi på min kamrat T och jag när vi var ute på lunchpromenad. Trist att dom måste gå och vanka i leran istället för att få vara i grönskan på andra sidan staketet. Men det finns väl någon mening med det också även om jag inte förstår det. Men visst är det ganska enkelt att tänka sig att det kommer en indian farande i sina moccasiner och kastar sig upp på närmsta häst och far iväg med vindens hastighet. Eller det kanske bara är jag som har vild fantasi.
Ett djur som i alla fall håller sig på sin plats och som inte gör något oväntat är den här katten som dottern har tillverkat för marknadsändamål.
Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin måndag……med eller utan lustiga djur
14 Okt 2017
av Bibbis blandning
i Livet, Marknadsgrejer, Presenter, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Livet, presenter, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Jag är förtjust i hösten. I det dunkla ljuset, alla fantastiska färger och att livet börjar gå lite mer långsamt. Alla trädgårds- och utemålningsmåsten är borta och återkommer först efter vinter- och vårvilan. Då kommer vi igen med nya krafter.
Något som är jättebra med hösten är att de dagar solen inte lyser så syns det inte hur skitiga fönstren är. Det är skönt för då kan man komma undan putsandet några dagar till. Eller snarare veckor (läs: egentligen månader).
En gul lite större ros i kruka som jag fick av vännerna A och B planterade jag ut i en s k rabatt jag har på baksidan. Idag är det den 14:e oktober och den är full av stora fina knoppar. Det är fantastiskt om den ska ge sig till att blomma i oktober.
Vid vårt sophus hittade jag de här svamparna som växte så fint tillsammans. Jag hoppade av cykeln och tog ett kort och det var nog bra att jag gjorde det för några timmar senare hade gårdskarlen varit framme med gräsklipparen så allt var borta. Men nog är det fantastiskt hur naturen kan fixa till vackra installationer bara sisådär. Många svampar e’re.
En liten kämpe är väl det här lilla blomstret som krånglat sig upp mellan husväggen och en spricka i asfalten utanför Lilla tantens äldreboende. En asfaltsblomma. Så fint.
Sist ut i höstens blomsterprakt blir den stora röda ros jag fick av min granne A-M. Jag klippte av stjälken nära blomman och lade den i en skål med vatten. Den klarade sig en och en halv vecka.
Min vän C frågade hur det var med vår svindyra fontän i år och här kan jag komma med lite nyheter. Den har ju sprutat vatten hyfsat länge men rätt som det var skulle den ju underhållas så man såg de två farbröderna i sin lilla båt guppa omkring om de inte joxade med fontänen. I vilket fall så har den inte sprutat vatten på ett bra tag. Tror jag inte i alla fall för jag har inte varit förbi på någon vecka. Det ser så eländigt trist ut när den bara ligger där som ett stort plåtskrov som inte ens måsarna vill använda som sittplats längre.
Dottern har gjort ett par ugglor som ska få följa med ut på marknad i november. Man blir riktigt glad av dom här små figurerna. Hon är duktig med händerna min flicka.
Jag hoppas ni har en finfin solig lördag……med eller utan svampar och ugglor
08 Okt 2016
av Bibbis blandning
i Livet, Mormorsrutor, Restgarnstips, Second hand/Återbruk, Tips, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:mormorsrutor, Pyssel, Restgarnstips, Second hand/Återbruk, Tankar och funderingar, Tips, Vardagslycka, Virkning
Nu när det börjar mörkna allt tidigare och det är mörkt när man går på morgonen så är man i ett väldigt behov av sådant som piggar upp och får fart på glädjen i kroppen. Då är färger någonting som funkar fint för mig. Jag blir glad av färger och glädjen liksom studsar runt i kroppen. Så nu ska jag visa några av veckans glädjeämnen.
Vi kan börja med fontänen. När den var ny och fungerade så höll den på att göra mig vansinnig. Den ändrade färg fem sex gånger på någon minut och påminde om ett tivoli eller ett flipperspel. Sen kollapsade ju eländet turligt nog och när den sedan kom igång efter något år så har den sprutat bara vatten. Ingen färg. Jag har tyckt att det varit kanonfint. Men så var det en vän som bor i Boråstrakten som tipsade mig om att det faktiskt var färg på vattnet. Jag fattade ingenting. Jag cyklar ju förbi där i halvsjutaget varje morgon och hem varje lunch. Då har det inte varit någon färg. Ännu lustigare är ju egentligen att man ska få höra ifrån Borås hur det funkar med fontänen här.
Men nu har jag löst gåtan med det tror jag. För nu ser även jag att det är färg på vattnet. Nu när det är mörkt så har dom ändrat till färg. Tidigare hade dom säkert haft färg på vattnet under kvällen och natten bara. Då är ju inte jag ute och far så det hade jag missat. Nu ser det ut så här på mornarna när jag cyklar förbi och jag blir jätteglad av det. Det är väldigt fint i höstmörkret. Dessutom flipperspelar inte färgerna utan det är en och samma färg. Tjusigt. Men under dagen återgår den till ”vanlig vattenfärg”.
På min cykelväg till och från bussen till jobbet så passerar jag ju över bron och vattnet vid fontänen. På ena sidan av bron är det en park och där i hörnet mellan cykelbanan och parken hittade jag den här trevliga stenhögen en dag. Tänk så enkelt det är att göra någon glad för nog drog jag på smilbanden när jag såg det här
Som mindre lustig bonus fick ni se skuggan av mig. Nog för att jag är lite rund och har volanger runt midjan men här ser det ut som om jag var iklädd ett mindre tvåmanstält. Hujedamej!
Min dotter är ju precis som jag lite lattjo. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon sprutar ur sig idéer som hon sedan omsätter i praktiken. Det gör ju inte jag, jag har massor av idéer men de stannar tyvärr oftast i idéstadiet. Hon vågar sig dock på allt möjligt medan jag storögt bara glor och beundrar. Här ska ni få se vad hon hittat på den här gången. Inte nog med att hon gjorde mastodontöverkastet av små mormorsrutor nu håller hon på med en långtröja i …….just det, mormorsrutor. Himmel och pannkaka vilket jobb. När jag frågade henne var hon fått mönstret ifrån så tittade hon frågande på mig och sa att inte hade hon något mönster utan hon provade sig fram. Sådan skulle man vara. Här kommer skapelsen, full av färg. Något som man blir riktigt glad av att se
Den är ju som sagt och synes inte klar än. Men det ska bli kul att se den färdig. Heja dig S! Den är ju gjord helt i restgarner så det är återvinning när det är som bäst.
Dagens vardagslycka får bli höstens sista blommor från min granne A-Ms land. Så fina och så färgglada. Zinnea tror jag bestämt att de hette de små glädjespridande växterna. Tack snälla A-M o I för all blomsterglädje jag fått under sommar och höst.
Nu hoppas jag att ni alla har en riktigt färglad lördag……med eller utan läskiga skuggor.
01 Okt 2016
av Bibbis blandning
i Livet, Presenter, Vardagslycka, Virkning
Etiketter:Annat smått och gott, Livet, presenter, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning
Ja nu har ni ju fått se hur fint den lilla rosen blommat i två omgångar under sommaren och hösten. Nu ska ni få se hur den är placerad. Jag trodde aldrig ens i min vildaste fantasi att den lilla ynka torra saken jag planterade ut skulle ta sig och igen. Plantera ut förresten, i det här fallet var det att jag grävde ut en liten grop i gruset och jorden med en matsked och sedan tryckte ner den lilla plantan. Så platsen var kanske inte den mest välvalda. Men det tyckt den här lilla kaxiga plantan som reste upp sig och fick nya blad och dessutom blommade den vid två tillfällen. Här ska ni få se hur den står. En liten envis kaxig David och två bjässar Goliat på var sida. Lite häftigt faktiskt. Envist blommande. Heja dig du lilla starka fina!
Och så minns ni väl staketet som var som ett sämre plockepinn. Dagen efter när jag skulle cykla iväg så såg det ut så här på platsen
Nä nu tänkte jag har hela sk*ten rasat ihop totalt. Hade inte tid att titta närmare på fenomenet utan tänkte att jag skulle iväg på kvällen och sno åt mig två plankor från den södra sidan för där var plankorna täckta med vit mossa och var jättefina. Men döm om min förvåning när jag cyklade hem senare på dagen så var allt gammalt staket bortforslat och damen som bor i huset gick och sopade rent på vägen. Jag stannade och pratade med henne och det visade sig att dom bott i huset i arton år och jag har bott bakom kröken i 29 år. Ändå har vi aldrig setts. Mycket märkligt egentligen.
Nåja nu hade dom rivit hela staketet och allt var bortforslat (även de två som jag ville sno) och det skulle komma killar och bygga upp ett nytt staket. Det visade sig att det här staketets brädor bara var nergrävda i backen. Då är det otroligt att det hållit så länge som det gjort. Men nu skulle det gjutas plintar och fixas till efter alla konstens regler.
Och jodå, dagen efter det var plintar gjutna och allt var förberett för ett nytt staket. Jädrars vad det gick undan.
Vardagslyckorna flödar över mig. Min vän B hade virkat en så söt luftig kofta eller bolero eller vad man ska kalla den. När hon var klar var hon inte förtjust i den utan hon och hennes man enades om att jag skulle nog vara jättefin i den. Den är virkad i bomullsgarn så den kliar inte det allra minsta. Tack raraste B för den fina.
Ytterligare en vardagslycka var när jag fick besök på jobbet av en kär arbetskamrat som är sjukskriven. Hon hade varit på IKEA och då passat på att köpa finfina servetter till mig. Jag älskar servetter och ljus. Jag fick även ett fint ljus där behållningen går till cancerfonden. Så nu kan jag servetta av hjärtans lust. Jag har alltid servetter framme på bordet för jag tycker det är väldigt trevligt.
De översta servetterna ser f ö ut som den tapet som jag önskar mig till mitt sovrum. Undrar om man kan göra decoupage över hela rummet. Med servetter? Tål att tänka på.
Idag är det första oktober och den första höstmånaden är gjord. Nog har vi här i Mälardalen haft en alldeles fantastisk september. Sol och värme utom de två sista dagarna i månaden när det regnade och blåste. Men nu känns det inte som om hösten blir så lång när man haft bra väder. Så det här kan vi inte klaga på.
Jag hoppas ni alla har en finfin lördag……..med eller utan staket och servetter.
Tidigare äldre inlägg
Bibbis blandning 