Att golfa eller inte golfa

Min vän T ringde och frågade om jag ville hänga med till Västerås och bland annat besöka en golfbutik. Så klart jag ville. Vi hade som vanligt jättekul i bilen på vägen dit och när vi kom fram så var vi tidiga så butiken hade inte öppnat. Det var ju hett som själva voj voj och hela parkeringen var tom. Jag steg ur för att försöka gå i skugga och då såg jag något som var så himla kul. Min kompis backade in på en plats men sedan blev det till att ändra position två gånger och inte förrän då var min chaufför helt nöjd med placeringen i sin egen lilla ruta. Så jädra roligt. Om jag hade kört hade jag nog inte brytt mig om var i rutan jag hamnade eller om jag ens hamnade i en ruta eftersom det inte fanns en enda bil till i sikte. Tur att inte alla är som jag tänker jag så här efteråt för det hade ju kunnat vara så att en golfbutik drar gigantiskt många kunder direkt när de öppnar sina dörrar. Som tur är så är min kompis en vän av ordning och det gillar jag. Själv är jag ju lite sladdrigare i kanterna om man så säger. I alla fall ibland.

Jag har ju aldrig i hela mitt liv varit inne i en golfbutik och var nog ganska storögd när jag travade in där. Kors i hela friden inte visste jag att det fanns så ända in i baljan många olika golfskor. Det var ju hur många långa hyllor som helst där skor stod uppradade. Allting, både skor och kläder var för mig väldans dyrt men jag fick i alla fall se kjolar med byxor under. Eller trosor med kjol över. Eller vad heter det? Ni vet sådana där små vippiga saker som tennistjejer brukar ha. Dagens lärdom var att det var ett allt-i-ett-plagg. Man lär sig något nytt varje dag.

Min kompis gick runt och tittade och letade efter ett speciellt plagg. Jag lommade storögt runt för egen maskin och blev själaglad när jag fick se att dom hade gosedjur i den här mysko butiken. Glad i hågen gick jag dit och det var så gulliga djur. Se själva.

Jag blev jätteglad och tjoade till min kompis att nu hittade jag något som jag förstod mig på i alla fall. Gosedjur! T började gapskratta och kom fram och förklarade att det var minsann inte några gosedjur utan något som golfspelare trädde på sina klubbor. Jag trodde att hon skojade men det gjorde hon inte. Jösses! Om vuxna golfare klär på sina golfklubbor sådana här mysgosedjur så behöver jag inte skämmas för att jag har tjocka Gottfrid och lille vift (f d Zlatan) i min säng.

Tilläggas kan att hela golfvärlden med allt vad det innebär ska vara glada och överlyckliga över att jag hållit mig borta från den sporten (också) i alla år med tanke på att jag har bollsinne som en badanka. Jag är ju t o m sämst i minigolf de gånger jag i stort sett blivit tvingad att delta. Det är inte riktigt min grej.

Joooo, en gång var jag jättebäst på minigolf här nere i stadsparken. Det var för många år sedan när jag var där och skulle lira med en som var en ”speciell” vän. Bibbi Noll Koll AB hade inte ens en susning om var man skulle börja så jag skulle visa killen hur det skulle gå till och för första gången i världshistorien så prickade jag det lilla lilla pyttehålet och bollen försvann. Vi gick för att se vart den hamnat men den var borta. Då kom det fram en liten farbror och sa att det där var nog inte så bra för jag hade börjat på sista banan och då var spelet slut när bollen gick i mål. Jahaja, det var bara att traska in till killarna på fiket och be att få tillbaka bollen för jag hade börjat i fel ände. Dom såg så glada ut så jag tänkte att då har jag i alla fall glatt några idag och det är ok. Jag fick min boll och gick ut igen. Vi lirade lite på vårt eget sätt och när vi nästan var klara klappade min golfkompis till bollen så ända in i nordens ordentligt så den for ut i ån. Då var det slut och det var lika bra. Vi petade in min boll i det lilla hålet på sista banan och lämnade in klubborna och meddelade att tyvärr fattas det en boll för den ligger i …..mummel mummel. Jag ville ju inte riktigt erkänna att bollskrället hamnat i ån för vi hade befunnit oss utanför banorna men den hemlisen blev inte långvarig för min golfkompis flinade upp sig och meddelade att: fifan bollen i sjön.

Nåja en som var väldans glad över dagen upplevelser var min golfkompis som utbrast: Fifan morsan, bollen i sjön…….och så gapskrattade han. Kompisar och föräldrar fick sedan del av den upplevelsen många gånger under den helgen. När vi sedan såg den Ofrivillige golfaren och en häst åt upp en golfboll då var det färdigt igen. Han tog i så det ekade i biosalongen – fifan morsan, hästen åt bollen och så skrattade han så han höll på att smälla av. Den händelsen och den när han slog ett rallarslag och fick ut sin egen golfboll i ån stod högt i kurs som nöje för den här härliga, rolig killen. Så nog kan golf i olika former vara roande.

Nu är det sluttampen på juli och vi närmar oss sista sommarmånaden med stormsteg. Så fort tiden går. Saker som jag borde ha gjort i våras har inte blivit gjorda men jag tror att det kommer att ordna sig ändå. Man gör så gott man kan och ibland når man inte riktigt ända fram men vetskapen om att man ändå har försökt räcker. Man måste vara lite snäll emot sig själv för man mattas ju vartefter åren går.

Jag förstod mig inte riktigt på det här med golfgosedjuren men idag har jag i alla fall beställt tio stycken fabler björn från IKEA. Det är gosedjur som jag förstår mig på så nu blir det kul att klä på några av dem de redan färdiga klänningar jag har liggande här hemma. Jag har inte riktigt bestämt vart de första tio som sitter i soffan här ska hamna men det löser sig. De kommer vart de än hamnar att få goda hem och många kramar. Det är det viktigaste. Innan jag avslutar det här inlägget så vill jag bjuda på en hel häck av vilt växande luktärter.

Jag hoppas att ni alla har en härlig fredag……med eller utan golfbollar på fel ställen.

Nu är det hett om öronen

Jisses vilken värme. Det är över trettio grader och jag har inte stuckit ut nosen sedan klockan var åtta i morse. Då satt jag ute på altanen på baksidan och det var lagoma 19 grader. Så för första gången den här sommaren åt jag min frukost ute. Jag gillar inte att äta ute annars för jag får ju spader om det kommer en geting eller två. Nu var det dock 24 grader inomhus och 19 på baksidan så då var det lätt att strunta i eventuella getingar och ta kaffe, macka och tidningar ut i svalkan.

Apropå getingar. Dom skrämde sk*ten ur mig i våras när dom hotade med att det skulle bli getingsommar. Det blidde visst inte det. Jag har fått in en enda geting under sommaren hittills och den fick jag iväg ut med lite idogt viftande med flugsmällan samt en hel del mycket väl valda ord. Han gav upp och tog samma väg ut som han tog in. Jag ska väl kanske inte stödda upp mig för mycket för än är det ju sommar och dom hinner nog hitta mig. Om dom prompt vill.

Nu är det i alla fall hett, inte bara om öronen utan om hela Karlsson. Jag har ju väldans svårt med värmen men jag tror jag klarar mig finfint idag faktiskt. Jag har vidtagit åtgärder för överlevnaden i god tid så här finns det resurser. Kylskåpet, frysen och badkaret är mina bästa vänner vid värmeböljor.

Frysen är välförsedd med Piggelinglassar och isbitar och i kylen ligger två vattenmeloner och så har jag som vanligt blöta handdukar i plastpåsar i kylen och när det blir riktigt besvärligt ligger det även en och annan blöt klänning i en plastpåse. Handduken är jätteskön att lägga om halsen för det blir skönt för huvudet och klänningen tar jag på mig och den är så jädrans kall så tänderna klapprar nästan men oj så skönt jag tycker att det är. Då kyler jag ner kroppen lite fort och jag låter klänningen torka på kroppen. Det brukar gå ganska fort faktiskt. Annars är ju badkaret till hälften fyllt med kallt vatten toppen att gå och doppa sig i med jämna mellanrum. Jag gillar det.

Istället för att gå och köpa dyrt te på tetra så kokar jag en väldans massa te och ställer in i kylen när det har svalnat.

Det är himla gott att dricka när det är varmt. Annars är det väl mest vatten som gäller.

En annan sorts värme håller dom ju på med här hemma på min gata i stan. De byter ut fjärrvärmerör. När jag skulle iväg till affären en dag så såg jag hur en lastare drog iväg med de gigantiska rören som var inbäddade i gammal cement. Vart han gjorde av hela fadderasket har jag inte en susning om men han drog alltihop efter gatan med viss möda.

Som vanligt var jag så trög och seg med att få upp min kamera så det hann ju nästan försvinna bakom häckar och träd. Men ni ser på ett ungefär hur det såg ut.

När vi ändå är inne på fjärrvärme och lite väder och närmiljö så såg jag den här finfina lådhojen en dag när jag var ute och flaxade omkring. Det är tydligen något som en del inom kommunen använder. Det var en karl som höll på att göra snyggt och få bort ogräs längs kanten mot ån och han hade parkerat den här vid sidan om. Jag tyckte den var himla fin och jag blev faktiskt lite extra glad att se den. Tillbaka till det enkla kändes det som. Det blev nästan lite nostalgi för jag kom att tänka på pappas kompis som alltid körde flakmoppe och andra som byggde lådor på sina flakmoppar och de såg ju nästan ut som den här fast hemmabyggda då.

Jag hoppas ni har det bra och att ni inte har det alltför svårt med värmen. Förr när det var varmt som själva vojvoj så åkte man och badade. Det har jag inte gjort på många herrans år. Jag som egentligen älskar att bada och ligga i blöt. Jag har ju dykcertifikat också men det är också många år sedan jag dök. Undrar varför man slutar med saker som man egentligen älskar att göra. Hmmm……..jag får fundera på det. Ja detta var allt för idag och jag laddar för att gå ut i solen och titta om posten har kommit. Numera kan man ju inte bara öppna ytterdörren och lyfta på postlådelocket utan nu ska man ju ut och runt hörnet till garagen men det går ju det också men jag tänker inte stanna kvar och sola mig precis utan jag far nog ut och in igen som en oljad blixt eller förmodligen mer likt en trimmad köttbulle.

Jag hoppas ni alla har det bra …………med eller utan iste och lådhojar

Tillverkning av lindor och börjor

Jag har lite då och då fått ett och annat lakan av min kompis G. Tanken med dessa lakan är att jag ska märka upp ena kortsidan med 8 cm mellanrum och sedan göra ett litet klipp vid varje markering och sedan riva dessa lakan så det blir långa remsor. Dessa remsor grovstädar jag från trådar och rullar ihop till rullar. En rulle för varje lakan. Sedan ska dessa rullar tillbaka till min kompis G som finstädar dem och rullar dem till lindor som fästs med en liten bit återförslutningsbar tejp. Här är lakansindustrin i full gång.

Hmmm……det blir ett väldans mysko ljus under markisen men ni ser säkert vad som sker. Remsorna ligger rivna i högar för sig och det sista av lakanet ligger till höger och ska rivas. Skräphögen ligger på golvet. Det är ju toppen när man kan göra av med gamla slitna lakan på det här viset. Mjuka sköna fina lindor som kommer att skickas till en sjukstuga i Gambia via affc. Förr kunde jag även göra tygblöjor och då tog man ut 70 x 70 stora bitar som man sicksackade och vips var de klara. Numera när symaskinen står och skäms i skrubben inne under trappan och jag går och skäms utanför skrubben så blir det inget sytt utan det blir enbart lindor. Vilket även det är kanoners. Jag har även skickat lindor till Slättmissionen och deras biståndsarbete i flera länder.

Det blev fyra stora rullar med lakanslindor som min vän ska få sedan så hon har lite jobb när det är dåligt väder och hon inte vill gå ut på någon av sina riktigt långa promenader. Har ni gamla lakan över och har en symaskin som gärna samarbetar med er så kan ni fixa och trixa ihop några tygblöjor på ett tjillevipp och sedan är det bara att skicka dem till hjälpverksamhet. Det är mycket uppskattat ska ni veta.

Jag fick ju en väldig massa bomullsgarn av en kvinna i Västerås. Det blev ju en filt av det mesta. Den filten finns visad i ett tidigare inlägg. Resterna från den har jag virkat ”börjor” av. Ni vet, en början på något/flera börjor. Något måste det ju heta. Här ser ni vad jag menar med att jag virkat en massa börjor.

Sedan får man fylla på med andra bomullsgarner som jag har liggande i en korg så det kommer att bli lite olika färger på de större partierna kommer ni att få se när alla börjor är hela tvättlappar. Ni ser de två pyttesmå börjorna längst ner till höger. Dessa talar om att nu är det banne mig tvärslut på det fådda bomullsgarnet. Men jag gillar när varenda trådände går åt men fy far ända in i baljan så många trådar det blir att fästa. Voj voj voj.

I förmiddags ringde min vän och kamrat A på dörren. Han var inne i stan en vända för att handla och då lämnade han en liter jordgubbar till mig med orden -de här kan du behöva nu när det ska bli så varmt idag. Är inte det gulligt och snällt. Omtänksamt. Jag har ju lite svårt med värmen så han visste att jag skulle hålla mig inomhus som en mullvad under dagen och inte titta ut förrän det börjat svalna av till sen kväll. Han har så rätt min kompis, nog är det härligt i värmen med kylskåpskalla jordgubbar. Då känns livet njutbart för en stund. Tills man börjar svettas igen.

Ja egentligen är detta inlägg tre olika vardagslyckor. Lyckan av att ha möjlighet att tillverka saker som behövs och skänka dessa med varma öppna händer och så lyckan av att få ta emot omtanke. Det är rejäla vardagslyckor ska jag säga och jag är tacksam för dem alla.

Jag hoppas era dagar är fyllda av glädje, ro och en och annan vardagslycka. Som ni vet så behöver inte vardagslyckorna vara stora och påkostade utan det är ju tanken som räknas. Omtanken.

Jag hoppas ni har en riktigt fin tisdag……med eller utan börjor.

Matmarknad

För lite sedan var det matmarknad här nere i stan och jag gick med cykeln ner för att se om de även sålde blommor som de gjort tidigare år. Det har ju inte varit någon matmarknad på flera år p g a pandemin och den marknad som var nu var lite mindre än de som varit tidigare. Den räckte då gott och väl för min del. Det var väldigt mycket folk och trängsel så jag kände mig faktiskt lite obekväm med det. Det är konstigt att gå från i stort sett isolering till att traska runt och ha folk som går så nära så man nuddar varandra.

Jag bestämde mig för att gå runt området från utsidan och se var jag kunde hitta blommorna. De stod lite utanför och jag traskade fram och köpte tre pelargoner. Det var så vacker stark cerise färg på dem och jag blev glad och nöjd. Dock var det inte samma kille som sålde som stått åren innan och inte samma tält heller men jag tänkte det blir nog finemang i alla fall. Jag bestämde mig för att gå rakt igenom marknaden mot cykelparkeringen och fota lite på vägen.

Det fanns massor av olika maträtter i stora runda formar. Det doftade så härligt från alla möjliga olika länders rätter. Tyvärr sviker minnet och jag kommer inte ihåg vilket land den här färgglada rätten representerade men nog ser det gott ut.

Franska bakverk fanns det i massor men det är inte riktigt sådant som jag är sugen på faktiskt men de hade en strykande åtgång och det var kö till disken. Förresten det var kö till alla diskar. Folk passade väl på att handla allt som de inte kan handla årets övriga dagar.

Italienska ostar fanns det gott om. Bordet var många meter långt men jag tog en bild där det fanns en ledig lucka. Parmesan mina damer och herrar.

Ett gigantiskt långt och brett bord med engelsk fudge och nougat. 98 olika smaker. Hur kan man ens välja bland så många. När man tittade in under taket var det som att se en tavla i regnbågens alla färger och fler därtill. Det var så vackert. Bitarna var väl tilltagna och jag såg många gå därifrån med fyllda påsar.

Det här var en ny upplevelse för mig. Så himla kul. Det var i det polska tältet det förutom riktig lagad mat även fanns en kille som gjorde sådana här spett av en potatis. Man fick se hur han körde in pinnen i potatisen och sedan hade han någon grej som han satte potatisen i och vevade och då blev det en sammanhängande spiral av potatis på pinnen. Sedan lade han allt i flottyrgrytan och där fick de fräsa runt tills det blev gyllenbrunt. Min förklaring till hur det gick till kanske inte är den bästa men jag stod storögt och tittade på och en snäll dam lät mig ta kort på sin potatisspiral när den var klar. Jag kan tänka mig att det blev som potatischips på pinne. Kul var det att se i alla fall.

Själv är jag nöjd och stolt över mig själv som faktiskt nöjde mig med att handla mina tre pelargoner och en chicken fajitas wrap som jag tog med mig och åt hemma. Det var lagom för mig.

Jag blev dock lite förvånad över hur folk trängdes och stod i grupper och köade väldigt tätt. Det var som om tanken på pandemin var helt bortträngd och bortglömd. Det var som att se kalvar på grönbete. Visst är det väl härligt att folk är glada och jag förstår att benen är fulla av skutt och själen törstar efter upplevelser, musik, mat, glädje och rörelse. Som tur är så var det ju utomhus så det är kanske mer ok då. Själv ser jag nog gärna att jag får lite avstånd när jag är ute och rör mig. Men det är jag det och det är tur att vi får bestämma själva hur vi vill göra för vi är ju alla olika.

När det är mycket stök och oro både i den egna staden och i länder omkring oss så gäller det att hitta saker som ger goda energier och kraft. Saker som lyser upp tillvaron lite extra. Vi får hantera det som händer men aldrig förlora tron på att det ska bli bättre.

För att sluta det här inlägget i en mycket positiv anda så bjussar jag på ett……..positiv! Givetvis med vidhängande apa samt en välklädd positivhalare.

Jag och den lilla positivapan hoppas att ni alla har en härligt go söndag……med eller utan potatissnurror.

Midsommarafton

Istället för att ta av blommorna och sätta dem på bordet i en vas så låter jag dem stå kvar ute i lugn och ro. Till höger om den här flocken av blommor så har jag två kaprifoler och framför dessa växer det en hel tjock rad med prästkragar. Gräsmattan blir således inte helt klippt utan både gräset och blommorna får stå ifred på sina ”öar”.

I slutet på nittonhundratalet och i början på tjugohundratalet då mannen och jag fortfarande åkte ofta till Västerås så stannade vi alltid och jag plockade med mig en stor bukett blommor att ta med till pappa och mamma. Då fanns det massor av olika vilda blomster efter vägen. Numera finns det inte samma stora urval och det känns tråkigt. Undrar vad det beror på. Egentligen.

Som barn när vi bodde i sommarstugan så samlade alla barn och vuxna in blommor och grönt och klädde en stor midsommarstång med. Då fanns det ju kohagar runt omkring och där fanns det blomster om inte kossorna hade hunnit först. Vissa blommor åt dom inte så dom snodde vi direkt. Även utanför kohagarna växte det härliga blommor.

För damer/tanter/kvinnor/flickor som vill samla in sju sorters blommor att lägga under kudden för att drömma om sin tillkommande kan det bli knixigt att få ihop just sju olika. Det kanske går lika bra med sju sorters kakor. Blir väl lite knöligare under kudden men vad gör man inte för midsommarmagin. Nej skämt åsido, midsommar är kanske den finaste helgen vi har här i Sverige där hela familjen kan delta och skutta omkring och leka små grodorna tillsammans med sina barn, göra fina blomsterkransar, äta gott och tillsammans låta dagen gå i glädjens tecken. Frisk luft får man på köpet.

Jag minns midsommaraftnar där regnet stått som spön i backen men pappa och mamma och jag gick lika förbaskat med i midsommartåget och dansade klafsande ringdanser i gummistövlar på en genomsur gräsmatta. Enda skillnaden mot en solig dag var att pappa och mamma inte satt på en filt på gräsmattan utan hade med sig var sin fällstol. Trots detta var det en speciell dag och den var oftast lättsam och glädjefylld. Jag önskar att alla, precis vartenda barn får en härlig glad och lättsam midsommarafton. En trygg och glad dag där man får låta skuttet i benen föra en runt i en härlig ringdans.

Jag ska inte förta dagens glädje med att skriva om de barn som bor med sina mammor på kvinnojourer och de barn som bor i hem som inte är trygga. Alla barn som inte känner sig älskade och sedda. Jag ska inte skriva om dem nu men dessa barn finns mitt ibland oss och det sitter som en tagg i hjärtat för alla barn borde få vara trygga och älskade. Detta var bara en liten påminnelse om att där det finns sol finns det även skugga.

Vi ska dock hålla kvar vid det glada för solen skiner och det finns tusentals små grodor som väntar på att bli dansade. Glad blir jag av den här ljuvliga pälsbollen som har adopterat en vän till mig och hennes familj. Det är ju så det är förstår ni att vi tror att det är vi som äger kattorna men i själva verket är det precis tvärt om. Vi är ju deras lydiga slavar som förser dem med mat och kärlek.

Så nu önskar jag och den ljuvliga pälsbollen er alla en riktigt fin midsommarafton men var försiktiga och försök att hålla lite avstånd i alla fall. Jag kommer att inta samma avslappnade stil som pälsbollen under senare delen av eftermiddagen. Man får lov att ta det lugnt i värmen. Kom ihåg att dricka ordentligt nu när det är extra varmt. Midsommarkram från oss två.

I en enda röra

kommer väl det här inlägget. Det blir lite av ditten och lita av datten och så kanske en liten fläkt av annat som ligger mitt emellan.

Jag har några färdiga plagg som jag fotat innan jag stuvat ner dem i den nu nästan proppfulla välgörenhetslådan. Den har ju blivit full på nolltid eftersom jag stuvade ner två filtar i den också. Kanske dags att snart skicka iväg dessa så jag får plats med det ”småtta”. Här kommer i alla fall det som jag lyckats trycka ner i lådan. De tre mössorna på översta bilden är gjorda i mosstickning. Jag tycker det blir jättefint men eftersom jag inte är fena på att få till det med att minska för kullen så stickar jag slätstickning där. Så ett par varv innan jag ska börja göra avmaskningarna så sätter jag full fart med slätstickningen. Garnet till dessa tre är marino soft.

Mössan och Jolly Jacket på bild två är gjorda i lite tjockare garn som jag fått från min vän C.

Yemenvästen och de tre mössorna på bild tre är stickade i garnet marino soft.

Det känns som om jag aldrig kommer riktigt ifatt med att lägga ut bilder och berätta. Kanske är det för att jag bloggar allt mer sällan numera. Den 22 juli har jag bloggat i tio år. Jösses, det är bra länge det. Inte undra på att man mattas lite men än hänger jag med. Men nog har inläggen förändrats över tid.

Vet ni hur mycket det går i ett Kelloggspaket? Jag kan väl inte precis påstå att jag själv funderat så mycket på just den saken så när det dyker upp ett sådant här paket från Rångedalas prärie då blir jag varse det på direkten och nu ska jag visa er också så ni vet.

Böcker, garn, dubbelnougat, ett fint kort, disktrasor med hjärtan, ett vackert handarbetat kort och en jättefin änglamugg. Ett urklipp med bilder och info om mössorna som vi skickade till Panzisjukhuset låg också med i paketet. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket min vän C lyckas proppa i sina paket. Det är millimeterpassning och det är julafton när paketen kommer farande. Det mesta går ju vidare. Garnet stickas och skickas och böckerna blir lästa och går vidare till nya läsare. Godiset och muggen kan ju någon försöka ta ifrån mig *morrar*. Disktrasan ligger hos sina traskompisar och väntar på sin tur och några av böckerna har redan fått nya hem. Tack rara C för det fina Kelloggspaketet.

Här kommer en bild från ett väldans bra tag sedan. Jag fick en lyxgottispåse av min dotter. Eftersom minnet slirar så kommer jag inte ihåg varför jag fick den men huvudsaken var ju att jag fick den och njöt av varenda grej som låg i den. Som ni ser så var det på vippen att jag missat att ta kort på gåvan. Det kan man tydligt se på att ostbågspåsen är uppklippt. En timme till så hade den varit tom. Frusen mango är så himla gott att ha i frysen när man blir sötsugen. Tack snälla S för allt det gotta. Jag är dock något lite osäker på var i kostcirkeln det här hör hemma. Tror det tillhör basfödan, livets goda. Det som gör att man tycker att livet inte är så pjåkigt i alla fall. Det måste väl vara jätteviktigt att få njuta också. Det är inte alls så som Werner och Werner uttryckte sig……”det går lika bra med selleri”. I helsicke heller då kan jag lika gärna gå ut på gräsmattan och beta. Huvva!

Jag tuffar ju på med mina nallekläder och idag är det dags att lägga upp för en lila väst åt en nallekille som sitter i soffan och väntar. Det är ju F1 race från Montreal i afton och då går stickorna varma. Den här nallentjejen har fått en rödvit klänning. Det ska väl till en kant med pälsgarn senare innan den reser iväg. Av ett nystan blått garn blev det en stor mössa och en hel mormorsruta och en påbörjad. Det gäller att använda varenda trådände.

Ja mina vänner, dagarna rusar förbi. Ibland utan att jag tycker att jag hinner med. Jag försöker ju vara ute och röra på mig för att träna mina ben. Jag är så trött på mina förbaskade ben men är på samma gång överlycklig över att jag kan gå igen även om det vissa dagar är lite skakigt. Det är nog något jag får leva med tror jag. Förresten så har jag sprungit färdigt i min dar. Man har stressat och farit som ett torrt skinn mellan både två och tre jobb samtidigt så nu är det slut med att ha gasen i botten. Det jag vill göra hinner jag ändå. Var sak har sin tid och är det så att man missar en buss så kommer det en ny om en liten stund. Man har tid att ta saker med ro, att vänta lugnt och låta bli att jaga upp sig.

En vän i välgörenhetskedjan skrev något så bra till mig för ett bra tag sedan och det stämmer så bra in på hur jag numera sköter mitt liv……..”först gör jag det jag vill och sedan gör jag det jag måste”. Är inte det ett härligt uttryck. Det är nog lite så man behöver göra för att orka med det man tycker är urtråkigt som att damma och dammsuga eller vad tror ni. Det finns inte många måsten kvar i mitt liv numera. Jo, jag måste äta, dricka, sova, betala skatt och räkningar. Det är saker man absolut måste men i övrigt tycker jag att det är skönt att ”gamlas” för måstena rinner av en som vatten på en gås bara man låter dem göra det. Jag förstår ju att detta inte funkar för yngre som är mitt i livet och har mycket att styra upp men även då behöver man bromsa in och stanna upp, dra några djupa andetag, blunda och bli stilla en stund. Vi ska ju hålla länge så vi måste hushålla med oss själva lite.

Jag hoppas ni alla har en lugn, solig, härlig söndag……..med eller utan spännande paket

Nationaldag och boktips

De sista vackra blommorna från buketten jag fick av min dotter på Mors Dag och så en nybakad blåbärskaka och vackra somriga servetter. Det blev lagom nationaldagsfirande i det Karlssonska residenset. Jag promenerade iväg tidigt och köpte flytande margarin för jag fick helt plötsligt lust att baka för jag hade rotat runt i frysen och då hittat blåbär i en plastburk. Det kändes lite som att det var absolut dags att göra av med dessa för det kommer ju snart nya. Jag brukar ju köpa ett par liter av en thailändsk kvinna som plockar i skogarna här runtomkring. Förr har jag alltid plockat själv men det är bra många år sedan det härliga nöjet försvann för min del och då är det ju en himlans tur att det finns andra som kan kravla omkring i skog och mark och förse oss andra med bär.

Jag gjorde två rabarberpajer också. En stor och så en mindre som den på bilden ovan. Givetvis gjorde jag inte bara en blåbärskaka utan två små och en stor. En gav jag bort till mina grannar för det ska ju vara lite extra mysigt när det är nationaldag och resten hamnade i frysen men inte hunnan kom jag ihåg att ta kort på hela rasket innan. Nääää, det glömde jag så den här ensamma lilla kakan får representera dagens arbete för min del.

Böckerna jag vill tipsa om är Vibeke Olssons sex böcker om Bricken. Vibeke Olssons roman Sågverksungen tar oss med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. Det är Bricken som berättar, Bricken Eriksson, född i Kalvträsk, snart elva år, ströflicka, kasernbo, sågverksunge, strejkare.

Så presenteras Bricken i den första boken och sedan följs denna bok av Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret och Glödens färger och så den allra sista boken som heter Som ett träd i skogen.

I som ett träd i skogen fyller Bricken 50 år så man har fått följa henne och hennes familjs öden och umbäranden men även glädje sedan hon var tio år.

Den nu 50-åriga Bricken har ett så underbart uttryck för att bli äldre. Hon skriver ” Jag gamlas, som folk gör; och det brådskar att berätta för ungarna. Så fort jag får tillfälle berättar jag för ungarna om gamla tider”.

Jag gamlas……är inte det ett alldeles underbart fint uttryck. Det sättet att uttrycka åldrandet passar för mig. Det låter fint och helt ok att bli äldre. Själv är jag väldigt avundsjuk på Bricken som har barn och barnbarn att berätta om gamla tider för. När jag var barn och ung ville jag så gärna att min familj skulle berätta för mig men det gjorde de inte. Jag fick aldrig veta och nu är det för sent.

Är du intresserad och har tid och lust att läsa om hur det var i Sverige i gammal tid så kan jag varmt rekommendera dessa böcker. Som kuriosa kan jag nämna att Vibeke Olsson är dotter till Jan Olof ”Jolo” Olsson.

När man läser de sex böckerna om Bricken eller de fem böckerna i Fogelströms Stockholmssvit då inser man hur himla bra man har det i Sverige idag. Det blir en påminnelse om alla dem som levt före oss.

Så här beskrivs boken:

Buddy är en snäll hund som inte vill något annat än att ta hand om sin tonårstruliga matte Clarity. Gång på gång måste han rädda henne ur olika knipor. När de en dag skiljs åt blir Buddy desperat – vem ska nu ta hand om Clarity?
Det här är en hjärtvärmande historia om hopp, kärlek och oändlig tillgivenhet. Är det verkligen vi människor som tar hand om våra husdjur, eller är det i själva verket husdjuren som tar hand om oss?

Ja du milde tid. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här lilla ljuvliga boken. Den är en underbar och gripande bok om kärlek och tillgivenhet och reinkarnation. Buddy återföds med nytt namn och ny hundras och genom kringelkrokar återser och återfår han sin älskade Clarity som han letar efter i det här livet. Detta sker två gånger och jag tror aldrig jag gråtit så mycket när jag läst en bok. Den är så proppfull av kärlek, omsorg, trofasthet och längtan så jag blir tårögd när jag skriver om den.

Jag lämnade den vidare till min vän G och hon smsade ”nu har jag gråtit färdigt men vilken underbar bok” till mig när hon läst ut den. Får du möjlighet så läs den, njut av den men se till att ha rejält med pappersnäsdukar till hands för det kan inte bara vara jag som gråter lilleSkutt-tårar när man läser den.

Jag skriver ju inte om politik men ibland önskar jag att världen och dess ledare kunde lyssna på de små barnen som ju också fiffilurar efter att ha hört en del. I ICA-kuriren har en gammelfarmor lagt ut vad hennes barnbarnsbarn som är 4 år funderat ut vad gäller kriget i Ukraina:

”Polisen ska gå in i landet och be folk att sluta skjuta. Sen ska Putin säga förlåt och alla ska bli glada och leka kurragömma”.

Tänk om det bara kunde vara så enkelt och tänk om just den här lilla killen kunde få bestämma. Bara en enda dag. Det skulle räcka.

Jag hoppas ni alla har haft en riktigt bra nationaldag hur ni än valt att tillbringa den. Eftersom jag började med att visa upp de två blommor som var kvar av min vackra MorsDags-bukett så av slutar jag med en bild på hur buketten såg ut när jag fick den.

Nu ska jag fortsätta gamla mig för jag gillar det. Jag hoppas ni alla trivs med er själva och just den ålder ni befinner er i. Fortsätt att vara försiktiga och var rädda om er så får vi alla gamlas när det är dags för det.

Ha en riktigt fin avslutning på nationaldagen….. med eller utan blommor och servetter

Paket till Önskestjärna och lite annat smått

Som ni såg i tidigare inlägg så bestämde jag mig för att skicka de tio färdigklädda nallarna till den ideella föreningen Önskestjärna. Jag såg sedan att de överlämnats till Kvinnojouren i Karlshamn och där ska de trösta, glädja och ge trygghet åt några barn som behöver det. Vardagslycka är att veta att man kan ge och göra skillnad.

Nallarna ligger tryggt nedpackade i sin plastpåse och de får sällskap av två andra köpta gosedjur samt två små nya frottéhanddukar från min vän G. Allt fick lagom plats i kartongen och jag kände mig stolt över mig själv som lyckats få plats med så mycket och kunde utnyttja hela fraktkostnaden. Tjohoooooo! Vad gäller packeriet så har jag min överman eller rättare sagt överkvinna i det fallet nämligen min vän C från Rångedalas prärie. Jag har aldrig i hela livet varit med om att någon kan lyckats få ner så himla mycket i diverse olika paket. Ni ska snart få se det senaste i den genren.

Jag hade tagit fram ett nystan marino soft och hade lite aftonpyssel framför tvn många kvällar och detta blev resultatet av det stickfäktandet.

Jag tycker så mycket om att sticka eller virka av marino soft-garnet. Tyvärr har många utav de ”gamla” färgerna utgått och ersatts av nya och då har jag ibland upplevt det som att det nya garnet blivit strävare på något sätt. Beror kanske på färgningen. Inte för att det stör mig men jag har noterat det. Dessa ligger tryggt nedpackade i välgörenhetslådan för framtida resa till några frusna.

Just nu stickar jag på nallekläder igen. Jag har haft det lite tjurigt med tassarna ett tag och då får man jobba med smått och inte göra filtar eller annat som blir lite tyngre. Jag ska igång med någon ny nalleklädnad nu till helgen för då är det Monacos GP i F1 och då är det precis lagom att sitta med något litet i ett par timmar.

Jag har haft kort på det tidigare men jag lägger ut ett till idag för jag blir glad av att något som är så vackert också kan vara väldans gott. När man köper ett par förpackningar blandade småtomater och sköljer av dem och välter ut dem på handduken för att torka hela högen och sedan lägga i två skålar, en till köksbordet och en till tv-rummet då njuter jag av färgerna. Visst är det vackert. Nästan som en tavla.

Jag tänker återvända en stund vad gäller barnen och kvinnojourerna för det känns viktigt. När man tänker på barn som far illa så ska man tyvärr komma ihåg att det inte bara är i andra länder som barn lider nöd och är rädda och otrygga. De barnen finns även här i Sverige och är tyvärr alldeles för många så fiffilura lite på om ni kan göra något för några av dem. Ett busenkelt tips är att höra av sig till Kvinnojouren och fråga om de har plats i sina frysar så kan du skänka några paket olika pinnglassar eller några paket grillkorv. Nu går vi ju mot sommaren och tider då barn älskar att äta glass ute och att grilla korv. Varför inte köpa några burkar såpbubblor och skänka, Maxi hade t ex blåsbubblor som de kallar det för 5:- för en liten burk. Det är ju så lagom. Det finns så mycket man kan ge om man har möjlighet till det och visst är det väl gott om man kan ha med sig i hjärtat att man kunnat glädja barnen. Ett tips är att man kan gå ihop några stycken och var och en lägger en tjuga att handla glass/korv/såpbubblor eller annat för. Det behöver ju inte bli så dyrt utan alla ska kunna vara med och ge med varma öppna händer.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig tisdag. Det ska ju komma lite regn här hos mig framöver men med tanke på hur torrt det har varit och fortfarande är så behöver det ramla ner lite vått. Jag tog mig i hampan och klippte min kombinerade moss- och gräsmatta för första gången igår så nu kan det få skvätta bäst det vill.

Idag såg jag att det erbjuds en 5:e vaccinationsspruta och jag blir lite fundersam omkring det men som tur är så får vi vuxna bestämma själva över hur vi tänker och hur vi vill göra. Jag hoppas bara att ni alla är fortsatt rädda om er och varandra och alla andra så ska vi väl få en härlig sommar framöver.

Jag hoppas dagen är snäll emot er ……………..med eller utan grisar och tomater

Nu är den färdig + lite annat

Ja ja ja, jag vet att jag är samtidens segaste tant men nu så! Vad är det som är färdigt undrar ni och det ska ni få veta nu. I ett inlägg som gjordes 200927 så berättade jag om en gigantisk garnskatt som kom till mig från en givmild kvinna i Västerås. Om ni går in på kategori garn och klickar så ligger inlägget först. Nere i högra hörnet ligger det en stor påse med små nystan av bomullsgarn. Jag har inte haft en susning om vad jag skulle göra med alla dessa små nystan för jag ville ju att det skulle bli något att kunna skicka vidare som fjärrvärme eller närvärme till någon. Garnet fick ligga till sig och så under 2021 så gick proppen ur och jag började virka rutor i c2c-teknik.

Rutorna blev ganska stora och när jag till sist var klar med alla rutor och virkade ihop dem så blev resultatet en bomullsfilt 106 x 80 cm.

Kvar blev:

70g bomullsgarn som tillsammans med bomullsgarn från min garnlåda kommer att bli en tvättlapp som får åka med till någon insamling. Tvättlappar går alltid åt och brukar vara önskade på många håll. Varenda trådände kommer att användas. Tack snälla L B för att du hjälpt till att göra världen lite varmare. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad.

Min vän G som tidigare jobbat inom diakoniverksamheten har en påse hängande i hallen och där samlar hon smått och gott som hon under sina strövtåg köper för en billig penning och som hon tror ska kunna gå med i lite olika insamlingar. Vi har ju inte setts så ofta nu under pandemitiden så när man får sin påse så är det rena julaftonen. Jag har en påse jag också må ni tro. Där samlar jag några olika tidningar som jag får av min granne, utlästa böcker som jag vet passar G och kopior på intressanta tidningsartiklar som jag tar ut från t ex Aftonbladet och Expressen o andra. G använder inte dator så hon kan inte likt mig gå in och läsa om alla möjliga händelser och uttalanden så hon tycker det är lite kul med dessa kopior. Så vi byter påsar med varandra och har stor glädje av det. Här är innehållet i en påse från min vän:

Tandkrämen och barnsockorna gick med i paketet till Ukraina och de två gröna små handdukarna gick med i ett paket som skickades till Önskestjärna förra veckan och som kommer att visas i ett senare inlägg. Önskestjärna är en ideell förening som hjälper gamla och barn i Tingsryds kommun. De finns på facebook om någon vill gå in och läsa om dem.

De svarta strumporna kommer att gå till Slättmissionen senare och den lilla påsen med små trådrullar får tillsammans med tyg resa iväg till Hålanda och bästa I för att gå vidare i olika former. Pappersnäsdukarna är utmärkta som packmaterial om det gäller att fylla lådan så all frakt utnyttjas. Ett paket här och ett där precis som med tvålar. Det är toppen. Ja allt går åt och allt går att använda.

Alla dagar är ju inte ljusa, soliga och varma men även molniga och lite halvdystra dagar kan vara väldigt vackra trots blåsten som tycks ha mantalsskrivit sig här. Jag hade gått igenom parken, förbi kyrkan, över bron och ner mot målet som var postinlämningen på Hemköp nere i stan på väg till min vän T på Ord & Bild. Jag såg blomsteruppsättningen och tyckte den var så fin och tog upp kameran och vände mig om och fick en riktigt fin bild. Med mina mått mätt då alltså. Jag är ju ingen kanonfotograf precis men den här bilden blev jag nöjd med. Klosters kyrka i Eskilstuna är den enda kyrkan i hela Sverige med två torn som inte är domkyrka. Denna information faller förmodligen under avsnittet värdelöst vetande men kan vara kul att veta ändå.

Det var den molniga bilden. Här kommer en solig, varm och kärleksfull bild av blommor som min granne plockade när hon tillsammans med sin son och man besökte sin gamla sommarstuga som de haft i över femtio år. Numera har sonen tagit över stugan och det var fantastiskt att de alla tillsammans kunde åka ut och tillbringa några timmar där på en älskad plats. När de kom hem ringde A-M på hos mig och lämnade över den allra ljuvligaste sommargula buketten till mig. Ibland blir vardagslyckan så stor så man gråter LilleSkutt-tårar. Vi LilleSkuttgrät faktiskt bägge två både för blommorna och för glädjen att de tillsammans kunde besöka landet.

Ja det var lite smått och gott från min lilla plats på jorden. Den som jag försöker göra så bra som möjligt och där jag har mina skatter, garn och böcker. Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag har möjlighet att värma frusna eller mätta hungriga. Jag har ingen outsinlig källa att ösa ur men det lilla jag har räcker åt mig och att dela med mig i smått av. Det känns lite som om det är det som är meningen med livet, att vi ska hjälpa varandra där vi kan. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Var och en på sitt sätt.

Då måste jag berätta om butikschefen på Coop på Eskilstunavägen mot Torshälla. Ni vet i den butiken där chipspåsarna stod på parad som ett konstverk. För några veckor sedan när jag besökte min naprapat i huset bredvid så var jag in en sväng och handlade en dricka och då hade han ställt ut en kundvagn med en skylt på där det stod att i den vagnen kunde man skänka något till de ukrainska flyktingar som fanns i Torshälla och som ännu inte fick dagersättning från Migrationsverket. Den ersättningen fick man bara om man bodde på särskilda boenden typ Bert Karlssons gigantiska komplex. De flyktingar som tagits omhand av privatpersoner stod utanför den ersättningen. Konstigt nog. Dessutom var det inga stora summor. Jag tror det var 70:- om dagen.

Så butikschefens tanke och budskap var att man kunde köpa en extra av något och lägga i vagnen när man gick ut. Så fint tycker jag och det gör det så enkelt för alla som gärna vill hjälpa men inte riktigt vet hur. Dessutom har många inte råd att skicka pengar eller paket och då är det toppen om man kan delta och göra skillnad genom att t ex köpa en burk vita bönor för 8:- och lägga i vagnen. För just den lilla burken med bönor kan vara skillnaden mellan liv och död. Faktiskt. Så ingen gåva är för liten. Tänk på det och var nöjd med vad just du kan ge.

Tänkte på en grej också. Butiken har ungefär 5000 kunder i veckan. Nu är väl många av dem återkommande men låt säga 2000. Tänk om alla köpte en burk vita bönor och lade i vagnen. Många burkar blev det. Det är ju egentligen så enkelt. Jag deltog i alla fall i vagnsinsamlingen med liv och lust och var glad för att jag kunde.

Bindor, blöjor, pasta, ris, havregryn och konserver är vad som oftast efterfrågas. Inga färskvaror. Bara så ni vet utifall ni skulle stöta på någon sådan här insamlingsvagn.

Oj, nu blev det en lång epistel igen. Det är märkligt för när jag startar ett inlägg tycker jag att jag har så lite att skriva om men sen bara ramlar det på vartefter och jag har egentligen svårt att bromsa. Kanske borde jag blogga oftare och kortare. Hmmm………jag får fiffilura på det.

Jag fortsätter att hålla bekvämt avstånd och tvätta händerna och jag tror att ni alla gör detsamma. För det gör ni väl eller hur? Jag vill ju det i alla fall för nu är det snart sommar och då vill vi ju kunna skutta runt pigga och raska.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och rar måndag…………med eller utan ljuvliga gullvivor.

På med brallorna

Som ni såg i förra inlägget så hade det ju ramlat in ett paket från Hålanda som bl a innehöll nallebrallor. Det tyckte nog de halvklädda nallarna var riktigt skönt så slapp de vara iklädda endast en yemenväst och ha ändan bar. Så här fina blev gänget i sina flotta brallor. Två stycken som sitter uppklämda i hörnet har klänningar och fick därför inga byxor.

Nu vet jag inte riktigt vart dessa nallar ska ta vägen framledes. Det är ju bara maj så jag hinner ju göra ett gäng till fram tills dess att det är dags att lägga nallepaket under välgörenhetsgranen på Home Hotel. Det finns ju så många ställen där dessa goingar kan göra nytta. Jag har funderat på om jag skulle göra ett trettiotal och lämna till polisen och/eller brandkåren. De träffar ju tyvärr alltför ofta på små människor som råkat ut för hemska saker. Då kan en nalle vara något att hålla fast vid. Jag tror det är Lions här i stan som brukar köpa in ett femtiotal stora nallar med några års mellanrum och dessa ges till polis och brandkår så behovet finns nog. Jag försökte under pandemin att få lite information från svenska kyrkan om vad som behövdes och kunde göras i närområdet men jag fick aldrig något svar på det. Lite märkligt kan tyckas.

Nåja, dessa glada gossar och så de två tjejerna kommer nog förr eller senare att hamna på exakt rätt plats det är jag säker på. Jag har ju dessutom några nallebyxor kvar att fixa överdel till så fler nallar blir det nog också framöver.

Lite annat som blivit klart och lagt i välgörenhetslådan för att skickas iväg till behövande kan jag visa. Tre pyttesmå prematurmössor och två något större samt en liten Jolly Jacket. Jag gillar ju att göra smått och saker som går relativt fort så de här formaten passar mig perfekt. Plus att jag gillar färger så jag blir jättepigg och glad när jag har färgglada garner att jobba med.

Trots att jag gillar att göra små saker ger jag mig ibland in i filtarnas värld och gör av med tjocka garner eller bara restgarner. Ibland har man garner som inte passar in riktigt med det ”småtta” man gör och då är filttillverkning kanoners.

Som ni ser så har filten varit klar ett tag för det ligger snö kvar på altangolvet. När jag gör filtar så tar de väääääldigt lång tid för jag får ju ont i tassarna och axlarna när arbetet blir för stort och tungt men sakta men säkert så blir det en filt i alla fall. Ibland stickar jag dock remsor som jag sedan virkar ihop och då blir det genast mindre jobbigt för mig. Den här filten är dock diagonalstickad med rundsticka.

Här fick jag tag i ett tjockt garn som jag gjorde en JJ av. Den västen blev stor och bra. Jag använde samma maskantal som på grundmönstret och bytte bara till en grövre virknål och voila…..en stor JJ. Hmmmm…….den kanske är onödigt vid i halsen men va’ sjutton, den kommer säkert att passa någon och man kan ju flytta de lösa snoddarna och på så sätt göra västen mindre. Det blir nog bra. Allt stickat och virkat som jag visat här är gjort av garner från den lilla garnboden på Rångedalas prärie. Utom den lilla JJ på första bilden som är stickad i eget marino soft-garn.

Vardagslycka är att ha möjlighet att göra något som jag tycker är jätteskojsigt och som dessutom ger värme åt någon som behöver det. Den lyckan känns i hjärtat. Att man både vill och kan. Jag är väldigt tacksam för att jag får vara delaktig. Att få vara en kugge i ett stort väl fungerande hjul. Vi är så många som tillsammans får det här hjulet att snurra. Tack för att ni finns och tack för att jag får vara med.

Till sist vill jag visa äppelträd som fascinerat mig i många år. Jag har gått förbi den här trädgården varje dag när jag jobbade och skulle gå till bussen. Under sommaren är det som en liten sagovärld där inne med lite olika sittställen och buskar och så de underbara gamla träden som stått sedan början på 1900-talet då huset byggdes. Av någon underlig anledning har jag aldrig fått se vilka eller vem som bor där för det har alltid varit tomt i trädgården när jag vandrat förbi. Men så i veckan så var det en herre i trädgården och grävde. Jag blev jätteglad och stannade och berättade för honom att jag bott här i 34 år och gått förbi så ofta och alltid tyckt att det var som en sagovärld med de träden och allt det andra. -Tack snälla du för att vi som går förbi får njuta av det vackra sa jag. Han blev jätteglad och berättade att han och hustrun skulle bygga en pagod och därför grävde bort en massa häckplantor som inte ville vara med i matchen längre. Så framledes så ska jag få njuta av en nybyggd pagod också när jag går förbi. Härligt!

Nu är det ju bara vår och alla grejer har ju inte kommit på plats och en del har fått tält om sig över vintern. Men sedan må ni tro att det är gulligt där inne. Jag älskar träden som ser så knasiga men ändå vackra ut just nu och som blir fantastiska när de grönskar. Om jag kommer ihåg så ska jag ta kort i sommar så ni får se. Jag har frågat mannen som bor där om det var ok att jag tog kort och lade ut på min blogg och han tyckte bara det var kul att någon uppskattade gården. Nog är väl det en vardagslycka i sig att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Att kunna njuta av det vackra som trots allt finns i vår tillvaro.

Tänk på det när ni är ute och traskar, titta inte bara rakt fram eller i backen utan titta in på gårdar och i prång. Det finns ju massor av nya världar runt omkring oss bara vi är öppna för att se dem. Så spärra upp korpgluggarna mina vänner och njut av vårSverige.

Det är varmt och gott i solen idag men kommer man in i skuggan så blir det genast kyligare. Jag har inte varit ute på min dagliga benstärkarpromenad idag. Jag hade en del att joxa med och så skulle dottern och hennes kille komma förbi en kort sväng så då tog jag och bakade en äppelkaka och vispade till lite vaniljvisp och ställde i kylen. När dom kom så hade hon gjort små cheesecake’s i pappersformar. Även nu fick jag förhållningsorder om att två skulle gå till vännen A längre bort i längan och det var nog tur det för far ända in i baljan så goda dom var. Utan förhållningsorder hade jag smockat i mig alla fyra utan att ha dåligt samvete för det. Nu blev det två. Dock med ett par timmar emellan. Lite karaktär har man väl *host host*.

Det är ju här det skulle ha suttit en snygg bild på de fyra formarna med smaskens men den bilden får ni försöka visualisera själva efter bästa förmåga. Som vanligt hann jag äta upp mina två och lämna bort de andra två innan jag kom ihåg att ta kort. De var fyllda med färskost och chokladmojs och var jättegoda. Bara så ni vet när ni ska använda fantasin och se dessa i ert inre. Ja, jag vet, ibland är jag en knasboll.

Jag hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot vårslutet och sommarintåget. Jag tycker tiden går så himla fort. Dottern hjälpte mig att sätta på sommarvattnet och jag kunde konstatera att inget hade frusit sönder i år heller. Tack och lov! Så nu kan jag spola bort pollen från både fönster och väggar samt utemöbler och altangolv. Det är helt galet hur mycket pollen det är. Inte konstigt att man nyser och har sig stup i kvarten. Det blir kanoners att få spola bort eländet. Tyvärr kommer det väl mer ett tag framöver.

Jag hoppas ni är rädda om er och fortsätter vara lite försiktiga. Barnbarnet tar studenten nu i vår men jag har inte hört hur det blir runt det men då är det nog bara att hänga med i svängarna för det är ju en viktig dag men man kan ändå vara lite försiktig.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan förtrollade trädgårdar

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag