Tillsammans kan vi göra skillnad

04 Jun 2023 7 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:

Det här inlägget kommer att handla om gåvor till Ukraina och tre barnhem där. Det är för barn från 2 till 16 år så det är många olika saker man kan bidra med så mina paket innehöll en salig blandning av allt möjligt som kan vara till nytta eller glädje men helst båda delarna. När jag skickar till vissa ställen så tänker jag att det fattas det mesta och ibland kan en tandborste och tandkräm vara en otrolig lyx. Nöjessaker brukar inte finnas i någon utsträckning alls så då kan man försöka tillföra lite glädje den vägen. Allt behöver faktiskt inte vara nyttigt och praktiskt utan ibland är det viktigaste att man får skratta högt av glädje. Att få vara barn. De äldre flickorna har jag tänkt lite extra på för trots att man lever på barnhem så är man inte annorlunda än flickorna här. Man vill vara fin och framför allt känna sig fin.

Jag kom ju i kontakt med J E som bor i Fagersta och som har varit med leveranser till militären i Ukraina fem eller sex gånger redan. Då har han rest tillsammans med Smeder utan gränser. Den här gången samarbetar han med Together we stand en liten ideell grupp av människor med säte i Finspång. För den som är intresserad så finns gruppen på facebook. De samlar in saker på sitt håll och J E samlar på sitt. Allt med fokus på att glädja barn. De har köpt in leksaker och spel och mycket annat. Godis inte minst. De åker tillsammans ner i två fullastade bilar. Den ena bilen som köpts in för insamlade pengar lämnas kvar i Ukraina och de åker tillsammans i den andra bilen hem.

Eftersom J E hade erbjudit sig att komma och hämta de nallar jag hade som då var 16 till antalet men som i slutänden blev 20 efter lite hetsstickning från mitt håll. Tack för alla nallebrallor I B. Sedan gick proppen ur och jag tänkte att när jag nu har möjlighet att göra något rejält utan att behöva tänka på dyra frakter så var det bara att rota efter pengarna i madrassen och sätta fart och handla. Så här blev det till slut:

Inhandlat på Dollarstore: vuxentandborstar, barntandborstar, tandkräm, tops, såpbubblor, målarböcker, färgkritor, olika slags pennor, stickers och saxar.

Fler kulspetspennor, små tandborstar, tandkräm, plåster, 5 nagellack, hårspännen och hårsnoddar och huggies.

Spiralblock, pennvässare, bomullspads och nagellacksborttagning.

Tvättmedel i olika former. Det följde även med 3 stycken påfyllningspåsar med flytande tvättmedel, tre stora flaskor schampo och en flaska balsam. Badlakan handdukar i frotté och en fleecefilt hängde med men hamnade inte på bild.

Jag hade en axelremsväska som jag packade ner alla hårsnoddar, hårspännen och nagellack i.

Det följde med en del gosedjur här hemifrån också och lite annat smått och gott. Ett par ulliga små sockor och en lite större t-shirt och lite annat gott och blandat.

Det här inlägget är inte tänkt som någon slags skryt eller att jag vill göra mig märkvärdig för så här brukar det inte se ut när jag skickar mina små välgörenhetsgåvor hit och dit. Ni har ju sett här på bloggen vad jag brukar skicka. Det här är ovanligt. Att visa upp så här tänker jag kan vara en inspiration till dem som inte riktigt vet vad man ska köpa och skänka. Det är bara att passa på när det är rea eller gå på billighetbutiker och köpa ett paket blyertspennor för en tjuga och lägga undan och nästa gång man handlar kanske man kan köpa spiralblock. Det är ju så jag gör under vanliga tider. När jag köpte spiralblocken på Biltema, 3 för 30:- så köpte jag pennor på Dollarstore och även några ark stickers så man kan göra sitt block lite personligt om man vill. Då kan de större flickorna kanske skriva dagbok eller att pojkar och flickor kan ha som skrivböcker bara. Jag köper på rea och lägger undan i korgen som ni sett tidigare på bloggen och sen skickar jag tillsammans med det jag stickat.

Man kan också tänka på att om man bara köper en liten burk såpbubblor så kan ju många barn ha kul med den . En blåser och de andra jagar bubblor. Det är egentligen så enkelt. Förresten har jag haft en liten burk såpbubblor under diskbänken i åratal och jag tar fortfarande fram den och blåser lite såpbubblor ibland. De är så vackra när de glider iväg och skimrar i olika färger. Prova, det är kul och faktiskt rogivande! Dessutom är det helt ok att bejaka barnet i sig.

Det blev en hel del kartonger. En står dessutom ute i boden för den luktade tvättmedel ganska starkt tyckte jag. Det var påfyllningspåsarna, hårschampona och balsamflaskan som fick stå ute. Kartongerna fick stå öppna då jag ville att J E skulle kunna snabbkika på vad de innehöll.

Här är det packat och i stort sett klart. Det gick in mycket fast jag tyckte det såg ut att vara pyttelitet utrymme men det gick visst att skjuta in det väldigt långt. Kanoners!

Som ett ringa tack så åkte vi iväg en bit och jag bjöd på mat på YumYum. Barnbarnet har varit där flera gånger och efter första gången skickade han ett sms till mig och skrev att jag borde gå dit och äta för det var kanongod mat. Så nu blev det första gången där för mig och vi var båda väldigt nöjda med maten och allt omkring.

Vi pratade mycket om olika erfarenheter vi båda hade av välgörenhetsarbeten vi gjort. Det mesta var positivt men det finns också många negativa sidor och människor som utnyttjar snällhet. Man lär sig med åren och blir lite mer försiktig. Det är så intressant att träffa någon som jobbar ideellt och lägger så mycket tid och pengar på att vara en god människa. Vi jobbar åt samma håll. Vill göra världen bättre och få in mer värme och glädje i utsattas liv. Vi pratade också om hur viktigt det är att människor får bli sedda och bekräftade. Att dom finns och att någon bryr sig om dem.

Den här insatsen från min sida har bara varit möjlig för att J E kom och hämtade allt. Då fick jag möjlighet att köpa på mig både tunga och större grejer som så väl behövs. Det blev mer rejält. Så tusen tack snälla J E och jag hoppas vi kan göra något mer tillsammans i framtiden.

Nallar fick brallor och ett par tröjor med garn från I B. Tusen tack för allt jag får tillsänt mig.

Garn även från min vän C blev till tröjor och klänningar. Tusen tack för för gladfärgade nystan.

Så mina vänner det är så det är. Om vi jobbar tillsammans och kämpar för det goda i alla former så blir det ju en gemenskap som är ovärderlig och stark. Tillsammans. Vilket bra ord. Tillsammans är vi länkar i en stark kedja. Tillsammans kan vi göra skillnad. Det gör mig glad i hjärtat.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag med eller utan skimrande såpbubblor.

Det ena ger det andra och lite gulligt

21 Maj 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Jag börjar med det gulliga, ulliga, rara, gosiga och vackra. Då menar jag Bella.

Den här bedårande lilla keliga pälsbollen som jag fått låna en tid medans hennes tvåbenta är på semester. Det är så himla mysigt och gulligt må ni tro och ändå ett stort ansvar. Jag tror hon är sömnforskare för hon ägnar väldigt stor del av sin tid med att sova eller i alla fall ligga och sova räv. Men jag vet ju att katter sover ända upp till 20 timmar per dygn beroende på ålder.

Hon sover även på sin post för här skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att välja bilder men då tog hon sig en liten siesta istället. Nåja, mig spelar det ingen roll för jag är glad över att få ha en katt i knät en stund.

Jag har ju i hela mitt liv varit allergisk mot pälsdjur och fåglar och på senare år även mot pollen. Det har vi dock struntat i och jag har nästan alltid haft djur. Det bästa är kattor och det sämsta var en vandrande pinne som man ju för farao inte en kunde se, mycket mindre kela med. Så en sådan kan jag inte rekommendera. Rena botten som husdjur om man nu inte är vansinnigt intresserad av att se blad försvinna sakta men säkert utan att man kan se vem det är som äter.

Nu har jag ju varit kattlös i många år och då har väl kroppens egna allergiförsvar mattats av för nu jädrar i min lilla låda är jag allergisk. Jag är proppfull med antihistamin och jag smörjer mig så jag ska låta bli att klia. Men det är det värt för att få ha en kisse att kela med en stund igen. Det är så mysigt när hon kommer och ”pratar” och vi leker och kelar mycket. Vad det gäller leken är hon inte så uthållig eller också tycker hon att jag är dötråkig och så även det jädra bandet med knutar och ett gammalt kvitto fastknutet i som jag förväntar mig att hon ska jaga jättelänge. Det gör hon inte för rätt som det är ringer mat-och-sovklockan som hon nog fått ärva av Skalman och då trippar hon iväg på frökenvis och endera tar sig några tuggor eller går bums i säng.

Tänk ändå så mycket vardagslycka det är med en lånekisse. Tack snälla A och W för att jag fick en släng att kattkärlekssleven.

Nu ska vi raskt vidare till det ena som i det här fallet var en leverans av nallebrallor från symaskinsvirtuosen i Hålanda I B.

Härligt! Jag blev jätteglad för jag hade ju några nallar med korta tröjor och rumporna bara. Nu fick dom på sig lite nedtill också så att jag sedan kunde packa ner dem i var sin plastpåse med rosett om.

När dessa var klara lades de i en låda tillsammans med tio andra färdiga nallar som inom kort ska påbörja sin resa till ett barnhem i Ukraina.

Jag fick tips om ett gäng ideella krafter som samlar in pengar och köper vad som behövs på olika ställen. De har samlat in pengar och köpt bilar för och så lastar de dessa bilar knökfulla med sådant som behövs och åker till Ukraina. De har bl a varit vid fronten och lämnat bilar och förnödenheter.

Som sagt de bilar som de köpt för insamlade medel lämnas kvar i Ukraina där de behövs. Den här gången ska de inte till fronten utan till ett barnhem och ska då ha bilarna fullproppade med barngrejer. I ett annat inlägg ska ni få se vad jag köpt och packat till den resan förutom nallarna. Alla som jobbar för och med Smeder utan gränser gör det helt ideellt. De lägger både sin egen tid och sina egna pengar.

Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på facebook och gå in på den öppna sidan Smeder utan gränser (Union for Ukraine- Smeder utan gränser). Där får ni se lite av vad som skickats iväg och vad som är på gång. Det är ju olika grupper av smeder som jobbar med olika projekt. J E jobbar tillsammans med några andra på barnhemsprojektet. Scrolla ner när ni går in på sidan så får ni läsa vad han skriver om den kommande resan.

Jag fick kontakt med en man, J E, och han är bosatt i Västmanland och han erbjöd sig att komma hit och hämta mina kartonger. Det var väl himla bussigt tycker jag. Då slipper jag porto men han får ju betala drivmedel så jag ska nog ta och bjuda honom på mat som tack för att han jobbar så hårt för det här han tror på. Han berättade för mig att han varit i Libanon som FN-soldat sex gånger under åttiotalet så han har sett saker som vi andra ska vara glada för att vi sluppit se. Han verkar i alla fall vara lugn och trygg i sig själv och han drivs framåt av sin vilja att göra världen lite varmare och tryggare, att slåss mot ondskan. För mig är det vardagslycka att ha möjlighet att vara med och kämpa för det goda i världen. För frihet och kärlek, trygghet och omsorg. För fred.

När vi ändå skriver om kärlek så kan den här gigantiska svagt regnbågsfärgade sockervaddstussen få visa kärleken till rätten att få vara den man är i den här allt mer komplicerade världen där mycket osäkerhet om både det ena och det andra råder. Jag frågade den lilla flickans mormor om jag fick ta ett kort på sockervadden och det fick jag. Jag visade bilden sedan så hon skulle vara säker på att jag inte fotat den lilla flickan också eftersom jag talade om att jag skulle lägga ut bilden på mig blogg. En stilla undran……hur fasen bär man sig åt för att kunna äta så mycket kletigt socker?

Ja ni, nu är det snart slut på helgen. I morgon är det måndag igen och vardagslycka de luxe för mig är att inte vara tvungen att stiga upp i ottan och släpa mig iväg till något jobb. Nu kan jag dra upp täcket till hakan och vända på mig och somna om. Om Bella tillåter det alltså. Ibland tycker hon att jag ska stiga upp kl halv sju och gå ner i köket men det tycker inte jag så hon får lägga sig en stund till. Halv åtta. Det är en bra tid att stiga upp. Med eller utan katt. F ö har jag inte lyckats klura ut om det är jag som passar henne eller hon som passar mig. Det spelar förresten ingen roll för vi har det jättemysigt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan katt

När man brottas med en tuija

14 Maj 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

När häckbuskar kolar av och man helt plötsligt har rak insyn från garageplan så känner jag att nä fy farao så här vill jag inte ha det. Jag vill ha ett lugnt och ombonat bo. Vad gör man då? Jo, man språkar med sin kompis A som tyckte det var en god idé att fräsa iväg och köpa sig en tuija. Han erbjöd skjuts men jag sa att jag tar med mig en stor IK*A-kasse som den kan ligga i som en vagga och så tar jag den på styret och går hem med den. Det funkade ju när jag köpte cypressen. Ok. Givetvis lade sig Orsa Kompani i det hela och det drog ut på tiden och en dag ringde A på och frågade om jag ville med till tippen och det ville jag för jag hade samlat ihop en stor hög med elskrot, wellpapp, färgburkar, metall och allt möjligt annat. Bakluckan blev full. Tur att han själv inte hade så himla mycket utan det fick plats i baksätet. Vanligtvis brukar jag bara lämna med om det är något lite jag har men nu var det så mycket så jag tyckte inte det kändes ok att bara dumpa det på honom som är så bussig.

Vi åkte till tippen och travade glatt mellan alla olika containrar. Jag gillar f ö hur bra uppmärkta de är så det är busenkelt att sortera. Vad jag inte gillade men som ingen kan göra något åt var att det blåste halv storm så det var fullt av stora sunkiga plastpåsar som for omkring som drakar i luften och man fick ducka ibland så man inte skulle få någon mitt i fejan. Lite läbbigt med tanke på var dom hade legat. Hujedamej!

Nåja, allt gick bra och när vi nöjda och glada satte oss i bilen så frågade A om det var något mer jag ville ha gjort när vi ändå var ute och for med bilen. Och vet ni, jag tror det är andra gången sedan pandemin som jag åker bil så det kändes lite lyxigt så jag slog till och frågade om vi kunde åka till växt- busk- och blombutiken och köpa hem den där tuijan som jag sett ut dagen innan så kunde jag lägga ner projektet att få hem den via plåtåsnan. Det tyckte kamrat A var en bra idé.

Väl i butiken så frågade A om den var stor så vi skulle ta en vagn eller om det räckte med en korg. Och där mina vänner var det som jag visade mig kaxig och övermodig och sa……äh vi tar en korg. Jag drog iväg med korgen och A travade bussigt efter och när vi kom fram till tuija-avdelningen så såg han lite fundersam ut när jag pekade ut vilken jag skulle ha. En svindyr tuija som med plastkrukan var längre än jag. -Och du tror den går ner i korgen?…….-Japp. Gjorde den det? Japp, men det stötte på andra problem sedan. Men vid mitt första försök att lyfta ur tuijan ur pallen den stod i tillsammans med andra så orkade jag bara lyfta den några centimeter. Jag tog i så jag höll på att spräcka livstycket men det hjälpte inte. Då försökte A men inte heller han lyckades få upp den. Han klämde sig in mellan pallarna som stod på rad och såg då att på baksidan av tuijan jag ville ha hade krukan från en annan stor tuija hakat i så vi hade alltså försökt lyfta två tuijor. Stora ena. När A lyckats dela på krukorna var det lättare att få krukan ur pallen och ner i korgen. Jag drog korgen och A gick och höll i stammen, vilket förmodligen inte hade behövts men kändes säkrast.

Väl framme vid kassan betalade jag och vi travade ut till bilen. Nu jädrar! Ja, nog blev det nu jädrar allt för den gick inte in i bakluckan för det satt en grej för som inte gick att ta bort i en handvändning. Jag som är ursnabb med idéer och lösningar när jag är i högform tyckte att jag kunde dra fram min stol och så kunde krukan stå på golvet i baksätet och man kunde luta tuijan över sätena. Det var nu det verkliga problemet infann sig.

Inte nog med att plantan var rejält tung och krukan jättestor, den ville inte släppa taget om korgen. Den satt bergfast. Vi slet, bröt och bände men krukan satt som berget. Nä vi skiter i det här sa jag och så tar vi med oss korgen hem och jag cyklar tillbaka med den i morgon. Är den hel ställer jag den bara och får vi lov att ha sönder den för att få ut krukan så går jag in och betalar för den. Det löser sig.

Löser sig och löser sig. Rejält svettiga brottades vi med tuijan för nu hade den ju helt plötsligt blivit ännu större och klumpigare i o m att den bosatt sig i korgen. Jag gick in från andra sidan och försökte vara behjälplig men egentligen var jag kanske tvärt om men jag var i alla fall glad, ivrig och redo att ta i. Den som fick ta i var A som lade ner projektet att försöka få in krukan på golvet. Han tog helt enkelt och placerade krukan på sätet och jag pallade upp med en verktygslåda och en braatthalåda på andra sätet och där fick tuijan ligga och ta igen sig medan A stängde dörren på sin sida och kom över på den andra sidan. Det såg väldigt snyggt ut men tuijan var för stor för bilen så vi drog ner fönstret och toppen fick sticka ut. Den vippade och vajade så glatt när vi trötta och svettiga men ändå ganska nöjda åkte hemåt.

Väl hemma drog jag vagnen som jag då var ganska glad över att ha faktiskt, runt garaget och in på min baksida och då kom A och hjälpte till för det är drygt att få något att rulla på mossa. Nu kunde vi titta lite närmare på hur vi skulle få ur kruka och tuija ur korgen och när det inte gick att bända ut sidorna på korgen så lade vi helt enkelt ner hela ekipaget och då kunde man trycka ihop kanterna lite på krukan och tänka sig, då lossnade den. Släpp fångarna loss det är våååår!

Jag fick hjälp med att baxa in den i busksnåret och där fick den stå tills jag mätt ut rätt plats för att slippa insyn rakt in i mitt kök.

När vi var klara fick A backa in bilen till min lilla veranda på framsidan för tänka sig, i min hall stod dammsugaren och bara väntade på att någon skulle vilja använda den. Jag brukar ju inte vara så väldigt intresserad av just den sysslan men idag kändes det helt ok. Jag dammsög baksätet och torkade av galonet i klädseln. Vilken jädra tur att jorden var torr och att växten inte blivit vattnad samma dag för då hade vi inte kunnat göra på det här sättet. Eller joooo, men då hade vi behövt ragga upp en sopsäck att slå om krukan och en bit upp. Ja ni ser jag är ju proppfull av bra ideér. Ibland.

Ni ser den till höger lite bakom cypressen och idag flyttade jag den till vänster en bra bit och så hamrade jag ner tre kinesiska ätpinnar för att jag sedan ska kunna rulla bort tuijan på den fjärde sidan för att gräva ur den utmätta platsen. Men se det blir inte idag det kan jag lova. Det ser för eländigt ut på den här bilden faktiskt men det blir bättre. Vintern var ju skapligt mild men den har gått hårt åt olika buskar här. Mina vinbärsbuskar som stått sedan 60-talet är på god väg att ge upp andan och mina grannars lika gamla rosenbuskar har dött. Det känns sorgligt men så är det ju ibland.

Nu är det till att spetta och gräva kvar och när det är gjort ska jag ta mig växtbutiken och köpa en tuija till men en som är hälften så stor för det räcker. Ibland när saker och ting krånglar till sig lite extra så känns det ju lite som att man aldrig vill be om hjälp igen men jag har världens bästa kompis för när vi var klara och var och en gått hem till sig så fick jag senare på kvällen ett sms där det stod att…..-om du ska köpa fler träd så säg bara till. Det var roligt med ett äventyr. Det var väl fint.

Ja nu undrar väl vän av ordning vad som hände med korgen. Jo se den tog kamrat A med sig för han skulle lämna in sin bil på en verkstad dagen efter och då åkte han förbi och lämnade korgen. Slutet gott allting gott!

Dessutom, jag inser så här i efterhand (vilket A insåg redan då han såg plantan första gången) att jag hade nog fått det väldigt besvärligt om jag ens försökt att få hem den på cykeln. Så vardagslycka är att ha bra kompisar och gott samarbete som löser problem lätt som en plätt (hmmmmm…..nåja).

Eftersom bilderna var lite mörka idag så ska ni få lite vackra gula tulpaner som avslutning. Maxi sålde buketter för 29:- och min bukett stod så fint i fjorton dagar. Ni får dela den med mig för det är ni värda som orkat igenom hela sidan.

Ha det så bra som ni bara kan och jag hoppas att ni är försiktiga och rädda om er för jag vill ju att ni ska fortsätta komma in hit till mig. Mys er och ha det gott och glöm inte att koppla av och vippa lite med tårna då och då.

Jag hoppas ni har en fin söndag……..med eller utan tuijabrottning

Blommor och garn åsså’ kanske nå’ annat

07 Maj 2023 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , ,

Jag ska väl ”göra slut på” fotona som jag tagit med det gamla bordet som grund och då passar det ju finemang att lägga in det här kortet på blommor och nallar i stickade kläder och som bonus lite ätbart också. Gillar det här kortet för det har med flera saker som jag tycker mycket om. Kökssoffan t ex, den har stått i sommarstugan som mina föräldrar hade och när stugan såldes fick jag ta soffan. Vår dotter sov i den soffan när vi var och hälsade på och sov över. Nu är den full med saker som jag borde göra mig av med för jag har knappt lyft på det där tunga locket på åratal. Det får bli ett av alla projekt jag har uppskrivna men när i jösses ska jag hinna med att göra allt. Jag är bra på att skriva ”attgöralistor” men jag är väl inte världens effektivaste när det gäller att komma till skott och fixa till det hela. Jag har en del bra ursäkter för den slappheten och det är bl a, Var sak har sin tid, Jag är pensionist och har slutat stressa men den bästa är Gud skapade ingen brådska utan bara jämn rörelse. Jag är inte helt på det klara med att jag alltid ens har jämn rörelse. Ibland är det tvärnit och absolut inte den minsta rörelse. Det går lite i perioder. Jag skulle tro att jag inte är ensam om att inte ha gasen i botten hela tiden eller ens halvtid. Jag är nog glad om jag hoppar igång ett par timmar varje dag om det är vardagssysslor eller bara tråkiga grejer som ska göras t ex skrapa räcken. Då jädrar är det inte någon fart alls på det här gamla skrovet. Kunde jag skulle jag smita. Men vankas det roliga spännande grejer då sprutar energin ur öronen och man går in för det skojsiga med liv och lust. Vilken skillnad.

Kudden till vänster i soffan har min svärmor sytt med pyttesmå stygn. Hon kunde det mesta, brodera och använda virknål och stickor. Plus att hon var rolig.

Till höger i soffan sitter en stor kanin som är högertofflan i ett par som såg ut som gosedjur. Det finns bara en toffla kvar och den har jag sparat för den är så himla gullig. Jag hade ju givetvis två från början men en katt vi hade rev ner en lampa vi hade stod i fönstret, skärmen ramlade av och glödlampan hamnade på en toffla. När vi kom hem och hittade det här på golvet så såg vi att det här hade kunnat gå riktigt illa för det hade börjat kola i tofflan. Den var svart på ett stort område. Så den tofflan blev slängd. En blev kvar och vi lärde oss att inte ha någon vältbar lampa tänd när vi inte var hemma. Undrar förresten om vältbar är ett ord som finns eller om det bara fanns här hos mig *S*. Jisses!

Bakom den ensamma toffeln som ju inte är så ensam eftersom han straxt bakom sig har mannens gamla nalle. Luggsliten och dan men funkar fint som sällskap.

Jag älskar ju gula tulpaner men de här fick så fula blad och ville nicka så jag klippte ner dem och satte dem i en liten vas istället. Då hängde de med ett bra tag till. De små tomaterna med olika former och färger tycker jag är så goda och jag försöker lura mig själv genom att köpa dessa och proppa i mig istället för något gottis. Det funkar en stund i alla fall.

Mera tulpaner men den här gången lite större minsann och så cookiegarn som jag köpte på realisation. Det är ju då jag brukar passa på. Jag ska ju inte köpa garn men ibland så kastar sig nystan över en när man går förbi och när man inte kan värja sig utan de frivilligt skuttar ner i korgen vad ska jag göra då? Lika bra att ta hem dem så det blir lugn och ro för ni kan inte tro så kämpigt det är när man går förbi och man inte kan försvara sig.

Jag fick ett så fint nystan cookiegarn i gåva av I B och då blev jag bekant med det garnet och tyckte mycket om att sticka i det så nu har jag ett eget litet lager i en låda. Tre stora nystan.

Jag hänger ju på Tradera lite till och från och före påsk hade domkyrkoförsamlingen i Strängnäs auktioner ute för act:s räkning. Det var ett par så fina vantar i ull och dom köpte jag. Dessa kommer att bli fina presentvantar till någon eller också skänker jag dem till någon som inte har några vantar alls. Det kommer att ge sig när tiden är rätt. Jag blev i alla fall kär i vantarna och de kommer till nytta. Jag visste inte att kyrkan sålde på Tradera faktiskt. Trodde inte dom sysslade med sådant men man blir lite överraskad ibland. Pengarna går till act så man får väl hoppas att de kommer till nytta.

Den stora krukan proppfull med påskliljelökar fick jag av mina grannars son. Det är första gången som jag verkligen känt att påskliljor luktar gott. De doftar. Helt fantastiskt när man öppnar altandörren och man känner en fin ljuvlig doft.

Och nu var det dags för något annat då. 29/4 vräkte det ner hagel. Jag skulle ju hasta ut på altanen och hämta in de vackra gula påskliljorna innan de slogs sönder av haglen. Jag fick på mig de rosa foppatofflorna som står vid altandörren men det var ett jädrans dåligt val för det var ungefär som att släppa ut Bambi på isen ni vet fast i det här fallet blev det Kolossen på altanen. Det var snorhalt med foppatofflor på ett hagelklätt trägolv. Nåväl jag halkade mig fram till bordet och tillbaka in med fat och kruka. Om det någonsin blir en så galen hagelskur så ska jag inte ta på mig de rosa skodonen utan då drar jag iväg ut barfota. Tror det funkar bättre.

Sådärja mina damer och herrar det här var nog allt för idag. Solen lyser och det är varmt ute om man är just i solen. Det blåser lite kyliga vindar men vi går ju åt rätt håll. Nu skrev jag ett tillägg på min attgöralista för jag behöver omgående gå ut och spraya mot getingar i båda bodarna och på några håligheter vid lilla verandan. Jag är ju livrädd för getingar och vill inte ha något getingbo. Inte någonstans. Fy så otäckt. Jag märkte i morse att jag var röd i ögonen som sved och täppt i näsan så nu är pollenattacken igång ordentligt. Det värsta är då att jag måste sova med fönstret stängt och det gillar jag inte men jag gillar ju inte heller att ha allergin på topp så jag bommar igen fönstret.

Den gamla häcken (inte min) har fått stryk under vintern så den har visst kolat av helt. Så jag behöver få hem ett par tre stora välväxta plantor för annars får jag fri insyn från garageplanen och det vill jag inte ha. Det lär väl bli väldigt luftigt där i sommar men jag har ju markisen jag kan dra ner ända till verandaräcket så det är väl ganska ok ändå. Får väl snoka rätt på något som gör att häcken (absolut inte min) växer så det knakar.

Garner, blommor, minnen, gåvor, att ha gott att äta……….som ni ser är väl alltihop i detta inlägg utom haglet och häcken (inte…ja ni vet) både stora och små vardagslyckor som gör att livet känns bra. Jag är så tacksam.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och solig söndag………..med eller utan gula tulpaner

Sagan om de tre köksborden

30 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Second hand/Återbruk Etiketter:

När mannen och jag flyttade hit till radhuset så köpte jag ett bättre begagnat köksbord i massivt furu att ha i köket. Sex stolar ingick. Bordet var så stort så jag brukade jämföra det med landningsbanan på ett hangarfartyg. Det var ett gigantiskt bord med en bordsskiva som var ca 7 cm tjock. Detta köksbord finns att beskåda långt bak i bloggen.

Det var ett bord som vi använde mycket. Till allt. Vi satt på var sin sida om bordet och pysslade och hantverkare. Var och en med sitt. Jag minns en gång när jag skulle borra hål i trähjärtan för att kunna fästa upphängningstråd i dem och plockade fram den gamla manuella handborren. Mannen i mitt liv sa då -gå ut i bon’ å’ hämta in en liten bräda och var på när du ska borra. Mycket klokt tänkt av en mycket klok man. Gjorde jag det? Nä. Hur blev det då? Jag sa givetvis att det behövde jag inte för jag skulle känna på direkten när jag var igenom. Gjorde jag det? Nä. Hur blev det då? Hål i bordet givetvis. Då är man glad att man inte hade köpt ett svindyrt nytt bord och att ha i köket.

En annan gång så skulle jag använda häftpistolen. Förmodligen skulle jag klä om något. Den funkade inte. Hur jag än bar mig åt så funkade den inte på något vis i världen. Jag är ju lite häftig i humöret så till slut tröttnade jag och slog den jädrans häftpistolen i bordet. Då funkade den. Så på kortsidan där barnbarnet hade sin plats när han var här så satt det en stor häftklammer väl nerskjuten i bordet. Den gick liksom inte att pilla upp med mindre än att man hade fått gröpt ur ett hål för den hamnade långt ner. När barnbarnet sedan kom och det var dukat och vi satte oss till bords fick han se klammern i bordet och vet ni vad ungen säger: Men mormor vad har du gjort? Det var liksom inte ens tal om att det kunde ha varit mannen som tabbat sig. Nä, typiskt mormor att göra konstiga saker.

När mannen sedan blev sjuk och det inte kändes ok att han skulle stå ensam ute i boden med lite större snickerier så fick maskiner, virke och verktyg flytta in i köket. Då blev köket ett kombinerat kök och snickeri. Funkade alldeles utmärkt. Då fick bordet märken även efter mannens framfart på hans sida av bordet. Det bordet fick vara med om allt och var en så central plats i vårt liv. När jag blev ensam så tyckte jag att det var svårt att se alla märken och”händelser” i bordet. Jag blev ledsen. Jag blev så påmind om allt hela tiden. Saknade allt så det kändes som om jag gick sönder igen. Andra hade säkert kunnat känna tröst i allt som bordet visade upp men jag funkade inte så i det läget.

Då bestämde jag mig för att göra om köket och göra det till ”mitt” kök. Det blev målat och den 30 år gamla tapeten som började bli sunkig byttes ut mot en orange fondvägg och resten antikvitt. Orange var en färg som följt mig sedan 70-talet och som jag var trygg med. Tjolahopptjolahej! Jag ville vända bordet och ha det i en annan ledd i köket men det var inget bord man rubbade och flyttade runt när man var ensam så det fick stå där det stod.

Så en dag var jag med min kompis till hennes sommarstuga som hon haft i över fyrtio år och skulle göra sig av med. Hon skulle sälja av alla gamla möbler och hela rasket. Jag lade vantarna på ett blått bord från 40-talet med uttagbart bakbord och en upp- och nedfällbar klaff på varje kortsida. Litet, smidigt och lätthanterat. Tyckte jag. Tjohooooooo!

Det bordet syns lite här och var i den här bloggen men sista året har jag haft en grå vaxduk över det för det blev ganska mycket färgprakt med ett blått bord med blå stolar och så den orangea väggen. Inga dukar passade på bordet för skar de sig inte mot bordsfärgen så var det väggfärgen som satte p. Jag var ju så lycklig och så glad över det lilla lättmanövrerade bordet men vartefter tiden gick så blev det för mycket på minussidan för det lilla blå bordet. Det var helt enkelt för litet och svårt att få plats med tallrikar, glas och några karotter när min lilla familj kom hit.

Jag tänkte att jag vill ha ett annat bord. Ett helt vanligt furubord och allra helst i samma stuk som mitt gamla, landningsbanan ni vet. Fast inte så stort och framför allt inte så tungt. Jag tänker ju alltid att är det meningen så blir det som man önskar och är det inte meningen så dyker inget upp.

Något dök upp. Titta bara på det här fina bordet. Det är mitt nu och jag är lycklig för det.

Jag som bara tog hojen till RödaKorset med en kasse grejer som jag skulle lämna in och så köpa en kasse böcker att ta med hem. Då stod det här bordet där. Jag blev så glad så jag höll på att hoppa ur brallorna. Det bordet ville jag ha. Men så tänkte jag att jag ska inte ha så bråttom den här gången utan åka hem och fiffilura på det först innan jag slår till. En av gubbarna som jobbar på RK såg att jag tittade noggrant på bordet och jag sa till honom att jag var jättesugen på det. Sedan plockade jag ihop en kasse böcker och cyklade hem. Väl hemma mailade jag till dottern och berättade. Varför köpte du det inte då frågade hon. Ja varför gjorde jag inte det. Nu hade jag helt tvärt tänkt klart och blev jätteskärrad för tänk om någon annan kom och köpte bordet innan jag hann dit och betala.

Dagen efter cyklade jag iväg som skjuten ur en kanon bort till RK och klev in direkt när dom öppnade i stort sett. Bordet stod kvar och jag hade tumstock med mig och hade mätt det gamla bordet hemma och ville se om det här hade måtten som jag ville ha. Jag var bergsäker på att det här var helt rätt bord för mig med eller utan tumstockstrollerier. Och det var det. Bäst jag står där och mäter så kommer det fram en karl och börjar fingra på bordet och jag tittade upp och blåljög…….-det här är mitt bord jag har köpt det. Det hade jag ju inte hunnit än men jag skulle ju. Jag var skiträdd för att bli av med det på upploppet liksom. Karl’n gick iväg och tittade på lite andra bord och bänkar istället och jag andades ut. Det visade sig att det satt en liten lapp på bordet och där stod priset och att det var för bordet och fyra stolar. Jag sa till en av RK-männen att jag behöver inte fyra stolar för jag har tre furustolar hemma redan. Då skulle han gå iväg och hämta en stol så jag fick se dem i alla fall. När han kommer tillbaka så sa han att även om jag hade velat ha fyra stolar så fanns det bara två kvar för någon hade köpt de andra två. Sicken tur. Han slog av på priset och jag betalade för bordet, två stolar och hemforsling. Då säger han att vi kommer om en kvart och lämnar av bordet och stolarna hos dig och tar med det gamla blå bordet och de tre stolarna.

Men för tusan ni får väl ta det lite lugnt för jag cyklar ju. Jag måste ju hinna hem för sjutton. -Du får väl trampa på lite vettja sa gubben *S*. Jag hann hem men en halvtimme efter att jag kommit hem och gjort plats för nya bordet så kom lastbilen med det jag köpt. In med mitt nya bord och ut med det gamla. Jag är lycklig över mitt nya gamla bord. Det finns några små märken och pyttepyttesmå färgstänk men det bästa av allt är att det är inte våra märken så de får vara där i lugn och ro. De berör mig inte utan de visar mig bara att det är ett bord som levt bland människor under många år. Jag gillar den känslan. Jag tror det här bordet varit lika älskat som mitt och mannens första hantverksköksbord var. Hoppas också att någon eller några kommer att älska det lilla blå bordet och de blå stolarna men att den som köper det tänker sig för lite mer än vad jag gjorde. Det behöver få möjlighet att passa in. Ibland när man köper med hjärtat så blir det inte alltid som man tänkt sig. Det bästa av allt är i alla fall att man har rätt att ångra sig och starta om med något annat. Man är inte fast med ett felval i eviga tider. Åtminstone inte när det gäller gamla köksbord.

Det blev ett mysko inlägg den här gången. Som en epistel men dock mindre elegant skrivet och kanske lite för långt men ibland är det som om fingrarna skriver av sig själva när man kommer igång och det känns som om man har något man vill berätta. Då kan det utmynna i sådana här långa texter.

Jag hoppas dock att ni orkade igenom hela och att ni har en riktigt fin Valborg hur ni än väljer att fira den här dagen…….med eller utan blå köksbord.

Tripp trapp trull

23 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

Av olika anledningar har jag periodvis haft det lite besvärligt med högerhanden men man kan ju inte sitta med händerna i kors för det när det är tv-dags för då somnar jag på två röda minuter. Jag löste det på detta enligt mig fiffiga vis. Jag har tre olika arbeten igång samtidigt.

Funkar handen som den ska så kör jag några varv på en gul filt i c2c-teknik. Protesterar den så tar jag istället några varv på en turkos Easy Peasy Beanie-mössa. Är det riktigt tjurigt så är det som funkat bäst för handen de väldigt små arbetena med tunt garn så det rödvita nystanet med stickor 3 blir det nallekläder av. Där har jag ett bra upplägg för att kunna fortsätta handarbeta när jag har lust med det.

För att ge mig själv en chans att hålla reda på stickor och virknålar, nystan och beskrivningar så får de olika parkeringsplatser när jag inte handarbetar. Tidigare tryckte jag ner allt i en stor korg och så var man där och rotade efter något annat och efter några sådana vändor var det ingen ordning alls i korgen. Ibland lånade jag stickor eller virknål från ett arbete och när jag så skulle gå tillbaka så kom jag inte ihåg vilka stickor eller virknål som hörde till vad. Rena snurren alltså. Nu när jag har arbetena i olika väl tillslutna zip-påsar och en tygkorg så funkar det kanoners för mig. Plus att jag förbjudit mig själv att låna nålar och stickor från pågående arbeten. Hoppas att det åtminstone finns en enda människa till som är lika rörig som jag och som kan få nytta av det här tipset som funkar så bra för mig. Kan tipsa om att Lidl har jättebra zip-påsar i olika storlekar.

En sak till jag tänkte ta upp medan jag ändå var igång med handarbetandet. Flera som jag har kontakt med har skrivit om att de har svårt att hålla reda på varv och det har jag också plus att jag är dålig på att i efterhand räkna varven. Konstigt egentligen att man kan sticka och virka över huvud taget när man är som man är. Jag har en varvräknare som man sätter på ett finger men det känns så klumpigt att ha på sig och det funkar inte att lägga den bredvid heller så den struntar jag i. Men så här gör jag för att ha stenkoll på t ex nallekläderna jag stickar.

Jag ritar streck som jag sedan stryker vartefter. Det här är mitt mönster för en nalleklänning: 6 räta varv….8 släta varv….16 varv resår….8 varv 10 räta + 10 resår + 10 räta….sedan kommer ett varv som inte står med och då stickar man 10 räta och maskar av 10 resår och stickar 10 räta….sticka sedan 10 räta varv på vardera sidan (det blir axlarna)och när det är gjort så lägger man upp de 10 maskorna man maskade av och då har man stickat så att man nu är klar med halva klänningen och upprepar varven fast nu i omvänd ordning som ni ser på mitt ”mönster”. För mig funkar det här kanoners istället för att läsa texten plus att jag kan stryka varv. Dessa tre damer önskar er lycka till i stickeriverksamheten. Där kan i också ganska tydligt se de olika partierna på klänningen.

Ja det här är en liten tants vedermödor för att kunna fortsätta handarbeta och ha glädje av det. Men det är bara att hänga med i svängarna och leta efter möjligheter. Det gäller bara att tänka lite annorlunda ibland. Att allt tar längre tid spelar ju inte heller någon roll för jag är ju pensionist och har slutat stressa i onödan. Det blir som det kan och huvudsaken är att man mår bra av det och att man har nöje av det. Kan det sedan värma eller ge glädje och trygghet åt någon så är väl det den bästa känslan i världen.

Ni ska väl ha lite blomster också som tack för att ni tittar in här hos mig. Så vackert med blomkorgarna när jag hade tagit bussen upp till en liten butik för att köpa tomater, äpplen och lite andra grönsaker. Vi går en härlig tid till mötes nu med alla blommor och allt grönt. Vi ska komma ihåg att njuta av den här tiden för den går så fort över.

Nu har vi haft kanonväder i en vecka. Rena sommarvärmen. Nu är det visst slut på det för det ska bli svalare och det tycker jag faktiskt är ganska bra att det bromsar upp lite. Ibland har det ju varit så att när det blivit väldigt tidig vår så har det knappt funnits en blomma kvar till midsommar för allt har redan blommat ut. Men vi får ta det som det kommer och ta tillvara på varje dag. Jag hoppas att ni fortsätter att vara rädda om er och varandra så ses vi snart här igen.

Jag hoppas ni alla har en skön söndag……….med eller utan zip-påsar och knepiga mönster

Nu är jag uppe och flaxar igen

13 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Den här ljuvligt vårgula tussilagoplantan med ett litet bebisbi är till alla er som tittar in här hos mig. Jag vill också passa på att tacka alla som lämnat goa kommentarer och till er som skickat mail och ett och annat uppmuntringspaket. Jag är så tacksam för allt. Allt värmer så gott i hjärtat ska ni veta.

Covid snodde tre veckor av mitt liv och jag har inte för avsikt att låta det ta en enda minut till så jag tänker inte lägga ut långa texter på hur det var utan låta tre ord täcka alla tre veckorna…….Det var besvärligt.

Men nu är jag igång igen även om man inte kan påstå att jag har nått full racerfart men å andra sidan så behöver jag ju inte det heller. Jag kan lunka på i lagom takt, lyssna på min kropp och samla mer krafter. Men oh så härligt det är att kunna gå och handla och röra sig fritt ute. Man får tillbaka livet på något sätt. Så nu trippar jag omkring lite varje dag sedan tisdags.

I år firade vi inte påsken tillsamman jag och min lilla familj utan det blev ett något oortodoxt firande som passade oss alla tre. Jag har ju yrat om att jag är så sugen på ”riktig pizza”, alltså från en pizzeria och inte någon fryspizza. Jag har väl pratat rätt mycket under flera månader egentligen om hur sugen jag är på pizza så när påskaftonens eftermiddag kom så ringde det på min dörr och när jag fått på mig munskydd och öppnade så stod min lilla familj utanför på grusgången och hade ställt rejält med påsksmaskens i olika former på min sittbräda utanför. Vi språkades vid en stund och sedan for de iväg, var och en åt sitt håll. Nästa gång vi ses då ska vi kramas. På riktigt. Nu fick de krama varandra ifrån mig men det går det också. Här ser ni lilla familjens påskägg till mig. Pizza, påskägg med godis och en dricka. Kan man ha det bättre?

Ytterligare ett påskägg dök upp hos mig och det var från min kompis A som bor längre bort i längan. Nog är det lättare att vara skunkig när man har godis att tillgå. Tack snälla A. Förresten, godis gör livet lättare även när man inte är skunkig *S*.

Något som jag tyckte var särskilt gulligt var när barnbarnet efter jobbet åkt iväg till affären och införskaffat hönssoppa åt mig. Det var något han fått av sin farmor när han var sjuk som barn och som han fortfarande tycker om. Sittbrädan utanför min dörr har verkligen varit till nytta som parkeringsplats för diverse glädjeämnen under några veckor. Det var toppen med soppa kan jag säga. Tack finaste goaste L för din omtanke.

Nu har jag skrivit väldigt mycket om gåvor och omtanke som jag fått och som jag är så tacksam för. Det är lättare att vara isolerad när man vet att man i alla fall inte är ensam. Det finns människor utanför som bryr sig om på olika sätt. Ett mail, ett telefonsamtal eller uppmuntran enligt ovan inlagda bilder. En vän skickade ett brev med ett paket pappersnäsdukar, en påse Fishermans, ett kort och en vacker sten. Några skickar vykort. Blommor har jag fått i två omgångar av mina närmaste grannar. Det finns så många sätt att visa omtanke och jag är tacksam för dem alla. Jag önskar att alla som behöver det fick känna samma omtanke utifrån.

Vardagslycka är att få känna av omtanke när man som mest behöver det. Den största vardagslyckan är den att få vara så frisk så man kan ha goda och innehållsrika dagar. Det är lätt att ta saker och ting för givet men oj så mycket man har att vara tacksam för. Så jag tycker att vi kämpar vidare precis som tussilagoplantan som kämpar för att ta sig fram och upp där det är som allra besvärligast. Var rädda om er allihop så ses vi snart igen och då blir det ett handarbetsinlägg.

Jag hoppas ni alla har en fin torsdag……….med eller utan tussilago och hönssoppa

Skärtorsdag

06 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, ,

Nu ska jag väl snart vara igång igen hoppas jag så jag mjukstartar lite genom att titta in här och önska er en fortsatt fin stilla vecka och en fin påskhelg sedan.

I år får jag sällskap till Blåkulla av den här ulliga gulliga påskkärringen som rest till mig från Värmland. Kommer jag bara upp på min kvast och lyckas snärja grannens svarta katt och få den med mig så ska väl den här resan gå av stapeln. Tack snälla S för mitt resesällskap. Extra plus för den eminenta tejpningen. Pinnen höll hela postresan och det är väl fantastiskt med tanke på hur brev och paket hanteras. Nu har hon fått vila men idag bär det av igen.

Jag fick skynda mig att ta kort på innehållet i nästa paket jag öppnade för det innehöll ju påskgodis i form av kycklingar. Då vill det till att man åtminstone kan låtsas att man har karaktär och ta fram kameran fortare än kvickt. Korgen och kycklingen har vännen B tillverkat och de står nu på mitt köksbord som årets påskpynt. Gulligt. Rart och one of a kind, som jag gillar så mycket. Tack för den rara Gullefjun och jag kan meddela att så snart kortet var taget så rök nog de flesta av pippisarna.

Nu tar jag resten av veckan till hjälp att bli ännu lite piggare och så tar jag nya tag nästa vecka. Nu gäller det att komma igång.

Jag önskar er alla en riktigt fin påsk hur ni än väljer att fira den. Jag får nöja mig med min förhoppningsvis uppfriskande kvastresa till Blåkulla för i övrigt får jag stanna hemma eftersom jag fortfarande bär smitta. Men det går ingen nöd på mig alls. Jag har allt jag behöver och ibland ramlar det in lite guldkant på tillvaron också. Vardagslycka.

Ha en härlig helg men var rädda om er allihop så ses vi här nästa vecka. Påskkram till er alla.

Jag vill bara

23 Mar 2023 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Uncategorized

tittta in och berätta varför det inte kommit något nytt inlägg.

Jag har fått covid. 39 graders feber, ont i halsen, hosta och frossa.

Nu är jag absolut inte så kaxig. Jag återkommer när pesten lämnat det karlssonska residenset.

Kram

Från 0 till 100 eller rättare sagt…

12 Mar 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

från barmark till det här på bara ett par timmar

Hela garageuppfarten och gången mellan hus och bodar var snöfri. Jag hade lite snö kvar på vänstra sidan av gräsmattan dit inte solen når. Mitt största gnällobjekt var solen som obarmhärtigt lyste på mina skitiga vårfönster. Nu fick jag annat att lägga energin på kan jag säga. Jag brukar ju skotta alternativt sopa bort snön på framsidan åt både mig och mina närmaste grannar när det behövs och jag brukar säga att jag årstidsgymmar. Jag har ju aldrig varit på gym och tränat, vilket jag kanske borde gjort men när det är vinter så ger jag mig faktiskt ut i snösvängen med gott mod svingande både skovel och kvast. Jag gillar det och mår bara bra av att röra på mig och anstränga kroppen. Jag känner ju att jag inte har samma krafter som jag haft tidigare men likt en gammal fotbollspelare kan jag meddela att ”en gör så gött en kan”. Blir det så här mycket snö så tar jag även fram snösläden och kör med för den spar kroppen i o m att man inte behöver lyfta.

Vi har ju haft en väldig massa norrsken här nere hos oss för en tid sedan. De bilder jag sett härifrån var bara i grönt men jag ville ju också ha en bild på norrskenet så jag kunde visa barnbarnet. Jag for upp och ner i trappan och in och ut ur olika rum för att få chansen att se färgspelet. Men icke. Inte den allra minsta lilla grönt fick jag se på sörmlandshimlen. Som tur är har jag ju sett norrsken när jag var i Kiruna när jag var ung. Rosa, lila, gult, grönt, violett…..jag hoppas att barnbarnet någon gång tar sig långt norrut till vidderna, naturen och norrskenet. Det är fantastiskt. En tågresa mellan Kiruna och Narvik är också något som jag gjort och tänker tillbaka på. Givetvis med skräckblandad förtjusning för det stupade rakt ner till vattnet och när det svängde såg man hur långt tåget var och det kändes som om man åkte precis på kanten till avgrunden. Men vackert var det om jag lät bli att titta ner.

Jag som är höjdrädd får väl hålla mig på marken och gör jag det så finns det ju väldigt mycket fint att se även i knähöjd. När jag gick från stan en dag så gick jag förbi en av dessa urnor som kommunens utsmyckare fixat till. Dom är faktiskt helt suveräna på arrangemang av olika slag. Jag gillar ju hjärtan så jag är nöjd.

För att inte luras helt med rubriken så tar vi en titt på förra helgens stora nöje för mig. F1-premiären i Bahrain. Jag har ju en del åsikter om valet av länder man kör i men precis som med allt annat så handlar det ju om…….pengar och jag har ju valt att hålla bloggen så ren som möjligt från religion och politik så ibland får man bita ihop. Hur som, jag gillar fart och fläkt och här jädrar i min lilla låda går det verkligen från 0 – 100 på precis ingen tid alls.

Här har jag laddat med garn och stickor och lagt upp för att sticka en nalleklänning. Dessa små arbeten med korta varv är precis perfekta att ha till hands när man sitter med snoken i datorn. Fattas bara godis på den här bilden men man kan väl inte få allt här i världen. Åtminstone inte på samma gång så jag får vara nöjd med det jag har. Nu har jag 22 helger till under året att roa mig med fart, fläkt och småstickning. Det är nog bra att man har någon eller några intressen och hobbys att ägna sig åt. Jag tycker ju om att läsa, lösa korsord, sticka, virka och så F1 förstås. Gillar också att titta på dokumentärer och är lite fjantigt förtjust i danska och engelska tv-serier.

Jag är tacksam för att jag kan fylla mina dagar med sådant jag tycker om. Oftast i alla fall. Jag blev ju väldigt ensam när mannen dog och jag inte orkade med omvärlden utan isolerade mig. Det är som jag brukar säga till min dotter när hon inte förstår sig på mig att ”jag gick sönder och det går inte att laga helt”. Jag är annorlunda nu mot vad jag varit men grunden är ju densamma. Jag har dock ändrat en del åsikter om vad som är viktigt här i livet. När jag sedan var redo att ta tag i världen utanför igen så kom ju pandemin och tryckte in mig i hallen igen och stängde dörren för jag tillhörde ju flera riskgrupper.

Men hörrni damer och herrar. Visst är det väl så att det egentligen inte är så stora konstigheter att man ändras under livet gång. Så är det nog för alla oavsett upplevelser. Det jag tyckte var kanonsnyggt, jätteroligt eller väldigt häftigt när jag var trettio eller fyrtio tycker jag inte alls är särskilt märkvärdigt idag. Ibland tycker jag t o m tvärt om. Jag tror det är sunt och friskt att ändras vartefter man gamlas för jag kan inte tänka mig att bita mig kvar i korkmattan och låtsas vara någon jag inte är. Man behöver ju inte bli en kuf eller någon slags mysko tant bara för att man kanske inte riktigt anammar allt som är modernt. Jag är inte på något sätt dum i huvudet men jag är bara så oerhört ointresserad av att sitta med näsan i telefonen och ha hela mitt liv där och vara tillgänglig dygnet runt. Jag gillar min dator, den räcker för mig. Min telefon är ju som ni vet modellen straxt efter moses stentavlor fast nu 2.0. Dock ingen sådan modern som man kan ha swish på eller köra runt med pekfingret på *S*. Jag är, mina vänner, så gammalmodig så klockorna stannar när jag går förbi. Men jag är jag och jag är den jag är. 1954 års modell och vet ni, jag är helt nöjd med det. Vill dock tillägga att jag på intet sätt är motståndare till utveckling men jag tar bara till mig det som jag känner att jag har direkt nytta av. Det andra får vara.

Jag hoppas att ni alla mår bra och är nöjda med just den ni är. Den ni blivit. Den som livet format er till. Det är viktigt att trivas med sig själv och sitt. Jag har en del att jobba på för jag behöver ut och ta tillbaka aktiviteter och människor som jag saknar och saknat. Men vi får göra så gott vi kan och leva ett så bra liv som vi bara kan här och nu. Det blev ett lite märkligt slut på det här inlägget och jag förstår om ni inte orkat läsa allt men till alla er som gör det så ska jag ge er en bild på någon slags vassrugge som jag hittade i den lilla dammen i stadsparken. Vipporna sitter kvar och är frusna med frost på och de var så vackra och snart, snart så blir det nytt liv i den ruggen. Precis som med oss människor, ibland får vi ta paus för att sedan sätta full fart framåt igen.

Jag hoppas solen lyser lika vackert hos er som den gör här hos mig idag. Vi kämpar på för nu går vi ju mot ljuset och våren oavsett om vi får mer snö över oss. Vi ger inte upp! Fortsätt vara rädda om er och varandra så ses vi här igen.

Låt söndagen vara snäll emot dig………med eller utan småstickning och vippor.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag