Ja här går jag och duger

DSC03773.JPG

Visst är det väl en underbar liten tänkvärd tavla i all sin enkelhet. Den är gjord inom dagverksamheten inom Eskilstuna kommuns omsorg. Visst är det väl så det ska vara, att vi alla duger precis så som vi är. Det viktigaste är att man gör så gott man kan och försöker vara en god människa. Jag tror faktiskt att man oftast är sin egen bistraste kritiker och tror att man är sämre än vad man är. Jag köpte faktiskt några sådana tavlor på Kan & Vill och hade med mig ett par ut på marknad för jag tyckte meningen och innebörden var kanonfint. Klart och koncist. Japp, här går jag och duger så de’ så!

En annan variant på finfint budskap är väl den här

DSC03774.JPG

Och visst är det väl så jädrans busenkelt. Egentligen. Det man gör för någon annan behöver inte vara så märkvärdigt. Inte extravagant och dyrt utan ibland räcker det faktiskt med att ge av din tid och ditt hjärta.

Nu till något helt annat men lika härligt. Vardagslycka mina vänner är när man traskar omkring och hittar ett sådant här vackert träd i november. I stort sett inte några löv kvar men de julröda äpplena lyser så fint. Hoppas dessa kan mätta många hungriga pippisar.

DSC03769

Har man inga träd att tillgå så kan man hänga vackra saker som lyser upp tillvaron i en lyktstolpe. Det är kommunen som ett led i att försöka göra staden ljusare och tryggare varje år har en ljusfestival. Tyvärr så varar den bara några dagar och sedan får man traska omkring i ”mysbelysningen” och dunklet. Några saker blev visst kvar efter den här gången bl a dessa fina ljushjärtan som jag tror är kanonfina i mörkret.

DSC03770.JPG

Under ljusmanifestationsdagarna satt det också sådana här saker i några träd. De såg ut som gigantiska spindelnät och de ljussattes på kvällen. Jag tyckte dessa var häftiga redan på dagen så det måste ha varit kanoners i mörkret.

DSC03766.JPG

Ja nu är det slut på de granna bilderna för nu ska jag faktiskt gå och göra något som ni ska vara väldigt tacksamma för att ni slipper se bilder av på bloggen nämligen skruva isär rören under handfatet i badrummet och dra ut den gigantiska hårslafsäckelpäckelgrejen i storlek som ett marsvin som sitter där. Fy den hin håle så läskigt det är men det är ju ändå snart gjort.

Men hörrni, ska vi inte komma överens om att vi fortsätter gå omkring och bara duga. Varenda dag. För det är ju så det är. Vi duger!

Hoppas ni har en kanondag……..med eller utan stopp i avloppet

 

 

 

 

 

 

Härliga tider strålande tider

Hej svejs på er allihop. Jag hoppas ni har finfina dagar trots att det ibland är grått och mulet ute. Själv njuter jag av höstens färger och dunklet som kommer smygande och som gör att det är så mysigt att tända levande ljus. Ute är det ju på sina ställen en explosion av färger. Det här trädet står utanför garageplanen hos mig

DSC03718.JPG

Jag har varit med min vän G till hennes torp i slutet av september och i början av oktober och då har vi även passat på att gå i skogen. Skogen där vi gick var snål med både svamp och lingon men för min del gör det ingenting för jag njuter av att bara gå där i mossan och känna svikten under fötterna. Att gå i skogen och lyssna på trädens sus och känna dofterna från marken är ren och skär terapi för själen.  Naturligtvis hittade vi svamp. Hon hittade kantareller medan jag mest hittade svampar av den här varianten

DSC03658

och sådana här

DSC03591.JPG

mossa på en gren högt upp

DSC03592.JPG

på hemvägen växte det blåklockor

DSC03674.JPG

Nog är det väl otroligt att det kan blomma och vara så grönt och fint den här tiden på säsongen.

Hemmavid har det varit frost och morgonen efter var jag ut och hämtade in mina rosor som var kvar. Det är minirosor som vi fått för åratal sedan, ni vet sådana där små som får plats med kruka och hela rasket i en liten kaffekopp. När dessa blommat klart inne har jag planterat ut dem på baksidan i min huller-om-buller-rabatt där det hamnat lite av varje under åren. Nu har dessa pytteplantor växt till sig och är ca 30-35 cm höga och i år har de blommat helt galet mycket.

Det är väl vardagslycka att få se pyttesmå plantor man fått av goda vänner växa sig starka och vackra. Jag är ju inte någon trädgårdsmästare så jag är ju överlycklig när jag lyckas få något att överleva.

DSC03717.JPG

Sedan har jag ju varit iväg och frukostlunchat med vännen G. Toast med lite grönsaker och kaffe till det då står man sig de tre timmar som vi brukar bli sittande.

DSC03704.JPG

Det är rent otroligt så fort tiden går när man är tillsammans med människor som man trivs ihop med. Det kommer hela tiden människor fram till vårt bord och småpratar en stund och man känner sig alltid så välkommen. Mycket skratt och mycket värme.   Jag ska nog skriva ett inlägg om dessa människor längre fram.

Eftersom kompisen var i fylla-år-tagen så fick hon en speciell toast

DSC03710.JPG

Det behövs inte så mycket för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det lilla extra kan ju t ex bestå av två tårtljus och partyparaplyer. Man kan med väldigt enkla medel överraska och göra någon väldans glad och rörd. Omtanken är det viktigaste. Nu kom det ju en liten skvätt tårar och det blev några fler när personalen och jag sjöng ”Ja må hon leva”. En lagom hyllning till en kär vän som inte vill fira stort.

Jag har ju faktiskt hunnit med att sticka lite också. Jösses,  det där lät det. Som om jag skulle vara så vanvettigt upptagen så det var helt galet. Det är jag inte. Jag har det så lugnt och skönt och bra. Jag knallar på i lagom takt och vägrar stressa. Jag träffar dem jag vill träffa och gör det jag vill göra och sk*ter i att göra det jag inte vill. Nåja, dammsuga måste man ju har jag hört men det händer då inte stup i kvarten.

Jo visst ja sjalen skulle ni ju få se också

DSC03712.JPG

Två sådana sjalar i mjukt mjukt klifritt acryl har det blivit. De ska få följa med ut på julmarknad tänkte jag.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höst………med eller utan skogspromenader

 

 

Det goda i livet

Att leva innebär ju inte bara att transportera sig smidigt mellan dagarna utan det innebär ju också att man ska försöka vara en god människa. Se varandra i vardagen och hjälpa till där man kan.  Det finns ju så många olika sätt att verka. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara med pengar och saker utan det kan lika gärna vara ett samtal med någon som behöver. Bara finnas där för någon som behöver sällskap. Se någon som behöver bekräftelse. Ge en extra kram till någon som saknar närhet. Ringa ett samtal till någon som man vet är ensam.  Sätten är många och oftast enkla och absolut gratis.

Jag har ju personer runt om mig som gärna vill hjälpa till där det behövs och det är jag väldigt tacksam för. Jag fick ju en massa garn av min kamrat T och av det har jag stickat en massa mössor. En del har redan gått iväg i en större sändning men för lite sedan så skickade jag de sista 27 färdigstickade mössorna. Nu kan dom värma många i vinter.Jag ser på bilden att en del är gömda och att tre av ”mina” mössor finns med. Jag får bli bättre på att lägga upp för bilder. Men hur som helst så är detta en hel famn full av fjärrvärme.Tack T.

DSC03636.JPG

En leverans av bra-att-ha-saker till Kvinnojouren MOA inköpt av pengar som jag fått av min granne A-M. 9 kg pasta, 5 pkt Corn flakes, 20 tandborstar, 10 pkt bindor, 10 tuber tandkräm och 3 nallar. Det blir det där lilla extra som alltid behövs och som så tacksamt tas emot. Tack A-M.

DSC03455.JPG

Själv tog jag och samlade ihop en väldans massa grejer som bara stått i skåp och skrymslen och lät en farbror från Djurskyddets katthem komma och hämta. De skulle ha loppis för att få in lite extra pengar och då kändes det fint att ha en massa grejer att lämna. Ett lass inifrån och ett stort lass utifrån min bod och så var hans stora bil proppfull. Några burkar kattmat och en och annan vaccination hoppas jag att det blir av dessa grejer.

DSC03638.JPG

Men som sagt allt handlar ju inte om saker och den sortens gåvor. Jag har vänner som arbetar ideellt med att titta till gamla, ensamma eller sjuka människor. De ger av sin tid och det är väl nästan det finaste man kan göra. Att visa människor att de inte är bortglömda är fint.

Det var någon som tyckte att ordet välgörenhet är fult. Jag tycker det är fint. Välgörenhet – att göra väl. Det är väl aldrig fel.  Ger man på rätt sätt så blir det bra och fint.

Vardagslycka kan vara att kunna vara till hjälp. På sitt eget sätt. Ensam eller tillsammans med någon.

Jag slutar det här inlägget med en bild på mina grannars rosor. Bilden är tagen 22/9 och de blommar fortfarande så vackert.

DSC03677.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag……….var och en på sitt eget sätt.

Sommarnöje

När den värsta värmen klingat av och det blev möjligt att vistas ute dagtid så blev jag bjuden till min kompis T i Arboga för att äta, prata och titta på F1. Vi hade ett sådant möte även förra sommaren och har kommit överens om att detta ska bli ett årligt inslag för att skapa nya traditioner.

Jag satte mig på tåget och en halvtimme senare var jag framme och T mötte på stationen för jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta hem till honom eftersom jag bara varit där en gång tidigare. Nu sa jag till honom att låta mig gå och inte säga något om jag nu inte började skala iväg åt helt fel håll. Till min stora glädje så hittade jag. Heja mig!

Först skulle den här killen ha mat

DSC03572.JPG

Stora fina Murre som länge glodde halvsurt på mig för att jag hade snott hans plats i paviljongsoffan. Sedan blev han lite glad igen och hoppade upp och lade sig bredvid mig men demonstrativt med ändan åt mig.

Det är ju helt fantastiskt att ha denna paviljong på tomten. Ena stunden sken solen och nästa så regnade det men det gjorde inte ett dugg för allt som behövdes fanns ju i paviljongen.  Man sitter ute fast man sitter inne.

Sedan var det dags för kocken själv att sätta fart på grillen. Grillad kyckling som han marinerat efter konstens alla regler.  Till det hemgjord potatissallad. Allt detta serverades lagom till starten av Belgiens GP i F1. Här är det Kimi Räikkönen som gjort ett snabbt pit stop.

Som ni ser så har vi ätit upp en massa redan. Jag kommer ju för farao aldrig ihåg att fota när det är nyupplagt och orört. Men jag kan garantera att det var gott. Jag backade sedan så jag var absolut proppmätt där jag hängde i soffan.  Att äta är nog min bästa gren faktiskt.

DSC03576.JPG

Som om det inte räckte med allt det goda. Det blev kaffe och egenfixad Baileysglass och även en skvätt Baileys bredvid.

DSC03577.JPG

Som sagt, proppmätt och nöjd med både lopp och mat satt jag någorlunda upprätt i soffan  och vi pratade om ditten och datten när TP frågade om jag visste vad klockan var. Det hade jag ju givetvis inte en aning om och då upplyste han mig lite uppjagat om att det bara var en kvart kvar innan mitt tåg skulle gå. Jag hade ju redan köpt en returbiljett som inte gick att omboka. Aldrig har jag kommit ur en soffa så fort.

Jag rafsade ihop mina grejer och tog på mig skorna men glömde mina blöta strumpor som hängde på TPs bilbackspegel utanför paviljongen. Jag hade tagit av mig skorna när jag hade fötterna uppe i soffan och gick ut i sockorna efter att det regnat.  Nåja, iväg kom jag med en väldig fart. Jag gick ensam för nu hittade jag ju. Men jag lovar er gott folk att det är ingen hit att ha skitbråttom till tåget och vara både proppmätt och kissnödig.  Jag som går som en snigel i vanliga fall lyckades trots de båda tidigare nämnda besvärligheterna hinna med tåget hemåt.  Nöjd och glad lutade jag mig tillbaka och andades ut. En härlig rolig vardagslyckedag tillsammans med en riktigt bra vän och kamrat.  Jag ser fram emot nästa års F1-sejour i Arbogapaviljongen.

Nu ska ni få se på något riktigt sött. När jag var ute och cyklade så fick jag span på en liten pyttekille med vidhängande tvåmeters jättekille. Varsågoda, möt hunden Bob

DSC03640.JPG

Han var så pytteliten där han traskade runt bland löven och så galet söt.  Jag stannade cykeln en bit ifrån och frågade väldigt snällt om jag inte kunde få komma och klappa den där lilla godingen. Då tog husse upp Bob och kom fram till mig och då må ni tro att det blev hälsa av.  Bob hund, förresten var inte det namnet på ett band tidigare, var en glad liten skit som det kliade i tandköttet på. Han gnagde lite och pussades lite och slickades lite och oj oj oj jag hade kunnat ta hem honom i handväskan.  Han var tolv veckor gammal och han var fullständigt bedårande. Vardagslycka är att få ”pussar” av en liten och glad pyttehund.

Jag hoppas att ni alla har fina dagar…………..med eller utan små pyttehundar

 

Väck med oredan och in med ordning

Dottern hade det stora sovrummet uppepå när hon bodde hemma. Jag hade mitt pyttelilla sovrum vägg i vägg. Nu är det ju tjugo år sedan hon flyttade hemifrån och ända sedan dess har rummet varit oanvänt. Mannen började renoveringen av rummet och målade, tapetserade och lade nytt golv. Sedan blev han sjuk. Det låter nog vrickat men jag skyllde på rummet och jag har behandlat rummet styvmoderligt och använt det mest som ett rum där jag dumpade mina marknadsattiraljer, påsar, kartonger, boxar och en jädrans massa jox.

Häromsistens fick jag spatt och spader och satte full fart med att plocka ur rummet för att få till något vettigt i det annars så fina rummet. Här är det halvtömt

DSC03527.JPG

Här är var det utburna hamnade, i vardagsrummet alldeles utanför. Ser ut som ett upplag. Fy far ända in i baljan vart ska man göra av allt? Dåndimpen var nära förestående kan jag säga.

DSC03526.JPG

Men idogt arbete ger utdelning. I alla fall ibland. Här blev det kanoners och jag känner mig så nöjd med mig själv.  Jag köpte ett gammalt antikt klaffbord av en av mina vänner och det bordet är jag hjärtans glad över. Senare ska jag göra i ordning och klä om en vit stol och ha vid bordet istället för den bruna.  Visst blev det väl fint

DSC03566.JPG

Mattan är efter min älskade svärmor, Lilla tanten och det lilla runda bordet till vänster har min pappa gjort och foten och pelaren kommer ifrån en gammal golvlampa. Den ljusa byrån har jag köpt för en hundring på loppis för massor av år sedan och fåtöljen har jag fått av mina vänner A och B. Den bruna lådan med handtag har jag fått av en granne som tack för att jag vattnade. Helt galet enligt mig men hon ville kasta den och det ville definitivt inte jag. Byrån som det bara syns lite av är efter min mamma och inte helt i min stil men den får stå kvar tills någon hugad spekulant dyker upp och befriar mig ifrån dess närvaro.

Allt som jag släpat ut i vardagsrummet då? Jo jag satte mig och sorterade, fixade och trixade och till slut blev det så in i hoppsan bra så jag var banne mig förvånad själv. Konstigt att något kan bli så bra så enkelt. Jag är van vid att man får slita röven av sig för att saker och ting ska gå i lås. Men det är nog så att är det meningen så faller pusselbitarna på plats utan att man behöver slipa om dem för att de ska passa i hålen.  Nu packade jag alla marknadsgrejer och attiraljer i boxar och på hyllor i garderoberna. Enkelt att se vad som är vad och se vilken box man behöver öppna för att fylla på i den som ska med ut på marknad. Sjalar i en box, dukar och fönsterremsor och lite smått och gott i en box, julgrejer i en box och mössor, halsvärmare och andra vintergrejer i en stor väska. Ja jädrar vilken ordning det blev.

Över boxar och bagar hänger väskor som innehåller bl a en kudde, packmaterial och tygväskor på galgar. Jag är helnöjd. Hoppas jag kan hålla den här ordningen. Det kommer att synas genast efter nästa marknad.  Här kommer ett par bilder på garderoberna

DSC03567

DSC03568.JPG

Som sagt nu hoppas jag bara att jag mäktar med att hålla denna ordning. Nu ska jag bara spika upp en tavla på väggen och eventuellt sätta upp en gardinstång. En rar grön växt sitter redan i kopparkastrullen på fot som står på bordet. Jag är nöjd. Jättenöjd.  Lite stolt över mig själv också faktiskt för att jag tog mig för att göra den här förändringen och för att jag faktiskt slutförde den också. Heja mig!

Hela det här rummet är ju en vardagslycka när det blivit så trevligt och ordnat. En annan vardagslycka är den vackra rosen med blad omkring som vilade på vatten i en skål. En gåva från min granne A-M.  Hjärtevärmande och den har sin givna plats bredvid mannens ljus på köksbordet.

DSC03587.JPG

Jag har det så bra. Jag tänker ofta på det. Jag är så tacksam för allt jag har. Min dotter, mitt barnbarn, mina vänner och möjligheten att få vara hemma och styra mina dagar.  Jag får så mycket kärlek och omtanke så jag hoppas verkligen att jag ger tillbaka lika mycket. Jag hoppas ju att jag gör det men nu när jag skriver om det så känner jag mig plötsligt lite osäker.  Jag försöker i alla fall. Varje dag.

Jag hoppas ni alla har en finfin kväll……..med eller utan nystädade rum

 

 

 

Näshultadagen

Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort.  Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.

Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.

DSC03518.JPG

Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.

DSC03519.JPG

Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.

DSC03521.JPG

Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.

DSC03522.JPG

Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.

DSC03523.JPG

Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod.  Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.

DSC03427.JPG

Under parasollet fanns en studendocka också

DSC03429.JPG

Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret.  Här kommer dock vantarna

DSC03453.JPG

En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.

DSC03533.JPG

Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.

Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.

Väder, kossor och blommor

Den här sommaren har varit den besvärligaste sommaren i hela mitt liv vädermässigt. Jag har ju så rackarns svårt för värme så så fort det börjar närma sig 24 grader så är det redan där för varmt för mig. Jag har ju längtat efter svalka och regn. Det har ju varit så torrt så dessbättre har jag nog inte klippt gräs(moss/ogräs/klöver-)mattan mer än tre gånger sedan maj.

Här gnällde jag om att jag ville ha regn. I några dagar regnade det ganska ordentligt men med den lyckan infann sig också o-lyckan. Åskan.  Jag har inte varit åskrädd tidigare men nu är jag det. Jag har en flygväska som jag packat ett ombyte kläder i, smycken, bankdosor och medicinkartonger i. Den, mannens mandolin samt en jacka som hänger i hallen ska jag ta med mig ut ifall åskan slår ner i huset. Nu bor jag i o f s i radhus men jag har läst att i sommar har åskan åtskilliga gånger slagit ner just i radhus.  Nåja när åskan kommer bär jag ut mandolinen i sitt fodral, väskan med mina saker och ställer dem vid ytterdörren.  Själv knallar jag omkring med lille Vift under armen. Det känns tryggt.

DSC03478.JPG

Lille vift är en mjukishund som jag fått av barnbarnet. Först hette han Zlatan (förstås) men fick efter en tid byta till lille Vift. När det blixtrar och smäller samtidigt då jädrar är det finemang att ha något att hålla i som inte gallskriker att man håller för hårt och nyps. När det åskar är det nog inte så bra att göra som Tjorven uppmanade farbror Melker….”håll dig i spiskroken”, så lille Vift och jag patrullerar nedervåningen. Om någon hörde när jag tröstande säger till lille Vift att ”var inte rädd det är inte farligt” så skulle dom tro att jag pratade för mig själv. Gör jag kanske det eller talar jag till mig själv. Självlugnande. Bra funkar det i alla fall.

Vissa dagar regnade det väldeliga men hur mycket fick jag springa över till grannen och titta i deras regnmätare för min egen hade en spricka i botten så den hade fått respass till tippen. Mycket vatten var det i alla fall

DSC03479.JPG

När jag var på besök i butiken Kan & Vill så hittade jag den här annorlunda väderstationen. Stämmer ju kanoners så jag tänkte att den där ska jag nog ta och köpa eftersom jag saknar en riktig regnmätare. Jag tyckte i alla fall att den var för jädra rolig men jag kanske har usel humor. Ha ha ha…….den är skitkul.

DSC03529.JPG

Men nu jädrar ska ni få se på vardagslyckor. Lycka är när man öppnar ytterdörren och det är fullt med rosor på grannens rosbuskar. De blommar för andra gången nu. Buskarna är sedan 65 när husen byggdes och orkar blomma för fulla muggar vartenda år. Det är härligt och gör mig glad.

DSC03477.JPG

Men vardagslyckorna är inte slut med det. Se här vad fina vännerna B och A kom med till mig

DSC03560

Inte nog med att de hade med sig goda mackor de hade med sig en regnmätare åt mig. Tusen tack! Jag blev jätteglad och har därefter väntat på regn. Men nu jädrar ramlar det inte ner en endaste droppe. Så snålt.

För lite sedan var jag med en vän till hennes sommartorp. Hon ska säga upp det och behöver göra sig av med en massa saker. Vad jag köpte och hur det blev ska ni få se i ett senare inlägg. Men på vägen till hennes torp var jag i alla fall på ett vardagslyckebesök i Bregottfabriken.

DSC03510.JPG

Jag hoppas ni alla har det kanonbra…….med eller utan kossor och regnmätare

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Kan aldrig bli för många

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag