Tiden bara ramlar iväg

och jag tycker inte att jag hänger med i svängarna för det går så fort. Mina dagar går ju i sakta mak men ändå när klockan börjar närma sig fem så blir jag förvånad över att dagen nästan är slut och kvällen börjar.  Det är väl i o f s en väldig tur att man ständigt har saker att plocka och pilla med så att man inte blir sittande och rullar tummarna för då går nog dagarna sakta.  Ni som hängt med ett tag vet att jag har varit väldigt seg. Länge. Det är mycket som borde göras men lite som blir gjort. Istället för att göra de saker jag borde göra så tar jag stickningen och sätter mig istället. Ibland är det inte bra för att-göra-listan blir ju oändligt lång när inget bockas av och med det följer ju också en viss inre stress som gör att man inte mår ok. Så bäst att lägga bort stickningen en stund och se till att få göra strykningar på listan.

I förrgår plockade jag av allt från altanen och igår väldans tidigt på morgonen oljade jag den och till kvällen kunde jag ställa tillbaka allt igen. En sak mindre på listan.  Förresten ska jag passa på att tipsa om en sida som är toppen. Proppfull med goda idéer om allt mellan himmel och jord. Jag testade t ex att på min altan göra rent ett stycke med tralltvätt och ett stycke med  ”fönsterputs” från Ekotips där receptet är 4 dl vatten, 1 dl ättika och fem droppar diskmedel. Vilket av medlen tror ni gjorde renast på enklaste sätt? Jo rengöringsmedlet från Ekotips. Toppen. Funkar på det mesta faktiskt. Jag har blandat i ordning så jag har en stor sprayflaska under diskbänken och en mindre på toan. Det funkar banne mig kanoners!

Apropå toalett så hade jag ju problem med att det regnade in från taket så det var pölar på golvet på lilla toan uppepå. Jag fick ju nytt tak och nya lister och nu har jag tagit tag i problem nummer två med den toan. Den hade något fel med flottören (eller nåt) så det svämmade över vatten som rann ner i min klädkammare. Detta är ju åtgärdat och de sista åren har man bara kunnat använda toan till att göra nr 1 på eftersom den spolar så sparsamt. Nu har jag fått toan utburen och barnbarnet har tvättat väggarna och tejpat taklisterna så nu ska den här lilla lagom (not) tjocka damen bara riva bort listerna och  måla väggarna och färg finns, står i en stor fin hink i köket och bara väntar. Efter det ska jag ta hjälp av en golvfirma som får lägga in ny matta och höja tröskeln så det blir efter våtrumsnormen.  Sedan är det bara att införskaffa en ny fin tron. Så här ser toan ut nu. Den är så liten och smal så man får nästan backa in och färgen, ja den har dottern bestämt och målat när hon gick i skolan och hade något projekt på gång. När den är målad och klar så kommer väggarna att vara gula och glada men när det blir av lovar Orsa kompani inget bestämt. Som vanligt.  Det borde dock bli väldans snart för ni kan inte göra er en föreställning om hur knepigt det är att vakna på natten och vara vrålans kissnödig och försöka ta sig ned för trappan och in på toan nerpå. Det är då man tänker på att man borde kanske lyssnat mer på Susanne Lanefeldt. Kniiiiiiiip!

DSCN1187

Det har gått iväg lite ditten och lite datten också till olika ställen. Sista sändningen till Läkarmissionen med Easy Peasy Beanie-mössor och så min vän och granne A-Ms lilla gula mössa som står bredvid den blå till höger. Allt som allt har jag skickat 51 EPB-mössor. De går så himla fort att sticka så vips är dom bara gjorda. Nu har jag börjat sticka på yemenvästar till framtida insamlingar.

DSCN1233

Lite fler små prematurmössor som gått iväg till en annan insamling. A-Ms tre små mössor längst till vänster. Hon är på sitt nittioförsta år och är en helt fantastiskt härlig kvinna med ett riktigt stort hjärta för de små. Två röda och en liten gul mössa blev det den här gången. Det är kul och inspirerande att vi kan jobba tillsammans mot samma mål. Det blir en fin gemenskap.

DSCN0894

Jag avslutar det här inlägget med något väldigt fint. Bilden andas frid och ro och en otrolig skönhet. Det är så härligt att se att världen trots allt kan vara oerhört vacker trots allt som pågår. Vardagslycka är att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

DSCN1215

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag…….med eller utan lila toaletter.

 

Livet på sparlåga är helt ok

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Stickat och skickat och olika blommor

Läkarmissionen önskade mössor till nyfödda och då hoppade jag igång. Jag tog garn som jag fått från C och stickade upp 200g ljusrosa eller syrenfärgat garn, ett påbörjat melerat garn och ett litet nystan illgult garn. Här är resultatet av det

DSCN1024

Mössorna ser gigantiska ut men det är dom inte för de flesta är till prematurbarn. De små tossorna har dottern gjort och dom får åka med som en bonus. Mössorna går så himla fort att sticka då det bara är tre varv som man upprepar och för mig är det jättebra att jag slipper sitta och räkna och trixa. Bara att veva på som min kompis C brukar säga.  Mönster till Easy Peasy Beanie finns här på Läkarmissionens sida. Denna insamling håller på i juni också tror jag bestämt och sedan åker mössorna till dr Denis Mukweges Panzisjukhus.  Man kan ju också sticka upp ett litet lager av restgarner och sedan när det är nya insamlingar så tar man bara den lilla högen och skickar. De går alltid åt någonstans i världen och mössor räddar liv.  Lycka till med stickandet.

Lite blommor var det ju också utlovat och de kommer här. En av mina grannar gav mig den här fina blomman att ha på min utebänk. Nu blommar den ännu mer och det är nio stora blommor på den lilla plantan.  Tack snälla A som mindes tillsammans med mig.

DSCN0958

Eftersom jag är usel på att sköta blommor så har jag inga egentliga rabatter. På baksidan vid altanen finns det en liten fyrkant som blivit en rabatt i alla fall. Det är dels självsådda blomster som vitsippor och snödroppar. Där har jag också klämt ner de minirosor min man fick av grannarna och de har ju tagit sig som jag visat tidigare. Det sitter även en buxbom där som jag fick av härliga roliga L som bodde i längan men som tyvärr gick bort för ett år sedan. Han tittar nog ner och känner sig nöjd över att jag i alla fall inte lyckats ta kål på den (som på så mycket annat). Men nu var det blomprakt det skulle handla om och se här. Nog har jag blommor allt. Inte för jag vet varifrån de kommer men en på var sida om staketet. Jag älskar ju gula blommor så de här två gör mig riktigt glad. Vardagslycka är när det oförhappandes ploppar upp två gula glada prästkragar som gör precis som man ska nu i dessa coronatider…….de håller avstånd.

DSCN0998

Sista blomstret kommer på ett helt annat sätt. Ett bra och miljövänligt sätt är jag säker på. Jag hade besök av min granne B som hade sytt  frukt-/grönt-/potatispåsar av en gammal gardin. Jag fick två påsar av henne och den ena lade dottern beslag på direkt och hon meddelar att hon tar hem två kilo potatis i sin snygga retropåse. Så här har ni ett bra tips om ni har gamla trådgardiner liggande till ingen nytta. Tack snälla B.

DSCN0991

En nära person sa nyligen till mig att ”man kan inte rädda alla” och det är ju en sanning i sig men dom orden har följt mig sedan dess. Jag vill inte att barn ska fara illa, jag vill inte att djur ska fara illa, jag vill inte att gamla ska fara illa, jag vill att världen ska vara lite snällare, varmare och mer kärleksfull men så ser det ju inte ut överallt idag.  Jag vill rädda alla men jag kan inte. Det gör ont att veta det men jag måste ju acceptera att det är så och göra det bästa jag kan ändå.  Så jag fortsätter hjälpa där jag kan på det vis som behövs just där och då. En liten pyttemössa kan rädda en babys liv, en liten filt kan ge extra värme, en kram till en ensam ger både närhet och värme, glass till kvinnojourens barn och kattmat till katthemmet. Det finns så många sätt att försöka göra något gott. Men jag vet, jag kan inte rädda alla.  Men jag vill.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag…….med eller utan vackra gardinpåsar

 

Nu är det jul igen……eller hur var det

Man skulle kunna tro att det är jul igen när man får avi om att man har ett paket att hämta hos Schenkerombudet. Jag hojade dit och hämtade upp det stora paketet och försökte ta mig hem så fort som möjligt eftersom jag var så nyfiken på innehållet.

När man får paket från vännen C så är det som att det är julafton trots att det är maj. Jag vet ingen som kan lyckas trycka i och få plats med så mycket grejer i en kartong som hon. Ibland har jag packat upp kartongen för att fota och sedan när jag ska lägga tillbaka grejerna i kartongen så går det inte hur jag än bär mig åt. Hon är en mästare i att packa den gode C.  Det är alltid spännande att dunsa ner paketet på köksbordet och sedan öppna. Här ska ni få se:

DSCN0961

Böcker och servetter och ett fint kort. Jag hade nästan lite halvpanik när mitt förråd av böcker började sina här hemma och det inte går att handla hos t ex Röda Korset för dom har stängt p g a corona. Då är det guld när det dimper ner ny läsning. Är det sorgliga böcker har jag ju fina servetter att torka nosen med om tårarna rinner.  Inte nog med allt detta för paketet innehöll även:

DSCN0963

En väldig massa garn. Det melerade rosaröda har redan blivit en mössa och det stora ljusrosa 200g-nystanet har jag hittills stickat 4 prematurmössor av och kommer att räcka till många fler. Allt garn jag får använder jag till hjälpstickning eller som vi brukar kalla det fjärrvärme då det värmer små barn i fjärran länder.  Det stora grova gröna bomullsgarnet på konen ska jag sticka bindor av.  Allt går åt och i dessa tider är det underbart att ha stort lager av både garn och böcker.  Jag skulle vilja ha ett stort lager glass också men det har jag inte och det kommer jag aldrig att kunna ha eftersom jag äter upp all glass så fort den kommer innanför min dörr. Karaktär som en silverfisk.

Fler saker som får en att tro att det är jul igen är när det ser ut så här när man vaknar och slår upp sina blå

DSCN0982

Näääää jag vill inte. Jag som nästan kommit till skott med att göra i ordning så man kunde sitta ute.  Det kröp ner till 2 grader plus och det blåste rak nordlig vind så det var kallt som själva vojvoj.  Då blir jag påmind igen om hur bra jag har det. Tak över huvudet, värme, mat för dagen och goa kläder. Saker som man tar för givet men som inte är det för alla.  Jag känner stor tacksamhet och försöker på olika sätt att hjälpa till med det lilla jag kan till dem som inte har det lika bra. Här är ett gäng mössor som jag stickat med garn som skickats till mig tidigare av vännen C. Dessa mössor har gått till Slättmissionen i Skara som skickar till lite olika ställen i världen men man vet att det kommer fram. Alla mössor stickade av garner som köpts på second hand t ex Erikshjälpen.

DSCN0893

Jag är absolut ingen bättre människa än någon annan och jag försöker inte göra mig viktig men vad jag vill visa är att man kan göra något litet, pyttelitet och det hjälper. En pytteliten mössa kan rädda livet på en nyfödd som inte kan hålla den egna kroppsvärmen under kalla nätter.  Så om man nu inte kan sticka eller virka själv så kan man köpa billigt garn på loppis och second hand och ge till någon som gillar att handarbeta och sedan kan man gemensamt skicka sin lilla gåva dit där den behövs allra mest.  Det är inte mängden som är viktig utan tanken och omtanken bakom och arbetet med varma händer som stickar och virkar in kärlek i det lilla plagget. Det är det viktigaste.

Nu måste jag då berätta att min vän C som skickar garn till mig är en utomordentligt duktig stickerska själv men hon stickar åt andra projekt än jag gör och har en hel friggebod fylld med garn och böcker som hon köpt på loppis och som hon tar av och skickar.  Det är vardagslycka att ha förmågan att ge.

Jag ska göra några inlägg med lite som jag skickat nu under maj och därmed också lämna länkar så ni kan läsa själva om destinationerna.

Ha det så bra som ni bara kan……..med eller utan snö i maj

 

 

Brist på handkraft och vackert gult

Jag är ju ganska kaxig och bredkäftad så där sitter väl mycket av mina muskler fast jag skulle behöva dem på helt andra ställen. Jag har i hela mitt vuxna liv varit stark i armar och händer men det har ändrat sig. Jag har artros i handleder och ingen av tummarna fungerar som den ska så jag har svårt att t ex skruva eller ta ett fast grepp om något.  Det gör mig vansinnig för jag är van att klara mig själv men nu måste jag ta hjälp när det ska fixas lite udda saker. T ex det här.

Jag har ju ett radhus på två våningar. Övre våningen har två sovrum och ett stort vardagsrum. Eftersom mannen var sjuk under många år och inte orkade upp för trapporna så fixade och donade vi så livet lätt kunde levas på nedervåningen. Ny säng och en ny fräsch stor platt-tv. Numera tillbringar jag fortfarande mina dagar och kvällar på nedervåningen och går bara upp när det är dags att sova.

På den något övergivna övervåningen har det då stått en tv. Inte vilken tv som helst utan en riktig tjocksmock-tv. Stoooooor och tung som själva voj voj. Jag ville göra lite fint i rummet och skulle ta ner kolossen till boden för vidare befordran tippen. Jag fick en chock när jag inte orkade bära tvn ens fram till trappen som är ungefär tio steg. Händerna höll inte för den tyngden och det sätt jag var tvungen att hålla den. Jag tog då en genväg genom att lyfta den till en stol och därifrån till ett tjockt badlakan och via det kunde jag dra den fram till trappan.

Väl där hade jag en idé om att jag skulle kunna gå baklänges ned och lyfta den trappsteg för trappsteg. Det gick inte. Någon natt senare vaknade jag av att jag tydligen bearbetat problemet under sömnen och jag hade kommit på en ny frisk idé.  Hör här bara:

Jag skulle gå ut i boden och hämta in en juniormadrass som vi haft som reserv ifall barnbarnet skulle ligga kvar. Den skulle jag binda om tvn  och sedan skulle jag sätta mig i trappan lite på sidan och ena skinkan. Därefter skulle jag kunna dra med mig tvn trappsteg för trappsteg medan jag mycket oelegant skulle åka på ändan ned och vara som ett stopp så inte den i madrassen inslagna tvn skulle komma ner alldeles för fort och alldeles fel.

Mina kompisar fick nästan spatt och spader när dom hörde om min idé och de tyckte inte att det var något jag borde genomföra i min ensamhet. Så just nu är läget som på bilden nedan och kommer att få vara så tills jag kan hyra in någon som är stark och trappsäker. Det lär väl dröja nu med coronaviruset som gör att man inte tar in någon om det inte är absolut katastrof och det är det ju inte.  Här står den i alla fall framme vid trappan och jäser och pöser och retar gallfeber på mig varenda gång jag går upp eller ner och ibland får jag lust att göra som någon sa….släng ut den genom fönstret. Eller också ska den stå där för att få mig att hantera mitt tillkortakommande på ett bättre sätt än att bli tjurig och förbannad. Erkänner att jag sparkar lite på den då jag går förbi.

DSCN0832

På nedervåningen är det roligare må ni tro. Jag har fått så fina blommor av mina närmaste grannar och en kompis. Gullvivor och påskliljor. Jag som älskar gula blommor njuter av mina vardagslyckor i fulla drag.

DSCN0890

DSCN0913

På min lilla veranda fick jag en liten kasse med följande innehåll: fullt med vardagslyckor. Tack goa T för kaffe och blommor.

DSCN0911

Så ni ser att inte går det någon nöd på mig trots att coronaviruset vill att man stannar hemma och inne mesta tiden. Största vardagslyckan var nog i lördags när dottern och barnbarnet kom hit och vi hade picnic på altanen med massor av olika mackor och fikabröd, drickchoklad och kaffe/te.  Förra gången satt vi inne i mitt kök och jag tror vi ska göra det nästa gång de kommer också för ingen av dem är ute ”i svängen” utan jobbar och går i skolan hemma.

Jag hoppas ni alla har fullt med vardagslyckor i livet och mindre av tjocka feta tvapparater som vägrar bli hanterade på ett vettigt sätt.

Må gott……….med eller utan vackra gula blommor

När det är bistra tider

….så är det ännu viktigare att hålla modet uppe. Det är ju inte helt lätt med isoleringar som resulterar i ensamhet och oro för många. För oss som använder dator så är världen och människorna, händelserna, filmerna, dokumentärerna, serierna och dagdrömmarna bara en knapptryckning bort. Jag letar ofta efter mönster och små enkla saker att sticka eller virka och då är ju nätet och hantverkskompisar en guldgruva. Ibland tycker jag att jag har alldeles för mycket garn i skåp och lådor men när det blir så här så är jag glad över att ha överflöd av garner av alla sorter. Inte för att jag handarbetar mer än vanligt men för att jag slipper gå ut och försöka få tag i nya garner.

Jag träffar just nu inte mina kompisar för de är äldre än jag och tillhör riskgrupper som får lov att stanna hemma. Själv promenerar och cyklar jag för att komma ut och få lite ny luft i lungorna och för att se lite folk. Det är ju betydligt mycket mindre folk ute i rörelse nu och ibland upplever jag det som om jag är ensam i en spökstad. En mycket märklig känsla.

Är man ändå ute och far och det är dags att fylla på lite i förråden så kan man ju passa på att köpa lite ”tröstsmaskens” också trots att jag nyss läste att övervikt var en fara i dessa c-tider.

DSCN0769

Man kan ju ägna sig åt att laga mat så man har färdiga dosor i frysen till de dagar när man inte har den minsta lilla lust att laga mat. Sådana dagar har jag väldigt ofta för jag tycker egentligen inte om att laga mat men som tur är så gjorde mannen det och stod för matlagandet under hela vår tid tillsammans. Nu måste jag ju fixa och dona sånt själv och då är det bra med storkok. Här ska ni få ett recept på snabblagad och god kyckling i kokosmjölk och curry.

DSCN0796

Här har jag använt mig av detta:

3 kycklingbröstfiléer skurna i små bitar

5 morötter skurna i små bitar

1 gul lök

Ca 2 msk röd currypasta

Salt och andra kryddor efter behag

Jag häller lite rapsolja i en gjutjärnsgryta och blandar i röd currypasta (se bilden). När det har fått gojsa ihop sig under omrörning så lägger jag i kycklingbitarna och steker dem tills inget rått kött syns till på någon del.  Lägg i löken och låt den steka med. Medelvärme blir bra.

Sedan slår jag på två förpackningar kokosmjölk och  lägger i alla morotsbitar och låter hela rasket koka upp. Sedan kryddar jag på med salt och eventuellt chili om jag vill ha den ännu starkare.  Jag brukar låta hela rasket stå och puttra lite försiktigt i en halvtimme eller lite mer och under tiden smakar jag av och fyller på med kryddor om det behövs.  En snabb och enkel gryta. Det här räcker till 4 eller 5 portioner åt mig så då har jag dosor i frysen att plocka fram för lata dagar.

När jag höll på vid diskbänken en dag så fick jag lite sällskap utanför fönstret. På den avsomnade hyacinten som stått kvar ute satt det en vacker fjäril och jag tog ett kort på den genom persiennerna för jag ville inte öppna dörren och skrämma bort den. Jag hoppas att den överlevde minusgraderna som kom dagen efter. Om ni tittar riktigt noga så kan ni nog se den i nederkanten av de gröna bladen. Så vacker. Ger hopp om att det kommer en vår och en sommar precis som vanligt.

DSCN0734

Som sagt dagen efter var det kallt som själva vojvoj och det låg snö på altanen. Det var den andra april. Inte mycket alls men tillräckligt mycket för att jag skulle börja fundera på om fjärilen klarar sådana svängningar i vädret.

DSCN0810

Man har mycket tid att fundera i dessa tider och det enda vi kan göra är att vara försiktiga, hålla avståndet och tvätta händerna oavsett vilken ålder vi har. Vi måste värna både om oss själv och varandra. Man får försöka hjälpas åt så mycket det bara går för det här kommer ju att ta slut en dag och det gäller bara att få med sig så många som möjligt dit. Omtanke och medmänsklighet är goda ledord att följa. Inte glömma någon utan smsa eller ring och visa att just den personen finns i dina tankar. Man kan också köpa en liten blomma, choklad, en tidning eller något annat en person som inte kan gå ut skulle uppskatta. Ställ det utanför dörren och ring in och säg till att det ska hämtas. Stå på ett rejält avstånd och vinka när uppmuntringspresenten hämtas in. Enkelt och känns i hjärtat.  Själv har jag blivit presentad med hemgjord semla vid två tillfällen. Den har då stått på min förstukvist medan den som ställt den där ringt på och sedan gått iväg.  Tack snälla A och B för omtanken. För övrigt är dessa semlor så himla mycket godare än köpesemlor. Mums mums.

Till sist en liten självbetraktelse. Jag trodde att när man nu inte kunde fara ikring på samma sätt som tidigare och träffa folk och delta i olika samkväm som är så skojsigt så skulle det ju bli en väldig massa tid över. Tid som då borde ägnas åt att dammsuga och damma. Blev det så? Näääää, här traskar man omkring och bara noterar att fasen så dammigt det är nu när solen ligger på. Dammsuger och dammar jag då tror ni? Svaret är nej. Jag vippar på persiennerna istället så slipper man se eländet. Ja jisses så man är.

Var rädda om er och varandra. Tänk på att vardagslycka kan för en del vara ett telefonsamtal från just dig.

Hoppas ni har en fin måndag…………med eller utan tröstsmaskens

 

De’ ä’ mycke’ nu

Tiden bara rusar iväg. Man kan ju inte precis säga att den går som tåget för dessa går ju numera endast i undantagsfall.  Det är i alla fall söndag och solen skiner. Det blåser hårt och har gjort så några dagar men ännu har inget av det jag har står ute flugit sin kos. Barnbarnet var här och jobbade en eftermiddag och då tog han och vände utebordet upp och ner så skivan blev liggande mot golvet och benen fick spreta uppåt. Då blev det i alla fall inget vindfång. F ö tycker jag det är otäckt när det blåser. Jag är skiträdd att något ska komma farande genom luften eller min värsta fantasi är ju att taket ska blåsa av och jag ska ligga där under fladdrande täcke endast iklädd ett nattlinne från ICA Maxi. Nä fy vilken mardröm.

Några som kanske klarar sig fint i blåsten är träden nere vid Idunplan här i stan för dom håller varandra i handen på något sätt och det ser så gulligt ut. Det är väl så vi ska göra när det blåser snålt både ute i naturen och inne i själva livet. Hålla varandra i handen och vara till stöd.

DSCN0391

Ibland när jag pysslar med mina hantverk så använder jag mig av kottar, stenar, grenar och lite av varje. Något som jag haft svårt att få tag på är lärkkottar. Dessa brukar jag använda när jag gör små julgrupper. Nu har jag hittat ett stort fint lärkträd men det står på en villatomt och jag har gått förbi där väldigt ofta för att se om turen varit framme och några kottar hamnat på trottoaren utanför. Gissa hur glad jag blev när den här stora grenen full av kottar låg precis på min promenadväg. Jag var på väg till stan men jag tog grenen och skenade hemåt igen i full fart för att ha kottgrenen i säkert förvar. Man är väl helknäpp men det är väl en rejäl vardagslycka när saker man sökt dyker upp mitt framför nosen på en och gratis dessutom. Jag hade i o f s funderingar på att gå och ringa på och fråga om jag kunde få plocka nedfallna grenar som låg på deras gräsmatta men nu slapp jag ju det.

DSCN0404

Jag opererade mig före jul och det är inte förrän nu som jag börjar känna mig helt ok fullt ut. Det tar på humöret att inte vara okay och då blir jag varse hur bortskämd man egentligen är. Man tar för givet att man ska vara frisk och att allt ska fungera.  Nu funkar det ju inte riktigt så och man ska nog försöka vara lite ödmjuk och tacksam för det man har och att man får vara skapligt frisk.  Tur att man inte vet vad morgondagen för med sig.

Lite humor i allvaret. Om det skulle vara så att man hungrar efter både det själsliga och det lekamliga så kan man med stor tillförsikt ge sig av till City Gross för där finns det att inhandla detta på burk minsann. Undrar om bönerna är Ave Maria eller Fader vår eller en blandning av alla böner vi har.  Håll till godo

DSCN0444

Jag är ju lite språkpolis ibland. Böner på burk torde väl vara bönor på burk men ytterligare ett stavfel på den lilla lappen gör mig lite trött. kilpp! Ska det betyda klipp eller är det någon hemlig kod för CityGross-medlemmar. Ja ja jag borde inte bry mig om sådant här men det stör mig. Lite. Eller ganska mycket. Hur som helst så var detta mitt första och förmodligen sista besök på City Gross. De grejer jag kunde tänkas handla där är billigare på Lidl och Willys.

Nu när man inte varit helt kurant så har ju det mesta gått med knapp styrfart och med visst motstånd. Jag har ju fått så mycket garn av min vän C och det ska ju användas till fjärrvärme så jag har stickat mössor i olika storlekar som ska få fara iväg ut i världen. C köper ju väldigt mycket garn på second hand typ Erikshjälpen och allt kommer till nytta. Jag blandar restgarnerna friskt i mössorna. En liten mössa och en yemenväst kan få en liten baby att överleva nattkylan.  Jag ska skriva lite mer om det i ett annat inlägg.

Själva stickandet är det ju ingen fara med för det rullar på när man tittar på tv. Det är ju först senare som det träliga infinner sig. Att fästa trådar. Varenda gång när jag sitter med en hög mössor där trådarna ska fästas så säger jag till mig själv att varför i jisses fäster du inte trådarna direkt när en mössa är färdig? Ja varför gör man inte det när man vet hur man kommer att sitta och gnöla när det är dags för trådfästning av hela högen. Nu har jag lite att gnöla om igen och fler till är gjorda efter att jag tagit den här bilden.

DSCN0606

Det är också en vardagslycka att ha möjlighet att vara en hjälpande hand. Jag har så mycket och är så tacksam för det och delar gärna med mig.

Nu har jag dessutom hittat ett nytt sätt att hjälpa också. Jag har ju med ljus och lykta sökt kontakt med olika ställen som tar hand om kattor som far illa. Ingen av de ställena har svarat inom rimlig tid (1-2 mån) så jag var på väg att ge upp och slutade samla i hallhörnet. Men så häromdagen fick jag kontakt med en ideell förening som svarade två timmar efter att jag mailat och som sedan dök upp samma kväll och hämtade 18 stora burkar kattmat och 2 påsar torrfoder. Det känns härligt att kunna sponsra en fungerande verksamhet. Som sagt, vardagslycka kan vara att ge.

DSCN0642

Ja det var lite nytt från mig efter en tids frånvaro. Nu går vi mot ljusa tider igen och det känns märkligt eftersom det inte varit någon vinter. Jo det var visst vinter i en eller två dagar här för jag hann i alla fall fotografera snön på baksidan och plocka fram snöskyffeln. Nu har snöskyffeln fått stå kvar ute för en av mina grannar säger att om jag ställer in den i boden igen då jädrar blir det vinter och snö. Så den får stå ute och vädra sig tills man kan vara bergsäker på att det inte kommer mer snö.

Jag hoppas ni alla har fina dagar …….med eller utan böner på burk

 

Gammalt byts ut mot nytt

Så där ja, nu har vi klarat av 2019 och är inne på första dagen på det nya spännande och fräscha året 2020.

God fortsättning på det nya året allesammans. Nu är det dags att ta nya tag och göra det här året så bra vi bara kan. Motgångar kommer det väl att finnas det här året också för de ingår ju i själva livet. Det är väl egentligen de som formar en och gör den till den person man är. Alla hanterar vi motgångar på vårt eget sätt men huvudsaken tror jag är att vi hanterar dem istället för att försöka få undan dem utan åtgärd. Jag själv är född i oxens tecken och är verkligen en tjurig och envis oxe. Kör ner huvudet mellan axlarna och drar rakt in i motgången som en mindre pansarvagn. Ibland går det bra och ibland går det alldeles åt pipsvängen men jag har i alla fall försökt och det är det viktigaste för mig.  Men nu låter vi 2020 bli ett år där vi inte behöver ta till terminatorkrafterna utan kan lösa problem på ett betydligt enklare och smidigare sätt. För min del handlar det då om att jag bör tänka mig för lite innan jag drar igång. Undrar hur lätt det blir.

Jag fick en så fin liten tavla av min vän C och den är väl en motsvarighet till mina vardagslyckor. Jag tycker vi försöker med det här

DSCN0526.JPG

Jag fick en vardagslyckebukett tulpaner av min goa granne A-M på nyårsafton. Jag älskar tulpantiden. Det är den blomma jag tycker allra mest om.

DSCN0525

Jag blev tvungen att ställa ut hyacinter för en dryg vecka sedan för de doftade så starkt och jag har dragits med en bedrövlig ögoninflammation en tid och fick då för mig att det kanske skulle lätta om jag ställde ut hyacinterna. De tyckte bättre om att stå ute för jisses så de började växa och ha sig. Så hampade det sig att det blev riktigt kallt en natt och en dag och då hade jag inte tagit in hyacinterna. Jag glömde det helt enkelt. När det åter blev plusgrader var de lika fina som de varit innan kylan. Jag förstår ingenting. Tydligen mådde de inte dåligt av att stå ute i alla fall eller också har dom fått dåndimpen och förfrysit sig. Vackra är dom fast dom nickar.

DSCN0522.JPG

Jag önskar er alla ett fint 2020 som är fyllt av vardagslyckor och småglädjor. Jag önskar att ni alla har kärlek och omtanke i era liv och att ni känner lycka över det liv ni har. Jag önskar att glädje och sorg får balans så livet blir bättre och tryggare.  Jag önskar er allt gott under hela året.

När naturen får ha sin gång

Jag var ju bjuden av min vän G till Julita gård under hösten och det var en härlig upplevelse. Jag hade aldrig varit där tidigare och det fanns så mycket att se. Vi gick runt i timmar och tittade i husen. Det är ju ett kulturarv till oss från gammal tid. Jag kan rekommendera en rundtur i området om ni har vägarna förbi.

Nu var det ju härliga naturgrejer det skulle handla om i det här inlägget. Jag älskar det stora i det lilla och det lilla i det stora. Jag fastnade direkt för det här torpet och dess tak. Det talade till mig och i min inre bild så stod det även en liten get på taket men den här bilden blir ju givetvis utan geten. Nu var det höst men jag hoppas att taket var mer grönt och prunkande under sommaren.

DSCN0235

På en av mina utflykter med lunch och vidhängande promenad tillsammans med min vän T så hittade vi det här fantastiska trädet. Hela stammen var fylld med maskgångar. Nu vet jag ju inte hur väl trädet mår av det men det är ju ett fantastiskt ”hantverk” av maskarna. Så vackra mönster. Hjärtat är dock gjort av människohand.

DSCN0323.JPG

På en trappa som jag använder mig av ibland fanns den här fina mossmedaljongen. Den ser nästan ut att vara upphöjd men det är den inte för den är platt som en pannkaka.

DSCN0186.JPG

För två veckor sedan tog jag den här bilden på en fantastisk mossmosaik. Den gröna färgen är ännu mer illgrön än jag fick fram på bilden. Men nog är det vackert.

DSCN0405

Nu i veckan när jag tog mig en promenad till stan så blev jag bjuden på en annan slags mosaik. Snömosaik.

DSCN0413.JPG

Till stor glädje för sidensvansarna som brukar hälsa på en gång varje vinter och som slukar vartenda bär på busken på bara några minuter.

DSCN0416.JPG

Ja det var lite om vad jag sett på mina strövtåg och utflykter. Jag är så tacksam för att jag har förmågan att njuta av och se naturens egna små underverk. För mig är det vardagslycka.

Hoppas ni alla har en härlig torsdag……med eller utan mosaik och nypon

 

Nytt……nött……och lite annat

Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.

Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15.  Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.

DSCN0329

Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.

DSCN0335

DSCN0336

Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården.  Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.

Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.

DSCN0328

När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.

DSCN0326

Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt.  Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående.  Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag