Det ena ger det andra och lite gulligt

21 Maj 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Jag börjar med det gulliga, ulliga, rara, gosiga och vackra. Då menar jag Bella.

Den här bedårande lilla keliga pälsbollen som jag fått låna en tid medans hennes tvåbenta är på semester. Det är så himla mysigt och gulligt må ni tro och ändå ett stort ansvar. Jag tror hon är sömnforskare för hon ägnar väldigt stor del av sin tid med att sova eller i alla fall ligga och sova räv. Men jag vet ju att katter sover ända upp till 20 timmar per dygn beroende på ålder.

Hon sover även på sin post för här skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att välja bilder men då tog hon sig en liten siesta istället. Nåja, mig spelar det ingen roll för jag är glad över att få ha en katt i knät en stund.

Jag har ju i hela mitt liv varit allergisk mot pälsdjur och fåglar och på senare år även mot pollen. Det har vi dock struntat i och jag har nästan alltid haft djur. Det bästa är kattor och det sämsta var en vandrande pinne som man ju för farao inte en kunde se, mycket mindre kela med. Så en sådan kan jag inte rekommendera. Rena botten som husdjur om man nu inte är vansinnigt intresserad av att se blad försvinna sakta men säkert utan att man kan se vem det är som äter.

Nu har jag ju varit kattlös i många år och då har väl kroppens egna allergiförsvar mattats av för nu jädrar i min lilla låda är jag allergisk. Jag är proppfull med antihistamin och jag smörjer mig så jag ska låta bli att klia. Men det är det värt för att få ha en kisse att kela med en stund igen. Det är så mysigt när hon kommer och ”pratar” och vi leker och kelar mycket. Vad det gäller leken är hon inte så uthållig eller också tycker hon att jag är dötråkig och så även det jädra bandet med knutar och ett gammalt kvitto fastknutet i som jag förväntar mig att hon ska jaga jättelänge. Det gör hon inte för rätt som det är ringer mat-och-sovklockan som hon nog fått ärva av Skalman och då trippar hon iväg på frökenvis och endera tar sig några tuggor eller går bums i säng.

Tänk ändå så mycket vardagslycka det är med en lånekisse. Tack snälla A och W för att jag fick en släng att kattkärlekssleven.

Nu ska vi raskt vidare till det ena som i det här fallet var en leverans av nallebrallor från symaskinsvirtuosen i Hålanda I B.

Härligt! Jag blev jätteglad för jag hade ju några nallar med korta tröjor och rumporna bara. Nu fick dom på sig lite nedtill också så att jag sedan kunde packa ner dem i var sin plastpåse med rosett om.

När dessa var klara lades de i en låda tillsammans med tio andra färdiga nallar som inom kort ska påbörja sin resa till ett barnhem i Ukraina.

Jag fick tips om ett gäng ideella krafter som samlar in pengar och köper vad som behövs på olika ställen. De har samlat in pengar och köpt bilar för och så lastar de dessa bilar knökfulla med sådant som behövs och åker till Ukraina. De har bl a varit vid fronten och lämnat bilar och förnödenheter.

Som sagt de bilar som de köpt för insamlade medel lämnas kvar i Ukraina där de behövs. Den här gången ska de inte till fronten utan till ett barnhem och ska då ha bilarna fullproppade med barngrejer. I ett annat inlägg ska ni få se vad jag köpt och packat till den resan förutom nallarna. Alla som jobbar för och med Smeder utan gränser gör det helt ideellt. De lägger både sin egen tid och sina egna pengar.

Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på facebook och gå in på den öppna sidan Smeder utan gränser (Union for Ukraine- Smeder utan gränser). Där får ni se lite av vad som skickats iväg och vad som är på gång. Det är ju olika grupper av smeder som jobbar med olika projekt. J E jobbar tillsammans med några andra på barnhemsprojektet. Scrolla ner när ni går in på sidan så får ni läsa vad han skriver om den kommande resan.

Jag fick kontakt med en man, J E, och han är bosatt i Västmanland och han erbjöd sig att komma hit och hämta mina kartonger. Det var väl himla bussigt tycker jag. Då slipper jag porto men han får ju betala drivmedel så jag ska nog ta och bjuda honom på mat som tack för att han jobbar så hårt för det här han tror på. Han berättade för mig att han varit i Libanon som FN-soldat sex gånger under åttiotalet så han har sett saker som vi andra ska vara glada för att vi sluppit se. Han verkar i alla fall vara lugn och trygg i sig själv och han drivs framåt av sin vilja att göra världen lite varmare och tryggare, att slåss mot ondskan. För mig är det vardagslycka att ha möjlighet att vara med och kämpa för det goda i världen. För frihet och kärlek, trygghet och omsorg. För fred.

När vi ändå skriver om kärlek så kan den här gigantiska svagt regnbågsfärgade sockervaddstussen få visa kärleken till rätten att få vara den man är i den här allt mer komplicerade världen där mycket osäkerhet om både det ena och det andra råder. Jag frågade den lilla flickans mormor om jag fick ta ett kort på sockervadden och det fick jag. Jag visade bilden sedan så hon skulle vara säker på att jag inte fotat den lilla flickan också eftersom jag talade om att jag skulle lägga ut bilden på mig blogg. En stilla undran……hur fasen bär man sig åt för att kunna äta så mycket kletigt socker?

Ja ni, nu är det snart slut på helgen. I morgon är det måndag igen och vardagslycka de luxe för mig är att inte vara tvungen att stiga upp i ottan och släpa mig iväg till något jobb. Nu kan jag dra upp täcket till hakan och vända på mig och somna om. Om Bella tillåter det alltså. Ibland tycker hon att jag ska stiga upp kl halv sju och gå ner i köket men det tycker inte jag så hon får lägga sig en stund till. Halv åtta. Det är en bra tid att stiga upp. Med eller utan katt. F ö har jag inte lyckats klura ut om det är jag som passar henne eller hon som passar mig. Det spelar förresten ingen roll för vi har det jättemysigt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan katt

Blommor och garn åsså’ kanske nå’ annat

07 Maj 2023 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , ,

Jag ska väl ”göra slut på” fotona som jag tagit med det gamla bordet som grund och då passar det ju finemang att lägga in det här kortet på blommor och nallar i stickade kläder och som bonus lite ätbart också. Gillar det här kortet för det har med flera saker som jag tycker mycket om. Kökssoffan t ex, den har stått i sommarstugan som mina föräldrar hade och när stugan såldes fick jag ta soffan. Vår dotter sov i den soffan när vi var och hälsade på och sov över. Nu är den full med saker som jag borde göra mig av med för jag har knappt lyft på det där tunga locket på åratal. Det får bli ett av alla projekt jag har uppskrivna men när i jösses ska jag hinna med att göra allt. Jag är bra på att skriva ”attgöralistor” men jag är väl inte världens effektivaste när det gäller att komma till skott och fixa till det hela. Jag har en del bra ursäkter för den slappheten och det är bl a, Var sak har sin tid, Jag är pensionist och har slutat stressa men den bästa är Gud skapade ingen brådska utan bara jämn rörelse. Jag är inte helt på det klara med att jag alltid ens har jämn rörelse. Ibland är det tvärnit och absolut inte den minsta rörelse. Det går lite i perioder. Jag skulle tro att jag inte är ensam om att inte ha gasen i botten hela tiden eller ens halvtid. Jag är nog glad om jag hoppar igång ett par timmar varje dag om det är vardagssysslor eller bara tråkiga grejer som ska göras t ex skrapa räcken. Då jädrar är det inte någon fart alls på det här gamla skrovet. Kunde jag skulle jag smita. Men vankas det roliga spännande grejer då sprutar energin ur öronen och man går in för det skojsiga med liv och lust. Vilken skillnad.

Kudden till vänster i soffan har min svärmor sytt med pyttesmå stygn. Hon kunde det mesta, brodera och använda virknål och stickor. Plus att hon var rolig.

Till höger i soffan sitter en stor kanin som är högertofflan i ett par som såg ut som gosedjur. Det finns bara en toffla kvar och den har jag sparat för den är så himla gullig. Jag hade ju givetvis två från början men en katt vi hade rev ner en lampa vi hade stod i fönstret, skärmen ramlade av och glödlampan hamnade på en toffla. När vi kom hem och hittade det här på golvet så såg vi att det här hade kunnat gå riktigt illa för det hade börjat kola i tofflan. Den var svart på ett stort område. Så den tofflan blev slängd. En blev kvar och vi lärde oss att inte ha någon vältbar lampa tänd när vi inte var hemma. Undrar förresten om vältbar är ett ord som finns eller om det bara fanns här hos mig *S*. Jisses!

Bakom den ensamma toffeln som ju inte är så ensam eftersom han straxt bakom sig har mannens gamla nalle. Luggsliten och dan men funkar fint som sällskap.

Jag älskar ju gula tulpaner men de här fick så fula blad och ville nicka så jag klippte ner dem och satte dem i en liten vas istället. Då hängde de med ett bra tag till. De små tomaterna med olika former och färger tycker jag är så goda och jag försöker lura mig själv genom att köpa dessa och proppa i mig istället för något gottis. Det funkar en stund i alla fall.

Mera tulpaner men den här gången lite större minsann och så cookiegarn som jag köpte på realisation. Det är ju då jag brukar passa på. Jag ska ju inte köpa garn men ibland så kastar sig nystan över en när man går förbi och när man inte kan värja sig utan de frivilligt skuttar ner i korgen vad ska jag göra då? Lika bra att ta hem dem så det blir lugn och ro för ni kan inte tro så kämpigt det är när man går förbi och man inte kan försvara sig.

Jag fick ett så fint nystan cookiegarn i gåva av I B och då blev jag bekant med det garnet och tyckte mycket om att sticka i det så nu har jag ett eget litet lager i en låda. Tre stora nystan.

Jag hänger ju på Tradera lite till och från och före påsk hade domkyrkoförsamlingen i Strängnäs auktioner ute för act:s räkning. Det var ett par så fina vantar i ull och dom köpte jag. Dessa kommer att bli fina presentvantar till någon eller också skänker jag dem till någon som inte har några vantar alls. Det kommer att ge sig när tiden är rätt. Jag blev i alla fall kär i vantarna och de kommer till nytta. Jag visste inte att kyrkan sålde på Tradera faktiskt. Trodde inte dom sysslade med sådant men man blir lite överraskad ibland. Pengarna går till act så man får väl hoppas att de kommer till nytta.

Den stora krukan proppfull med påskliljelökar fick jag av mina grannars son. Det är första gången som jag verkligen känt att påskliljor luktar gott. De doftar. Helt fantastiskt när man öppnar altandörren och man känner en fin ljuvlig doft.

Och nu var det dags för något annat då. 29/4 vräkte det ner hagel. Jag skulle ju hasta ut på altanen och hämta in de vackra gula påskliljorna innan de slogs sönder av haglen. Jag fick på mig de rosa foppatofflorna som står vid altandörren men det var ett jädrans dåligt val för det var ungefär som att släppa ut Bambi på isen ni vet fast i det här fallet blev det Kolossen på altanen. Det var snorhalt med foppatofflor på ett hagelklätt trägolv. Nåväl jag halkade mig fram till bordet och tillbaka in med fat och kruka. Om det någonsin blir en så galen hagelskur så ska jag inte ta på mig de rosa skodonen utan då drar jag iväg ut barfota. Tror det funkar bättre.

Sådärja mina damer och herrar det här var nog allt för idag. Solen lyser och det är varmt ute om man är just i solen. Det blåser lite kyliga vindar men vi går ju åt rätt håll. Nu skrev jag ett tillägg på min attgöralista för jag behöver omgående gå ut och spraya mot getingar i båda bodarna och på några håligheter vid lilla verandan. Jag är ju livrädd för getingar och vill inte ha något getingbo. Inte någonstans. Fy så otäckt. Jag märkte i morse att jag var röd i ögonen som sved och täppt i näsan så nu är pollenattacken igång ordentligt. Det värsta är då att jag måste sova med fönstret stängt och det gillar jag inte men jag gillar ju inte heller att ha allergin på topp så jag bommar igen fönstret.

Den gamla häcken (inte min) har fått stryk under vintern så den har visst kolat av helt. Så jag behöver få hem ett par tre stora välväxta plantor för annars får jag fri insyn från garageplanen och det vill jag inte ha. Det lär väl bli väldigt luftigt där i sommar men jag har ju markisen jag kan dra ner ända till verandaräcket så det är väl ganska ok ändå. Får väl snoka rätt på något som gör att häcken (absolut inte min) växer så det knakar.

Garner, blommor, minnen, gåvor, att ha gott att äta……….som ni ser är väl alltihop i detta inlägg utom haglet och häcken (inte…ja ni vet) både stora och små vardagslyckor som gör att livet känns bra. Jag är så tacksam.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och solig söndag………..med eller utan gula tulpaner

Nu är jag uppe och flaxar igen

13 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Den här ljuvligt vårgula tussilagoplantan med ett litet bebisbi är till alla er som tittar in här hos mig. Jag vill också passa på att tacka alla som lämnat goa kommentarer och till er som skickat mail och ett och annat uppmuntringspaket. Jag är så tacksam för allt. Allt värmer så gott i hjärtat ska ni veta.

Covid snodde tre veckor av mitt liv och jag har inte för avsikt att låta det ta en enda minut till så jag tänker inte lägga ut långa texter på hur det var utan låta tre ord täcka alla tre veckorna…….Det var besvärligt.

Men nu är jag igång igen även om man inte kan påstå att jag har nått full racerfart men å andra sidan så behöver jag ju inte det heller. Jag kan lunka på i lagom takt, lyssna på min kropp och samla mer krafter. Men oh så härligt det är att kunna gå och handla och röra sig fritt ute. Man får tillbaka livet på något sätt. Så nu trippar jag omkring lite varje dag sedan tisdags.

I år firade vi inte påsken tillsamman jag och min lilla familj utan det blev ett något oortodoxt firande som passade oss alla tre. Jag har ju yrat om att jag är så sugen på ”riktig pizza”, alltså från en pizzeria och inte någon fryspizza. Jag har väl pratat rätt mycket under flera månader egentligen om hur sugen jag är på pizza så när påskaftonens eftermiddag kom så ringde det på min dörr och när jag fått på mig munskydd och öppnade så stod min lilla familj utanför på grusgången och hade ställt rejält med påsksmaskens i olika former på min sittbräda utanför. Vi språkades vid en stund och sedan for de iväg, var och en åt sitt håll. Nästa gång vi ses då ska vi kramas. På riktigt. Nu fick de krama varandra ifrån mig men det går det också. Här ser ni lilla familjens påskägg till mig. Pizza, påskägg med godis och en dricka. Kan man ha det bättre?

Ytterligare ett påskägg dök upp hos mig och det var från min kompis A som bor längre bort i längan. Nog är det lättare att vara skunkig när man har godis att tillgå. Tack snälla A. Förresten, godis gör livet lättare även när man inte är skunkig *S*.

Något som jag tyckte var särskilt gulligt var när barnbarnet efter jobbet åkt iväg till affären och införskaffat hönssoppa åt mig. Det var något han fått av sin farmor när han var sjuk som barn och som han fortfarande tycker om. Sittbrädan utanför min dörr har verkligen varit till nytta som parkeringsplats för diverse glädjeämnen under några veckor. Det var toppen med soppa kan jag säga. Tack finaste goaste L för din omtanke.

Nu har jag skrivit väldigt mycket om gåvor och omtanke som jag fått och som jag är så tacksam för. Det är lättare att vara isolerad när man vet att man i alla fall inte är ensam. Det finns människor utanför som bryr sig om på olika sätt. Ett mail, ett telefonsamtal eller uppmuntran enligt ovan inlagda bilder. En vän skickade ett brev med ett paket pappersnäsdukar, en påse Fishermans, ett kort och en vacker sten. Några skickar vykort. Blommor har jag fått i två omgångar av mina närmaste grannar. Det finns så många sätt att visa omtanke och jag är tacksam för dem alla. Jag önskar att alla som behöver det fick känna samma omtanke utifrån.

Vardagslycka är att få känna av omtanke när man som mest behöver det. Den största vardagslyckan är den att få vara så frisk så man kan ha goda och innehållsrika dagar. Det är lätt att ta saker och ting för givet men oj så mycket man har att vara tacksam för. Så jag tycker att vi kämpar vidare precis som tussilagoplantan som kämpar för att ta sig fram och upp där det är som allra besvärligast. Var rädda om er allihop så ses vi snart igen och då blir det ett handarbetsinlägg.

Jag hoppas ni alla har en fin torsdag……….med eller utan tussilago och hönssoppa

Oh så härligt med sol / Neeej nu kom solen

13 Mar 2022 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , , ,

Efter blåst och gråväder så blir man ju skuttande glad när solen bara vräker ner och värmer våra småfrusna människosjälar. Då är det ljuvligt att ta en promenad utan att behöva vara påpälsad från topp till tå. Man kan sätta sig på någon plats där det är lä och ta sig en kaffetår. Man längtar efter att det blir vår fullt ut och sedan en fin sommar. Man njuter.

Baksidan av solmyntet är att när solen kastar sig över mina fönster och ett halvårs skit sitter på utsidan och bara ser så grått, fläckigt, dammigt och skräpigt ut det är då jag stönar: neeeeeej jag vill inte ha sol. Jag känner att jag vill samla all smuts och lämna tillbaka till värmeverket som ligger en bit bort. Jag njuter inte av att det ständigt är svarta partiklar på utemöbler och fönster. Näääää, då känner jag mig tjurig.

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt och är redo att visa upp glädjespridaröverraskningar eller rättare sagt: vardagslyckor.

När jag längtat efter att äta en samla men inte kunnat ta mig till affären och min tankeläsande kompis A längre bort i längan ringer på och lämnar en semla med orden: vi ska väl ha lite fredagsmys idag. Är inte det bussigt så säg. Man blir varm i hjärtat.

Eller som igår när det ringde på dörren mot kvällen och samma kompis lämnade en halv pizza till mig. Vi brukar dela en pizza, han tar skinka på sin del och jag räkor på min. Det är precis lagom. Jag ser fram emot att vi ska kunna umgås inomhus och äta tillsammans då och då. Corona har ju gjort det omöjligt tidigare och vi får vara lite försiktiga fortfarande. Vardagslycka de luxe är att ha vänner som tänker på en och som visar omtanke. På det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.

Naturen ger oss allihop här en hel massa vardagslyckor om man bara har tid att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Här bjuder jag på några av naturens under eller konstigheter. Varsågoda och njut!

Trädet har stått på sin plats en bit ifrån mitt hem men jag har nog aldrig uppmärksammat hur det ser ut innan. Just nu tycker jag det ser ut som en karikatyr på något ”bauta” från någon tecknad serie typ Asterix. Jag måste gå tillbaka i sommar och se hur det ser ut när det grönskar.

Jag har ju en ganska stor nyponbuske utanför mig och den är självsådd som så mycket annat här. Just nu är det ju bara kala grenar. MEN, titta här vad som gömde sig mitt i busken. Två bladpar, flikiga och fina, små små. De hade nog haft någon slags inbördes tävling i busken om vem som skulle våga sticka ut sina blad först och de här två vann. Grattis!

Lite till höger om den här busken och nere i gruset hittar man de här glada gynnarna som öppnar upp sig för solen på förmiddagarna och sedan sluter sig till natten. Så vackra och de ger hopp om vår. Dessutom blir de fler och fler för varje år.

Sedan har jag ju en novemberkaktus inomhus och den tycks helt ha tappat tidsuppfattningen eller kompassen för den blommar för fullt just nu i mars och den blommade ju även i november. För min del får den blomma precis när den vill för jag tycker blommorna är ljuvliga. Jag har tre stycken novemberkaktusar i samma fönster men det är bara den här som fått fullständigt spatt och spader och blommar hej vilt bara för att den både vill och kan.

Jag har ju fått så mycket garner av min vän C och jag stickar och stickar och tar i från tårna för att fixa till värme till både höger och vänster. För lite sedan skickade jag ett paket till Morsan på Malmskillnadsgatan via Klara kyrka i Stockholm. Elise Lindqvist fick lite värmande sjalar och en mössa att dela ut till sina flickor som far illa. Underbara Elise som blivit så illa åtgången av livet tidigare men som har ett så stort och varmt hjärta och förmåga att ta till sig dessa flickor som blir utnyttjade och illa behandlade precis som hon själv blev tidigare. Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa Elise, att visa att vi bryr oss om henne och hennes flickor. Vardagslycka är att kunna öppna sitt hjärta utan att döma. Tack snälla C för garner. Halskragen till höger kommer från min dotter och är tjock och jättevarm. Tack S.

Ett litet tips till er som har DollarStore i krokarna där ni bor. De säljer tandborstar och plåster billigt. Jag har köpt på mig ett helt gäng av båda delarna och ska väl köpa mer när jag kommer dit nästa gång. Jag har startat upp en stor korg där jag förvarar plåster, hårda tvålar och tandborstar samt tandkräm. Tänkte att det är bra att jag har översikt över hur mycket jag har så när det behövs på olika ställen så är det bara att plocka upp och skicka och sedan köpa nytt och fylla på lagret. Sådana här plåster skickade jag till I B i Hålanda och hon använde dem till sina husmorspåsar. Nu får jag se vem eller vilka som står på tur att behöva få skickat till sig.

Nog får man väl lov att säga att det är vardagslycka att kunna gå och handla bra-att-ha-saker och lägga upp som lager tills de behövs. Man ser folk som fått lämna allt och bara har med sig det som de går och står i. Så är det i krigets Ukraina och i alla andra krig men så är det även för kvinnor och barn som får lämna sina hem hux flux på grund av våld i hemmet. Då är det tur att vi har våra kvinnojourer.

Jag hoppas ni har det bra allihop och att ni fortsätter att vara rädda om er och hålla lite avstånd även om man lättar så smått på sina personliga restriktioner. Vi behövs ju länge än och vi ska ju hinna med mycket skojsigt framledes så häng i och var försiktiga.

Hoppas ni har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan en halv pizza

Uppförsbacke och vardagslyckor

28 Feb 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , ,

Hej hopp mina vänner, nu är jag uppe och skuttar igen. Nåja, skuttar är väl att ta i men nu känner jag att jag är igång på ett bra sätt. Det går framåt sakta men säkert och det är jag så oändligt tacksam för. Nu går jag utan stöd och det känns som en gigantisk seger faktiskt. Heja mig! Men jisses vad jag har tränat och masserat och smörjt in och gjort alla möjliga och även ganska omöjliga gymnastiska rörelser. Jag som annars av naturen är fet och lat har verkligen fått ligga i som en utter för att komma igen. För farao, jag vill ju kunna gå och cykla så allt blir som ”vanligt”. När man drabbas av olika åkommor så blir man påmind om hur oändligt tacksam man ska vara för att man har en fungerande kropp. Det är lätt att man tar det som en självklarhet att allt ska funka som det alltid gjort. Men så är det inte och nu har jag verkligen blivit påmind om det.

Men när det är besvärligt och man befinner sig i en pandemi och inte har kunnat kramas eller ibland inte ens kunnat träffas så är det små vardagslyckor som får en att bli lycklig inuti och vilja fortsätta streta på.

Jag upptäckte också att Alla hjärtans dag inte bara var för förälskade par eller så utan även omtanke från grannar och vänner. Jösses man blir så glad så man blir gråtfärdig.

Ett rart kort låg i min brevlåda och var proppfullt med hjärtevärmande ord. Detta kort kom från en vän som själv har det svårt just nu men ändå har förmågan att ge omtanke till andra. Det är fint och jag är väldigt tacksam. Vardagslycka är att ha en sådan vän och vi kämpar på syster. One day at a time du vet.

Här står minsann vardagslyckorna som spön i backen vill jag lova. Det ringde på dörren och jag fick en påse rykande färska ostfrallor av en kvinna och hennes dotter. Familjen bor i området och jag vet att de ägnar en hel del tid åt att ”göra gott”. Bara det att någon vid ett samtal ute på gården eller i affären lagt på minnet att jag älskar ostfrallor är väl rent fantastiskt. Vardagslycka är att få omtanke. Tack L och A.

Som om det inte räckte med det min vänner. Mina närmaste grannar som är över 90 år har haft lite uppförsbacke och sonen var hemma och tog hand om det som behövde styras upp. När han så var på väg hem till sin plats på jorden så ringde min telefon och han sa ”om du går ut till brevlådan så har du något där som du behöver ta in”. Två fina vaniljhjärtan låg i en påse i brevlådan. Till mej. Så himla gulligt och snällt. Vardagslyckan i det här ligger i att jag som jobbat mycket i vård och omsorg och har träffat på alla sorters anhöriga känner en oerhörd lycka över att mina käraste grannar har en otroligt kärleksfull son som verkligen bryr sig om och som ger omtanke och kärlek. Hela tiden. Tack fina A för att du är den du är.

Vardagslycka är när en härlig kompis och vän kommer på besök och har med sig vackra tulpaner. Tänk vilken vardagslycka att kunna sitta tillsammans vid köksbordet och dricka te och äta små bullar ur en påse. Prata och skratta tillsammans. Jösses så jag har längtat efter det och himmel och pannkaka så mycket goda energier och kamplust det mötet lämnade kvar. Jag har verkligen haft behov av att fylla på mina sinande energitankar och nu blev de proppfulla igen. Tack goaste T.

Ja det här är ju så som livet är. Ibland går det ner och ibland går det upp. Det gäller nog att försöka hålla sig någonstans i mitten för det är nog absolut hälsosammast. Men när det har varit kraftig nedgång (precis som på börsen) så behöver man rejäla doningar för att man ska kunna flaxa upp på pinnen igen och då hjälper det med en flock oväntade vardagslyckor. Man ska inte ta saker och ting för givet för då tappar man förmågan att glädjas åt omtanken.

Jag har ju valt att inte vara politisk eller religiös här på min blogg men som läget är nu så måste jag säga att jag är väl medveten om vad som händer just nu i Europa och försöker få till en del kontakter för att kunna stötta kvinnor, barn och gamla som flyr undan invasionen. Detta är också en form av vardagslycka att man har möjlighet att hjälpa och göra skillnad. Det gäller bara att komma på hur och då måste man gå ihop för ingen kan göra allt men alla kan göra något. Ett tips till den som vill hjälpa är att ta kontakt med någon kyrka som har människor på plats som jobbar med skolor, barnhem och välgörenhet.

Snälla ni, fortsätt att vara rädda om er. Håll avstånd och vänta ut den här pandemin på ett tryggt och bra sätt för ni behövs. Alla är viktiga och värdefulla och någon eller några älskar just dig och ser dig som en viktig person i dess/deras liv. Så häng i ett tag till. Snälla.

Idag är det sista dagen i sista vintermånaden och i morgon är det första dagen i den första vårmånaden. Det är väl fint så nu försöker vi traska iväg mot ljuset.

Ha en riktigt fin måndag………..med eller utan vackra tulpaner.

Smått, gott och höst

26 Sep 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Jösses så fort tiden går. Nu är snart första höstmånaden avklarad och oktober närmar sig med stormsteg. Idag är det ljuvligt väder, över 20 grader och jag har trippat runt barbent i sommarklänning utomhus. Det gillar jag. Jag får nästan dåndimpen när jag ser folk traska förbi i täckjacka och tjockskor i värmen. Vad sjutton ska dom ha på sig när det blir kallt på riktigt sedan? Nåja, var och en gör som den vill och jag fortsätter gå barfota i sandalerna denna ljuvliga soliga höstdag.

För lite sedan fräste jag iväg med cykeln på en runda och hamnade på Smörtorget där det var torghandel. Jag gillar torghandel. Att kunna köpa frukt och grönsaker direkt från den som producerat eller plockat det jag äter med ögonen. Det blev lite av varje inköpt och jag har kokat lingonsylt på 1kg lingon. Det räcker åt mig under året. Nog är det smaskens med nykokta rödbetor. Det är barndomsminnen för mig när mamma kokade rödbetor och man fick ha smör på. Oh, så gott! Något annat som är jättegott är vårrullar som ni också ser på bilden. Det är en thailändsk familj som gör dem själva och säljer på torget sedan. När jag har vägarna förbi så brukar jag handla några stycken. Kanongoda!

Ibland behöver man inte ens cykla iväg till marknadsplatser för att handla godsaker. Dom liksom bara hamnar utanför min dörr. Är man inte hemma när vännerna L o S kommer förbi så kan det se ut så här på sittbrädan utanför

Sylt och saft gjorda av krikon. Mina vänner bor på en ö i Mälaren under vår, sommar och delvis höst och där finns det allt möjligt ätbart som jag och vår gemensamma vän G får ta del av. Tack för allt smarrigt vi fått. Vännerna skickade också bilder till mig på räv, grävling, vildsvin och andra djur som dom har i sin sommarvärld på ön. De hade t o m sett en varg. Simmandes! Det finns mycket både spännande och gott i vår Herres hage minsann. Jag gillar dessutom tanken på att alla kan leva tillsammans. Vildsvinen är jag dock inte så förtjust i för de förstör så mycket och förökar sig alldeles för fort och mycket men deras randiga bebisar är jättesöta. Ett tag. Sedan blir de fort stora och väldigt mycket mindre söta. Snarare otäcka. Nåja, vi har väl alla vår plats i tillvaron.

När det skramlar i brevlådan så blir man ju nyfiken. Numera har jag de flesta räkningar neddimpandes i min minimala telefon eller via bank/dator så brevlådelocksskrammel tar jag på stort allvar och far ut som en oljad blixt så fort jag hör det. En dag kom det ett litet paket som hade så rart innehåll. Se själva

Vykort! En hel liten bunt med fina vykort. Jag älskar vykort. Jag skriver faktiskt en del vykort och skickar och det här gulliga kortet med den sovande kissen skickade jag till en vän som bjudit på mat några dagar innan. Hon blev så himla glad och ringde direkt när hon kom hem och fann kortet på dörrmattan. Hon, precis som jag älskar kattor. Tack snälla S för de vackra korten. Eftersom jag är lite lagom förvirrad mellan varven så har jag lagt dessa kort i en egen liten påse med info om vem som gett mig dem. På det sättet borde jag kunna avhålla mig ifrån att skicka något av korten tillbaka till S vid något senare tillfälle. Tror jag. Men som jag och en vän brukar säga…….Orsa kompani lovar ingenting bestämt! Ibland hjälper det inte fast man har både hängslen och livrem.

Jag tänker ofta på hur fantastiskt livet ändå är och att jag har haft lyckan att föras samman med så fina nya vänner genom att blogga eller genom att sticka och skicka. Jag tror att allt har en mening. Det var meningen att vi skulle mötas. För kortare eller längre tid. Att vi ska tillföra varandra goda energier och lejonkrafter. Nu kommer det där ordet som jag gillar…….tillsammans. Tillsammans är vi starkare än var och en för sig och vi kan ge varandra glädje och energier, hopp och tro på att saker ändras. Jag är ju i grunden en ensamvarg men är den första att tillstå att ibland behöver man göra saker tillsammans för att det ska fungera och ge mening, att vara en länk i en väl fungerande kedja. Det ligger mycket glädje och kraft i att möta människor som har samma grundvärderingar och som strävar åt samma håll. Så tack för att ni finns! Ni gör skillnad.

Nu har ni fått dela mina vardagslyckor igen. Solen, barfota i sandaler i slutet på september, torghandel och de vackra korten. Jag hoppas ni alla har egna jättegoa vardagslyckor. De finns där om man ser det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Sist men inte minst så vill jag be er att ni fortsätter vara rädda om er trots att alla restriktioner tas bort från och med nästa vecka. Det känns nästan lite skrämmande tidigt så jag fortsätter nog året ut att vara lite extra försiktig och hålla avstånd och tvätta händerna. Det kan räcka så.

Jag har släppt lite på mina egna personliga restriktioner må ni tro för jag har kramat min dotter och mitt barnbarn för första gången på över ett år och det var banne mig vardagslycka de luxe. Vi är alla fullvaccinerade nu och det kändes ok. Jag hoppas var och en av er också har någon eller några som ni kan känna er säkra med att krama. För fy farao så jag har saknat att få kramas.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan vackra vykort o lingon

Olika slags vardagslyckor

18 Jul 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , , , , ,

Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag har väldigt svårt att klara av värmen och när det varit mellan 30-31 grader varmt under en tid så är jag som en urvriden trasa. Det badas kallbad femtioelva gånger om dagen, byts klänningar som legat i kylskåpet i en plastpåse genomdränkta i kallvatten, blöta handdukar, blöta lakan, sprayflaska med kallvatten, isbitar och dessutom dricks det som en bättre stor kamel.

När inte alla dessa insatser får en att fungera så känner jag vissa stunder att det är nog. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte och jösses så synd det är om just mig. Det är då man kanske gråter en liten skvätt av ren hopplöshet bara för att det känns så jä*la besvärligt men sen är det dags att ta tag i det hela för att inte sänka sig själv.

Då påminner jag mig själv om hur bra jag har det i alla fall. Jag har rent vatten som jag kan dricka hinkvis om jag behöver och jag kan både duscha och bada och på så sätt göra kroppen svalare. Jag har möjlighet att söka skugga och jag kan vila precis hur mycket jag vill och behöver eftersom jag är pensionist. Jag ska alltså inte klaga utan kan fortsätta ligga i badet som är så jädra kallt så tänderna klapprar när jag ska i. Sällskap har jag ju också av ”sölpen” i badkaret så vad har jag egentligen att gnälla på. Vardagslycka är alltså under heta dagar kallt vatten. Härligt!

När det är hett som i Gehenna så är det ju väldans svårt att handarbeta. Dels har man varken lust eller ork men om man nu som av en händelse skulle drabbas av handarbetslust så går det inte i alla fall för man blir så varm i händerna så garnet löper inte frivilligt mellan hand och nål/stickor. Då är det kalas att man när det är en sval dag tar cykeln ner till Röda Korset som har 50% på allt i butiken och köper en hel flock små sockor. Jag brukar ju skicka till Slättmissionen men dessa små sockor och vantparet ska få gå till Barnens Hopp i Ukraina. De hjälper ju också familjer i byarna runt om och det finns säkert många små som behöver varma sockor till vintern. När man plockar med de små sockorna så känner man hur mycket värme och omsorg det är instickat i dem. Sockor och vantar är stickade av garner som RK har fått in som gåvor. Vardagslycka är att kunna ge värme.

Min vän B som gick bort tidigare i år arbetade ju ideellt för RK i många herrans år och stickade och virkade och broderade saker till försäljning i butiken. Nu har ju den här lilla butiken varit stängd i nästan ett år för det är svårt att få volontärer, särskilt nu under coronapandemin. Därför ska butiken stängas och allt flyttar väl över till den större butiken som ligger lite mer ocentralt. Det blir nog svårare och svårare att som t ex Röda Korset få människor att jobba gratis på sin fritid. När den här generationens damer som jobbar där nu och har gjort i många år har slutat jobba där så tror jag det kommer att se väldigt annorlunda ut för dagens människor har i mångt och mycket bara tid för sig själva och sitt. Jag hoppas dock att jag har fel men det känns lite så för det är mycket sällan eller egentligen nästan aldrig som man ser någon ung människa bakom disken. Det kan man dock se hos Pingstkyrkans loppis men där är ju hela familjer involverade i det kyrkliga så det blir nog annorlunda. En del andra aktörer på loppismarknaden tar ju in människor som gör samhällstjänst men det kan man ju inte räkna som volontärarbete utan mer som ”härtill är jag nödd och tvungen för att slippa sitta av mitt straff”. Men det kan nog vara bra för en och annan småförbrytare att få se på världen och människorna från det hållet. Att arbeta med människor för människor.

Nåja, det är som det är med det men nu till ringar på vattnet och en stor vardagslycka. När jag var inne och köpte sockorna och en massa tyger som jag redan skickat till I B för att användas till gosedjur och husmorspåsar så träffade jag en glad och intresserad kvinna som jobbade som volontär. Jag berättade för henne vad jag skulle göra med de olika partierna jag köpt. Sockorna skulle åt ett håll i världen och tygerna åt ett annat. Jag hittade även en hel massa trådrullar som jag köpte och lade med till husmorspåsepaketet. Som sagt, hon var intresserad av vad jag hade att berätta och rätt som det är så frågor hon om jag vill ta emot tyger som hon har hemma och skicka iväg till I B för att sy gosedjur av. Men så klart jag vill! Hur glad blir man på en skala 1-10? 10++++++++++++

Det är det som jag menar ger ringar på vattnet. Man talar om det som ligger en varmt om hjärtat och ibland så kan man entusiasmera någon mer att vilja vara med. Då blir man så innerligt glad när man råkar på människor som erbjuder så mycket och som vill ge med öppna varma händer och som litar på att det jag säger är sant och att allt kommer till nytta och glädje. Det mina vänner är vardagslycka.

Häromdagen kom det ett sms till mig från den här kvinnan där hon skrev att hon lämnat ner en kasse till Röda Korset med mitt namn på och som jag var välkommen att hämta när det passade mig. En kasse! Jag är så nyfiken så jag smäller av och jag ska visa upp vad vi fått så fort jag hämtat kassen. Det ska bli så spännande. Tänk vilka människor jag har turen att träffa på mellan varven. Människor som ger hopp och glädje. Åh så tacksam jag är för dessa möten.

Ett par små små filtar till Sofia att använda vid kistläggning av de små små har jag lyckats kanta trots värmen. Vardagslyckan i det är jag kan stötta Sofia i hennes svåra arbete. Hon gör gott.

Nu skall förhoppningsvis vädret återgå till att vara en normal svensk sommar och det är jag väldans tacksam för. Då blir det lite mer liv och lust för min del. Jag andas lättare och får lust att ta mig mer än tio meter från badkaret och de blöta klänningarna. Det finns hopp! Tjohooooooo!

Jag hoppas ni alla har en fin sommar…………..med eller utan små gröna sköldpaddor

Mitt lilla sommarliv

04 Jul 2021 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Vardagslycka Etiketter:,

Det här med att städa, putsa och feja det är ju inte min starkaste gren det har ju ni som hängt med länge här inne insett för länge sedan. Vissa saker gör man ju för att man måste eller för att inte någon slag saneringskommission ska dyka upp och tycka att det bästa är om man frivilligt tar och städar alternativt får hjälp att flytta ut till en koja i skogen.

Jag funderar lite på hur olika vi ändå är. Min mamma städade mycket och man fick aldrig ha mer än en sak framme åt gången. Sedan fick man ställa undan den och ta fram något annat att hålla på med. Inga nycklar på byrån, inga vantar på pallen i hallen och absolut inga skor eller ytterkläder som syntes. Dessa doldes bakom ett draperi. Det syntes liksom inte att några bodde och levde där. Det var jättefint i mitt föräldrahem det är inte det men på något sätt levde det inte.

Här lever det kan jag säga. Både jag och annat. Jag vill ha en viss ordning och inte skitigt men lite damm stör mig inte så mycket faktiskt. Det vill gärna bo stora svarta sommarspindlar i mitt badrum, Gud vet var dom kommer ifrån men dessa hyresgäster avhyser jag genast för någon hyra för deras boende har jag inte sett till. Jag sätter ett glas över den och skjuter in en tunn kartongskiva under och så bär jag ut den på gården. Ajöss med dig!

Åh hej och hå där skenade det iväg som det så lätt gör när jag skriver. Jag skulle ju berätta om städning. Mitt barnbarn var här för en tid sedan och hjälpte mig med lite olika sysslor och rätt som det var när han spolat av altanen och skurat ur förvaringslådan för dynor så säger han så här: – du mormor, har du en sån där fönsterskrapa?…….-ja det har jag…..kan inte jag få prova att tvätta fönster med den för jag har sett hur andra gör och det ser kul ut……..-joooooooo det klart du får! In som en raket och hämta trasor, varmvattensbunke, sprayflaska med vatten/ättika/yes och så den välsignade fönsterskrapan. Efter lite instruktioner så var han igång. Ibland tror man inte det är sant. Killen är 17 år och han fixade fyra stora altanfönster på ett tjillevipp och UTAN RÄNDER! På första försöket. Vilken vardagslycka att få hjälp med sådant. Hoppas älskade L förlåter mig för att jag lägger ut bilden där han för att rädda sin snygga tisha är iklädd min gigantiska t-shirt.

Även när man har fria val kan det bli jädrans svårt att välja. Jag har ju som bekant karaktär i en silverfisks storlek (och dessutom har jag faktiskt en silverfisk boende i mitt badrum…..han får det) och när det då ser ut så här så blir det knivigt att välja

Om ni inte provat de jättestora ostbågarna med jalapeno-smak från OLW så tycker jag ni ska göra det för oj så smarriga dom är. Inte tama i smaken som ostbågar kan vara ibland. Nåja det ena utesluter ju inte det andra så det handlar ju bara om vad man vill äta först för tids nog så har jag glufsat i mig hela rasket. Vardagslycka är att ha möjlighet att välja.

Jag har en lite speciell vän som heter J och han har flyttat hemifrån men kommer en helg i månaden och hälsar på hos mamma, pappa och syster. Han tycker om att baka och laga mat och brukar göra det tillsammans med sin mamma när han är hemma här. Han ringer alltid på hos mig när han kommer och säger…..-hej kompis nu är jag här och jag ska vara här hela helgen. Det är jättemysigt och vi brukar språka en stund om vad som just då är aktuellt för honom. Den här fina tuppen som han har broderat fick jag för några år sedan av honom i present. Tuppen heter Henrik Tvetsjö och är 19 år som ni kan se på bilden.

I förrgår ringde det på dörren hos mig och utanför stod J:s pappa med ett paket till mig. När jag vek upp papperet så var det 3 stycken fina nybakade bröd som doftade ljuvligt och som var alldeles ljumma. J hade bakat tillsammans med mamma och tyckt att jag skulle också få smaka. Är inte det gulligt och rart. De skulle vara till morgondagens frukost.

När det gått ett tag och jag faktiskt ätit upp det ena brödet bara rakt av sådär så kom jag på att jag kanske borde ta ett kort och blogga lite om J. Så alltså, här ser ni kort på de fina bröden. Alla två. De som blev över innan matmonstret Karlsson åt upp resten. Jag kan garantera att bröden var suveränt goda. Lite frasiga utanpå och med frön på. Madre mia så gott! Vardagslycka är att ha en alldeles speciell vän som J som trots besvärligheter vill så mycket och kan så mycket. Som kämpar på och har förmågan att vara omtänksam och varm. Tack för att jag får vara din vän.

Vardagslycka kan ju vara så många olika saker men allt eller alla som värmer ens hjärta är ju lycka och lycka ska man vara rädd om och aldrig ta för givet.

Mina största vardagslyckor är människorna i mitt liv. Min lilla familj och mina vänner. Det finns ju också så många olika slags vänskap men jag brukar säga att jag har vänner och så har jag kamrater. De ena är inte mindre värdefulla än de andra men det är ju så att en del människor kommer man närmare och man berättar mer om sig själv för dem. Andra är och förblir goda kamrater som man delar livet med på olika sätt men som man inte öppnar den innersta kärnan för men som man älskar och uppskattar ändå. Jag tror det måste vara så. I alla fall för mig.

Jag bjuder på en riktigt fin sommarbild som som jag lånat av en vän och som får illustrera hur vilsamt och underbart det kan vara med rast och vila ute i det fria. Det är det vi ska försöka komma ihåg…..att slappna av, lyssna på fåglarna och vindens sus i träden.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……med eller utan fula strumpor i hängmattan och nog är det som Galenskaparna här nedan sjunger för oss……Det ska va gött o leva.

Till barn och från barn

24 Nov 2020 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka, Välgörenhet Etiketter:, , , ,

I somras så blev det ju inte mycket stickat p g a värme och att jag då svettas så mycket i händerna. Däremot så blev det ju en väldig massa tygblöjor rivna ur gamla lakan. Dessa parkerade jag snyggt och prydligt i en kartong för att jag lite senare skulle kanta dem. Den som tror att det blev gjort räcker upp en hand……..nähä…..ingen. Det värsta är att ni har rätt. Kartongen hamnade underst då jag ställde en stor korg med halvfärdiga stickningar uppepå den och så glömde jag givetvis vad jag skulle göra. Det kan ju ha att göra med att jag inte gillar att sy. Har min mammas gamla symaskin och jag har ett väldans besvär bara med att försöka komma ihåg hur man trär den och hur man ställer in den för zigzag. Nåja nu har jag plockat fram dem i alla fall och ska väl försöka sätta lite fart på firma Syatelje Motvilliga Fingrar. Dessa ska sedan skickas vidare till något ställe som använder just tygblöjor. Jag får se vilka som vill ha dem.

En grön liten filt blev skickad till Sofia Silvana att användas vid kistläggning av små barn som det inte gått så bra för. Det har visat sig att föräldrarna ofta är rädda att deras små bebisar fryser där de ligger i sina små kistor. Då kan en liten filt värma både föräldrahjärtat och den lilla.

Ett litet paket fick finna vägen till Grekland och flyktingarna där. Några vuxenvantar fick följa med på färden men det mesta var till barnen. Ponchon har min dotter virkat och den är riktigt tjock och varm. Nederst till vänster är en liten trekantssjal med knytning fram. Fluffig och lite glansig, ullig och krullig i garnet och jag hoppas den blir riktigt värmande.

Min vän G hade för länge sedan skänkt några nystan överblivet garn som hon haft liggande efter att hon avslutat sin stickkarriär. Det tog jag och stickade upp och det blev skickat till Slättmissionen. G blev så glad över de fina rader hon fick ifrån Ingrid på Slättmissionen sedan. Det är fint att hon alltid skriver några rader och tackar för det hon fått sig tillsänt och ibland även kan tala om vart det kommer att hamna. Det känns som både ett kvitto på att paketet kommit fram och att det verkligen behövs och hamnar på rätt ställe. Jag har vid något tillfälle skickat med en karta brevmärken som tack för att hon tar sig tid med omtanken om oss.

Det här är då stickat i kanonmjukt garn och jag tror det kommer att passa en tonåring. Trekantssjalen kan man ju vira om halsen den också på lite olika sätt. Varmt och gott blir det i alla fall.

Min fina goa granne A-M som snart fyller 91 år deltar med glädje i tillverkandet av fjärrvärme. Jag tycker det är fantastiskt och det gör mig så glad att vi har ett gemensamt intresse som gör att vi kan ”jobba ihop”. Dessa prematurmössor har skickats till Slättmissionen.

Det var lite av vad som fixats och skickats under hösten. Ja inte blöjorna då men jag skaaaaaa…….jag looooovar.

Detta var alltså delen som handlade om vad som skickats till barn. Nu ska ni få så något riktigt rart och gulligt som kommit från barn. När jag satt vid datorn som står ganska nära fönstret ut till ytterdörren så såg jag två töser som stod och fixade och joxade med något som dom hade i en påse. Efter en stund smällde det i brevlådan och flickorna gick iväg. Någon timme senare gick jag ut för att titta vad som hamnat i lådan och då må ni tro att hjärtat svämmade över. Titta själva så fint

Underbara ungar! Jag blev så himla glad i hela kroppen. Tänk att det fortfarande finns barn som sitter hemma och ritar och pysslar och sedan går ut och sprider vardagslycka åt andra. Det är fint och ger hopp om framtiden. Jag undrar hur jag ska kunna fiffilura ut vilka flickorna var och om de bor i området för då skulle man kunna göra något mysigt och fint tillbaka lite i smyg. Visst var väl det här riktigt fint.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdag…….med eller utan vardagslycketeckning

När det regnade manna…..

27 Sep 2020 10 kommentarer

av Bibbis blandning i Garn, Vardagslycka Etiketter:, , , , , ,

då kan ni ge er attan på att den här tanten var på plats. Så här gick det till.

En dag fick jag ett så fint och härligt mail från en kvinna som läst min blogg under en längre tid. Hon frågade om hon fick skänka lite garn till mig för hon hade mycket och inte så mycket tid att sticka längre. Vem tackar nej till garn? Inte jag. Jag tackade för erbjudandet och skrev att jag ville betala portot om hon nu var vänlig nog att skänka mig garnet. Men icke sa nicke. Det skulle ses som en gåva med porto och allt. Härliga tider, strålande tider. Brevlådan bevakades noggrant för jag tänkte att det dunsar väl ner ett paket med några nystan i och jag fantiserade om vad det kunde vara för färger.

Rätt som det var en dag så ramlade det ner en avi i lådan som sa att jag hade ett paket att hämta på ICA Maxi. Jisses tänkte jag var det så stort så det inte gick ner i brevlådan ja då kanske det är bäst att jag utrustar mig med nödvändiga hjälpmedel i form av sådana färggranna töjbara spännremmar med krok i varje ände. Sedan satte jag och hojen kurs mot ICA Maxi.

Väl där lämnade jag lappen till en glad tjej i postsvängen och hon for iväg och kom tillbaka med en gigantisk kartong. En flyttkartong. Hon såg väl på mig att jag hade fått en lättare chock för hon sa glatt att det är inte så tungt men det är stort. Vi fick gå till sidan av disken för att kunna få ut kartongen och då frågade hon – Du har väl bilen med dig?……….-Nä, jag cyklar…….-Oj då.

Hjärnan gick på högvarv för jag insåg ju att den här jättekartongen skulle inte gå att spänna fast på pakethållaren. Lösningen var inte långt borta dock men den stod en annan av servicetjejerna innanför disken för. Hon sa att jag skulle gå bort och hämta största papperskassen och lägga över så mycket det gick i den och sedan fylla upp cykelväskan jag hade med mig in för jag hade ju tänkt handla också. Gick inte allt i där så kunde vi fylla på med ett par plastkassar. -Vi bjuder på alla kassarna och så kan vi ta hand om kartongen när du plockat ur den. Ja vad ska man säga. Så himla bussigt.

Jag har ju trots knivlagen en fällkniv i handväskan, ni vet en sådan med ett par olika storlekar på kniv, sax, korkskruv, fil, tandpetare och pincett så att få upp kartongen var ingen konst. Tjejerna vid postdisken var med och tittade för dom var jättenyfikna på vad det kunde vara. När jag fick upp kartongen och började plocka över i väska och kassar så var vi lika tagna och imponerade alla tre. Tänk så mycket fint. Vilken garnglädje. Tänk att människor kan vara så givmilda och snälla. Jag hade berättat för tjejerna vid posten om hur jag fått garnet och att garnet skulle användas till hjälpstickning och det var då de sa att de skulle bjuda på kassarna. Jag blir överväldigad över människors vänlighet och känner att så länge folk kan visa omtanke och försöka hjälpa varandra så länge finns det hopp för mänskligheten.

Jag packade fullt i den stora ICA-kassen och i cykelväskan och det hamnade en del i cykelkorgen också i en påse. Sen bar det iväg hemåt. När jag kom hem packade jag upp alltsammans ute på altanbordet och här mina vänner får ni se den fina gåvan som kom från L.B.

Flera kilo ren och skär vardagslycka.

Jag är så oändligt tacksam för den här rika gåvan som kommer att värma så många frusna små bebisar. Jag är tacksam för att jag fått möjlighet att göra världen lite varmare och jag lovar att varenda trådände kommer att utnyttjas på bästa sätt. Nu när coronan härjar vilt utanför husväggarna så kan jag lugnt, stillsamt och förnöjt stanna inne för jag har ju allt jag behöver för att klara vinteridet. Garn, böcker och mat. Jag är rik. Jag är lycklig.

Jag hoppas ni har en vilsam söndag………med eller utan garngåvor

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag