Slit och släp

Ibland, eller ganska ofta (som somliga uttrycker det när det gäller mig) så undrar jag lite vad jag håller på med. Varför jag drar igång stoooora projekt som drar med sig både det ena och det tredje. Ja inte vet jag men det är väl någon slags självplågeri antar jag för annars skulle jag ju sitta i lugn och ro med stickning eller bok och bara njuta av pensionistlivet.

Det började med att jag skulle tapetsera om i mitt lilla sovrum. Täckte sängen och rev tapeter och fick dåndimpen när jag såg hur många lager tapet det egentligen var. Det är inte på långa vägar klart för jag måste väl fixa och dona så att väggarna är jämna och fina och dessutom ska taklisten målas igen. Detta är då alltså ett projekt som sträckt sig över en väldans lång tid. Skit samma tänker jag eftersom ingen annan än jag ser mitt sovrum.

Sen bar det sig inte bättre än att det började regna in på toaletten som ligger vägg i vägg med mitt sovrum. Detta var i juli. Ja man tror nästan inte att det är sant men det var rejält med vatten som ramlade ner på toan och på golvet. Jag bor ju i ett bostadsrättsområde så vår vaktmästare ringde efter folk som kom och mätte fukt och som plockade bort isolering från krypvinden och tog bort innertaket på toan. Det arbetet skedde i oktober efter påstötningar från mig. Det började även verka som om fukten gått ner i ett av hörnen i mitt sovrum.

Takkillarna som blev inkallade satte dit en plåt vid någon skarv på taket men det hjälpte inte och de kom tillbaka och satte dit något som de kallade för Kinahattar på skorstenen. Det hjälpte. Inte en droppe har det kommit in sedan dess.

DSCN0380.JPG

För någon vecka sedan ringde jag och ville ha fuktmätning igen och det var 0 och då bad jag att det skulle sättas lite fräs på arbetet med ny isolering och nytt innertak. Kan ju vara bra att ha innan vinterkylan kommer annars blir det väl som att sitta på ett utedass kan jag tro. Vi får väl se hur det blir med det för man måste ligga i som en gnu och tjata för att få något gjort.

Utanför toan är det en pyttehall med en lucka i taket där man kan ta sig upp på krypvinden. Om man törs. Jag skulle ju aldrig i hela livet våga. När karln som tog bort isoleringen och innertaket skulle upp där fick vi låna en stege av gårdskarl’n.  Den var så lång så den gick knappt att få upp för trappan utan att slå i väggarna någonstans. Dessutom orsakade den  fula fläckar på luckan till vinden. Det struntar jag dock i eftersom jag ändå ska måla tak och väggar där.

Jag insåg att jag kommer att behöva ha en egen stege om jag nu ska ta tag i hela rasket och fixa till mitt sovrum med att måla lister och tapetsera, måla om på lilla toan samt måla taket och väggar i lilla hallen utanför. När mannen levde fixade han sånt genom att stå på en liten trappstege men det funkar inte för mig som inte räcker upp.

Raskt iväg på en promenad till ÖoB och inhandlade en bra stege. Den största dom hade med 5 trappsteg.

DSCN0387.JPG

Nu var ju busschauffören lite konfunderad på hur jag skulle få det att funka med stegen på bussen. Tänk om den ramlade på någon. Men snälla du sa jag jag lägger den ner och lutar den mot kanten här framme hos dig och lite bakåt. Håller den med benet. Jag ska bara åka två hållplatser och bussen är i stort sett tom. Jahaaaaa, ja då går det nog bra sa han. Det gjorde det.

När jag kom av bussen var det bara att stoppa in handen i hålet jag gjort i plasten och bära hem stegen. Lätt som en plätt. Bra tant reder sig själv.

Väl hemma med stegen så passade jag några dagar senare på att utnyttja barnbarnet för lite arbete på hög höjd. Han fixade och skruvade ner gamla grejer som varit till gardinstängerna och tog bort en ful sladd som gått från  fönsterlampor till mitten av taket. Snyggt jobbat L!

DSCN0390.JPG

Ja som ni förstår har jag en del arbete framför mig med mitt sovrum, lilla hallen och toan. Alla jobben går i varandra för jag vill inte börja förrän allt är klart med toans isolering och tak för då är det ju också slut på visiter till vinden och jag kan måla taket och luckan i hallen. Sovrumstaket får dom titta på när dom går upp på vinden så även det är on hold.

Just då när man tycker att ja va fasen det här ska jag väl klara så hör en vän av sig och meddelar att dom ska byta golv i tre rum eftersom dom också renoverar. Det är inget fel på golven de tar bort utan de vill bara ha enhetlig nyans över hela rasket. Vill jag ha golven de tar bort? Japp det vill jag svarar jag utan att för ett ögonblick tänka på hur fasen jag ska få dit dom hos mig själv. Jag ställer mig mycket tveksam till det hon sa: klickgolv kan en femåring lägga. Det återstår att se. Om inte annat blir jag en erfarenhet rikare. Men va’ fasen kan man lira plockepinn borde man väl kunna fippla ihop ett klickgolv tänker jag stöddigt. Just nu. Som sagt, det återstår att se. Jag återkommer förmodligen i det ärendet.

Det är lite i såna lägen jag funderar över vad fasen jag håller på med och varför. Men nog är det väl härligt med återbruk. Det hade ju blivit väldans dyrt om jag skulle gått och köpt golvet nytt. Så trots pust och frust så är jag tacksam för att du tänkte på mig kära T. Jag är ju väldigt förtjust i återbruk och är inte förtjust i nutidens köphysteri.

DSCN0437.JPG

Just nu har jag två rejäla travar golv nere i köket. Dessa travar av golv ska läggas i rummet intill köket när jag är klar med övervåningen. De andra två mindre travarna golv som ska läggas i mitt sovrum har jag burit upp på övervåningen. Mitt hem har förvandlats till ett gym med styrkelyft och trappspring. På det här viset borde jag bli mager som en vinthund men det är väl bara önsketänkande.  Jag ska dock försöka trolla in en försvarlig mängd golv under kökssoffan och lite under en byrå och längs elementet i köket.  Där kan det få ligga och stirra på mig och påminna mig om vilken mysko människa jag är.

Herrejisses hur tänker jag, jag har ju tagit på mig jobb för åratal framöver och jag som i stort sett lever efter denna devis:

DSCN0376.JPG

Jag hoppas ni alla har en vilsam lördag…….med eller utan stoooora projekt

 

 

 

Julmarknad i Westerqvarn

Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.

I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!

DSCN0398.JPG

Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig.  Länk till hennes facebooksida.

DSCN0401.JPG

Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.

DSCN0403.JPG

Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.

Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.

DSCN0393.JPG

DSCN0392.JPG

Ja å’ så älgen förstås

DSCN0396.JPG

Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.

Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar

 

Nytt……nött……och lite annat

Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.

Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15.  Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.

DSCN0329

Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.

DSCN0335

DSCN0336

Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården.  Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.

Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.

DSCN0328

När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.

DSCN0326

Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt.  Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående.  Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.

Punka, pilsner och porto

För ett bra tag sedan så tog jag ut min cykel ur boden och skulle hoja iväg på uppdrag. Då var bakhjulet platt som en pannkaka. Fy farao. Jag släpade ner cykeln till den ordinarie cykelreparatören men han sa att det skulle ta 6 dagar innan jag kunde få den tillbaka. Näääääää, sex dagar är alldeles för mycket för jag kör ju inte bil och jag cyklar ju i stort sett varje dag på min trogna gamla Monark. Hur i jisses skulle jag klara mig i sex dagar utan hojen nu när det är sommar och varmt och kanonväder för cykling. Jag tackade för mig och tog min cykel och vandrade vidare.

Iväg till nästa cykelreparatör som sa att om jag lämnade cykeln så kunde jag hämta den om en timme. Jippppiiiiiiii! Det var banne mig lite skillnad. Jag skojade och sa att det var nästan värt ett par pilsner att få sådan snabb behandling. Jag gick och fikade och strosade lite i ett par butiker och sedan var det dags att hämta hojen. När jag gick förbi systembolaget så kom jag att tänka på vad jag skojat om och tog och gick in för att botanisera bland ölsorterna. Tänkte att ett par pilser skulle liva upp det hela och även visa på min uppskattning för det snabba jobbet. Dessutom var det ju fredag.

Jag hittade en öl som var klockren. Titta bara, kan det bli mer passande när man har punktering. Man tror banne mig att det nästan inte är sant. Flat tire/platt däck. Ja det var ju precis det jag kom släpande med. En hoj med platt däck.

DSCN0162.JPG

Jag köpte två små burkar och överlämnade när jag hämtade och betalade för cykeln. Reparatören blev hyfsat storögd och skrattade högt för han hade aldrig sett den ölen förut och undrade vart jag hade fått tag i den. Nu vet han. Jag var nöjd och han var nöjd och cykeln var färdig och pumpad.

Jag stickar ju en del för att sedan skicka vidare som fjärrvärme till frusna små barn. Oftast är det då mössor jag stickar. Mössor håller de små varma så de överlever nätterna i kyla. Ibland får jag en massa garn och då stickar jag till välgörenhet för dessa garner.

Det är faktiskt kanoners att använda gamla restgarner eller köpa garn på second hand när man ska välgörenhetssticka. Det behöver inte bli så dyrt och man gör ändå en riktigt bra insats.

När det så är dags att skicka iväg så använder jag mig av gamla frimärken från sådana årssamlingar. Varför ska dom ligga år ut och år in i en låda när de inte är värda mer än summan som står på dem. Nä då använder jag dem och tapetserar paketen med dem.Många frimärken bli’re. Ibland så många så det nästan inte får plats med namn, adress samt avsändare men det funkar. Det här paketet blev ändå rätt skapligt eftersom jag använde mig av ett 40-kronorsmärke också. Ett bra sätt att använda gamla frimärken alltså.

20190519_123724

Eftersom det ändå är sommar än så länge så kan jag bjuda på lite nyckelpigor också. Jag har ju lite som mitt signum att jag sätter nyckelpigor på vissa saker jag säljer på marknaderna. T ex mina kvastar. Här är en stol som man faktiskt blir ganska glad av. Det är en gammal stol som fått ett fint linnetyg som sits.

DSC04079.JPG

Jag hoppas ni alla har det finfint trots att sommaren nu börjar gå mot sitt slut. Det är lite svalare om kvällar och nätter vilket jag uppskattar för då sover jag så gott.  Den här sommaren har varit lite lättare än de tidigare. Jag håller väl på att vänja mig helt vid att vara ensam men jag är tacksam för min lilla familj och de nära vänner jag har. Jag har det ju så bra som är omgiven av omtanke och kärlek. Vardagslycka är att känna att man inte är ensam.

Jag hoppas ni alla har en härlig lördag……..med eller utan punka

 

Fruktnät och bomullsrondeller

Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.

Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.

Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.

Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.

DSCN0161

DSCN0177.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät

 

Pensionist……..jipppiiiiii

Ja jädrars.  Nu har jag ju i o f s varit pensionär i två år redan men det var för att jag tog avtalspension vid 63. Nu har jag blivit ”riktig” pensionär och har alla de förmåner som följer med det.

Här i kommunen får panchisar åka buss gratis mellan kl 9 och 14 alla vardagar samt under obegränsad tid på helger. Det är ju kanoners för då kan jag ju ta bussen till Torshälla och köpa lite garn då och då. Skulle jag inte ha busskortet skulle den turen kosta mig mellan 48 och 64 kronor tur och retur beroende på vilket slags betalning jag väljer. Dyrt. Då blir det inte många resor det kan jag säga. Men nu kan man flänga runt av hjärtans lust om man nu vill det. För min del är busskortet ett verktyg till att kunna utföra olika slags önskemål jag har. T ex att åka ut till Rusta eller Jula och köpa något som jag absolut behöver t ex en skräptunna med ugglor. Ett måste i varje kvinnas hem faktiskt. I det här fallet så var det min dotter som fick den här charmiga pjäsen. Den fina blomman som skymtar vid sidan av har jag fått av grannarna A och B.

DSCN0100.JPG

Något som inte funkar med bussen är att frakta skräp och skrot till tippen. Då får man plocka fram den trogna hojen och packa både fram och baktill och sedan fräsa iväg. Tjugo minuter dit och tjugo minuter hem det blir fin motion för mig som av naturen är alldeles förfärligt lat och bekväm. Så det har blivit några vändor i sommar med diverse säckar, påsar och kassar. Det är fin cykelbana i stort sett hela vägen så det är helt ok att hoja.

DSCN0132.JPG

Nu tror ni att när jag äntligen är pensionist så är jag ju så mycket ledig och hinner med massor av saker. Det ena är sant, jag är ledig mycket men jag hinner inte med särskilt mycket tycker jag. Dagarna går så fort och vips är det dags att gå till sängs. Jo man hinner ju med lite smått varje dag men de där riktigt stora underverken och grejerna som man borde göra lyser med sin frånvaro. Men sk*t samma det kommer ju en dag i morgon också. Jag har nog svart bälte i att skjuta tråkiga göromål framför mig. Måntro de kanske förångas och går upp i rök och dis eller bara som genom ett herrans under försvinner från min måste-göra-lista.

Något som jag i alla fall har tagit mig för med är att klä om min urfula strykbräda. Tyget var blekt och sprucket på kanterna så nu var det dags. Jag tog ett gammalt påslakan som det förmodligen var antikvärde på och klippte isär och sedan var det bara att gå loss med en massa klämmor och häftpistolen. Resultatet blev enligt mitt sätt att se det lysande och jag är helnöjd. Det som blev kvar av påslakanet blir tygblöjor till något behövande land.

DSCN0114

DSCN0124.JPG

Någon av er som tror att jag kommer att ligga i som en utter och stryka mer än vanligt nu när jag fått till en så snygg strykbräda? Nääää, jag tänkte väl det. Jag stryker egentligen bara dukar som jag ska ha med mig ut på marknader men då blir det ju roligare att stryka dom plättarna i alla fall.

Det här med att få vara pensionist. Tänk så bra jag tycker att jag har det. Jag är hyfsat frisk och har intressen och ett bra socialt skyddsnät med familj och vänner. Jag kan komma och gå som jag vill, göra vad jag vill när jag vill. Jag måste inte släpa mig upp i ottan varje morgon och gå iväg till bussen. Efter 46 års arbetsliv så är jag ledig. Varje dag. Jag har det så bra.

Livet ser bra ut för mig även om jag hade önskat att det varit annorlunda. När mannen gick bort stannade världen och tiden och livet vände. Det tog tid och tar fortfarande efter tre år tid att komma igen. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam för jag trivs skapligt bra i mitt eget sällskap men det här är ju ingen självvald ensamhet. Jag hade helst sett att vi fått många många fler år tillsamman då båda var pensionister och kunde fara runt och göra det vi tyckte om. Det blev inte så och jag kämpar fortfarande varje dag med att hantera olika saker och känslor som dyker upp. Det är inte helt lätt men livet börjar kännas ”lugnare”. Jag är en krigare och kommer aldrig att ge upp för jag har ju ett fortsatt liv att leva.

Jag hoppas ni alla har en riktigt härlig söndag……..med eller utan sällskap

Lite av varje

För lite sedan stod jag och min kompis på Malmköpings gammeldags marknad. Jag brukar ju gå runt och ta bilder på lite olika saker men det hanns inte med den här gången. På vägen till ”damrummet” sprang jag dock på den alltid lika glada och trevliga Maria som har Orkidé Smycken och där passade jag på att ta kort på hennes fina hjärtan. Vissa människor träffar man ju bara på olika marknader och det är lika roligt att ses varje gång. Den här marknaden är toppen och jag var nöjd med resultatet av den när jag for hem.

DSCN0096.JPG

Av min vän G fick jag en så fin gammal förbandslåda i trä. Det är väldigt mycket nostalgi i sådana gamla ting. Jag älskar saker som har varit med länge och använder hellre dem än alla plastgrejer som finns överallt i miljontal. Nu fiffilurar jag bara på var jag ska ha den för jag vill ju inte fylla den med förbandsmaterial och ställa in den i ett skåp. Nej ute något av rummen ska den vara så jag kan se den varje dag.

DSCN0060.JPG

DSCN0059

När jag skulle hoja till dottern en eftermiddag så fick jag sällskap på cykelbanan. Den figuren var dock något saktfärdigare än jag så jag insåg att det där är rent livsfarlig för den.  Jag stannade cykeln och instruerade den om att det här var ett totalt olämpligt ställe att vara på för en liten snigel. Jag fick upp den på ett par blad eftersom jag inte ville lyfta den i skalet och så fick han/hon/den/det en liten luftfärd över till andra sidan cykelbanan. Nog är dom väl vackra i alla fall och tänk så behändigt att bära med sig sitt hus.

DSCN0092.JPG

Undrar om det hjälpte att jag berättade om trafikregler och annat matnyttigt eller om det var för döva öron(!?) precis som med den förgrönade anden som låg och vilade mitt i bussfilen för några år sedan och som jag läxade upp med trafikregler till de övriga bussväntarnas stora glädje.

Här är i alla fall två som håller sig där dom ska vara. I vattnet. När jag först såg dem så var de tätt ihop men innan jag fått hejd på hojen och kommit av den samt fiskat upp kameran ur handväskan då hade scenen ändrat sig och jag såg bara två svanändor sticka upp ur vattnet.  De kom upp och försvann ner igen. Hela tiden gled de längre och längre ifrån varandra. Det hjälpte inte att jag besviket frustade näääääää. Hjälpte inte ett dugg. Till slut var det visst slut på rumpuppvisandet och de var enligt mitt sätt att se det på rätt köl igen men långt ifrån varandra. Men va’ fasen, rosor är rosor om än i sprucket krus och svanar är svanar om än en bit ifrån varandra.

DSCN0050

Nog är det fint att svanarna håller ihop hela livet. Det är ju så man vill ha det själv också.  Kärlek.

Vardagslycka är att se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Jag hoppas ni alla har en finfin onsdag………med eller utan sniglar och svanstjärtar

 

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag