Ibland, eller ganska ofta (som somliga uttrycker det när det gäller mig) så undrar jag lite vad jag håller på med. Varför jag drar igång stoooora projekt som drar med sig både det ena och det tredje. Ja inte vet jag men det är väl någon slags självplågeri antar jag för annars skulle jag ju sitta i lugn och ro med stickning eller bok och bara njuta av pensionistlivet.
Det började med att jag skulle tapetsera om i mitt lilla sovrum. Täckte sängen och rev tapeter och fick dåndimpen när jag såg hur många lager tapet det egentligen var. Det är inte på långa vägar klart för jag måste väl fixa och dona så att väggarna är jämna och fina och dessutom ska taklisten målas igen. Detta är då alltså ett projekt som sträckt sig över en väldans lång tid. Skit samma tänker jag eftersom ingen annan än jag ser mitt sovrum.
Sen bar det sig inte bättre än att det började regna in på toaletten som ligger vägg i vägg med mitt sovrum. Detta var i juli. Ja man tror nästan inte att det är sant men det var rejält med vatten som ramlade ner på toan och på golvet. Jag bor ju i ett bostadsrättsområde så vår vaktmästare ringde efter folk som kom och mätte fukt och som plockade bort isolering från krypvinden och tog bort innertaket på toan. Det arbetet skedde i oktober efter påstötningar från mig. Det började även verka som om fukten gått ner i ett av hörnen i mitt sovrum.
Takkillarna som blev inkallade satte dit en plåt vid någon skarv på taket men det hjälpte inte och de kom tillbaka och satte dit något som de kallade för Kinahattar på skorstenen. Det hjälpte. Inte en droppe har det kommit in sedan dess.
För någon vecka sedan ringde jag och ville ha fuktmätning igen och det var 0 och då bad jag att det skulle sättas lite fräs på arbetet med ny isolering och nytt innertak. Kan ju vara bra att ha innan vinterkylan kommer annars blir det väl som att sitta på ett utedass kan jag tro. Vi får väl se hur det blir med det för man måste ligga i som en gnu och tjata för att få något gjort.
Utanför toan är det en pyttehall med en lucka i taket där man kan ta sig upp på krypvinden. Om man törs. Jag skulle ju aldrig i hela livet våga. När karln som tog bort isoleringen och innertaket skulle upp där fick vi låna en stege av gårdskarl’n. Den var så lång så den gick knappt att få upp för trappan utan att slå i väggarna någonstans. Dessutom orsakade den fula fläckar på luckan till vinden. Det struntar jag dock i eftersom jag ändå ska måla tak och väggar där.
Jag insåg att jag kommer att behöva ha en egen stege om jag nu ska ta tag i hela rasket och fixa till mitt sovrum med att måla lister och tapetsera, måla om på lilla toan samt måla taket och väggar i lilla hallen utanför. När mannen levde fixade han sånt genom att stå på en liten trappstege men det funkar inte för mig som inte räcker upp.
Raskt iväg på en promenad till ÖoB och inhandlade en bra stege. Den största dom hade med 5 trappsteg.
Nu var ju busschauffören lite konfunderad på hur jag skulle få det att funka med stegen på bussen. Tänk om den ramlade på någon. Men snälla du sa jag jag lägger den ner och lutar den mot kanten här framme hos dig och lite bakåt. Håller den med benet. Jag ska bara åka två hållplatser och bussen är i stort sett tom. Jahaaaaa, ja då går det nog bra sa han. Det gjorde det.
När jag kom av bussen var det bara att stoppa in handen i hålet jag gjort i plasten och bära hem stegen. Lätt som en plätt. Bra tant reder sig själv.
Väl hemma med stegen så passade jag några dagar senare på att utnyttja barnbarnet för lite arbete på hög höjd. Han fixade och skruvade ner gamla grejer som varit till gardinstängerna och tog bort en ful sladd som gått från fönsterlampor till mitten av taket. Snyggt jobbat L!
Ja som ni förstår har jag en del arbete framför mig med mitt sovrum, lilla hallen och toan. Alla jobben går i varandra för jag vill inte börja förrän allt är klart med toans isolering och tak för då är det ju också slut på visiter till vinden och jag kan måla taket och luckan i hallen. Sovrumstaket får dom titta på när dom går upp på vinden så även det är on hold.
Just då när man tycker att ja va fasen det här ska jag väl klara så hör en vän av sig och meddelar att dom ska byta golv i tre rum eftersom dom också renoverar. Det är inget fel på golven de tar bort utan de vill bara ha enhetlig nyans över hela rasket. Vill jag ha golven de tar bort? Japp det vill jag svarar jag utan att för ett ögonblick tänka på hur fasen jag ska få dit dom hos mig själv. Jag ställer mig mycket tveksam till det hon sa: klickgolv kan en femåring lägga. Det återstår att se. Om inte annat blir jag en erfarenhet rikare. Men va’ fasen kan man lira plockepinn borde man väl kunna fippla ihop ett klickgolv tänker jag stöddigt. Just nu. Som sagt, det återstår att se. Jag återkommer förmodligen i det ärendet.
Det är lite i såna lägen jag funderar över vad fasen jag håller på med och varför. Men nog är det väl härligt med återbruk. Det hade ju blivit väldans dyrt om jag skulle gått och köpt golvet nytt. Så trots pust och frust så är jag tacksam för att du tänkte på mig kära T. Jag är ju väldigt förtjust i återbruk och är inte förtjust i nutidens köphysteri.
Just nu har jag två rejäla travar golv nere i köket. Dessa travar av golv ska läggas i rummet intill köket när jag är klar med övervåningen. De andra två mindre travarna golv som ska läggas i mitt sovrum har jag burit upp på övervåningen. Mitt hem har förvandlats till ett gym med styrkelyft och trappspring. På det här viset borde jag bli mager som en vinthund men det är väl bara önsketänkande. Jag ska dock försöka trolla in en försvarlig mängd golv under kökssoffan och lite under en byrå och längs elementet i köket. Där kan det få ligga och stirra på mig och påminna mig om vilken mysko människa jag är.
Herrejisses hur tänker jag, jag har ju tagit på mig jobb för åratal framöver och jag som i stort sett lever efter denna devis:
Jag hoppas ni alla har en vilsam lördag…….med eller utan stoooora projekt
Bibbis blandning 