Och regnet det bara öser ner….

08 Jan 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , ,

och all den vackra vita snön försvinner. Det är för eländigt. Vi hade så mycket snö och det var ljust och fint men det är slut med det nu för den här gången. Ja det är väl bara att härda ut för det är ju som det är. Jag har tänt värmeljus i lyktor och ett stort blockljus som jag fick av barnbarnet i julklapp. Det får göra sitt till för att få det mysigt och ombonat i köket.

Nu mina vänner startar vi året med att försöka att varje dag hitta det positiva i tillvaron.Att vi alla försöker hitta våra egna vardagslyckor. Då ska jag berätta för er att en värmlandsvän till mig tipsade om att det faktiskt finns en OLW-butik i Filipstad. En hel butik fylld av OLWs produkter. Jag är ju vanvettigt förtjust i ostbågar med jalapenosmak och inte att förglömma de nya ljuvligt goda ostbågarna med Pecorino.Påsarna är mindre än de vanliga men de är inte billigare. De ska väl vara OLWs lyxvariant eller något kan jag tro. Mumsiga är dom i vilket fall. Jag inser att det är en vansinnig tur att jag inte har någon sådan butik i min direkta närhet för det skulle förmodligen resulterat i att jag var lika tjock som jag var lång. Tack för tipset S. Hoppas någon av er som läser här bor såpass till så ni kan dra nytta av den här infon om butiken.

Insamlingarna till höger och vänster pågår ju hela tiden och min kökssoffa är ständigt full av gåvor från vänner och kamrater. Här fick jag en del från min vän G. Det är ju bra-att-ha-saker som får gå till Rumänien via Slättis här framöver. Strumpor, tandborstar, kammar, handdesinfektion och ett nagelset. Några paket pappersnäsdukar som vi brukar använda som packmaterial istället för att knöla ihop tidningar och stötta med där det behövs. Tack snälla G. Som du vet är allt till nytta

En kompis till var här och hälsade på före jul och då fick jag ett par kanonmjuka och sköna mysbrallor i velour. Konstigt nog så passade dom perfekt. Eftersom jag är kort och rund på mitten, ser ut som en orm som svalt ett bowlingklot eller två, så brukar det vara så för min del när jag (sällan) köper byxor att för att få upp dom över ändan så behöver jag ha stor storlek och eftersom jag bara är 157 ståtliga cm lång så blir då brallorna minst 20 cm för långa. Så ni kan tro att jag blir lycklig när något passar på direkten utan att jag behöver göra något.

När jag jobbade var det ett par av damerna och för all del ett par herrar också som tyckte det var mysko att jag häftade upp ett par jeans med häftapparaten och tejpade upp ett par tunnare byxor med vanlig tejp. Ja man är som man är. En knasboll. Nåja vi har ju alla våra sätt och knep när man är oduglig alternativt för lat för att sy upp byxorna för hand och absolut oduglig på att sy på maskin. Huvudsaken är ju att de sitter uppe. Jag fick med ett fint stort grönt blockljus också och för att inte skrämma iväg några från bloggen så får ni se ett par stillaliggande byxor istället för att se dom på mig. Tack snälla T för de varma mjuka brallorna som fick mig att åter inse att jag och joggingbyxor inte är kompatibla så de jag köpte för lite sedan får nog åka med i någon insamling.

Ibland när det varit lite uppförsbacke så får man ju lov att försöka förstärka det vackra och det som är betydelsefullt i ens tillvaro. Det är nu inte alltid så lätt men jag brukar försöka koncentrera mig på det jag tycker mycket om. Några dagar såg det ut så här på mitt köksbord

Jag tycker ju mycket om hjärtan så jag samlade ihop några som fanns i min direkta närhet i köket. Den röda lyktan har t ex två av sina fönster i hjärtform. Betonghjärtan, pepparkakshjärta, trähjärtan, vetevärmarhjärtan, änglar med hjärta utklipp från en disktrasa med hjärtan och så nallen med hjärta mitt fram som väntar på kläder och så dotterns småhjärtan. Jag blir glad av sådant. Ibland lägger jag ut kort eller böcker på bordet. Lägger fram sådant som gör mig glad. Som gör mig vardagslycklig.

Nu kanske vi kan komma överens om att vi försöker att varje dag hitta något positivt och bra med just den dagen. Att vi fyller oss själva med positiva energier så gott vi kan och om vi har möjlighet så delar vi med oss av den energin till andra som behöver den. Var och en på sitt sätt. Vi är alla medmänniskor och vi är alla värdefulla så var riktigt rädda om er allesammans.

Jag hoppas ni alla har en lugn och fin söndag……..med eller utan ostbågar och hjärtan

Välkomna till år 2023

01 Jan 2023 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:

Nu när vi lämnat det gamla året som för en del var riktigt jobbigt och för andra riktigt bra bakom oss och just har klivit över tröskeln och tagit första steget in i det nya året 2023 så känns det skönt tycker jag. Som att lägga av en gammal utsliten rock som är full med hål och revor så både regn och kyla slipper in. Nu tackar vi den rocken för tiden som varit och byter till en ny och fräsch rock helt utan hål och revor.

Det händer ju mycket i våra egna privata liv och ännu mer i omvärlden. Saker vi inte kan styra över men som vi ändå behöver ha någon slags kontroll över vad som händer. Man lider med människor i krig och nöd. Det tycks ju aldrig ta någon ände utan vårt lilla trygga hörn här uppe i Norden har helt plötsligt blivit väldigt osäkert och svajigt. Men, vi ska absolut inte tappa sugen och ge upp utan vi fortsätter som vi brukar göra även när åren är riktigt besvärliga. Vi gör vår egna plats på jorden, hemmet, till en lugn och trygg plats för oss. Vi fortsätter jobba för att värma frusna, att ta hand om varandra och att göra det allra bästa av varje dag.

Jag tror och hoppas att 2023 kommer att bli ett bra år. Jag tänker i alla fall jobba för att det ska bli det för min del och jag är säker på att varje människa egentligen strävar framåt för att få ett bra liv. Var och en på sitt sätt utefter de förutsättningar som finns. Ni vet ju att jag ofta önskar att jag kunde trolla. Om jag kunde det så skulle världen inte se ut som den gör idag det är då säkert.

Nu blev det en liten epistel när jag egentligen bara skulle kila in här och önska er alla välkomna till 2023. Det gör jag med det här hjärtat lagt av små virkade hjärtan som min dotter gjort av restgarner i bomull. Nu mina vänner tar vi nya friska tag!

Vardagslyckor, shopping och stompabak

11 Dec 2022 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

Ibland när man öppnar sitt postfack och hittar ett paket eller ett bulligt kuvert som man inte väntat sig så hinner man knappt innanför dörren förrän man öppnat paketet. Jag är tillräckligt barnslig för att i stort sätt skutta in i ren glädje. För lite sedan så fanns det just ett sådant spännande paket i mitt postfack. Jippppiiiiiii! In som ett jehu och öppnade och titta så mycket skojsigt och fint. En bok som heter Stöld och som handlar om samerna och rennäringen, en påse juleskum som typiskt mig blev öppnad i rödaste rappet, några vykort som kommer att flaxa runt i Sverige sinom tid och så en kanonfin kattväska i nylon. Perfekt att ha i väskan när man ska ut och besöka butiker. Tusen tack goa snälla S i Värmland för ett vardagslyckepaket.

Vardagslycka kan ju vara lite av varje. Jag känner vardagslycka när det är 8 grader kallt och det har ramlat ner tio cm pudersnö som jag kan gå ut och fösa runt med kvasten. Då behövs det ingen snöskovel utan det är som jag skrev till en vän nästan så det skulle räcka med att man nös kraftigt så skulle man kunna förflytta snön. Så i tre omgångar har jag varit ute och föst snö men då med kvasten. Jag gillar det. Har också varit ute på en riktig långpromenad så nu får jag vila benet i ett par dagar innan jag tar nya tag på promenadfronten men jag gillar verkligen att vara ute när det är kallt. Skulle gärna vilja att det kröp lite över tiograderstrecket en sväng också och det hinns väl med det också för vintern är lång.

En dag när jag var ute på en av mina promenader skulle jag bara ner till Lidl och handla flytande rapsoljeblandning. Ja ni vet ju hur det är när man kommer in i en mataffär och bara ska ha en grej. Oftast kommer jag då hem med sju andra saker och har glömt det jag gick dit för att handla. Så blev det inte den här gången men när jag betalt och skulle packa mina inköpta varor så hade jag inte med mig kassen jag brukar ha i väskan. Däremot hade jag ett litet nät som jag stoppat i väskan dagen innan utifall jag skulle gå iväg och köpa lök. Det gjorde jag ju inte så nätet låg kvar. Jag packade ner mina inköp i det lilla nätet och kunde knappt tro mina ögon men det gick i. Ber om ursäkt för att den övre bilden är åt galet håll men det har blivit så himla joxigt att ändra och greja här på wordpress så jag har gett upp de försöken. Men ni kanske kan lägga huvudet på sned så ser ni hur det egentligen ska vara.

Ja ni ser, det gick i en flaska flytande rapsoljeblandning, ett paket marsipanlimpor som ska hamna hos min kompis A, sockerfria citonpastiller och två ostfralla till mig. I det lilla nätet. Ja jisses. Ibland funkar det. Jag får tacka min dotter för det användbara nätet som hon virkat av restarner i bomull.

När vi hade vår dotter liten så bakade vi allt bröd själva. Både matbröd och fikabröd. Dottern S var med stor förtjusning med och bakade och det var ju då ett sätt att spara pengar. När vi fick S så gick jag ner från heltid till halvtid och mannen gick ner och jobbade sex timmar. Allt för att vi ville vara tillsammans och ta hand om vår dotter själva så mycket som möjligt utan att behöva lämna bort henne så mycket. Då hade vi verkligen inte så mycket pengar att spendera så att baka var ett sätt att spara. Dessutom var det kul att göra något tillsammans med dottern. Ett gott och enkelt bröd som man gräddar i stekpannan var favoriten. Det är kanongott att äta med ost. Man kan värma det lite innan man brer och äter det då blir det ännu godare säger en del. Mums! Här nedan ser ni hur det kan se ut. Man kavlar ut med vanlig kavel och kör över med kruskaveln som avslutning.

Här kommer receptet på stompa om det är så att ni skulle få lust att prova.

5 dl filmjölk…. 1 1/2 dl sirap…2 tsk fänkål,,,,,2 tsk anis,,,,,2 tsk salt,,,,2 tsk bikarbonat,,,,1 1/2 liter rågsikt

Stompa är ett matbröd som närmast kan liknas vid mjukt tunnbröd. Det gräddas i osmord stekpanna. Bara några minuter på var sida och inget os.

  1. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
  2. Slå på filmjölken och sirapen och blanda ihop till en deg.
  3. Baka ut degen till en lång rulle och dela den i 20 delar.
  4. Kavla med kruskavel runda kakor.
  5. Värm en stekpanna och grädda brödet på båda sidor. Pannan får inte vara för het.

Lycka till med stompabakandet.

Nu är det slut för idag här ifrån mig. Jag hoppas ni har det bra och inte börjar känna julstress för att ni måste göra det och det och hinna det och det. Tänk på att det blir faktiskt jul ändå. Ta det varligt och lagom. Allt måste inte vara helt perfekt utan lite missar och glömskor kan ju locka till skratt och glädje i många år framöver. Som när min svärmor serverade diskvatten i doppigrytan-kastrullen. Efter den julen blev dopp-kastrullen noga övervakad och kollad innan servering och tanten blev väl i stort sett portad från köket. Men kul var det för allihop. Så tänk på det, allt måste inte vara helt perfekt utan det blir jul ändå. Vi fortsätter dessutom med att hålla avstånd och tvätta händerna och inte ge oss in i alltför stora folkmassor och trängas. Nu är det ju snart jul och då ska vi försöka vara friska och pigga. Allihop.

Jag hopas ni alla har en riktigt fin söndag…….med eller utan juleskum och kattväskor

Och vips så var det söndag igen

04 Dec 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

och jag har inte en aning om vart veckan har tagit vägen. Tror ni det beror på att det är så mörkt redan vid tretiden så man tror att dagen är slut där och då? Men jag tyckte nog redan innan att tiden gick alldeles förfärligt fort. Det har kanske med åldern att göra. Nåja, vad det än är så är det väl bara att bita ihop och hänga med i svängarna och göra det bästa av dagarna

Men ärligt talat är det baske mig inte alltid helt lätt att försöka ta sig upp till toppen och få något vettigt ur händerna. Men måste man det? Nej säger jag. Man måste få ha en och annan skrutt och skräpdag när man får huka lite i mörkret. Det viktiga är att man sedan raskt tar sig ur det och siktar uppåt igen. Men man får nog acceptera att för de allra flesta glider inte livet fram på en räkmacka utan det är berg och dalar och så den raka fina transportsträckan som dyker upp och för en framåt i livet. Allt som händer oss i livet formar oss ju och gör oss till just de speciella och unika människorna vi är. Vi lär genom att leva.

Det har blivit lite skickat, lite fått och lite annat som skymtar i tillvaron och vi börjar väl med ett paket som gått iväg till Slättmissionen med ponchos och mössor. Dotterns virkning och mina stickade mössor kompade bra ihop i lådan. Det blev skickat en hel del eftersom de skulle ha en transport till Ukraina och jag ville att det jag hade i välgörenhetslådan skulle hinna med.

Min granne hörde av sig och lämnade tre olika tyger och en hel massa sytråd till insamlingar. Hon är 93 år och hade bestämt att nu hade hon nog sytt klart. Det är ju toppen att hon tänkte på de kvinnor som verkligen behöver tyg till att lappa och laga och tråd för att laga det som gått sönder. Hon är världens goaste granne och en riktig raring. Tack fina AM. Nu fick alla hennes trådrullar följa med mina egna tyger på en resa till Hålanda för att göra nytta.

Ytterligare paket gick iväg till Slättis för att hinna med transporten till Ukraina. Det var 16 mössor, 6 halsvärmare, 2 trekantssjalar, 2 pannband, barnbyxor, en poncho och 50 tandborstar. En del av detta var ju tänkt att få resa en kort bit och bara till Stockholm men nu blev det ändringar i mitt tänk och det känns ok. Jag hinner nog fixa lite närvärme också. Denna gång fick det bli fjärrvärme.

Ibland kan jag känna att jag har lite svårt att ändra mig vad gäller vad som ska skickas vart. Nu var det ju från början tänkt att halsvärmarna, pannbanden och tre vuxenmössor skulle gå till Elises flickor på Malmskillnadsgatan men så fick jag rätt på att en transport skulle gå till Ukraina och vände då på en femöring och lade ihop dessa saker med det som redan var öronmärkt för Ukrainas räkning. Hur fasen ska man välja? Finns det olika grader av helvete på jorden? Var gör allt mest nytta? Ibland blir frågorna så många så jag blir snurrig. Det kändes dock rätt att ändra här och jag känner mig nöjd med det valet. Vardagslycka är att möjlighet att göra egna val. Många får ju inte det här i världen.

Man kan ju inte vara med och styra och ställa överallt utan jag har valt att koncentrera mig på vissa saker och vissa ställen. Ibland går jag givetvis utanför dessa ramar men för att på något sätt ”hålla ihop” allt så får jag hålla mig till det lilla. Det är när jag börjar tänka för mycket på allt vad jag vill göra, alla jag vill hinna med att värma som jag får lov att bromsa mig själv och inse att jag kan inte värma hela världen, även om jag skulle vilja, utan jag ska vara nöjd med att jag kan dra mitt lilla strå till stacken och som gör att stacken växer och kan värma många fler. Då kommer det fina ordet tillsammans att passa bra in här för ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra små underverk i tillvaron. Heja oss!

Det spelar ju ingen roll hur mycket jag gör. Huvudsaken är att jag gör det av rätt anledning och av kärlek och omtanke. Vi lever alla olika liv och det räcker om var och en drar ett pyttelitet strå till stacken. Tillsammans växer sig stacken gigantisk och värmer de frusna.

Oj, nu blev det en epistel igen. Hoppas ni orkade igenom hela rasket. Om ni gjorde det och känner att ni blev lite trötta så kan jag erbjuda er att slå ner rumpan och vila lite. Men ni får ta er upp själva och ner kommer man ju alltid på ett eller annat sätt.

Nu vet ni vad ni kan göra med gamla stolar och spadar. Häng dom på garageväggen vettja!

Det är ju väldigt mörkt ute tidigt på dagen och vissa dagar blir det ju inte ens riktigt dagsljus. Men det är då vi ska komma ihåg att tända ljus. Vi jagar bort mörkret och myser med tända ljus som ger både stämning och värme.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan stolar uppåt väggarna

Karlssons diverse

27 Nov 2022 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

Tiden rusar iväg och nu är vi i slutet på november och med det har vi också hunnit med lite diverse olika väder. Ena dagen är det sol och 17 grader varmt och nästa har det ramlat ner i grader så det nosar på nollan. Det är helt galet. En kväll när jag gick och lade mig så var det barmark och när jag vaknade på morgonen efter vid åttasnåret var det 10 cm snö. Man måste blinka många gånger innan man ens fattar att jo, det är sant. Då är det bara att hoppa i kläderna och ut och sopa så att både jag och mina gamla grannar har fritt fram utanför dörrarna.

Ni som har hängt med här länge vet ju att jag barfota brukar trampa upp ett hjärta när första snön kommer. Det gick sådär i år tycker jag. Första snön kom och försvann innan jag hann ut och flänga runt och nu var det 10 cm snö. Äsch, det är väl inget att sjåpa sig för. Av med strumporna och ut i snön. Jag kan lova att det var en större utmaning att trava runt i den här snön än i encentimeterssnön som brukligt. I år kan jag heller inte stolt uppvisa att jag faktiskt inte blivit plattfot det här året som gått heller för tåavtrycken är så långt nere i snön så de syns inte och då inte heller hålfoten så ni får lita på mitt ord att mina fötter är i samma prima skick som förra året.

Jag har ju hållit på och joxat med att sticka nallekläder när det varit F1-träningar och race. Nu är det ju slut på den säsongen och en del av nallarna har fortfarande ändan bara och vissa är totala nakenfisar. Det kommer dock att ändras så småningom. Det är dock en glad flock som samsas i min soffa och trots att jag inte var klar med alla där så beställde jag ännu flera i vild glädje över att nallebutiken åter var öppen. Bättre att ha överskott än att det tar många månader innan man kan beställa nya så nu har jag ett litet lager.

Lite har det blivit gjort också. Ett par mössor och några stora mormorsrutor 20×20 som är gjorda av restgarner.

Även en liten Jolly Jacket har blivit till under en tv-kväll. Dessa går ju så fort att göra och jag tycker de blir så fina. Jag virkar dock minst två varv extra nedtill för jag tycker att det är bra om den är lite längre. Garnet är från king cole.

Dottern har tidigare virkat väldans många ponchos och några har hamnat i välgörenhetslådan och ska iväg och värma barn. Virkade i acrylgarn. Kanonbra sätt att göra av med restgarner minsann.

Höst och ruskväder. Då blir man tvungen att liva upp sig själv så man inte fastnar i mörkret. Jag tog ett riktigt bra beslut i den vägen då jag var ner till stan i ett ärende och sedan slank in på Åhlens rea. Jag hittade ett påslakan som gjorde mig glad i hela kroppen. Sommar, sol, blomdoft och vippande med barfotatår. Så klart jag köpte påslakanet. Nytvättat och redo att bäddas med och sen får det vara ur mörkt och dystert det vill utanför hos mig för inomhus är det ljust, glatt och bara så mysigt. Jag kommer att sova gott och vakna och bli glad på direkten när jag ser blommorna. Tjohoooooooo!

Sista bilden är till er alla som tittar in och läser här hos mig. Det är en vardagslycka för mig att ni finns. Så här får ni dela på årets barfotahjärta.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin första advent. Själv lyckades jag inte få igång min ljusstake trots att jag köpt nya lampor. Men det blir advent ändå det vet jag och har tänt ett ljus istället.

Ha en fortsatt fin kväll…………..med eller utan barfotaskutt i snön

Nu är det dags igen

13 Nov 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

och samma fråga som inställer sig vareviga år kommer ju nu igen. Hur fasen vet novemberkaktusarna att det är just november? I o f s så är mina lite snurriga och ägnar sig åt civil blomolydnad för de brukar blomma tre gånger per år ungefär. Dock inte lika mycket som nu. Den stora kaktusen är ju urgammal och de två mindre är skott tagna från den. Den minsta har så mycket blommor så den vill tippa hela krukan. Jag och min värmlandskompis får nog fortsätta fråga oss hur i jisses dom häringa kaktusruskorna vi har har koll på blommeriverksamheten. Förmodligen får vi aldrig något svar på den frågan. Men nog är det fantastiskt vackert när de blommar. Särskilt en dag som idag när november är en typisk grå novemberdag. Sprider vardagsglädje och ger en ombonad känsla för mig.

November ja, i år en mycket mystisk månad kan jag tycka. Igår när jag vaknade och steg upp vid åttasnåret så var det 13 grader varmt ute redan och under dagen sedan så pendlade det mellan 14-18 grader. Jätteskönt och jag var ute och krattade bort lite löv från den kombinerade gräs-mossa och klöverplätten jag har på baksidan. Det var då det.

I morse när jag vaknade och steg upp i samma tid som igår var det 4 plusgrader och så dimmigt och fuktigt så det var rent galet. Där slog det om fort och man fick ingen invänjningstid alls. Så snart är det dags att ta på sig mameluckerna och yllebyxorna när man ska ut och cykla. Nåja, det tar nog ett tag men ibland så hänger inte kroppen med i svängarna.

Jag är ju ingen vän av joggingbrallor och har väl egentligen aldrig varit det men för lite sedan köpte jag ett par mörkblå joggingbrallor uppe på Maxi. Dom har jag på mig idag och det är skönt. Hmmm…..även gamla tanter kan vända om än inte på en femöring. Få se hur jag kommer att trivas i mina nya brallor framledes. Tidigare när jag velat ha något på benen inomhus så har jag valt ett par mjuka gulliga pyjamasbyxor eller ett par långkalsonger som fått agera värmekälla åt mig. Det är nog det att jag är så varm i mig själv så det får inte vara för tjockt det jag har på mig för då ska jag hålla på och byta och krångla. Man är lite mysko det är väl bara att inse det.

Jag hittade ett nystan Hippie från Järbo i garnlådan. Det som var kvar i nystanet fick bli två stycken breda pannband stickade i mosstickning. När jag stått på marknader så har de breda pannbanden sålt väldigt bra. Så några fler av den sorten ska jag göra och skicka iväg. De här två får sällskap i välgörenhetslådan av en halskrage stickad i ett mellangrönt garn utan banderoll. Från garnboden i Rångedala. Färgerna på bilden är då helt vrickade. Pannbanden är i verkligheten vackert lila. Ibland är jag och min kamera inte kompisar och det beror nog mest på mig som inte kan fixa och trixa och ändra och dona utan bara knäpper bilderna. Tjopp tjopp liksom. Sedan förklarar jag för er istället. Hoppas det är ok för er.

Jag står ju inte på marknader längre av lite olika skäl så därför plockar jag lite av varje ur de boxarna och de grejerna ska få följa med i olika paket som ska skickas. Här är en halsvärmare i ull och färgerna är lila och svart.

Jag var nog lite less på att åka runt på marknader redan innan pandemin bröt ut. Kände att lite av glädjen i det hade försvunnit och det blev lite för många ställen att flaxa runt på. Jag hade ju marknaderna som en social grej för jag gillar att träffa människor och prata och sälja en och annan grej. Jag hade ju grejer från mig själv, min dotter, min man och min kompis B med mig ut på marknaderna och det var jättekul. Fick jag ihop till bordshyran och lite över det så var jag nöjd och glad för jag skulle ju inte försörja mig på det här men bra om jag fick till nytt material och lite extra över det. Men som sagt det blev lite för mycket så jag valde att hitta andra vägar. Därför stickar och virkar jag numera bara till välgörenhet och det är helt ok. Just nu. Kanske jag någonstans i framtiden hittar tillbaka till marknadslusten men då ska det vara i mycket mindre skala och inget jagande. Visste ni förresten att det finns s k hantverkare som köper in vantar och annat från wish (Kina) och sitter och klipper bort lapparna i de grejerna och säljer det som eget hantverk. Det är ytterligare en anledning till att man tappar sugen.

En liten Jolly Jacket har det i alla fall blivit virkad framför tvn. De går så fort att göra och jag gillar ju när jag får resultat i rödaste rappet. Skulle aldrig i hela livet ha tålamod att virka eller sticka ett stort överkast så som min mamma, min mormor och min dotter gjort. Nej där är jag usel faktiskt. Det är det där berömda tålamodet ni vet. Jag var förmodligen någon annanstans när det delades ut för jag har inget. Jooooo, när jag jobbat med gamla och sjuka har jag hur mycket tålamod som helst men inte när jag ska fixa och dona något hemma. Då ska det vara snart gjort, som med denna lilla karamell. Virkad i Big Value från king cole. Jag gillar det garnet. Kantad med luddgarnet Maja som jag fått av H W.

För mig har det varit viktigt att försöka finna balans i tillvaron efter att jag blivit ensam. Ibland går det bra och ibland inte men jag tror det är viktigt att titta över sina dagar och sin vardag. Vad är bra och vad är dåligt. Vad kan jag förändra för att det ska bli bättre. Jag vill i alla fall inte känna stress över att jag hela tiden behöver ha nya grejer med mig ut på marknader. Jag är fullt nöjd med att jag bromsat upp handarbetandet och låter marknaderna vila och istället enbart ingår som en länk i en väl fungerande kedja av människor som vill göra skillnad. Vardagslycka för mig är att ha möjlighet att göra världen lite varmare.

Som tur är så får vi göra som vi vill. Göra vilka val vi vill och leva som vi vill. Det som är rätt för en del är fel för andra och man måste vara beredd på att ta konsekvenserna av sina val. Det är inte alltid helt lätt. Vi får hjälpa, stötta och peppa varandra. Vi är människor och ingen är felfri och jag tror att om man gör så gott man kan och sitt allra bästa så är det gott nog. Vi duger och är bra. Heja oss!

Som avslutning ska ni få en liten bild från en tidigare promenad. Nog blir man lite extra glad när det är så här fint vid staketet man passerar. Det var runt halloween och om ni tittar noga ser ni det lilla spöket på trappan längre bort.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……med eller utan flugsvampar

Det regnar och är grått ute

05 Nov 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

men inomhus är det precis som det ska vara. Varmt, gott och ombonat. Det är ju Allhelgonahelg så ljus är tända och jag känner som vanligt närhet till den jag saknar allra mest. Det gör jag ju i o f s oavsett vad det är för dag på året. På något sätt finns bandet kvar och jag är glad för det.

När jag är ute på mina strövtåg så ser jag hur alla vackra färger är på väg bort och ersätts av kala grenar och kvistar. Jag gillar ju mysko träd så jag kan tycka att nakna träd är väldigt vackra men när de färgrika löven och bladen försvinner så kommer ju mörkret tassande och tar över. Det har jag inte heller något emot för jag tycker om att tända ljus inomhus men på mina promenader vill jag helst ha det ljust och fint. Men så är det ju. Man får inte alltid som man vill och vi är ju väldigt många viljor här i världen så om alla fick bestämma så skulle väl dagarnas utformning bli som ett flipperspel och man skulle inte orka titta och njuta så det är väl lika bra att det är som det är. Dessutom ska vi vara glada över att bo i ett land med fyra fantastiska årstider. Vi får lite av allt. Här får ni en bild på de sista vackra löven på en buske som stått på min promenadväg. Det blir som ett farväl till den vackra färgrika delen av hösten.

Jag funderar ju ofta på hur jag vill ha det framledes i tiden och då kommer jag ständigt fram till att jag vill ha en liten tvåa där jag inte behöver olja, måla, fixa och trixa utomhus utan där jag bara har mina två rum och kök och inget mer. Dessutom vill jag ha hiss. Det vore kanoners och jag tittar mig omkring lite då och då för att se vad som kan erbjudas. Tidigare blev man inbjuden att lämna in intresseanmälan till ett nytt seniorboende som byggs ganska nära mig. Det kommer att bli några höga smala hus med loftgångar som är modernt nu. Där vill jag inte bo. Det ligger precis mellan en rondell och en fyrvägskorsning med rödljus och det är ständiga bilköer precis bara några meter ifrån fönstret vid rusningstrafik. Som vanligt i den här kommunen så bygger man inte utåt utan alla ska bo nere i centrum eller så nära centrum som möjligt och det här bygget tar bort väldigt mycket av ett grönområde. En kulle med träd och buskar som varit jättefin. De stackare som bott i hyreshuset mitt emot får nu dessa höga hus som utsikt och granne istället för den fina gröna gräsmattan och träddungen. Dessutom har jag bott bara tvärs över gården där fast med fönstren mot Västergatan som då för trettiofem år sedan var Eskilstunas mest trafikerade väg och jag vill inte bo så nära en gata med rödljus igen för ni kan inte tro vilket väsen det är. Så tack men nej tack. Jag nosar vidare efter intressanta ställen som kan tilltala mig mer. Men här ska ni få se en bild från min promenadväg där ni kan se hur nybygget växer fram. Det ser nästan ut som ett insektshotell men det blir nog fint när det är klart.

Jag har i alla fall grejat till ett paket till Slättmissionen. Det blev lite gott och blandat och jag har angett att jag helst ser att det går till gamla/äldre frusna.

Så nu fick alla sockorna jag köpt, ett par köpta ullvantar med foder, en filt, 6 trosor och en halskrage från min vän C i Rångedala följa med. Det blev ett bra paket som jag känner mig nöjd med. Det är ju inte bara barn som fryser. Nu när jag själv har värk i ena handen och fingrarna där så tänker jag på alla gamla som inte har så de kan värma de onda ställena och jag undrar så hur jag kan hjälpa till med det. Jag är ju inte bra på att sticka vantar men långa handledsvärmare med hål för tummen och som går ner över knogarna och första fingerleden borde väl kunna hjälpa till eller vad tror ni?

En tur till RödaKorset blev det förra veckan. Jag lämnade in en stor kasse gott och blandat och fick med mig detta hem.

Vi har ju så bra här så RK säljer ju en kasse böcker för 20:- så det plockade jag på mig. Man får ju ta vad som finns och har man tur finns ju en och annan önskebok i hyllorna. Så var det inte den här gången men jag är helt nöjd med det som blev. Det blev en väldigt blandad kompott av böcker som jag inte ofta brukar välja men jag tror det blir bra i alla fall. Man måste ju ha lite extraböcker när vintern närmar sig och man kan ju inte vara säker på att man kan ta sig till RK om det blir mycket snö. Jag behöver ju ha cykeln med mig så jag har att forsla hem det jag köpt på så jag slipper gå och bära. Jag hittade också ett jättefint påslakan som jag ska skicka vidare till Hålanda där det ska få bli taxar till utsatta barn. Dom är väldigt populära och med lite tur kan jag kanske få ett par till mig också. Jag gillar ju att kunna visa upp resultatet av skickade tyger så de som jag pratar med och är intresserade kan få hålla i och se vad det kan bli.

Jag är så tacksam för att jag får vara med och göra skillnad. Det är vardagslycka

Nu är det ju Allhelgona och jag har tänt mitt ljus på köksbordet där det får sällskap av mig och ett gäng färdiga nallar i stickade klänningar som jag ska lägga i plastpåsar och stänga med en rosett. Dessa nallar ska sedan skänkas till något väldigt bra ställe som jag får återkomma till sedan. Det känns i alla fall som ett bra allhelgonapyssel i lugn och ro tillsammans vid köksbordet.

Jag hoppas ni alla har en fin helg……..med eller utan hjärtan och nallar

En glad kille och lite annat jox

30 Okt 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

Jag var på promenad hemåt från stan och då gick jag bakom en mamma med barnvagn. Det satt dock inte någon i vagnen utan nedanför den gick en liten kille och sköt på med händerna. Han hade galonbyxor och gummistövlar och traskade på med god fart. Rätt som det är stannar mamman och jag ser hur den lilla killen småspringer, så gott det nu går, fram till en stor vattensamling. Den lilla killen stampar så vattnet skvätter, går sakta och drar stövlarna i vattnet och så stampar han glatt igen. Han höll på en liten stund och sedan var han nöjd. Vi hade samma väg så jag gick efter dem och lite längre fram säger mamman till sin son: här framme finns det mer vatten om du vill gå i det. Det ville den lille gossen. Jag gick fram och pratade med mamman och sa att jag tyckte det var så härligt och fint att han faktiskt fick stampa i vattnet och att hon hade tålamod att vänta. Jag frågade om jag fick ta ett kort på gossens vattenlek och det fick jag gärna göra sa hon. Så här får ni se en skymt av en glad kille som har mycket att stå i. Det här var vardagslycka för mig att få se och för den lille killen att obekymrat få stampa vatten så mycket han ville. Jag visade mamman bilden för att hon skulle se att jag inte tagit någon ansiktsbild.

När man varje dag ser mammor och pappor som går med sina barn i vagnen men som inte ser barnen som pekar på ditten och datten och vill veta vad det är eller stanna och titta utan de har fullt upp med att skjuta vagnen med ena handen och kolla telefonen med den andra, ja då blir man själaglad när man träffar på en sådan här mamma. Det är ju den bästa tiden med barnen när man kan lära dem massor av saker och visa på nya upplevelser. Det är ju så de växer och får koll på världen de lever i. Det viktigaste man kan ge sitt barn är ju tid, kärlek och omsorg. Att låta dem få ta plats och vara viktiga. Så jag vill skicka en stor varm covidfri cyberkram till den här mamman och alla andra föräldrar som ger av sin tid.

Förr veckan var jag en kort sväng till Torshälla och då jag steg av bussen för att promenera sista biten så gick jag över ån. Då tog jag den här bilden som jag tyckte blev så fin. Så rofyllt och vackert det är.

Jag önskade just då att jag hade en kanot att glida fram i och bara höra ljudet av att jag doppar paddeln i vattnet och fåglarna i träden omkring. Så skulle det nog inte bli om jag inte tog ur bägge hörapparaterna för då jädrar blir det tyst och bra. Där jag står går det nämligen en hårt trafikerad väg precis bakom mig så tystnaden som man ser i bilden finns liksom inte men skönheten är densamma. Men om jag paddlar på bra så blir det nog tystare vartefter kanske. Jag borde faktiskt ta reda på hur ån går genom Torshälla för det blev plötsligt lite intressant att veta.

Vad gäller paddlande så lever jag fortfarande på att jag för nästan femtio år sedan paddlade från Smedjebacken och ner till Strömsholm. Vi bar kanoten på vissa ställen och slussade en gång. Som tur var så var det inga jättestora båtar i slussen samtidigt men det kändes läskigt att ”hänga i en tåt” och se hur vattnet sjönk och den mörka våta väggen torna upp sig alldeles intill. Spännande dock. Fast jag undrar hur många år man kan rida på den paddlingsbedriften. Förmodligen tills någon i ens närhet gjort en ännu längre paddeltur med massor av slussar så just nu känner jag mig säker och fortsätter att skrävla om gamla bedrifter. Skulle det ske någon ändring så återkommer jag i ärendet.

När vi ändå är ute i naturen och rör oss så brukar jag fundera över varför kommunen börjat plantera lessna hänggranar överallt. Nu finns de nere i stan också. Ja inte så de stör precis men jag tänker att det kanske funnits lite annat att välja på också men förmodligen finns det en tanke bakom det hela så vi får se. Tycker dock de ser lite lessna ut.

Ett litet paket har jag i alla fall fått till och skickat iväg till I i Hålanda. Det är till hennes husmorspåsar och jag köpte lite fler gummisnoddar och hittade ännu fler säkerhetsnålar i en låda. Tyget har jag köpt tidigare och det följde med mer tyg ändå i det här paketet. Plockade också ihop de sista trådrullarna jag hade kvar efter första rensningen i mammas syskrin men sparade undan en vit och en svart trådrulle. Det är allt jag behöver för jag syr ju för hunnan inte så varför ska jag låta rullar bara ligga när andra behöver dem bättre. Nu åker de iväg och gör nytta istället tillsammans med plåstren och resten av grejerna.

I fredags var jag ute och gjorden en hel hög med ärenden men jag stannade till inför dessa vackra träd. Så synd att inte solen lyste på dem för då har de varit ännu vackrare. Men ni får den här bilden av mig så ni inte glömmer att hösten är väldigt vacker ännu så länge och att vi ska hålla oss så friska och starka som vi bara kan så vi kan gå ut och njuta av höstfärgerna för nu är de snart borta. Men då kommer andra saker som gör tillvaron fin och skojsig. Jag lovar. För alla er som inte har möjlighet att komma ut och spankulera (förmodligen västmanländska för ut och gå) så lovar jag att lägga ut bilder lite då och då på saker i naturen som fångar mitt intresse och som jag hoppas kan ge glädje.

Nu lyser solen så vackert ute och jag ska faktiskt ta på mig och gå en promenad. Jag behöver det för att träna benen och så är det skönt att få lite ny luft i lungorna. Ibland är jag lat och går bara ut med soporna eller ställer mig ute på verandan och drar djupa andetag men idag ska jag passa på att gå ut i solen och sno åt mig lite extra D-vitamin.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag…………..med eller utan skuttande småkillar i gummistövlar

Längs med ån och så lite värme

22 Okt 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

Förr, på den tiden jag jobbade och stod i så traskade jag ner till stan och tog bussen ut till jobbet och sedan traskade jag hem ifrån stan när jag kom åter efter avslutat värv. Alltså var jag nere i stan varenda dag. Numera går jag nog ner till stan ett par gånger i månaden för att uträtta ärenden och träffa någon kompis för att äta långlunch. Detta innebär att jag missar mycket skojsigt som händer. Å andra sidan klarar jag mig ju undan saker som jag anser vara dumheter och mest retar mig på.

Hur som helst, rätt som det var en dag i somras när jag var ute och travade så hade det dykt upp stora mysko plastsaker i ån. Ja, först var det någon slags mysko ställningar som byggdes upp med långt mellanrum. Någon slags wire gick emellan dessa ställningar och så var det då dom där två sakerna varav den ena såg ut som en gigantisk legobit som någon försökt trampa sönder. Den var alltså inte helt fyrkantiga utan tja, mysko och den andra såg ut som en kil.

Jag hade inte en susning om vad det var men så kom jag på att det stått något i tidningen om att det skulle bli något som hette wakeboardbana. Fortfarande inte en susning. Dagarna och veckorna gick och jag cyklade eller promenerade förbi på håll men det var alltid stendött vid den där banan så när som på de som köpt glass eller dricka i den lilla kiosken som öppnats precis bredvid. Jag sa till dottern att det verkade inte vara något större pådrag på den där mojängen men hon sa att det var jättemånga som åkte där och folk stod och tittade och hade jättekul. Jag var väl helt enkelt ute på fel tider. För tidigt på förmiddagen förmodligen.

En dag när jag varit i stan så fick jag se att det var något på gång nere bland plastbitarna och det var minsann en modig kille som åkte fram och tillbaka men ska sanningen fram så låg han mest i vattnet. Jag fick nog inte någon riktig uppfattning om hur det där skulle fungera genom att titta på den killen men jag tyckte han var modig som vågade och man måste ju träna för att bli bra, bättre eller t o m bäst. Så heja dig killen som inte gav upp!

Det var då det. Nu för ett par veckor sedan fick jag i alla fall se lite aktivitet på bryggan som tillhör banan. Här var det några trogna strandkants- och åboende som visade vad de tyckte att bryggan skulle användas till och inte bara stå tom.

Eftersom det kan finnas någon mer som är lika okunnig som jag i hur en wakeboardbana ser ut så lägger jag ut en bild på den här ovan. Jag har ju haft möjlighet att gå till youtube och leta upp en visningsfilm om hur det går till och varför men det har jag inte gjort. Dom får åka och ha kul dom som kan och de som inte kan får nog en och annan kallsup av åvattnet. Till änderna som tog över bryggan vill jag bara meddela att ni borde inte kakka där ni ska sova. Hujedamej!

Nu såg jag att dom tagit bort ”legobitarna” och dessa har väl hamnat på vinterförvaring för att inte frysa sönder. Jag tror att jag behöver ha både en och två säsongen till på mig för att uppskatta stora vita bitar, fullproppade med reklam mitt i ån. Mitt framför kyrkan. Men jag är väl trögstartad bara. En vacker dag kanske jag kanske vill prova att flyga fram och tillbaka och upp och ner och plums i plurret. Det blir då när det är två torsdagar i en vecka. Då lovar jag att ta på mig våtdräkten och testa. Jag är ju väldigt förtjust i att bada, simma och dyka så själva vattnet avskräcker mig inte och dessvärre brukar jag ju säga att man ska prova allt åtminstone en gång. En vacker dag får jag säkert äta upp dom orden. Fast inte idag.

Det var ena sidan av bron. På den andra sidan men uppe på bron så hade ungdomar fått fota Eskilstuna från deras perspektiv och det var kul att gå längs hela bron och se bilderna och läsa texterna. Det var många spännande bilder alltifrån prång i kyrkan till husfasader, konstverk och t o m en buss blev avbildad och omnämndes som Eskilstunas senaste buss. Den som alltid kommer för sent alltså. Kul i alla fall att få vara med och se hur unga ser på sin stad.

Om man nu traskat ner mot stan och kommit över bron på den högra sidan och går ner i den lilla parken som är där så var det så vackert när jag vände mig mot vattnet och kyrkan.

De män och kvinnor som ordnar med alla blomsteruppsättningar i krukor, urnor, fat och som här tunnor är värda guld. Helt suveräna. Tusen tack fina ni som årstid efter årstid, år efter år gör omgivningen så vacker för oss alla.

Till vänster om kyrkan i den andra delen av parken så finns det här lilla samhället.

Det här är det ena stället som är uppbyggt nästan som ett Villavillerkulla. Snett och krokigt och jätteskojsigt för barn. Det finns ytterligare ett lite bakom till höger men där var det barn och folk så då ville jag inte fota så den här bilden får räcka. Jag är glad att det inte fanns sådana här hus när dottern var liten och man skulle vara med och klänga i det mesta. Jag hade ärligt talat aldrig vågat klättra upp där och definitivt aldrig vågat åla, knäa, krypa över den där ”bron” mellan husen. Men som tur är så är barnen modigare än vad jag är och man hör hur de tjoar och tjuter av skratt när det är full fart där.

Jag avslutar med lite värme i form av halsvärmare som jag stickat och som ska skickas till Elises flickor på Malmskillnadsgatan.

Det har hunnit bli ytterligare en färdig halsvärmare och ett par pannband som ska följa med i paketet sedan. Jag ska ta mer tid på mig och sticka lite mer för det är ju inte dags att skicka ännu.

Jag upptäckte att nu har jag så lite på mina minneslappar som tidigare var så många att nu kan jag föra över allt på en lapp. Det tyder på att jag varit dålig på att fota eller att jag tar med för mycket i varje inlägg. Ja ja, det får vara som det vill med det. Vi får väl se hur det blir framledes.

Det är ju F1-helg men den är så knasig i o m att racet går i Austin, Texas. Man får titta på det mesta i efterhand men själva racet ska jag se direkt för det börjar kl 21 i morgon kväll. Då blir det en nalleklänning påbörjad i alla fall. Apropå nallekläder så köpte jag 20 nallar till idag för nu gick det för första gången på många månader att beställa nallar igen. Så nu tog jag tjugo till för att vara på den säkra sidan. Jag vill inte bli utan nallar för det går ju åt en hel del till jul och då behöver lagret av färdigklädda nallar fyllas på.

Ja mina vänner, det här är allt jag har att bjuda på idag. Jag hoppas ni har goda dagar och att ni kan se det vackra i hösten trots att det mörknar och den kyliga fukten tränger sig in. Då får vi höja blicken och titta på träden som bjuder på ett så fantastiskt färgspel och bladen fortsätter att vara vackra och färgrika där de ligger som en matta också. Inomhus kan vi tända ljus, koka te och läsa en bra bok eller se på tv. Bara vara. Vi fortsätter ju vara rädda om oss och varandra för vi har mycket som vi ska hinna göra. Vi glömmer inte heller att vara snälla emot oss själva.

Jag hoppas ni har en finfin lördagskväll…………med eller utan änder på filtmattan

Tiden rusar iväg

16 Okt 2022 8 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

Vips så är det söndag igen. Jag tycker tiden går så fort numera. Man hinner knappt börja på veckan förrän den är slut. Så har det ju inte alltid varit utan den känslan har kommit med åren tror jag.

Jag visade ju bild på tvättlapparna som jag virkade av börjor av bomullsgarn som jag fått från L B i Västerås. Dessa skickades tillsammans med 4 Jolly jacket, 1 Yemenväst och tre små mössor till Aspeboda Foundation for Children. Att göra tvättlappar är ett toppentillfälle att göra av med små snuttar av restgarner. Mössorna och den blå JJ samt de två orangea JJ är stickade respektive virkade i marino soft. Den rödmönstrade JJ och yemenvästen är virkade /stickade i garn från Rångedala.

Eftersom jag inte har stickat några sockor på evinnerliga tider och före dessa tider endast stickat ett par som väl inte blev de allra snärtigaste man sett så brukar jag ju köpa små barnsockor från Röda Korset sygrupp och sedan skicka iväg. I och med pandemin så blev det ju inte så värst många besök på RK men jag hittade ett gäng sockor på Tradera för ett mycket förmånligt pris. Dessa sockor ska jag skicka till Slättmissionen och de hamnar förmodligen på Rumäniens landsbygd. Jag skrev till Ingrid på Slättis för något år sedan och frågade om man kunde öronmärka vissa plagg och annat till gamla människor. Det kunde man och det gjorde mig glad. För de små kutiga och värkbrutna små tanterna behöver ju också lite extra värme. Så de här sockorna och de tre mössorna i tjockt garn från Rångedala ska märkas med ”till äldre”. Det känns bra. Mössorna fick hjärtan på sig men de är lätta att ta bort om man inte vill ha dem. Det är min dotter som gjort hundratals små hjärtan i regnbågens alla färger och som jag kan ha att sätta på lite allt möjligt.

Jag var en sväng till DollarStore i veckan och då hittade jag målarböcker och kritor till mycket bra pris. Jag brukar ju köpa lite sådant och slå in och lägga under granen på Home Hotel. Dessa paket slussas vidare till utsatta barn vid jultid. Jag ska som vanligt göra i ordning några nallar också och göra paket av. Jag tycker att jag gång på gång blir påmind om hur bra jag har det och att jag kan dela med mig.

En dag när jag öppnade mitt minimala postfack så låg där ett litet paket. Det var från en speciell vän B E och det var en liten bok och en sten. Boken heter Guldregn och är skriven av Carina Ovesson. Det är en mängd små korta budskap och de enklaste passade mig fint. Här är ett exempel : Ge dig själv tid och utrymme för att bara vara. Tillåt dig att andas ut. Kom hem till dig själv. Det är ju precis det som jag själv brukar ge som råd till andra och där satt de på pränt. Det är dock ett väldigt bra budskap tycker jag. Tack raraste B för din gåva. Stenen hamnar i vanten sedan.

Och vips……lika fort som det här inlägget började, lika fort tar det slut. Ni ska dock få en liten blomma av mig. Det är märkvärdigt så mycket blomster det är som spjärnar emot och tvärvägrar ge upp andan. Men å andra sidan är det ju väldigt varmt ute fortfarande. Åtminstone dagtid. Så här har ni en liten tuffing som blommar så vackert. Det ser ut som något slags kärringtand. En vild gissning som ni förstår men den är vild och vacker och ni får den av mig. Till glädje.

Idag har det varit blandad kompott vad gäller vädret. Både sol, blåst och regn. Höstväder helt enkelt men ändå inte kallt. T-shirt och jeansskjorta räcker än så länge för min del och jag får nästan dånis dimpus när jag ser folk som kommer i täckjackor/täckkappor och läderstövlar. Nu! När det är mellan 12 och 16 grader varmt på dagarna. Det finns ju somrar som inte varit så varma en gång men då hade man likt förbaskat sommarkläder. Jag tror folk helt enkelt klär sig efter almanackan och inte efter vädret. Ett annat alternativ är ju att det är jag som är knasig. Nåja, vi är alla olika och vi får göra som vi vill och det är ju en jädrans tur det.

Jag hoppas ni alla har en skön och vilsam söndag…….med eller utan vinterkläder

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag