Bibbis blandning

En vän till mig har gått bort och det kom som en chock. Ni som har hängt med mig ett bra tag minns kanske att jag skrivit om A och B som hjälpte oss så mycket med skjuts och omsorg när mannen var väldigt sjuk och en gång i månaden åkte till Karolinska. Dessa vänner fanns där och gjorde livet bra mycket enklare och tryggare för oss båda. När mannen gick bort och jag blev ensam så fanns de där för mig med omsorg utöver det vanliga. Nu är det inte längre A och B utan nu är det A som är kvar och B som saknas. Mycket.

Hon var ju en duktig hantverkare med virknål och stickor och hon hade alltid femtioelva arbeten igång. Hon var medlem i Röda Korsets handarbetsgrupp och har värmt många under åren som gått. Dessutom var hon en god kraft inom PRO här i stan och fixade och donade med lotterier och vinster som hon tillverkat. Hon stickade även massor med små sockor som jag sålde på marknader som jag stod på. Pengarna lade hon i en särskild burk och använde dem till att göra ”goda ting”. Själv fick jag nöjet att slita ut otaliga tofflor som hon virkat eller stickat åt mig. Det finns massor av saker som hon stickat och gett mig och de syns också långt bak här på bloggen. Hennes händer var aldrig stilla i livet men nu vilar de rofyllt och stilla.

De sista arbetena jag fick se var två stycken jättestora filtar som hon virkat. Var sitt till sina älskade barnbarn. Skönt att krypa ner under en sådan filt och omslutas av värme och minnen. Jag fick låna med mig filten hem och ta kort på den för när vi träffades ute på hennes trappa och hon ville visa den så var det mörka kvällen. Det är en glad och god filt. Ett fint minne av en älskad mormor.

Det är ju en sorg att vi inte får ses mer och att vi inte får visa varandra vad vi har på stickor och virknålar. Hon var ju min handarbetsvän. Jag tänder ljus för henne och min man och tänker på hur tacksam jag är över att de funnits i mitt liv och på något sätt drivs den svåra sorgen bort då och ersätts av en värme i bröstet. Men båda fattas mig.

För att få bort oro och rensa tankar så har jag försökt gå en promenad varje dag. Igår tog jag på mig ryggsäcken som ena axelremmen hade lossnat lite på och bestämde att jag skulle traska ner till stan och gå in till skomakaren och få den lagad. Jag bär ju tungt i ryggsäcken nu när jag går och handlar och inte har cykeln med så den har fått jobba duktigt. Det var 1 grad kallt och det blåste elakt och jag kände hur tjurig jag var när jag stretade framåt. Inte alls på topphumör. När jag kommit över en av gatorna på väg ner mot stan så fick jag syn på en man som bar på en stooor katt. En ljuvlig katt. En bedårande katt. Jag stannade och tittade och frågade till slut om jag fick klappa kissen och det fick jag. Jag som älskar kattor. Den här snygga killen heter Sture och gick nådigt med på att jag fick stryka honom över den ljuvligt duniga pälsen.

Sture var av rasen Ragdoll och väldigt tillmötesgående ända tills det kom en sopbil och stannade en bit bort. Sture gillar inte sopbilar fick jag veta och fasen vet om han inte var rätt less på mig också som fjantade mig å det vådligast i ren glädje över att få klappa. Man nästan såg hur trött han var på hela tillställningen. Tror han tänkte att om jag blundar tillräckligt hårt så kanske hon försvinner så jag kan gå hem.

Sture var glad över att slippa den fjönsiga tanten och jag var lycklig över att jag fått möta Sture. Det blev en så lycklig stund. När jag skulle vidare så gick jag med lättare steg, andades lättare och kände mig lättare om hjärtat. Tänk så fantastiskt det är med djur. Vad de kan mildra och lindra bara genom att vara. Jag tror ju på att allt har en mening och nog var det menat att jag skulle träffa den här snygga killen och att han skulle få mig att skaka av mig skuggorna och diset och istället räta på ryggen och sticka upp näsan lite mer. Vardagslycka kan vara att bli peppad av en katt.

Sorg och glädje möts och de vassa kanterna slipas av.

Nu fortsätter vi att vara rädda om oss och varandra. Långt före coronaeländet så sa jag alltid att ”man ska vara rädd om sig så länge man har sig” och det är viktigare än någonsin nu. Så fortsätt att hålla avstånd och tvätta händerna. Det räcker långt och det kommer ju ett liv efter corona också och där vill vi ju vara med.

Jag hoppas ni alla har en lugn och fin fredag…….med eller utan snygga Sturekillar

Ni som har hängt med här ett tag vet ju att jag haft problem med lilla toan uppepå. Först läckte själva toan vatten så det rann ner i klädkammaren en trappa ner och som om det inte räckte med det så började det regna in. Man tror inte att det är sant när man kommer in på toan och möts av vattenpölar på golvet som inte kommer från varken toan eller handfatet. När man så kommer på att man faktiskt kan lyfta på hakorna och titta i taket och ser stora fuktfläckar där så känns det som om man när som helst ska få nippran.

Efter många om och men så visade det sig att det kom in vatten vid skorstenen då det regnade så det var ett par gubbar uppe och joxade i ett par omgångar men till slut fick dom ordning på eländet och det kom nya gubbar som skulle riva ut isoleringen och lägga in ny sådan uppe på krypvinden. När detta var färdigt så kom det en snickargubbe som rev taket på lilla toan och efter en tid satte upp ett nytt snyggt vitt tak. Då såg ju den gamla sunkiga lila toan för bedrövlig ut. Det ena drog med sig det andra.

Här är en bild på när jag brottades med lister som satt som berget med 10+ cm spikar BAKOM rören. Det där höll på att ta kål på mig. Det går ju lite sakta också med det mesta eftersom jag har ont i handlederna och tummarna funkar inte. Men allting går bara man får svära lite och eländas mycket. Som tur var blev inte det nya fina vita taket svett i kanterna av mina svordomar fast det måste ha varit gränsfall där.

När så listerna äntligen efter många om och men var borta så skulle ju toan målas om också. Jag tog hojen och for iväg till en färgbutik i närheten och traskade in och fick tag på en väldigt trevlig gentleman som skulle hjälpa mig att hamna rätt. Jodå, han gjorde nog så gott han kunde den gode mannen men jag slår vad om att han var bra svettig när jag gick därifrån. Jag hade med mig bilder på min toa och måtten så han fick titta på dem för att veta hur mycket färg jag skulle behöva ha.

Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en gul toa. En riktigt gul en. Inte så där urinprovsfärg utan jädrar i mig det skulle vara gult som självaste solen. Joråsåatt! Den vänliga mannen försökte på alla möjliga artiga och fina sätt tala om för mig att om jag valde en knallgul så skulle det bli väääääligt mycket gult på det lilla utrymmet. Japp, sa jag precis så vill jag ha det. Jag nästan såg hur han led av vetskapen om att jag var totalt lost i färgkartorna och dessutom envis som en röd gris och inte det minsta mottaglig för goda råd från en som varit i branchen länge. Han hade dock gjort vad han kunnat.

Han blandade till den solgula färgen åt mig och jag körde ner hinken i cykelkorgen och fräste hem och kände mig väldans nöjd. Ända tills jag hade målat hela toan gul 1 gång. Då jädrar var det inte så kul längre och jag var inte alls nöjd med mitt idiotval. Varje gång jag öppnade dörren och gick in så kändes det som om färgen åt upp mig. DÅ fattade jag vad mannen i färgbutiken varnat mig för.

Ny cykeltur till färgbutiken. Samma man var i tjänst och han såg lite halvrädd ut när jag stolpade in. Hej hopp sa jag nu är jag här igen och jag vill ha ny färg så jag kan måla över det gula. Han frågade om jag kom ihåg vad han sagt när jag beställde den förra blandningen och jag sa att det hade jag stenkoll på och att ingen skugga skulle falla på honom för mitt färgval för har jag bestämt mig för något så blir det så oavsett vad någon annan säger. Är huvudet dumt får plånboken lida sa jag. Han var mycket lättad över att inte få skäll för det hade han fått veckan innan av en tant som köpt fel färg och sedan skyllt på honom. Mig hade han tur med för jag har inga som helst problem att stå för mina tillkortakommanden och felval.

Nu kom vi tillsammans…….här är det fina ordet tillsammans när det funkar som bäst…..fram till en riktigt fisig färg som jag aldrig i hela livet skulle ha haft som förstaval men som nu kändes som ett klockrent mjukt och snällt val efter det gula. Här nedan kan ni se lite av det gula och början på fisfärgsvalet som jag trots allt blev nöjd med. Det skulle blivit ännu gulare efter andra strykningen och inte ens jag hade pallat för den färgprakten. Jag trodde heller aldrig att jag någonsin i livet skulle tycka att grå var en bra och trevlig färg. Det är mycket man lär sig på en toalettrenoveringsresa.

När så väggarna var målade två gånger vilket tog en väldig tid eftersom jag var tvungen att måla lite i etapper eftersom toan är så smal så det går liksom inte att bocka sig ner utan att slå ändan i motsatta väggen och det är inte så jädrans kul när den är nymålad. Man gör det bara en gång kan jag säga. Så när hela toan var målad så var det dags för att få ett nytt golv inlagt. Det är något som måste göras på det här nya våtrumssättet med matta en bit upp på väggen för annars gäller inga försäkringar om det skulle hända något. Det kom en karl som skulle ta ut den gamla mattan, mäta och fixa underlaget för mattan. Den karln var lång. Säkert 180 cm i alla fall och han hade jämt göra att få rum där han skulle in under handfatet och bakom röret till toan. Jag sa åt honom att när mattläggar’n skulle komma så borde dom se till att skicka hit den kortaste dom hade. Det gjorde dom. Han sa själv att det var knivigt att få plats med allt trots att han var kort. Han måste ju sitta på golvet och det blir liksom ingen plats för benen. Det blev inte mycket plats kvar till verktyg och värmeblås och allt annat. Nåja, han klarade det och så här fint blev det när han var färdig.

Ja kära vänner efter det så var det dags att ringa till killen som tog ut den gamla toan och säga till honom att nu kunde han få komma och sätta dit en ny och fräsch toa åt mig. Det gjorde han och ja jag kan väl inte säga annat än att det känns toppen att äntligen efter alla månader utan toa uppepå slippa slira nerför trappan om jag behöver gå upp på natten. Så här blev min nya fina toa. Det ska bara upp någon tavla i klatschig färg så det lyser upp lite. Men jädrar så nöjd jag är. Vardagslycka är en fungerande toa.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin början på februari……med eller utan besvärliga toaletter