Bibbis blandning

Det var dags att tömma välgörenhetslådan igen men trots att jag försöker så blir den nästan aldrig helt tom. Nu gick i alla fall alla tjockare värmande plagg iväg i en låda till Slättmissionen.

Som ni ser så är det sådant som jag visat upp tidigare vartefter jag stickat klart men där är också de vantar jag köpt och så en poncho som dottern gjort. Det har blivit mycket gjort till vuxna under sista åren faktiskt. Det är ju inte bara barn som fryser och jag har fått se bilder på gamla tanter och farbröder som knappt har kläder på kroppen. Allt detta som jag visar ovan har gått till Rumänien och landsbygden där som gör mig förtvivlad. Jag delar en bild med er som jag fått från Ingrid på Slättmissionen. Detta är en by i Rumänien dit de åker med hjälpsändningar. Jag brukar inte vara politisk på bloggen men ibland måste man ju fundera på hur det ens är möjligt att detta är ett EU-land på 2000-talet. Många känslor far runt i kroppen av det och med tanke på hur många miljarder Rumänien fick för att lösa problemet så undrar man i vems fickor dom pengarna hamnade.

Men blir man så himla varm i hjärtat när man vet att man faktiskt är omgiven av människor som jobbar i det tysta och gör små underverk med sina värmande plagg till utsatta barn och gamla. Allt måste inte vara stort och påkostat och påhejat av tidningar och tv utan det räcker med det lilla. Omtanken om en medmänniska. Ett par varma sockor kan göra även småkillar jätteglada.

Jag har ju två vänner som jag kallar T, en kvinnlig och en manlig. Den kvinnliga T har gett mig massor av saker och kläder som jag skickat till höger och vänster. Här fick jag lite allt möjligt i en påse.

Spetsar, blixtlås och sytråd i olika färger och så lite restgarner. Restgarnerna behöll jag själv och ska använda till mormorsrutor som jag när jag någon gång tagit mig i hampan och monterat ska bli en färggrann filt som ska värma någon liten.

Resten, sybehören, dessa skickades till en grupp kvinnor i Rumänien som träffas och handarbetar och det har samlats in stickor, virknålar, garner, halvfärdiga och nya broderier, ja allt som har med handarbete att göra och nu träffas de här kvinnorna regelbundet. Jag läste dock att under vintern har det varit svårt att träffas för de är visst i en skolsal och den eldas inte när inte barnen är där. Men kvinnorna ger inte upp utan försöker bibehålla sin gemenskap och glädjen i att handarbeta tillsammans. Så ni ser, även små gåvor kan ge ringar på vattnet. Vardagslycka är när man kan ge andra möjlighet att utvecklas.

Jag tycker vi fortsätter att tillsammans värma världen. Lite i taget och med det vi har och med det vi kan. För det är ju så att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Så vi fortsätter att ge närvärme eller fjärrvärme och omtanke om våra medmänniskor. Vi behövs och är som Ingrid brukar skriva, värdefulla. Glöm aldrig det mina vänner. Ett par varma sockor, en kram, ett vykort eller ett telefonsamtal…..allt värmer och har stort värde för ni vet ju att det inte bara är utetemperaturen som kan kyla utan ensamhet kan kyla lika mycket eller ännu mer. Så vi ger minsann inte upp. Vi tassar på. Sakta men säkert mot det mål vi själva sätter upp för oss…..*tass tass*.

Bara för att ni hänger med här och för att solen lyser och det är en finfin tisdag och jag har deklarerat klart på nätet så bjussar jag på mina fina krokusar som sitter vid min veranda.

Detta var förra veckan och dagen efter att jag tagit den här bilden så såg det ut så här.

Snön ligger kvar på ena halvan av baksidan men i övrigt är det snöfritt. Men det är ju så här det är, vårvädret och höstvädret är ju väldigt lika. Det svänger vilt mellan årstiderna med bara någon dags mellanrum. Men det är väl det som är tjusningen med att ha fyra årstider. Fast i ärlighetens namn är jag less på vintern nu och framförallt på den evinnerliga blåsten. Nu räcker det. Nu vill vi ha sol på våra näsor och kunna skutta ut utan att halka omkring. Men vi håller ut för vi går åt rätt håll.

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag………med eller utan deklaration