Jisses vilken värme. Det är över trettio grader och jag har inte stuckit ut nosen sedan klockan var åtta i morse. Då satt jag ute på altanen på baksidan och det var lagoma 19 grader. Så för första gången den här sommaren åt jag min frukost ute. Jag gillar inte att äta ute annars för jag får ju spader om det kommer en geting eller två. Nu var det dock 24 grader inomhus och 19 på baksidan så då var det lätt att strunta i eventuella getingar och ta kaffe, macka och tidningar ut i svalkan.
Apropå getingar. Dom skrämde sk*ten ur mig i våras när dom hotade med att det skulle bli getingsommar. Det blidde visst inte det. Jag har fått in en enda geting under sommaren hittills och den fick jag iväg ut med lite idogt viftande med flugsmällan samt en hel del mycket väl valda ord. Han gav upp och tog samma väg ut som han tog in. Jag ska väl kanske inte stödda upp mig för mycket för än är det ju sommar och dom hinner nog hitta mig. Om dom prompt vill.
Nu är det i alla fall hett, inte bara om öronen utan om hela Karlsson. Jag har ju väldans svårt med värmen men jag tror jag klarar mig finfint idag faktiskt. Jag har vidtagit åtgärder för överlevnaden i god tid så här finns det resurser. Kylskåpet, frysen och badkaret är mina bästa vänner vid värmeböljor.
Frysen är välförsedd med Piggelinglassar och isbitar och i kylen ligger två vattenmeloner och så har jag som vanligt blöta handdukar i plastpåsar i kylen och när det blir riktigt besvärligt ligger det även en och annan blöt klänning i en plastpåse. Handduken är jätteskön att lägga om halsen för det blir skönt för huvudet och klänningen tar jag på mig och den är så jädrans kall så tänderna klapprar nästan men oj så skönt jag tycker att det är. Då kyler jag ner kroppen lite fort och jag låter klänningen torka på kroppen. Det brukar gå ganska fort faktiskt. Annars är ju badkaret till hälften fyllt med kallt vatten toppen att gå och doppa sig i med jämna mellanrum. Jag gillar det.
Istället för att gå och köpa dyrt te på tetra så kokar jag en väldans massa te och ställer in i kylen när det har svalnat.
Det är himla gott att dricka när det är varmt. Annars är det väl mest vatten som gäller.
En annan sorts värme håller dom ju på med här hemma på min gata i stan. De byter ut fjärrvärmerör. När jag skulle iväg till affären en dag så såg jag hur en lastare drog iväg med de gigantiska rören som var inbäddade i gammal cement. Vart han gjorde av hela fadderasket har jag inte en susning om men han drog alltihop efter gatan med viss möda.
Som vanligt var jag så trög och seg med att få upp min kamera så det hann ju nästan försvinna bakom häckar och träd. Men ni ser på ett ungefär hur det såg ut.
När vi ändå är inne på fjärrvärme och lite väder och närmiljö så såg jag den här finfina lådhojen en dag när jag var ute och flaxade omkring. Det är tydligen något som en del inom kommunen använder. Det var en karl som höll på att göra snyggt och få bort ogräs längs kanten mot ån och han hade parkerat den här vid sidan om. Jag tyckte den var himla fin och jag blev faktiskt lite extra glad att se den. Tillbaka till det enkla kändes det som. Det blev nästan lite nostalgi för jag kom att tänka på pappas kompis som alltid körde flakmoppe och andra som byggde lådor på sina flakmoppar och de såg ju nästan ut som den här fast hemmabyggda då.
Jag hoppas ni har det bra och att ni inte har det alltför svårt med värmen. Förr när det var varmt som själva vojvoj så åkte man och badade. Det har jag inte gjort på många herrans år. Jag som egentligen älskar att bada och ligga i blöt. Jag har ju dykcertifikat också men det är också många år sedan jag dök. Undrar varför man slutar med saker som man egentligen älskar att göra. Hmmm……..jag får fundera på det. Ja detta var allt för idag och jag laddar för att gå ut i solen och titta om posten har kommit. Numera kan man ju inte bara öppna ytterdörren och lyfta på postlådelocket utan nu ska man ju ut och runt hörnet till garagen men det går ju det också men jag tänker inte stanna kvar och sola mig precis utan jag far nog ut och in igen som en oljad blixt eller förmodligen mer likt en trimmad köttbulle.
Jag hoppas ni alla har det bra …………med eller utan iste och lådhojar
Den här värmen tar knäcken på mig tror jag. Jag blir alldeles matt och orkar ingenting och jag får verkligen ta i med hårdhandskarna mot mig själv för att utföra det allra minsta. Jag har ju alltid haft svårt med värmen men det känns lite som om det blir värre med åren. När det är 28,8 på skuggsidan och 30 på baksidan som ligger i halvsol då väljer jag att stanna inne där det ”bara” är 27 grader. Jisses. Det är som vanligt till att blöta en sommarklänning och lägga i en plastpåse i kylen och ta på sig när det börjar närma sig kokpunkten för min arma kropp. Dessutom har jag ju mitt älskade badkar. Jag spolar i halvt med kallt vatten och sedan går jag och doppar mig där flera gånger om dagen för att sänka temperaturen. Men hujedamej för den här värmeböljan. Jag vill ha en vanlig gammaldags svensk sommar där det är runt 23-24 grader varmt. Det räcker. I alla fall för mig. Men vi är olika. Jag har vänner och även en del grannar som älskar den här värmen och njuter i fulla drag av den. Det är tur att det finns något för alla. Snart kommer min tid. När det blir kallt som själva voj voj och näsan fastnar ihop när man sticker ut den för att kolla läget. Det gillar jag. Tjockt med kläder i lager på lager och sen ut i kylan. Som sagt, tur vi är olika och att det finns något för alla.
Precis när man svalkat av sig och känner sig ok så vänder det blixtsnabbt och svetten sprutar. Varför då undrar du. Jo när jag hade svalnat av och höll på att plocka med mina garner så blev jag tvungen att hastigt besöka damrummet. Upp med locket, ned med ändan, upp med ändan och gasta i högan sky för vem fasen vill ha en sådan här någonstans på kroppen och särskilt inte där han just hade varit och fladdrat.
Jag har trälock och då är det ett mellanrum på en dryg cm upp till ringen och där måste den ha tråcklat sig in eller också när jag stängt locket. Jag har faktiskt ingen aning men den var där och antastade mig på ett mycket oanständigt och otrevligt sätt. Huvva! Om ni funderar på det andra djuret så är det ”sulpen” som dottern kallade sköldpaddan när hon var liten. Den är mitt badsällskap och jag har ingen badanka som en viss kompis tror. Den här bilden är tagen vid annat tillfälle för den jädra harskranken som attackerade mig klarade dessvärre inte mitt våldsamma vrålande ninjaviftande med en handduk innan jag såg vad det var.
Eftersom värmen gör att jag svettas omåttligt så är det svårt att både sticka och virka så det ligger lite på sparlåga. Det har dock hänt att jag gått ut tidigt på morgonen på baksidan när det varit runt 18 grader och då satt mig och sticka bara för att njuta av den svala luften. Det har varit skönt att ha den stunden. Kan jag inte sticka så finns det annat jag kan göra och som passar fint att göra ute innan solen kommer över på baksidan helt. Jag får ju lakan som folk inte vill ha längre. Det kan ju vara att de tröttnat på färgerna när det gäller påslakan och att de blivit slitna och gått sönder när det gäller underlakan. En del köper billiga lakan på loppis och lämnar till mig. Av dessa river jag remsor som är 8 cm breda av de vita lakanen och river tygblöjor 70×70 av de färgade överlakan jag har. På det sättet går allt åt och om jag måste klippa bort där det är hål så blir det kortare lindor eller tvättlappar av det som går att använda.
Varje lakans remsor rullar jag ihop till en stor rulle och nu i coronatider när vi inte träffas mina kompisar och jag så packade jag i ordning rems-rullarna och så kom kompisen G och hämtade dem. Det var sju lakan den här gången. 103 remsor.
Dessa remsor rullar min kompis och fäster med en liten tejpbit och så får jag tillbaka dem och skickar dem den här gången till AFFC (Aspeboda Foundation For Children) där de hamnar i en by i Gambia som har en liten sjukstuga. Tidigare satt vi ju tillsamman och rullade lindor och språkade glatt men nu i coronatider så får vi p g a underliggande sjukdomar vänta med umgänget. Var sak har sin tid och om vi är rädda om varandra så kan vi snart ses igen.
Jag blev riktigt glad när jag för lite sedan fick en så fin sommarbukett av en granne. Det var små blommor från hennes baksida och de var så söta och somriga.
Vardagslycka kan vara en liten rar bukett given med hjärtat. Vardagsolycka är att få en harskrank i………..*ryser*.
Jag hoppas ni alla har en fin tisdag……..med eller utan små buketter av sommar.
Jag får banne mig dåndimpen av den här värmen. Hjärnan känns som mos och man orkar ingenting. Det känns som om man slösar bort sina dagar genom att likt en sengångare göra allting sakta sakta för att inte sätta igång svettfontänen. Jag avskyr att svettas och har alltid så långt bakåt som jag kan minnas haft svårt för värme. Det börjar redan när det är 25 grader varmt ute. Då pustas det och stönas och svettas så det stänker. När jag kollar på mina dambekanta och kompisar så inte fasen är det någon som svettas på det här oattraktiva sättet jag gör det på. Dom noterar att det är varmt och så är det bra med det medan jag alltid får ha med mig en packe pappersnäsdukar att torka rinnande svett med (i ansiktet). Jag vill också kunna svettas snyggt men det kommer väl aldrig att hända.
Men jag har fiffilurat ut några saker som funkar bra för mig och kan dessa enkla knep hjälpa någon annan så är det kanoners. Så här ska ni få se första knepet på bild
Kallvatten i småflaskor att ta till. Se till att inte dricka hela eller halva flaskan på en gång för då rinner det bara rakt igenom. Ta några klunkar och pausa innan du tar några till. Påsen till vänster och den i mitten innehåller var sin handduk som ligger i kallt vatten och påsen till höger är en tunika som ligger i kallt vatten. De har legat över natten i kylen och är jag hemma och storknar i värmen så tar jag ut tunikan ur påsen och vrider ur överskottsvattnet och tar på mig den och låter den torka på kroppen. Det känns så svalt och skönt en lång stund.
Ska jag däremot ut och cykla i något ärende så är det iskall blöt handduk om halsen som gäller för att man ska överleva. Man behöver ju se till att hålla nacken sval.
En annan liten sak som är kanoners att ha till hands i den här värmen är en liten sprayflaska innehållande vatten. Man sprayer på både på naken hud och under kläderna och låter det torka på kroppen.
Men det som har hjälpt mig allra mest under den här ruskiga värmeperioden har varit att spola i kallt vatten i badkaret och sedan lägga sig i det och svalka av sig så där femtioelva gånger per dag. Jag lägger mig och doppar även huvudet så jag bara har ansiktet över vattnet. Jag svettas ju så vansinnigt i hårbottnen. Ligger man kvar fem-tio minuter så håller man sig sval länge. Jag bjuder på en liten badbild på en sköldpadda, två fräkniga ben samt två randiga fötter som INTE är smutsiga utan har fått randig solbränna av sandalerna.
Ja det var några av mina knep och tips för att klara av extremvärmen. Har man sedan världens bästa grannar som kommer med både sött, blött och salt att äta så är väl det en vardagslycka i sig. Iskall melon är väl toppen. De små tomaterna hann knappt ner i skålen förrän de var uppätna. Mums.
En rosa vardagslycka fick jag av vännerna A och B. Den är så söt. Blommorna ser ut som pyttesmå rosor. Jag hoppas den ska trivas hos mig.
Jag hoppas att ni alla har det bra i värmen…….med eller utan sköldpadda i badet
Jag och marknadskompisen skulle ju iväg på marknad förra lördagen så jag hade faktiskt färdigställt två stycken kvastar. En röd och en grön. Det var två kvastar med stickade överdrag på skaftet. Sedan målade jag borstdelen och en liten bit upp på skaftet, limmade dit några små djur och lackade så över hela fadderasket. Jag sålde båda kvastarna till samma tant. Jag var inte helt hundra på om jag skulle skoja som jag brukar och säga att nu har du färdtjänsten till Blåkulla säkrad så jag lät bli.
Vid ett av mina besök hos kamraten T som jobbar på Kan & Vill så inköpte jag denna skylt. Den sitter på brevlådan men nog fasen ramlar det ner en och annan räkning i alla fall. Märkligt.
Ibland när jag känner mig stressad eller lite nedstämd så blåser jag såpbubblor. Jag kom på det för lite sedan att det kanske skulle vara något att ägna sig åt nu när man inte röker längre. Förr tog man ju alltid en cig och tyckte att man att livet blev lite lättare.
Jag köpte en burk såpbubblor och jag tycker att det har varit kanoners. Stå eller sitta och blåsa och sedan följa de vackra skimrande bubblornas väg. Det är faktiskt avkoppling. En dag när dottern och barnbarnet var här så undrade dom vem som skulle få såpbubbleburken. Det är min sa jag. Då visade det sig att båda två ville blåsa bubblor så jag rotade under diskbänken och fick fram den stora burken med såpbubblor som jag köpte till barnbarnet när han var liten. Nu är han snart 15 men båda han, jag och dottern var ute med varsin burk och blåste bubblor av hjärtans lust ute på gräsmattan. Härligt! Dom gamla såpbubblorna som stått under diskbänken i 10 år funkade kanoners. Ibland är det bra att spara. Vardagslycka är att kunna leka tillsammans fast alla är vuxna.
Här hos mig är det galet varmt både ute och inne. Man vet inte riktigt var man ska göra av sig faktiskt. Jag har lite svårt för värmen men jag brukar spola i svalt vatten i badkaret och sen går jag dit och doppar mig då och då. Det funkar. Här hos oss har vi inte fått en droppe regn på någon månad så det är så torrt så det är inte klokt. Jag ser faktiskt fram emot att få rejält med regn framöver.
Jag hoppas ni alla har det bra i värmen…….med eller utan räkningar.
Här i stan så har vi en liten butik som heter Kan & Vill. Den drivs av kommunen och de som producerar det som säljs där har alla någon form av funktionshinder. Detta hindrar då inte den stora arbetsglädje och fantasi som finns hos var och en och som liksom flödar över en när man öppnar dörren och stiger in.
Bakom butiken så ligger självaste tomteverkstaden om man så säger. Där händer det saker hela tiden. Där framställer duktiga medarbetare almanackor och funktionsbilder som används i olika gruppboenden och på andra ställen. Här får ni se ett litet exempel på vad de gör
Almanackorna är helt suveräna och jag gillar att det finns utrymme för ”hur mår jag idag”. Det finns dock vanliga almanackor utan de tre indelningarna.
Förut fanns det fullt med tjejer som satt och stickade, virkade och pysslade också men de har fått flytta till något annat ställe. Varför vet jag inte men så är det. En vävstol finns det i alla fall kvar.
Jag hade plockat i ordning massor av tyger som jag lämnade till min tidigare arbetskollega som är arbetsledare på Kan & Vill. Det var tjocka gardintyger och jeanstyg. Det behövdes mer tyg till att sy väskor av och jag hade ju massor av tyger bara liggande så det passade fint. Plockade även ihop lite pärlor, några stora snäckskal och några ulliga garnnystan.
Är ni i stan så ta och kila in och shoppa lite på Kan & Vill. Man hoppas ju att den lilla butiken får finnas kvar i evighet. Det måste ju för jisses finnas pengar till att synliggöra de allra tystaste också. De som finns där fast de inte hela tiden ropar högt om hur duktiga de är. De som är en tillgång och som man har så mycket att lära sig av. De som ibland ser på livet på ett annorlunda sätt än man gör själv. De som p g a handikapp kämpar hårt varje dag med sitt arbete. Våra medmänniskor. Jag hoppas butiken får finnas kvar. Länge.
Dagens vardagslycka är den rara buketten med blåbärsris som min goa granne A-M gav mig för ett bra tag sedan. Nu har den blommor och jag nästan väntar på att jag ska få skörda blåbär.
Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……med eller utan blåbärsris.
Nu när det börjar mörkna allt tidigare och det är mörkt när man går på morgonen så är man i ett väldigt behov av sådant som piggar upp och får fart på glädjen i kroppen. Då är färger någonting som funkar fint för mig. Jag blir glad av färger och glädjen liksom studsar runt i kroppen. Så nu ska jag visa några av veckans glädjeämnen.
Vi kan börja med fontänen. När den var ny och fungerade så höll den på att göra mig vansinnig. Den ändrade färg fem sex gånger på någon minut och påminde om ett tivoli eller ett flipperspel. Sen kollapsade ju eländet turligt nog och när den sedan kom igång efter något år så har den sprutat bara vatten. Ingen färg. Jag har tyckt att det varit kanonfint. Men så var det en vän som bor i Boråstrakten som tipsade mig om att det faktiskt var färg på vattnet. Jag fattade ingenting. Jag cyklar ju förbi där i halvsjutaget varje morgon och hem varje lunch. Då har det inte varit någon färg. Ännu lustigare är ju egentligen att man ska få höra ifrån Borås hur det funkar med fontänen här.
Men nu har jag löst gåtan med det tror jag. För nu ser även jag att det är färg på vattnet. Nu när det är mörkt så har dom ändrat till färg. Tidigare hade dom säkert haft färg på vattnet under kvällen och natten bara. Då är ju inte jag ute och far så det hade jag missat. Nu ser det ut så här på mornarna när jag cyklar förbi och jag blir jätteglad av det. Det är väldigt fint i höstmörkret. Dessutom flipperspelar inte färgerna utan det är en och samma färg. Tjusigt. Men under dagen återgår den till ”vanlig vattenfärg”.
På min cykelväg till och från bussen till jobbet så passerar jag ju över bron och vattnet vid fontänen. På ena sidan av bron är det en park och där i hörnet mellan cykelbanan och parken hittade jag den här trevliga stenhögen en dag. Tänk så enkelt det är att göra någon glad för nog drog jag på smilbanden när jag såg det här
Som mindre lustig bonus fick ni se skuggan av mig. Nog för att jag är lite rund och har volanger runt midjan men här ser det ut som om jag var iklädd ett mindre tvåmanstält. Hujedamej!
Min dotter är ju precis som jag lite lattjo. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon sprutar ur sig idéer som hon sedan omsätter i praktiken. Det gör ju inte jag, jag har massor av idéer men de stannar tyvärr oftast i idéstadiet. Hon vågar sig dock på allt möjligt medan jag storögt bara glor och beundrar. Här ska ni få se vad hon hittat på den här gången. Inte nog med att hon gjorde mastodontöverkastet av små mormorsrutor nu håller hon på med en långtröja i …….just det, mormorsrutor. Himmel och pannkaka vilket jobb. När jag frågade henne var hon fått mönstret ifrån så tittade hon frågande på mig och sa att inte hade hon något mönster utan hon provade sig fram. Sådan skulle man vara. Här kommer skapelsen, full av färg. Något som man blir riktigt glad av att se
Den är ju som sagt och synes inte klar än. Men det ska bli kul att se den färdig. Heja dig S! Den är ju gjord helt i restgarner så det är återvinning när det är som bäst.
Dagens vardagslycka får bli höstens sista blommor från min granne A-Ms land. Så fina och så färgglada. Zinnea tror jag bestämt att de hette de små glädjespridande växterna. Tack snälla A-M o I för all blomsterglädje jag fått under sommar och höst.
Nu hoppas jag att ni alla har en riktigt färglad lördag……med eller utan läskiga skuggor.
Alla som pillrat med små små rocaillepärlor vet att dom far omkring som bara sjutton när man ska försöka få dem på nålen. Här kommer beskrivning på en enkel pärlhage som fungerar toppen tycker jag.
Yttermåtten är 25×19 cm. Träribborna runt är 1,5 cm. Till botten behöver du 1 disktrasa av den ”luddiga sorten”, en bit skumgummi och pappskiva. Spika eller limma ihop ramen. Ta disktrasan och lägg över pappskivan. Vänd sedan skivan och vik in den överblivna trasan, lägg skumgummit över och häfta fast bottenskivan med ramen med häftpistol. Voila….där har du en alldeles utmärkt pärlhage.
Skumgummit i botten gör att hagen inte glider runt om du har den i knät.
Jag hoppas ni alla har en ledig skön lördag………..med eller utan pärlor och hagar.
För ett bra tag sedan i våras så fick jag ett stort nystan Big Verona av min snälla granne A-M. Det har fått ligga till sig ett tag men sedan startade jag buss-stickandet igen. Så nu har jag 10 stycken mössor i varierande storlek klara. Hela högen ska skickas iväg till Slättmissionens Hjälpande Hand för vidare befordran världen.
Jag tycker det är jättekul att sticka med självrandande garn. Då behöver man inte tänka på att byta färg utan stickar bara på i godan ro. Plus att man slipper fästa en jädrans massa trådar. Nu blir det bara två trådar och det passar mig kanoners.
Nu har jag startat ett arbete med att sticka tvättlappar i bomull. Jag fick två nystan i en vacker gul färg ifrån finaste C med posten. De har också fått ligga till sig men nu har dessa två nystan talat om att de vill bli tvättlappar. Inte nog med det. För evigheter sedan så hittade jag fem stora härvor likadant garn hos Röda Korset. Jag köpte hela rasket men har inte haft en susning om vad det passade till. Nu har jag vevat nystmaskinen så det rök om det och det resulterade i att två härvor blev snyggt och prydligt uppnystade.
Om ni lägger märke till de mörkare plopparna mitt i nystanet så är det precis som det ska vara. Jag brukar knyta på en stump garn i avvikande färg i änden på garnet innan jag börjar nysta. På så sätt har jag bara att ta tag i det olikfärgade garnet och dra så får jag fram änden och kan börja sticka och ta garnet från innanmätet av nystanet. Ett litet bra tips.
Jag hoppas att C tycker det är ok att jag stickar tvättlappar av garnet hon skickade till mig. När jag gjort en hög lappar så ska jag skicka dessa till Aspeboda Foundation for Children.
Mönster till tvättlappar i bomullsgarn: lägg upp 3 maskor. Öka 1 maska i början på varje varv. Sticka till önskad storlek. Jag har börjat sticka ihop de två första maskorna på varje varv då arbetet mäter 18 cm. Jag använde lite grövre stickor för att det skulle bli luftigt.
Jag nystade ju så det rök om nystmaskinen. Inte nog med det jag tog och filade fötterna ute på altanen i en paus. Då rök det också. Så om ni händelsevis nåddes av ett mystiskt moln så kom det från mig.
När jag filade fötterna upptäckte jag att jag var rynkig på knäna. Visste faktiskt inte om att man kunde bli det. Hur ända in i baljan går det till. Det skinnet borde väl vara spänstigt och fint när man stolpar omkring på skånkerna hela tiden. När jag funderade över detta så lät mannen lite konstigt i sin solstol och undrade om det kunde bero på att jag knäskurat för mycket. Knäskurat? Jag? Näääääää, inte ens det kan jag skylla på.
Jag hoppas ni alla har en härlig solig tisdag……………med eller utan skrynkliga knän.
Japp nu är det laddat för en arbetsdag. Frukostmackor och en banan åt mig och en påse smulat bröd till våra fåglar. Vi har nämligen 7 gråsparvar som vi matat sedan i somras. De är födda inne i väggen. Hmmm……låter kanske märkligt men så här är det. Vi har ju en rökruta på baksidan av kontoret och där i ytterväggen finns tre sprickor. I dessa sprickor har det bott fåglar i åratal. I år blev det 7 ungar och dessa har stannat kvar.
Så varje morgon steppar jag ut med påsen i handen och är dom inte på plats så ropar jag ”var är alla mina pippisar”. Då flaxar det till runt öronen och dom kommer farande. Sedan mumsar dom små liven och efter det så är det förmodligen sovstund. Vi är två som matar pippisarna. En gubbe och jag. Det är så mysigt att ha dom där och så är det nästan som våra bebisar eftersom de är födda i väggen.
Men det viktigaste på bilden är ju innehållet i snapsglaset. Det är finemang att ta sig en pruttare på morgonen. Det gör väl alla. Eller? Nåja nu är det ju inte alkohol precis utan en riktig hälsosnaps. Jag fick inspirationen till att koka ihop den här ingefärssnapsen här
Jag tycker faktiskt att jag blivit piggare av att ta den här god-morgon-snapsen några dagar och ska fortsätta med det. Dessutom gillar jag ingefära så det är inte ett dugg plågsamt att svepa glaset. Tvärt om.
För att det inte ska bli alldeles för rart så ska ni få en bonusbild från vårt 64-miljonerstorg. Om inte dessa halkmattor får någon på fall så blir jag förvånad. Inte nog att det ser ut som skit det är riktigt farligt också.
Nu har kommunmupparna äntligen kommit på att det faktiskt behövs kanter runt bassängerna så nu ska det upp någon slags metallgaller. Det blir spännande att se hur det kommer att se ut. Fortsättning följer.
Jag hoppas ni haft en hyfsad tisdag………..med eller utan snapsar och snubbelmattor.
Har ni gamla glödlampor som ligger och skräpar så kan ni göra som min grannes barnbarn Helen, tillverka söta pingviner med luvor. Perfekt att hänga i granen eller på annat fiffigt ställe. Nog är väl det här ett kanonfint återvinningssätt för gamla lampor.
Man blir jätteglad när ungdomar är kreativa och uppfinningsrika. Det bådar gott för framtiden. Jag fick en riktig Pingukänsla när jag fick dessa små pingviner i min hand. Men fram med er egen kreativitet nu gott folk. Nog skulle man väl kunna måla några glödlampor så de ser ut som t ex Mumintrollet. Fritt fram att skapa.
Hoppas att ni alla har en bra tisdag…………med eller utan pingviner.
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 