Julmarknad på Munktellmuséet

I lördags stod jag tillsammans med min kompis på en julmarknad på ett museum som  består av gamla maskiner. Det är väldigt svårt att få till det ”juligt” där men det var ok. Vi stod väldigt bra till men de som stod ute i ingångshallen hade ytterkläderna på samt mössa och vantar så för dem var det som att stå ute. Minus blåsten då. Nåväl, det hade i alla fall samlats lite olika slags människor med sina olika hantverk. Det är alltid roligt att gå runt och se vad alla andra har och bli påmind om hur många duktiga och kreativa människor det finns. Man får idéer och man delar med sig av egna erfarenheter. Det är kul. Här ska ni få se några utav deltagarnas alster.

Först ut är Vera Brännström med sina underbara sjalar i nuno felting. Det var en teknik som jag aldrig har hört talas om. Som jag förstod det så var det ett slags blandning av ull och silke som man tovade. Hantverket var tydligen ursprungligen från Ryssland. Tunt som spindelväv. Underbart vackert.

DSC03823.JPG
DSC03821

En ung kvinna som hade sin kamrat med som språkhjälp hade gjort tvålar i alla möjliga former och färger. Olika ingredienser för olika behov. Hon hade stora korgar med lite av varje som var jättefina.  Tvålar är ju jättebra julklappar. Jag gillar handtvålar faktiskt. Förr köpte jag alltid glycerintvål och nu börjar jag fundera på varför i jisses jag slutade med det. Hmmm.. Nu är jag ju väldans allergisk mot ganska många saker men jag köpte en påse badsalt med salt från Döda Havet. Vaniljdoft hade tillsatts och när jag kom hem på kvällen så lade jag mig i ett varmt bad med badsalt och oj så skönt det var och det doftade alldeles lagom mycket vanilj. Här kommer en bild på hennes bord. Om jag blundar så kommer jag ihåg doften. Mysigt.

DSC03818.JPG

Spindelvävstunna sjalar och doftagottsaker i all ära men är det vinter så är det verkligen ett par lovikkavantar man behöver om man inte som jag är allergisk mot ull. När jag var barn fanns det ju bara beigea vantar men numera finns de ju i alla färger.  Jag fick syn på dom här häftiga vantarna. Det är väl ett par vantar att bli glad av och jag tror faktisk att man kan ha dom till att skrämma älgar med också. Vardagslyckevantar som man blir glad av. Se själv

DSC03820.JPG

Om nu någon skulle vilja lysa upp tillvaron lite extra så fanns det ljus till det också från underbara Ljustorpet . Små fina Näshultavättar.

DSC03824.JPG

Till slut kommer en skakig suddig bild på en halsvärmare jag gjorde av restgarner. Den blev riktigt bra faktiskt och såldes direkt. Garnet är moa.

DSC03825.JPG

När jag tar kort hos andra hantverkare så frågar jag givetvis om lov först för en del vill inte att man tar kort för de är rädda för att man ska kopiera och det får man respektera. Jag frågar alltid om det är ok och berättar att jag brukar blogga om marknaderna och lägga ut bilder och så får de ett visitkort av mig så de kan gå in och kontrollera själva.

Sista bilden är lite vardagslycklig tycker jag. Tänk att rosorna är så otroligt vackra trots att de frusit. Världen är vacker ibland på sina ställen. De här rosorna får ni av mig bara för att ni vill komma in hit och hälsa på.

DSC03814.JPG

Jag hoppas ni har en fin dag……….med eller utan frusna rosor

Att gnälla i onödan och lite annat

Ibland kommer jag på mig själv med att vara onödigt gnällig, lat och trist. För några veckor sedan gick jag och våndades och pep dystert för mig själv för att jag skulle bli tvungen att gå ut och kratta löv på baksidan. Så här mycket löv var det ungefär

DSC02027.JPG

Jättemycket löv tyckte jag. Då. Sedan gick det någon vecka och jag skulle cykla genom stadsparken för att ta mig hem efter jobbet. Där såg det ut så här

DSC02006.JPG

Där kan man snacka löv. Så där gnällde jag i onödan. Madre mia om jag skulle komma upp på morgonen och det såg ut så där i min trädgård då fick jag nog dåndimpen. Plus något att gnälla över. Ibland behöver man nog tänka sig för både en och två gånger innan man sätter igång gnällerimaskineriet. Löv vid löv och ingen ände men nog är det fantastiskt vackert med den riktigt gula lövmattan. Så länge den inte befinner sig på min lilla bakgård vill säga.

Här kommer några fler marknadsbilder från Westerqvarn.

Anna Pettersson , bolandets design hade med sig sina vackra ljus. Jag tror hon var nöjd med försäljningen för jag såg var och varannan besökare traska omkring med en liten ljuspåse i näven.

DSC02036.JPG

Ulla Hallén från Kolbäck som står bredvid mig på marknaden hade med sig nysydda dukar och grytlappar i lappteknik. Jag köpte någonting som ska ges bort i julklapp så det ska jag försöka att inte skriva om.

DSC02032.JPG

Den här latmasken låg utanför under en gran och jag vet inte riktigt vem som var säljare. Såg ut att sova gott trots blåst och kyla.

DSC02035.JPG

Sist ut blir Aud Henriksson med sina tovade vättar och tofflor. Ull är ett så fantastiskt fint material att arbeta i så ofta blir jag sur för att jag har min allergi. Skulle så gärna vilja prova på att göra vissa saker. Tur att inte alla kliar sig fördärvade av ull för då skulle det ju inte finnas så här fina saker till beskådan och köp.

DSC02040.JPG

DSC02039.JPG

Vardagslycka måste vi ju ha med också. Det är viktigt och får inte glömmas. När man  får ett stort paket av brevbäraren och precis just har slagit i diskvatten. Vad ska jag göra nu? Öppna paketet först och diska sedan eller tvärtom. Det är svåra beslut man har att handskas med mellan varven det förstår ni ju. Vad tror ni jag gjorde först?

DSC01980.JPG

Just det, jag öppnade givetvis paketet från C och under förtjusta pip bläddrade jag bland böckerna. Den som mot all förmodan gissade fel får ta hand om disken. Okey?

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag…….med eller utan löv och spännande läsning.

Men va’ farao nu då

Man går in för något till hundra procent, med hull och hår. All in. Ligger i som en utter. Ändå blir det banne mig inte som man tänkt sig.  Då ställer man sig frågan: men va’ farao nu då?

När jag satt och stickade på min gula filt så tog jag lite paus i arbetet och snubblade runt på en del bloggar. Då såg jag någonstans hur någon hade gjort en stor mormorsruta i ullgarn, tovat den i maskinen och fått en kanonfin sittdyna. Jag rev fram några nystan tjock tjockt ullgarn som jag inte vetat vad jag skulle göra av och satte igång. Efter tio minuter var min böjvecksallergi i full blom men jag tänkte att jag ger mig inte för det här kommer att gå fort som rackarns. Det gjorde det och nöjd och glad slängde jag i den jättestora mormorsrutan i maskinen tillsammans med ett par jeans och en handduk.

Spännande var det när maskinen hade stannat och jag rotade fram underverket. Hmmm……snarare eländet i det här fallet. De innersta garnen hade tovat sig som jag ville men de yttre som det var mest av hade inte tovat sig alls. Med andra ord var det inte ullgarn men kliade ändå.  Så det hängde och slängde sladdrigt och dant runt det tovade. Jag tog en sax och klippte bort hänget och slänget och kvar blev det här

DSC01612.JPG

Jösses säger jag bara. Den räcker ju inte ens till att värma rumpan på den sällsynta sörmländska buskharen som vilar ute på baksidan.

Jag har dock inte tappat sugen utan funderar vidare på hur jag ska göra nästa gång jag får för mig att trixa med ullgarn.  Vilket lär dröja. Men man lär sig ju av sina misstag sägs det men jag är inte fullt på det klara vad det är jag har lärt mig av det här. Jag var ju bergis på att det var ull. Men blir det fler sådana här misstag så kan jag ju sy ihop dem och då räcker det till magvärmare åt buskharen.

Hoppas ni har en härlig lördag……..med eller utan havererade ullprojekt.

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag