Dottern hade det stora sovrummet uppepå när hon bodde hemma. Jag hade mitt pyttelilla sovrum vägg i vägg. Nu är det ju tjugo år sedan hon flyttade hemifrån och ända sedan dess har rummet varit oanvänt. Mannen började renoveringen av rummet och målade, tapetserade och lade nytt golv. Sedan blev han sjuk. Det låter nog vrickat men jag skyllde på rummet och jag har behandlat rummet styvmoderligt och använt det mest som ett rum där jag dumpade mina marknadsattiraljer, påsar, kartonger, boxar och en jädrans massa jox.
Häromsistens fick jag spatt och spader och satte full fart med att plocka ur rummet för att få till något vettigt i det annars så fina rummet. Här är det halvtömt
Här är var det utburna hamnade, i vardagsrummet alldeles utanför. Ser ut som ett upplag. Fy far ända in i baljan vart ska man göra av allt? Dåndimpen var nära förestående kan jag säga.
Men idogt arbete ger utdelning. I alla fall ibland. Här blev det kanoners och jag känner mig så nöjd med mig själv. Jag köpte ett gammalt antikt klaffbord av en av mina vänner och det bordet är jag hjärtans glad över. Senare ska jag göra i ordning och klä om en vit stol och ha vid bordet istället för den bruna. Visst blev det väl fint
Mattan är efter min älskade svärmor, Lilla tanten och det lilla runda bordet till vänster har min pappa gjort och foten och pelaren kommer ifrån en gammal golvlampa. Den ljusa byrån har jag köpt för en hundring på loppis för massor av år sedan och fåtöljen har jag fått av mina vänner A och B. Den bruna lådan med handtag har jag fått av en granne som tack för att jag vattnade. Helt galet enligt mig men hon ville kasta den och det ville definitivt inte jag. Byrån som det bara syns lite av är efter min mamma och inte helt i min stil men den får stå kvar tills någon hugad spekulant dyker upp och befriar mig ifrån dess närvaro.
Allt som jag släpat ut i vardagsrummet då? Jo jag satte mig och sorterade, fixade och trixade och till slut blev det så in i hoppsan bra så jag var banne mig förvånad själv. Konstigt att något kan bli så bra så enkelt. Jag är van vid att man får slita röven av sig för att saker och ting ska gå i lås. Men det är nog så att är det meningen så faller pusselbitarna på plats utan att man behöver slipa om dem för att de ska passa i hålen. Nu packade jag alla marknadsgrejer och attiraljer i boxar och på hyllor i garderoberna. Enkelt att se vad som är vad och se vilken box man behöver öppna för att fylla på i den som ska med ut på marknad. Sjalar i en box, dukar och fönsterremsor och lite smått och gott i en box, julgrejer i en box och mössor, halsvärmare och andra vintergrejer i en stor väska. Ja jädrar vilken ordning det blev.
Över boxar och bagar hänger väskor som innehåller bl a en kudde, packmaterial och tygväskor på galgar. Jag är helnöjd. Hoppas jag kan hålla den här ordningen. Det kommer att synas genast efter nästa marknad. Här kommer ett par bilder på garderoberna
Som sagt nu hoppas jag bara att jag mäktar med att hålla denna ordning. Nu ska jag bara spika upp en tavla på väggen och eventuellt sätta upp en gardinstång. En rar grön växt sitter redan i kopparkastrullen på fot som står på bordet. Jag är nöjd. Jättenöjd. Lite stolt över mig själv också faktiskt för att jag tog mig för att göra den här förändringen och för att jag faktiskt slutförde den också. Heja mig!
Hela det här rummet är ju en vardagslycka när det blivit så trevligt och ordnat. En annan vardagslycka är den vackra rosen med blad omkring som vilade på vatten i en skål. En gåva från min granne A-M. Hjärtevärmande och den har sin givna plats bredvid mannens ljus på köksbordet.
Jag har det så bra. Jag tänker ofta på det. Jag är så tacksam för allt jag har. Min dotter, mitt barnbarn, mina vänner och möjligheten att få vara hemma och styra mina dagar. Jag får så mycket kärlek och omtanke så jag hoppas verkligen att jag ger tillbaka lika mycket. Jag hoppas ju att jag gör det men nu när jag skriver om det så känner jag mig plötsligt lite osäker. Jag försöker i alla fall. Varje dag.
Jag hoppas ni alla har en finfin kväll……..med eller utan nystädade rum
