Jag och sport är ju två saker som sällan möts och trivs tillsammans om det nu inte gäller F1. Då är jag på tå och försöker att ha stenkoll. Jag tycker det är fantastiskt spännande. När kvalet till Ungerns GP började och jag bänkade mig, lutade mig tillbaka och skulle njuta av spänningen då blev jag hungrig. Varför blir man alltid hungrig eller kissnödig när det absolut inte passar? Vem fasen har tid att stå och laga mat när det finns killar som kör wheel to wheel i 300 km/tim och kör om så det visslar i knutarna. Inte jag.
När det kändes lugnt så rusade jag ut i köket och tog fram en burk fiskbullar i räksås, en kastrull med vatten samt en liten påse potatis och potatisskalaren. Allt utom fiskbullarna fick följa med in till tvn och datorn. Sen var det bara att börja jobba
Det går kalasfint att skala potatis samtidigt som man kollar F1. Sedan är det bara att rusa ut och sätta på pärerna och efter det värma fiskbullarna. Tjolahopptjolahej. Smidigt och bra.
Jag försöker ju ibland lura i folk att jag är sportig men det är sällan någon går på det. Sist var det när jag köpte mitt livs första moderna gympadojor som jag redovisade i ett tidigare inlägg. Här nedan gör jag ett nytt försök med att verka sportintresserad. Undrar f ö var i jisses jag fått handduken ifrån.
Ja och så var det då dags för det där med särskrivningar. Särskrivningar och felaktigt användande av dem och de får huden att krulla sig på mig. En del tycker inte att det är så noga med språket och hävdar att det är ok med särskrivningar. Det tycker inte jag för det kan ju bli väldigt fel. Här kommer ett exempel:
En mörk hårig sjuk sköterska………..när det egentligen skulle stå En mörkhårig sjuksköterska. Det är ju två helt olika meningar med olika innebörd.
När jag var ute på cykeltur häromdagen så såg jag den här reklamen. Den kan ju inte ha varit billig att få gjord så man önskar ju att någon hade sagt till om att man inte bör särskriva för då får oftast orden annan innebörd. Hand tvätt……..eller handtvätt. Det är frågan.
Jag ska nog inte köpa något äpple på Willys för det tyckte jag var i dyraste laget
Dagens vardagslycka är väl den iskalla melonen som jag skar upp och åt till tv-tittandet. Har man 28 grader inomhus (för några dagar sedan) så smakar det gott med något saftigt och kallt. Tack snälla A-M för omtanken. Igår fick jag en färsk ananas och ytterligare en melon så nu kan jag kalasa ordentligt.
Vädermässigt har det ju varit ganska likt en normal svensk sommar under en halv vecka. Sol och regn och sol och moln. Det är ok och man känner att kroppen lugnar ner sig. Nu såg jag till min stora fasa att under onsdagen och torsdagen så ska det bli 30 grader igen och jag känner mig nästan gråtfärdig bara av vetskapen. Jag vill inte. JAG VILL VERKLIGEN INTE. Jag orkar inte med mer extremvärme. Vi har ju haft över 33 grader här tidigare och det var väl gränsfall för vad man tålde. Det räcker nu. Jäklar att det inte funkar med att man blir tjurig och vägrar. Nä, värmen kommer likt förbaskat och jag kommer väl att tillbringa en väldans massa tid i mitt lilla badkar med kallvatten. Jag har väl snart slitit ut emaljen med det här eviga badandet. Jag får väl vifta lyckligt med tårna när jag ligger där och glötar och vara tacksam för att jag faktiskt har både vatten och badkar till hands.
Jag hoppas ni alla mår bra………med eller utan kall melon och särskrivningar.
