När det regnade manna…..

då kan ni ge er attan på att den här tanten var på plats. Så här gick det till.

En dag fick jag ett så fint och härligt mail från en kvinna som läst min blogg under en längre tid. Hon frågade om hon fick skänka lite garn till mig för hon hade mycket och inte så mycket tid att sticka längre. Vem tackar nej till garn? Inte jag. Jag tackade för erbjudandet och skrev att jag ville betala portot om hon nu var vänlig nog att skänka mig garnet. Men icke sa nicke. Det skulle ses som en gåva med porto och allt. Härliga tider, strålande tider. Brevlådan bevakades noggrant för jag tänkte att det dunsar väl ner ett paket med några nystan i och jag fantiserade om vad det kunde vara för färger.

Rätt som det var en dag så ramlade det ner en avi i lådan som sa att jag hade ett paket att hämta på ICA Maxi. Jisses tänkte jag var det så stort så det inte gick ner i brevlådan ja då kanske det är bäst att jag utrustar mig med nödvändiga hjälpmedel i form av sådana färggranna töjbara spännremmar med krok i varje ände. Sedan satte jag och hojen kurs mot ICA Maxi.

Väl där lämnade jag lappen till en glad tjej i postsvängen och hon for iväg och kom tillbaka med en gigantisk kartong. En flyttkartong. Hon såg väl på mig att jag hade fått en lättare chock för hon sa glatt att det är inte så tungt men det är stort. Vi fick gå till sidan av disken för att kunna få ut kartongen och då frågade hon – Du har väl bilen med dig?……….-Nä, jag cyklar…….-Oj då.

Hjärnan gick på högvarv för jag insåg ju att den här jättekartongen skulle inte gå att spänna fast på pakethållaren. Lösningen var inte långt borta dock men den stod en annan av servicetjejerna innanför disken för. Hon sa att jag skulle gå bort och hämta största papperskassen och lägga över så mycket det gick i den och sedan fylla upp cykelväskan jag hade med mig in för jag hade ju tänkt handla också. Gick inte allt i där så kunde vi fylla på med ett par plastkassar. -Vi bjuder på alla kassarna och så kan vi ta hand om kartongen när du plockat ur den. Ja vad ska man säga. Så himla bussigt.

Jag har ju trots knivlagen en fällkniv i handväskan, ni vet en sådan med ett par olika storlekar på kniv, sax, korkskruv, fil, tandpetare och pincett så att få upp kartongen var ingen konst. Tjejerna vid postdisken var med och tittade för dom var jättenyfikna på vad det kunde vara. När jag fick upp kartongen och började plocka över i väska och kassar så var vi lika tagna och imponerade alla tre. Tänk så mycket fint. Vilken garnglädje. Tänk att människor kan vara så givmilda och snälla. Jag hade berättat för tjejerna vid posten om hur jag fått garnet och att garnet skulle användas till hjälpstickning och det var då de sa att de skulle bjuda på kassarna. Jag blir överväldigad över människors vänlighet och känner att så länge folk kan visa omtanke och försöka hjälpa varandra så länge finns det hopp för mänskligheten.

Jag packade fullt i den stora ICA-kassen och i cykelväskan och det hamnade en del i cykelkorgen också i en påse. Sen bar det iväg hemåt. När jag kom hem packade jag upp alltsammans ute på altanbordet och här mina vänner får ni se den fina gåvan som kom från L.B.

Flera kilo ren och skär vardagslycka.

Jag är så oändligt tacksam för den här rika gåvan som kommer att värma så många frusna små bebisar. Jag är tacksam för att jag fått möjlighet att göra världen lite varmare och jag lovar att varenda trådände kommer att utnyttjas på bästa sätt. Nu när coronan härjar vilt utanför husväggarna så kan jag lugnt, stillsamt och förnöjt stanna inne för jag har ju allt jag behöver för att klara vinteridet. Garn, böcker och mat. Jag är rik. Jag är lycklig.

Jag hoppas ni har en vilsam söndag………med eller utan garngåvor

Livet på sparlåga är helt ok

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Nu är det jul igen……eller hur var det

Man skulle kunna tro att det är jul igen när man får avi om att man har ett paket att hämta hos Schenkerombudet. Jag hojade dit och hämtade upp det stora paketet och försökte ta mig hem så fort som möjligt eftersom jag var så nyfiken på innehållet.

När man får paket från vännen C så är det som att det är julafton trots att det är maj. Jag vet ingen som kan lyckas trycka i och få plats med så mycket grejer i en kartong som hon. Ibland har jag packat upp kartongen för att fota och sedan när jag ska lägga tillbaka grejerna i kartongen så går det inte hur jag än bär mig åt. Hon är en mästare i att packa den gode C.  Det är alltid spännande att dunsa ner paketet på köksbordet och sedan öppna. Här ska ni få se:

DSCN0961

Böcker och servetter och ett fint kort. Jag hade nästan lite halvpanik när mitt förråd av böcker började sina här hemma och det inte går att handla hos t ex Röda Korset för dom har stängt p g a corona. Då är det guld när det dimper ner ny läsning. Är det sorgliga böcker har jag ju fina servetter att torka nosen med om tårarna rinner.  Inte nog med allt detta för paketet innehöll även:

DSCN0963

En väldig massa garn. Det melerade rosaröda har redan blivit en mössa och det stora ljusrosa 200g-nystanet har jag hittills stickat 4 prematurmössor av och kommer att räcka till många fler. Allt garn jag får använder jag till hjälpstickning eller som vi brukar kalla det fjärrvärme då det värmer små barn i fjärran länder.  Det stora grova gröna bomullsgarnet på konen ska jag sticka bindor av.  Allt går åt och i dessa tider är det underbart att ha stort lager av både garn och böcker.  Jag skulle vilja ha ett stort lager glass också men det har jag inte och det kommer jag aldrig att kunna ha eftersom jag äter upp all glass så fort den kommer innanför min dörr. Karaktär som en silverfisk.

Fler saker som får en att tro att det är jul igen är när det ser ut så här när man vaknar och slår upp sina blå

DSCN0982

Näääää jag vill inte. Jag som nästan kommit till skott med att göra i ordning så man kunde sitta ute.  Det kröp ner till 2 grader plus och det blåste rak nordlig vind så det var kallt som själva vojvoj.  Då blir jag påmind igen om hur bra jag har det. Tak över huvudet, värme, mat för dagen och goa kläder. Saker som man tar för givet men som inte är det för alla.  Jag känner stor tacksamhet och försöker på olika sätt att hjälpa till med det lilla jag kan till dem som inte har det lika bra. Här är ett gäng mössor som jag stickat med garn som skickats till mig tidigare av vännen C. Dessa mössor har gått till Slättmissionen i Skara som skickar till lite olika ställen i världen men man vet att det kommer fram. Alla mössor stickade av garner som köpts på second hand t ex Erikshjälpen.

DSCN0893

Jag är absolut ingen bättre människa än någon annan och jag försöker inte göra mig viktig men vad jag vill visa är att man kan göra något litet, pyttelitet och det hjälper. En pytteliten mössa kan rädda livet på en nyfödd som inte kan hålla den egna kroppsvärmen under kalla nätter.  Så om man nu inte kan sticka eller virka själv så kan man köpa billigt garn på loppis och second hand och ge till någon som gillar att handarbeta och sedan kan man gemensamt skicka sin lilla gåva dit där den behövs allra mest.  Det är inte mängden som är viktig utan tanken och omtanken bakom och arbetet med varma händer som stickar och virkar in kärlek i det lilla plagget. Det är det viktigaste.

Nu måste jag då berätta att min vän C som skickar garn till mig är en utomordentligt duktig stickerska själv men hon stickar åt andra projekt än jag gör och har en hel friggebod fylld med garn och böcker som hon köpt på loppis och som hon tar av och skickar.  Det är vardagslycka att ha förmågan att ge.

Jag ska göra några inlägg med lite som jag skickat nu under maj och därmed också lämna länkar så ni kan läsa själva om destinationerna.

Ha det så bra som ni bara kan……..med eller utan snö i maj

 

 

De’ ä’ mycke’ nu

Tiden bara rusar iväg. Man kan ju inte precis säga att den går som tåget för dessa går ju numera endast i undantagsfall.  Det är i alla fall söndag och solen skiner. Det blåser hårt och har gjort så några dagar men ännu har inget av det jag har står ute flugit sin kos. Barnbarnet var här och jobbade en eftermiddag och då tog han och vände utebordet upp och ner så skivan blev liggande mot golvet och benen fick spreta uppåt. Då blev det i alla fall inget vindfång. F ö tycker jag det är otäckt när det blåser. Jag är skiträdd att något ska komma farande genom luften eller min värsta fantasi är ju att taket ska blåsa av och jag ska ligga där under fladdrande täcke endast iklädd ett nattlinne från ICA Maxi. Nä fy vilken mardröm.

Några som kanske klarar sig fint i blåsten är träden nere vid Idunplan här i stan för dom håller varandra i handen på något sätt och det ser så gulligt ut. Det är väl så vi ska göra när det blåser snålt både ute i naturen och inne i själva livet. Hålla varandra i handen och vara till stöd.

DSCN0391

Ibland när jag pysslar med mina hantverk så använder jag mig av kottar, stenar, grenar och lite av varje. Något som jag haft svårt att få tag på är lärkkottar. Dessa brukar jag använda när jag gör små julgrupper. Nu har jag hittat ett stort fint lärkträd men det står på en villatomt och jag har gått förbi där väldigt ofta för att se om turen varit framme och några kottar hamnat på trottoaren utanför. Gissa hur glad jag blev när den här stora grenen full av kottar låg precis på min promenadväg. Jag var på väg till stan men jag tog grenen och skenade hemåt igen i full fart för att ha kottgrenen i säkert förvar. Man är väl helknäpp men det är väl en rejäl vardagslycka när saker man sökt dyker upp mitt framför nosen på en och gratis dessutom. Jag hade i o f s funderingar på att gå och ringa på och fråga om jag kunde få plocka nedfallna grenar som låg på deras gräsmatta men nu slapp jag ju det.

DSCN0404

Jag opererade mig före jul och det är inte förrän nu som jag börjar känna mig helt ok fullt ut. Det tar på humöret att inte vara okay och då blir jag varse hur bortskämd man egentligen är. Man tar för givet att man ska vara frisk och att allt ska fungera.  Nu funkar det ju inte riktigt så och man ska nog försöka vara lite ödmjuk och tacksam för det man har och att man får vara skapligt frisk.  Tur att man inte vet vad morgondagen för med sig.

Lite humor i allvaret. Om det skulle vara så att man hungrar efter både det själsliga och det lekamliga så kan man med stor tillförsikt ge sig av till City Gross för där finns det att inhandla detta på burk minsann. Undrar om bönerna är Ave Maria eller Fader vår eller en blandning av alla böner vi har.  Håll till godo

DSCN0444

Jag är ju lite språkpolis ibland. Böner på burk torde väl vara bönor på burk men ytterligare ett stavfel på den lilla lappen gör mig lite trött. kilpp! Ska det betyda klipp eller är det någon hemlig kod för CityGross-medlemmar. Ja ja jag borde inte bry mig om sådant här men det stör mig. Lite. Eller ganska mycket. Hur som helst så var detta mitt första och förmodligen sista besök på City Gross. De grejer jag kunde tänkas handla där är billigare på Lidl och Willys.

Nu när man inte varit helt kurant så har ju det mesta gått med knapp styrfart och med visst motstånd. Jag har ju fått så mycket garn av min vän C och det ska ju användas till fjärrvärme så jag har stickat mössor i olika storlekar som ska få fara iväg ut i världen. C köper ju väldigt mycket garn på second hand typ Erikshjälpen och allt kommer till nytta. Jag blandar restgarnerna friskt i mössorna. En liten mössa och en yemenväst kan få en liten baby att överleva nattkylan.  Jag ska skriva lite mer om det i ett annat inlägg.

Själva stickandet är det ju ingen fara med för det rullar på när man tittar på tv. Det är ju först senare som det träliga infinner sig. Att fästa trådar. Varenda gång när jag sitter med en hög mössor där trådarna ska fästas så säger jag till mig själv att varför i jisses fäster du inte trådarna direkt när en mössa är färdig? Ja varför gör man inte det när man vet hur man kommer att sitta och gnöla när det är dags för trådfästning av hela högen. Nu har jag lite att gnöla om igen och fler till är gjorda efter att jag tagit den här bilden.

DSCN0606

Det är också en vardagslycka att ha möjlighet att vara en hjälpande hand. Jag har så mycket och är så tacksam för det och delar gärna med mig.

Nu har jag dessutom hittat ett nytt sätt att hjälpa också. Jag har ju med ljus och lykta sökt kontakt med olika ställen som tar hand om kattor som far illa. Ingen av de ställena har svarat inom rimlig tid (1-2 mån) så jag var på väg att ge upp och slutade samla i hallhörnet. Men så häromdagen fick jag kontakt med en ideell förening som svarade två timmar efter att jag mailat och som sedan dök upp samma kväll och hämtade 18 stora burkar kattmat och 2 påsar torrfoder. Det känns härligt att kunna sponsra en fungerande verksamhet. Som sagt, vardagslycka kan vara att ge.

DSCN0642

Ja det var lite nytt från mig efter en tids frånvaro. Nu går vi mot ljusa tider igen och det känns märkligt eftersom det inte varit någon vinter. Jo det var visst vinter i en eller två dagar här för jag hann i alla fall fotografera snön på baksidan och plocka fram snöskyffeln. Nu har snöskyffeln fått stå kvar ute för en av mina grannar säger att om jag ställer in den i boden igen då jädrar blir det vinter och snö. Så den får stå ute och vädra sig tills man kan vara bergsäker på att det inte kommer mer snö.

Jag hoppas ni alla har fina dagar …….med eller utan böner på burk

 

Nytt……nött……och lite annat

Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.

Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15.  Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.

DSCN0329

Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.

DSCN0335

DSCN0336

Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården.  Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.

Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.

DSCN0328

När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.

DSCN0326

Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt.  Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående.  Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.

Fruktnät och bomullsrondeller

Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.

Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.

Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.

Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.

DSCN0161

DSCN0177.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät

 

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Härliga unga hantverkare

Vid en av julmarknaderna jag stod på så träffade jag två unga hantverkare som verkligen utmärkte sig.  Nytänkande och passionerade. Det är så härligt att träffa människor som verkligen brinner för det de gör och som går utanför gränserna och hittar på nya friska ting. Jädrars, då blir man glad i hela kroppen.

Först ut är en kille som heter Jonas Pettersson och hör hemma i Surahammar.  Han finns på facebook med sina alster. Snefringe läderhantverk tillverkar egendesignade produkter i svenskt naturgarvat läder från Tärnsjö.  Snefringe strävar efter hållbarhet och att produkterna ska kunna repareras. Det som syns i förgrunden på bilden är bokomslag  och i cylindrarna bakom ligger det glasunderlägg. Till höger skymtar en luciakrona.

DSC03858.JPG

På den här bilden syns skopåsar och olika storlekar på brödfat.

DSC03859.JPG

Nästa kille heter Henke Levay och han har en smedja i Ramnäs där det även finns en butik där han säljer sina produkter. Jag tyckte grejerna var härligt häftiga faktiskt. Han sålde fantastiska askrakor men dessa tog slut innan jag hann fota. Här kommer några bilder på en del av vad han sålde.

DSC03856.JPG

DSC03854.JPG

DSC03857.JPG

Dessa två killar var jättehärliga att prata med och de är väl värda att nå framgång med sina respektive hantverksstilar.

Jag har ju en dotter som är duktig på att virka lite olika saker och här kommer ett par exempel på det. De första är snuttisar, både som ugglor och bläckfiskar. De är virkade i bomullsgarn så de är bara att slänga i tvättmaskinen. Perfekt att använda sina restgarner.

DSC03851.JPG

Hon hade en hel massa pärlor liggande i skåp och lådor och när hon samlat ihop dem så var det väldigt mycket. Hon ska ge dessa till en kompis lilla flicka och funderade på hur hon skulle förvara dem. Det här blev resultatet av den funderingen

DSC03900.JPG

Fiffigt att kunna vika ner kanten och använda påsen som en skål/korg och när man sedan är klar så viker man upp den och knyter om.

DSC03901.JPG

En kanonpresent till en pysselsugen tjej. Återvinning av både pärlor och restgarner. Heja dig S.

Jag hoppas ni alla har en mysig lördag………med eller utan snuttisar

Lite av varje och så Torsten

Eftersom jag tillhör dem som inte ligger i som en utter med julpynterier och gardinbyten, korvstoppning och lutfiskblötläggning så här inför jul så har jag ju all tid i världen för annat.  Så då kan jag ju passa på att visa det flotta toalocket jag fick av min dotter i present för lite sedan. En tidig julklapp sa hon och överräckte en kartong från IKEA. Hon frågade om jag behövde hjälp att fixa bort den gamla sunkiga sitsen och montera dit den nya men jag sa som jag brukar att jag ska prova själv först och om jag inte klarar det så säger jag till att jag vill ha hjälp.

Steg ett är att kolla upp så att alla skruvar, brickor och muttrar är med

DSC03796.JPG

Som genom ett herrans under så var alla smådelar med och instruktionen var lättläst och efter en stund satt den nya fina bambusitsen på plats. Självstängande. Jo jag tackar jag. Något som jag noterade var att det är väldigt dåligt med utrymme åt ena sidan när man ska montera för stolen sitter ju ganska nära väggen.  Ingen katastrof men detta kostade några extra svordomar de lux och lite extra svett. Men nu jädrar i min lilla påse sitter sitsen så stadigt så jag tror man får ta till dynamit om den ska bort. Tack S för julklappen.

På loppis, av alla märkliga ställen,  hittade jag papperskassar och köpte dem direkt. Jag brukar använda dessa när det är marknad. Det är ju lite roligare att lägga hantverk i en fin kasse istället för i en tunn plastkasse. Nu har jag snålat med det eftersom de stigit i pris och jag inte tyckt att det känts ok att lägga pengar på det. De här påsarna var så billiga så jag köpte dom hon hade och satte mig och skrev på dem när jag kom hem. Veckan efter var jag och kompisen tillbaka på loppisen och då fanns det fler så jag köpte dom också. Nu känner jag mig så jädra nöjd med mina kap. Vardagslycka kan vara att hitta det man vill ha till så bra pris så plånboken sjunger.

DSC03803.JPG

En liten trekantssjal i mohair som är kantad med lite glittrigt svart/grått tunt garn har sett dagens ljus

DSC03778.JPG

För att vi inte helt ska missa att julen närmar sig så kommer här en julhälsning, inte från den store tjuren Ferdinand då utan från den mycket mindre julbocken Torsten. Han är tillverkad vid E-tuna kommuns dagverksamhet för omsorgen och hans budskap idag är:

Stressa inte. Allt måste inte vara perfekt för det blir jul ändå. Hälsningar Torsten.

DSC03801.JPG

Nu hoppas jag ni alla har en kanondag……….med eller utan flådiga toalock och bockar

Julmarknad på Munktellmuséet

I lördags stod jag tillsammans med min kompis på en julmarknad på ett museum som  består av gamla maskiner. Det är väldigt svårt att få till det ”juligt” där men det var ok. Vi stod väldigt bra till men de som stod ute i ingångshallen hade ytterkläderna på samt mössa och vantar så för dem var det som att stå ute. Minus blåsten då. Nåväl, det hade i alla fall samlats lite olika slags människor med sina olika hantverk. Det är alltid roligt att gå runt och se vad alla andra har och bli påmind om hur många duktiga och kreativa människor det finns. Man får idéer och man delar med sig av egna erfarenheter. Det är kul. Här ska ni få se några utav deltagarnas alster.

Först ut är Vera Brännström med sina underbara sjalar i nuno felting. Det var en teknik som jag aldrig har hört talas om. Som jag förstod det så var det ett slags blandning av ull och silke som man tovade. Hantverket var tydligen ursprungligen från Ryssland. Tunt som spindelväv. Underbart vackert.

DSC03823.JPG

DSC03821

En ung kvinna som hade sin kamrat med som språkhjälp hade gjort tvålar i alla möjliga former och färger. Olika ingredienser för olika behov. Hon hade stora korgar med lite av varje som var jättefina.  Tvålar är ju jättebra julklappar. Jag gillar handtvålar faktiskt. Förr köpte jag alltid glycerintvål och nu börjar jag fundera på varför i jisses jag slutade med det. Hmmm.. Nu är jag ju väldans allergisk mot ganska många saker men jag köpte en påse badsalt med salt från Döda Havet. Vaniljdoft hade tillsatts och när jag kom hem på kvällen så lade jag mig i ett varmt bad med badsalt och oj så skönt det var och det doftade alldeles lagom mycket vanilj. Här kommer en bild på hennes bord. Om jag blundar så kommer jag ihåg doften. Mysigt.

DSC03818.JPG

Spindelvävstunna sjalar och doftagottsaker i all ära men är det vinter så är det verkligen ett par lovikkavantar man behöver om man inte som jag är allergisk mot ull. När jag var barn fanns det ju bara beigea vantar men numera finns de ju i alla färger.  Jag fick syn på dom här häftiga vantarna. Det är väl ett par vantar att bli glad av och jag tror faktisk att man kan ha dom till att skrämma älgar med också. Vardagslyckevantar som man blir glad av. Se själv

DSC03820.JPG

Om nu någon skulle vilja lysa upp tillvaron lite extra så fanns det ljus till det också från underbara Ljustorpet . Små fina Näshultavättar.

DSC03824.JPG

Till slut kommer en skakig suddig bild på en halsvärmare jag gjorde av restgarner. Den blev riktigt bra faktiskt och såldes direkt. Garnet är moa.

DSC03825.JPG

När jag tar kort hos andra hantverkare så frågar jag givetvis om lov först för en del vill inte att man tar kort för de är rädda för att man ska kopiera och det får man respektera. Jag frågar alltid om det är ok och berättar att jag brukar blogga om marknaderna och lägga ut bilder och så får de ett visitkort av mig så de kan gå in och kontrollera själva.

Sista bilden är lite vardagslycklig tycker jag. Tänk att rosorna är så otroligt vackra trots att de frusit. Världen är vacker ibland på sina ställen. De här rosorna får ni av mig bara för att ni vill komma in hit och hälsa på.

DSC03814.JPG

Jag hoppas ni har en fin dag……….med eller utan frusna rosor

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag