Julmarknad på Munktellmuséet

I lördags stod jag tillsammans med min kompis på en julmarknad på ett museum som  består av gamla maskiner. Det är väldigt svårt att få till det ”juligt” där men det var ok. Vi stod väldigt bra till men de som stod ute i ingångshallen hade ytterkläderna på samt mössa och vantar så för dem var det som att stå ute. Minus blåsten då. Nåväl, det hade i alla fall samlats lite olika slags människor med sina olika hantverk. Det är alltid roligt att gå runt och se vad alla andra har och bli påmind om hur många duktiga och kreativa människor det finns. Man får idéer och man delar med sig av egna erfarenheter. Det är kul. Här ska ni få se några utav deltagarnas alster.

Först ut är Vera Brännström med sina underbara sjalar i nuno felting. Det var en teknik som jag aldrig har hört talas om. Som jag förstod det så var det ett slags blandning av ull och silke som man tovade. Hantverket var tydligen ursprungligen från Ryssland. Tunt som spindelväv. Underbart vackert.

DSC03823.JPG

DSC03821

En ung kvinna som hade sin kamrat med som språkhjälp hade gjort tvålar i alla möjliga former och färger. Olika ingredienser för olika behov. Hon hade stora korgar med lite av varje som var jättefina.  Tvålar är ju jättebra julklappar. Jag gillar handtvålar faktiskt. Förr köpte jag alltid glycerintvål och nu börjar jag fundera på varför i jisses jag slutade med det. Hmmm.. Nu är jag ju väldans allergisk mot ganska många saker men jag köpte en påse badsalt med salt från Döda Havet. Vaniljdoft hade tillsatts och när jag kom hem på kvällen så lade jag mig i ett varmt bad med badsalt och oj så skönt det var och det doftade alldeles lagom mycket vanilj. Här kommer en bild på hennes bord. Om jag blundar så kommer jag ihåg doften. Mysigt.

DSC03818.JPG

Spindelvävstunna sjalar och doftagottsaker i all ära men är det vinter så är det verkligen ett par lovikkavantar man behöver om man inte som jag är allergisk mot ull. När jag var barn fanns det ju bara beigea vantar men numera finns de ju i alla färger.  Jag fick syn på dom här häftiga vantarna. Det är väl ett par vantar att bli glad av och jag tror faktisk att man kan ha dom till att skrämma älgar med också. Vardagslyckevantar som man blir glad av. Se själv

DSC03820.JPG

Om nu någon skulle vilja lysa upp tillvaron lite extra så fanns det ljus till det också från underbara Ljustorpet . Små fina Näshultavättar.

DSC03824.JPG

Till slut kommer en skakig suddig bild på en halsvärmare jag gjorde av restgarner. Den blev riktigt bra faktiskt och såldes direkt. Garnet är moa.

DSC03825.JPG

När jag tar kort hos andra hantverkare så frågar jag givetvis om lov först för en del vill inte att man tar kort för de är rädda för att man ska kopiera och det får man respektera. Jag frågar alltid om det är ok och berättar att jag brukar blogga om marknaderna och lägga ut bilder och så får de ett visitkort av mig så de kan gå in och kontrollera själva.

Sista bilden är lite vardagslycklig tycker jag. Tänk att rosorna är så otroligt vackra trots att de frusit. Världen är vacker ibland på sina ställen. De här rosorna får ni av mig bara för att ni vill komma in hit och hälsa på.

DSC03814.JPG

Jag hoppas ni har en fin dag……….med eller utan frusna rosor

Ja här går jag och duger

DSC03773.JPG

Visst är det väl en underbar liten tänkvärd tavla i all sin enkelhet. Den är gjord inom dagverksamheten inom Eskilstuna kommuns omsorg. Visst är det väl så det ska vara, att vi alla duger precis så som vi är. Det viktigaste är att man gör så gott man kan och försöker vara en god människa. Jag tror faktiskt att man oftast är sin egen bistraste kritiker och tror att man är sämre än vad man är. Jag köpte faktiskt några sådana tavlor på Kan & Vill och hade med mig ett par ut på marknad för jag tyckte meningen och innebörden var kanonfint. Klart och koncist. Japp, här går jag och duger så de’ så!

En annan variant på finfint budskap är väl den här

DSC03774.JPG

Och visst är det väl så jädrans busenkelt. Egentligen. Det man gör för någon annan behöver inte vara så märkvärdigt. Inte extravagant och dyrt utan ibland räcker det faktiskt med att ge av din tid och ditt hjärta.

Nu till något helt annat men lika härligt. Vardagslycka mina vänner är när man traskar omkring och hittar ett sådant här vackert träd i november. I stort sett inte några löv kvar men de julröda äpplena lyser så fint. Hoppas dessa kan mätta många hungriga pippisar.

DSC03769

Har man inga träd att tillgå så kan man hänga vackra saker som lyser upp tillvaron i en lyktstolpe. Det är kommunen som ett led i att försöka göra staden ljusare och tryggare varje år har en ljusfestival. Tyvärr så varar den bara några dagar och sedan får man traska omkring i ”mysbelysningen” och dunklet. Några saker blev visst kvar efter den här gången bl a dessa fina ljushjärtan som jag tror är kanonfina i mörkret.

DSC03770.JPG

Under ljusmanifestationsdagarna satt det också sådana här saker i några träd. De såg ut som gigantiska spindelnät och de ljussattes på kvällen. Jag tyckte dessa var häftiga redan på dagen så det måste ha varit kanoners i mörkret.

DSC03766.JPG

Ja nu är det slut på de granna bilderna för nu ska jag faktiskt gå och göra något som ni ska vara väldigt tacksamma för att ni slipper se bilder av på bloggen nämligen skruva isär rören under handfatet i badrummet och dra ut den gigantiska hårslafsäckelpäckelgrejen i storlek som ett marsvin som sitter där. Fy den hin håle så läskigt det är men det är ju ändå snart gjort.

Men hörrni, ska vi inte komma överens om att vi fortsätter gå omkring och bara duga. Varenda dag. För det är ju så det är. Vi duger!

Hoppas ni har en kanondag……..med eller utan stopp i avloppet

 

 

 

 

 

 

Näshultadagen

Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort.  Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.

Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.

DSC03518.JPG

Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.

DSC03519.JPG

Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.

DSC03521.JPG

Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.

DSC03522.JPG

Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.

DSC03523.JPG

Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod.  Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.

DSC03427.JPG

Under parasollet fanns en studendocka också

DSC03429.JPG

Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret.  Här kommer dock vantarna

DSC03453.JPG

En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.

DSC03533.JPG

Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.

Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.

Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Är det inte jädrans märkligt……

…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt.  Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.

Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.

Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor.  Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.

DSC03148.JPG

Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig,  tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni.  Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på.  Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.

DSC03149.JPG

Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.

DSC03165.JPG

Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial.  Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.

Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.

Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

Blommor och blader

Sedan jag blev pensionist så har skafferidörren nästan förvandlats till en svängdörr. Jag vet inte riktigt hur många gånger per dag jag är där och letar efter något att äta. Då menar jag inte något nyttigt och närande utan något som kan tillfredsställa sötsuget. Nu är det sällan jag har något sådant hemma för det funkar inte. Jag har karaktär som en silverfisk och proppar i mig allt det gotta samma dag som jag släpat hem det från affären. Ändå är jag där och river i skåpet.

När jag nu var där och rev efter smaskens så såg jag att hyllorna såg för jädrans eländiga ut. Den ena var vitmålad och den andra var täckt med självhäftande plast som såg ut som marmor. Efter bra många år så såg ingen av hyllorna särskilt skojsig ut.  Jag fick för mig att jag skulle ta och måla om hyllorna. Men sen som av en händelse så hittade jag självhäftande plast med blommor och blader på i min pysselbyrå.  Efter fix och trix med plasten som ibland inte ville fästa där den skulle utan istället på mina händer/väggen/saxen eller något annat som kom ivägen så blev jag färdig och jag blev mäkta nöjd med dagens arbetsinsats.  Se själva så snyggt potatisen gör sig i blomsterhavet.

DSC02881.JPG

Nu räckte ju blomstergrejset bara till två hyllor så jag har ett par hyllor kvar.  Det får bli en senare fråga för den ena hyllan som ni ser lite av är proppfull så där syns inte själva hyllan alls och hyllan längst ner måste man nästan huka sig för att se.  Den här hyllan som syns med blommor på nu är den hyllan som man ser direkt när man öppnar dörren så den känns det roligt med att den blivit gladare och roligare. Jag lovar och svär att jag ska ta tag i de andra två hyllorna också. Jag hittade faktiskt vaxat hyllpapper hos min ICAhandlare sist jag var där och botaniserade i butiken. Det kanske vore något.

Nu hoppas jag att ni alla har en kanontorsdag……med eller utan blommiga skafferihyllor.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag