Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Är det inte jädrans märkligt……

…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt.  Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.

Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.

Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor.  Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.

DSC03148.JPG

Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig,  tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni.  Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på.  Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.

DSC03149.JPG

Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.

DSC03165.JPG

Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial.  Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.

Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.

Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

Blommor och blader

Sedan jag blev pensionist så har skafferidörren nästan förvandlats till en svängdörr. Jag vet inte riktigt hur många gånger per dag jag är där och letar efter något att äta. Då menar jag inte något nyttigt och närande utan något som kan tillfredsställa sötsuget. Nu är det sällan jag har något sådant hemma för det funkar inte. Jag har karaktär som en silverfisk och proppar i mig allt det gotta samma dag som jag släpat hem det från affären. Ändå är jag där och river i skåpet.

När jag nu var där och rev efter smaskens så såg jag att hyllorna såg för jädrans eländiga ut. Den ena var vitmålad och den andra var täckt med självhäftande plast som såg ut som marmor. Efter bra många år så såg ingen av hyllorna särskilt skojsig ut.  Jag fick för mig att jag skulle ta och måla om hyllorna. Men sen som av en händelse så hittade jag självhäftande plast med blommor och blader på i min pysselbyrå.  Efter fix och trix med plasten som ibland inte ville fästa där den skulle utan istället på mina händer/väggen/saxen eller något annat som kom ivägen så blev jag färdig och jag blev mäkta nöjd med dagens arbetsinsats.  Se själva så snyggt potatisen gör sig i blomsterhavet.

DSC02881.JPG

Nu räckte ju blomstergrejset bara till två hyllor så jag har ett par hyllor kvar.  Det får bli en senare fråga för den ena hyllan som ni ser lite av är proppfull så där syns inte själva hyllan alls och hyllan längst ner måste man nästan huka sig för att se.  Den här hyllan som syns med blommor på nu är den hyllan som man ser direkt när man öppnar dörren så den känns det roligt med att den blivit gladare och roligare. Jag lovar och svär att jag ska ta tag i de andra två hyllorna också. Jag hittade faktiskt vaxat hyllpapper hos min ICAhandlare sist jag var där och botaniserade i butiken. Det kanske vore något.

Nu hoppas jag att ni alla har en kanontorsdag……med eller utan blommiga skafferihyllor.

Ibland är värme inte alls bra

Nääää…..man vill inte komma ner på morgonen och det är väldigt, väldigt varmt i kylen och frysgrejer har tinat. Det är då man absolut förstår att den här dagen kommer att bli en riktig sk*tdag.

Min rackarns kyl och frys har hållit på och krånglat länge. Varit dålig på att hålla kylan men det har hjälpt att mixtra lite med knapparna så har den tagit sig lite igen. Nu var det dock klippt och jag fick till min stora fasa kasta en massa mat som jag haft i frysen. Jag avskyr att kasta mat. Min uppfostran säger mig att det är nästan förbjudet att kasta mat men ibland bara måste man för att man vet att äter man av den blir man sjuk. Ändå är det dåliga samvetet där och gnager på en. Huvva! Kände mig ändå liiiiite nöjd för jag hade hunnit härbärgera en kasse mat i min närmaste grannes frys. Så allt gick inte till spillo.

När jag gick i avtalspension så fick jag ett superpresentkort på presentkortstorget på 5.500:- och dessa pengar kom väl till pass nu. Jag gick in och köpte presentkort på Elgiganten för hela rasket. Något som var lite märkligt i det sammanhanget var att det gick inte att få ett presentkort på hela summan utan man kunde bara få p-kort på 250:-. Så efter ett par dagar kunde jag hämta ett rek på ICA Maxi innehållande 22 stycken presentkort á 250:-. Redan där insåg man att det skulle bli långvarigt vid kassan på Elgiganten.

Jag pratade med min vän och granne A och han kom med sin pirra och sin släpvagn och vi hjälptes åt att släpa ut den gamla kyl/frysen. Därefter for vi till tippen med den. Avskedet blev inte så långdraget och tårfyllt för jag var så jädra trött på den eländiga apparaturen som strejkade fast den enligt mig inte var så gammal. Enligt dottern så var den förmodligen sedan Hedenhös. Hon har säkert rätt för man glömmer att åren trillar iväg. Men i alla fall.

Tomt blev det och så jädrans fult det var i hålet den stått i. Oj oj oj oj.

DSC02879.JPG

Nu for vi iväg till Elgiganten i rasande fart för nu skulle det shoppas en ny kyl och frys. Bunten med presentkort var så tjock så den gick näppeligen ner i min lilla handväska.  När det var dags att betala blev det ju precis så tjorvigt som jag tänkt mig innan. En mycket trevlig ung man var den som skulle hantera alla presentkorten. Han var tvungen att göra ett par manövrar med varje kort och det gick inte så fort. Det var dock inte hans fel utan systemet som var långsamt. Han höll med mig om att det var galet att bara kunna få ut 250-kronorspresentkort och inte ett på hela summan. Han var van vid det här sa han för det hände då och då att människor kom med buntar. Jag passade på att förklara för de tre som tillkommit i kön efter mig varför jag aldrig tycktes bli klar och passade också på att förklara att det heller inte var killens fel. De tre herrarna var dock på gott humör och köade lugnt.

Eftersom jag inte handlar kyl och frys varje vecka så hade jag absolut inte någon koll på att man faktiskt inte kunde få hem den direkt. Samma dag. Himmel och pannkaka jag skulle få vänta över en vecka på att få hem den. Som tur var så var det lite kyligt ute så jag kunde ställa ut vissa saker utanför på altanen. Det bästa var dock att handla för dagen bara. Då blev jag varse om hur bortskämd jag är. Van att allting bara fungerar och när knallar på. Nåja, jag svalt absolut inte ihjäl utan fick istället utveckla mitt sinne för att hitta på nya idéer.  Det funkade finfint. Men så en vacker dag så kom två trevliga gossar från Bring med min kyl och frys.

DSC02880

Killarna var bussiga och körde in kyl/frysen ända in till hålet där den skulle stå. Sedan var det för mig att klä av det stora paketet. Jisses. Hård plast och tjocka lager av frigolit, vilket jag är glad för för det gör ju att saker och ting kommer fram hela. När jag så äntligen fått fram kyl/frysen ur förpackningen återstod egentligen bara att få in den i ”hölet”. Snälla, bussiga kompisen A kom över och hjälpte mig. Jag kröp ner och satte i kontakten och han bufflade in apparaturen på sin plats. Sedan fixade och trixade han med ”vattpass” så att det blev rakt och fint.

Nu har jag en finfin kyl och frys och jag är nöjd och glad. Tänk så bra man har det i alla fall.

Dagens vardagslycka är att det är fantastiskt att ha vänner som ställer upp när det kör ihop sig. Den ena med frysutrymme och den andra med att få iväg en trasig och in en hel kyl och frys där den ska stå samt allt däremellan. Dessutom blev jag bjuden på mat av A och hans hustru B senare mot kvällen.  Man har mycket att vara tacksam över. Det blir så tydligt nu när jag är ensam att jag faktiskt inte klarar av allting själv. En bra lärdom för mig har varit att lära mig att be om hjälp. Men oftast sitter det långt inne. Jag måste ju försöka själv först för att lära mig och få nya erfarenheter.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag………..helst med en fungerande kyl och frys.

 

 

 

Julmarknad i Westerqvarn

Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån

Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.

DSC02865.JPG

Men hon hade fina kransar också

DSC02864.JPG

Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.

DSC02866.JPG

Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.

DSC02869.JPG

Hela hennes bord fyllt med ljus

DSC02871.JPG

Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av  Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn.  Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.

DSC02876.JPG

Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu.  Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord

DSC02859.JPG

DSC02860.JPG

Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.

DSC02872.JPG

DSC02873.JPG

DSC02875.JPG

Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.

DSC02799.JPG

Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.

DSC02804.JPG

Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.

Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr

 

Lustiga djur

Jag hade varit till affären och kom åkande i sakta mak på cykelbanan när det helt plötsligt dök upp ett rådjur från en av sidogatorna. Rådjuret gjorde sig absolut ingen brådska utan traskade över gatan och upp framför mig på cykelbanan, över gångbanan och in i en trädgård. Så här ser korsningen ut. Kortet dock taget vid ett senare tillfälle då jag hade jämt göra att hålla cykeln på rätt ställe samtidigt som jag glodde på rådjuret.

DSC02848.JPG

När jag kom fram till infarten till villan stannade jag och fick upp kameran samtidigt som jag lite hest pep……”men va f-n gör du här, du bor ju långt upp i skogen och det är skitfarligt att bara traska ut på gatan så där”. Som ni ser på bilden så glor rådjuret på mig och undrar vad jag pladdrar om. Men nog blir man snopen och ganska lång i syna’ när man måste bromsa in för att ett rådjur i sakta mak ska traska över cykelbanan.

DSC02806.JPG

En kille som är betydligt mer väluppfostrad är Murre som så fint slickar av besticket efter att ha fått mat upplagd på sin tallrik

DSC02672.JPG

Nu vet jag inte riktigt om det är fina manér att halsa men den gode Murre gillar att dricka direkt ur kranen

DSC02671.JPG

En annan katt är Volvokatten som bott ute vid Volvo i många år. Den får mat av killarna på fabriken och den är som något slags maskot som kommer och går. En morgon hade jag faktiskt sällskap av den lille gynnaren in på området. Förmodligen skulle han kolla om vi skötte oss nere på Reserven innan han traskade tillbaka till SE. Ni ska inte tro att han gick igenom de öppna dubbelgrindarna utan han gick före mig in och igenom vändkorset. Ja jädrars, han visste hur det går till. När det här kortet togs var jag på väg ut till bussen och katten låg mitt på gångvägen och filosoferade över livet och människorna. Jag småpratade lite med honom och då reste han sig och kom emot mig och ville bli kelad. Det blev han givetvis. Mycket. Svart som synden är han den lille rackaren så man ser inte ansiktet ordentligt. Men en raring är han.

DSC01987.JPG

Några ystra fålar som påminde om barndomens indianhästar stötte vi på min kamrat T och jag när vi var ute på lunchpromenad.  Trist att dom måste gå och vanka i leran istället för att få vara i grönskan på andra sidan staketet. Men det finns väl någon mening med det också även om jag inte förstår det.  Men visst är det ganska enkelt att tänka sig att det kommer en indian farande i sina moccasiner och kastar sig upp på närmsta häst och far iväg med vindens hastighet. Eller det kanske bara är jag som har vild fantasi.

DSC02769.JPG

Ett djur som i alla fall håller sig på sin plats och som inte gör något oväntat är den här katten som dottern har tillverkat för marknadsändamål.

DSC02805.JPG

Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin måndag……med eller utan lustiga djur

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Kan aldrig bli för många

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag