Knappmakerskan är ju en stor inspirationskälla och jag är inne hos henne titt som tätt och kikar. Hon arbetar i många olika tekniker och är jätteduktig i dem alla. Själv är jag bara halvbra på de enklaste grejer men jag är glad ändå. Men efter den här vurpan så undrar jag om jag ens är halvbra.
Jag fick för mig att jag skulle kroka remsor till en filt. Sagt och gjort, jag rotade fram ulligt mjukt garn och började på efter bästa Knappmakerskans mycket detaljerade och utförliga beskrivning. Ni kan inte tänka er så bra det gick. Det var helt enkelt inte någon som helst match att få fart på kroknålen och det liksom svischade i arbetet när jag låg i som en gnu.
Efter att ha krokat i en mindre evighet så lade jag ner arbetet och tittade. Och då såg jag den. Puckeln. En stor jädra bula ut på ena sidan. Men hur har jag burit mig åt? Ja jag vet inte för jag tyckte jag gjorde likadant hela tiden. Det gjorde jag bevisligen inte. Jag måste ha lagt till en maska när jag pratade i telefonen och krokade samtidigt. Dessutom hade jag kommit gott och väl 5 cm över själva puckeln när jag upptäckte den. Jaha, bara att repa upp och börja om från början.
Men inte sjutton gick det att repa upp. Garnet, luddet, hade liksom snaskat sig in i varandra så det var totalt omöjligt att repa upp. Jag drog, slet och svor men gav till sist upp och funderade på om jag skulle slänga rutan. Men snål och eländig som jag är så kan jag inte med att göra det så jag bestämde mig för att kroka vidare och vid ihopsyning av filten försöka gömma puckeln. På något vis. Om det går.
Vad säger ni som förstår sig på sådant här. Går det att trolla bort själva puckeln om jag syr ihop remsan med en annan?
Nu kommer bild på mitt tillkortakommande så känsliga läsare varnas härmed för att scrolla ner.

I övrigt var det kul och trevligt att kroka. Men tydligen kan man inte ha för många järn i elden samtidigt. Dessutom lovar jag att ta på mig mössan när jag går ut ifall det kommer en hackspett.
Hoppas ni har en kanonlördag…………med eller utan mystiska arbetspucklar