Pensionist……..jipppiiiiii

Ja jädrars.  Nu har jag ju i o f s varit pensionär i två år redan men det var för att jag tog avtalspension vid 63. Nu har jag blivit ”riktig” pensionär och har alla de förmåner som följer med det.

Här i kommunen får panchisar åka buss gratis mellan kl 9 och 14 alla vardagar samt under obegränsad tid på helger. Det är ju kanoners för då kan jag ju ta bussen till Torshälla och köpa lite garn då och då. Skulle jag inte ha busskortet skulle den turen kosta mig mellan 48 och 64 kronor tur och retur beroende på vilket slags betalning jag väljer. Dyrt. Då blir det inte många resor det kan jag säga. Men nu kan man flänga runt av hjärtans lust om man nu vill det. För min del är busskortet ett verktyg till att kunna utföra olika slags önskemål jag har. T ex att åka ut till Rusta eller Jula och köpa något som jag absolut behöver t ex en skräptunna med ugglor. Ett måste i varje kvinnas hem faktiskt. I det här fallet så var det min dotter som fick den här charmiga pjäsen. Den fina blomman som skymtar vid sidan av har jag fått av grannarna A och B.

DSCN0100.JPG

Något som inte funkar med bussen är att frakta skräp och skrot till tippen. Då får man plocka fram den trogna hojen och packa både fram och baktill och sedan fräsa iväg. Tjugo minuter dit och tjugo minuter hem det blir fin motion för mig som av naturen är alldeles förfärligt lat och bekväm. Så det har blivit några vändor i sommar med diverse säckar, påsar och kassar. Det är fin cykelbana i stort sett hela vägen så det är helt ok att hoja.

DSCN0132.JPG

Nu tror ni att när jag äntligen är pensionist så är jag ju så mycket ledig och hinner med massor av saker. Det ena är sant, jag är ledig mycket men jag hinner inte med särskilt mycket tycker jag. Dagarna går så fort och vips är det dags att gå till sängs. Jo man hinner ju med lite smått varje dag men de där riktigt stora underverken och grejerna som man borde göra lyser med sin frånvaro. Men sk*t samma det kommer ju en dag i morgon också. Jag har nog svart bälte i att skjuta tråkiga göromål framför mig. Måntro de kanske förångas och går upp i rök och dis eller bara som genom ett herrans under försvinner från min måste-göra-lista.

Något som jag i alla fall har tagit mig för med är att klä om min urfula strykbräda. Tyget var blekt och sprucket på kanterna så nu var det dags. Jag tog ett gammalt påslakan som det förmodligen var antikvärde på och klippte isär och sedan var det bara att gå loss med en massa klämmor och häftpistolen. Resultatet blev enligt mitt sätt att se det lysande och jag är helnöjd. Det som blev kvar av påslakanet blir tygblöjor till något behövande land.

DSCN0114

DSCN0124.JPG

Någon av er som tror att jag kommer att ligga i som en utter och stryka mer än vanligt nu när jag fått till en så snygg strykbräda? Nääää, jag tänkte väl det. Jag stryker egentligen bara dukar som jag ska ha med mig ut på marknader men då blir det ju roligare att stryka dom plättarna i alla fall.

Det här med att få vara pensionist. Tänk så bra jag tycker att jag har det. Jag är hyfsat frisk och har intressen och ett bra socialt skyddsnät med familj och vänner. Jag kan komma och gå som jag vill, göra vad jag vill när jag vill. Jag måste inte släpa mig upp i ottan varje morgon och gå iväg till bussen. Efter 46 års arbetsliv så är jag ledig. Varje dag. Jag har det så bra.

Livet ser bra ut för mig även om jag hade önskat att det varit annorlunda. När mannen gick bort stannade världen och tiden och livet vände. Det tog tid och tar fortfarande efter tre år tid att komma igen. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam för jag trivs skapligt bra i mitt eget sällskap men det här är ju ingen självvald ensamhet. Jag hade helst sett att vi fått många många fler år tillsamman då båda var pensionister och kunde fara runt och göra det vi tyckte om. Det blev inte så och jag kämpar fortfarande varje dag med att hantera olika saker och känslor som dyker upp. Det är inte helt lätt men livet börjar kännas ”lugnare”. Jag är en krigare och kommer aldrig att ge upp för jag har ju ett fortsatt liv att leva.

Jag hoppas ni alla har en riktigt härlig söndag……..med eller utan sällskap

Lite av varje

För lite sedan stod jag och min kompis på Malmköpings gammeldags marknad. Jag brukar ju gå runt och ta bilder på lite olika saker men det hanns inte med den här gången. På vägen till ”damrummet” sprang jag dock på den alltid lika glada och trevliga Maria som har Orkidé Smycken och där passade jag på att ta kort på hennes fina hjärtan. Vissa människor träffar man ju bara på olika marknader och det är lika roligt att ses varje gång. Den här marknaden är toppen och jag var nöjd med resultatet av den när jag for hem.

DSCN0096.JPG

Av min vän G fick jag en så fin gammal förbandslåda i trä. Det är väldigt mycket nostalgi i sådana gamla ting. Jag älskar saker som har varit med länge och använder hellre dem än alla plastgrejer som finns överallt i miljontal. Nu fiffilurar jag bara på var jag ska ha den för jag vill ju inte fylla den med förbandsmaterial och ställa in den i ett skåp. Nej ute något av rummen ska den vara så jag kan se den varje dag.

DSCN0060.JPG

DSCN0059

När jag skulle hoja till dottern en eftermiddag så fick jag sällskap på cykelbanan. Den figuren var dock något saktfärdigare än jag så jag insåg att det där är rent livsfarlig för den.  Jag stannade cykeln och instruerade den om att det här var ett totalt olämpligt ställe att vara på för en liten snigel. Jag fick upp den på ett par blad eftersom jag inte ville lyfta den i skalet och så fick han/hon/den/det en liten luftfärd över till andra sidan cykelbanan. Nog är dom väl vackra i alla fall och tänk så behändigt att bära med sig sitt hus.

DSCN0092.JPG

Undrar om det hjälpte att jag berättade om trafikregler och annat matnyttigt eller om det var för döva öron(!?) precis som med den förgrönade anden som låg och vilade mitt i bussfilen för några år sedan och som jag läxade upp med trafikregler till de övriga bussväntarnas stora glädje.

Här är i alla fall två som håller sig där dom ska vara. I vattnet. När jag först såg dem så var de tätt ihop men innan jag fått hejd på hojen och kommit av den samt fiskat upp kameran ur handväskan då hade scenen ändrat sig och jag såg bara två svanändor sticka upp ur vattnet.  De kom upp och försvann ner igen. Hela tiden gled de längre och längre ifrån varandra. Det hjälpte inte att jag besviket frustade näääääää. Hjälpte inte ett dugg. Till slut var det visst slut på rumpuppvisandet och de var enligt mitt sätt att se det på rätt köl igen men långt ifrån varandra. Men va’ fasen, rosor är rosor om än i sprucket krus och svanar är svanar om än en bit ifrån varandra.

DSCN0050

Nog är det fint att svanarna håller ihop hela livet. Det är ju så man vill ha det själv också.  Kärlek.

Vardagslycka är att se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Jag hoppas ni alla har en finfin onsdag………med eller utan sniglar och svanstjärtar

 

 

Blommor och blader

Sedan jag blev pensionist så har skafferidörren nästan förvandlats till en svängdörr. Jag vet inte riktigt hur många gånger per dag jag är där och letar efter något att äta. Då menar jag inte något nyttigt och närande utan något som kan tillfredsställa sötsuget. Nu är det sällan jag har något sådant hemma för det funkar inte. Jag har karaktär som en silverfisk och proppar i mig allt det gotta samma dag som jag släpat hem det från affären. Ändå är jag där och river i skåpet.

När jag nu var där och rev efter smaskens så såg jag att hyllorna såg för jädrans eländiga ut. Den ena var vitmålad och den andra var täckt med självhäftande plast som såg ut som marmor. Efter bra många år så såg ingen av hyllorna särskilt skojsig ut.  Jag fick för mig att jag skulle ta och måla om hyllorna. Men sen som av en händelse så hittade jag självhäftande plast med blommor och blader på i min pysselbyrå.  Efter fix och trix med plasten som ibland inte ville fästa där den skulle utan istället på mina händer/väggen/saxen eller något annat som kom ivägen så blev jag färdig och jag blev mäkta nöjd med dagens arbetsinsats.  Se själva så snyggt potatisen gör sig i blomsterhavet.

DSC02881.JPG

Nu räckte ju blomstergrejset bara till två hyllor så jag har ett par hyllor kvar.  Det får bli en senare fråga för den ena hyllan som ni ser lite av är proppfull så där syns inte själva hyllan alls och hyllan längst ner måste man nästan huka sig för att se.  Den här hyllan som syns med blommor på nu är den hyllan som man ser direkt när man öppnar dörren så den känns det roligt med att den blivit gladare och roligare. Jag lovar och svär att jag ska ta tag i de andra två hyllorna också. Jag hittade faktiskt vaxat hyllpapper hos min ICAhandlare sist jag var där och botaniserade i butiken. Det kanske vore något.

Nu hoppas jag att ni alla har en kanontorsdag……med eller utan blommiga skafferihyllor.

Ibland är värme inte alls bra

Nääää…..man vill inte komma ner på morgonen och det är väldigt, väldigt varmt i kylen och frysgrejer har tinat. Det är då man absolut förstår att den här dagen kommer att bli en riktig sk*tdag.

Min rackarns kyl och frys har hållit på och krånglat länge. Varit dålig på att hålla kylan men det har hjälpt att mixtra lite med knapparna så har den tagit sig lite igen. Nu var det dock klippt och jag fick till min stora fasa kasta en massa mat som jag haft i frysen. Jag avskyr att kasta mat. Min uppfostran säger mig att det är nästan förbjudet att kasta mat men ibland bara måste man för att man vet att äter man av den blir man sjuk. Ändå är det dåliga samvetet där och gnager på en. Huvva! Kände mig ändå liiiiite nöjd för jag hade hunnit härbärgera en kasse mat i min närmaste grannes frys. Så allt gick inte till spillo.

När jag gick i avtalspension så fick jag ett superpresentkort på presentkortstorget på 5.500:- och dessa pengar kom väl till pass nu. Jag gick in och köpte presentkort på Elgiganten för hela rasket. Något som var lite märkligt i det sammanhanget var att det gick inte att få ett presentkort på hela summan utan man kunde bara få p-kort på 250:-. Så efter ett par dagar kunde jag hämta ett rek på ICA Maxi innehållande 22 stycken presentkort á 250:-. Redan där insåg man att det skulle bli långvarigt vid kassan på Elgiganten.

Jag pratade med min vän och granne A och han kom med sin pirra och sin släpvagn och vi hjälptes åt att släpa ut den gamla kyl/frysen. Därefter for vi till tippen med den. Avskedet blev inte så långdraget och tårfyllt för jag var så jädra trött på den eländiga apparaturen som strejkade fast den enligt mig inte var så gammal. Enligt dottern så var den förmodligen sedan Hedenhös. Hon har säkert rätt för man glömmer att åren trillar iväg. Men i alla fall.

Tomt blev det och så jädrans fult det var i hålet den stått i. Oj oj oj oj.

DSC02879.JPG

Nu for vi iväg till Elgiganten i rasande fart för nu skulle det shoppas en ny kyl och frys. Bunten med presentkort var så tjock så den gick näppeligen ner i min lilla handväska.  När det var dags att betala blev det ju precis så tjorvigt som jag tänkt mig innan. En mycket trevlig ung man var den som skulle hantera alla presentkorten. Han var tvungen att göra ett par manövrar med varje kort och det gick inte så fort. Det var dock inte hans fel utan systemet som var långsamt. Han höll med mig om att det var galet att bara kunna få ut 250-kronorspresentkort och inte ett på hela summan. Han var van vid det här sa han för det hände då och då att människor kom med buntar. Jag passade på att förklara för de tre som tillkommit i kön efter mig varför jag aldrig tycktes bli klar och passade också på att förklara att det heller inte var killens fel. De tre herrarna var dock på gott humör och köade lugnt.

Eftersom jag inte handlar kyl och frys varje vecka så hade jag absolut inte någon koll på att man faktiskt inte kunde få hem den direkt. Samma dag. Himmel och pannkaka jag skulle få vänta över en vecka på att få hem den. Som tur var så var det lite kyligt ute så jag kunde ställa ut vissa saker utanför på altanen. Det bästa var dock att handla för dagen bara. Då blev jag varse om hur bortskämd jag är. Van att allting bara fungerar och när knallar på. Nåja, jag svalt absolut inte ihjäl utan fick istället utveckla mitt sinne för att hitta på nya idéer.  Det funkade finfint. Men så en vacker dag så kom två trevliga gossar från Bring med min kyl och frys.

DSC02880

Killarna var bussiga och körde in kyl/frysen ända in till hålet där den skulle stå. Sedan var det för mig att klä av det stora paketet. Jisses. Hård plast och tjocka lager av frigolit, vilket jag är glad för för det gör ju att saker och ting kommer fram hela. När jag så äntligen fått fram kyl/frysen ur förpackningen återstod egentligen bara att få in den i ”hölet”. Snälla, bussiga kompisen A kom över och hjälpte mig. Jag kröp ner och satte i kontakten och han bufflade in apparaturen på sin plats. Sedan fixade och trixade han med ”vattpass” så att det blev rakt och fint.

Nu har jag en finfin kyl och frys och jag är nöjd och glad. Tänk så bra man har det i alla fall.

Dagens vardagslycka är att det är fantastiskt att ha vänner som ställer upp när det kör ihop sig. Den ena med frysutrymme och den andra med att få iväg en trasig och in en hel kyl och frys där den ska stå samt allt däremellan. Dessutom blev jag bjuden på mat av A och hans hustru B senare mot kvällen.  Man har mycket att vara tacksam över. Det blir så tydligt nu när jag är ensam att jag faktiskt inte klarar av allting själv. En bra lärdom för mig har varit att lära mig att be om hjälp. Men oftast sitter det långt inne. Jag måste ju försöka själv först för att lära mig och få nya erfarenheter.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag………..helst med en fungerande kyl och frys.

 

 

 

Onsdagsmarknader i Malmköping

Tre onsdagar under sommaren ordnar Malmköping marknad på det lilla lilla torget i mitten av byn. Det är en lagom stor marknad och det är jättemysigt att stå där.  Det säljs närodlat, lite hantverk, ull, mat av alla sorter och bär och växter. Ja lite av varje.  Förra sommaren var jag ju inte med för då hade ju min man nyligen gått bort men i år försökte jag hänga med. Jag hade inget eget bord utan bara en stång med mina trekantssjalar och lite småsaker ovanpå boxen dom legat i. Lagom för mig. Min kompis hade ju ett bord så min stång stod vid henne.

Det jag blev allra mest förälskad i var vackra ljuslyktor av fina glas med decoupage. Det var Pernilla Eriksson som till vardags stöper ljus i stearin som även tillverkat massor av olika saker i decoupage. Jag upptäckte att jag glömt att ta kort på de fina ljusen som hon tillverkar men ni är välkomna att titta in till henne på http://www.ljustorpet.se . Men här har ni ett litet smakprov på mina förälskelser

DSC02466.JPG

DSC02463.JPG

En thailändsk tjej och hennes systrar har plockat blåbär. 9 knökfulla backar. De gick åt som smör i solsken eftersom det varit så otroligt torrt här så har det inte funnits så mycket bär i skogen. Men vissa ställen har haft mycket och de är ju de ställena som ligger nära vatten. Tjejerna har i alla fall legat i som uttrar. Har någon av er hört talas om vita blåbär? Det hade inte jag i alla fall. Den ena tjejen och hennes man hade hittat fyra plantor med vita blåbär för flera år sedan. Nu har det väldigt mycket och ökar för varje år. Jag trodde dom plockat kart men ville inte säga något men så bjöd dom och banne mig dom var mogna och smakade precis som vanliga blåbär. Himla konstigt. Här ser ni bild på både blå och vita blåbär

DSC02470.JPG

Några som hade det väldigt bekvämt i värmen på torget var de här två gynnarna som verkligen åkte ståndsmässigt. Kanonbra tänkt av de tvåbenta ägarna som insett att det här var det tryggaste färdmedlet

 

DSC02467.JPG

Jag har fler bilder men de kommer i ett senare inlägg. Dessutom ska jag ju på marknad på lördag igen. Jisses, jag förstår inte hur jag ska hinna med allt. Men jag dokumenterar med kameran och sedan får ni se i efterhand. Lååååååångt efter *S*. Men ni har väl inte bråttom eller hur? Nä….jag tänkte väl det. Då får det bli så.

Dagens vardagslycka får bli när min vän B ringde på och hade med sig rykande färska ostfrallor, smör och ost och jag bara hade att koka kaffe. Det var marrigt må ni tro. Mums. Tack för en mysig fikastund (i all enkelhet eller hur kära B).

Jag hoppas ni har en kanontisdag………med eller utan bita blåbär

Karlssons blandning

Här kommer ett par marknadsbilder till. Lisa Falk från Bromma hade gjutit figurer i betong. Dessa hade hon sedan snajdat ihop så det blev duktyngder. Jättesöta tycker jag.

DSC01879.JPG

Maj-Britt Staaf ifrån Katrineholm hade stickat kanonfina torgvantar med får på.

DSC01877.JPG

Ja och så var det vinsten ja. Dom har ju ett stort lotteri på den här marknaden och förra året så hade jag den stora turen (?) att vinna en jättedunk med spolarvätska. Det var väl inte en vinst som fick mig att hoppa jämfota precis. Men vinst är vinst och den gav jag bort till vännen A som kör mycket bil. På det sättet blev vi glada bägge två. Han för att han fick dunken och jag för att jag blev av med den. Tjolahopptjolahej!

Nåja, inte vis av skadan skevade jag iväg till lotteriet med en tjuga i näven även i år. Fem lotter. Vad tror ni att jag vann? Jojomen, en elastisk bogserlina i blått och vitt. Snorflott förstår ni. Bara det att jag har ju ingen bil. Kanske kunde jag ha hakat i den i bussen och åkt på träskorna till och från jobbet. Men nä. Jag gav den till min marknadskompis som bevisligen har en bil eftersom hon kört oss dit.

Nu tror ni väl att det bara finns bilgrejer i det där lotteriet men det är fel. Det finns hur mycket olika saker som helst. Jättefina grejer som man gärna vill ha och andra grejer som man inte vill ha men som man får.

Efter ett par timmar greppade jag en ny tjuga och tänkte att det vore väl självaste *** om jag inte skulle kunna få något vettigt på det förgrönade lotteriet. Då fick jag vinst på två av lotterna. Men jag fick inte hämta ut vinsten förrän marknaden var slut för det var fiiiiina vinster. Jorå. Så nu gick man i ett par timmar till och nästan tuggade upp armbågarna i nyfkenhet över  vad man hade vunnit. En ny bil kanske så jag hade något att fästa bogserlinan i? En helikoptertur i maskinen som stod utanför på gärdet? En fotvandring tillbaka till stan? Näää, titta här vad jag vann

DSC01880.JPG

En liten grön vas från Paradis på Öland och en sjöbod som man tydligen skulle ställa in en bag-in-box i.  Heja mig! Eller…….jaha vad ska jag göra med det här nu då? Ett visst värde fanns det väl i sakerna i alla fall för vasen går loss på ungefär 300 kronor och fiskeboden kostar 450:- hos tillverkaren (som är en hantverkare). Men det är ju lite klurigt det här. Grejer har ju inget värde om man inte har nytta eller glädje av dem. Då spelar pengavärdet ingen roll. Så egentligen….bästa vinsten idag var nog bogserlinan i alla fall för det visade sig att kompisen som har ny bil inte hade någon bogserlina. Så då steg värdet på den grejen.

En liten vardagslycka också. Mannen fick en liten pytteros av sin vän A när han var på besök tidigt i våras. Den var ju inte större än att den fick stå i en liten kaffekopp. När den såg ut att ha gett upp andan så planterade jag ut den torra lilla kvisten som fanns kvar. Titta här så glad den blev av den behandlingen

DSC01881.JPG

Den lilla torra kvisten älskade att stå mot husväggen. Den tackar så fint för att den slapp ut ur köket och mina ickegrönahänder och istället får stå i lugn och ro ute. Den har blivit tre gånger så stor, grön och frodig och ta mig rackarns så blommar den också. Jag hoppas den kommer att klara sig över vintern och komma igen nästa år. Det var ju en gåva från en kär person till mannen. Den har stort värde.

Jag hoppas ni har en härlig lördag…..med eller utan bogserlinor och gula minirosor.

 

Nytt År

Det känns alltid så stort och mäktigt när ett nytt år inträder. Men vid nästan varje års slut när man summerar så har året i stort varit ungefär som det förra.  Men jag är nöjd med det. Visst önskar man att ett nytt år per automatik skulle innebära att världsbilden förändras som genom ett trollslag och att det blev fred och att alla människor kunde känna sig trygga i sina länder. Men så är det inte så man får harva på och försöka förändra världen på det lilla sätt man kan i sin trygga del av världen.

Men nu är det ett nytt fint orört år som bara väntar på att fyllas av upplevelser och insikter. Det känns bra. Så låt oss komma överens om att vi alla tillsammans gör allt vad vi kan för att året ska bli kanoners.

Kanoners blir det i alla fall för dem som kliver upp på vår veranda för att ringa på ytterdörren. Numera står där en riktigt snygg askkopp istället för den gamla genomskinliga glasburken som allt snusk syntes igenom. Fast jag är rökare så tycker jag det är äckligt med fimpar och jox. Jag tog det som var kvar av färgen som barnbarnet använde då han målade korgen till sin mor och målade på en ny fräsch glasburk. Lackade sedan och vips hade jag en riktigt trevlig askepotta. Jag ska nog göra ett par till för jag fick direkt idéer om hur jag kunde pynta burkarna ytterligare.  Ibland är det det som är det enklaste som är det bästa och väl fungerande.

DSC01594.JPG

Ni kanske minns att jag fick ett kuvert med slantar av min granne A-M. För dessa pengar har jag shoppat loss ordentligt. Basgrejer behövs ständigt på kvinnojouren så det här tas tacksamt emot

DSC01596.JPG

Det ska väl bli en resa till Kvinnojouren under nästa vecka för leverans av alla påsar och kassar jag samlat på mig och tryckt in i klädkammaren. Det brukar bli en billast när jag också handlat upp pantkvittona som jag har ifrån jobbet.

Man tycker det är så mycket men ändå är det en droppe i havet. Men en viktig droppe. Med många droppar så blir det ett hav och då kan man förändra. Så sluta aldrig med era droppar för även om ni tror att det är lite och inte förändrar något så är det stort och tillsammans med allt annat så gör det skillnad.

Och vips bestämde jag mig för att 2016 ska bli ett godhetens år. Ett år där hjärtat är med och där man fortsätter att göra skillnad.

Nu är man ju inte alltigenom god och präktig. Man gör fel val, fel saker, tänker galet och blir tjurig på skitsaker. Men man är ju inte mer än människa. Alla har vi fel och brister för ingen är absolut perfekt. Tack och lov. Men huvudsaken är att man försöker vara en god människa. Det är det viktigaste.

Oj…..så det blev. Det känns nästan som om ingen som läste det här behöver gå på högmässan i morgon för nu har ni varit utsatta för en rejäl predikan. Men jag tror ni klarar det fint.

Jag hoppas ni har en riktigt fin lördag……med eller utan gröna askepottor.

 

Parkour i köket

Ja allt ska man då utsättas för och vara beredd på att prova på. I en vecka nu så har vi stort sett kört parkour i vårt kök.

Enligt Wikipedia så är beskrivningen av parkour denna:

Parkour   är en holistisk träningsmetod som går ut på att träna kroppen till att på ett smidigt och kontrollerat sätt kunna forcera olika typer av hinder i omgivningen med enbart kroppen som hjälpmedel. Parkour innehåller rörelser som hopp och rullar, olika tekniker för att forcera hinder, och även övningar för att testa fysisk och mental styrka hos utövaren.

Anledningen till detta är att föreningen beslutat sig för att installera värmeväxlare i varje lägenhet. Jorå, det lät väl bra och mannen och jag tänkte att nu äntligen skulle vi få värme på ALLA elementen och kallt vatten i kökskranen för första gången på 29 år. Så det lät ju kanoners.

Så kom det en lapp som sa att vi skulle plocka ur förrådet under trappan. Va! Jösses! Redan där fick vi nästan dåndimpen.  Vi är alltså två stycken megahamstrar mannen och jag. Man kan inte kasta bort bra-att-ha-grejer hur som helst ju. Det är liksom bara att trycka in det som ska in. Oftast med våld.  Och nu skulle man plocka ut grejerna.

Jo vi började med det för allt skulle ut. Hyllor, kartonger, påsar, kassar samt en massa totalt obegripliga sparsaker. Ut med hela rasket i köket. Mycke’ grejer var det.  Det är här parkourgrejen kommer in i bilden. För det var knappt man tog sig fram till slut. Första dagen  gjorde jag en liten ruta fri på köksbordet så mannen kunde sitta i lugn och ro och äta åtminstone. Själv svävade jag omkring som en ande med min tallrik i högsta hugg.  Här gällde det att vara smidig och trixa sig fram på bästa sätt.

Vi trodde att värmeväxlaren var någon slags liten pyttemojäng som skulle smyga sig in bland resten av rören och kranarna. Men fy farao vad vi bedrog oss.

DSC01249Skåpet är stort som ett mindre skithus och tar upp hela väggen där vi tidigare hade en knökfull byrå och över den en hylla som var lika knökfull med grejer. Väggen som jag börjat måla hade hyllor och krokar. Nåja, efter att jag målat väggar och golv så blev det riktigt hyfsat och jag började ställa in lådor och byrån igen. Allt onödigt åkte….tro mig eller ej…..ner i en sopsäck för vidare befordran Ottahejti. Idag håller mannen på att sätta upp hyllan igen och jag ska sätta upp krokar på motsvarande vägg. Sedan är det klart.  Så rackarns fint och ordnat hade vi nog bara under de tre första dagarna efter inflyttningen för 29 år sedan.

Hängmattan får vänta för nu är det ju sol och dags att ta itu med altanen. Äntligen har jag kunnat ställa ut mina pelargoner som vi fick av våra vänner. Det har ju blåst så jag har varit rädd att de skulle blåsa sönder så därför har de fått stanna inne i värme och trygghet. Så nu får jag fint pelargonsällskap när det ska målas vindskivor och oljas altangolv.

Hoppas ni alla har en lika solig och härlig dag som jag har……..med eller utan mystiska installationer.

Ett projekt…..kakor….och sniglar

När jag slirade omkring på områdets loppis häromsistens så hittade jag en docksäng som jag fattade tycke för. Jag fick en vision om hur jag skulle fixa en madrass, sy spets på lakansväg och virka en liten dockfilt. Självfallet skulle sängen hottas upp först. Den är röd och sliten med blommor målade på ena kortänden. Den är ihopsatt med stora bulliga skruvar som mannen ska byta ut mot nedsänkta skruvar. Det blir finare. Så detta får bli ett projekt. Tanken är väl att jag ska göra i ordning den här och sälja den som recycled.

DSC01232På den internationella matmarknaden bjöds ju inte bara på mat, tvål, blommor och porslin. Det fanns kakor också. Så jädra många vackra färgglada kakor. Jag köpte inte en endaste en utan nöjde mig med att titta och fotografera. Himmel och plättar så jag längtar till midsommarveckan då jag väger in mig för sista gången. Nu törs man ju knappt lukta på någon godsak för jag tror banne mig att jag går upp i vikt av det också. Eller också sväljer jag luft. Svårt är det i alla fall fast man sköter sig till punkt och pricka. Men en liten titt på godsakerna bjuder jag på här så håll andan så inte ni också ökar ett hekto.

DSC01231Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig annars tar jag dig.

DSC01238Nu aktade de här sniglarna sig inte ett dugg så jag glufsade i mig hela gänget. Smarrigt. Mycket vitlök. Mums.  Mannen och jag blev bjudna på tvårätters middag i samband med en viss ceremoni. Allt var så trevligt ordnat och kändes så lagom. Dagen var glad och avspänd. Precis så som det ska vara. Det är fantastiskt när man har vänner som man kan känna sig fullständigt bekväm med i alla lägen. Så tack finaste A och B för en fantastiskt härlig dag tillsammans.

Nu får jag försöka återgå till arbetet. Vi håller på att röja ur ett utrymme som vi har under trappan. Det ska komma folk och installera en värmeväxlare i morgon. Så det ska vara renplockat under trappan. Jorå, det är lätt att säga. Men är man som mannen och jag två stycken storstilade hamstrar så innebär det att utrymmet är fullknökat med grejer. Bara bra-att-ha-grejer. Inte kan man göra sig av med sådant. Jösses amalia vi har hållit på hela förmiddagen och nu står alla grejer i köket istället. Med den påföljd att vi fick röja väg fram till bordet och fixa lite yta så att mannen skulle få plats att inta sin måltid.

I mitt nästa liv ska jag bli asket och leva minimalistiskt. Miniminimini-malistiskt.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan röjning av förråd.

Lite gåvor till Kvinnojouren och välgörenhetsfundering

En kamrat till mig fyllde 70 år i somras. Hon ville inte ha några presenter utan hon tyckte att om vi alla kom till hennes fest så var det present nog. Och vilken fest det blev. Vi var ett trettiotal personer som inbjudits till att samlas vid busstationen en härlig lördag. Vi hade inte en susning om vad som skulle hända. Väl där så kom en buss och hämtade upp oss alla. Resan gick hit. Där blev vi bjudna på en storslagen middag och fick även veta hur huset byggts och vad som gällde för karolinergårdar.  De flesta gav i alla fall olika slags presenter som man inte behövde ställa i skåp eller lägga i lådor. Hon fick resor ut i det blå, spabehandlingar och middagar. Av mig fick hon en liten axelvärmare i ull då jag vet att hon är lite frusen och sedan hade jag köpt en kasse bra-att-ha-saker som skänktes till kvinnojouren i hennes namn.

DSC00992

På jobbet har jag en spargris stående där hugade kan lämna ett bidrag. Nu har jag tagit lite pengar ur grisen och inhandlat lite tandkräm till kvinnojouren. Det blir fler handlingstillfällen före jul.  Dessutom ska jag ju iväg och handla för mina insamlade pantpengar. Det lär bli en hel billast.

Necessärerna har jag fått av en arbetskollega. Det är jättebra för damerna att ha en egen necessär att förvara sina personliga hygienartiklar i eftersom de delar badrum.

DSC00991

Nu till ordet välgörenhet. En del värjer sig för det ordet och tycker att det låter fult. Jag hade det som presentation. Bibbis blandning……en blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag. Men jag ändrade ordet välgörenhet till fjärrvärme när jag läst vad andra tyckte om ordet. Men all hjälp är ju inte fjärrvärme i form av stickade och virkade kläder och filtar.

Välgörenhet…….att göra väl. Är det fel?

Vad tycker ni om det ordet?

Jag hoppas ni har en vilsam och fin söndag……..med eller utan ordfunderingar.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag