Låt hjärtat va’ me’

….allt vi gör beror på de’ sjöng ju Sonya Hedenbratt för en hel evighet sedan men det ligger mycket i det. Ibland är det bra att tänka med hjärtat och ibland inte. Det kan vara knepigt det där med att välja rätt. Jag läste på ett ställe om att ukrainska soldater önskade sig halsdukar, fuskpolo eller buffar i mörka färger och jag rotade runt här men alla mina mörka färger har gått åt till filtar och annat. Nåja jag tänkte i alla fall provsticka en fuskpolo i lite grovt garn som jag hade i en låda i klädkammaren. Jag blir snurrig för det finns visst garn lite överallt i det här hushållet. Aktiebolaget Utspridda Garnskurar huserar här. Ibland hittar jag garn som jag totalt glömt bort att jag hade och det känns ju som en liten extra vardagslycka. Nåja jag totade ihop en fuskpolo som var så busenkel så inte ens jag fick problem med mönstret. Så här ser den ut med polon nedvikt och fram och bakstyckena syns väl. Det är den orangea grejen då. Den blå är en vanlig gammaldags sjal utan några konstigheter. Mönster till fuskpolon kommer nedan.

Fuskpolon är stickad efter ett gratismönster från Järbo så jag tänker att det är ok att jag lägger ut det här. Jag använde mig av stickor nr 6.

Lägg upp 50 m och sticka rätstickning i 52 v.

Maska av 20 m och sticka resten av varvet.

Vänd, sticka de maskor som finns och lägg sedan upp 20 nya maskor med vridna omslag.

Sticka 52 v.

Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant i de ”översta” 30 m så att kragen upptill blir en tub.

Vänd och vik ner en polokrage.

Min snygga teckning ovan ska ju visa hur stycket ser ut innan man syr ihop det. Som ett par byxor. Man viker stycket på mitten och syr ihop syr ihop i kanten och vips har man en kanonbra fuskpolo. Jag kan tänka mig att det här också kan vara ett riktigt bra sätt att göra av med restgarner. Vem ni än stickar kragen till blir ju varm och go och du ger fjärrvärme eller närvärme. Lycka till!

För min del gäller numera att jag får passa på att sticka när högerhanden inte protesterar alltför mycket så när jag ändå var igång med polon och den blå halsduken så blev det även ett litet barnset. Jag fick ju jättemycket fluffgarn i vitt och rosa från en kvinna här i stan. Jag skulle ju ha det till att kanta filtarna jag gjorde och skickade till obduktionsavdelningen på Karolinska och som användes vid kistläggning av väldigt små barn. Tyvärr slutade ju den kvinnan som startade det här och ingen ville ta över. Det innebär att jag har ganska mycket fluffgarn kvar och jag är sparsam med det i alla fall. Använder det vita till att kanta nallekläder och virka nallehalsdukar av. Rosa fluffgarn fick i alla fall pryda den vita mössan som jag stickade eftersom det vita garnet tog slut och det blev nästan som en bakelse med rosa grädde på. Eller nåt. Någon liten tjej kommer nog att tycka om det här setet. Det gör mig varm om hjärtat.

Min vän C skickade ju med tre stycken nallar i ett paket jag fick för lite sedan. Nu har dessa nallar fått kläder på kroppen och ska packas i egna påsar med rosett om och sedan delas ut till barn. Förmodligen går de till Ukraina. Nu sitter de och väntar på sin tur att tas om hand. Tack snälla C för nallarna och tack snälla I för nallebrallorna. Nu är nallebrallorna tvärslut och jag har inte fiffilurat ut hur jag ska sticka sådana. Ja ja, saker och ting brukar ordna sig och var sak har sin tid. Här är de tre som ska vidare för att ge en smula glädje och trygghet. Det är skönt att ha någon att krama.

Så nu är det stickat och ska skickas. Man ger av hjärtat. Ingen av oss kan göra allt man alla kan göra något litet. Tillsammans kan vi göra världen lite varmare på många olika sätt. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni är så många som är inne och läser här på min sida. Det glädjer mitt hjärta och därför vill jag ge något tillbaka till er alla och det får bli i form av det här kärleksträdet som kommunen ställde ut på vårt i övrigt så gråa torg nere i stan. Det ställdes ut till Alla Hjärtans Dag och lyste så vackert och hade stora röda hjärtan hängande på grenarna. Nu tog jag bilden på dagtid men ni ser i alla fall att det lyser fint. Trädet togs bort igen för någon vecka sedan och det känns lite tråkigt för vi behöver allt vackert och all uppmuntran som finns. Så all kärlek till er som hänger med mig här.

Det var lite om hjärtan, värme och kärlek. Något som vi ju alla behöver massor av. Man kan ju ge kärlek i så många olika former. Man kan ge omtanke i form av ett telefonsamtal, ett vykort eller ett besök. Man kan sticka fjärrvärme eller närvärme eller bara ge en kram till någon som behöver. När det är oroligt både här hemma i Sverige och i världen så får vi vara extra rädda om varandra och göra vad vi kan för att göra världen lite varmare och tryggare. Vi måste finnas för varandra. Så…..låt hjärtat va’ me’.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan fuskpolo och fluffmössa

Men, jag skulle ju bara…….

Jag har varit i kontakt med Ingrid på Slättmissionen via mail och kollat om de åker något mer till Ukraina och hon skrev att lastbilen nyss kommit hem därifrån och att om inget inträffade så skulle den gå med förnödenheter till Ukraina i februari också. Det var toppen tycker jag så nu har jag hållit på och plockat fram mössor, sjalar, halsdukar och annat från min stora marknadsväska. Dessa får gå iväg och värma frusna i Ukraina istället för att ligga i min väska i garderoben. Det känns vettigare. Jag vet ju inte om jag alls kommer att vilja åka på fler marknader framledes och skulle jag vilja det så får jag väl sätta fräs på mig och tillverka lite nytt att ha på bordet. Det ordnar sig. Var sak har sin tid och nu är tiden inne för dessa alster att göra nytta och värma frusna.

Jag tog mig i kragen och sydde ihop och fäste trådarna på en yemenklänning, tre mössor och en halsduk en kväll och dessa får också hänga med på resan

Yemenklänningen ställde till lite oreda i mitt garntänk för jag har ju bestämt att jag ska inte köpa något mer garn utan göra slut på det som finns i skåp och lådor innan jag ens får gå förbi utanför garnaffärens fönster. Nu blev det ju lite mental brottning där kan jag säga för när jag hade kommit så här långt så insåg jag att det här kommer ju inte att räcka till en klänning. Om jag hade stickat en väst hade det funkat men nu var det för lite garn kvar.

Jag kanske skulle ha repat upp och gjort en väst istället men nu blev det inte så utan dagen efter tog jag bussen och skuttade glatt in i garnaffären och skulle bara ha ett nystan av det här garnet. Ett endaste litet nystan. Det är ju inte så mycket och vips har jag ju dessutom stickat upp det så det kommer ju inte att märkas att jag fuskat och köpt nytt garn. Joråsåatt! Trodde ni på det? Jag gjorde det en liten stund när jag plockat ner två nystan av den här färgställningen och fått syn på att det även fast den och den och den och den färgen också och titta här rea på det tunna bomullsgarnet och så fanns det bra ullgarn för tovning i maskin……..

Ja vad ska man säga. Karaktär som en silverfisk. Det här är vad jag kom hem med. Jag som bara skulle ha ett enda litet litet nystan. De tre rosa till höger är till en buff till mig. Frågan är om den ens blir klar innan den här vintern är slut men det är väl strunt samma för det kommer ju fler vintrar. De två självrandande nystanen nederst till höger är bomullsgarnet som ska bli nallekläder tillsammans med de fem nystanen minicryl i olika färger. De två nystanen limagarn är till tillverkning av tovade sittunderlag. Jag har massor av ullgarn ligger i en box och jag borde göra av med dessa men jag drar mig lite för det för det mesta är äldre ullgarn och de kliar så ända in i hoppsan när jag stickar med det. Dessutom är det trista färger och det är då de här två nystanen ska kunna sätta lite färgprakt på rumpvärmarna.

Nu jädrar i min lilla låda kan jag sticka nallekläder tills jag får dåndimpen av det. Jag kollade med Ingrid på Slättis om hon tyckte det var en bra idé att skicka med nallar till Ukraina och hon tyckte det var en härlig idé att kunna dela ut dem till barnen så hon ville gärna ha nallar. Jag stickade klart nalleklänningen när jag nu fick hem påfyllning av röd/rosa/vit-garnet och här sitter de färdiga kompisgänget och bara väntar på att få starta sin resa till Ukraina.

Nu ska jag sticka ett gäng yemenvästar för jag har några nallebyxor kvar att använda till nallar. Sedan får jag nog höra av mig till symaskinsvirtuosen i Hålanda och be om några fler framöver. Nallekläder är något som jag kan sticka utan att få ont i högertassen. Tror att det är när det blir lite tyngd i arbetet som lederna protesterar. Så när jag stickat mössor får jag göra ett mellanstick med nallekläder ett tag och vila händerna. Det funkar.

Som avslutning på det här inlägget ska ni få ett par vackra vinterbilder som jag tog under en av promenaderna tidigt i veckan. Det är nästan magiskt när rimfrosten lägger sig på träd och buskar. Som en förtrollad värld där allt brunt och svart är borta och allt är vackert vinterfrostat.

Nog kan världen vara väldigt vacker och för mig är det en vardagslycka att få se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Se den här grenen som är helt klädd med miljarders av froststjärnor som bildar taggar. Så vansinnigt vackert!

Jag hoppas ni alla haft åtminstone några dagar av riktig vinter där ni bor. Här har det varit en trist vinter där det endast några dagar här och där varit kallt och hög klar luft men det är som det är med det och vi får väl ta det som det är. Nästa vinter kanske blir bättre. Det har inte varit så kallt så sidensvansarna kommit och ätit upp nyponen på busken utanför mitt fönster. De brukar ju annars dyka upp en gång per år och det blir som ett svart moln utanför fönstret. På ett par tre minuter har flocken rensat totalt rent på busken. Det är häftigt att se.

Jag hoppas att ni alla fortsätter att vara rädda om er. Nu verkar det ju som om covid övergått till att vara en form av årstidsinfluensa läste jag men vi fortsätter att hålla lite avstånd och tvätta händerna så får det vara som det vill med det. Nu går vi dessutom mot ljuset, värmen, våren och sommaren och då vill vi vara med så lova att vara rädda om er och varandra.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin början på söndagskvällen……….med eller utan frost och skojsiga garner

Tillsammanspaket och en överraskning

Jag gillar ju när man kan göra saker tillsammans. Det är kul och givande och alla som hänger med på det upptäcker att minsta lilla nål, tandborste, trådrulle eller säkerhetsnål är viktig och värdefull. Det finns ingen gåva som är för liten när det kommer till att hjälpa. Det som är en struntsak för oss kan vara något som betyder en stor skillnad för någon annan. Alltså fortsätter vi att få, att ge och att skicka. Busenkelt men så värdefullt.

Här är lite som har dykt upp hos mig. En del har gått iväg som ni får se och annat stannar kvar i min korg tills det passar in i något annat paket till annan destination. Men går åt, det gör det.

Här är ett par olika gåvor från min vän G som hittar bra-att-ha-saker lite här och där:

Ni kanske kommer ihåg att jag stod ute på altanen och gjorde remsor till lindor när det var lagom varmt och fint. Dessa lindor rullades ju ihop till rullar. En rulle blir det av ett lakan. Bilder finns tidigare i bloggen. Jag lämnade sedan rullarna till min kompis G som när hon haft tid och lust rullat dessa till fina lindor ihopfästa med återförslutningsbar tejp. Det blev över två kilo. Så en stor del av dessa lindor och en del smått och gott från tidigare blev ett eget paket som jag skickade i G:s namn. Det gick till Slättmissionen i Skara så en del hamnar i Afrika och annat i Rumänien. Här ser ni den lilla sändningen som består av 1,7 kg lindor i botten, alla kammar jag fått, två par strumpor och ett syset samt en liten handduk.

Ett riktigt bra tillsammanspaket.

Ytterligare ett tillsammanspaket blev ihopplockat, packat och ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Ni vet kvinnan I, hon som syr husmorspåsar och som lägger i smått och gott som hon får tillskickat sig och som har själv. Dessa påsar går sedan till bl a kvinnor i flyktingläger. Hon syr ju även gosedjur till barnen i form av taxar, kattor och nallar. Helt fantastiska små godingar. Jag brukar skicka lite tyg då och då och när jag är i affärer typ DollarStore så köper jag alltid lite extra, tandborstar kostar t ex 20:- för tio stycken och 75 plåster kostar en tia. Förra veckan hittade jag även gummisnoddar där till kanonbra pris för dessa brukar vara jättedyra för några ynka magra snoddar.

Så här blev det tillsammanspaketet:

Två stora buntar tyg, ett rött och ett blått, massor av småspolar med sytråd, 5 förpackningar synålar och en kam blev min vän Gs del i paketet. Tack snälla G.

Broderigarn, trådrullar, nålbrev, säkerhetsnål och ett måttband kom som gåva från familjen L S här nära mig. Tack familjen.

Tyget till höger på bilden, 350 plåster sorterade i olika storlekar, 100 knappar, en stor påse gummisnoddar, 10 kammar och hårspännen kom från mina gömmor. Jag köper när jag hittar billigt och spar undan.

Det här var också ett bra tillsammanspaket. Tillsammans. Det är ju ett så bra ord och det är även ett kraftfullt ord för vi är mycket mer kraftfulla tillsammans och kan uträtta små underverk för dem som faktiskt inte har någonting mer än det de går och står i. Vi har det så bra och jag blir så glad när vi kan gå samman och ge med öppna varma händer.

Jag vet att flera av mina bloggläsare drar åt samma håll som jag. Det stickas och virkas, sys och skickas och donas. Det gör mig så varm i hjärtat att veta att vi har kvar vår omtanke om människor och att vi bidrar till att värma frusna. Både stora och små.

När jag först läste om Panzisjukhuset i Kongo Kinshasa och dr Denis Mukwege för många år sedan och fick beskrivet hur mammor fick gå ifrån sjukhuset med sina nyfödda barn insvepta i tidningspapper för att de inte skulle frysa ihjäl på nätterna då gick mitt hjärta nästan sönder och jag kastade mig med liv och lust in i insamlingen av mössor och yemenvästar som skulle ges som gåvor till mammorna om de kom och födde säkert på sjukhuset. En liten mössa kan rädda livet på en bebis. Jag har aldrig räknat hur många små mössor jag stickat sedan dess men det är en väldig massa. Likadant med yemenvästar. Det har blivit många sådana också under åren och jag stickar en lite då och då nu också.

När jag ser bilder på fattiga människor på Rumäniens landsbygd där barnen går barfota i snön och knappt har kläder på kroppen då vill man bara ändra hela världsordningen och få vara den som bestämmer över allt och alla. Bara för en enda dag. Det skulle räcka. Det får jag dock inte så därför fortsätter jag mina envisa kamp. En droppe i havet är det. Javisst. Men i alla fall en droppe. Om alla fixade en droppe så skulle vi snart ha ett helt hav.

Jag ska avsluta det här inlägget med att prata om att nallarna som vi köper på nätet och som heter Fabler björn har varit slut för nätförsäljning i evigheter. Jag brukar ju köpa tio i taget och sticka klänningar åt dem. Jag fick tidigare en liten hög nallebyxor tillsända mig från Hålanda så då kunde jag sticka yemenvästar åt dessa nallar. Men som sagt nu har det varit tvärslut på nallar men jag har fortsatt att sticka just dessa småkläder när jag tittar på F1, träningar, kval och race. Så jag har lite extra liggande. Men jag vill ju för hunnan ha nallar också.

Min dotter kom hem till mig i torsdags och vi åt varsin räkmacka och drack kaffe och kan ni gissa vad hon hade med sig………….TJOHOOOOOOOOOOO!

20 stycken Fabler björn! Ni kan ju ana hur glad jag blev. Det var barnbarnet som tillsammans med en arbetskamrat varit iväg på stormöte med jobbet och det hölls i min hemstad Västerås. På hemvägen gick de in på det stora Fabler björnvaruhuset och där plockade världens bästa barnbarn åt sig tjugo nallar efter anvisningar från sin mor. Så nu har den gossen Eskilstunas gladaste mormor.

Ja inte nog med den glädjen. Här står glädjen högt i tak må ni tro. Det ringde på min dörr och min kompis A lämnade över en påse med orden: – de här är till dig för det är kanelbullens dag idag. Två finfina kanelbullar låg det i den påsen. Fast inte så länge. Dom var jättegoda. Tack världens bussigaste A.

Ja nog är det en vardagslycka att ha möjlighet att ge även om det är smått. Det viktigaste är att man ger av hjärtat.

En stor vardagslycka är ju också att få. Få bullar eller få hjälp med att fånga upp 20 nallar. Ingen lycka förtar den andra och jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ge och glädjen i att ta emot.

Vardagslycka för den här lilla tuffingen måste väl vara att den överlevt både sista gräsklippningen, kalla nätter och fötter som gärna trampar ner. Ni får den av mig för att ni ger mig vardagslycka när ni hälsar på här hos mig.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag……..med eller utan nallar

Gott, fått och klart

Hej hopp nu är jag här igen. Idag blir det blandad kompott från mina lappar. Igen. Jag börjar med min kompis G som varje gång vi träffas har med sig något eller några saker som jag kan lägga i de paket jag skickar till höger och vänster. Det är jättebra saker men så innan det är läge att skicka så kan det ibland bli mycket i korgen. En dag upptäckte jag att det mesta som låg i välgörenhetskorgen var grejer från min kompis och då beslutade jag mig för att göra ett paket av bara hennes saker och skicka till Slättmissionen i hennes namn.

Sockor, strumpor, bindor, små handdukar, tandborstar, plåster, våtservetter, nål och trådrullar. Jättebra grejer som det ständigt är efterfrågan på. Jag tror Ingrid på Slättis skickade det här vidare med någon sändning som dom åkt med till Rumäniens fattiga på landsbygden. De delar ju själva ut så man vet att det kommer dit där det behövs. Min vän blev så glad för det lilla brevet med raderna från Ingrid som dunsade ner i hennes brevlåda efter ett par veckor. Det blir ju som ett kvitto på att sakerna kommit fram och dessutom visste hon ju inte att jag skickade i hennes namn men jag ville att hon skulle få brevet från Ingrid. Hennes brev med några få rader gör en lycklig och varm i hjärtat.

Det ramlade in ett gottispaket från Japan för en tid sedan. En tjock kisse följde med också. Det är gott med lite annorlunda smaksaker. De två påsarna nederst i bild är som en platt mjuk bulle fylld med bönpasta. Rackarns gott. Tack snälla C.

10 färdiga nallar har fått flytta från soffan och till en tillfällig förvaring tills jag vet vart de ska skickas eller lämnas. Så dessa påklädda trygghetsgivare får invänta de tio som jag påbörjat och som sitter i soffan och väntar på sin tur att få kläder på kroppen. Jag funderar på om jag ska lämna lite nallar till polisen också. Det kan nog vara fint att ha något att ge när det händer otäcka saker i ett litet barns omgivning. Nu är det ju slut på nallar igen och jag blir lite sur på mig själv eftersom jag av någon anledning köper tio i taget bara. När de kommer i lager igen ska jag beställa trettio på en gång och slippa hålla på och larva mig med tio i taget och vips bli sittande utan. Det blir en dyrare engångskostnad men det får jag ta. Tjolahopptjolahej!

Om ni kommer ihåg alla pyttesmå restgarnsnystan som blev kvar från bomullsfilten jag virkade av garn från L B i Västerås. Nu är alla ”börjor” klara och det blev 10 riktigt fina tvättlappar eller torktrasor vilket man vill. De är virkade i c2c-tekniken. En del vill att tvättlappar ska vara glest stickade eller virkade och andra tycker bättre om lite stadigare lappar. Beroende på vart dessa ska så tror jag de håller bättre om de ät lite stadigare och tätare. Jag har tidigare gjort väldigt glesa när jag stickat och skickat men den här gången blev det annorlunda. Nu är varenda tråd använd så tack snälla L B för garnet. Att sticka eller virka tvättlappar och skicka iväg är ett utmärkt sätt att använda alla små restgarnsnystan. Genom att göra börjor av restgarnerna från L B och fylla på med restgarner från min egen låda minskade det i restlådan. Lite i alla fall. Men det är ju faktiskt en toppengrej att göra när man vill sticka/virka något men man vet inte vad. Då lägger man upp och sätter full fart med att tillverka en tvättlapp medan man fiffilurar på vad man verkligen vill göra. Samtidigt minskar man restgarnsförrådet. Så listiga vi är.

Ett litet paket har det blivit ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Allt kommer att fördelas och hamna i de fina husmorspåsarna som hon syr och fyller och sedan skickar till behövande. Det har gått påsar till flyktingläger i Grekland, flyktingförläggningar och till Rumäniens fattiga. Det är fint att vi här kan ge en kvinna en fin påse med små saker som är så självklara för oss att ha och en stor skatt för henne att få. Så här nedan ser ni lite fynd som jag gjort. Plastpåsarna innehåller olika storlekar på plåster som tagits ur sina kartonger och packats om för att spara utrymme och vikt. Jag spar det jag köper eller får i min stora korg tills det blir dags att skicka. Det är också bra att ha att använda som utfyllnad i t ex klädpaket. Då kan man lägga ner plåster, kammar, tvål och bindor så man utnyttjar hela frakten. Men allt detta gick i ett och samma paket till Hålanda f v b världen utanför.

Härom kvällen ringde det på min dörr och en kvinna som bor i mitt område kom med en påse bra-att-ha-saker så nu blev det snabbt en början till en ny sändning till husmorspåsarna och kanske även till handarbetsgruppen som bildats i Polen som jag tror skulle bli glada för broderigarnet. Nålar och tråd som är så efterlängtat och även en säkerhetsnål och ett måttband. Tack snälla L S med familj.

Nog är det fint att vi tillsammans kan skapa små underverk och sprida glädje och möjligheter. Det är väl vardagslycka. Meningen med livet är nog i mångt och mycket att vi ska hjälpa varandra. På något sätt. På det sätt vi kan. Jag menar att det behöver inte vara stora, dyra och påkostade gåvor utan tänk er att en kvinna med barn får låta sina barn gå med trasiga kläder för hon har inte varken nål, tråd eller knappar där hon befinner sig just nu. Då är en enda nål, tråd och några knappar värt guld. Man får se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Tillsammans mina damer och herrar är vi bäst! Vi både kan och vill. Därför vill jag att ni alla fortsätter att vara rädda om er och lite försiktiga. Nu kommer hösten och vi får kura inne i dunklet men det gillar ju jag. Tända ljus och få det magiska stearinljusskenet. Det tycker jag om. Det känns tryggt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag……med eller utan tvättlappar o nallar

Fynd och gåvor

Som ni kanske kommer ihåg så har jag en vän som syr nallar, taxar, kattor och husmoderspåsar och en hel massan andra saker. Husmoderspåsarna innehåller lite av varje som samlats in och köpts in. Jag brukar försöka komma ihåg att handla och ha ett litet lager av olika saker här hemma så att jag kan skicka vidare lite då och då. Påsarna ska hjälpa kvinnor i flyktingläger att t ex kunna sy i knappar och laga kläder. Så nål och tråd behövs alltid men det är inte alltid jag har fått fatt på det. En kam så man kan kamma sig själv och sina barn och ett gäng plåster för familjen är också något fint att lägga i påsen. Här ska ni få se vad jag fått från vänner och vad jag fyndat själv.

När min vän T var på besök så hade hon med sig lite smått och gott som jag hade att fördela till olika ändamål. Schampo, balsam och luktagott finns kvar här hos mig än så länge men hårband, saxar och nagelvårdsattiraljerna har gått vidare till Hålanda för att hamna i husmoderspåsar. Övrigt kommer att delas ut lokalt.

Ibland när jag har tur och får följa med på utflykt då står ju glädjen högt i (bil-)taket. En utflykt till det fantastiska Huset i Hällby gjorde att jag kunde fynda alldeles nya tyger som jag sedan skickade till symaskinvirtuosen i Hålanda för att omvandlas till både gosedjur och annat. Det blev 2 kg tyg i det ena paketet. Jättefina tyger som det var så himla kul att skicka.

Nästa paket blev ett blandpaket med både tyg och lite till husmoderspåsarna. En del såg ni på första bilden och så har det lagts till plåster och som jag köpt på In & Finn och packar om i plastpåsar som inte stjäl så mycket plats som kartonger. Trådrullar och ett litet sykit plus en sax som jag fått av en kompis och så ett par pennskrin/necessärer som jag köpt jättebilligt på Ö&B.

Nere på In & Finn har dom jättebilliga plåster och kammar så jag har köpt på mig i omgångar. Det är ju bra när man kan komma undan lite billigare. Jag har nog tjugo paket plåster hemma som jag ska plocka ur kartongerna och lägga i plastpåsar sorterade i olika storlekar. Då spar man frakt och får rum med lite annat istället för bara stora kartonger. Även DollarStore har ibland bra pris på både tandborstar och plåster. Då får man passa på.

På Tradera hittade jag dessa glada knappar som också ska få åka till Hålanda tillsammans med plåster och kammar. Ibland är det billigare att köpa nya knappar än att köpa begagnade på t ex Röda Korset. Så här fick jag 100 glada knappar för 9:- och så tillkom ju portot 13:-. Kanonbilligt var ordet sa Bull! Jag har mina tentakler ute och ligger och lurpassar på ett stort gäng vita knappar och ett gäng svarta knappar också.

Jag har dock inte bara handlat till välgörenhet utan jag har varit väldigt snäll emot mig själv också. Vid utflykten till Huset i Hällby fyndade jag ett tungt gammaldags vaddtäcke till vintern. Ibland undrar man om saker och ting någonsin varit använda. Nytvättat och härligt kommer jag att bli omsluten av detta täcke som jag ju inte kommer att se eftersom det kommer att ligga i påslakan men jag kommer att känna tyngden och det blir så skönt. Jag är verkligen kär i det här täcket.

Inte nog med det. Ni vet ju att jag har kanonfina kompisar och vänner som skämmer bort mig mellan varven. Här har det varit fest i Kapernaum må ni tro. Tack bussigaste A. Jag har ju verkligen svart bälte i att äta och njuta av att göra det så det passar mig ju perfekt med en överaskningsmacka med massor av räkor. Dessutom har det ju lite då och då lämnats ostmackor både vid dörren om jag är hemma och i brevlådan om jag är ute och flaxar. Så svälter gör jag då inte.

Ja jisses det här blev ju ett vardagslyckeinlägg igen för nog är det en rejäl vardagslycka att både kunna ge och få ta emot. Man har en hel massa att vara tacksam för. Jag är så tacksam för att jag får vara en länk i en väl fungerande kedja av människor som tillsammans vill göra skillnad.

Ni är väl rädda om er på alla sätt och vis hoppas jag för ni vet väl att vi alla är värdefulla. Var och en på sitt sätt. Vi behövs. Jag skickar en stor varm coronafri cyberkram till er alla och hoppas att ni har det så bra som ni bara kan.

Jag hoppas ni alla har en fin och solig måndag…….med eller utan räkmackor

Tillverkning av lindor och börjor

Jag har lite då och då fått ett och annat lakan av min kompis G. Tanken med dessa lakan är att jag ska märka upp ena kortsidan med 8 cm mellanrum och sedan göra ett litet klipp vid varje markering och sedan riva dessa lakan så det blir långa remsor. Dessa remsor grovstädar jag från trådar och rullar ihop till rullar. En rulle för varje lakan. Sedan ska dessa rullar tillbaka till min kompis G som finstädar dem och rullar dem till lindor som fästs med en liten bit återförslutningsbar tejp. Här är lakansindustrin i full gång.

Hmmm……det blir ett väldans mysko ljus under markisen men ni ser säkert vad som sker. Remsorna ligger rivna i högar för sig och det sista av lakanet ligger till höger och ska rivas. Skräphögen ligger på golvet. Det är ju toppen när man kan göra av med gamla slitna lakan på det här viset. Mjuka sköna fina lindor som kommer att skickas till en sjukstuga i Gambia via affc. Förr kunde jag även göra tygblöjor och då tog man ut 70 x 70 stora bitar som man sicksackade och vips var de klara. Numera när symaskinen står och skäms i skrubben inne under trappan och jag går och skäms utanför skrubben så blir det inget sytt utan det blir enbart lindor. Vilket även det är kanoners. Jag har även skickat lindor till Slättmissionen och deras biståndsarbete i flera länder.

Det blev fyra stora rullar med lakanslindor som min vän ska få sedan så hon har lite jobb när det är dåligt väder och hon inte vill gå ut på någon av sina riktigt långa promenader. Har ni gamla lakan över och har en symaskin som gärna samarbetar med er så kan ni fixa och trixa ihop några tygblöjor på ett tjillevipp och sedan är det bara att skicka dem till hjälpverksamhet. Det är mycket uppskattat ska ni veta.

Jag fick ju en väldig massa bomullsgarn av en kvinna i Västerås. Det blev ju en filt av det mesta. Den filten finns visad i ett tidigare inlägg. Resterna från den har jag virkat ”börjor” av. Ni vet, en början på något/flera börjor. Något måste det ju heta. Här ser ni vad jag menar med att jag virkat en massa börjor.

Sedan får man fylla på med andra bomullsgarner som jag har liggande i en korg så det kommer att bli lite olika färger på de större partierna kommer ni att få se när alla börjor är hela tvättlappar. Ni ser de två pyttesmå börjorna längst ner till höger. Dessa talar om att nu är det banne mig tvärslut på det fådda bomullsgarnet. Men jag gillar när varenda trådände går åt men fy far ända in i baljan så många trådar det blir att fästa. Voj voj voj.

I förmiddags ringde min vän och kamrat A på dörren. Han var inne i stan en vända för att handla och då lämnade han en liter jordgubbar till mig med orden -de här kan du behöva nu när det ska bli så varmt idag. Är inte det gulligt och snällt. Omtänksamt. Jag har ju lite svårt med värmen så han visste att jag skulle hålla mig inomhus som en mullvad under dagen och inte titta ut förrän det börjat svalna av till sen kväll. Han har så rätt min kompis, nog är det härligt i värmen med kylskåpskalla jordgubbar. Då känns livet njutbart för en stund. Tills man börjar svettas igen.

Ja egentligen är detta inlägg tre olika vardagslyckor. Lyckan av att ha möjlighet att tillverka saker som behövs och skänka dessa med varma öppna händer och så lyckan av att få ta emot omtanke. Det är rejäla vardagslyckor ska jag säga och jag är tacksam för dem alla.

Jag hoppas era dagar är fyllda av glädje, ro och en och annan vardagslycka. Som ni vet så behöver inte vardagslyckorna vara stora och påkostade utan det är ju tanken som räknas. Omtanken.

Jag hoppas ni har en riktigt fin tisdag……med eller utan börjor.

Paket till Önskestjärna och lite annat smått

Som ni såg i tidigare inlägg så bestämde jag mig för att skicka de tio färdigklädda nallarna till den ideella föreningen Önskestjärna. Jag såg sedan att de överlämnats till Kvinnojouren i Karlshamn och där ska de trösta, glädja och ge trygghet åt några barn som behöver det. Vardagslycka är att veta att man kan ge och göra skillnad.

Nallarna ligger tryggt nedpackade i sin plastpåse och de får sällskap av två andra köpta gosedjur samt två små nya frottéhanddukar från min vän G. Allt fick lagom plats i kartongen och jag kände mig stolt över mig själv som lyckats få plats med så mycket och kunde utnyttja hela fraktkostnaden. Tjohoooooo! Vad gäller packeriet så har jag min överman eller rättare sagt överkvinna i det fallet nämligen min vän C från Rångedalas prärie. Jag har aldrig i hela livet varit med om att någon kan lyckats få ner så himla mycket i diverse olika paket. Ni ska snart få se det senaste i den genren.

Jag hade tagit fram ett nystan marino soft och hade lite aftonpyssel framför tvn många kvällar och detta blev resultatet av det stickfäktandet.

Jag tycker så mycket om att sticka eller virka av marino soft-garnet. Tyvärr har många utav de ”gamla” färgerna utgått och ersatts av nya och då har jag ibland upplevt det som att det nya garnet blivit strävare på något sätt. Beror kanske på färgningen. Inte för att det stör mig men jag har noterat det. Dessa ligger tryggt nedpackade i välgörenhetslådan för framtida resa till några frusna.

Just nu stickar jag på nallekläder igen. Jag har haft det lite tjurigt med tassarna ett tag och då får man jobba med smått och inte göra filtar eller annat som blir lite tyngre. Jag ska igång med någon ny nalleklädnad nu till helgen för då är det Monacos GP i F1 och då är det precis lagom att sitta med något litet i ett par timmar.

Jag har haft kort på det tidigare men jag lägger ut ett till idag för jag blir glad av att något som är så vackert också kan vara väldans gott. När man köper ett par förpackningar blandade småtomater och sköljer av dem och välter ut dem på handduken för att torka hela högen och sedan lägga i två skålar, en till köksbordet och en till tv-rummet då njuter jag av färgerna. Visst är det vackert. Nästan som en tavla.

Jag tänker återvända en stund vad gäller barnen och kvinnojourerna för det känns viktigt. När man tänker på barn som far illa så ska man tyvärr komma ihåg att det inte bara är i andra länder som barn lider nöd och är rädda och otrygga. De barnen finns även här i Sverige och är tyvärr alldeles för många så fiffilura lite på om ni kan göra något för några av dem. Ett busenkelt tips är att höra av sig till Kvinnojouren och fråga om de har plats i sina frysar så kan du skänka några paket olika pinnglassar eller några paket grillkorv. Nu går vi ju mot sommaren och tider då barn älskar att äta glass ute och att grilla korv. Varför inte köpa några burkar såpbubblor och skänka, Maxi hade t ex blåsbubblor som de kallar det för 5:- för en liten burk. Det är ju så lagom. Det finns så mycket man kan ge om man har möjlighet till det och visst är det väl gott om man kan ha med sig i hjärtat att man kunnat glädja barnen. Ett tips är att man kan gå ihop några stycken och var och en lägger en tjuga att handla glass/korv/såpbubblor eller annat för. Det behöver ju inte bli så dyrt utan alla ska kunna vara med och ge med varma öppna händer.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig tisdag. Det ska ju komma lite regn här hos mig framöver men med tanke på hur torrt det har varit och fortfarande är så behöver det ramla ner lite vått. Jag tog mig i hampan och klippte min kombinerade moss- och gräsmatta för första gången igår så nu kan det få skvätta bäst det vill.

Idag såg jag att det erbjuds en 5:e vaccinationsspruta och jag blir lite fundersam omkring det men som tur är så får vi vuxna bestämma själva över hur vi tänker och hur vi vill göra. Jag hoppas bara att ni alla är fortsatt rädda om er och varandra och alla andra så ska vi väl få en härlig sommar framöver.

Jag hoppas dagen är snäll emot er ……………..med eller utan grisar och tomater

Nu är den färdig + lite annat

Ja ja ja, jag vet att jag är samtidens segaste tant men nu så! Vad är det som är färdigt undrar ni och det ska ni få veta nu. I ett inlägg som gjordes 200927 så berättade jag om en gigantisk garnskatt som kom till mig från en givmild kvinna i Västerås. Om ni går in på kategori garn och klickar så ligger inlägget först. Nere i högra hörnet ligger det en stor påse med små nystan av bomullsgarn. Jag har inte haft en susning om vad jag skulle göra med alla dessa små nystan för jag ville ju att det skulle bli något att kunna skicka vidare som fjärrvärme eller närvärme till någon. Garnet fick ligga till sig och så under 2021 så gick proppen ur och jag började virka rutor i c2c-teknik.

Rutorna blev ganska stora och när jag till sist var klar med alla rutor och virkade ihop dem så blev resultatet en bomullsfilt 106 x 80 cm.

Kvar blev:

70g bomullsgarn som tillsammans med bomullsgarn från min garnlåda kommer att bli en tvättlapp som får åka med till någon insamling. Tvättlappar går alltid åt och brukar vara önskade på många håll. Varenda trådände kommer att användas. Tack snälla L B för att du hjälpt till att göra världen lite varmare. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad.

Min vän G som tidigare jobbat inom diakoniverksamheten har en påse hängande i hallen och där samlar hon smått och gott som hon under sina strövtåg köper för en billig penning och som hon tror ska kunna gå med i lite olika insamlingar. Vi har ju inte setts så ofta nu under pandemitiden så när man får sin påse så är det rena julaftonen. Jag har en påse jag också må ni tro. Där samlar jag några olika tidningar som jag får av min granne, utlästa böcker som jag vet passar G och kopior på intressanta tidningsartiklar som jag tar ut från t ex Aftonbladet och Expressen o andra. G använder inte dator så hon kan inte likt mig gå in och läsa om alla möjliga händelser och uttalanden så hon tycker det är lite kul med dessa kopior. Så vi byter påsar med varandra och har stor glädje av det. Här är innehållet i en påse från min vän:

Tandkrämen och barnsockorna gick med i paketet till Ukraina och de två gröna små handdukarna gick med i ett paket som skickades till Önskestjärna förra veckan och som kommer att visas i ett senare inlägg. Önskestjärna är en ideell förening som hjälper gamla och barn i Tingsryds kommun. De finns på facebook om någon vill gå in och läsa om dem.

De svarta strumporna kommer att gå till Slättmissionen senare och den lilla påsen med små trådrullar får tillsammans med tyg resa iväg till Hålanda och bästa I för att gå vidare i olika former. Pappersnäsdukarna är utmärkta som packmaterial om det gäller att fylla lådan så all frakt utnyttjas. Ett paket här och ett där precis som med tvålar. Det är toppen. Ja allt går åt och allt går att använda.

Alla dagar är ju inte ljusa, soliga och varma men även molniga och lite halvdystra dagar kan vara väldigt vackra trots blåsten som tycks ha mantalsskrivit sig här. Jag hade gått igenom parken, förbi kyrkan, över bron och ner mot målet som var postinlämningen på Hemköp nere i stan på väg till min vän T på Ord & Bild. Jag såg blomsteruppsättningen och tyckte den var så fin och tog upp kameran och vände mig om och fick en riktigt fin bild. Med mina mått mätt då alltså. Jag är ju ingen kanonfotograf precis men den här bilden blev jag nöjd med. Klosters kyrka i Eskilstuna är den enda kyrkan i hela Sverige med två torn som inte är domkyrka. Denna information faller förmodligen under avsnittet värdelöst vetande men kan vara kul att veta ändå.

Det var den molniga bilden. Här kommer en solig, varm och kärleksfull bild av blommor som min granne plockade när hon tillsammans med sin son och man besökte sin gamla sommarstuga som de haft i över femtio år. Numera har sonen tagit över stugan och det var fantastiskt att de alla tillsammans kunde åka ut och tillbringa några timmar där på en älskad plats. När de kom hem ringde A-M på hos mig och lämnade över den allra ljuvligaste sommargula buketten till mig. Ibland blir vardagslyckan så stor så man gråter LilleSkutt-tårar. Vi LilleSkuttgrät faktiskt bägge två både för blommorna och för glädjen att de tillsammans kunde besöka landet.

Ja det var lite smått och gott från min lilla plats på jorden. Den som jag försöker göra så bra som möjligt och där jag har mina skatter, garn och böcker. Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag har möjlighet att värma frusna eller mätta hungriga. Jag har ingen outsinlig källa att ösa ur men det lilla jag har räcker åt mig och att dela med mig i smått av. Det känns lite som om det är det som är meningen med livet, att vi ska hjälpa varandra där vi kan. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Var och en på sitt sätt.

Då måste jag berätta om butikschefen på Coop på Eskilstunavägen mot Torshälla. Ni vet i den butiken där chipspåsarna stod på parad som ett konstverk. För några veckor sedan när jag besökte min naprapat i huset bredvid så var jag in en sväng och handlade en dricka och då hade han ställt ut en kundvagn med en skylt på där det stod att i den vagnen kunde man skänka något till de ukrainska flyktingar som fanns i Torshälla och som ännu inte fick dagersättning från Migrationsverket. Den ersättningen fick man bara om man bodde på särskilda boenden typ Bert Karlssons gigantiska komplex. De flyktingar som tagits omhand av privatpersoner stod utanför den ersättningen. Konstigt nog. Dessutom var det inga stora summor. Jag tror det var 70:- om dagen.

Så butikschefens tanke och budskap var att man kunde köpa en extra av något och lägga i vagnen när man gick ut. Så fint tycker jag och det gör det så enkelt för alla som gärna vill hjälpa men inte riktigt vet hur. Dessutom har många inte råd att skicka pengar eller paket och då är det toppen om man kan delta och göra skillnad genom att t ex köpa en burk vita bönor för 8:- och lägga i vagnen. För just den lilla burken med bönor kan vara skillnaden mellan liv och död. Faktiskt. Så ingen gåva är för liten. Tänk på det och var nöjd med vad just du kan ge.

Tänkte på en grej också. Butiken har ungefär 5000 kunder i veckan. Nu är väl många av dem återkommande men låt säga 2000. Tänk om alla köpte en burk vita bönor och lade i vagnen. Många burkar blev det. Det är ju egentligen så enkelt. Jag deltog i alla fall i vagnsinsamlingen med liv och lust och var glad för att jag kunde.

Bindor, blöjor, pasta, ris, havregryn och konserver är vad som oftast efterfrågas. Inga färskvaror. Bara så ni vet utifall ni skulle stöta på någon sådan här insamlingsvagn.

Oj, nu blev det en lång epistel igen. Det är märkligt för när jag startar ett inlägg tycker jag att jag har så lite att skriva om men sen bara ramlar det på vartefter och jag har egentligen svårt att bromsa. Kanske borde jag blogga oftare och kortare. Hmmm………jag får fiffilura på det.

Jag fortsätter att hålla bekvämt avstånd och tvätta händerna och jag tror att ni alla gör detsamma. För det gör ni väl eller hur? Jag vill ju det i alla fall för nu är det snart sommar och då vill vi ju kunna skutta runt pigga och raska.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och rar måndag…………med eller utan ljuvliga gullvivor.

På med brallorna

Som ni såg i förra inlägget så hade det ju ramlat in ett paket från Hålanda som bl a innehöll nallebrallor. Det tyckte nog de halvklädda nallarna var riktigt skönt så slapp de vara iklädda endast en yemenväst och ha ändan bar. Så här fina blev gänget i sina flotta brallor. Två stycken som sitter uppklämda i hörnet har klänningar och fick därför inga byxor.

Nu vet jag inte riktigt vart dessa nallar ska ta vägen framledes. Det är ju bara maj så jag hinner ju göra ett gäng till fram tills dess att det är dags att lägga nallepaket under välgörenhetsgranen på Home Hotel. Det finns ju så många ställen där dessa goingar kan göra nytta. Jag har funderat på om jag skulle göra ett trettiotal och lämna till polisen och/eller brandkåren. De träffar ju tyvärr alltför ofta på små människor som råkat ut för hemska saker. Då kan en nalle vara något att hålla fast vid. Jag tror det är Lions här i stan som brukar köpa in ett femtiotal stora nallar med några års mellanrum och dessa ges till polis och brandkår så behovet finns nog. Jag försökte under pandemin att få lite information från svenska kyrkan om vad som behövdes och kunde göras i närområdet men jag fick aldrig något svar på det. Lite märkligt kan tyckas.

Nåja, dessa glada gossar och så de två tjejerna kommer nog förr eller senare att hamna på exakt rätt plats det är jag säker på. Jag har ju dessutom några nallebyxor kvar att fixa överdel till så fler nallar blir det nog också framöver.

Lite annat som blivit klart och lagt i välgörenhetslådan för att skickas iväg till behövande kan jag visa. Tre pyttesmå prematurmössor och två något större samt en liten Jolly Jacket. Jag gillar ju att göra smått och saker som går relativt fort så de här formaten passar mig perfekt. Plus att jag gillar färger så jag blir jättepigg och glad när jag har färgglada garner att jobba med.

Trots att jag gillar att göra små saker ger jag mig ibland in i filtarnas värld och gör av med tjocka garner eller bara restgarner. Ibland har man garner som inte passar in riktigt med det ”småtta” man gör och då är filttillverkning kanoners.

Som ni ser så har filten varit klar ett tag för det ligger snö kvar på altangolvet. När jag gör filtar så tar de väääääldigt lång tid för jag får ju ont i tassarna och axlarna när arbetet blir för stort och tungt men sakta men säkert så blir det en filt i alla fall. Ibland stickar jag dock remsor som jag sedan virkar ihop och då blir det genast mindre jobbigt för mig. Den här filten är dock diagonalstickad med rundsticka.

Här fick jag tag i ett tjockt garn som jag gjorde en JJ av. Den västen blev stor och bra. Jag använde samma maskantal som på grundmönstret och bytte bara till en grövre virknål och voila…..en stor JJ. Hmmmm…….den kanske är onödigt vid i halsen men va’ sjutton, den kommer säkert att passa någon och man kan ju flytta de lösa snoddarna och på så sätt göra västen mindre. Det blir nog bra. Allt stickat och virkat som jag visat här är gjort av garner från den lilla garnboden på Rångedalas prärie. Utom den lilla JJ på första bilden som är stickad i eget marino soft-garn.

Vardagslycka är att ha möjlighet att göra något som jag tycker är jätteskojsigt och som dessutom ger värme åt någon som behöver det. Den lyckan känns i hjärtat. Att man både vill och kan. Jag är väldigt tacksam för att jag får vara delaktig. Att få vara en kugge i ett stort väl fungerande hjul. Vi är så många som tillsammans får det här hjulet att snurra. Tack för att ni finns och tack för att jag får vara med.

Till sist vill jag visa äppelträd som fascinerat mig i många år. Jag har gått förbi den här trädgården varje dag när jag jobbade och skulle gå till bussen. Under sommaren är det som en liten sagovärld där inne med lite olika sittställen och buskar och så de underbara gamla träden som stått sedan början på 1900-talet då huset byggdes. Av någon underlig anledning har jag aldrig fått se vilka eller vem som bor där för det har alltid varit tomt i trädgården när jag vandrat förbi. Men så i veckan så var det en herre i trädgården och grävde. Jag blev jätteglad och stannade och berättade för honom att jag bott här i 34 år och gått förbi så ofta och alltid tyckt att det var som en sagovärld med de träden och allt det andra. -Tack snälla du för att vi som går förbi får njuta av det vackra sa jag. Han blev jätteglad och berättade att han och hustrun skulle bygga en pagod och därför grävde bort en massa häckplantor som inte ville vara med i matchen längre. Så framledes så ska jag få njuta av en nybyggd pagod också när jag går förbi. Härligt!

Nu är det ju bara vår och alla grejer har ju inte kommit på plats och en del har fått tält om sig över vintern. Men sedan må ni tro att det är gulligt där inne. Jag älskar träden som ser så knasiga men ändå vackra ut just nu och som blir fantastiska när de grönskar. Om jag kommer ihåg så ska jag ta kort i sommar så ni får se. Jag har frågat mannen som bor där om det var ok att jag tog kort och lade ut på min blogg och han tyckte bara det var kul att någon uppskattade gården. Nog är väl det en vardagslycka i sig att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Att kunna njuta av det vackra som trots allt finns i vår tillvaro.

Tänk på det när ni är ute och traskar, titta inte bara rakt fram eller i backen utan titta in på gårdar och i prång. Det finns ju massor av nya världar runt omkring oss bara vi är öppna för att se dem. Så spärra upp korpgluggarna mina vänner och njut av vårSverige.

Det är varmt och gott i solen idag men kommer man in i skuggan så blir det genast kyligare. Jag har inte varit ute på min dagliga benstärkarpromenad idag. Jag hade en del att joxa med och så skulle dottern och hennes kille komma förbi en kort sväng så då tog jag och bakade en äppelkaka och vispade till lite vaniljvisp och ställde i kylen. När dom kom så hade hon gjort små cheesecake’s i pappersformar. Även nu fick jag förhållningsorder om att två skulle gå till vännen A längre bort i längan och det var nog tur det för far ända in i baljan så goda dom var. Utan förhållningsorder hade jag smockat i mig alla fyra utan att ha dåligt samvete för det. Nu blev det två. Dock med ett par timmar emellan. Lite karaktär har man väl *host host*.

Det är ju här det skulle ha suttit en snygg bild på de fyra formarna med smaskens men den bilden får ni försöka visualisera själva efter bästa förmåga. Som vanligt hann jag äta upp mina två och lämna bort de andra två innan jag kom ihåg att ta kort. De var fyllda med färskost och chokladmojs och var jättegoda. Bara så ni vet när ni ska använda fantasin och se dessa i ert inre. Ja, jag vet, ibland är jag en knasboll.

Jag hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot vårslutet och sommarintåget. Jag tycker tiden går så himla fort. Dottern hjälpte mig att sätta på sommarvattnet och jag kunde konstatera att inget hade frusit sönder i år heller. Tack och lov! Så nu kan jag spola bort pollen från både fönster och väggar samt utemöbler och altangolv. Det är helt galet hur mycket pollen det är. Inte konstigt att man nyser och har sig stup i kvarten. Det blir kanoners att få spola bort eländet. Tyvärr kommer det väl mer ett tag framöver.

Jag hoppas ni är rädda om er och fortsätter vara lite försiktiga. Barnbarnet tar studenten nu i vår men jag har inte hört hur det blir runt det men då är det nog bara att hänga med i svängarna för det är ju en viktig dag men man kan ändå vara lite försiktig.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan förtrollade trädgårdar

Nu har Bengt rest till Ukraina

Jag har en korg står i köket och i den har det hamnat saker som inte fått plats i välgörenhetslådan som mest innehåller stickat och virkat. Det började bli en hel del i korgen och jag bestämde mig för att nu var det dags att göra i ordning en kartong f v b den polska gränsen mot Ukraina. En privatperson skulle åka ner och lämna till polska Röda Korset. Det kändes bra så jag drog fram allt möjligt som jag hade i skåp och lådor som skulle med.

I korgen finns 60 tandborstar, tvättservetter för händer, barntvålar och tre påsar plåster i olika storlekar. Sedan kom det till tio paket bindor och tre stycken fleecefiltar till barn. 10 tuber tandkräm och en packe babystrumpor från min kompis G och nallar och taxar från symaskinsvirtuosen I som bor i Hålanda. Överst till vänster sitter då Bengt och övervakar packningen.

Det var bara att ta ut cykeln ur förrådet och traska iväg och fylla på så kartongen blev proppfull.

Det blev ett gäng bindor till, tvättlappar för babyrumpor, olika teer och buljongtärningar. En stor påse valnötter, oboy chokladdryck att spä ut med vatten och kycklingsoppor med pasta fick också slinka ner i kartongen. Den blev fylld till brädden och allra överst ligger då Bengt omstoppad av övrigt innehåll.

Bengt ja, honom har jag haft i många, många år. Jag är ju löjligt, barnsligt förtjust i vissa gosedjur. Bengt fick jag av min man för många år sedan och han har suttit i min säng alla nätter sedan dess tillsammans med Gottfrid som är en tjock urblekt gris som jag fick av min dotter när jag jobbade sovnätter för att jag inte skulle behöva vara ensam. Det finns en liten figur till och det är en pytteliten igelkott som jag ska lämna tillbaka till dess rätta ägare vid tillfälle.

Det var ju med en viss vånda som jag lät Bengt resa iväg men jag tänkte att han skulle kunna ge lite trygghet och värme och minska rädsla och ensamhet för något litet barn som hamnat mitt i ett krig som ingen ville ha. Jag skickade med all den kärlek som fanns iproppad i Bengt av min man så jag tror det blir bra. Bengt gör någon glad och mindre ensam. När jag lägger mig om kvällarna och Bengts plats är tom så känns det faktiskt lite konstigt. Jag är nog rätt fjantig för min ålder men jag tycker om vissa saker mer än andra och är gåvan så given av kärlek då står den högt i kurs. Jag fick den av kärlek och gav den av kärlek. Vardagslycka är att ha möjlighet att ge.

Ja sedan var det bara att få med sig hela rasket för överlämning och det går ju finemang när man har en pålitlig följeslagare. Min cykel.

Ja det var det lilla jag kunde bidra med den här gången. Man kan ju inte vara med överallt men ibland så känns det extra viktigt och då tar jag ett extra tag. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Var och en på sitt eget sätt.

Nu är det tomt så det dammar i korgen och i skåpet så nu får jag börja samla ihop så jag har att fylla ut en del paket med. När jag t ex skickar till Slättmissionen och det finns lite plats kvar och vikt kvar att utnyttja så brukar jag stoppa i ett par tuber tandkräm, lite tandborstar eller några tvålar. Ibland en bunt plåster. Det är jättebra ”packmaterial” och jag köper när det är extra billigt och lägger undan.

Jag funderar på det här med pandemin. Nu skrivs det inte särskilt mycket om den och rapporteras heller inte särskilt mycket men ändå är den ju på intet sätt över. Det känns märkligt att man kan sätta ett datum på att den och den dagen är inte pandemin att räkna som en samhällsfarlig sjukdom. Ändå vill dom vaccinera alla över 65 en fjärde gång.

Så jag ber er alla att fortsätta vara försiktiga. Jag själv håller avstånd och tvättar tassarna. Det räcker långt men jag märker att alla inte tänker så utan tjolahopp tjolahej nu kör vi på som vanligt igen. Men eftersom vi alla är viktiga och ser fram emot sommaren och lite mer frihet så hoppas jag att ni fortsätter vara rädda om er.

Jag hoppas ni har en fin tisdag………..med eller utan kaniner vid namn Bengt

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag