Fjärrvärme

Jag var ute på en runda med hojen för lite sedan och då passade jag på att lämna in några påsar till Röda Korset. Då hade de en korg stod framme vid disken och i den låg det små sockor. Jag började plocka bland dem och tittade på prislappen, 20 kronor styck. Det är ju galet. Tjugo kronor för nystickade små sockor. Jag tog de fem små sockorna som låg där och så fick jag syn på en väst som hängde på en galge över. Nystickad även den och kostade 20 kronor. Givetvis tog jag den också. De här små raringarna ska få åka iväg och värma små. Jag är ju usel på att sticka sockor själv så jag blev ju så glad när jag hittade dessa för nästan inga pengar alls. Vid tillfälle ska jag ta mig ytterligare en tur till RK för att se om det finns mer sådant här att köpa. Västen är stickad i bomullsgarn och sockorna i acrylgarn.

Ibland när jag handarbetar så hamnar jag i någon slags stim eller trans eller något som gör att jag faktiskt gillar att virka ett sextiotal mormorsrutor 20×20 eller sticka mössor i det oändliga. Även om jag gör sextio rutor eller mössor så blir det inte enformigt och det känns inte enahanda och tråkigt för det är ju hela tiden färgbyten som gör att varje grej känns ny. Dessutom är jag ju vän av att göra enkla saker så jag slipper läsa mönster vilket jag är rent urusel på och ger upp nästan direkt.

Nu har jag under en tid haft orgier i att fixa mormorsrutor. Det har känts så himla kul och jag har ju haft så mycket restgarner så det har varit en ren fröjd. Ett tag fick jag så ont i ryggen så jag fick sitta skräddare på köksgolvet med ryggen mot ett skåp för att få sitta hårt och rakt. Med lite musik och ett tänt ljus så gick det i ett flygande fläng att fästa trådar i en hel hög med rutor. Nu finns det ju ett annat sätt som gör att man ”syr” ihop restgarnerna och nystar ihop dem i stora nystan och bara virkar och virkar utan att behöva byta färg för färgbytena sker ju automatiskt. Detta sätt kallas för Russian Join men den tekniken har jag som ni ser inte använt mig av här.

När jag hade fäst trådarna på 50 rutor såg det ut så här när jag lade ut dem för att ta kort och skicka till min vän C.

Jag packade dem och lade dem i en kartong som då vägde nästan 1, 3 kilo. Då satte ju snålheten in och jag tänkte att om jag nu ska betala för två kilo frakt då ska det jädrar i mig vara två kilo i paketet också så det var bara att sätta sig och fixa till fler rutor. Det blev 18 stycken till

Nu är vi färdiga med varandra för en tid framöver mormorsrutorna och jag. Hela klabbet blev skickat till en dam i Stockholm som ska sy eller virka ihop dem till filtar som sedan levereras till ett barnhem i Ukraina. Barnhemmet drivs av en svensk kvinna som även bor med barnen där. Dessa stackars barn har varit utsatta för alla sorters våld, utnyttjande och misshandel av sina närmaste som ofta är alkoholiserade och kriminella. Hjärtat går sönder när man läser om barnens eländiga liv innan de kom till Barnens Hopp Novy Dom. Så om jag med en flock mormorsrutor kan ge fjärrvärme åt en liten frusen sargad kropp så är det fantastiskt. Det ska bli fler rutor framledes när det börjar samlas garnrester igen.

Kan även meddela att nu jädrar i min lilla låda är det klart ute på gården med grävningar och allehanda överraskningar. Det är nästan snyggare nu än när de började för de har tagit bort en massa fula buskar som ingen skötte om.

Ja mina vänner som ni ser så har jag ägnat mycket tid åt det jag tycker mest om. Att värma små. För mig är det en rejäl vardagslycka att veta att med allt garnguld jag har hemma kan jag ge värme åt många frusna. Jag tänker mycket på hur självklart det kan vara att ha allting man behöver. Mat, kläder, vatten och tak över huvudet, trygghet och kärlek. Det är ju faktiskt inte så för alla. Även här i Sverige finns det stor nöd på vissa ställen. Många med psykiska problem far illa och väldigt många barn har det svårt i dysfunktionella familjer. Många barn blir svikna och utnyttjade av dem som ska älska och skydda dem. Det skär i hjärtat och jag känner mig så maktlös. Man vill hjälpa på alla sätt man kan men ibland vet jag inte hur jag ska gå tillväga för ibland får man ingen hjälp med att närma sig problemet på ett bra sätt. Det ska ju gudbevars gå genom ”de rätta kanalerna” och det blir inte alltid så himla bra.

Jag gör det jag kan och jag gör det på mitt sätt och för mig är det vardagslycka att ha möjlighet att hjälpa.

Jag hoppas ni alla har en fin måndag…….med eller utan sockor.

God Jul

DSC03039.JPG

Jag hoppas ni alla får en riktigt fin julafton. Jag ska traska över till dottern, barnbarnet och katten Kajsa som här ses vakta juleträdet.

Min önskan för alla i juletid är att ingen som inte vill vara det ska behöva vara ensam. Det arbetas ju mycket på det i många privata initiativ och det gör mig glad. Ensamheten kan vara svår att bära. Om jag kunde få styra världen för en dag så skulle den se annorlunda ut för många.

En varm julkram från mig till er alla.

Tack för i år

DSC02063.JPG

Jag önskar att jag hade en kristallkula. Nu har jag inte det så jag får förlita mig på att kapillärröret som är placerat på vårt dyra torg förutspår rätt. Ser man på kulan och tänker på det nya året så ser man ju tydligt att det mörka kommer att lysas upp av tusen ljus.

2016 har varit ett svårt år men i mitt hjärta känner jag en enorm tacksamhet för all omsorg jag fått. All kärlek och omsorg som visat mig att jag har människor omkring mig som verkligen bryr sig om och som finns för mig när livet vände och blev svårt. Omsorgen har kommit i olika former och jag är tacksam för dem alla.

Jag vill tacka alla som stöttat och hjälpt mig att gå vidare. Det går ju inte fort men jag har ju heller inte bråttom. Jag har ett liv att leva och det ska jag göra så bra jag kan. Tack för att ni funnits för mig. Att ni finns för mig.

Jag önskar att 2017 blir ett ljusare år för oss alla. Vi får försöka att göra vår egen lilla plats på jorden så ljus och fin som möjligt. Skapa oss vår egen trygghet. Visa varandra omtanke och kärlek. Se till så att alla som finns i hjärtat omfamnas av värme och ljus och inte lämnas ensamma. Låt oss göra 2017 till ett riktigt bra år.

 

Dina kärleksord når ända upp

Nu har vi i vår lilla familj för första gången firat jul utan mannen/pappan/morfadern. Det blev en bra jul och vi hade närhet och gemenskap. Saknaden finns naturligtvis där men vi pratar om C med varma kärleksfulla ord och skrattar mycket åt hans egenheter och infall.  Vi hade det bra.

När vi ätit julmiddag så gav det nyss 13 år fyllda barnbarnet mig ett kuvert som var adresserat till Morfar. Han ville att jag skulle läsa vad han skrivit och sedan lägga lappen vid morfars ljus på köksbordet.

Det var så fint, så sorgligt, så kärleksfullt och så fullt av saknad. Jag vill dela det här med er för jag tycker det är så oändligt vackert. Barnbarnets ord når faktiskt ända upp till himlen.

DSC02087.JPG

Underbara vackra ord från ett barnbarn till en mycket mycket älskad morfar. Jag är säker på att det är för dessa ord som himlen var så oändligt vacker sedan.

DSC02090.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin juldag ……fylld med kärlek i era hjärtan.

God Jul med granparad

För någon vecka sedan när jag var på besök hos Lilla Tanten upptäckte jag denna lilla ljuspunkt i grådasket. Granen på sjukhustaket lyste så fint i det annars så dystra grå.

DSC02078.JPG

På det gamla ”Domustorget” lyste det så här vackert i veckan

DSC02080.JPG

På mornarna när jag väntar på bussen så lyser dessa tre så fint i mörkret i ett annars ganska slitet bostadsområde

DSC02081.JPG

På nedre plan i Cityvaruhuset har förskolebarn fått klä julgranar. Mycket glädje och inspiration i dessa granar.

DSC02082.JPG

Jag önskar er alla en fin julafton…………med eller utan julgran.

Matmarknad och liten väska

Nu ligger jag lite efter med rapporteringen märker jag. Förra helgen så var det matmarknad här i vår lilla stad. Det brukar vara kul att vandra runt och smaka på något nytt. I år var jag inte alls sugen på att gå ner till stan men var så illa tvungen för jag skulle ju börja jobba på måndagen så jag behövde ladda busskortet. Så det var bara att klä på sig och cykla ner en sväng.

Jag gick bara en snabb sväng över torget och tog några kort så ni skulle få se lite av vad som fanns att tillgå.

DSC01780.JPG

Jag kan ju bara säga att jag absolut inte provade varken kamelburgare eller känguruburgare.  Men köerna till det matståndet var jättelånga så det var nog poppis i alla fall.

DSC01786.JPG

Den jättelika paellan som var färdig att börja stekas såg betydligt smarrigare ut. Mums.  Tänk så mycket god mat det finns. Nu var jag inte sugen på mat men jag gillade lukterna och det livliga ätandet och mumsandet som jag såg runt om mig.

DSC01784.JPG

Ville man inte äta och smaska så fanns det ett stort stånd som sålde engelskt porslin. Jag är barnsligt förtjust i de stora blommiga kopparna. De rosa. Jag skulle njuta väldans mycket av att dricka te ur en sådan. Däremot så skulle jag nog inte njuta lika mycket av att dricka ur en mugg med drottning Elisabet II.  Men det är roligt att se lite annat porslin än det man är van vid här.

DSC01785.JPG

Här fick jag vara glad att jag fick en bild innan allt var slut. Det franska ståndet med kakor och annat smask hade haft bråda tider för det var ju nästan inget kvar.

Holländska blommor i långa rader. Solen skiner och alla människor är glada. Det kan ju nästan inte bli bättre än så.

Dottern och barnbarnet var ner en sväng och smakade på lite olika godsaker. Dottern hade tillverkat en liten väska av en mormorsruta och fodrat med bomullstyg. Den lilla väskan hade hon under långtröjan. Perfekt. Det har ju varnats för fick- och väsktjuvar så det var kanoners att ha en liten platt väska med pengar, nycklar och telefon i.

DSC01776.JPG

Jag hoppas ni har en riktigt fin och varm tisdag…….med eller utan främmande mat.

Att göra en tavla

Nu tillhör ju jag dem som ofta gör tavlor. Inte sådana man hänger på väggen då utan jag gör saker som går snett och blir kaputtens. Men den här killen gör riktiga tavlor. Det är en ung kille som jobbat på samma företag som jag i många år. Han blev uppsagd för lagret flyttades till Gent. Vi har pratat mycket under åren och jag har beundrat hans foton som han tar. Han ser detaljer och tar så himla fina kort.

Ett kort fastnade jag särskilt mycket för och det var Klosters kyrka i svartvitt. Jag gillar svartvitt.  Jag tror f ö att Klosters kyrka är den enda kyrkan med två torn som inte är domkyrka. Kyrkan är ett nödhjälpsarbete som startades efter kriget för att folk skulle få jobb och kunna försörja sig.

När nu den här unga killen slutade före jul så kom han upp till mig på kontoret med ett väl inslaget paket. Brunpapper med röda vackra snören.  Jag tyckte ju att det var en märklig vändning för det var ju han som skulle sluta och enligt mitt sätt att se det så var det han som skulle ha present och avtackas. Men nejdå han ville att jag skulle ha det här. Jag tog försiktigt av papperet och titta vad jag fick

DSC01579.JPG

Han hade förstorat bilden och köpte en fin ram på loppis. Så himla fin. Jag tycker himlen ser så dramatisk ut. Synd bara att jag lyckats få med någon mystisk mörk jättefläck över kyrkan. Men ni ser väl i alla fall hur fint det är. Jag blev jätteglad kan jag säga.

Jag har försökt att peppa killen under alla år att han ska göra något vettigt med alla sina fina bilder. Förstora, köpa passande loppisramar och ställa ut för försäljning. Nu fick jag den första och jag hoppas att han fortsätter att ta kort och att kanske kunna få in en och annan krona på det också nu när han blev arbetslös.

Jag hoppas ni alla har en bra årsbörjan………med eller utan tavlor.

Tomtar inte bara på loftet

Som alla har förstått vid det här laget så har jag tomtar på loftet. Ett helt gäng. Men det är helt ok och jag trivs med det. Det är ju faktiskt ok att inte vara stöpt i samma form som andra. Att vara lite egen och ibland udda. Det har varit till glädje för många kan jag säga. Ibland utan att jag riktigt har förstått det roliga i saker och ting jag gör. Jag liksom bara gör som jag tycker verkar bra och funkar det så är det ju kanoners. Men ibland funkar det sådär. Och ibland går det rätt åt pipsvängen. Men vad spelar det för roll egentligen. Det är ju bara att göra om. Eller låta bli.

Nåja, nu är det ju så att jag inte bara har tomtar på loftet utan häromdagen kom våra bussiga grannar och parkerade den här figuren på verandan

DSC01570.JPG

Jag fick ju en sådan här av dem förra året. När den var vårtrött och nästan utan barr så fick han ta av sig överrocken och hamna i ett av överskåpen i köket. Häromsistens tog jag ner stommen med luva och skägg och ställde fram och tänkte fråga om jag kunde få den omklädd. Det behövde jag inte ens be om för våra vänner A och B kom förbi på en fika och då tog dom med sig stommen hem. Några dagar efter det så meddelade A att kostymen hade kommit hem men tomten var ännu inte påklädd. Men så vips så stod han då där. Grön och fin. Rund och glad. På verandabänken. Han fick en rask resa genom lägenheten och ut på baksidan där han får sitta på byrån och titta in genom köksfönstret.

Jag gillar verkligen den här tomten. Annars har jag lite svårt för tomtar. Jag tycker att porslinstomtar har elaka ansikten eller elaka ögon. Så de här moderna tomtarna med bara luva, näsa och skägg passar mig bra. Jag minns alla tomtar vi hade hemma och hur obehagliga jag tyckte att de var. Men det gick ju inte att säga det då när man var barn. Jag minns med fasa de gamla skråpansiktena de utklädda tomtarna hade. Fy farao så otäckt.

Inte nog med att jag inte är förtjust i tomtar…….jag är skiträdd för clowner också. Jag tycker att dom är riktigt otäcka. Jag får spader när jag ser en clown. Som tur är så vimlar det ju inte av clowner i vardagslivet så den fobin klarar jag galant. Är det clowner på tv så är det ju bara att snabbt sappa över till valfri annan kanal.

Nu hoppas jag att ni alla har en kanonmåndag……med eller utan tomtar på loftet.

Axplock från Medåkers marknad

I söndags stod vi på Medåkers marknad. Det blåste så det var helt galet. De stackare som stod ute fick sina tält sönderblåsta. De liksom bara rasade ihop som korthus när stagen gick av. Hujedamej. Som tur var så stod vi inomhus. Det var dock väldigt lite besökare och det berodde nog på regnet och stormandet. Det är ju lite svårt att uppbringa någon större julstämning när vädrets makter stretar emot. Men här kommer några bilder ifrån marknaden i alla fall. Jag tycks vara ovanligt fumlig och darrhänt numera för jag tycker inte bilderna blir så bra. Men ni ser på ett ungefär i alla fall.

Först ut är Kerstin Lindgren från Kolsva med sina vackra kort. Hon gör alla kort för hand och de är så fina och spreciella. Jag köpte ett kort med en vacker ängel på.

DSC01551.JPG

Gun Järling från Aspås hade med sig tomtar och honung.

DSC01553

Gårdsbutiken i Balsta, AnnSofie Ahlgren hade med sig skinn och ull. Jag tyckte så mycket om kuddarna med det gamla tyget i. Sådana madrasser hade vi när jag var barn.

DSC01555.JPG

En trevlig marknad med många fina saker och glada utställare. I morgon ska vi stå på årets sista marknad och det ska faktiskt bli skönt. Vi brukar bara stå på tre julmarknader per år men i år blev det fem. Lite för mycket för min smak men ibland är det bara att hänga med i svängarna.

Jag hoppas ni har en skön fredag…….med eller utan ullkuddar och tomtar.

Marknad i Barva bygdegård

Hoppas ni inte tröttnat på marknadsbilder för här kommer några till från lördagens marknad.  Först ut är Ingela Berglund som har Michelle Design.  Hon hade så fina frostade glasburkar med dekor. Ljusen stod i en böjd gammal sked som vilade på burkens botten. Det blev ett så vackert sken trots att man bara får använda batteriljus.

DSC01540.JPG

Susannas Hemslöjd visade upp modern trådkonst. Hon satt och snurrade och fixade med sin tråd och det gick med en rasande fart.

DSC01545.JPG

Lena Ekvall hade sytt och lite olika saker. Jättefina kuddar och så de här två förtjusande varelserna.

DSC01550.JPG

Aud Henriksson är en tusenkonstnär när det kommer till att hantera ull. Hon har så mycket fina saker.

DSC01546.JPG

En salig blandning av muddar, stjärtvärmare, tofflor och tvålar inmojsade i ull.

DSC01547.JPG

Skulle det nu händelsevis vara så att du alltid har önskat dig en virkad myrslok så kan du ge dig attan på att det fanns en sådan till salu också. Det var Christine Lundkvist som knåpat ihop den här figuren.

DSC01543.JPG

Det regnade och blåste så man höll på att smälla av. Trots detta dök det upp hågade spekulanter på lite ditten och datten. Vi stod här på lördagen och på söndagen var vi i Medåker. Bilder därifrån kommer i nästa inlägg.

Jag hoppas ni har en vilsam måndagskväll……med eller utan virkade myrslokar.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till, ibland Sverige

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag