Bordet fullt + Bosse

Jag är ju lite seg med att få något ur händerna numera så jag försöker på olika sätt sparka mig själv i ändan för att komma igång. Jag kan lova er att det är inte helt lätt. Jag har ofta viljan men kraften saknas. Livet har blivit väldigt annorlunda sedan jag blev ensam. Jag saknar glädjen och drivkraften i att vara två och kunna bolla idéer och få hjälp med lite olika grejer. Nu ska jag göra allting själv och ibland infinner sig då en känsla av meningslöshet. Vi hade hantverket som ett gemensamt intresse och en stor glädje. Nu befinner jag mig ensam i det och ibland har jag svårt med motivationen och nya idéer växer inte upp som svampar i mattan precis.

MEN, jag jobbar ju hela tiden för att föra mig själv framåt. Sakta men säkert så fiffilurar jag på hur jag ska få fart på spelet igen. En variant som jag provade på var den här:

DSC04063.JPG

Jag fällde ner bordsklaffarna och lastade på grejer som behöver åtgärdas. Två kvastar i olika stadier av färdighet, två kvastöverdrag som det ska fästas trådar på, en liten bunt dukar som ska strykas samt kompisens gamla gökur som jag ska byta visare på och sedan lägga ut på Tradera.

Nu var min tanke att grejerna skulle få ligga på bordet tills jag var klar med vad som skulle göras med dem. Jättelistig idé. Tyckte jag ända tills jag kom på att det var torsdag och på lördagen skulle dottern och barnbarnet komma och äta.  Sucken som kom på fredagskvällen när jag fick flytta över hela rasket till kökssoffan för att kunna duka matbordet borde ha hörts över hela området. Så trött jag blir på mig själv.

Nu ligger alltså hela rasket (och några till)  i kökssoffan och glor surt på mig varje gång jag kliver ut i köket och jag väser lite ur ena mungipan……jaja jag skaaaaa. Nya tag. Endera dagen ska jag minsann visa er att jag visst varit i farten med gasen i botten och flera saker är färdiga och väntar på att få följa med på marknad i maj. Tjolahopptjolahej! Sakta går det men det tufflar i alla fall på åt rätt håll. Framåt.

När nu dottern och barnbarnet kom och vi hade ätit så skulle vi spela TP. Ett modernt TP. Vi har spelat det förut och det är jättekul men det går oftast dåligt för mig för jag har ingen koll på filmer, tv-spelsfilijox och en väldig massa andra konstigheter som hör till nutiden men det är jädrans kul med frågesport i alla fall. Normalt är jag en usel förlorare om jag tävlar i något som jag tror mig kunna vinna men i det här TPt förlorar jag med jämnmod eftersom det inte ens går att vinna med lite draghjälp av Bosse.

Dottern har en arbetskamrat som tillverkar små mystiska djur som ser helt vrickade ut men som man bara älskar ändå. Dottern beställde en sådan åt mig och han fick heta Bosse. Ögonen sitter inte riktigt där de ska, han är rufsig och tufsig, benen är skeva och han är jättesöt men en totalt urusel turgivare. Jädrans Bosse jag hade verkligen satsat på att han skulle hjälpa mig. Jag är dock säker på att han försökte i alla fall. Han får nog återgå till att bara vara märkligt söt och charmig.

DSC04067.JPG

Jag hoppas ni har härligt vårväder hos er alla och att de små vårtecknen gör er glada och fyllda av hopp inför framtiden. Det är inte långt kvar nu tills vi är kvitt alla bakslag och kan ta itu med våren och sommaren.

Jag hoppas ni alla har det fint…….med eller utan förlust i TP

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Jättebra och uruselt

Vi börjar med det som är jättebra. Barnbarnet. Igår var han här och förgyllde vår vardag. Han och morfar började med att åka till affären och där inhandla ingredienser till dagens middag. Barnbarnet fick bestämma vad han ville ha och det blev fjärilskotletter. Ha bankade kotletter och stekte, kryddade och fixade.

Eftersom jag inte äter kött så hade han även tänkt på mormor och köpt gurka, tomat och sallad. Det snitsade han ihop och detta var vad som stod serverat på min plats när jag kom hem

DSC01668.JPG

Milda Moses jag åt så jag nästan kände hur öronen och framtänderna växte oroväckande kaninaktigt. Men gott var det.

Efter en stunds middagsvila var det dags för mer jobb för den unge herrn. Det stod garnnystning på schemat. Det går jädrar i mig så det visslar om det. Resultatet av det arbetet ser ni här

DSC01669.JPG

Nu till det som verkligen är uruselt. Det är ju ett jädrans jamande om att vi ska ha ett kontantlöst samhälle och ändå tillverkas det nya pengar på löpande band. Nu ska vi ju också få tillbaka 2-kronan. Det har ju varit ett bra sparsätt för många att lägga småpengar i en burk eller sparbössa och tömma en gång per år. Så har vi gjort för vårt barnbarn. Men nu är det ju lögn i helsicke att bli av med mynten. Jag har ju inte för avsikt att skaffa mig ett kort i en bank som jag i övrigt inte använder bara för att få tillgång till en mynträknare som för in summan direkt på kontot .

Jag har haft Handelsbanken sedan jag började jobba och där har man kunnat sätta in mynt om de varit paketerade i rör. Men nu när jag var där tidigare i veckan så möttes jag av denna skylt

DSC01663.JPG

Vad ska vi med en massa nya mynt till när ingen vill hantera dem? För övrigt blir ju bankerna mer och mer kundovänliga. De vill helst inte ha in kunderna i banken utan allt ska skötas genom ett hål i väggen eller hemifrån.  Kontanter vill dom inte hantera p g a rånrisken. Men vi då…..vi små människor som ska stå ute i ur och skur och nervöst se oss över axeln när vi hämtar våra surt förvärvade pengar ur väggen. Där kan vi snacka rånrisk. Och alla gamla människor som är vana att kunna gå in på banken med sina ärenden dom får nu stå ute dom också. Skiträdda. Nä banker har blivit ett jädra sk*t. De tjänar enorma pengar på de pengar som vi är snälla och lånar ut åt dem. Men vi får minsann ingen ränta på att vi lånar ut pengar till banken men om du behöver låna pengar på banken då jädrars får du betala ränta.

Nä jag vill ha tillbaka tiden då banken var en riktig bank och då posten var en riktig fungerande post. Allting var inte bättre förr men väldigt mycket var det i alla fall.

Hoppas ni alla har en god torsdagskväll……med eller utan småpengar.

 

Men vart tog vintern vägen?

DSC01641.JPG

Fy farao så eländigt trist. På vintern ska det vara snö och kallt. Gnistrande vitt och hög klar luft. Men hur är det nu? Jo som en sunkig höstdag. Rått, blåsigt, blött och alldeles förfärligt trist och färglöst. Man fryser mer nu än när det är fem grader kallt och vacker vit snö. Apropå ingenting då, ni ser kaprifolen till höger. När är det dags att klippa ner den eller bara frisera den lite? Nu? Snart? Sen? Jag är AB Noll Koll när det gäller växtlighet faktiskt.

Mitt i allt det här höstlika så är det i alla fall en som står med ryggen rak och luvan nerdragen över öronen.

DSC01642.JPG

Den här tomten fick vi ju av våra vänner A och B långt före jul. Jag tyckte att den kan få stå på bänken utanför och titta in genom vårt köksfönster tills han helt tappat kläderna. Men ser ni det ser ut att dröja för han har bara tappat ett (1) endaste barr hittills. Dottern var här i söndags och då drog hon lite i barren och blev jätteförvånad över att det faktiskt var som jag sa. De sitter fast. Bergfast. Och inte kan man kasta en fullt frisk tomte på sophögen bara för att almanackan säger att julen ska ut. Ånej, den får allt stå och vakta huset tills han börjar frysa om ändan av barrbrist.

Är vädret eländigt så har man i alla fall ett kanonsäkert glädjekort att dra. Barnbarnet. Han har varit här och lagat mat några gånger nu och han tycker det är jättekul. Igår var det plättar som gällde och det var jättekul ända tills han brände sig. Före det var det pannbiffar och gången före det stekt lax. Det är lite kul med honom för han är både höger och vänsterhänt. Han skriver med höger, skär med höger, klipper med vänster och använder stekspaden med vänster hand.

DSC01617.JPG

Och så en liten uppdatering om Fristadstorget i vintertid. Igår, torsdag, var det ju blåsigt och dant kvart över sex på morgonen. Då såg det ut så här

DSC01640.JPG

Av någon underlig anledning så stod bägge varningspinnarna kvar. De var de enda som stått pall för blåsten. Den personen som lyckats få fast dem så duktigt borde anlitas att få fast den äkta halkmattan också. Jag tror han är rätt person för det arbetet. Förmodligen hade någon tröttnat på att hämta upp varningspinnarna ur betonggravarna på sidan om och i rena ilskan bankat fast dom i brädorna. Fortsättning följer förmodligen.

Idag har jag ledigt och håller på att koka ingefärasnaps. Den sätter sprutt (nåja) på mig varje morgon när jag tar mig en hutt.

Jag hoppas ni alla har en finfin fredag……….med eller utan ingefärasnaps.

Tiden bara ramlar iväg

Den 22 december gick jag på jul- och nyårsledighet. Jag tyckte att jag hade en hel evighet av lata dagar framför mig. Det hade jag. Men nu är de slut. I morgon ska jag börja jobba igen. Släpa mig upp i ottan och stövla iväg till bussen. Hur i jisses ska det gå till? Man kommer att se tröttare ut än när man gick på ledigheten. Jag har ju inte tid med det där heller för jag har ju så mycket stickning och virkning som är mycket roligare än att sitta och knappa siffror och vända på papper. Jag läste i någon blogg om arbetsångest och det är nog det rätta namnet på vad jag känner just nu.

Trots att jag varit ledig har jag vaknat hyfsat tidigt och varit ute och sopat snö de gånger det behövts. Vi sopar åt varandra här i längan.De som är piggast hjälper dem som är mindre piggelin.  Men i morse sov jag till halv tio och när jag vinglade ut på verandan så var det sopat och klart. Hela gården. Jisses nu har min vän och granne A varit igång tidigt tänkte jag.  Jag brukar försöka hålla jämn takt med honom för att han inte ska behöva göra allting själv men det är inte det lättaste ska ni veta. Han är uppe med tuppen, pigg och alert medan jag får tvinga mig upp och ut.

DSC01613.JPG

Inatt har det ramlat ner bra mycket snö och nu väntar vi på att det ska bli plogat framför garagen. Mannen ska nämligen åka och hämta det älskade barnbarnet idag. Barnbarnet och jag ska göra pannbiffar till lunch åt honom och morfadern. Jag tänkte att han ska få göra allting själv från grunden. Alltså börja med att hitta rätt i kokboken och följa grundreceptet och sedan trixa till pannbiffarna. Han ska ju få hemkunskap i skolan nu och det ser han fram emot för han gillar att laga mat. Så jag tänkte ge honom lite försprång genom att upplysa om kokbokens underbara värld.

Ullchocken från i förrgår har inte gett sig så nu får jag klia mig som bara attans. Men jag får väl skylla mig själv. Jag tänker på alla dem som avskyr akryl som pesten och tycker det är ett dåligt material. Vad skulle sådana som jag ha om inte det fanns? Ull är inte allena saliggörande för värmen. Akryl värmer lika bra men håller inte fukten borta lika bra som ull.  Tack och lov för bomull och akryl säger jag bara och kliar mig lite i armvecket.

Jag hoppas ni har en fin söndag…..med eller utan klierier eller kokböcker.

Födelsedag och ett paket till mig

För en tid sedan så fyllde det älskade barnbarnet år. Han är på väg att bli en riktigt stor kille nu, 12 år.  Jag försöker göra det lite speciellt för honom och då åker hawaiikransen fram (som vanligt) men nu toppade jag med att göra ett litet hjärta av godis i mitten av det stora hjärtat.

DSC01500.JPG

Världens finaste kille är inte så förtjust i tårta eller glasstårta så jag löste det på det här viset

DSC01501.JPG

För se munkar det gillar han det lilla livet och endast det bästa är gott nog åt det mest älskade barnbarnet. Ja må han leva……och fortsätta vara den varma omtänksamma vackra kille som han är nu.

En dag när jag kom hem sa mannen: -Du har fått paket. Har du skickat efter något?

Det hade jag inte men när jag kom in och såg paketet och läste avsändaren så blev jag glad och nyfiken. Paketet var från en vän som jag träffat via Sticka och Skicka. En fantastisk person och en källa till nya friska starka energier. Finaste C har ett hjärta av guld som dessutom är placerat på absolut rätt ställe.

DSC01531.JPG

Titta bara så fantastiskt mycket fint. Det var egentligen 1 bok till men den har jag börjat läsa så den ligger uppe i sovrummet. Dessutom var det ett paket träadresser till men dessa hade jag lagt ner i en av marknadslådorna. Nu ska jag fiffilura ut något som jag kan sticka eller virka och skicka till Manduar.  Jag hade bara läst En man som heter Ove och den boken hade jag lånat. Nu är jag jätteglad att jag har en egen. Ett par arbetskollegor hade läst boken och garvade rått och tyckte att Ove var för jädra rolig. Själv grät jag när jag läste boken för jag tyckte så förfärligt synd om Ove. Stackars man som helt tappat tryggheten i tillvaron. Men det slutade bra för Ove till slut och då blev man varm i hjärtat igen.

Kartongen som allt detta kom i var liten. Jätteliten. När jag skulle försöka packa ner allt i kartongen igen så var det stört omöjligt. Det bara gick inte och ändå tycker jag att jag är väldigt bra på att packa. Hur finaste C fick ner allt och fick igen kartongen utan att den var rund som en spärrballong det begriper jag inte.

Vi har aldrig träffats C och jag men har haft kontakt via bloggen och mail. Det är en vänskap som jag skattar högt. Jag är så otroligt lycklig över att ha så många goda och omtänksamma, kärleksfulla människor i mitt liv. Inte bara som grannar utan också ute i landet. Som finns där och som tänker som jag, som vågar vara medmänniskor.  Tack finaste C för din vänskap och för allt fint du skickat till mig, både nu och tidigare.

I nästa inlägg så kommer det en nyuppdatering angående vårt fantastiska torg. Här händer det saker må ni tro.

Jag hoppas att ni har en riktigt bra tisdag……med eller utan spännande paket.

 

Resultatet från betonggjutningen

Nu är det färdigbrunnet och bara att börja användas. Det här är vad barnbarnet och jag lyckades knåpa ihop när vi hade betonggjutardag på altanen.

DSC01366Två par gummistövlar som ska användas som dörrstoppar. Det är lite kul tycker jag. Jag gjuter i ett handtag av grovt snöre för att det ska vara lättare att flytta stövlarna för de är ju ganska tunga. De flesta som gjuter i stövlar skalar ju av gummistöveln när det brunnit klart och har betongstöveln kvar. Jag tycker det är roligt att ha gummistövlarna kvar. Det ser kul ut när de står på verandan och håller upp dörren.

Hjärtat gjorde barnbarnet till sin mamma och jag tror hon blir jätteglad för det. Den veckade ljushållaren är till för stora värmeljus och där har jag använt plasthöljet till ett uteljus som gjutform.

Men ska ni gjuta i betong så åk till någon byggfirma typ ByggMax och köp finbetong. 25 kilo kostar 35-40:-. På Panduro kostar 1 kilo det dubbla. Och det är så lite så det räcker inte till någonting tycker jag.

Hoppas ni har en varm och fin fredag……….med eller utan betongstövlar

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag