Bibbis blandning

Man går in för något till hundra procent, med hull och hår. All in. Ligger i som en utter. Ändå blir det banne mig inte som man tänkt sig.  Då ställer man sig frågan: men va’ farao nu då?

När jag satt och stickade på min gula filt så tog jag lite paus i arbetet och snubblade runt på en del bloggar. Då såg jag någonstans hur någon hade gjort en stor mormorsruta i ullgarn, tovat den i maskinen och fått en kanonfin sittdyna. Jag rev fram några nystan tjock tjockt ullgarn som jag inte vetat vad jag skulle göra av och satte igång. Efter tio minuter var min böjvecksallergi i full blom men jag tänkte att jag ger mig inte för det här kommer att gå fort som rackarns. Det gjorde det och nöjd och glad slängde jag i den jättestora mormorsrutan i maskinen tillsammans med ett par jeans och en handduk.

Spännande var det när maskinen hade stannat och jag rotade fram underverket. Hmmm……snarare eländet i det här fallet. De innersta garnen hade tovat sig som jag ville men de yttre som det var mest av hade inte tovat sig alls. Med andra ord var det inte ullgarn men kliade ändå.  Så det hängde och slängde sladdrigt och dant runt det tovade. Jag tog en sax och klippte bort hänget och slänget och kvar blev det här

Jösses säger jag bara. Den räcker ju inte ens till att värma rumpan på den sällsynta sörmländska buskharen som vilar ute på baksidan.

Jag har dock inte tappat sugen utan funderar vidare på hur jag ska göra nästa gång jag får för mig att trixa med ullgarn.  Vilket lär dröja. Men man lär sig ju av sina misstag sägs det men jag är inte fullt på det klara vad det är jag har lärt mig av det här. Jag var ju bergis på att det var ull. Men blir det fler sådana här misstag så kan jag ju sy ihop dem och då räcker det till magvärmare åt buskharen.

Hoppas ni har en härlig lördag……..med eller utan havererade ullprojekt.