Jag ligger efter

Jag har varit så in i nordens seg med bloggandet så jag har fått kassera massor av kort som det var tänkt att blogga till så nu får jag faktiskt skärpa till mig lite. Julen är ju inte så himla långt tillbaka så jag kan visa min dotters fina julkakor som hon fixat till med egengjord plommonmarmelad. Jag fick flera stycken så jag kunde dela med mig till mina vänner. Hon är så himla duktig på att baka och laga mat. Till skillnad från mig så tycker hon att det är väldans roligt att laga mat. Baka tycker vi om bägge två men det är sällan jag bakar numera. Jag är ju lite rund och har nog med volanger kring midjan så jag får avstå från att baka eftersom jag har karaktär som en silverfisk alternativt badanka. Här är det upplagt för en fikastund före yatzyturneringen mellan mig, dottern och barnbarnet.

Jag har ju vänner som är väldigt kreativa och den här julklappen fick jag av min vän T som odlat, plockat, blandat, hackat och sedan presentat mig med en burk chili och en burk med te. Teet innehöll bl a torkade blåbär, mynta, rabarber, ingefära och en massa andra saker som gjorde att det blev väldans gott och välgörande. Chilin har jag använt när jag gjort omelett, stekt ägg och även haft över potatis som jag stekt. Jag gillar ju när det är starkt så det passar mig finemangs. Den lilla tomten dottern virkade är med och ser till så att allt sker under ordnade former.

Så himla gulligt är det när grannens son ringer på och lämnar en så fin julen i kruka. Jag gillar ju enar för de är så rara att pynta lite. Så här har jag pyntat med lite öglegarn och små tovade ullbollar. Bollarna var ett test om det gick att rulla ihop ullgarn och knyta in dem en och en i en strumpbyxa och sedan tova i maskinen. Det funkade så jag har haft dessa som pynt när jag gjort julgrupper och sålt på julmarknader. Nu fick de sitta i enen som kulor. Den lilla söta julstjärnan i kaffekoppen fick jag av min granne. Jag får väl be om ursäkt för att jag faktiskt inte ens har julduken på men jag är som sagt ingen höjdare när det gäller att göra jul i var vrå.

Fjorton dagar före jul så kom dottern och barnbarnet knallande och hade med sig en dramaten utan själva väskan men istället stod där en stor kartong fastspänd på själva pirran. När hon dragit in den i köket så täcktes den av en badhandduk och vi skulle äta och mysa och sedan titta vad det var. Så kan man inte säga till mig som i det läget funkar som ett barn. Jag vill veta NU. Jag spekulerade i vad det kunde vara och var till slut övertygad om att det var ett jädrans akvarium och jag vill inte ha ett akvarium. Jag muttrade väl lite väl mycket om det för till slut sa dottern att nu får du ge dig – hur smala tror du akvarium är egentligen? Ja ja ja i mitt stilla sinne fick jag väl ge upp den teorin i alla fall. Efter maten så var det då dags för avtäckning av kartongen som till slut visade sig innehålla det här

Jippiiiiiii! En stor skärm. Jisses så bra jag ser nu och tänk egentligen så fort man vänjer sig vid allt som är bra. Skulle jag behöva gå tillbaka till den lilla skärmen nu så skulle jag förmodligen få dåndimpen. Ni ser ju att jag är långt ifrån och ändå syns Red Bulls fina F1-bil. Jag är medveten om hur bra jag har det och hur enkel min tillvaro är till skillnad från många andras. Jag är tacksam varje dag för de människor som finns i min närhet och som jag tycker så mycket om. Jag är också tacksam för allt jag har som gör att livet känns lättare att hantera nu när man inte är ute och träffas och flaxar runt som man gjort tidigare.

Jag brukar ju säga att har man mycket garn och många böcker så är man rik och för mig så är det faktiskt en sanning. Jag är rik. I nästa inlägg ska jag berätta om hur det kan komma sig att garn kan hitta sin väg till mig. Vardagslycka är att ha mycket garn att använda till fjärrvärme. Vardagslycka är också att möta goda människor med positiva energier omkring sig.

Fram till nästa inlägg här på snigelbloggen så vill jag att ni alla lovar att fortsätta vara rädda om er och varandra. Håll avstånd, tvätta händerna och framför allt……ge inte upp för vi klarar det här. Vi går mot ljuset.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan hemliga lådor

Det närmar sig jul och stadens viktigaste gran

Jag sitter här och dricker te i skenet av adventsljusstaken. Regnet rinner sakta ner för rutan och jag njuter av teet som jag fått av en vän som torkat och grejat med växter och bär och blandat ihop till en blandning som passade mig perfekt. I lugnet är jag glad över att jag inte julstressar utan att jag två dagar före julaftonen kan sitta och njuta av dagen som den är.

Jag är nog en usel tant som inte bryr mig om julpynt i alla former. Jag har en adventsljusstake som jag till mina grannars stora förtjusning kommit ihåg att ställa fram redan till första advent och den har också varit tänd i stort sett varje dag eller kväll. Det har ju varit lite si och så med det tidigare under åren. Har den kommit fram om än till 2a eller 3e advent så har jag glömt att tända den. I år har jag lyckats med rubbet. Fram i rätt tid och tänd banne mig hela tiden. Jag har också ställt fram två stora tomtar som får vakta i trappan upp. Det är sådana tomtar med långa luvor, näsa och skägg men inget ansikte. Dessa tomtar passar mig fint för jag tycker inte om tomteansikten. Jag har även tagit fram en julduk som dottern gjort när hon var liten och gav sin pappa. Hon fick måla med textilkritor på bomullstyg och så kantade jag med rött band. Den duken är framme varje år. Sedan har jag en julduk till som ligger framme hopvikt lite på sidan om men redo utifall jag skulle få för mig att lägga den på köksbordet. Två små tomtar som mannen fick av sin mamma sitter på en av köksstolarna och så fick jag två små tomtar för ett par dagar sedan som min dotter gjort. Hon sa att jag skulle ge dom till en annan tant som vi känner men det tänker jag inte alls göra för det är mina tomtar. Mina. Bara mina. Så snål och egoistisk är jag ibland. Se själva så söta de är i fatet med mossa och jox som jag har står ute.

Ja det är väl det julpynt jag har framme och jag känner inte att jag behöver mer för det blir ju jul ändå. Jag tycker dock att det är jättefint om man är ute och promenerar och ser hur folk har pyntat både ute och inne och det är så himla rart. Bara man inte tappar bort sig själv i julstressen och glömmer vad som är viktigt.

I år blir ju julen lite annorlunda för många och det kan ju kännas svårt och ensamt för gemenskapen är ju viktig på julen. Tyvärr är det ju inget vi kan göra så mycket åt mer än att höra av sig oftare till dem som sitter ensamma och som har svårt med det. Om vi alla håller ut så kommer det att bli bättre tider igen och vi kan åter börja träffas och vet ni, då kan vi börja kramas igen. Jag vill kramas med min familj. Min dotter och barnbarnet, mina vänner och människor som berör mig. Det är nog det svåraste för mig, att leva utan att få kramas. Så det gäller att vi kämpar på och fortsätter att vara rädda om oss själv och varandra så ska väl den här nedrans pandemin ge med sig någon gång. Och då jädrar i min lilla låda ska jag kramas. Då då då.

Här kommer också slutklämmen på julbudskapet från mig. Dela med sig eller snåla? Kommer ni ihåg barnvisan som började så här: Om du har ett äpple vill du dela det med mej i en äppelmelodi eller vill du ha ditt stora äpple för dig själv och inte få nån melodi. Dela med sig eller snåla en vanlig fråga får man tåla. Om du har ett äpple vill du dela det med mig eller tar du hela själv?

Den visan säger ju rätt så mycket om hur det borde vara. Att vi delar med oss av något om vi har möjlighet. Det behöver inte vara några stora dyra gåvor utan bara något som man ger av hjärtat. Det är ju som vi alltid säger att ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta storverk.

Jag hade ju några paket som jag skulle gå ner och lämna under stadens viktigaste gran. Den som står på Home Hotell Bolinder Munktell här i min stad. Sedan många år tillbaka så står varje december en stor fin julgran i hotellets foaje och där kan man lägga julklappar till utsatta barn i kommunen. Jag hojade ner och när jag steg in var granen så fin men det var väldans lite paket under. Jag kände hur ledsen jag blev men tänkte också på att människor kanske inte vågat gå och handla saker eller material för tillverkning av klappar och så gå ner och lämna. Jag sa till tjejen som stod i receptionen att jag brukade blogga om granen och att det brukar vara så himla mycket paket under den och runt om och nu låg det ganska lite under och omkring stod det stora papperskassar. Jag sa att jag tyckte det var tråkigt att det var så få paket men då mina vänner gjorde hon mig så glad så jag grät. Åååååå, sa hon så är det inte för både Stadsmissionen, Kyrkan, Kvinnojouren och Frälsningsarmen har varit tillsammans tre gånger och hämtat över fyrahundra paket. Det är då tårarna kommer. Av glädje och tacksamhet. Så det ni får se här är en gran som stolt lämnat över en oändlig massa omtanke till många som behöver det. Det som känns i hjärtat i den stunden är ren och skär vardagslycka.

Tyvärr visar det sig att jag inte på något sätt kan vända bilden rätt i wordpress nya underbara värld så ni får väl lägga huvudet på sned och begrunda julens under på det sättet. Hur granen än ser ut och på vilken ledd den än vill visa upp sig så är detta stadens viktigaste gran. De inslagna klapparna ni ser får sällskap av ett tjugotal stora kassar som står utanför bild och i dessa är det oinslagna julklappar.

Nu är det inte långt kvar till julaftonen. Jag ska till min dotter och barnbarnet några timmar och äta gott och öppna julklappar. Givet är ju också att jag ska gråta till Askungen när dom jädrans pippisarna och råttorna är så underbart rara så jag fontängråter i stil med Lille Skutt. Då är det jul.

Jag hoppas ni alla får en fin jul även om ni får fira den ensam. Vi klarar det här och det kommer bättre tider bara vi fortsätter att vara försiktiga.

En riktigt God Jul till er alla och en stor och varm absolut coronafri julkram till er från mig.

Julmarknad i Westerqvarn

Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.

I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!

DSCN0398.JPG

Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig.  Länk till hennes facebooksida.

DSCN0401.JPG

Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.

DSCN0403.JPG

Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.

Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.

DSCN0393.JPG

DSCN0392.JPG

Ja å’ så älgen förstås

DSCN0396.JPG

Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.

Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar

 

Jag önskar er en riktigt God Jul

Nu är det snart julafton igen. Min önskan är ju att ingen skulle behöva vara ensam när det är jul men så är det ju inte. Varje år när det är jul så önskar jag att jag kunde trolla för då skulle ingen behöva vara ensam och ledsen.

Jag är oändligt tacksam för att jag har min dotter och mitt barnbarn, vänner och kamrater. Människor som finns för mig och som älskar mig för den jag är. Eller trots att jag är den jag är *S*.  Jag känner mig så rik som har så mycket värme och omtanke från så många. Vi som har hem, familj och vänner har verkligen mycket att vara tacksamma för.

Jag vill önska er alla som kommer in hit till mig en riktigt God Jul.  Granen som jag lägger ut här är en mycket speciell och viktig gran. Kanske den viktigaste granen i staden.  Granen var från början en ensam gran men nu är det fullt av klappar i alla former, färger och storlekar under. Nu är det en glad gran. Alla paket som ligger under har skänkts av Eskilstunabor till barn och vuxna som inte skulle få något paket annars.  När jag var ner till Clarion hotell, Bolinder Munktell där granen står och lade dit mina paket och tog kortet så sa tjejen i receptionen att det varit ännu fler paket men att en del hade blivit hämtade. De som förmedlar  paketen sedan är Kvinnojouren, Sjukhuset och Stadsmissionen.  Jag blir varm i hjärtat av att se alla paket. All omsorg. All omtanke.

DSC03866.JPG

Jag önskar er alla en riktigt fin julafton.

 

Lite av varje och så Torsten

Eftersom jag tillhör dem som inte ligger i som en utter med julpynterier och gardinbyten, korvstoppning och lutfiskblötläggning så här inför jul så har jag ju all tid i världen för annat.  Så då kan jag ju passa på att visa det flotta toalocket jag fick av min dotter i present för lite sedan. En tidig julklapp sa hon och överräckte en kartong från IKEA. Hon frågade om jag behövde hjälp att fixa bort den gamla sunkiga sitsen och montera dit den nya men jag sa som jag brukar att jag ska prova själv först och om jag inte klarar det så säger jag till att jag vill ha hjälp.

Steg ett är att kolla upp så att alla skruvar, brickor och muttrar är med

DSC03796.JPG

Som genom ett herrans under så var alla smådelar med och instruktionen var lättläst och efter en stund satt den nya fina bambusitsen på plats. Självstängande. Jo jag tackar jag. Något som jag noterade var att det är väldigt dåligt med utrymme åt ena sidan när man ska montera för stolen sitter ju ganska nära väggen.  Ingen katastrof men detta kostade några extra svordomar de lux och lite extra svett. Men nu jädrar i min lilla påse sitter sitsen så stadigt så jag tror man får ta till dynamit om den ska bort. Tack S för julklappen.

På loppis, av alla märkliga ställen,  hittade jag papperskassar och köpte dem direkt. Jag brukar använda dessa när det är marknad. Det är ju lite roligare att lägga hantverk i en fin kasse istället för i en tunn plastkasse. Nu har jag snålat med det eftersom de stigit i pris och jag inte tyckt att det känts ok att lägga pengar på det. De här påsarna var så billiga så jag köpte dom hon hade och satte mig och skrev på dem när jag kom hem. Veckan efter var jag och kompisen tillbaka på loppisen och då fanns det fler så jag köpte dom också. Nu känner jag mig så jädra nöjd med mina kap. Vardagslycka kan vara att hitta det man vill ha till så bra pris så plånboken sjunger.

DSC03803.JPG

En liten trekantssjal i mohair som är kantad med lite glittrigt svart/grått tunt garn har sett dagens ljus

DSC03778.JPG

För att vi inte helt ska missa att julen närmar sig så kommer här en julhälsning, inte från den store tjuren Ferdinand då utan från den mycket mindre julbocken Torsten. Han är tillverkad vid E-tuna kommuns dagverksamhet för omsorgen och hans budskap idag är:

Stressa inte. Allt måste inte vara perfekt för det blir jul ändå. Hälsningar Torsten.

DSC03801.JPG

Nu hoppas jag ni alla har en kanondag……….med eller utan flådiga toalock och bockar

Julmarknad på Munktellmuséet

I lördags stod jag tillsammans med min kompis på en julmarknad på ett museum som  består av gamla maskiner. Det är väldigt svårt att få till det ”juligt” där men det var ok. Vi stod väldigt bra till men de som stod ute i ingångshallen hade ytterkläderna på samt mössa och vantar så för dem var det som att stå ute. Minus blåsten då. Nåväl, det hade i alla fall samlats lite olika slags människor med sina olika hantverk. Det är alltid roligt att gå runt och se vad alla andra har och bli påmind om hur många duktiga och kreativa människor det finns. Man får idéer och man delar med sig av egna erfarenheter. Det är kul. Här ska ni få se några utav deltagarnas alster.

Först ut är Vera Brännström med sina underbara sjalar i nuno felting. Det var en teknik som jag aldrig har hört talas om. Som jag förstod det så var det ett slags blandning av ull och silke som man tovade. Hantverket var tydligen ursprungligen från Ryssland. Tunt som spindelväv. Underbart vackert.

DSC03823.JPG

DSC03821

En ung kvinna som hade sin kamrat med som språkhjälp hade gjort tvålar i alla möjliga former och färger. Olika ingredienser för olika behov. Hon hade stora korgar med lite av varje som var jättefina.  Tvålar är ju jättebra julklappar. Jag gillar handtvålar faktiskt. Förr köpte jag alltid glycerintvål och nu börjar jag fundera på varför i jisses jag slutade med det. Hmmm.. Nu är jag ju väldans allergisk mot ganska många saker men jag köpte en påse badsalt med salt från Döda Havet. Vaniljdoft hade tillsatts och när jag kom hem på kvällen så lade jag mig i ett varmt bad med badsalt och oj så skönt det var och det doftade alldeles lagom mycket vanilj. Här kommer en bild på hennes bord. Om jag blundar så kommer jag ihåg doften. Mysigt.

DSC03818.JPG

Spindelvävstunna sjalar och doftagottsaker i all ära men är det vinter så är det verkligen ett par lovikkavantar man behöver om man inte som jag är allergisk mot ull. När jag var barn fanns det ju bara beigea vantar men numera finns de ju i alla färger.  Jag fick syn på dom här häftiga vantarna. Det är väl ett par vantar att bli glad av och jag tror faktisk att man kan ha dom till att skrämma älgar med också. Vardagslyckevantar som man blir glad av. Se själv

DSC03820.JPG

Om nu någon skulle vilja lysa upp tillvaron lite extra så fanns det ljus till det också från underbara Ljustorpet . Små fina Näshultavättar.

DSC03824.JPG

Till slut kommer en skakig suddig bild på en halsvärmare jag gjorde av restgarner. Den blev riktigt bra faktiskt och såldes direkt. Garnet är moa.

DSC03825.JPG

När jag tar kort hos andra hantverkare så frågar jag givetvis om lov först för en del vill inte att man tar kort för de är rädda för att man ska kopiera och det får man respektera. Jag frågar alltid om det är ok och berättar att jag brukar blogga om marknaderna och lägga ut bilder och så får de ett visitkort av mig så de kan gå in och kontrollera själva.

Sista bilden är lite vardagslycklig tycker jag. Tänk att rosorna är så otroligt vackra trots att de frusit. Världen är vacker ibland på sina ställen. De här rosorna får ni av mig bara för att ni vill komma in hit och hälsa på.

DSC03814.JPG

Jag hoppas ni har en fin dag……….med eller utan frusna rosor

God fortsättning

…..på det nya året. Jag hoppas det här året blir riktigt bra för oss alla.  Jag tänker att jag ska vara mer uppmärksam på när det börjar kännas tungt och humöret dalar.  Ibland måste man ju få tillåta sig själv att sörja och vara arg men det får inte bli något som blir den ständiga känslan och följeslagaren. Nej då gäller det att ta sig upp på banan igen. Så jag hoppas att det här är året när jag kommer igång med att handarbeta igen. Jag har smygbörjat faktiskt så med lite tur kommer det att bli några färdiga ufo:n att visa upp här på bloggen framledes.

Något som inte slutat är mitt ätande. Jag tycker ju så mycket om att äta och det syns. Rätt så mycket faktiskt. Jag gick ju upp i vikt när jag slutade röka för snart ett år sedan och sedan gick jag upp lite mer när jag gick i pension i maj förra året. Ingenting att skylla på men en förklaring till varför jag ser ut som en boll.

Men titta själva. Skulle ni säga nej tack till nedanstående mumselimuns? Vardagslyckorna bara ramlar över mig i form av godsaker.

Först ut är en julklapp från mina närmaste grannar A-M och I. Hembakade kakor och hemkokt lingonsylt. Kakorna har jag ätit upp och lingonsylten har jag tagit av en dag när jag åt stekt kycklingkorv och stekt potatis. Då var det gott med lingonsylt till.

DSC03033.JPG

Har man sedan en väldig tur blir man bjuden på finkaffe hos vännerna A och B som bor längre bort i längan. Ett stort fat med hembakade kakor fanns att förse sig ifrån och jag tog en av varje. Mums. Så här i efterhand tänker jag att det kanske hade räckt med att bara ta några stycken men va’ fasen är man bjuden på kalas så är man. Inte nog med att sådant här mys har guldkant på kopp och fat det sätter guldkant på tillvaron också.

DSC03034

Men så måste man ju ha lite mat i magen också och då plockar man fram en paj ur frysen. Dottern gjorde en hel driva med pajer åt mig som jag fick i julklapp. Det är ju en toppenjulklapp till mig som inte gillar att laga mat.

DSC03045.JPG

Nu tror ni att tanten ätit färdigt eller hur. Men se det har inte tanten. Jag har hur mycket gottigt som helst att äta. Jag fick hårt bröd med pepparkakssmak och en julost samt en låda after eight i julklapp av vännerna A och B. Den kombinationen har fått vara både frukost och kvällsmat några gånger. Jag gillar hårt bröd eller torrt bröd som jag säger. Ibland på kvällen sitter jag i mannens säng och äter hårt bröd med ost och smular som jag vill. Ja jag får ju själv ta reda på smulorna sen.

DSC03041.JPG

Men nu har tanten ätit färdigt. När jag tittar på det här inlägget så förstår jag ju varför jag går upp i vikt. Inte konstigt alls ju. Fortsätter jag i den här takten så går det ju raka vägen åt pipsvängen.  Nu när det är nytt år och man har nya möjligheter till förändring så kanske man ska passa på.

Å andra sidan…..varför väntar man alltid till nyår med vissa förändringar? Det går ju lika bra att starta om när som helst under året. Man har ju exakt samma möjligheter året om.  Ja ja, hur som, jag ska i alla fall försöka ändra på vissa av mina ovanor. Detta konststycke torde vara lika svårt som att med en liten utombordare vända en Finlandsfärja. Vrålsvårt som ni förstår. Ursvårt. Kanonsvårt. Svårt men inte ogörligt om man jobbar sig till  karaktär som är större än en silverfisks.  En dag här framöver ska jag ta tag i det hela. Datum är bestämt men jag behöver ha lite startsträcka.

Jag hoppas ni alla har en finfin början på det nya året…….med eller utan bollform.

Men hallå……stopp…jag hinner inte med

DSC03038.JPG

Jag tycker att jag precis har ätit mig igenom den smaskiga jultallriken som jag plockat till mig från alla karotter och pytsar hos min dotter. Vi firade för första gången julafton hemma hos henne och barnbarnet. Hon är ju så rasande duktig på att laga mat och baka så det var skönt att lämna över gamla traditioner i hennes händer. Som sagt mycket mat var det och jag var proppmätt när jag skulle försöka resa mig upp. Tur man har resår i byxlinningen annars hade nog risken varit stor att man vådaskjutit någon med byxknappen. Den effekten har stort intag av kålrotslåda, hemrullade kycklingköttbullar, rödkål och hemgjord Jansson. Jag lovar.

DSC03039.JPG

En liten julkisse som också är förväntansfull och undrar vad i jisses dom där konstiga tvåbentingarna håller på med. Ingenting är ju som det brukar. Kajsa katt blev så glad så hon ylade och pep när det vankades tonfisk. Toppen när man får dela en burk med sin älskade husse.

DSC03043.JPG

Mätt och glad cyklar man hem ifrån sitt härliga julfirande och fixar i ordning soffan i köket med de fina julklappskuddarna jag fick av barnbarnet. Han är rätt stilsäker för att bara vara fjorton år. Vill man sedan lägga ikull sig och läsa så finns det massor av böcker i julkartongen från C. Nedan fyra böcker har blivit utvalda att läsas först så nu ligger de till sig på kökssoffan.

DSC03040.JPG

Ja….det är ju så det är. Jag hinner inte riktigt med. Har ju massor från julen att visa upp men det får väl bli i senare inlägg då eftersom jag är så otroligt långsam.

Vart tog mellandagarna vägen? Jag har inte en susning. Dom var ju här nyss och så många.  Idag är det nyårsafton och jag har ju som sagt just svalt det sista av julmaten, ätit det sista julgodiset från dottern och gjort plats i frysen för alla pajer jag fick i julklapp av dottern. Hur i jisses kan det redan vara nyår? Tiden ramlar iväg och jag kommer snavandes någonstans på efterkälken. Men snart har jag ett alldeles alldeles nytt och fint år att börja leva. Då ska det inte bli någon efterkälke utan full fräs redan från början. Åtminstone känns det så idag just nu. Förmodligen blir det som vanligt, en stilla lunk och det är ju inte helt fel det heller även om jag ibland efterlyser gasen i botten.

Men jag önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt 2018.

Jag hoppas det nya året blir ett riktigt fint och bra år för oss alla.

 

 

Det blir jul i alla fall

Nu är det jul igen. Det blir det ju varje år men i år har jag inte hängt med alls. Jag blev ju ensam för ett och ett halvt år sedan och förra julen gick antagligen på autopilot men jag har egentligen inget minne av den mer än att den älskade dottern och det älskade barnbarnet var här och vi gjorde det bästa vi kunde för att det skulle kännas ”vanligt”.

Ärligt talat har jag faktiskt aldrig varit någon julvurmare. När dottern var liten och växte upp så var det givetvis fullt julpådrag med tomtar och bakning, matlagning och stök. Precis så som det av tradition ska vara vid juletid. När dottern flyttade hemifrån så har allt stökande minskat vartefter åren gått. Mannen var dock väldigt förtjust i julen och han älskade att planera och laga mat och dona. Jisses, han började redan i slutet av oktober att prata om vad han skulle ha på julbordet och vad han skulle laga. Själv tyckte jag att fick jag på några juldukar och ställa ett par tomtar i trappan ja då var det jul. Det räckte liksom för mig.

I år är jag sämre än sämst. Jag fick igång adventsljusstaken för ett par dagar sedan  men då kändes det inte aktuellt att ställa upp den faktiskt. Inte en julduk i sikte och vad det gäller tomteriet så lyser även det med sin frånvaro. Jag fick för ett par veckor sedan en adventskalender med gammaldags motiv. Den var nyproducerad men jag gillar den. Sedan hade jag en gammal antik adventskalender som jag fått av samma kompis så båda två står på hyllan i köket. Det är glitter på och det älskar jag. Synd att det inte syns på bilden

DSC03032.JPG

För ett par dagar sedan kom mannens syster och hennes man förbi med en julblomma åt mig. Den får tillsammans med adventskalendrarna vara årets julpynt.

DSC03030.JPG

Den ”riktiga” julen ska jag fira hemma hos dottern och barnbarnet. Det ska skapas nya traditioner och egna julritualer. Precis så som det ska vara. Så i år behöver jag bara trippa iväg hem till dem och sätta mig vid dukat bord.  Dottern är kanonduktig på att laga mat och baka. Barnbarnet gillar det också. De två följer i pappa/morfars fotspår för han gillade att laga mat. Det gör ju definitivt inte jag så jag är tacksam för att den lilla familjen tar över juleriet.

Ja så är det. Trots att jag inte julpyntat, bakat, storstädat och lagat massor med julmat……så blir det faktiskt jul ändå.

Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde svinga i en vacker båge. En båge som sände ut kärlek och gemenskap till alla som är ensamma. En båge som samlade upp alla ensamma och lät dem vara tillsammans.

Jag försöker tänka på grundanledningen till att vi firar jul och känner att det som är viktigare än allt pynt i världen är familjen, kärleken och hoppet.  Så i morgon traskar jag iväg till min familj, dotter och barnbarn, med hjärtat fyllt av kärlek och full av tro på framtiden.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul………med eller utan julpynt

 

Julmarknad i Westerqvarn

Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån

Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.

DSC02865.JPG

Men hon hade fina kransar också

DSC02864.JPG

Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.

DSC02866.JPG

Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.

DSC02869.JPG

Hela hennes bord fyllt med ljus

DSC02871.JPG

Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av  Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn.  Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.

DSC02876.JPG

Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu.  Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord

DSC02859.JPG

DSC02860.JPG

Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.

DSC02872.JPG

DSC02873.JPG

DSC02875.JPG

Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.

DSC02799.JPG

Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.

DSC02804.JPG

Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.

Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag