…..lite mörk och kulen men ändå så kär.Precis så som Karl Bertil Jonsson sjunger. Jo så är det väl när inte snön fått ligga kvar. Det är ju inget vi kan göra något åt heller utan vi får vackert ta det som det är. Ute. Inomhus ska det inte vara mörkt och kulet utan ljust, varmt och ombonat. Det räcker ju med att tända några ljus så får man en hemtrevnadskänsla. Vanliga stearinljus i ljusstakar är så vackert att ha på bordet och vill man ha lite extra värme kan man tända en mängd värmeljus och ställa i en pajform eller på ett fat. Det ger faktiskt extra värme och dessutom ett vackert sken.
Det är ju den här tiden på året då jag alltid önskar att ingen skulle behöva vara ensam. Den tiden då det för mig blir extra tydligt hur bra jag har det som har familj och vänner. Alla har ju inte det och blir kanske sittande ofrivilligt ensamma. Det är ju nu jag önskar att jag kunde trolla med knäna, svinga ett trollspö eller vad som helst som kunde ge alla gemenskap, glädje och ljus. Förresten är ju det man önskar för alla människor året om egentligen. En gemenskap, en tillhörighet, glädje och trygghet.
Jag ska lasta min cykel och promenera hem till dottern, hennes kille och barnbarnet och fira julafton. Dottern är väldans duktig på att laga mat så jag ser fram emot årets julmiddag. Sedan ska det diskas och efter det så är det ju dags för den årliga gråtstunden när jag får spader på alla söta pippisar och tjocka och magra rådisar som är så ljuvligt underbara och visar så mycket kärlek så jag gråter LilleSkutt-tårar. Fy farao så gulligt! Ja inte mitt bölande utan mer pippisarna och rådisarna. Undrar om man inte blir mer och mer gråtmild för varje år som går. Jag tror det och jag bjuder på det.
Jag fick en liten julen och en hyacint i en kruka av mina grannar som ”tack för tapperhet i snösvängen” som hon sa. Jag klädde den lilla enen med ullgarn med öglor och klippte små ullgarnsbitar som julkulor. Det blir min julgran och den delar jag med alla er som tittar in.
Jag hoppas ni alla är friska och pigga och redo att fira jul. Var och en på sitt eget sätt. Till er som är ensamma så sänder jag ut en stor varm cyberkram och hoppas att ni känner värmen från den *kramar hårt*.
Har ni märkt att vips så är vi på väg raka spåret in i julveckan. Jag tar det dock lugnt för jag har gjort det jag ska och handlat det som skulle handlas. Jo jag ska väl julpynta också men en julduk och två trapptomtar tar nog inte så lång tid att locka fram. En ny hängtomte har jag också och den kom i ett underbart paket från min vän i Hålanda tillsammans med allt detta:
Taxar, nallar, en mus, en flock minikaniner för babyhänder, en vacker reflexängel, garn och ser ni……nallebrallor. Jipppiiiiiii för allt. Med så många nysydda nallebrallor var det bara att klä på de halvnakna nallarna som tronat på kökssoffan ganska länge. Det är ju så himla kul att klä på nallarna. Hitta brallor som blir fina ihop med överdelen eller bara ägna sig åt ren och skär färganarki. Stundtals när jag joxade med att få byxorna över den bulliga rumpan så tänkte jag på när jag var ung och låg på rygg på sängen och drog in magen och försökte dra upp blixtlåset i jeansen. När det äntligen gick och man fick vända sig på mage och liksom hasa neråt, knäa sig upp med fötterna på golvet så man kom upp i stående ställning. Byxorna satt åt så det svartnade för ögonen och att sitta var det inte tal om. Men snygg var man. Numera är det brallor med resår i midjan som är så mjuka och sköna och inte sitter åt någonstans och är så följsamma i resåren så man skulle kunna bli jojad utanför balkongen och det skulle funka. Tur man blir äldre och snällare mot sin kropp. Bekvämt var ordet sa Bull.
Här ser ni hela gänget som fick passande brallor. Efter att de blev påklädda och fotograferade så lades de i var sin plastpåse med rosett om och packades tillsammans med 10 stycken redan färdigpaketerade nallar med klänningar.
Alla dessa 22 nallar skickades sedan till Barnens Änglar. Tack snälla I B för allt fint som var i ditt paket och för att jag har förmånen att tillsammans med dig kunna skänka glädje till många barn. Taxarna och nallarna och även de små kaninerna ska få resa vidare från mig. Tillsammans är ju ett bra ord. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta små små underverk i en besvärlig tillvaro för några.
Dessa sista 10 nallar som var klara att resa iväg har suttit snällt och väntat i en kasse i klädkammaren ganska länge. De var vikta för att hamna under årets viktigaste gran. Den på Home Hotel. Där samlas ju varje år in julklappar till utsatta barn i kommunen. Det är ett samarbete mellan soc, kvinnojouren, stadsmissionen. Dessa nallar och ett gäng paket med målarböcker och kritor hamnade under den här granen. Årets viktigaste gran.
Nu är det nästan tomt i mina lådor och påsar. Nåja, lite undanstopps finns det ju för eventuella oförutsedda tillfällen att skänka glädje eller värme eller varför inte båda delarna. Det blir till att ta nya tag och ja, redan nu finns det både det ena och det andra på stickorna. Om man inte har möjlighet att sticka, virka eller sy så kan man ju dra ett litet strå till stacken ändå. Man kan slå in en påse skumtomtar, klistermärken eller något annat litet. Det är inte mängden eller penningvärdet som är det viktigaste utan det viktigaste är att man ger det man kan och att man ger med hjärtat och med öppna varma händer. Vi ska alla kunna känna glädjen i att göra något tillsammans.
Tänk på att allt måste inte heller gå att slå in i paket. Ett telefonsamtal, ett besök eller ett handskrivet brev är en väldigt fin julklapp för någon som är ensam. Att man ger av sig själv och sin tid. Det är fint.
Jag hoppas att ni alla har bra och goda dagar nu när det börjar närma sig jul. Stressa inte. Ha inte så bråttom Allt måste ju inte vara perfekt för vet ni mina vänner…….det blir jul ändå.
Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin söndag……..med eller utan välklädda nallar
och jag har är glad att det ramlat ner lite pudersnö som fått ligga kvar någon vecka. Det är inte mer än någon centimeter men det gör att det blir ljust och vackert. Då känns det ju också mer juligt än när det är grått, blött och barmark. Man får vara glad för det lilla.
Jag brukar ju trampa upp ett hjärta till er på baksidan i nysnön. Barfota. Men i år blev det helt galet och inte fint alls men det får väl duga ändå. Jag har av olika anledningar haft väldigt svårt att gå och varit väldigt vinglig på benen så i år blev hjärtat snett och vint och jag stod för länge på varje steg så snön smälte och det ser ut som jag har stora feta plattfötter. Jag som brukar skryta så väldigt om att när jag trampar upp hjärtat åt er alldeles barfota så syns det tydligt att jag åtminstone inte är plattfot.
Klafs klafs klafs. Sedan kom det lite mer nysnö och lade sig ovanpå.
Lite skojsigt är att bredvid det stora klafsiga hjärtat har en skata trippat så fint och nätt. Så vi har med andra ord varit två skator på samma ställe. Inte samtidigt dock och med helt olika storlek på fötterna. Skatmöte på Sumpan.
Årets viktigaste gran har också fått sina paket av mig. Jag gick ner så fort granen hade kommit på plats och lämnade mina paket. Det blev som ni sett i tidigare inlägg lite nallar och ritblock och kritor och lite annat smått och gott. Det känns förfärligt att det är sådan skillnad även här i Sverige. Att barn far illa på olika sätt. Att de inte har den trygghet och omsorg som för oss andra är helt naturligt att ge sina barn. Jag önskar ju av hela mitt hjärta att alla skulle få känna julefrid men så lyckligt är det ju inte.
Det hade redan hunnit komma bra många paket på bara ett par dagar och i julgranen hänger lapparna från företag som skänker penningsummor. Förra året fick granen många hundra paket som fördelades på bästa sätt av dem som vet var allt bäst behövs. Jag är tacksam över att Hotel Bolinder Munktell år efter år ställer upp den viktigaste granen i stan.
Nu önskar jag er alla en riktigt fin jul. Alla kan ju inte fira tillsammans med andra men vi kan nå varandra via telefon eller mail. Ingen ska behöva känna sig övergiven och ensam . Vi kan alla hjälpas åt med det om vi vet någon som sitter ensam.
Själv ska jag som vanligt sedan jag blev ensam fira julafton hemma hos min dotter och mitt barnbarn. Vi äter gott och har det mysigt och vad vore en julafton utan det obligatoriska grinandet från min sida när Askungen får sin vackra klänning av de förbaskade söta pippisarna och råttorna. Det är så mycket kärlek och så söta små figurer så jag får spader. När dessa små figurer flaxar runt eller far ikring och sjunger och trallar och utför ett underverk av kärlek. Då jädrar i min lilla luva är det jul. På riktigt. Då får man gråta så tårarna sprutar. Så de’ så. Undrar förresten om man blir mer hjärtnupen ju äldre man blir. Jag har så nära till tårarna och är så känslosam numera. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt men det är i alla fall ovant att vara så.
Jag hoppas att ni alla får en fin julafton. Var och en på sitt sätt. Var rädda om er för tänk på att det kommer fler jular som vi ju ska fira och då kanske på andra sätt än idag.
Jag önskar er alla en riktigt God Jul……..med eller utan små pippisar och rådisar i arbetartagen.
Jag har varit så in i nordens seg med bloggandet så jag har fått kassera massor av kort som det var tänkt att blogga till så nu får jag faktiskt skärpa till mig lite. Julen är ju inte så himla långt tillbaka så jag kan visa min dotters fina julkakor som hon fixat till med egengjord plommonmarmelad. Jag fick flera stycken så jag kunde dela med mig till mina vänner. Hon är så himla duktig på att baka och laga mat. Till skillnad från mig så tycker hon att det är väldans roligt att laga mat. Baka tycker vi om bägge två men det är sällan jag bakar numera. Jag är ju lite rund och har nog med volanger kring midjan så jag får avstå från att baka eftersom jag har karaktär som en silverfisk alternativt badanka. Här är det upplagt för en fikastund före yatzyturneringen mellan mig, dottern och barnbarnet.
Jag har ju vänner som är väldigt kreativa och den här julklappen fick jag av min vän T som odlat, plockat, blandat, hackat och sedan presentat mig med en burk chili och en burk med te. Teet innehöll bl a torkade blåbär, mynta, rabarber, ingefära och en massa andra saker som gjorde att det blev väldans gott och välgörande. Chilin har jag använt när jag gjort omelett, stekt ägg och även haft över potatis som jag stekt. Jag gillar ju när det är starkt så det passar mig finemangs. Den lilla tomten dottern virkade är med och ser till så att allt sker under ordnade former.
Så himla gulligt är det när grannens son ringer på och lämnar en så fin julen i kruka. Jag gillar ju enar för de är så rara att pynta lite. Så här har jag pyntat med lite öglegarn och små tovade ullbollar. Bollarna var ett test om det gick att rulla ihop ullgarn och knyta in dem en och en i en strumpbyxa och sedan tova i maskinen. Det funkade så jag har haft dessa som pynt när jag gjort julgrupper och sålt på julmarknader. Nu fick de sitta i enen som kulor. Den lilla söta julstjärnan i kaffekoppen fick jag av min granne. Jag får väl be om ursäkt för att jag faktiskt inte ens har julduken på men jag är som sagt ingen höjdare när det gäller att göra jul i var vrå.
Fjorton dagar före jul så kom dottern och barnbarnet knallande och hade med sig en dramaten utan själva väskan men istället stod där en stor kartong fastspänd på själva pirran. När hon dragit in den i köket så täcktes den av en badhandduk och vi skulle äta och mysa och sedan titta vad det var. Så kan man inte säga till mig som i det läget funkar som ett barn. Jag vill veta NU. Jag spekulerade i vad det kunde vara och var till slut övertygad om att det var ett jädrans akvarium och jag vill inte ha ett akvarium. Jag muttrade väl lite väl mycket om det för till slut sa dottern att nu får du ge dig – hur smala tror du akvarium är egentligen? Ja ja ja i mitt stilla sinne fick jag väl ge upp den teorin i alla fall. Efter maten så var det då dags för avtäckning av kartongen som till slut visade sig innehålla det här
Jippiiiiiii! En stor skärm. Jisses så bra jag ser nu och tänk egentligen så fort man vänjer sig vid allt som är bra. Skulle jag behöva gå tillbaka till den lilla skärmen nu så skulle jag förmodligen få dåndimpen. Ni ser ju att jag är långt ifrån och ändå syns Red Bulls fina F1-bil. Jag är medveten om hur bra jag har det och hur enkel min tillvaro är till skillnad från många andras. Jag är tacksam varje dag för de människor som finns i min närhet och som jag tycker så mycket om. Jag är också tacksam för allt jag har som gör att livet känns lättare att hantera nu när man inte är ute och träffas och flaxar runt som man gjort tidigare.
Jag brukar ju säga att har man mycket garn och många böcker så är man rik och för mig så är det faktiskt en sanning. Jag är rik. I nästa inlägg ska jag berätta om hur det kan komma sig att garn kan hitta sin väg till mig. Vardagslycka är att ha mycket garn att använda till fjärrvärme. Vardagslycka är också att möta goda människor med positiva energier omkring sig.
Fram till nästa inlägg här på snigelbloggen så vill jag att ni alla lovar att fortsätta vara rädda om er och varandra. Håll avstånd, tvätta händerna och framför allt……ge inte upp för vi klarar det här. Vi går mot ljuset.
Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan hemliga lådor
Jag sitter här och dricker te i skenet av adventsljusstaken. Regnet rinner sakta ner för rutan och jag njuter av teet som jag fått av en vän som torkat och grejat med växter och bär och blandat ihop till en blandning som passade mig perfekt. I lugnet är jag glad över att jag inte julstressar utan att jag två dagar före julaftonen kan sitta och njuta av dagen som den är.
Jag är nog en usel tant som inte bryr mig om julpynt i alla former. Jag har en adventsljusstake som jag till mina grannars stora förtjusning kommit ihåg att ställa fram redan till första advent och den har också varit tänd i stort sett varje dag eller kväll. Det har ju varit lite si och så med det tidigare under åren. Har den kommit fram om än till 2a eller 3e advent så har jag glömt att tända den. I år har jag lyckats med rubbet. Fram i rätt tid och tänd banne mig hela tiden. Jag har också ställt fram två stora tomtar som får vakta i trappan upp. Det är sådana tomtar med långa luvor, näsa och skägg men inget ansikte. Dessa tomtar passar mig fint för jag tycker inte om tomteansikten. Jag har även tagit fram en julduk som dottern gjort när hon var liten och gav sin pappa. Hon fick måla med textilkritor på bomullstyg och så kantade jag med rött band. Den duken är framme varje år. Sedan har jag en julduk till som ligger framme hopvikt lite på sidan om men redo utifall jag skulle få för mig att lägga den på köksbordet. Två små tomtar som mannen fick av sin mamma sitter på en av köksstolarna och så fick jag två små tomtar för ett par dagar sedan som min dotter gjort. Hon sa att jag skulle ge dom till en annan tant som vi känner men det tänker jag inte alls göra för det är mina tomtar. Mina. Bara mina. Så snål och egoistisk är jag ibland. Se själva så söta de är i fatet med mossa och jox som jag har står ute.
Ja det är väl det julpynt jag har framme och jag känner inte att jag behöver mer för det blir ju jul ändå. Jag tycker dock att det är jättefint om man är ute och promenerar och ser hur folk har pyntat både ute och inne och det är så himla rart. Bara man inte tappar bort sig själv i julstressen och glömmer vad som är viktigt.
I år blir ju julen lite annorlunda för många och det kan ju kännas svårt och ensamt för gemenskapen är ju viktig på julen. Tyvärr är det ju inget vi kan göra så mycket åt mer än att höra av sig oftare till dem som sitter ensamma och som har svårt med det. Om vi alla håller ut så kommer det att bli bättre tider igen och vi kan åter börja träffas och vet ni, då kan vi börja kramas igen. Jag vill kramas med min familj. Min dotter och barnbarnet, mina vänner och människor som berör mig. Det är nog det svåraste för mig, att leva utan att få kramas. Så det gäller att vi kämpar på och fortsätter att vara rädda om oss själv och varandra så ska väl den här nedrans pandemin ge med sig någon gång. Och då jädrar i min lilla låda ska jag kramas. Då då då.
Här kommer också slutklämmen på julbudskapet från mig. Dela med sig eller snåla? Kommer ni ihåg barnvisan som började så här: Om du har ett äpple vill du dela det med mej i en äppelmelodi eller vill du ha ditt stora äpple för dig själv och inte få nån melodi. Dela med sig eller snåla en vanlig fråga får man tåla. Om du har ett äpple vill du dela det med mig eller tar du hela själv?
Den visan säger ju rätt så mycket om hur det borde vara. Att vi delar med oss av något om vi har möjlighet. Det behöver inte vara några stora dyra gåvor utan bara något som man ger av hjärtat. Det är ju som vi alltid säger att ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta storverk.
Jag hade ju några paket som jag skulle gå ner och lämna under stadens viktigaste gran. Den som står på Home Hotell Bolinder Munktell här i min stad. Sedan många år tillbaka så står varje december en stor fin julgran i hotellets foaje och där kan man lägga julklappar till utsatta barn i kommunen. Jag hojade ner och när jag steg in var granen så fin men det var väldans lite paket under. Jag kände hur ledsen jag blev men tänkte också på att människor kanske inte vågat gå och handla saker eller material för tillverkning av klappar och så gå ner och lämna. Jag sa till tjejen som stod i receptionen att jag brukade blogga om granen och att det brukar vara så himla mycket paket under den och runt om och nu låg det ganska lite under och omkring stod det stora papperskassar. Jag sa att jag tyckte det var tråkigt att det var så få paket men då mina vänner gjorde hon mig så glad så jag grät. Åååååå, sa hon så är det inte för både Stadsmissionen, Kyrkan, Kvinnojouren och Frälsningsarmen har varit tillsammans tre gånger och hämtat över fyrahundra paket. Det är då tårarna kommer. Av glädje och tacksamhet. Så det ni får se här är en gran som stolt lämnat över en oändlig massa omtanke till många som behöver det. Det som känns i hjärtat i den stunden är ren och skär vardagslycka.
Tyvärr visar det sig att jag inte på något sätt kan vända bilden rätt i wordpress nya underbara värld så ni får väl lägga huvudet på sned och begrunda julens under på det sättet. Hur granen än ser ut och på vilken ledd den än vill visa upp sig så är detta stadens viktigaste gran. De inslagna klapparna ni ser får sällskap av ett tjugotal stora kassar som står utanför bild och i dessa är det oinslagna julklappar.
Nu är det inte långt kvar till julaftonen. Jag ska till min dotter och barnbarnet några timmar och äta gott och öppna julklappar. Givet är ju också att jag ska gråta till Askungen när dom jädrans pippisarna och råttorna är så underbart rara så jag fontängråter i stil med Lille Skutt. Då är det jul.
Jag hoppas ni alla får en fin jul även om ni får fira den ensam. Vi klarar det här och det kommer bättre tider bara vi fortsätter att vara försiktiga.
En riktigt God Jul till er alla och en stor och varm absolut coronafri julkram till er från mig.
Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.
I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!
Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig. Länk till hennes facebooksida.
Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.
Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.
Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.
Ja å’ så älgen förstås
Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.
Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar
Nu är det snart julafton igen. Min önskan är ju att ingen skulle behöva vara ensam när det är jul men så är det ju inte. Varje år när det är jul så önskar jag att jag kunde trolla för då skulle ingen behöva vara ensam och ledsen.
Jag är oändligt tacksam för att jag har min dotter och mitt barnbarn, vänner och kamrater. Människor som finns för mig och som älskar mig för den jag är. Eller trots att jag är den jag är *S*. Jag känner mig så rik som har så mycket värme och omtanke från så många. Vi som har hem, familj och vänner har verkligen mycket att vara tacksamma för.
Jag vill önska er alla som kommer in hit till mig en riktigt God Jul. Granen som jag lägger ut här är en mycket speciell och viktig gran. Kanske den viktigaste granen i staden. Granen var från början en ensam gran men nu är det fullt av klappar i alla former, färger och storlekar under. Nu är det en glad gran. Alla paket som ligger under har skänkts av Eskilstunabor till barn och vuxna som inte skulle få något paket annars. När jag var ner till Clarion hotell, Bolinder Munktell där granen står och lade dit mina paket och tog kortet så sa tjejen i receptionen att det varit ännu fler paket men att en del hade blivit hämtade. De som förmedlar paketen sedan är Kvinnojouren, Sjukhuset och Stadsmissionen. Jag blir varm i hjärtat av att se alla paket. All omsorg. All omtanke.
Eftersom jag tillhör dem som inte ligger i som en utter med julpynterier och gardinbyten, korvstoppning och lutfiskblötläggning så här inför jul så har jag ju all tid i världen för annat. Så då kan jag ju passa på att visa det flotta toalocket jag fick av min dotter i present för lite sedan. En tidig julklapp sa hon och överräckte en kartong från IKEA. Hon frågade om jag behövde hjälp att fixa bort den gamla sunkiga sitsen och montera dit den nya men jag sa som jag brukar att jag ska prova själv först och om jag inte klarar det så säger jag till att jag vill ha hjälp.
Steg ett är att kolla upp så att alla skruvar, brickor och muttrar är med
Som genom ett herrans under så var alla smådelar med och instruktionen var lättläst och efter en stund satt den nya fina bambusitsen på plats. Självstängande. Jo jag tackar jag. Något som jag noterade var att det är väldigt dåligt med utrymme åt ena sidan när man ska montera för stolen sitter ju ganska nära väggen. Ingen katastrof men detta kostade några extra svordomar de lux och lite extra svett. Men nu jädrar i min lilla påse sitter sitsen så stadigt så jag tror man får ta till dynamit om den ska bort. Tack S för julklappen.
På loppis, av alla märkliga ställen, hittade jag papperskassar och köpte dem direkt. Jag brukar använda dessa när det är marknad. Det är ju lite roligare att lägga hantverk i en fin kasse istället för i en tunn plastkasse. Nu har jag snålat med det eftersom de stigit i pris och jag inte tyckt att det känts ok att lägga pengar på det. De här påsarna var så billiga så jag köpte dom hon hade och satte mig och skrev på dem när jag kom hem. Veckan efter var jag och kompisen tillbaka på loppisen och då fanns det fler så jag köpte dom också. Nu känner jag mig så jädra nöjd med mina kap. Vardagslycka kan vara att hitta det man vill ha till så bra pris så plånboken sjunger.
En liten trekantssjal i mohair som är kantad med lite glittrigt svart/grått tunt garn har sett dagens ljus
För att vi inte helt ska missa att julen närmar sig så kommer här en julhälsning, inte från den store tjuren Ferdinand då utan från den mycket mindre julbocken Torsten. Han är tillverkad vid E-tuna kommuns dagverksamhet för omsorgen och hans budskap idag är:
Stressa inte. Allt måste inte vara perfekt för det blir jul ändå. Hälsningar Torsten.
Nu hoppas jag ni alla har en kanondag……….med eller utan flådiga toalock och bockar
Jag tycker att jag precis har ätit mig igenom den smaskiga jultallriken som jag plockat till mig från alla karotter och pytsar hos min dotter. Vi firade för första gången julafton hemma hos henne och barnbarnet. Hon är ju så rasande duktig på att laga mat och baka så det var skönt att lämna över gamla traditioner i hennes händer. Som sagt mycket mat var det och jag var proppmätt när jag skulle försöka resa mig upp. Tur man har resår i byxlinningen annars hade nog risken varit stor att man vådaskjutit någon med byxknappen. Den effekten har stort intag av kålrotslåda, hemrullade kycklingköttbullar, rödkål och hemgjord Jansson. Jag lovar.
En liten julkisse som också är förväntansfull och undrar vad i jisses dom där konstiga tvåbentingarna håller på med. Ingenting är ju som det brukar. Kajsa katt blev så glad så hon ylade och pep när det vankades tonfisk. Toppen när man får dela en burk med sin älskade husse.
Mätt och glad cyklar man hem ifrån sitt härliga julfirande och fixar i ordning soffan i köket med de fina julklappskuddarna jag fick av barnbarnet. Han är rätt stilsäker för att bara vara fjorton år. Vill man sedan lägga ikull sig och läsa så finns det massor av böcker i julkartongen från C. Nedan fyra böcker har blivit utvalda att läsas först så nu ligger de till sig på kökssoffan.
Ja….det är ju så det är. Jag hinner inte riktigt med. Har ju massor från julen att visa upp men det får väl bli i senare inlägg då eftersom jag är så otroligt långsam.
Vart tog mellandagarna vägen? Jag har inte en susning. Dom var ju här nyss och så många. Idag är det nyårsafton och jag har ju som sagt just svalt det sista av julmaten, ätit det sista julgodiset från dottern och gjort plats i frysen för alla pajer jag fick i julklapp av dottern. Hur i jisses kan det redan vara nyår? Tiden ramlar iväg och jag kommer snavandes någonstans på efterkälken. Men snart har jag ett alldeles alldeles nytt och fint år att börja leva. Då ska det inte bli någon efterkälke utan full fräs redan från början. Åtminstone känns det så idag just nu. Förmodligen blir det som vanligt, en stilla lunk och det är ju inte helt fel det heller även om jag ibland efterlyser gasen i botten.
Men jag önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt 2018.
Jag hoppas det nya året blir ett riktigt fint och bra år för oss alla.
Nu är det jul igen. Det blir det ju varje år men i år har jag inte hängt med alls. Jag blev ju ensam för ett och ett halvt år sedan och förra julen gick antagligen på autopilot men jag har egentligen inget minne av den mer än att den älskade dottern och det älskade barnbarnet var här och vi gjorde det bästa vi kunde för att det skulle kännas ”vanligt”.
Ärligt talat har jag faktiskt aldrig varit någon julvurmare. När dottern var liten och växte upp så var det givetvis fullt julpådrag med tomtar och bakning, matlagning och stök. Precis så som det av tradition ska vara vid juletid. När dottern flyttade hemifrån så har allt stökande minskat vartefter åren gått. Mannen var dock väldigt förtjust i julen och han älskade att planera och laga mat och dona. Jisses, han började redan i slutet av oktober att prata om vad han skulle ha på julbordet och vad han skulle laga. Själv tyckte jag att fick jag på några juldukar och ställa ett par tomtar i trappan ja då var det jul. Det räckte liksom för mig.
I år är jag sämre än sämst. Jag fick igång adventsljusstaken för ett par dagar sedan men då kändes det inte aktuellt att ställa upp den faktiskt. Inte en julduk i sikte och vad det gäller tomteriet så lyser även det med sin frånvaro. Jag fick för ett par veckor sedan en adventskalender med gammaldags motiv. Den var nyproducerad men jag gillar den. Sedan hade jag en gammal antik adventskalender som jag fått av samma kompis så båda två står på hyllan i köket. Det är glitter på och det älskar jag. Synd att det inte syns på bilden
För ett par dagar sedan kom mannens syster och hennes man förbi med en julblomma åt mig. Den får tillsammans med adventskalendrarna vara årets julpynt.
Den ”riktiga” julen ska jag fira hemma hos dottern och barnbarnet. Det ska skapas nya traditioner och egna julritualer. Precis så som det ska vara. Så i år behöver jag bara trippa iväg hem till dem och sätta mig vid dukat bord. Dottern är kanonduktig på att laga mat och baka. Barnbarnet gillar det också. De två följer i pappa/morfars fotspår för han gillade att laga mat. Det gör ju definitivt inte jag så jag är tacksam för att den lilla familjen tar över juleriet.
Ja så är det. Trots att jag inte julpyntat, bakat, storstädat och lagat massor med julmat……så blir det faktiskt jul ändå.
Jag önskar att jag hade ett trollspö som jag kunde svinga i en vacker båge. En båge som sände ut kärlek och gemenskap till alla som är ensamma. En båge som samlade upp alla ensamma och lät dem vara tillsammans.
Jag försöker tänka på grundanledningen till att vi firar jul och känner att det som är viktigare än allt pynt i världen är familjen, kärleken och hoppet. Så i morgon traskar jag iväg till min familj, dotter och barnbarn, med hjärtat fyllt av kärlek och full av tro på framtiden.
Jag önskar er alla en riktigt God Jul………med eller utan julpynt
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 