Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.
I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!
Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig. Länk till hennes facebooksida.
Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.
Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.
Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.
Ja å’ så älgen förstås
Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.
Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar
Här i stan så har vi en liten butik som heter Kan & Vill. Den drivs av kommunen och de som producerar det som säljs där har alla någon form av funktionshinder. Detta hindrar då inte den stora arbetsglädje och fantasi som finns hos var och en och som liksom flödar över en när man öppnar dörren och stiger in.
Bakom butiken så ligger självaste tomteverkstaden om man så säger. Där händer det saker hela tiden. Där framställer duktiga medarbetare almanackor och funktionsbilder som används i olika gruppboenden och på andra ställen. Här får ni se ett litet exempel på vad de gör
Almanackorna är helt suveräna och jag gillar att det finns utrymme för ”hur mår jag idag”. Det finns dock vanliga almanackor utan de tre indelningarna.
Förut fanns det fullt med tjejer som satt och stickade, virkade och pysslade också men de har fått flytta till något annat ställe. Varför vet jag inte men så är det. En vävstol finns det i alla fall kvar.
Jag hade plockat i ordning massor av tyger som jag lämnade till min tidigare arbetskollega som är arbetsledare på Kan & Vill. Det var tjocka gardintyger och jeanstyg. Det behövdes mer tyg till att sy väskor av och jag hade ju massor av tyger bara liggande så det passade fint. Plockade även ihop lite pärlor, några stora snäckskal och några ulliga garnnystan.
Är ni i stan så ta och kila in och shoppa lite på Kan & Vill. Man hoppas ju att den lilla butiken får finnas kvar i evighet. Det måste ju för jisses finnas pengar till att synliggöra de allra tystaste också. De som finns där fast de inte hela tiden ropar högt om hur duktiga de är. De som är en tillgång och som man har så mycket att lära sig av. De som ibland ser på livet på ett annorlunda sätt än man gör själv. De som p g a handikapp kämpar hårt varje dag med sitt arbete. Våra medmänniskor. Jag hoppas butiken får finnas kvar. Länge.
Dagens vardagslycka är den rara buketten med blåbärsris som min goa granne A-M gav mig för ett bra tag sedan. Nu har den blommor och jag nästan väntar på att jag ska få skörda blåbär.
Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……med eller utan blåbärsris.
Här kommer ett par marknadsbilder till. Lisa Falk från Bromma hade gjutit figurer i betong. Dessa hade hon sedan snajdat ihop så det blev duktyngder. Jättesöta tycker jag.
Maj-Britt Staaf ifrån Katrineholm hade stickat kanonfina torgvantar med får på.
Ja och så var det vinsten ja. Dom har ju ett stort lotteri på den här marknaden och förra året så hade jag den stora turen (?) att vinna en jättedunk med spolarvätska. Det var väl inte en vinst som fick mig att hoppa jämfota precis. Men vinst är vinst och den gav jag bort till vännen A som kör mycket bil. På det sättet blev vi glada bägge två. Han för att han fick dunken och jag för att jag blev av med den. Tjolahopptjolahej!
Nåja, inte vis av skadan skevade jag iväg till lotteriet med en tjuga i näven även i år. Fem lotter. Vad tror ni att jag vann? Jojomen, en elastisk bogserlina i blått och vitt. Snorflott förstår ni. Bara det att jag har ju ingen bil. Kanske kunde jag ha hakat i den i bussen och åkt på träskorna till och från jobbet. Men nä. Jag gav den till min marknadskompis som bevisligen har en bil eftersom hon kört oss dit.
Nu tror ni väl att det bara finns bilgrejer i det där lotteriet men det är fel. Det finns hur mycket olika saker som helst. Jättefina grejer som man gärna vill ha och andra grejer som man inte vill ha men som man får.
Efter ett par timmar greppade jag en ny tjuga och tänkte att det vore väl självaste *** om jag inte skulle kunna få något vettigt på det förgrönade lotteriet. Då fick jag vinst på två av lotterna. Men jag fick inte hämta ut vinsten förrän marknaden var slut för det var fiiiiina vinster. Jorå. Så nu gick man i ett par timmar till och nästan tuggade upp armbågarna i nyfkenhet över vad man hade vunnit. En ny bil kanske så jag hade något att fästa bogserlinan i? En helikoptertur i maskinen som stod utanför på gärdet? En fotvandring tillbaka till stan? Näää, titta här vad jag vann
En liten grön vas från Paradis på Öland och en sjöbod som man tydligen skulle ställa in en bag-in-box i. Heja mig! Eller…….jaha vad ska jag göra med det här nu då? Ett visst värde fanns det väl i sakerna i alla fall för vasen går loss på ungefär 300 kronor och fiskeboden kostar 450:- hos tillverkaren (som är en hantverkare). Men det är ju lite klurigt det här. Grejer har ju inget värde om man inte har nytta eller glädje av dem. Då spelar pengavärdet ingen roll. Så egentligen….bästa vinsten idag var nog bogserlinan i alla fall för det visade sig att kompisen som har ny bil inte hade någon bogserlina. Så då steg värdet på den grejen.
En liten vardagslycka också. Mannen fick en liten pytteros av sin vän A när han var på besök tidigt i våras. Den var ju inte större än att den fick stå i en liten kaffekopp. När den såg ut att ha gett upp andan så planterade jag ut den torra lilla kvisten som fanns kvar. Titta här så glad den blev av den behandlingen
Den lilla torra kvisten älskade att stå mot husväggen. Den tackar så fint för att den slapp ut ur köket och mina ickegrönahänder och istället får stå i lugn och ro ute. Den har blivit tre gånger så stor, grön och frodig och ta mig rackarns så blommar den också. Jag hoppas den kommer att klara sig över vintern och komma igen nästa år. Det var ju en gåva från en kär person till mannen. Den har stort värde.
Jag hoppas ni har en härlig lördag…..med eller utan bogserlinor och gula minirosor.
Nu är det färdigbrunnet och bara att börja användas. Det här är vad barnbarnet och jag lyckades knåpa ihop när vi hade betonggjutardag på altanen.
Två par gummistövlar som ska användas som dörrstoppar. Det är lite kul tycker jag. Jag gjuter i ett handtag av grovt snöre för att det ska vara lättare att flytta stövlarna för de är ju ganska tunga. De flesta som gjuter i stövlar skalar ju av gummistöveln när det brunnit klart och har betongstöveln kvar. Jag tycker det är roligt att ha gummistövlarna kvar. Det ser kul ut när de står på verandan och håller upp dörren.
Hjärtat gjorde barnbarnet till sin mamma och jag tror hon blir jätteglad för det. Den veckade ljushållaren är till för stora värmeljus och där har jag använt plasthöljet till ett uteljus som gjutform.
Men ska ni gjuta i betong så åk till någon byggfirma typ ByggMax och köp finbetong. 25 kilo kostar 35-40:-. På Panduro kostar 1 kilo det dubbla. Och det är så lite så det räcker inte till någonting tycker jag.
Hoppas ni har en varm och fin fredag……….med eller utan betongstövlar
Igår var det mycket älskade barnbarnet på besök. Han fick välja på lite olika aktiviteter, bland annat gå till skogen eller betonga. Han valde betongen så det var bara att sätta full fart. Fram med gjutformar och betong. Idag skulle vi gjuta dörrstoppar i gummistövlar. Tjolahopptjolahej. Den lille gossen rörde betong så det stod härliga till. Man märker att han blivit bra mycket starkare i armarna sedan förra sommaren. Nu fick han blanda vatten och betong själv och avgöra när det var lagom tjockt. Vi blandade inte i hinken idag eftersom det blir så rackarns tungt att röra runt utan istället använde vi en stor bunke och gjorde många satser.
Himmel och plättar så många bunkar med cement han fick blanda. Men det gjorde han med friskt mod. Mina stövlar slukade rätt mycket betong trots att jag blandade i extra grus i botten. Barnbarnet hade bestämt sin gjutform som var ett hjärta som han skulle fylla med betong och sedan dekorera med redan gjutna småhjärtan. Det ska bli en present till mamma.
Pelargoner. Undrar vad det är med pelargoner som gör att om man har en så vill man ha flera. Olika färger och olika sorter. För min del har glädjen med pelargoner kommit med åldern tror jag. Jag har aldrig varit särskilt intresserad tidigare men nu är pelargoner något som fyller mig med glädje. Jag tycker om de starka färgerna och den helt galna blomningen. Mina pelargoner får ingen näring och de står ute och de blommar så det står härliga till. Den här pelargonen köpte jag på torget när det var internationell matmarknad. Då var det ett gäng holländare som sålde blommor till bra pris så den fick följa med mig hem. Det har jag då inte ångrat.
Den här pelargonen fick jag och mannen av våra vänner A och B i juni. Den blommar så lustigt, som en ring. Färgen är fantastisk och den ger så mycket glädje. Tillsammans med de andra pelargonerna lyser den upp altanen.
Jag har två pelargoner som är en gåva från våra vänner och dessa två skulle jag vilja få att ”övervintra”. Men jag har liksom ingen aning om hur. Är det någon av er som vet hur man klipper ner, hur mycket man ska klippa ner och allt annat som man behöver veta för att få dessa vackra blommor att överleva vintern.
Nu hoppas jag att ni alla har en kanononsdag i solskenet………med eller utan pelargoner och gummistövlar.
Jag har fått påstötningar om att jag måste måla verandan. Så det var bara att sätta igång. I detta sammanhang är det kanske läge att ha en liten tävling. Om ni kan gissa varför badhandduken hänger ut genom badrumsfönstret så ska ni få ett fint pris.
Under tiden som ni fiffilurar på det mysteriet så ska jag visa ett par bilder på mina fina grannars rosor. Dom har helt enkelt fått spatt och spader och blommar så det bara dånar om det. Rosorna är större än knytnävar och är helt fantastiska. Det som är intressant är att plantorna är planterade redan 1965 när husen var nya. De har aldrig blivit vattnade för det går en åder under huset så bevattningen sköter sig själv.
Min granne klipper ner rosorna varje år men i år slår de höjdrekord. Den vackraste av dem alla är min favorit Peacerosen
Den är magisk. Så vacker så det gör ont. Självlysande och helt fantastisk.
I början på veckan fick jag nöjet att följa med min arbetskamrat M till hennes sommarställe. Hon fixar och trixar med lite av varje. Det är hon som gjort ballerinan i ståltråd som jag visade för några inlägg sedan. Här har hon gjutit i betong. Hon har använt ett gammalt badlakan som hon doppat i betong och hängt över en ställning. När det torkat så blev det så här
Ganska häftigt eller hur. Nu tryckte hon i en vinterblomma som hon haft i fönstret inne bara för att det på ett ungefär skulle visa hur det blev med en kruka i. Hon hade även tillverkat ett ägg eller i alla fall något sfäriskt att ha en blomma i. Se här
Nu har de laddat för att flytta ut till sitt sommarställe så i höst har hon säkert nya spännande saker att visa upp. För hon har hela tiden några projekt på gång.
Nu tillbaka till måleriverksamheten. Det förhåller sig så här. Jag är fjantigt höjdrädd och går inte gärna upp ens på en köksstol. Nu skulle verandan målas och det gick ju bra med staketen nedtill och stolparna halvvägs. Men sen var det ju under det utskjutande taket det skulle målas också. Vad gör man. Jo man tar den lilla trappstegen och det är ju ok så länge som man målar på den sidan där man har stolpar. För då krokar jag ena armen om stolpen och trycker mig emot och målar med vänster eller höger hand. Vilken som nu är ledig.
Men…….när man kommer mot den sidan som är mot väggen så har man ingen stolpe att hålla om. Då jädrars kör det ihop sig ska ni veta. Men man är kvinna och listig. Alltså travar man in i badrummet. Snor mannens badlakan och virar hängaren om handtaget till fönstret. Sedan petar man ut en bit av badlakanet genom fönstret för att sedan dra ut hela från utsidan. D v s om man inte har en man som kommer in på dasset precis när man själv gått ut. Han får givetvis syn på badlakanet och tycker att det måste ha blivit något fel här. Han tar tag i badlakanet och försöker dra in det igen. Samtidigt står jag på utsidan och försöker dra ut det förbaskade badlakanet. Det gick ju liksom inte åt något håll då eftersom båda drog. Till slut började han muttra där inne och då förstod jag att han var där och sabbade. Ett visst resonemang utspelade sig men till slut släppte han taget och jag kunde få ut mitt badlakan.
Sedan virade jag badlakanet om vänsterarmen och drog så det blev spänt. Grabbade tag med handen i det och så satte jag igång att måla. Det kändes inte helt stadigt det ska erkännas men det var bättre än ingenting. Man måste ju ha något att hålla sig i så man inte ramlar ner. Inbillar man sig i alla fall. Hade jag varit på gång att ramla ner så inte fasen hade det där badlakanet hållit mig kvar. Det erkänner jag nu. Men just då kändes det ok. I alla fall lite ok. Mer ok än att inte ha något att hålla sig i. Dessutom hade jag den stora turen den här gången att inte en endaste granne gick förbi när jag hängde i badlakanet. Annars brukar ju en och annan granne bli lite chockskadad efter möten med mig och mina märkliga idéer.
Vilken tur att ingen av er hade gissat rätt på vad jag skulle använda badlakanet till för om någon hade gissat rätt så var förstapriset att få måla om min veranda nästa gång det blir dags.
Jag hoppas ni alla har en härlig solig dag……..med eller utan betong, rosor eller badlakan.
I början på veckan var det så svalt så jag frös om tårna i mina sandaler. I o f s var ju klockan bara kvart över 6 på morgonen när jag släpade mig till bussen. Men kyligt var det om tassarna. Idag står termometern på 30 grader varmt och jag är färdig att få dåndimpen. Det är ju för jädra märkligt. Ena dagen är det kallt så man är färdig att plocka fram tjocksockor och varmjacka. Nästa dag så är det hett som i Gehenna. Himmel och plättar det är inte konstigt att inte kroppen hänger med.
Nåja, jag bestämde mig att trots värmen rasta både plåtåsnan och mig själv så jag tog en cykeltur till den lilla butiken Lisens present . Det var vådligt kvavt men jag tog det lugnt och på vägen dit stannade jag och köpte varsin bakelse som vi skulle kalasa på. Det blev inte något vidare kalas för när vi satte skedarna i bakelserna så var de frusna. Inget vidare alls. Men vi drack kaffe och språkade mellan kunderna och det var trevligt. Jag tog några kort inne i butiken och ett par av dessa ska ni få se nu
Butiken är ganska liten men den är fylld av spännande saker. Klicka på bilderna för att se grejerna lite större. Jag gillar butiker som har lite av varje….eller som min mamma sa ”Perssons blandning”. Vem den där Persson var det framgick aldrig.
Lisen har några hantverkare också som hon köper in grejer ifrån. Här är det en tjej som fixar och trixar i betong.
Och visst sjutton måste det vara rackarns kul att diska när man har så här fina disktrasor. Men då ska man nog inte göra som jag. Ibland när snöskatorna skitit på altanen så river jag åt mig disktrasan vid bänken och far ut som ett jehu och torkar bort snusket. Sedan åker trasan i soporna. Hmmm……men jag kanske kan köpa en sån här lattjo trasa till vintern när det inte finns tillstymmelse till snöskatelände i sikte.
Usch jag tittade just på innetermometern och den står på 27,3 grader. Det är ju galet att pipa om värmen egentligen. Vi har ju haft regnigt, blåsigt och hagel och riktigt skruttväder så länge. Men när solen äntligen visar sig så blir det liksom omåttligt varmt. Vi som lever här i mellanmjölkens land är nog ganska beroende av att allt är lagom. Så ock vädret.
Hoppas ni har en härlig lördag med eller utan värmedåndimp.
Jag hade ett par bilder kvar att visa. Den ena är på en massa fina betongsaker som två tjejer tillverkar. De har massor av grönsaker och frukter som är så naturtrogna så det är helt galet. De kallar sig BiBiprodukter och finns på http://www.bibiprodukter.se. Kila in och bli inspirerade vetja.
Nästa hantverkare är Mia med sina vita saker. Hon finns på http://www.facebook.com/miasdesignkuriosa. Hon arbetar mycket med att återvinna. Hon målar om och stylar. Den här gamla ljusstaken har fått nytt liv och ljusmanschetter i fårskinn. Jättefint. Återvinning ligger ju i tiden och det är fantastiskt så mycket det går att göra av loppisfynd.
En nästan likadan ljusstake men målad i en annan färg
Och till sist en enkel ljusstake tillverkad av en delad björkstock. Så enkelt och så väldigt fint.
Det är så vansinnigt roligt att gå runt och titta på vad andra hantverkare har åstadkommit. Jag blir så inspirerad ibland så jag vill åka hem direkt och kolla om mina idéer skulle funka. Jag har i alla fall en idé med mig hem ifrån marknaden men det får ni se i något senare inlägg. Om jag lyckas vill säga. Misslyckas jag så åker eländet ut i bo’n och jag småvisslar lite avledande och så talar vi inte mer om det. Varifrån hämtar ni er inspiration?
Jorå’ nu är man på G igen. Jag har provstickat en trekantssjal av ull/soyagarnet jag köpte på Netto. Det går alla tiders att sticka av bortsett ifrån att det kliar som själva voj voj. Men efter den här sjalen får ullgarnet vila och jag ska pryttla med snälla garner ett tag.
För övrigt var jag förbi på Netto en sväng idag också och då hittade jag utestearingljus i en veckad form. Jag blev jätteglad för dessa veckade formar är kanonfina att gjuta betong i. Den var dock av mindre modell men det spelar ingen roll man kan ju gjuta små blomkrukor också. Den veckade krukan är i plast och ca 10 cm hög och 12 cm bred.
Jag har så många idéer just nu men har svårt att omsätta dem i praktiken. Men jag har en bok som jag noterar och skissar mina idéer i så jag kan gå tillbaka och hitta något nytt och kul att göra när fantasin tryter. Det är dessutom jättebra att ha den där boken eftersom jag tydligen lider av någon slags teflonminne. Men jag brukar försvara mitt dåliga minne med : -Mitt minne är bra…..men kort. Jag skriver ständigt upp saker. I min almanacka, i idéboken, på whiteboardtavlan och med lappar här och var. Men vad fasen hjälper det när man sen glömmer att titta?
…….där ligger min arbetskamrat M:s lilla torp. Det är så fint med utsikt över åkrarna eller in emot skogen. Där har hon sin idyll där hon skapar olika saker i betong. Hon har faktiskt en alldeles egen liten ”verkstad” på gården. Ett litet hus där hon snickrar och gjuter. Hon räds inte att ge sig på olika projekt och i sommar har hon gjutit betong så det står härliga till. Det var av henne jag fick den fina veckade ytterkrukan som jag visade i ett tidigare inlägg. Här ska ni få se en bild på hennes verkstad
Med tanke på hur många hästskor hon har sittande åt rätt håll på ytterväggen så borde hon ha en väldig tur. Kanske därför hon lyckas så bra med sina betongalster. Jag har haft äran att gästa hennes idyll några gånger under sommaren och det är en frid och en ro när man stiger ur bilen. Det känns nästan lite svårt att åka därifrån igen. Man vill hålla kvar sommaren och njuta i solen. Jag med min stickning och hon med betongeriet.
Här kommer en bild på en platta som hon gjutit sist jag var där. Jag tycker den är så himla fin. Vad hon ska ha den till vet hon inte ännu men grann är den
Vi är nog lite tralliga både M och jag för när vi sätter oss i bilen och ska åka in mot stan igen så säger vi: – Hej då landet. En härlig oas i världen som man gärna återkommer till igen och igen. En kraftsamlingsplats. Tack fina M för att jag får följa med och njuta.
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 