Tiden bara ramlar iväg

och jag tycker inte att jag hänger med i svängarna för det går så fort. Mina dagar går ju i sakta mak men ändå när klockan börjar närma sig fem så blir jag förvånad över att dagen nästan är slut och kvällen börjar.  Det är väl i o f s en väldig tur att man ständigt har saker att plocka och pilla med så att man inte blir sittande och rullar tummarna för då går nog dagarna sakta.  Ni som hängt med ett tag vet att jag har varit väldigt seg. Länge. Det är mycket som borde göras men lite som blir gjort. Istället för att göra de saker jag borde göra så tar jag stickningen och sätter mig istället. Ibland är det inte bra för att-göra-listan blir ju oändligt lång när inget bockas av och med det följer ju också en viss inre stress som gör att man inte mår ok. Så bäst att lägga bort stickningen en stund och se till att få göra strykningar på listan.

I förrgår plockade jag av allt från altanen och igår väldans tidigt på morgonen oljade jag den och till kvällen kunde jag ställa tillbaka allt igen. En sak mindre på listan.  Förresten ska jag passa på att tipsa om en sida som är toppen. Proppfull med goda idéer om allt mellan himmel och jord. Jag testade t ex att på min altan göra rent ett stycke med tralltvätt och ett stycke med  ”fönsterputs” från Ekotips där receptet är 4 dl vatten, 1 dl ättika och fem droppar diskmedel. Vilket av medlen tror ni gjorde renast på enklaste sätt? Jo rengöringsmedlet från Ekotips. Toppen. Funkar på det mesta faktiskt. Jag har blandat i ordning så jag har en stor sprayflaska under diskbänken och en mindre på toan. Det funkar banne mig kanoners!

Apropå toalett så hade jag ju problem med att det regnade in från taket så det var pölar på golvet på lilla toan uppepå. Jag fick ju nytt tak och nya lister och nu har jag tagit tag i problem nummer två med den toan. Den hade något fel med flottören (eller nåt) så det svämmade över vatten som rann ner i min klädkammare. Detta är ju åtgärdat och de sista åren har man bara kunnat använda toan till att göra nr 1 på eftersom den spolar så sparsamt. Nu har jag fått toan utburen och barnbarnet har tvättat väggarna och tejpat taklisterna så nu ska den här lilla lagom (not) tjocka damen bara riva bort listerna och  måla väggarna och färg finns, står i en stor fin hink i köket och bara väntar. Efter det ska jag ta hjälp av en golvfirma som får lägga in ny matta och höja tröskeln så det blir efter våtrumsnormen.  Sedan är det bara att införskaffa en ny fin tron. Så här ser toan ut nu. Den är så liten och smal så man får nästan backa in och färgen, ja den har dottern bestämt och målat när hon gick i skolan och hade något projekt på gång. När den är målad och klar så kommer väggarna att vara gula och glada men när det blir av lovar Orsa kompani inget bestämt. Som vanligt.  Det borde dock bli väldans snart för ni kan inte göra er en föreställning om hur knepigt det är att vakna på natten och vara vrålans kissnödig och försöka ta sig ned för trappan och in på toan nerpå. Det är då man tänker på att man borde kanske lyssnat mer på Susanne Lanefeldt. Kniiiiiiiip!

DSCN1187

Det har gått iväg lite ditten och lite datten också till olika ställen. Sista sändningen till Läkarmissionen med Easy Peasy Beanie-mössor och så min vän och granne A-Ms lilla gula mössa som står bredvid den blå till höger. Allt som allt har jag skickat 51 EPB-mössor. De går så himla fort att sticka så vips är dom bara gjorda. Nu har jag börjat sticka på yemenvästar till framtida insamlingar.

DSCN1233

Lite fler små prematurmössor som gått iväg till en annan insamling. A-Ms tre små mössor längst till vänster. Hon är på sitt nittioförsta år och är en helt fantastiskt härlig kvinna med ett riktigt stort hjärta för de små. Två röda och en liten gul mössa blev det den här gången. Det är kul och inspirerande att vi kan jobba tillsammans mot samma mål. Det blir en fin gemenskap.

DSCN0894

Jag avslutar det här inlägget med något väldigt fint. Bilden andas frid och ro och en otrolig skönhet. Det är så härligt att se att världen trots allt kan vara oerhört vacker trots allt som pågår. Vardagslycka är att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

DSCN1215

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag…….med eller utan lila toaletter.

 

Livet på sparlåga är helt ok

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Nu blev det svårt och jag blev vilsen

För lite sedan så fick jag information om att bårhuset/patologen på Karolinska i Huddinge frågade efter små filtar och små mössor. Dessa skulle användas vid kistläggning av små små bebisar och fullgångna bebisar som det inte gått så bra för. Direkt kastade jag mig över ett par nystan och började på en filt. Sen blev det ett par pyttemössor och så ställde jag även med två par tossor som dottern virkat.

DSCN1118

Sedan kom tankarna.  Ska jag fortsätta eller ska jag koncentrera mig på att sticka till levande barn som har en chans att överleva om dom får en mössa och en filt så de klarar nattkylan. Det här blev jättesvåra funderingar. Barn är ju barn oavsett. Jag funderade på om det bara var för föräldrarnas skull det skulle vara fint men kom väl så småningom fram till att alla borde få ha det fint och kanske lite ombonat mysigt på den sista resan.  Det är svåra funderingar och jag har varit alldeles vilsen i mössan och inte riktigt känt igen mig själv i vissa funderingar.  Men så hände det.

En fin vän till mig förlorade sin lilla son. Sin vackra, fina bebis som fått kämpa så. Då, efter en tid, blev jag säker på hur jag skulle hantera det hela. Jag skulle vilja att det var fint, mjukt och ombonat och kärleksfullt för den lille på hans färd och så borde det ju vara för alla. Nu är det ju inte så men den tanken och känslan hjälpte mig på vägen att förstå att jag inte måste koncentrera mig på varken det ena eller det andra utan bara fortsätta att sticka och sedan skicka lite hit och lite dit. Fortsätta göra gott. Jag inser ju att jag inte ensam behöver rädda alla små utan det är många med mig som strävar åt samma håll så gott vi alla kan och det får räcka.  Jag kommer att fortsätta att sticka till de levande frusna barnen med hopp om att de ska överleva kylan men en och annan liten pyttefilt eller pyttemössa kommer att slinka iväg till Huddinge då och då.

Om någon av er vill sticka, virka eller sy något litet och skicka så är adressen:

(Sofia Silvana), Klinisk patologi & Cytologi, F43, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 HUDDINGE

Om någon vill ha mer detaljerat om vad som behövs eller annat så hör av er i kommentarsfältet eller till min mailadress som står på första sidan till höger.

DSCN1116

Jag hoppas ni alla har en fin tisdag……..med eller utan svåra funderingar

 

Stickat och skickat och olika blommor

Läkarmissionen önskade mössor till nyfödda och då hoppade jag igång. Jag tog garn som jag fått från C och stickade upp 200g ljusrosa eller syrenfärgat garn, ett påbörjat melerat garn och ett litet nystan illgult garn. Här är resultatet av det

DSCN1024

Mössorna ser gigantiska ut men det är dom inte för de flesta är till prematurbarn. De små tossorna har dottern gjort och dom får åka med som en bonus. Mössorna går så himla fort att sticka då det bara är tre varv som man upprepar och för mig är det jättebra att jag slipper sitta och räkna och trixa. Bara att veva på som min kompis C brukar säga.  Mönster till Easy Peasy Beanie finns här på Läkarmissionens sida. Denna insamling håller på i juni också tror jag bestämt och sedan åker mössorna till dr Denis Mukweges Panzisjukhus.  Man kan ju också sticka upp ett litet lager av restgarner och sedan när det är nya insamlingar så tar man bara den lilla högen och skickar. De går alltid åt någonstans i världen och mössor räddar liv.  Lycka till med stickandet.

Lite blommor var det ju också utlovat och de kommer här. En av mina grannar gav mig den här fina blomman att ha på min utebänk. Nu blommar den ännu mer och det är nio stora blommor på den lilla plantan.  Tack snälla A som mindes tillsammans med mig.

DSCN0958

Eftersom jag är usel på att sköta blommor så har jag inga egentliga rabatter. På baksidan vid altanen finns det en liten fyrkant som blivit en rabatt i alla fall. Det är dels självsådda blomster som vitsippor och snödroppar. Där har jag också klämt ner de minirosor min man fick av grannarna och de har ju tagit sig som jag visat tidigare. Det sitter även en buxbom där som jag fick av härliga roliga L som bodde i längan men som tyvärr gick bort för ett år sedan. Han tittar nog ner och känner sig nöjd över att jag i alla fall inte lyckats ta kål på den (som på så mycket annat). Men nu var det blomprakt det skulle handla om och se här. Nog har jag blommor allt. Inte för jag vet varifrån de kommer men en på var sida om staketet. Jag älskar ju gula blommor så de här två gör mig riktigt glad. Vardagslycka är när det oförhappandes ploppar upp två gula glada prästkragar som gör precis som man ska nu i dessa coronatider…….de håller avstånd.

DSCN0998

Sista blomstret kommer på ett helt annat sätt. Ett bra och miljövänligt sätt är jag säker på. Jag hade besök av min granne B som hade sytt  frukt-/grönt-/potatispåsar av en gammal gardin. Jag fick två påsar av henne och den ena lade dottern beslag på direkt och hon meddelar att hon tar hem två kilo potatis i sin snygga retropåse. Så här har ni ett bra tips om ni har gamla trådgardiner liggande till ingen nytta. Tack snälla B.

DSCN0991

En nära person sa nyligen till mig att ”man kan inte rädda alla” och det är ju en sanning i sig men dom orden har följt mig sedan dess. Jag vill inte att barn ska fara illa, jag vill inte att djur ska fara illa, jag vill inte att gamla ska fara illa, jag vill att världen ska vara lite snällare, varmare och mer kärleksfull men så ser det ju inte ut överallt idag.  Jag vill rädda alla men jag kan inte. Det gör ont att veta det men jag måste ju acceptera att det är så och göra det bästa jag kan ändå.  Så jag fortsätter hjälpa där jag kan på det vis som behövs just där och då. En liten pyttemössa kan rädda en babys liv, en liten filt kan ge extra värme, en kram till en ensam ger både närhet och värme, glass till kvinnojourens barn och kattmat till katthemmet. Det finns så många sätt att försöka göra något gott. Men jag vet, jag kan inte rädda alla.  Men jag vill.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag…….med eller utan vackra gardinpåsar

 

De’ ä’ mycke’ nu

Tiden bara rusar iväg. Man kan ju inte precis säga att den går som tåget för dessa går ju numera endast i undantagsfall.  Det är i alla fall söndag och solen skiner. Det blåser hårt och har gjort så några dagar men ännu har inget av det jag har står ute flugit sin kos. Barnbarnet var här och jobbade en eftermiddag och då tog han och vände utebordet upp och ner så skivan blev liggande mot golvet och benen fick spreta uppåt. Då blev det i alla fall inget vindfång. F ö tycker jag det är otäckt när det blåser. Jag är skiträdd att något ska komma farande genom luften eller min värsta fantasi är ju att taket ska blåsa av och jag ska ligga där under fladdrande täcke endast iklädd ett nattlinne från ICA Maxi. Nä fy vilken mardröm.

Några som kanske klarar sig fint i blåsten är träden nere vid Idunplan här i stan för dom håller varandra i handen på något sätt och det ser så gulligt ut. Det är väl så vi ska göra när det blåser snålt både ute i naturen och inne i själva livet. Hålla varandra i handen och vara till stöd.

DSCN0391

Ibland när jag pysslar med mina hantverk så använder jag mig av kottar, stenar, grenar och lite av varje. Något som jag haft svårt att få tag på är lärkkottar. Dessa brukar jag använda när jag gör små julgrupper. Nu har jag hittat ett stort fint lärkträd men det står på en villatomt och jag har gått förbi där väldigt ofta för att se om turen varit framme och några kottar hamnat på trottoaren utanför. Gissa hur glad jag blev när den här stora grenen full av kottar låg precis på min promenadväg. Jag var på väg till stan men jag tog grenen och skenade hemåt igen i full fart för att ha kottgrenen i säkert förvar. Man är väl helknäpp men det är väl en rejäl vardagslycka när saker man sökt dyker upp mitt framför nosen på en och gratis dessutom. Jag hade i o f s funderingar på att gå och ringa på och fråga om jag kunde få plocka nedfallna grenar som låg på deras gräsmatta men nu slapp jag ju det.

DSCN0404

Jag opererade mig före jul och det är inte förrän nu som jag börjar känna mig helt ok fullt ut. Det tar på humöret att inte vara okay och då blir jag varse hur bortskämd man egentligen är. Man tar för givet att man ska vara frisk och att allt ska fungera.  Nu funkar det ju inte riktigt så och man ska nog försöka vara lite ödmjuk och tacksam för det man har och att man får vara skapligt frisk.  Tur att man inte vet vad morgondagen för med sig.

Lite humor i allvaret. Om det skulle vara så att man hungrar efter både det själsliga och det lekamliga så kan man med stor tillförsikt ge sig av till City Gross för där finns det att inhandla detta på burk minsann. Undrar om bönerna är Ave Maria eller Fader vår eller en blandning av alla böner vi har.  Håll till godo

DSCN0444

Jag är ju lite språkpolis ibland. Böner på burk torde väl vara bönor på burk men ytterligare ett stavfel på den lilla lappen gör mig lite trött. kilpp! Ska det betyda klipp eller är det någon hemlig kod för CityGross-medlemmar. Ja ja jag borde inte bry mig om sådant här men det stör mig. Lite. Eller ganska mycket. Hur som helst så var detta mitt första och förmodligen sista besök på City Gross. De grejer jag kunde tänkas handla där är billigare på Lidl och Willys.

Nu när man inte varit helt kurant så har ju det mesta gått med knapp styrfart och med visst motstånd. Jag har ju fått så mycket garn av min vän C och det ska ju användas till fjärrvärme så jag har stickat mössor i olika storlekar som ska få fara iväg ut i världen. C köper ju väldigt mycket garn på second hand typ Erikshjälpen och allt kommer till nytta. Jag blandar restgarnerna friskt i mössorna. En liten mössa och en yemenväst kan få en liten baby att överleva nattkylan.  Jag ska skriva lite mer om det i ett annat inlägg.

Själva stickandet är det ju ingen fara med för det rullar på när man tittar på tv. Det är ju först senare som det träliga infinner sig. Att fästa trådar. Varenda gång när jag sitter med en hög mössor där trådarna ska fästas så säger jag till mig själv att varför i jisses fäster du inte trådarna direkt när en mössa är färdig? Ja varför gör man inte det när man vet hur man kommer att sitta och gnöla när det är dags för trådfästning av hela högen. Nu har jag lite att gnöla om igen och fler till är gjorda efter att jag tagit den här bilden.

DSCN0606

Det är också en vardagslycka att ha möjlighet att vara en hjälpande hand. Jag har så mycket och är så tacksam för det och delar gärna med mig.

Nu har jag dessutom hittat ett nytt sätt att hjälpa också. Jag har ju med ljus och lykta sökt kontakt med olika ställen som tar hand om kattor som far illa. Ingen av de ställena har svarat inom rimlig tid (1-2 mån) så jag var på väg att ge upp och slutade samla i hallhörnet. Men så häromdagen fick jag kontakt med en ideell förening som svarade två timmar efter att jag mailat och som sedan dök upp samma kväll och hämtade 18 stora burkar kattmat och 2 påsar torrfoder. Det känns härligt att kunna sponsra en fungerande verksamhet. Som sagt, vardagslycka kan vara att ge.

DSCN0642

Ja det var lite nytt från mig efter en tids frånvaro. Nu går vi mot ljusa tider igen och det känns märkligt eftersom det inte varit någon vinter. Jo det var visst vinter i en eller två dagar här för jag hann i alla fall fotografera snön på baksidan och plocka fram snöskyffeln. Nu har snöskyffeln fått stå kvar ute för en av mina grannar säger att om jag ställer in den i boden igen då jädrar blir det vinter och snö. Så den får stå ute och vädra sig tills man kan vara bergsäker på att det inte kommer mer snö.

Jag hoppas ni alla har fina dagar …….med eller utan böner på burk

 

Är det inte jädrans märkligt……

…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt.  Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.

Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.

Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor.  Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.

DSC03148.JPG

Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig,  tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni.  Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på.  Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.

DSC03149.JPG

Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.

DSC03165.JPG

Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial.  Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.

Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.

Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.

Mitt kök

Mitt kök var så skruttigt och tapeterna var så eländiga, färglösa och fula så jag bestämde mig för att försöka bättra på det hela med lite färg.  Ja nu kan jag ju inte måla så stora ytor själv p g a yrkesskador i nacke och axlar. Som tur är så finns det ju somliga som har det som yrke så då kan man hyra in en sådan figur. Det gjorde jag. En härlig tjej som gått ut målarskolan (eller vad det kallas) och som jobbat lite åt en firma men som just nu gick utan jobb.

Så här såg det ut innan jag började och när jag plockat ner allt från väggarna och makat ihop kökssoffan och bordet mitt på golvet. Bägge är så våldsamt tunga så det går banne mig inte att kånka runt på dem hur som helst. Det fick bli plast över och det funkade finfint.

DSC02882.JPG

DSC02888.JPG

När jag släppt lös brallisen i färgburkarna blev det genast mycket……ja vad? Ljusare? Roligare? I alla fall väldigt annorlunda. Se här

DSC02926.JPG

Ja nog blev det både ljusare, roligare och lite annorlunda. Det är ju ingen lätt färg och jag skulle tro att jag kommer att tröttna så småningom. Men så då har jag tre finfina äldre tapetrullar i mina gömmor och dom ska upp på väggen om jag så ska spika upp dom.

Så här blev det när det var färdigt

DSC03021.JPG

Det blev lite mer lattjolajbans tycker jag. Lite mer jag. Ibland känns det nödvändigt med radikala förändringar och jag som person mår bra av färger. Ofta är man nog lite för feg för att våga fläska på med en udda färg men det är ju egentligen inte värre än att det går att måla över eller tapetsera över.  Dessutom är jag ingen person som slaviskt följer modet vad gäller färger och inredning. Det var nog en onödig kommentar för det har ni som följer mig redan sett och förstått på mina bilder härifrån.  Men för att inte göra hela köket till en cirkus så ser det ut så här på motsatta väggen.

DSC03116.JPG

Jag gav mig själv lite vardagslycka häromsistens när jag handlade på ICA Maxi. Så gott men jag ska ju akta mig för lakrits eftersom jag har högt blodtryck. Men någon gång ibland kan man ju unna sig lite Chili & Lakritsglass. Mums.

DSC03101.JPG

Nu har jag även lyckats sticka klart och fästa trådarna på filten så nu ska jag ge mig i kast med att fästa trådarna på alla mössorna som jag hittade under filten i korgen. Sen tror jag att jag ser slutet (nästan) på ufo:na.

DSC03147.JPG

Den är stickad av två stycken nystan Big Verona som jag fått av min granne A-M och ska vikas ihop och läggas i välgörenhetslådan där den har gott om sällskap.

Nu hoppas jag att ni har en riktigt bra och fin söndag…….med eller utan glass

 

Vackra bilder, något rart och ufon

Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga  i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt.  Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen

DSC03054.JPG

Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.

Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.

Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.

DSC03050.JPG

Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad  till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.

När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.

DSC03096.JPG

Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint.  Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.

DSC03100.JPG

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon

Julmarknad i Westerqvarn

Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån

Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.

DSC02865.JPG

Men hon hade fina kransar också

DSC02864.JPG

Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.

DSC02866.JPG

Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.

DSC02869.JPG

Hela hennes bord fyllt med ljus

DSC02871.JPG

Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av  Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn.  Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.

DSC02876.JPG

Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu.  Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord

DSC02859.JPG

DSC02860.JPG

Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.

DSC02872.JPG

DSC02873.JPG

DSC02875.JPG

Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.

DSC02799.JPG

Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.

DSC02804.JPG

Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.

Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr

 

Lättroad?

Ja jag säger då det. Man är nog bra lättroad om man nästan hoppar jämfota när man hittar det här i affären

DSC02736.JPG

Skräpet/skiten/soporna blir liksom mycket snitsigare och elegantare när man kan hiva iväg dem i en syrenlila sopsäck.  Det man spar ute i boden ser mycket gladare ut än det gjort med svarta sopsäckar.

Under åren har jag ju samlat in mycket kläder och förnödenheter till olika hjälpprojekt och då har jag ju använt mig av det som fanns. Svarta sopsäckar.  Radar man upp 40 sprängfyllda svarta sopsäckar på gården så ser det faktiskt lite dystert ut även om det är en jättepositiv grej. Hade dessa 40 säckar varit syrenlila istället så hade de ju lyst upp hela gården med sin inneboende värme. Så färger är faktiskt viktigt. De ger signaler och man associerar färger till olika saker. Så fram för ännu fler färger på sopsäckarna men just nu är jag lycklig över min glada rulle.

Nöjd och glad kan man ju också bli när man vid något tillfälle ber dottern att fixa till några fler par små babytossor inför stundande julmarknad.  Hon är ju rapp i fingrarna och sist vi sågs så hade hon med sig det här

DSC02735.JPG

Dessa tossor tillsammans med min vän B:s babysockor blir något som är jätteroligt att ha med på marknad. Sådant som jag inte mäktar med att göra själv. Då är det kanoners att ha andras dugliga händer att tillgå. Jipppiiiiii!

Jag hoppas ni alla har en bra torsdag…….med eller utan lila sopsäckar och babytossor.

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag