Bibbis blandning

När det är stora turneringar i fotboll så brukar killarna på min avdelning ha ett interntips. Jag brukar vara med fast jag har noll koll på fotboll. Mitt sportintresse är = 0. Förra gången det var EM så tippade vi och jag hamnade näst sist (av ca 25 personer). Men till min stora lycka så hamnade min chef som är mycket fotbollsintresserad på sista plats. Alltså efter mig. Det tyckte jag var rackarns kul……men det tyckte inte han. Konstig prick. Inte blev det bättre av att jag talade om för honom att han tippade sämre än en kärring. Jag är ju en liten kärring och jag vann över honom så med mitt sätt att se det så var det ju fullständigt korrekt.

Som tröst för den eländiga förlusten mot mig så köpte jag en ram på loppis, målade den röd och satte in resultatlistan bakom glaset. Som grädde på moset så hängde jag   godisnappar på långsidorna, till tröst. På ett sätt blev han glad för presenten och på ett annat sätt blev han det inte.

Nu när det var fotbolls-VM så skulle ju killarna på,t igen. Chefen var taggad och jag tippade min rad och lämnade in den först av alla. Det går ju ganska fort när man inte har så mycket koll utan tippar lite hipp som happ. Chefen låg i som en gnu med sin tipsrad och var övertygad om att han skulle köra över mig som en stridsvagn. Det var jag också övertygad om för man kan väl inte ha tur två gånger. Han är en tävlingsmänniska av guds nåde och jag sk*ter precis i hur det går i sådana tävlingar men det är kul att vara med.

Men se tur det hade jag. Slutresultatet blev att jag hamnade i mitten på listan och han flera poäng efter mig.  Han och jag hade alltså en intern tävling i tävlingen.  Han som hade hand om hela tipset mailade ut resultatet och på en rad stod det så här:

I kampen mellan Aram och Birgit så lyckas även denna gång Birgit vinna. Så just nu 2 – 0 till Birgits fördel.

När vi möttes första gången efter tipsutgången så sträckte han över en påse till mig och sa: Grattis till vinsten.

Jädrars vilken smaskig vinst. Jag åt den till frukost kl 9 den dagen. Mumma.

Nåja chefen ska ju givetvis inte slippa undan spott och spe när han tippar så jädrans illa så han fick den här tröstpresenten av mig:

Två förpackningar pappersnäsdukar att torka förlusttårarna med och en stor godisnapp att trösta sig med.

Nu har chefen börjat borsta upp sig igen inför EM-tipset. Då jädrar ska jag få däng (tror han). Det borde jag ju få för man kan ju inte har svintur hur länge som helst. Eller kan man det? I vilket fall är det rackarns kul när saker och ting går ens väg utan att man kan påverka det själv.

Hoppas ni alla har en härlig fredagskväll med eller utan tröstgodis.