Bibbis blandning

Vi bor ju i ett radhus med två våningar. Det är i och för sig inga problem för jag springer som en bergsget upp och ner.  Vi har köket och ett sovrum nerpå och vardagsrummet och två sovrum uppepå. Idiotiskt att ha vardagsrummet en trappa upp egentligen.  När vi firar jul så brukar vi äta nere i köket och sedan gå upp i vardagsrummet och se Kalle och Co och dela ut julklapparna. Sedan är det dags att gå ner och dricka kaffe.  Däremellan har Lilla tanten varit ner och tittat på fåglarna (rökt) åtminstone en gång.

I år har mannen inte varit riktigt kurant så han har segat sig upp för trappan och flåsat som en blåsbälg. Lilla tanten är ju som sagt 88 år och tror att hon är ungefär 27.  Hon har under de två sista åren dragit på ändan ett par gånger hemma och gjort sig illa och hon är jädrans vinglig i trappor. Trots detta drar hon sig inte för att klättra upp på pallar och stolar och trappstegar för att torka köksluckorna. Man blir för farao vansinnig när hon berättar om sånt i efterhand. Lilla tanten är verkligen en liten tant. Hon är nog nätt upp 150 cm.

Så vad gör man när man har en som man måste dra upp med block och talja och en som man får slänga över axeln och kånka upp och ner. För givetvis menar de båda att det är iiiiiingaaaa som helst problem med trappan. Julafton…….och jag vill inte sitta med hjärtat i halsgropen. Så jag bromsade effektivt varje försök till bergsbestigning genom att göra så här

Jag drog en skarvsladd uppifrån och kopplade i en liten bordsgran. Sedan ställde jag tomtar på trappstegen över och bredde ut en lång julduk från julgranen och ner till sista trappsteget. Sedan var det bara att placera ut julklapparna på trappstegen. Det blev lite annorlunda men det funkade perfekt. Ingen av mina bergsklättrare kom ens på tanken att försöka klänga sig upp. Och varför skulle dom det är allting fanns nerpå.   Barnbarnet tyckte att det var kul att springa och hämta paketen i trappan och dela ut och jag slapp vara orolig. Lilla tanten slapp hänga i krokig arm i trappan och mannen kunde gladeligen slappna av i vetskapen om att han slapp trappan. Dottern tyckte att det var kanoners.

Så det blev bra för alla. Tjolahopp tjolahej en alla tiders problemlösning.