Bibbis blandning

I vintras försökte jag vara ute och promenera trots att det var galet med snö och halt som själva vojvoj. Den här vintern slog nog alla rekord i halka och gigantiska snövallar och efterföljande puckelpist här i min lilla stad. Kommunen gick t o m ut och erkände att de börjat snöröjningen i alla former alldeles för sent och alldeles för lite. Men skam den som ger sig. Ut och trava så gott det går. Jag hade broddar på varenda dag och dessa kändes som en billig försäkring.

Men mitt i allt snöelände så grips man och hjärtat blir varmt och mjukt när det ser ut så här på promenaden. Solen tittade fram lite och gjorde det vita ännu vitare. Så vackert.

På det (ibland) snö- och isfria torget så var även i år de eluppvärmda sofforna fulla med is och snö. Men sitta kan vi göra hemma i stugvärmen för där får vi i alla fall inte blåskatarr. Hujedamej!

Men tar vi snabba steg så är vi ju inne i januari och den 29/1 var det första dagen på många veckor som jag kunde trava iväg till Maxi utan broddar. Utan broddar gott folk! Så skönt att bara känna foten direkt mot marken och kunna gå in i butiken utan att låta som en stenget på grönbete i glädjen att få komma inomhus. Så denna härliga upplevelse firade jag genom att äta en glass i snålblåsten när jag skulle gå hemåt. Mina fina vårvantar fick också lufta på sig dagen till ära och jag kände mig glad och det är sådana här dagar man liksom skuttar fram. Känner sig lätt och lite galen.

I februari så blev det ju sjöar överallt när det skulle smälta undan alla gigantiska snöhögar och alla vanliga drivor med snö. För att motionera det här gamla skrovet så tog jag i alla fall mina promenader och en dag när jag ätit tillsammans med kompisar så valde jag att gå hem ifrån det mötet istället för att ta bussen. Restaurangen ligger inte i centrum utan lite utanför stan men ändå skapligt nära mig. Jag gick och gick och valde till slut att gå över våtmarken som ligger i anslutning till mitt bostadsområde. Våtmark var ordet sa Bull för fy hunnan så mycket extra vatten det var att försöka låta bli att fastna i. Med tygskor. Är man dum så är man. Aldrig hade våtmarken gjort så gott skäl för sitt namn som nu och till och med pippisen valde att hålla sig i trädet.

Men nu är vi inne i mars. Från att ha hållit sig mellan 4-7 grader plus så blir det kallt igen. Kroppen som ju vant sig lite vid den lilla värmeökningen tycker helt plötsligt att det är kallare nu än under hela vintern och ändå är det bara på nollan eller någon kallgrad. I går morse när jag vaknade var det alldeles vitt på marken och det ramlade ner små små flingor men allt detta försvann under dagen så på min promenad så hittade jag dessa små glädjespridare mot en husvägg. Nog blir man väldigt glad när man ser det gula vackra. Det ger liksom hopp om vår även om det är ruggigt och kulet ute.

När jag kom hem efter promenaden så såg jag det här i min grannes rosenrabatt. Att dom orkar och vill trots kylan. Men dom har kanske inget val utan de ska nog komma till oss med hopp om ljusare och varmare tider.

Så ni ser mina vänner att vi går åt rätt håll. Jag älskar vintern och när det är riktigt kallt men jag har svårt för den råa kylan som smyger sig på när allt ligger runt nollan. Då vill jag ha vår och värme istället. Och vi ska inte ge upp för när ni ser på dagens bilder, från vinter med massor av snö och så ner till att krokusen och vintergäcken finns här så är det ju bevis på att vi är på väg åt rätt håll. Mot ljuset, mot värmen mot den fantastiska våren. Så håll ut!

Jag ska ge er en vacker och magisk himmelsbild innan jag avslutar för dagen och tar på mig och traskar iväg till min dotter en sväng. Ha det så bra som ni bara kan och var rädda om er så ses vi här snart igen.

Jag hoppas ni alla har en magisk söndag……..med eller utan krokus