Tillverkning av lindor och börjor

Jag har lite då och då fått ett och annat lakan av min kompis G. Tanken med dessa lakan är att jag ska märka upp ena kortsidan med 8 cm mellanrum och sedan göra ett litet klipp vid varje markering och sedan riva dessa lakan så det blir långa remsor. Dessa remsor grovstädar jag från trådar och rullar ihop till rullar. En rulle för varje lakan. Sedan ska dessa rullar tillbaka till min kompis G som finstädar dem och rullar dem till lindor som fästs med en liten bit återförslutningsbar tejp. Här är lakansindustrin i full gång.

Hmmm……det blir ett väldans mysko ljus under markisen men ni ser säkert vad som sker. Remsorna ligger rivna i högar för sig och det sista av lakanet ligger till höger och ska rivas. Skräphögen ligger på golvet. Det är ju toppen när man kan göra av med gamla slitna lakan på det här viset. Mjuka sköna fina lindor som kommer att skickas till en sjukstuga i Gambia via affc. Förr kunde jag även göra tygblöjor och då tog man ut 70 x 70 stora bitar som man sicksackade och vips var de klara. Numera när symaskinen står och skäms i skrubben inne under trappan och jag går och skäms utanför skrubben så blir det inget sytt utan det blir enbart lindor. Vilket även det är kanoners. Jag har även skickat lindor till Slättmissionen och deras biståndsarbete i flera länder.

Det blev fyra stora rullar med lakanslindor som min vän ska få sedan så hon har lite jobb när det är dåligt väder och hon inte vill gå ut på någon av sina riktigt långa promenader. Har ni gamla lakan över och har en symaskin som gärna samarbetar med er så kan ni fixa och trixa ihop några tygblöjor på ett tjillevipp och sedan är det bara att skicka dem till hjälpverksamhet. Det är mycket uppskattat ska ni veta.

Jag fick ju en väldig massa bomullsgarn av en kvinna i Västerås. Det blev ju en filt av det mesta. Den filten finns visad i ett tidigare inlägg. Resterna från den har jag virkat ”börjor” av. Ni vet, en början på något/flera börjor. Något måste det ju heta. Här ser ni vad jag menar med att jag virkat en massa börjor.

Sedan får man fylla på med andra bomullsgarner som jag har liggande i en korg så det kommer att bli lite olika färger på de större partierna kommer ni att få se när alla börjor är hela tvättlappar. Ni ser de två pyttesmå börjorna längst ner till höger. Dessa talar om att nu är det banne mig tvärslut på det fådda bomullsgarnet. Men jag gillar när varenda trådände går åt men fy far ända in i baljan så många trådar det blir att fästa. Voj voj voj.

I förmiddags ringde min vän och kamrat A på dörren. Han var inne i stan en vända för att handla och då lämnade han en liter jordgubbar till mig med orden -de här kan du behöva nu när det ska bli så varmt idag. Är inte det gulligt och snällt. Omtänksamt. Jag har ju lite svårt med värmen så han visste att jag skulle hålla mig inomhus som en mullvad under dagen och inte titta ut förrän det börjat svalna av till sen kväll. Han har så rätt min kompis, nog är det härligt i värmen med kylskåpskalla jordgubbar. Då känns livet njutbart för en stund. Tills man börjar svettas igen.

Ja egentligen är detta inlägg tre olika vardagslyckor. Lyckan av att ha möjlighet att tillverka saker som behövs och skänka dessa med varma öppna händer och så lyckan av att få ta emot omtanke. Det är rejäla vardagslyckor ska jag säga och jag är tacksam för dem alla.

Jag hoppas era dagar är fyllda av glädje, ro och en och annan vardagslycka. Som ni vet så behöver inte vardagslyckorna vara stora och påkostade utan det är ju tanken som räknas. Omtanken.

Jag hoppas ni har en riktigt fin tisdag……med eller utan börjor.

Paket till Önskestjärna och lite annat smått

Som ni såg i tidigare inlägg så bestämde jag mig för att skicka de tio färdigklädda nallarna till den ideella föreningen Önskestjärna. Jag såg sedan att de överlämnats till Kvinnojouren i Karlshamn och där ska de trösta, glädja och ge trygghet åt några barn som behöver det. Vardagslycka är att veta att man kan ge och göra skillnad.

Nallarna ligger tryggt nedpackade i sin plastpåse och de får sällskap av två andra köpta gosedjur samt två små nya frottéhanddukar från min vän G. Allt fick lagom plats i kartongen och jag kände mig stolt över mig själv som lyckats få plats med så mycket och kunde utnyttja hela fraktkostnaden. Tjohoooooo! Vad gäller packeriet så har jag min överman eller rättare sagt överkvinna i det fallet nämligen min vän C från Rångedalas prärie. Jag har aldrig i hela livet varit med om att någon kan lyckats få ner så himla mycket i diverse olika paket. Ni ska snart få se det senaste i den genren.

Jag hade tagit fram ett nystan marino soft och hade lite aftonpyssel framför tvn många kvällar och detta blev resultatet av det stickfäktandet.

Jag tycker så mycket om att sticka eller virka av marino soft-garnet. Tyvärr har många utav de ”gamla” färgerna utgått och ersatts av nya och då har jag ibland upplevt det som att det nya garnet blivit strävare på något sätt. Beror kanske på färgningen. Inte för att det stör mig men jag har noterat det. Dessa ligger tryggt nedpackade i välgörenhetslådan för framtida resa till några frusna.

Just nu stickar jag på nallekläder igen. Jag har haft det lite tjurigt med tassarna ett tag och då får man jobba med smått och inte göra filtar eller annat som blir lite tyngre. Jag ska igång med någon ny nalleklädnad nu till helgen för då är det Monacos GP i F1 och då är det precis lagom att sitta med något litet i ett par timmar.

Jag har haft kort på det tidigare men jag lägger ut ett till idag för jag blir glad av att något som är så vackert också kan vara väldans gott. När man köper ett par förpackningar blandade småtomater och sköljer av dem och välter ut dem på handduken för att torka hela högen och sedan lägga i två skålar, en till köksbordet och en till tv-rummet då njuter jag av färgerna. Visst är det vackert. Nästan som en tavla.

Jag tänker återvända en stund vad gäller barnen och kvinnojourerna för det känns viktigt. När man tänker på barn som far illa så ska man tyvärr komma ihåg att det inte bara är i andra länder som barn lider nöd och är rädda och otrygga. De barnen finns även här i Sverige och är tyvärr alldeles för många så fiffilura lite på om ni kan göra något för några av dem. Ett busenkelt tips är att höra av sig till Kvinnojouren och fråga om de har plats i sina frysar så kan du skänka några paket olika pinnglassar eller några paket grillkorv. Nu går vi ju mot sommaren och tider då barn älskar att äta glass ute och att grilla korv. Varför inte köpa några burkar såpbubblor och skänka, Maxi hade t ex blåsbubblor som de kallar det för 5:- för en liten burk. Det är ju så lagom. Det finns så mycket man kan ge om man har möjlighet till det och visst är det väl gott om man kan ha med sig i hjärtat att man kunnat glädja barnen. Ett tips är att man kan gå ihop några stycken och var och en lägger en tjuga att handla glass/korv/såpbubblor eller annat för. Det behöver ju inte bli så dyrt utan alla ska kunna vara med och ge med varma öppna händer.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig tisdag. Det ska ju komma lite regn här hos mig framöver men med tanke på hur torrt det har varit och fortfarande är så behöver det ramla ner lite vått. Jag tog mig i hampan och klippte min kombinerade moss- och gräsmatta för första gången igår så nu kan det få skvätta bäst det vill.

Idag såg jag att det erbjuds en 5:e vaccinationsspruta och jag blir lite fundersam omkring det men som tur är så får vi vuxna bestämma själva över hur vi tänker och hur vi vill göra. Jag hoppas bara att ni alla är fortsatt rädda om er och varandra och alla andra så ska vi väl få en härlig sommar framöver.

Jag hoppas dagen är snäll emot er ……………..med eller utan grisar och tomater

Nu är den färdig + lite annat

Ja ja ja, jag vet att jag är samtidens segaste tant men nu så! Vad är det som är färdigt undrar ni och det ska ni få veta nu. I ett inlägg som gjordes 200927 så berättade jag om en gigantisk garnskatt som kom till mig från en givmild kvinna i Västerås. Om ni går in på kategori garn och klickar så ligger inlägget först. Nere i högra hörnet ligger det en stor påse med små nystan av bomullsgarn. Jag har inte haft en susning om vad jag skulle göra med alla dessa små nystan för jag ville ju att det skulle bli något att kunna skicka vidare som fjärrvärme eller närvärme till någon. Garnet fick ligga till sig och så under 2021 så gick proppen ur och jag började virka rutor i c2c-teknik.

Rutorna blev ganska stora och när jag till sist var klar med alla rutor och virkade ihop dem så blev resultatet en bomullsfilt 106 x 80 cm.

Kvar blev:

70g bomullsgarn som tillsammans med bomullsgarn från min garnlåda kommer att bli en tvättlapp som får åka med till någon insamling. Tvättlappar går alltid åt och brukar vara önskade på många håll. Varenda trådände kommer att användas. Tack snälla L B för att du hjälpt till att göra världen lite varmare. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad.

Min vän G som tidigare jobbat inom diakoniverksamheten har en påse hängande i hallen och där samlar hon smått och gott som hon under sina strövtåg köper för en billig penning och som hon tror ska kunna gå med i lite olika insamlingar. Vi har ju inte setts så ofta nu under pandemitiden så när man får sin påse så är det rena julaftonen. Jag har en påse jag också må ni tro. Där samlar jag några olika tidningar som jag får av min granne, utlästa böcker som jag vet passar G och kopior på intressanta tidningsartiklar som jag tar ut från t ex Aftonbladet och Expressen o andra. G använder inte dator så hon kan inte likt mig gå in och läsa om alla möjliga händelser och uttalanden så hon tycker det är lite kul med dessa kopior. Så vi byter påsar med varandra och har stor glädje av det. Här är innehållet i en påse från min vän:

Tandkrämen och barnsockorna gick med i paketet till Ukraina och de två gröna små handdukarna gick med i ett paket som skickades till Önskestjärna förra veckan och som kommer att visas i ett senare inlägg. Önskestjärna är en ideell förening som hjälper gamla och barn i Tingsryds kommun. De finns på facebook om någon vill gå in och läsa om dem.

De svarta strumporna kommer att gå till Slättmissionen senare och den lilla påsen med små trådrullar får tillsammans med tyg resa iväg till Hålanda och bästa I för att gå vidare i olika former. Pappersnäsdukarna är utmärkta som packmaterial om det gäller att fylla lådan så all frakt utnyttjas. Ett paket här och ett där precis som med tvålar. Det är toppen. Ja allt går åt och allt går att använda.

Alla dagar är ju inte ljusa, soliga och varma men även molniga och lite halvdystra dagar kan vara väldigt vackra trots blåsten som tycks ha mantalsskrivit sig här. Jag hade gått igenom parken, förbi kyrkan, över bron och ner mot målet som var postinlämningen på Hemköp nere i stan på väg till min vän T på Ord & Bild. Jag såg blomsteruppsättningen och tyckte den var så fin och tog upp kameran och vände mig om och fick en riktigt fin bild. Med mina mått mätt då alltså. Jag är ju ingen kanonfotograf precis men den här bilden blev jag nöjd med. Klosters kyrka i Eskilstuna är den enda kyrkan i hela Sverige med två torn som inte är domkyrka. Denna information faller förmodligen under avsnittet värdelöst vetande men kan vara kul att veta ändå.

Det var den molniga bilden. Här kommer en solig, varm och kärleksfull bild av blommor som min granne plockade när hon tillsammans med sin son och man besökte sin gamla sommarstuga som de haft i över femtio år. Numera har sonen tagit över stugan och det var fantastiskt att de alla tillsammans kunde åka ut och tillbringa några timmar där på en älskad plats. När de kom hem ringde A-M på hos mig och lämnade över den allra ljuvligaste sommargula buketten till mig. Ibland blir vardagslyckan så stor så man gråter LilleSkutt-tårar. Vi LilleSkuttgrät faktiskt bägge två både för blommorna och för glädjen att de tillsammans kunde besöka landet.

Ja det var lite smått och gott från min lilla plats på jorden. Den som jag försöker göra så bra som möjligt och där jag har mina skatter, garn och böcker. Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag har möjlighet att värma frusna eller mätta hungriga. Jag har ingen outsinlig källa att ösa ur men det lilla jag har räcker åt mig och att dela med mig i smått av. Det känns lite som om det är det som är meningen med livet, att vi ska hjälpa varandra där vi kan. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Var och en på sitt sätt.

Då måste jag berätta om butikschefen på Coop på Eskilstunavägen mot Torshälla. Ni vet i den butiken där chipspåsarna stod på parad som ett konstverk. För några veckor sedan när jag besökte min naprapat i huset bredvid så var jag in en sväng och handlade en dricka och då hade han ställt ut en kundvagn med en skylt på där det stod att i den vagnen kunde man skänka något till de ukrainska flyktingar som fanns i Torshälla och som ännu inte fick dagersättning från Migrationsverket. Den ersättningen fick man bara om man bodde på särskilda boenden typ Bert Karlssons gigantiska komplex. De flyktingar som tagits omhand av privatpersoner stod utanför den ersättningen. Konstigt nog. Dessutom var det inga stora summor. Jag tror det var 70:- om dagen.

Så butikschefens tanke och budskap var att man kunde köpa en extra av något och lägga i vagnen när man gick ut. Så fint tycker jag och det gör det så enkelt för alla som gärna vill hjälpa men inte riktigt vet hur. Dessutom har många inte råd att skicka pengar eller paket och då är det toppen om man kan delta och göra skillnad genom att t ex köpa en burk vita bönor för 8:- och lägga i vagnen. För just den lilla burken med bönor kan vara skillnaden mellan liv och död. Faktiskt. Så ingen gåva är för liten. Tänk på det och var nöjd med vad just du kan ge.

Tänkte på en grej också. Butiken har ungefär 5000 kunder i veckan. Nu är väl många av dem återkommande men låt säga 2000. Tänk om alla köpte en burk vita bönor och lade i vagnen. Många burkar blev det. Det är ju egentligen så enkelt. Jag deltog i alla fall i vagnsinsamlingen med liv och lust och var glad för att jag kunde.

Bindor, blöjor, pasta, ris, havregryn och konserver är vad som oftast efterfrågas. Inga färskvaror. Bara så ni vet utifall ni skulle stöta på någon sådan här insamlingsvagn.

Oj, nu blev det en lång epistel igen. Det är märkligt för när jag startar ett inlägg tycker jag att jag har så lite att skriva om men sen bara ramlar det på vartefter och jag har egentligen svårt att bromsa. Kanske borde jag blogga oftare och kortare. Hmmm………jag får fiffilura på det.

Jag fortsätter att hålla bekvämt avstånd och tvätta händerna och jag tror att ni alla gör detsamma. För det gör ni väl eller hur? Jag vill ju det i alla fall för nu är det snart sommar och då vill vi ju kunna skutta runt pigga och raska.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och rar måndag…………med eller utan ljuvliga gullvivor.

På med brallorna

Som ni såg i förra inlägget så hade det ju ramlat in ett paket från Hålanda som bl a innehöll nallebrallor. Det tyckte nog de halvklädda nallarna var riktigt skönt så slapp de vara iklädda endast en yemenväst och ha ändan bar. Så här fina blev gänget i sina flotta brallor. Två stycken som sitter uppklämda i hörnet har klänningar och fick därför inga byxor.

Nu vet jag inte riktigt vart dessa nallar ska ta vägen framledes. Det är ju bara maj så jag hinner ju göra ett gäng till fram tills dess att det är dags att lägga nallepaket under välgörenhetsgranen på Home Hotel. Det finns ju så många ställen där dessa goingar kan göra nytta. Jag har funderat på om jag skulle göra ett trettiotal och lämna till polisen och/eller brandkåren. De träffar ju tyvärr alltför ofta på små människor som råkat ut för hemska saker. Då kan en nalle vara något att hålla fast vid. Jag tror det är Lions här i stan som brukar köpa in ett femtiotal stora nallar med några års mellanrum och dessa ges till polis och brandkår så behovet finns nog. Jag försökte under pandemin att få lite information från svenska kyrkan om vad som behövdes och kunde göras i närområdet men jag fick aldrig något svar på det. Lite märkligt kan tyckas.

Nåja, dessa glada gossar och så de två tjejerna kommer nog förr eller senare att hamna på exakt rätt plats det är jag säker på. Jag har ju dessutom några nallebyxor kvar att fixa överdel till så fler nallar blir det nog också framöver.

Lite annat som blivit klart och lagt i välgörenhetslådan för att skickas iväg till behövande kan jag visa. Tre pyttesmå prematurmössor och två något större samt en liten Jolly Jacket. Jag gillar ju att göra smått och saker som går relativt fort så de här formaten passar mig perfekt. Plus att jag gillar färger så jag blir jättepigg och glad när jag har färgglada garner att jobba med.

Trots att jag gillar att göra små saker ger jag mig ibland in i filtarnas värld och gör av med tjocka garner eller bara restgarner. Ibland har man garner som inte passar in riktigt med det ”småtta” man gör och då är filttillverkning kanoners.

Som ni ser så har filten varit klar ett tag för det ligger snö kvar på altangolvet. När jag gör filtar så tar de väääääldigt lång tid för jag får ju ont i tassarna och axlarna när arbetet blir för stort och tungt men sakta men säkert så blir det en filt i alla fall. Ibland stickar jag dock remsor som jag sedan virkar ihop och då blir det genast mindre jobbigt för mig. Den här filten är dock diagonalstickad med rundsticka.

Här fick jag tag i ett tjockt garn som jag gjorde en JJ av. Den västen blev stor och bra. Jag använde samma maskantal som på grundmönstret och bytte bara till en grövre virknål och voila…..en stor JJ. Hmmmm…….den kanske är onödigt vid i halsen men va’ sjutton, den kommer säkert att passa någon och man kan ju flytta de lösa snoddarna och på så sätt göra västen mindre. Det blir nog bra. Allt stickat och virkat som jag visat här är gjort av garner från den lilla garnboden på Rångedalas prärie. Utom den lilla JJ på första bilden som är stickad i eget marino soft-garn.

Vardagslycka är att ha möjlighet att göra något som jag tycker är jätteskojsigt och som dessutom ger värme åt någon som behöver det. Den lyckan känns i hjärtat. Att man både vill och kan. Jag är väldigt tacksam för att jag får vara delaktig. Att få vara en kugge i ett stort väl fungerande hjul. Vi är så många som tillsammans får det här hjulet att snurra. Tack för att ni finns och tack för att jag får vara med.

Till sist vill jag visa äppelträd som fascinerat mig i många år. Jag har gått förbi den här trädgården varje dag när jag jobbade och skulle gå till bussen. Under sommaren är det som en liten sagovärld där inne med lite olika sittställen och buskar och så de underbara gamla träden som stått sedan början på 1900-talet då huset byggdes. Av någon underlig anledning har jag aldrig fått se vilka eller vem som bor där för det har alltid varit tomt i trädgården när jag vandrat förbi. Men så i veckan så var det en herre i trädgården och grävde. Jag blev jätteglad och stannade och berättade för honom att jag bott här i 34 år och gått förbi så ofta och alltid tyckt att det var som en sagovärld med de träden och allt det andra. -Tack snälla du för att vi som går förbi får njuta av det vackra sa jag. Han blev jätteglad och berättade att han och hustrun skulle bygga en pagod och därför grävde bort en massa häckplantor som inte ville vara med i matchen längre. Så framledes så ska jag få njuta av en nybyggd pagod också när jag går förbi. Härligt!

Nu är det ju bara vår och alla grejer har ju inte kommit på plats och en del har fått tält om sig över vintern. Men sedan må ni tro att det är gulligt där inne. Jag älskar träden som ser så knasiga men ändå vackra ut just nu och som blir fantastiska när de grönskar. Om jag kommer ihåg så ska jag ta kort i sommar så ni får se. Jag har frågat mannen som bor där om det var ok att jag tog kort och lade ut på min blogg och han tyckte bara det var kul att någon uppskattade gården. Nog är väl det en vardagslycka i sig att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Att kunna njuta av det vackra som trots allt finns i vår tillvaro.

Tänk på det när ni är ute och traskar, titta inte bara rakt fram eller i backen utan titta in på gårdar och i prång. Det finns ju massor av nya världar runt omkring oss bara vi är öppna för att se dem. Så spärra upp korpgluggarna mina vänner och njut av vårSverige.

Det är varmt och gott i solen idag men kommer man in i skuggan så blir det genast kyligare. Jag har inte varit ute på min dagliga benstärkarpromenad idag. Jag hade en del att joxa med och så skulle dottern och hennes kille komma förbi en kort sväng så då tog jag och bakade en äppelkaka och vispade till lite vaniljvisp och ställde i kylen. När dom kom så hade hon gjort små cheesecake’s i pappersformar. Även nu fick jag förhållningsorder om att två skulle gå till vännen A längre bort i längan och det var nog tur det för far ända in i baljan så goda dom var. Utan förhållningsorder hade jag smockat i mig alla fyra utan att ha dåligt samvete för det. Nu blev det två. Dock med ett par timmar emellan. Lite karaktär har man väl *host host*.

Det är ju här det skulle ha suttit en snygg bild på de fyra formarna med smaskens men den bilden får ni försöka visualisera själva efter bästa förmåga. Som vanligt hann jag äta upp mina två och lämna bort de andra två innan jag kom ihåg att ta kort. De var fyllda med färskost och chokladmojs och var jättegoda. Bara så ni vet när ni ska använda fantasin och se dessa i ert inre. Ja, jag vet, ibland är jag en knasboll.

Jag hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot vårslutet och sommarintåget. Jag tycker tiden går så himla fort. Dottern hjälpte mig att sätta på sommarvattnet och jag kunde konstatera att inget hade frusit sönder i år heller. Tack och lov! Så nu kan jag spola bort pollen från både fönster och väggar samt utemöbler och altangolv. Det är helt galet hur mycket pollen det är. Inte konstigt att man nyser och har sig stup i kvarten. Det blir kanoners att få spola bort eländet. Tyvärr kommer det väl mer ett tag framöver.

Jag hoppas ni är rädda om er och fortsätter vara lite försiktiga. Barnbarnet tar studenten nu i vår men jag har inte hört hur det blir runt det men då är det nog bara att hänga med i svängarna för det är ju en viktig dag men man kan ändå vara lite försiktig.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan förtrollade trädgårdar

Nu är det slut mellan min postlåda och Postnord

Det gör ju egentligen ingenting för det var många år sedan posteriverksamheten via PN fungerade. Jag har ofta fått andras post så egentligen borde jag få en liten dusör från PN för att jag gör deras jobb men det är väl inte att tänka sig. Dock tänkte jag visa lite av vad som dykt upp i min gamla skruttiga postlåda som ser ut så här:

Jag kan ju i o f sig förstå att det som brevbärare inte känns särskilt skojsigt att behöva använda sig av den här lådan som rent ut sagt är skitful och dessutom har en dekal som säger ” Ingen reklam tack och helst inga räkningar heller”. För egen del har ju inte lådskrället varit i toppform de sista tio åren för det har läckt in regnvatten så ibland har man fått torka posten innan man öppnar kuverten.

Men, i den här lådan har det hamnat olika sorters mysiga och glada saker i alla fall. Vardagslyckesaker kan man säga. Se här:

Fröknäcke från en bussig granne som fått lite hjälp med ditten och datten. Gott var det och paketet passade jättebra i min postlåda. Sådan post tar jag gärna mer av.

En stickbeskrivning och ett garnprov från en härlig Värmlandsvän som också skickade med några vykort. Jag gör ju faktiskt av med en del vykort och tycker det är jättekul att ha en bunt hemma att välja ifrån. Jag tror faktiskt att andra blir lika glada som jag blir när jag får ”riktig” post i form av hälsningar och glada tillrop. Jag lägger alltid med ett vykort med hälsningar och lite omtanke när jag skickar välgörenhetspaket till höger och vänster. Tack raraste S för allt detta. Jag blir lite full i skratt när jag tänker på dig S och dina egna och din makes brottningsmatcher med med er postlåda. Ibland är postiljonerna så hjälpsamma så de faktiskt tar med sig lite större paket och knör ner i lådan. Dina berättelser om hur ni nästan inte lyckats få ur paketen igen utan hjälp av dynamit har jag fnissat åt många gånger. Sådana postiljoner har vi inte här för då får vi direkt en avi och så får vi hämta själva. Fast jag gillar dom här som försöker göra det där lilla extra……även om postlådeinnehavarna blir tvungna att visa muskelspelet å det vådligaste för att få ut och loss sitt paket.

En påse spröda syltkakor låg i lådan en dag när jag kom hem. Ingen lapp om vem som lagt dem där men det behövdes inte för dom var goda ändå. Men som tur var så visade det sig sedan att det var barnbarnet som haft vägarna förbi och då tagit med sig en påse kakor. Jag trodde ju att det var han som bakat dem men han skrev tillbaka att det var det inte utan mamma hade bakat och han var bara bud. Sedan hörde dottern av sig och jag fick förhållningsorder om att jag skulle dela med mig till mina grannar och inte smocka i mig hela rasket själv. Hon känner sin lus på gången som man sade förr men där var dottern ute i sista minuten kan jag säga. Jag hade haft tassen nere i påsen åtskilliga gånger för ni vet ju själva hur precis lagom stora och hur ljuvligt spröda dessa små kakor är. Glufs……så är dom slut och man ska bara ta en till. Nu hann hon fram med förmaningarna innan det var slut i påsen och jag delade med mig till mina grannar med hälsning från bakerskan. Tack för smarriga kakor S.

Jag har fått så mycket gott och smarrigt i postlådan må ni tro. Räkbakelser och andra bitar av smörgåstårta och ibland frukostmackor. Tyvärr hinner jag inte alltid ta kort på smarret för jag kommer inte ihåg att ta fram kameran förrän det är för sent. Vem fasen vill se en halväten macka eller smörgåstårtsbit. Ibland är man snabb. Den gamla postlådan har verkligen fått jobba. Locket har öppnats och stängts lika ofta som min kylskåpsdörr (som har svängdörr som på gamla salooner) så jag undrar inte på att den har blivit utsliten och börjat läcka.

Här fick jag ett jättefint paket som kom fram ordentligt och det är jag glad för men att det dök upp beror nog på att killen ringde på och överlämnade paketet personligen. Det var ett paket från den kvinnliga symaskinvirtuosen i Hålanda:

Jag hade hört av mig till I för att fråga om hon sydde nallebyxor för jag har inte lyckats sticka eller virka några som ens liknar ett par byxor. Jodå hon sydde nallebrallor och här kom det ett helt gäng med fina byxor. Nallar och taxar fick jag också och de är redan ivägskickade. Dels till damen som skänkte så mycket tyg tidigare och hon skulle ge till barnbarnet och resten gick iväg till Ukrainska gränsen och Röda Korset där. Garn fick jag också och det stora cookienystanet är redan använt. Det blev en Tony Irving-sjal som blev en omtankesjal till en vän nedåt i landet. I påsarna ligger det färgad ull i många färger och den kommer ifrån egna får alternativt grannens får i Hålanda. Med i påsen fanns också tråd som man binder om och så hänger man ullen i påskriset. Det kan man ha både ute och inne. Det är så fint när det vajar i vinden om det sitter i någon utebuske. Det låg med två påsar med små smycken som var jättefina och som jag lagt undan så länge. Men nu…….titta bara……vem har världens finaste vantar med penséer på? JAG har världens finaste penséetumvantar med mudd och fleecefoder. Jag älskar mina vantar. One of a kind. Precis som vi alla är. Inte lika någon annan. Tack snälla fina I för allt jag fick i paketet. Allt utom ullen och mina tumvantar går ju vidare till välgörenhet i olika former.

Postlådor och postbud är bra att ha till olika saker. Men nu blir det tjurigare med posteriverksamheten här. Om jag t ex köpt fyra nystan garn så har det paketet gått ner i min gamla sketna postlåda men inte i den nya. Då räcker det inte med att ta sig till närmaste postombud heller utan man måste hämta paketet hos stora posten som för mig är 45 minuters gångväg bort. I ur och skur. Buss dit från stan går en gång i timmen ungefär. Ja ja, det ordnar sig och de flesta jag känner väljer att ta Schenker eller annat transportbolag till sina inköp. Jag tar alltid Schenker för då vet jag att det kommer fram.

Ja nu har ni ju sett vad som kunde hamna i den gamla lådan och nu kan ni få se en bild på den nya ”lådan” och fundera på vad som kan tänkas få plats där.

Nåja, jag ska väl också berätta att den gamla lådan kommer att vara kvar hos alla för där ska morgontidningen komma som vanligt för dem som har den och andra postaktörer som t ex Bring ska lägga sin post i den gamla. Det här nya med smala postfack är enbart till för Postnord.

Så alla är hjärtligt välkomna att fortsätta lägga saker i min gamla ”lådda”. Allting emottages med största tacksamhet. Vardagslycka är att hitta olika saker i sin brevlåda. I nästa inlägg ska ni få se hur nallebrallorna tog sig ut.

Som avslutning så bjuder jag på en fin bild från en av mina promenader. Den är tagen nere vid bron på stadssidan. Jag som älskar gula blommor blir glad i hela Karlsson när jag får syn på sådant här.

Jag hoppas att ni alla bara får go och rolig post för det är ni värda. Ibland är förändringar bra och ibland inte men man får väl hänga med i svängarna så gott man kan och göra det bästa utav det. Min förhoppning är att om jag får något fint vykort eller ett rart brev från någon en regnig dag så ska jag väl kunna lita på att det här nya postfacket inte läcker lika illa som min gamla postlåda utan att jag kan hämta in torr och fin post när ovädret är över. Tjohooooooooo!

Ni fortsätter väl att vara försiktiga och hålla lite avstånd och tvätta händerna. Det ska tydligen dyka upp en ny variant av covid nu i mitten på maj och jag föreslår att vi struntar i att skaffa oss den genom att var försiktiga. Snart är det sommar och varmt och vi kan skutta omkring lite friare och då gäller det att hålla sig frisk så man får vara med där.

Jag hoppas ni alla har en fin lördag……..med eller utan läckande postlådor.

Det händer vid den här tiden

att jag blir helt nipprig här på bloggen och börjar skriva om att gult är inte alls fult utan det vackraste som finns när det börjar bli vår och varmt. Jag älskar ju gula blommor. Särskilt gula tulpaner, tussilago, gullvivor och vårens första blommor som jag såg här efter garageväggen

Jag VET att de är ogräs men de första jag ser på våren gör mig så hjärtans glad. De lyser som små solar och ger hopp om sommar och värme. Mitt i allt det gråa och mellan betong och asfalt, i den lilla ynkliga springan som bildas mellan vägg och väg, där klämmer dom sig kaxigt upp och bara tar plats. Just nu älskar jag dem men under sommaren vill jag inte ha dem i min trädgård. De här första starka rebelliska plantorna som visar nu-jädrar-ska-jag upp-här-och leva får mig att tänka på en speciell vän i min närhet som kämpar hårt för att klara svårigheter och rädsla. Ibland har man krafter som man inte trodde att man hade och de här blommorna är till dig.

Annat gult och vackert är ju det påskägg jag fick av min dotter och hennes lilla familj, påskkortet från B som jag fiskade upp ur min brevlåda och de vackra gula tulpanerna jag fick från min vän och kamrat A.

I ägget låg det solrosservetter, ett doftljus, fröknäcke och en påse Lindts chokladägg. Kortet har jag satt upp på min anslagstavla som sitter vid datorn så det ser jag varje dag. Där sitter det tillsammans med andra kort jag fått. Sådant gör mig glad och jag gillar vykort av alla de slag. Ibland när man känner sig på väg ner i skoskaften så brukar jag läsa igenom mina kort och då blir jag påmind om att jag faktiskt är en skaplig person. Numera i alla fall. Då sk*iter jag i att fundera på det eländiga och tar nya tag och traskar framåt istället.

Jag har varit duktig och lagt undan chokladen men fröknäcket har jag snaskat på när jag tittat på tv. Det är himlans gott faktiskt. Ljuset får stå vid mannens minnesfat och ge god doft till minnena.

När jag tittar på det här kortet ovan så ser jag att hela min kökssoffa är belamrad med tre olika ”projekt”. Jag ska visa er i senare inlägg. Jag tror jag ska göra ett inlägg om min brevlåda ockå. Ja jädrar det ska jag ta och göra faktiskt. Jösses jag får sätta fart om jag ska hinna blogga om allt men ibland känns det som om tiden går så himla fort eller är det kanske jag som blivit mer långsam?

Ja allt är ju inte vackert, soligt och gult här i det Karlssonska residenset må ni tro. Häromsistens så tog jag mig i hampan och traskade iväg till vår gemensamma tvättstuga där vi har en alldeles utmärkt matt-tvättmaskin. Jag slängde i en ganska lång trasmatta och en mindre ullmatta. De behövde bara fräschas till lite på 30 grader i lugn och ro.

När jag sedan kom tillbaka och började plocka ut den lilla mattan så följde det med som långa blå smala korvar ut och lade sig på golvet. Men va sjutton är det där? Jag hade ju tittat i maskinen innan jag lade i mina mattor och den var både ren och tom. Jag tog ut ullmattan och lade den åt sidan och sedan tog jag tag i den längre mattan och då visade det sig att den var på väg att gå mitt itu. Jag tog ut mattan och städade upp både i och utanför maskinen efter mig och gick hem och hängde upp den på torkställningen.

Min mormor var född 1895 och dog när hon var 95 år så min älskade mormor fick jag ha länge och det är jag så glad för. Jag har många saker efter henne och den här trasmattan är en av dem. Hon bodde på övervåningen i en villa där hennes son med familj bodde nerpå. Ovanför trappan fanns ett utrymme som en liten hall med dörr ut till balkongen. Där i hallen hade mormor sin vävstol. Nog är det ett konstverk att kunna väva så här vackra trasmattor. Hon var helt suverän min mormor och ägnade sig åt många hantverk.

Nåja, här hade varpen blivit så sliten så den gått av och ni ser själva att det nästan är ett par decimeter som ”ramlat bort”. Jag torkade mattan och sedan delade jag den och repade upp lite till på bägge sidor så jag hade varp nog att knyta ihop till korta fransar. Det blev ingen stilfull mattfrans för då hade jag behövt ta bort så mycket utan det blev det allra enklaste. Kärringknutar. Så nu har jag inte en lång matta längre utan två kortare och det går ju bra det också. Men jösses mattan är ju urgammal och har använts i alla år så det är ju fantastiskt att den hållit så länge genom alla tvättar och allt. Vardagslycka är i alla fall att ha mattdelarna kvar som ett minne av en älskad mormor. Jag älskar att omge mig med saker som bär på minnen.

Nu till något helt annat. Jag stickar ju helst med trästickor för jag tycker de är lätta och smidiga och dessutom så glider de inte ur arbetet och jag blir tvungen att försöka plocka upp maskorna igen. Häromsistens skulle jag leta fram mina trästickor nr fyra för att sticka ett gäng EPB-mössor. Då började jag fundera.

När man stickat år ut och år in med samma trästickor så måste de ju nötas och slipas av garnet som löper på stickorna och maskorna som blir skjutna fram och tillbaka hela tiden. Jag tog och mätte mina stickor i plattan med alla storlekar och mina stickor var INTE stickor nr fyra längre utan de hade blivit betydligt slankare med åren. Omvänt mot vad jag själv blivit då. Ja hursomhelst så struntade jag i det och lade upp och stickade mina EPB-mössor på mina slimmade trästickor något magrare än storlek fyra. Det gick alla tiders! Men jag hade aldrig haft en tanke på att det kunde bli sådan skillnad efter många år. Nu vet jag. Kolla själva om ni har trästickor som gjort tjänst i åratal.

Nu hoppas jag att ni alla har det så bra som ni bara kan och att ni fortsätter vara försiktiga och rädda om er för tänk på att någon eller några älskar just dig och vill ha dig kvar. Länge. Men likt maskrosen så plockar vi fram våra inre styrkor och kämpar på för vi är ju bra på det.

Jag hoppas ni har en lika solig måndag som jag har……….med eller utan maskrosor

Nu har Bengt rest till Ukraina

Jag har en korg står i köket och i den har det hamnat saker som inte fått plats i välgörenhetslådan som mest innehåller stickat och virkat. Det började bli en hel del i korgen och jag bestämde mig för att nu var det dags att göra i ordning en kartong f v b den polska gränsen mot Ukraina. En privatperson skulle åka ner och lämna till polska Röda Korset. Det kändes bra så jag drog fram allt möjligt som jag hade i skåp och lådor som skulle med.

I korgen finns 60 tandborstar, tvättservetter för händer, barntvålar och tre påsar plåster i olika storlekar. Sedan kom det till tio paket bindor och tre stycken fleecefiltar till barn. 10 tuber tandkräm och en packe babystrumpor från min kompis G och nallar och taxar från symaskinsvirtuosen I som bor i Hålanda. Överst till vänster sitter då Bengt och övervakar packningen.

Det var bara att ta ut cykeln ur förrådet och traska iväg och fylla på så kartongen blev proppfull.

Det blev ett gäng bindor till, tvättlappar för babyrumpor, olika teer och buljongtärningar. En stor påse valnötter, oboy chokladdryck att spä ut med vatten och kycklingsoppor med pasta fick också slinka ner i kartongen. Den blev fylld till brädden och allra överst ligger då Bengt omstoppad av övrigt innehåll.

Bengt ja, honom har jag haft i många, många år. Jag är ju löjligt, barnsligt förtjust i vissa gosedjur. Bengt fick jag av min man för många år sedan och han har suttit i min säng alla nätter sedan dess tillsammans med Gottfrid som är en tjock urblekt gris som jag fick av min dotter när jag jobbade sovnätter för att jag inte skulle behöva vara ensam. Det finns en liten figur till och det är en pytteliten igelkott som jag ska lämna tillbaka till dess rätta ägare vid tillfälle.

Det var ju med en viss vånda som jag lät Bengt resa iväg men jag tänkte att han skulle kunna ge lite trygghet och värme och minska rädsla och ensamhet för något litet barn som hamnat mitt i ett krig som ingen ville ha. Jag skickade med all den kärlek som fanns iproppad i Bengt av min man så jag tror det blir bra. Bengt gör någon glad och mindre ensam. När jag lägger mig om kvällarna och Bengts plats är tom så känns det faktiskt lite konstigt. Jag är nog rätt fjantig för min ålder men jag tycker om vissa saker mer än andra och är gåvan så given av kärlek då står den högt i kurs. Jag fick den av kärlek och gav den av kärlek. Vardagslycka är att ha möjlighet att ge.

Ja sedan var det bara att få med sig hela rasket för överlämning och det går ju finemang när man har en pålitlig följeslagare. Min cykel.

Ja det var det lilla jag kunde bidra med den här gången. Man kan ju inte vara med överallt men ibland så känns det extra viktigt och då tar jag ett extra tag. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Var och en på sitt eget sätt.

Nu är det tomt så det dammar i korgen och i skåpet så nu får jag börja samla ihop så jag har att fylla ut en del paket med. När jag t ex skickar till Slättmissionen och det finns lite plats kvar och vikt kvar att utnyttja så brukar jag stoppa i ett par tuber tandkräm, lite tandborstar eller några tvålar. Ibland en bunt plåster. Det är jättebra ”packmaterial” och jag köper när det är extra billigt och lägger undan.

Jag funderar på det här med pandemin. Nu skrivs det inte särskilt mycket om den och rapporteras heller inte särskilt mycket men ändå är den ju på intet sätt över. Det känns märkligt att man kan sätta ett datum på att den och den dagen är inte pandemin att räkna som en samhällsfarlig sjukdom. Ändå vill dom vaccinera alla över 65 en fjärde gång.

Så jag ber er alla att fortsätta vara försiktiga. Jag själv håller avstånd och tvättar tassarna. Det räcker långt men jag märker att alla inte tänker så utan tjolahopp tjolahej nu kör vi på som vanligt igen. Men eftersom vi alla är viktiga och ser fram emot sommaren och lite mer frihet så hoppas jag att ni fortsätter vara rädda om er.

Jag hoppas ni har en fin tisdag………..med eller utan kaniner vid namn Bengt

När det ändå är kaos i köket

så spelar det ju ingen roll om det blir ännu lite mer stök och knök. Det började med att jag upptäckte att det kom ner vatten i underskåpet vid diskbänken. Det är inte ett dugg bra. I november var ett företag här och mätte fukt i alla utrymmen som har kranar för försäkringens skull och jag hade ingen fukt någonstans. Så när jag nu upptäckte att kranen som är sedan 1965 inte höll tätt så hörde jag av mig till ett VVS-hus nära mig och kollade upp vad som gäller för kraneriverksamheten.

Jag valde ut en kran via hemsidan och den hade fast pris för inköp och montering. Finemang! Jag beställde och redan samma dag kom två muntra rörkrökare med kran och verktyg. Det var bara det att det var helt fel kran så de var inte lika muntra när de gick igen. De lovade dock att beställa den kran jag valt för den var inte lagervara hos dom. Detta var en onsdag och jag hade sett till så att den sidan av köket som berördes såg ut så här så att det skulle vara lättare för dem att arbeta i små utrymmen:

Så alltså. Det bidde ingen ny kran den dagen och jag vägrade använda den läckande skruttkranen så det blev disk och vattenhämtning i handfatet i badrummet. Först tyckte jag det var jädrans eländigt men sen kom jag till mig igen och insåg att jag har inte ett dugg att gnälla över för jag har ju för tusan vatten. Det finns folk överallt i världen som inte har tillgång till vatten och jag gnäller bara för att jag får ta tjugo steg extra för att nå mitt privata vattenhål. Skäms på mig! Efter den personliga uppsträckningen för egen del så flöt det på med matlagning och disk hur bra som helst. Ibland behöver man nog tänka efter innan man sätter igång att tycka synd om sig själv och gnälla. I onödan.

Nåja när det ändå var kaos i köket och det stod avhängda skåpluckor och skåpinnehåll lite här och var så kunde jag ju lika gärna röra till det lite mer så jag hämtade in två gamla stolar som jag har haft ståendes ute i boden. Jag hade nämligen hittat en ganska lång bit lintyg som jag tänkte kunde passa till stolsdynorna. Stolarna har stått i ett par år så nu var det dags att ta tag i det hela. Jag övertog stolarna från min kompis som gjorde sig av med sitt torp efter långt över fyrtio år. Jag gillade dem och jag tror att det beror på att min mormor hade likadana men omålade då. Barndomsminnen.

Så här skrider jag då till verket, hej och hå:

Givetvis går ju inte saker och ting som på räls varje gång. Nu hade jag väldiga problem med häftpistolen. Jag hittade inte min egen utan rotade fram mannens gamla som låg i en fint snickrad låda under trappan. Den sköt inte in klamrarna helt så jag var inte nöjd och hade inte lust att stå med hammare också. Gick till min kompis A längre bort i längan och lånade hans som var om möjligt ännu äldre än den jag hade. Tung som själva vojvoj också men väl fungerande och med kraftigare klamrar. Så nu var det bara att köra på.

Tjoff, tjoff, tjoff, spänna, spänna, draaaaa, draaaaa (svära lite), tjoff, tjoff, tjoff……..o s v. Här är i alla fall resultatet av arbetet. Före: den grönblå dynan………Efter (den heroiska drag- och spänninsatsen): lintyget med kattor. Jag är helnöjd faktiskt och nu är båda stolarna klara.

Eftersom ni fick se den avskalade förebilden av kran, diskbänk och skåp så får ni även se den tjusiga bilden på den nya kranen, det nystädade underskåpet samt påhängda luckor. Dessvärre odiskat men det är ju snart åtgärdat nu när man kan använda vattenkranen utan att det blir som Avestaforsens brus i underskåpet.

Kan meddela att den nya kranen dök upp på måndag eftermiddag så det blev fyra och en halv dag utan kökskran men det var en bra påminnelse för mig om att jag ska inte vara så snar att gnälla för saker och ting funkar ju ändå med lite ändringar och så det berömda tålamodet. Jag som oftast går från noll till hundra på ingen tid alls behöver verkligen träna på att ha tålamod. I mångt och mycket har jag en ängels tålamod medan andra saker kan få mig att gå i taket direkt. Det är lite olika.

Ja nu mina vänner har ni fått vara med på en kökskaosresa som slutat så bra med två omklädda stolar och en väl fungerande kökskran. Nu är jag nöjd och belåten. Dessutom vill jag påminna både mig själv och er andra om vilken vardagslycka det är att ha friskt vatten.

Jag hoppas ni alla har en fin om än kylig söndag……..med eller utan läckande kranar

Oh så härligt med sol / Neeej nu kom solen

Efter blåst och gråväder så blir man ju skuttande glad när solen bara vräker ner och värmer våra småfrusna människosjälar. Då är det ljuvligt att ta en promenad utan att behöva vara påpälsad från topp till tå. Man kan sätta sig på någon plats där det är lä och ta sig en kaffetår. Man längtar efter att det blir vår fullt ut och sedan en fin sommar. Man njuter.

Baksidan av solmyntet är att när solen kastar sig över mina fönster och ett halvårs skit sitter på utsidan och bara ser så grått, fläckigt, dammigt och skräpigt ut det är då jag stönar: neeeeeej jag vill inte ha sol. Jag känner att jag vill samla all smuts och lämna tillbaka till värmeverket som ligger en bit bort. Jag njuter inte av att det ständigt är svarta partiklar på utemöbler och fönster. Näääää, då känner jag mig tjurig.

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt och är redo att visa upp glädjespridaröverraskningar eller rättare sagt: vardagslyckor.

När jag längtat efter att äta en samla men inte kunnat ta mig till affären och min tankeläsande kompis A längre bort i längan ringer på och lämnar en semla med orden: vi ska väl ha lite fredagsmys idag. Är inte det bussigt så säg. Man blir varm i hjärtat.

Eller som igår när det ringde på dörren mot kvällen och samma kompis lämnade en halv pizza till mig. Vi brukar dela en pizza, han tar skinka på sin del och jag räkor på min. Det är precis lagom. Jag ser fram emot att vi ska kunna umgås inomhus och äta tillsammans då och då. Corona har ju gjort det omöjligt tidigare och vi får vara lite försiktiga fortfarande. Vardagslycka de luxe är att ha vänner som tänker på en och som visar omtanke. På det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.

Naturen ger oss allihop här en hel massa vardagslyckor om man bara har tid att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Här bjuder jag på några av naturens under eller konstigheter. Varsågoda och njut!

Trädet har stått på sin plats en bit ifrån mitt hem men jag har nog aldrig uppmärksammat hur det ser ut innan. Just nu tycker jag det ser ut som en karikatyr på något ”bauta” från någon tecknad serie typ Asterix. Jag måste gå tillbaka i sommar och se hur det ser ut när det grönskar.

Jag har ju en ganska stor nyponbuske utanför mig och den är självsådd som så mycket annat här. Just nu är det ju bara kala grenar. MEN, titta här vad som gömde sig mitt i busken. Två bladpar, flikiga och fina, små små. De hade nog haft någon slags inbördes tävling i busken om vem som skulle våga sticka ut sina blad först och de här två vann. Grattis!

Lite till höger om den här busken och nere i gruset hittar man de här glada gynnarna som öppnar upp sig för solen på förmiddagarna och sedan sluter sig till natten. Så vackra och de ger hopp om vår. Dessutom blir de fler och fler för varje år.

Sedan har jag ju en novemberkaktus inomhus och den tycks helt ha tappat tidsuppfattningen eller kompassen för den blommar för fullt just nu i mars och den blommade ju även i november. För min del får den blomma precis när den vill för jag tycker blommorna är ljuvliga. Jag har tre stycken novemberkaktusar i samma fönster men det är bara den här som fått fullständigt spatt och spader och blommar hej vilt bara för att den både vill och kan.

Jag har ju fått så mycket garner av min vän C och jag stickar och stickar och tar i från tårna för att fixa till värme till både höger och vänster. För lite sedan skickade jag ett paket till Morsan på Malmskillnadsgatan via Klara kyrka i Stockholm. Elise Lindqvist fick lite värmande sjalar och en mössa att dela ut till sina flickor som far illa. Underbara Elise som blivit så illa åtgången av livet tidigare men som har ett så stort och varmt hjärta och förmåga att ta till sig dessa flickor som blir utnyttjade och illa behandlade precis som hon själv blev tidigare. Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa Elise, att visa att vi bryr oss om henne och hennes flickor. Vardagslycka är att kunna öppna sitt hjärta utan att döma. Tack snälla C för garner. Halskragen till höger kommer från min dotter och är tjock och jättevarm. Tack S.

Ett litet tips till er som har DollarStore i krokarna där ni bor. De säljer tandborstar och plåster billigt. Jag har köpt på mig ett helt gäng av båda delarna och ska väl köpa mer när jag kommer dit nästa gång. Jag har startat upp en stor korg där jag förvarar plåster, hårda tvålar och tandborstar samt tandkräm. Tänkte att det är bra att jag har översikt över hur mycket jag har så när det behövs på olika ställen så är det bara att plocka upp och skicka och sedan köpa nytt och fylla på lagret. Sådana här plåster skickade jag till I B i Hålanda och hon använde dem till sina husmorspåsar. Nu får jag se vem eller vilka som står på tur att behöva få skickat till sig.

Nog får man väl lov att säga att det är vardagslycka att kunna gå och handla bra-att-ha-saker och lägga upp som lager tills de behövs. Man ser folk som fått lämna allt och bara har med sig det som de går och står i. Så är det i krigets Ukraina och i alla andra krig men så är det även för kvinnor och barn som får lämna sina hem hux flux på grund av våld i hemmet. Då är det tur att vi har våra kvinnojourer.

Jag hoppas ni har det bra allihop och att ni fortsätter att vara rädda om er och hålla lite avstånd även om man lättar så smått på sina personliga restriktioner. Vi behövs ju länge än och vi ska ju hinna med mycket skojsigt framledes så häng i och var försiktiga.

Hoppas ni har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan en halv pizza

Uppförsbacke och vardagslyckor

Hej hopp mina vänner, nu är jag uppe och skuttar igen. Nåja, skuttar är väl att ta i men nu känner jag att jag är igång på ett bra sätt. Det går framåt sakta men säkert och det är jag så oändligt tacksam för. Nu går jag utan stöd och det känns som en gigantisk seger faktiskt. Heja mig! Men jisses vad jag har tränat och masserat och smörjt in och gjort alla möjliga och även ganska omöjliga gymnastiska rörelser. Jag som annars av naturen är fet och lat har verkligen fått ligga i som en utter för att komma igen. För farao, jag vill ju kunna gå och cykla så allt blir som ”vanligt”. När man drabbas av olika åkommor så blir man påmind om hur oändligt tacksam man ska vara för att man har en fungerande kropp. Det är lätt att man tar det som en självklarhet att allt ska funka som det alltid gjort. Men så är det inte och nu har jag verkligen blivit påmind om det.

Men när det är besvärligt och man befinner sig i en pandemi och inte har kunnat kramas eller ibland inte ens kunnat träffas så är det små vardagslyckor som får en att bli lycklig inuti och vilja fortsätta streta på.

Jag upptäckte också att Alla hjärtans dag inte bara var för förälskade par eller så utan även omtanke från grannar och vänner. Jösses man blir så glad så man blir gråtfärdig.

Ett rart kort låg i min brevlåda och var proppfullt med hjärtevärmande ord. Detta kort kom från en vän som själv har det svårt just nu men ändå har förmågan att ge omtanke till andra. Det är fint och jag är väldigt tacksam. Vardagslycka är att ha en sådan vän och vi kämpar på syster. One day at a time du vet.

Här står minsann vardagslyckorna som spön i backen vill jag lova. Det ringde på dörren och jag fick en påse rykande färska ostfrallor av en kvinna och hennes dotter. Familjen bor i området och jag vet att de ägnar en hel del tid åt att ”göra gott”. Bara det att någon vid ett samtal ute på gården eller i affären lagt på minnet att jag älskar ostfrallor är väl rent fantastiskt. Vardagslycka är att få omtanke. Tack L och A.

Som om det inte räckte med det min vänner. Mina närmaste grannar som är över 90 år har haft lite uppförsbacke och sonen var hemma och tog hand om det som behövde styras upp. När han så var på väg hem till sin plats på jorden så ringde min telefon och han sa ”om du går ut till brevlådan så har du något där som du behöver ta in”. Två fina vaniljhjärtan låg i en påse i brevlådan. Till mej. Så himla gulligt och snällt. Vardagslyckan i det här ligger i att jag som jobbat mycket i vård och omsorg och har träffat på alla sorters anhöriga känner en oerhörd lycka över att mina käraste grannar har en otroligt kärleksfull son som verkligen bryr sig om och som ger omtanke och kärlek. Hela tiden. Tack fina A för att du är den du är.

Vardagslycka är när en härlig kompis och vän kommer på besök och har med sig vackra tulpaner. Tänk vilken vardagslycka att kunna sitta tillsammans vid köksbordet och dricka te och äta små bullar ur en påse. Prata och skratta tillsammans. Jösses så jag har längtat efter det och himmel och pannkaka så mycket goda energier och kamplust det mötet lämnade kvar. Jag har verkligen haft behov av att fylla på mina sinande energitankar och nu blev de proppfulla igen. Tack goaste T.

Ja det här är ju så som livet är. Ibland går det ner och ibland går det upp. Det gäller nog att försöka hålla sig någonstans i mitten för det är nog absolut hälsosammast. Men när det har varit kraftig nedgång (precis som på börsen) så behöver man rejäla doningar för att man ska kunna flaxa upp på pinnen igen och då hjälper det med en flock oväntade vardagslyckor. Man ska inte ta saker och ting för givet för då tappar man förmågan att glädjas åt omtanken.

Jag har ju valt att inte vara politisk eller religiös här på min blogg men som läget är nu så måste jag säga att jag är väl medveten om vad som händer just nu i Europa och försöker få till en del kontakter för att kunna stötta kvinnor, barn och gamla som flyr undan invasionen. Detta är också en form av vardagslycka att man har möjlighet att hjälpa och göra skillnad. Det gäller bara att komma på hur och då måste man gå ihop för ingen kan göra allt men alla kan göra något. Ett tips till den som vill hjälpa är att ta kontakt med någon kyrka som har människor på plats som jobbar med skolor, barnhem och välgörenhet.

Snälla ni, fortsätt att vara rädda om er. Håll avstånd och vänta ut den här pandemin på ett tryggt och bra sätt för ni behövs. Alla är viktiga och värdefulla och någon eller några älskar just dig och ser dig som en viktig person i dess/deras liv. Så häng i ett tag till. Snälla.

Idag är det sista dagen i sista vintermånaden och i morgon är det första dagen i den första vårmånaden. Det är väl fint så nu försöker vi traska iväg mot ljuset.

Ha en riktigt fin måndag………..med eller utan vackra tulpaner.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag