Det ena ger det andra och lite gulligt

21 Maj 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Jag börjar med det gulliga, ulliga, rara, gosiga och vackra. Då menar jag Bella.

Den här bedårande lilla keliga pälsbollen som jag fått låna en tid medans hennes tvåbenta är på semester. Det är så himla mysigt och gulligt må ni tro och ändå ett stort ansvar. Jag tror hon är sömnforskare för hon ägnar väldigt stor del av sin tid med att sova eller i alla fall ligga och sova räv. Men jag vet ju att katter sover ända upp till 20 timmar per dygn beroende på ålder.

Hon sover även på sin post för här skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att välja bilder men då tog hon sig en liten siesta istället. Nåja, mig spelar det ingen roll för jag är glad över att få ha en katt i knät en stund.

Jag har ju i hela mitt liv varit allergisk mot pälsdjur och fåglar och på senare år även mot pollen. Det har vi dock struntat i och jag har nästan alltid haft djur. Det bästa är kattor och det sämsta var en vandrande pinne som man ju för farao inte en kunde se, mycket mindre kela med. Så en sådan kan jag inte rekommendera. Rena botten som husdjur om man nu inte är vansinnigt intresserad av att se blad försvinna sakta men säkert utan att man kan se vem det är som äter.

Nu har jag ju varit kattlös i många år och då har väl kroppens egna allergiförsvar mattats av för nu jädrar i min lilla låda är jag allergisk. Jag är proppfull med antihistamin och jag smörjer mig så jag ska låta bli att klia. Men det är det värt för att få ha en kisse att kela med en stund igen. Det är så mysigt när hon kommer och ”pratar” och vi leker och kelar mycket. Vad det gäller leken är hon inte så uthållig eller också tycker hon att jag är dötråkig och så även det jädra bandet med knutar och ett gammalt kvitto fastknutet i som jag förväntar mig att hon ska jaga jättelänge. Det gör hon inte för rätt som det är ringer mat-och-sovklockan som hon nog fått ärva av Skalman och då trippar hon iväg på frökenvis och endera tar sig några tuggor eller går bums i säng.

Tänk ändå så mycket vardagslycka det är med en lånekisse. Tack snälla A och W för att jag fick en släng att kattkärlekssleven.

Nu ska vi raskt vidare till det ena som i det här fallet var en leverans av nallebrallor från symaskinsvirtuosen i Hålanda I B.

Härligt! Jag blev jätteglad för jag hade ju några nallar med korta tröjor och rumporna bara. Nu fick dom på sig lite nedtill också så att jag sedan kunde packa ner dem i var sin plastpåse med rosett om.

När dessa var klara lades de i en låda tillsammans med tio andra färdiga nallar som inom kort ska påbörja sin resa till ett barnhem i Ukraina.

Jag fick tips om ett gäng ideella krafter som samlar in pengar och köper vad som behövs på olika ställen. De har samlat in pengar och köpt bilar för och så lastar de dessa bilar knökfulla med sådant som behövs och åker till Ukraina. De har bl a varit vid fronten och lämnat bilar och förnödenheter.

Som sagt de bilar som de köpt för insamlade medel lämnas kvar i Ukraina där de behövs. Den här gången ska de inte till fronten utan till ett barnhem och ska då ha bilarna fullproppade med barngrejer. I ett annat inlägg ska ni få se vad jag köpt och packat till den resan förutom nallarna. Alla som jobbar för och med Smeder utan gränser gör det helt ideellt. De lägger både sin egen tid och sina egna pengar.

Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på facebook och gå in på den öppna sidan Smeder utan gränser (Union for Ukraine- Smeder utan gränser). Där får ni se lite av vad som skickats iväg och vad som är på gång. Det är ju olika grupper av smeder som jobbar med olika projekt. J E jobbar tillsammans med några andra på barnhemsprojektet. Scrolla ner när ni går in på sidan så får ni läsa vad han skriver om den kommande resan.

Jag fick kontakt med en man, J E, och han är bosatt i Västmanland och han erbjöd sig att komma hit och hämta mina kartonger. Det var väl himla bussigt tycker jag. Då slipper jag porto men han får ju betala drivmedel så jag ska nog ta och bjuda honom på mat som tack för att han jobbar så hårt för det här han tror på. Han berättade för mig att han varit i Libanon som FN-soldat sex gånger under åttiotalet så han har sett saker som vi andra ska vara glada för att vi sluppit se. Han verkar i alla fall vara lugn och trygg i sig själv och han drivs framåt av sin vilja att göra världen lite varmare och tryggare, att slåss mot ondskan. För mig är det vardagslycka att ha möjlighet att vara med och kämpa för det goda i världen. För frihet och kärlek, trygghet och omsorg. För fred.

När vi ändå skriver om kärlek så kan den här gigantiska svagt regnbågsfärgade sockervaddstussen få visa kärleken till rätten att få vara den man är i den här allt mer komplicerade världen där mycket osäkerhet om både det ena och det andra råder. Jag frågade den lilla flickans mormor om jag fick ta ett kort på sockervadden och det fick jag. Jag visade bilden sedan så hon skulle vara säker på att jag inte fotat den lilla flickan också eftersom jag talade om att jag skulle lägga ut bilden på mig blogg. En stilla undran……hur fasen bär man sig åt för att kunna äta så mycket kletigt socker?

Ja ni, nu är det snart slut på helgen. I morgon är det måndag igen och vardagslycka de luxe för mig är att inte vara tvungen att stiga upp i ottan och släpa mig iväg till något jobb. Nu kan jag dra upp täcket till hakan och vända på mig och somna om. Om Bella tillåter det alltså. Ibland tycker hon att jag ska stiga upp kl halv sju och gå ner i köket men det tycker inte jag så hon får lägga sig en stund till. Halv åtta. Det är en bra tid att stiga upp. Med eller utan katt. F ö har jag inte lyckats klura ut om det är jag som passar henne eller hon som passar mig. Det spelar förresten ingen roll för vi har det jättemysigt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan katt

När man brottas med en tuija

14 Maj 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

När häckbuskar kolar av och man helt plötsligt har rak insyn från garageplan så känner jag att nä fy farao så här vill jag inte ha det. Jag vill ha ett lugnt och ombonat bo. Vad gör man då? Jo, man språkar med sin kompis A som tyckte det var en god idé att fräsa iväg och köpa sig en tuija. Han erbjöd skjuts men jag sa att jag tar med mig en stor IK*A-kasse som den kan ligga i som en vagga och så tar jag den på styret och går hem med den. Det funkade ju när jag köpte cypressen. Ok. Givetvis lade sig Orsa Kompani i det hela och det drog ut på tiden och en dag ringde A på och frågade om jag ville med till tippen och det ville jag för jag hade samlat ihop en stor hög med elskrot, wellpapp, färgburkar, metall och allt möjligt annat. Bakluckan blev full. Tur att han själv inte hade så himla mycket utan det fick plats i baksätet. Vanligtvis brukar jag bara lämna med om det är något lite jag har men nu var det så mycket så jag tyckte inte det kändes ok att bara dumpa det på honom som är så bussig.

Vi åkte till tippen och travade glatt mellan alla olika containrar. Jag gillar f ö hur bra uppmärkta de är så det är busenkelt att sortera. Vad jag inte gillade men som ingen kan göra något åt var att det blåste halv storm så det var fullt av stora sunkiga plastpåsar som for omkring som drakar i luften och man fick ducka ibland så man inte skulle få någon mitt i fejan. Lite läbbigt med tanke på var dom hade legat. Hujedamej!

Nåja, allt gick bra och när vi nöjda och glada satte oss i bilen så frågade A om det var något mer jag ville ha gjort när vi ändå var ute och for med bilen. Och vet ni, jag tror det är andra gången sedan pandemin som jag åker bil så det kändes lite lyxigt så jag slog till och frågade om vi kunde åka till växt- busk- och blombutiken och köpa hem den där tuijan som jag sett ut dagen innan så kunde jag lägga ner projektet att få hem den via plåtåsnan. Det tyckte kamrat A var en bra idé.

Väl i butiken så frågade A om den var stor så vi skulle ta en vagn eller om det räckte med en korg. Och där mina vänner var det som jag visade mig kaxig och övermodig och sa……äh vi tar en korg. Jag drog iväg med korgen och A travade bussigt efter och när vi kom fram till tuija-avdelningen så såg han lite fundersam ut när jag pekade ut vilken jag skulle ha. En svindyr tuija som med plastkrukan var längre än jag. -Och du tror den går ner i korgen?…….-Japp. Gjorde den det? Japp, men det stötte på andra problem sedan. Men vid mitt första försök att lyfta ur tuijan ur pallen den stod i tillsammans med andra så orkade jag bara lyfta den några centimeter. Jag tog i så jag höll på att spräcka livstycket men det hjälpte inte. Då försökte A men inte heller han lyckades få upp den. Han klämde sig in mellan pallarna som stod på rad och såg då att på baksidan av tuijan jag ville ha hade krukan från en annan stor tuija hakat i så vi hade alltså försökt lyfta två tuijor. Stora ena. När A lyckats dela på krukorna var det lättare att få krukan ur pallen och ner i korgen. Jag drog korgen och A gick och höll i stammen, vilket förmodligen inte hade behövts men kändes säkrast.

Väl framme vid kassan betalade jag och vi travade ut till bilen. Nu jädrar! Ja, nog blev det nu jädrar allt för den gick inte in i bakluckan för det satt en grej för som inte gick att ta bort i en handvändning. Jag som är ursnabb med idéer och lösningar när jag är i högform tyckte att jag kunde dra fram min stol och så kunde krukan stå på golvet i baksätet och man kunde luta tuijan över sätena. Det var nu det verkliga problemet infann sig.

Inte nog med att plantan var rejält tung och krukan jättestor, den ville inte släppa taget om korgen. Den satt bergfast. Vi slet, bröt och bände men krukan satt som berget. Nä vi skiter i det här sa jag och så tar vi med oss korgen hem och jag cyklar tillbaka med den i morgon. Är den hel ställer jag den bara och får vi lov att ha sönder den för att få ut krukan så går jag in och betalar för den. Det löser sig.

Löser sig och löser sig. Rejält svettiga brottades vi med tuijan för nu hade den ju helt plötsligt blivit ännu större och klumpigare i o m att den bosatt sig i korgen. Jag gick in från andra sidan och försökte vara behjälplig men egentligen var jag kanske tvärt om men jag var i alla fall glad, ivrig och redo att ta i. Den som fick ta i var A som lade ner projektet att försöka få in krukan på golvet. Han tog helt enkelt och placerade krukan på sätet och jag pallade upp med en verktygslåda och en braatthalåda på andra sätet och där fick tuijan ligga och ta igen sig medan A stängde dörren på sin sida och kom över på den andra sidan. Det såg väldigt snyggt ut men tuijan var för stor för bilen så vi drog ner fönstret och toppen fick sticka ut. Den vippade och vajade så glatt när vi trötta och svettiga men ändå ganska nöjda åkte hemåt.

Väl hemma drog jag vagnen som jag då var ganska glad över att ha faktiskt, runt garaget och in på min baksida och då kom A och hjälpte till för det är drygt att få något att rulla på mossa. Nu kunde vi titta lite närmare på hur vi skulle få ur kruka och tuija ur korgen och när det inte gick att bända ut sidorna på korgen så lade vi helt enkelt ner hela ekipaget och då kunde man trycka ihop kanterna lite på krukan och tänka sig, då lossnade den. Släpp fångarna loss det är våååår!

Jag fick hjälp med att baxa in den i busksnåret och där fick den stå tills jag mätt ut rätt plats för att slippa insyn rakt in i mitt kök.

När vi var klara fick A backa in bilen till min lilla veranda på framsidan för tänka sig, i min hall stod dammsugaren och bara väntade på att någon skulle vilja använda den. Jag brukar ju inte vara så väldigt intresserad av just den sysslan men idag kändes det helt ok. Jag dammsög baksätet och torkade av galonet i klädseln. Vilken jädra tur att jorden var torr och att växten inte blivit vattnad samma dag för då hade vi inte kunnat göra på det här sättet. Eller joooo, men då hade vi behövt ragga upp en sopsäck att slå om krukan och en bit upp. Ja ni ser jag är ju proppfull av bra ideér. Ibland.

Ni ser den till höger lite bakom cypressen och idag flyttade jag den till vänster en bra bit och så hamrade jag ner tre kinesiska ätpinnar för att jag sedan ska kunna rulla bort tuijan på den fjärde sidan för att gräva ur den utmätta platsen. Men se det blir inte idag det kan jag lova. Det ser för eländigt ut på den här bilden faktiskt men det blir bättre. Vintern var ju skapligt mild men den har gått hårt åt olika buskar här. Mina vinbärsbuskar som stått sedan 60-talet är på god väg att ge upp andan och mina grannars lika gamla rosenbuskar har dött. Det känns sorgligt men så är det ju ibland.

Nu är det till att spetta och gräva kvar och när det är gjort ska jag ta mig växtbutiken och köpa en tuija till men en som är hälften så stor för det räcker. Ibland när saker och ting krånglar till sig lite extra så känns det ju lite som att man aldrig vill be om hjälp igen men jag har världens bästa kompis för när vi var klara och var och en gått hem till sig så fick jag senare på kvällen ett sms där det stod att…..-om du ska köpa fler träd så säg bara till. Det var roligt med ett äventyr. Det var väl fint.

Ja nu undrar väl vän av ordning vad som hände med korgen. Jo se den tog kamrat A med sig för han skulle lämna in sin bil på en verkstad dagen efter och då åkte han förbi och lämnade korgen. Slutet gott allting gott!

Dessutom, jag inser så här i efterhand (vilket A insåg redan då han såg plantan första gången) att jag hade nog fått det väldigt besvärligt om jag ens försökt att få hem den på cykeln. Så vardagslycka är att ha bra kompisar och gott samarbete som löser problem lätt som en plätt (hmmmmm…..nåja).

Eftersom bilderna var lite mörka idag så ska ni få lite vackra gula tulpaner som avslutning. Maxi sålde buketter för 29:- och min bukett stod så fint i fjorton dagar. Ni får dela den med mig för det är ni värda som orkat igenom hela sidan.

Ha det så bra som ni bara kan och jag hoppas att ni är försiktiga och rädda om er för jag vill ju att ni ska fortsätta komma in hit till mig. Mys er och ha det gott och glöm inte att koppla av och vippa lite med tårna då och då.

Jag hoppas ni har en fin söndag……..med eller utan tuijabrottning

Blommor och garn åsså’ kanske nå’ annat

07 Maj 2023 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , ,

Jag ska väl ”göra slut på” fotona som jag tagit med det gamla bordet som grund och då passar det ju finemang att lägga in det här kortet på blommor och nallar i stickade kläder och som bonus lite ätbart också. Gillar det här kortet för det har med flera saker som jag tycker mycket om. Kökssoffan t ex, den har stått i sommarstugan som mina föräldrar hade och när stugan såldes fick jag ta soffan. Vår dotter sov i den soffan när vi var och hälsade på och sov över. Nu är den full med saker som jag borde göra mig av med för jag har knappt lyft på det där tunga locket på åratal. Det får bli ett av alla projekt jag har uppskrivna men när i jösses ska jag hinna med att göra allt. Jag är bra på att skriva ”attgöralistor” men jag är väl inte världens effektivaste när det gäller att komma till skott och fixa till det hela. Jag har en del bra ursäkter för den slappheten och det är bl a, Var sak har sin tid, Jag är pensionist och har slutat stressa men den bästa är Gud skapade ingen brådska utan bara jämn rörelse. Jag är inte helt på det klara med att jag alltid ens har jämn rörelse. Ibland är det tvärnit och absolut inte den minsta rörelse. Det går lite i perioder. Jag skulle tro att jag inte är ensam om att inte ha gasen i botten hela tiden eller ens halvtid. Jag är nog glad om jag hoppar igång ett par timmar varje dag om det är vardagssysslor eller bara tråkiga grejer som ska göras t ex skrapa räcken. Då jädrar är det inte någon fart alls på det här gamla skrovet. Kunde jag skulle jag smita. Men vankas det roliga spännande grejer då sprutar energin ur öronen och man går in för det skojsiga med liv och lust. Vilken skillnad.

Kudden till vänster i soffan har min svärmor sytt med pyttesmå stygn. Hon kunde det mesta, brodera och använda virknål och stickor. Plus att hon var rolig.

Till höger i soffan sitter en stor kanin som är högertofflan i ett par som såg ut som gosedjur. Det finns bara en toffla kvar och den har jag sparat för den är så himla gullig. Jag hade ju givetvis två från början men en katt vi hade rev ner en lampa vi hade stod i fönstret, skärmen ramlade av och glödlampan hamnade på en toffla. När vi kom hem och hittade det här på golvet så såg vi att det här hade kunnat gå riktigt illa för det hade börjat kola i tofflan. Den var svart på ett stort område. Så den tofflan blev slängd. En blev kvar och vi lärde oss att inte ha någon vältbar lampa tänd när vi inte var hemma. Undrar förresten om vältbar är ett ord som finns eller om det bara fanns här hos mig *S*. Jisses!

Bakom den ensamma toffeln som ju inte är så ensam eftersom han straxt bakom sig har mannens gamla nalle. Luggsliten och dan men funkar fint som sällskap.

Jag älskar ju gula tulpaner men de här fick så fula blad och ville nicka så jag klippte ner dem och satte dem i en liten vas istället. Då hängde de med ett bra tag till. De små tomaterna med olika former och färger tycker jag är så goda och jag försöker lura mig själv genom att köpa dessa och proppa i mig istället för något gottis. Det funkar en stund i alla fall.

Mera tulpaner men den här gången lite större minsann och så cookiegarn som jag köpte på realisation. Det är ju då jag brukar passa på. Jag ska ju inte köpa garn men ibland så kastar sig nystan över en när man går förbi och när man inte kan värja sig utan de frivilligt skuttar ner i korgen vad ska jag göra då? Lika bra att ta hem dem så det blir lugn och ro för ni kan inte tro så kämpigt det är när man går förbi och man inte kan försvara sig.

Jag fick ett så fint nystan cookiegarn i gåva av I B och då blev jag bekant med det garnet och tyckte mycket om att sticka i det så nu har jag ett eget litet lager i en låda. Tre stora nystan.

Jag hänger ju på Tradera lite till och från och före påsk hade domkyrkoförsamlingen i Strängnäs auktioner ute för act:s räkning. Det var ett par så fina vantar i ull och dom köpte jag. Dessa kommer att bli fina presentvantar till någon eller också skänker jag dem till någon som inte har några vantar alls. Det kommer att ge sig när tiden är rätt. Jag blev i alla fall kär i vantarna och de kommer till nytta. Jag visste inte att kyrkan sålde på Tradera faktiskt. Trodde inte dom sysslade med sådant men man blir lite överraskad ibland. Pengarna går till act så man får väl hoppas att de kommer till nytta.

Den stora krukan proppfull med påskliljelökar fick jag av mina grannars son. Det är första gången som jag verkligen känt att påskliljor luktar gott. De doftar. Helt fantastiskt när man öppnar altandörren och man känner en fin ljuvlig doft.

Och nu var det dags för något annat då. 29/4 vräkte det ner hagel. Jag skulle ju hasta ut på altanen och hämta in de vackra gula påskliljorna innan de slogs sönder av haglen. Jag fick på mig de rosa foppatofflorna som står vid altandörren men det var ett jädrans dåligt val för det var ungefär som att släppa ut Bambi på isen ni vet fast i det här fallet blev det Kolossen på altanen. Det var snorhalt med foppatofflor på ett hagelklätt trägolv. Nåväl jag halkade mig fram till bordet och tillbaka in med fat och kruka. Om det någonsin blir en så galen hagelskur så ska jag inte ta på mig de rosa skodonen utan då drar jag iväg ut barfota. Tror det funkar bättre.

Sådärja mina damer och herrar det här var nog allt för idag. Solen lyser och det är varmt ute om man är just i solen. Det blåser lite kyliga vindar men vi går ju åt rätt håll. Nu skrev jag ett tillägg på min attgöralista för jag behöver omgående gå ut och spraya mot getingar i båda bodarna och på några håligheter vid lilla verandan. Jag är ju livrädd för getingar och vill inte ha något getingbo. Inte någonstans. Fy så otäckt. Jag märkte i morse att jag var röd i ögonen som sved och täppt i näsan så nu är pollenattacken igång ordentligt. Det värsta är då att jag måste sova med fönstret stängt och det gillar jag inte men jag gillar ju inte heller att ha allergin på topp så jag bommar igen fönstret.

Den gamla häcken (inte min) har fått stryk under vintern så den har visst kolat av helt. Så jag behöver få hem ett par tre stora välväxta plantor för annars får jag fri insyn från garageplanen och det vill jag inte ha. Det lär väl bli väldigt luftigt där i sommar men jag har ju markisen jag kan dra ner ända till verandaräcket så det är väl ganska ok ändå. Får väl snoka rätt på något som gör att häcken (absolut inte min) växer så det knakar.

Garner, blommor, minnen, gåvor, att ha gott att äta……….som ni ser är väl alltihop i detta inlägg utom haglet och häcken (inte…ja ni vet) både stora och små vardagslyckor som gör att livet känns bra. Jag är så tacksam.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och solig söndag………..med eller utan gula tulpaner

Nu är jag uppe och flaxar igen

13 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, ,

Den här ljuvligt vårgula tussilagoplantan med ett litet bebisbi är till alla er som tittar in här hos mig. Jag vill också passa på att tacka alla som lämnat goa kommentarer och till er som skickat mail och ett och annat uppmuntringspaket. Jag är så tacksam för allt. Allt värmer så gott i hjärtat ska ni veta.

Covid snodde tre veckor av mitt liv och jag har inte för avsikt att låta det ta en enda minut till så jag tänker inte lägga ut långa texter på hur det var utan låta tre ord täcka alla tre veckorna…….Det var besvärligt.

Men nu är jag igång igen även om man inte kan påstå att jag har nått full racerfart men å andra sidan så behöver jag ju inte det heller. Jag kan lunka på i lagom takt, lyssna på min kropp och samla mer krafter. Men oh så härligt det är att kunna gå och handla och röra sig fritt ute. Man får tillbaka livet på något sätt. Så nu trippar jag omkring lite varje dag sedan tisdags.

I år firade vi inte påsken tillsamman jag och min lilla familj utan det blev ett något oortodoxt firande som passade oss alla tre. Jag har ju yrat om att jag är så sugen på ”riktig pizza”, alltså från en pizzeria och inte någon fryspizza. Jag har väl pratat rätt mycket under flera månader egentligen om hur sugen jag är på pizza så när påskaftonens eftermiddag kom så ringde det på min dörr och när jag fått på mig munskydd och öppnade så stod min lilla familj utanför på grusgången och hade ställt rejält med påsksmaskens i olika former på min sittbräda utanför. Vi språkades vid en stund och sedan for de iväg, var och en åt sitt håll. Nästa gång vi ses då ska vi kramas. På riktigt. Nu fick de krama varandra ifrån mig men det går det också. Här ser ni lilla familjens påskägg till mig. Pizza, påskägg med godis och en dricka. Kan man ha det bättre?

Ytterligare ett påskägg dök upp hos mig och det var från min kompis A som bor längre bort i längan. Nog är det lättare att vara skunkig när man har godis att tillgå. Tack snälla A. Förresten, godis gör livet lättare även när man inte är skunkig *S*.

Något som jag tyckte var särskilt gulligt var när barnbarnet efter jobbet åkt iväg till affären och införskaffat hönssoppa åt mig. Det var något han fått av sin farmor när han var sjuk som barn och som han fortfarande tycker om. Sittbrädan utanför min dörr har verkligen varit till nytta som parkeringsplats för diverse glädjeämnen under några veckor. Det var toppen med soppa kan jag säga. Tack finaste goaste L för din omtanke.

Nu har jag skrivit väldigt mycket om gåvor och omtanke som jag fått och som jag är så tacksam för. Det är lättare att vara isolerad när man vet att man i alla fall inte är ensam. Det finns människor utanför som bryr sig om på olika sätt. Ett mail, ett telefonsamtal eller uppmuntran enligt ovan inlagda bilder. En vän skickade ett brev med ett paket pappersnäsdukar, en påse Fishermans, ett kort och en vacker sten. Några skickar vykort. Blommor har jag fått i två omgångar av mina närmaste grannar. Det finns så många sätt att visa omtanke och jag är tacksam för dem alla. Jag önskar att alla som behöver det fick känna samma omtanke utifrån.

Vardagslycka är att få känna av omtanke när man som mest behöver det. Den största vardagslyckan är den att få vara så frisk så man kan ha goda och innehållsrika dagar. Det är lätt att ta saker och ting för givet men oj så mycket man har att vara tacksam för. Så jag tycker att vi kämpar vidare precis som tussilagoplantan som kämpar för att ta sig fram och upp där det är som allra besvärligast. Var rädda om er allihop så ses vi snart igen och då blir det ett handarbetsinlägg.

Jag hoppas ni alla har en fin torsdag……….med eller utan tussilago och hönssoppa

Skärtorsdag

06 Apr 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, ,

Nu ska jag väl snart vara igång igen hoppas jag så jag mjukstartar lite genom att titta in här och önska er en fortsatt fin stilla vecka och en fin påskhelg sedan.

I år får jag sällskap till Blåkulla av den här ulliga gulliga påskkärringen som rest till mig från Värmland. Kommer jag bara upp på min kvast och lyckas snärja grannens svarta katt och få den med mig så ska väl den här resan gå av stapeln. Tack snälla S för mitt resesällskap. Extra plus för den eminenta tejpningen. Pinnen höll hela postresan och det är väl fantastiskt med tanke på hur brev och paket hanteras. Nu har hon fått vila men idag bär det av igen.

Jag fick skynda mig att ta kort på innehållet i nästa paket jag öppnade för det innehöll ju påskgodis i form av kycklingar. Då vill det till att man åtminstone kan låtsas att man har karaktär och ta fram kameran fortare än kvickt. Korgen och kycklingen har vännen B tillverkat och de står nu på mitt köksbord som årets påskpynt. Gulligt. Rart och one of a kind, som jag gillar så mycket. Tack för den rara Gullefjun och jag kan meddela att så snart kortet var taget så rök nog de flesta av pippisarna.

Nu tar jag resten av veckan till hjälp att bli ännu lite piggare och så tar jag nya tag nästa vecka. Nu gäller det att komma igång.

Jag önskar er alla en riktigt fin påsk hur ni än väljer att fira den. Jag får nöja mig med min förhoppningsvis uppfriskande kvastresa till Blåkulla för i övrigt får jag stanna hemma eftersom jag fortfarande bär smitta. Men det går ingen nöd på mig alls. Jag har allt jag behöver och ibland ramlar det in lite guldkant på tillvaron också. Vardagslycka.

Ha en härlig helg men var rädda om er allihop så ses vi här nästa vecka. Påskkram till er alla.

Full, lycka och hjärtan

26 Feb 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

Ha ha ha nu lurade jag er allt. Kärringen är inte dretfull men det är däremot korgen som det som inte är stickat eller virkat hamnar i. Av någon underlig anledning har det visst även hamnat en japansk katt i korgen. Den katten ska stanna kvar här hemma. Jag har nog bara ändrat något i soffan och då flyttat på katten och så blev den kvar och efter det överhöljd med bra-att-ha-saker.

När korgen ser ut så där så är det dags att allt tas ur och sorteras och så får jag bestämma mig för åt vilket håll jag ska skicka grejerna. Det mesta i korgen kommer ifrån min kompis G som varje gång vi ses har fyndat något som hon gärna vill skänka. Jag gör numera så att jag sparar ihop så skickar jag ett paket med bara hennes grejer i. Jag vet ju att hon blir så innerligt glad när hon får de goa raderna från Ingrid på Slättmissionen. Det här är ju också ett bra exempel på hur man kan göra saker tillsammans. Hon fyndar och ger till mig och jag samlar och fyller en kartong, packar väl, tar ut frakthandlingar och skuttar iväg till postombudet med paketet. Tillsammans. Vilket bra ord och vilken fin gemenskap det ger. Vi kan göra små små underverk i vardagen om vi går ihop och gör något tillsammans.

Lycka för mig just nu är att F1-säsongen börjar nästa fredag. Då ska jag ägna mig åt vardagslyckan att kunna ha möjlighet att sitta och titta på racen och samtidigt sticka nallekläder. Det är en perfekt kombination. Jag ser fram emot den här säsongen med de nya unga talangerna som ska utmana och försöka ta plats. Plattan i mattan och drag under kolfibergolvet som i år är höjt med femton millimeter. Men i väntan på att allt detta skall börja så införskaffade jag denna klenod härom dagen:

Den är riktigt kul den här. Står så himla mycket intressant i den. Tycker jag då. Ibland är det kul att kunna se bakåt också och här får man lite jämförelser mellan då och nu. Som ni ser så har den här tanten även fixat till och skrivit ut vilka helger det körs och i vilket land och vilken circuit. Den som inte har jobb den skaffar sig som ni ser. Möjligen en liiiiiten smula nördigt. Lite lite. Pyttelite.

Nu har vi kommit till hjärtana. Jag var bjuden till en tidigare arbetskamrat och hans fru häromsistens. Det var jättemysigt och de bjöd på så god paj med alla möjliga tillbehör. Vi hade så trevligt och pratade och hade så kul. De har en stor hund som är av en mystisk ras enligt mig för man ser nästan inte vilket som är fram eller bak på den. Hon heter Nova och är en mycket fin, rar, glad och kelig hund i mellanstorlek. Detta är en hussehund. Matte har en katt som heter Bella och som är tio år. Den katten ska jag få ha här hos mig tio dagar i maj. Det ser jag fram emot. Dom får nog passa sig för det är inte helt säkert att jag lämnar tillbaka den rara pälsbollen när de kommer hem ifrån semestern. När jag efter några timmars samvaro skulle ta och traska hemåt så fick jag med mig en rejäl matlåda med paj och en massa annat gott i. Så jag fick ju liksom ha fest två gånger. Mumsigt må ni tro. Jag gillar ju att äta. Det är väl den gren jag troligast skulle haft svart bälte i om det var så att det delades ut sådana i det fallet.

Det gick någon vecka och jag fiffilurade på vad jag skulle hitta på för något när jag skulle lämna tillbaka matlådan. För inte lämnar man tillbaka en tom matlåda när man fick den så välfylld när man gick hem. Tjohooooooo! Nu kom jag på vad och hur jag skulle göra. Så här gjorde jag:

Jag köpte en förpackning skivad Edamerost och en påse havrekakor och sedan tog jag ut hjärtan i bröden och osten med mitt gamla pepparkaksmått. Jag hade även köpt en förpackning skivad salami och hade planer på att ta ut hjärtan med minsta måttet men det gick åt pipsvängen för det var lite för stort. Då funderade jag på om jag skulle klippa ut små hjärtan för hand men lade raskt ner den idén. Det finns ju risk för att folk tror att man halkat helt av banan om man går till rejäla ytterligheter. Så jag slog in brödhjärtana i gladpack och likaså gjorde jag med fint lagda osthjärtan. Salamiskivorna plockades ur sin förpackning och stuvades om så att de passade in i det hela. Sedan parkerade man hela rasket i glasmatlådan med lock. Jag fick sms sedan från han fru när hon kommit från jobbet och vad jag förstår så var det en uppskattad retur av matlådan.

Det som blev kvar av brödet när hjärtat var utplockat har jag sparat undan och funderar på om det inte ska gå att steka ett ägg i det hålet. Det ska jag i alla fall prova. Det skulle ju vara ganska kul om man kunde servera en äggmacka på det viset eller vad tycker ni.

Detta är väl tre vardagslyckor i sig. Tillsammans med G kan jag se till så att hennes gåvor far iväg åt rätt håll där de gör mest nytta. Min glädje inför den nya säsongen av F1 med en påse full med garn till nallekläder. Sist men inte minst glädjen över att ha vänner. Jag är så tacksam för allt jag har och för allt jag får.

Jag träffade en gammal arbetskamrat från Volvo idag när jag var till postombudet. Han är precis som jag ensamstående och pensionist. Han frågade vad jag gjorde i affären på en söndag och jag sa att jag bara skulle ta en runda eftersom jag varit hos postombudet med 2 paket. Han frågade om jag höll på som vanligt med mitt sticka och skicka och jag sa att det gjorde jag. Jag sa att jag tycker att tiden går så fort och att jag har så mycket att pyssla med. Då säger han till mig att han tycker att han för det mesta har tråkigt och ingenting att göra. När vi skildes åt så kände jag mig lite ledsen över att han kände sig ensam och alltid har tråkigt.

Det är så olika hur man upplever sina dagar och vad man är beredd att fylla dem med. Visst sjutton tappar man sugen ibland och tycker att allting liknar sk*t, det ingår nog i själva livet men det gäller att ta sig ur den situationen, plocka upp den tappade sugen och försöka börja på ny kula. Ibland hjälper det med att man har någon att prata med. En vän till mig frågade häromsistens om jag tyckte det vore knäppt eller konstigt om hon tog kontakt med en präst och bad att få prata. Så klart det inte är. Dom är ju till för det. Det gäller att hitta vägar. Ibland är det inte helt lätt men att prata och tala om hur man mår är viktigt om man inte mår bra eller har det besvärligt. Jag önskar att alla har någon att känna sig så trygg med så att det går att prata om både lätt och svårt. Till och med jag som är väldigt ”pladdrig” saknar ibland någon som vill höra mig berätta om livet, visa min gamla skola som var i ett garage, visa mormors hus och var saker och ting hände. När jag skriver om det här så känner jag en så oerhörd stark hemlängtan så jag ska nog ta tåget hem till Västerås endera dagen. Om jag hinner, jag har ju så mycket att stå i.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan osthjärtan

Högt och lågt

05 Feb 2023 5 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

Jag har ju en jädrans förmåga att gå och släpa näsan i backen när jag är ute men på det viset ser jag ju lite allt möjligt som jag skulle missat annars. Jag hade varit på Willys och gick och filosoferade och fiffilurade i det kyliga vädret. Så fick jag syn på några konstiga mönster i snön. Jag stannade och tittade ordentligt och se här, detta var vad jag såg

Överst är det ett hundspår och sedan är det en någon förvirrad pippis som vimsat runt i kringelkrokar. Sedan kommer mitt fotavtryck och utanför det är det ett cykelspår. Visst är det lite häftigt att vi varit fyra stycken på samma plats och som var och en lämnat sitt alldeles egna avtryck. Vardagslycka är att få se en sådan härlig bild av livets möten.

Sedan har vi ytterligare en bild på marknivå. För någon vecka sedan så såg det ut så här i deras rabatt utanför. Mitt bland allt grus, alla löv och gamla roskvistar så tittar snödropparna upp med stora knoppar. Först blev jag glad men sedan lite fundersam för det är ju alldeles för tidigt. Som någon sagt tidigare…..ur led är tiden.

Det var på fotnivå. Nu till något som är väldans mycket högre upp och en jädrans massa läskigare. Jag gillar ju inte höjder. Utom när jag flyger flygplan eller helikopter för då älskar jag det. Då har man tappat markkänningen och känslan blir en annan. Men jag går ta mig sjutton inte upp på en köksstol eller ut på balkongen utan att få en släng av ren panik och ångest. Det är döläskigt.

Jag har sett väldigt dåligt länge och var iväg till optikern i juli och hon sa att jag hade en väldig massa efterstarr som kommit till efter starroperationen jag gjorde tidigare då de bytte ut linserna. Hon skulle skicka remiss till ögonmottagningen så jag skulle få hjälp med att få bort det här sista eländet. Den 1 augusti fick jag remissbekräftelse att ögonmottagningen emottagit remissen och jag var uppsatt på väntelista för att åtgärda efterstarren.

Tiden gick…..och gick….och gick….och tjolahopptjolahej rätt som det var så var det 4 januari och nytt år. Då lessnade jag på att vänta och gick in på 1177 och via den sidan mailade jag till ögonkliniken och frågade om jag hade ramlat ur kön eller om det var vanligt att man fick vänta fem månader och var inne på den sjätte. Jag skickade iväg mailet och fick till svar att jag skulle få svar om 1 till 2 arbetsdagar. Ja, hade jag väntat fem månader så var ju inte dessa två dagar något större problem.

Döm om min förvåning när det efter tjugo minuter ramlar in ett svar från tjänstgörande ssk som meddelade att jag hade fått en tid 31/1 kl. 13.00. Där jädrar gick det undan. Förmodligen hade dom ”tappat bort” mig för vårt sjukhus har väldiga problem med underbemanning på alla poster.

Det är nu vi kommer till det höga. Jag får hjärtklappning bara av att läsa kallelsen som dunsade ner sedan där det står att jag ska ta hissen upp till 15:e våningen. Men fy farao! Jag vill inte! Så himla läskigt. När jag var ung var det en hissgubbe som sa till mig att det är bra om man står med knäna lite böjda ifall hissen störtar. De dumheterna sitter i mitt huvud varenda gång jag går in i en hiss men va’ fasen skulle det göra för skillnad om hisseländet rasade ner 15 våningar. Tänk så mycket onödig rädsla man bär på trots att man för det mesta är både klok och förståndig.

Jag åkte i alla fall upp de femton våningarna och väntrummet var litet och smalt och precis vid fönsterna. Jag tog upp min kamera och tog ett kort ut. Jag tittar rakt upp mot himlen och lutar kameran som jag tror blir bra för titta ut och ner det gör jag inte. Hujedamej, jag hoppas att jag aldrig behöver upp så högt igen. Men nog är det märkligt att en människa som normalt är väldigt kaxig kan krympa och bli mindre än Tummelisa och dessutom skiträdd. Det är då en rackarns tur att vi får vara olika.

Jag fick behandling med laser på bägge ögonen och promenaden till lasarettet tog trettio minuter men när jag vinglade iväg hem tog det straxt över en timme för att landa hemma i hallen. Nu är det i alla fall gjort och jädrars så bra jag ser. För bra, för fy så mycket fläckar det var på kaklet över diskbänk och spis. Det hade jag inte sett. Men det får man väl ta istället för att behöva ha förstoringsglas när man vill lösa korsord. Nu ”sir ja inte glist” längre. Tjohooooooooo!

Vi kan som avslutning ta ett litet gulligt paket jag fick i postfacket till jul. Så mysiga härliga kort på de frodiga frejdiga kvinnorna och så den lena fina handstenen som jag så ofta håller i. Tack fina B för vardagslyckan.

Nu är vi inne i februari och vi strävar mot ljuset och jag tycker att det går riktigt bra. Hos mig har det ramlat ner ett par centimeter snö och det gör att det känns väldans mycket ljusare på kvällen. Så nu mina vänner så är det inte långt kvar tills vi kan snöra av oss pjäxorna och skala av oss yllebyxorna och sätta oss och vippa med tårna. Det blir en tjusig tid.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll……..med eller utan nakna damer i badbaljor

Men, jag skulle ju bara…….

29 Jan 2023 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Jag har varit i kontakt med Ingrid på Slättmissionen via mail och kollat om de åker något mer till Ukraina och hon skrev att lastbilen nyss kommit hem därifrån och att om inget inträffade så skulle den gå med förnödenheter till Ukraina i februari också. Det var toppen tycker jag så nu har jag hållit på och plockat fram mössor, sjalar, halsdukar och annat från min stora marknadsväska. Dessa får gå iväg och värma frusna i Ukraina istället för att ligga i min väska i garderoben. Det känns vettigare. Jag vet ju inte om jag alls kommer att vilja åka på fler marknader framledes och skulle jag vilja det så får jag väl sätta fräs på mig och tillverka lite nytt att ha på bordet. Det ordnar sig. Var sak har sin tid och nu är tiden inne för dessa alster att göra nytta och värma frusna.

Jag tog mig i kragen och sydde ihop och fäste trådarna på en yemenklänning, tre mössor och en halsduk en kväll och dessa får också hänga med på resan

Yemenklänningen ställde till lite oreda i mitt garntänk för jag har ju bestämt att jag ska inte köpa något mer garn utan göra slut på det som finns i skåp och lådor innan jag ens får gå förbi utanför garnaffärens fönster. Nu blev det ju lite mental brottning där kan jag säga för när jag hade kommit så här långt så insåg jag att det här kommer ju inte att räcka till en klänning. Om jag hade stickat en väst hade det funkat men nu var det för lite garn kvar.

Jag kanske skulle ha repat upp och gjort en väst istället men nu blev det inte så utan dagen efter tog jag bussen och skuttade glatt in i garnaffären och skulle bara ha ett nystan av det här garnet. Ett endaste litet nystan. Det är ju inte så mycket och vips har jag ju dessutom stickat upp det så det kommer ju inte att märkas att jag fuskat och köpt nytt garn. Joråsåatt! Trodde ni på det? Jag gjorde det en liten stund när jag plockat ner två nystan av den här färgställningen och fått syn på att det även fast den och den och den och den färgen också och titta här rea på det tunna bomullsgarnet och så fanns det bra ullgarn för tovning i maskin……..

Ja vad ska man säga. Karaktär som en silverfisk. Det här är vad jag kom hem med. Jag som bara skulle ha ett enda litet litet nystan. De tre rosa till höger är till en buff till mig. Frågan är om den ens blir klar innan den här vintern är slut men det är väl strunt samma för det kommer ju fler vintrar. De två självrandande nystanen nederst till höger är bomullsgarnet som ska bli nallekläder tillsammans med de fem nystanen minicryl i olika färger. De två nystanen limagarn är till tillverkning av tovade sittunderlag. Jag har massor av ullgarn ligger i en box och jag borde göra av med dessa men jag drar mig lite för det för det mesta är äldre ullgarn och de kliar så ända in i hoppsan när jag stickar med det. Dessutom är det trista färger och det är då de här två nystanen ska kunna sätta lite färgprakt på rumpvärmarna.

Nu jädrar i min lilla låda kan jag sticka nallekläder tills jag får dåndimpen av det. Jag kollade med Ingrid på Slättis om hon tyckte det var en bra idé att skicka med nallar till Ukraina och hon tyckte det var en härlig idé att kunna dela ut dem till barnen så hon ville gärna ha nallar. Jag stickade klart nalleklänningen när jag nu fick hem påfyllning av röd/rosa/vit-garnet och här sitter de färdiga kompisgänget och bara väntar på att få starta sin resa till Ukraina.

Nu ska jag sticka ett gäng yemenvästar för jag har några nallebyxor kvar att använda till nallar. Sedan får jag nog höra av mig till symaskinsvirtuosen i Hålanda och be om några fler framöver. Nallekläder är något som jag kan sticka utan att få ont i högertassen. Tror att det är när det blir lite tyngd i arbetet som lederna protesterar. Så när jag stickat mössor får jag göra ett mellanstick med nallekläder ett tag och vila händerna. Det funkar.

Som avslutning på det här inlägget ska ni få ett par vackra vinterbilder som jag tog under en av promenaderna tidigt i veckan. Det är nästan magiskt när rimfrosten lägger sig på träd och buskar. Som en förtrollad värld där allt brunt och svart är borta och allt är vackert vinterfrostat.

Nog kan världen vara väldigt vacker och för mig är det en vardagslycka att få se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Se den här grenen som är helt klädd med miljarders av froststjärnor som bildar taggar. Så vansinnigt vackert!

Jag hoppas ni alla haft åtminstone några dagar av riktig vinter där ni bor. Här har det varit en trist vinter där det endast några dagar här och där varit kallt och hög klar luft men det är som det är med det och vi får väl ta det som det är. Nästa vinter kanske blir bättre. Det har inte varit så kallt så sidensvansarna kommit och ätit upp nyponen på busken utanför mitt fönster. De brukar ju annars dyka upp en gång per år och det blir som ett svart moln utanför fönstret. På ett par tre minuter har flocken rensat totalt rent på busken. Det är häftigt att se.

Jag hoppas att ni alla fortsätter att vara rädda om er. Nu verkar det ju som om covid övergått till att vara en form av årstidsinfluensa läste jag men vi fortsätter att hålla lite avstånd och tvätta händerna så får det vara som det vill med det. Nu går vi dessutom mot ljuset, värmen, våren och sommaren och då vill vi vara med så lova att vara rädda om er och varandra.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin början på söndagskvällen……….med eller utan frost och skojsiga garner

Och regnet det bara öser ner….

08 Jan 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , ,

och all den vackra vita snön försvinner. Det är för eländigt. Vi hade så mycket snö och det var ljust och fint men det är slut med det nu för den här gången. Ja det är väl bara att härda ut för det är ju som det är. Jag har tänt värmeljus i lyktor och ett stort blockljus som jag fick av barnbarnet i julklapp. Det får göra sitt till för att få det mysigt och ombonat i köket.

Nu mina vänner startar vi året med att försöka att varje dag hitta det positiva i tillvaron.Att vi alla försöker hitta våra egna vardagslyckor. Då ska jag berätta för er att en värmlandsvän till mig tipsade om att det faktiskt finns en OLW-butik i Filipstad. En hel butik fylld av OLWs produkter. Jag är ju vanvettigt förtjust i ostbågar med jalapenosmak och inte att förglömma de nya ljuvligt goda ostbågarna med Pecorino.Påsarna är mindre än de vanliga men de är inte billigare. De ska väl vara OLWs lyxvariant eller något kan jag tro. Mumsiga är dom i vilket fall. Jag inser att det är en vansinnig tur att jag inte har någon sådan butik i min direkta närhet för det skulle förmodligen resulterat i att jag var lika tjock som jag var lång. Tack för tipset S. Hoppas någon av er som läser här bor såpass till så ni kan dra nytta av den här infon om butiken.

Insamlingarna till höger och vänster pågår ju hela tiden och min kökssoffa är ständigt full av gåvor från vänner och kamrater. Här fick jag en del från min vän G. Det är ju bra-att-ha-saker som får gå till Rumänien via Slättis här framöver. Strumpor, tandborstar, kammar, handdesinfektion och ett nagelset. Några paket pappersnäsdukar som vi brukar använda som packmaterial istället för att knöla ihop tidningar och stötta med där det behövs. Tack snälla G. Som du vet är allt till nytta

En kompis till var här och hälsade på före jul och då fick jag ett par kanonmjuka och sköna mysbrallor i velour. Konstigt nog så passade dom perfekt. Eftersom jag är kort och rund på mitten, ser ut som en orm som svalt ett bowlingklot eller två, så brukar det vara så för min del när jag (sällan) köper byxor att för att få upp dom över ändan så behöver jag ha stor storlek och eftersom jag bara är 157 ståtliga cm lång så blir då brallorna minst 20 cm för långa. Så ni kan tro att jag blir lycklig när något passar på direkten utan att jag behöver göra något.

När jag jobbade var det ett par av damerna och för all del ett par herrar också som tyckte det var mysko att jag häftade upp ett par jeans med häftapparaten och tejpade upp ett par tunnare byxor med vanlig tejp. Ja man är som man är. En knasboll. Nåja vi har ju alla våra sätt och knep när man är oduglig alternativt för lat för att sy upp byxorna för hand och absolut oduglig på att sy på maskin. Huvudsaken är ju att de sitter uppe. Jag fick med ett fint stort grönt blockljus också och för att inte skrämma iväg några från bloggen så får ni se ett par stillaliggande byxor istället för att se dom på mig. Tack snälla T för de varma mjuka brallorna som fick mig att åter inse att jag och joggingbyxor inte är kompatibla så de jag köpte för lite sedan får nog åka med i någon insamling.

Ibland när det varit lite uppförsbacke så får man ju lov att försöka förstärka det vackra och det som är betydelsefullt i ens tillvaro. Det är nu inte alltid så lätt men jag brukar försöka koncentrera mig på det jag tycker mycket om. Några dagar såg det ut så här på mitt köksbord

Jag tycker ju mycket om hjärtan så jag samlade ihop några som fanns i min direkta närhet i köket. Den röda lyktan har t ex två av sina fönster i hjärtform. Betonghjärtan, pepparkakshjärta, trähjärtan, vetevärmarhjärtan, änglar med hjärta utklipp från en disktrasa med hjärtan och så nallen med hjärta mitt fram som väntar på kläder och så dotterns småhjärtan. Jag blir glad av sådant. Ibland lägger jag ut kort eller böcker på bordet. Lägger fram sådant som gör mig glad. Som gör mig vardagslycklig.

Nu kanske vi kan komma överens om att vi försöker att varje dag hitta något positivt och bra med just den dagen. Att vi fyller oss själva med positiva energier så gott vi kan och om vi har möjlighet så delar vi med oss av den energin till andra som behöver den. Var och en på sitt sätt. Vi är alla medmänniskor och vi är alla värdefulla så var riktigt rädda om er allesammans.

Jag hoppas ni alla har en lugn och fin söndag……..med eller utan ostbågar och hjärtan

Vardagslyckor, shopping och stompabak

11 Dec 2022 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

Ibland när man öppnar sitt postfack och hittar ett paket eller ett bulligt kuvert som man inte väntat sig så hinner man knappt innanför dörren förrän man öppnat paketet. Jag är tillräckligt barnslig för att i stort sätt skutta in i ren glädje. För lite sedan så fanns det just ett sådant spännande paket i mitt postfack. Jippppiiiiiii! In som ett jehu och öppnade och titta så mycket skojsigt och fint. En bok som heter Stöld och som handlar om samerna och rennäringen, en påse juleskum som typiskt mig blev öppnad i rödaste rappet, några vykort som kommer att flaxa runt i Sverige sinom tid och så en kanonfin kattväska i nylon. Perfekt att ha i väskan när man ska ut och besöka butiker. Tusen tack goa snälla S i Värmland för ett vardagslyckepaket.

Vardagslycka kan ju vara lite av varje. Jag känner vardagslycka när det är 8 grader kallt och det har ramlat ner tio cm pudersnö som jag kan gå ut och fösa runt med kvasten. Då behövs det ingen snöskovel utan det är som jag skrev till en vän nästan så det skulle räcka med att man nös kraftigt så skulle man kunna förflytta snön. Så i tre omgångar har jag varit ute och föst snö men då med kvasten. Jag gillar det. Har också varit ute på en riktig långpromenad så nu får jag vila benet i ett par dagar innan jag tar nya tag på promenadfronten men jag gillar verkligen att vara ute när det är kallt. Skulle gärna vilja att det kröp lite över tiograderstrecket en sväng också och det hinns väl med det också för vintern är lång.

En dag när jag var ute på en av mina promenader skulle jag bara ner till Lidl och handla flytande rapsoljeblandning. Ja ni vet ju hur det är när man kommer in i en mataffär och bara ska ha en grej. Oftast kommer jag då hem med sju andra saker och har glömt det jag gick dit för att handla. Så blev det inte den här gången men när jag betalt och skulle packa mina inköpta varor så hade jag inte med mig kassen jag brukar ha i väskan. Däremot hade jag ett litet nät som jag stoppat i väskan dagen innan utifall jag skulle gå iväg och köpa lök. Det gjorde jag ju inte så nätet låg kvar. Jag packade ner mina inköp i det lilla nätet och kunde knappt tro mina ögon men det gick i. Ber om ursäkt för att den övre bilden är åt galet håll men det har blivit så himla joxigt att ändra och greja här på wordpress så jag har gett upp de försöken. Men ni kanske kan lägga huvudet på sned så ser ni hur det egentligen ska vara.

Ja ni ser, det gick i en flaska flytande rapsoljeblandning, ett paket marsipanlimpor som ska hamna hos min kompis A, sockerfria citonpastiller och två ostfralla till mig. I det lilla nätet. Ja jisses. Ibland funkar det. Jag får tacka min dotter för det användbara nätet som hon virkat av restarner i bomull.

När vi hade vår dotter liten så bakade vi allt bröd själva. Både matbröd och fikabröd. Dottern S var med stor förtjusning med och bakade och det var ju då ett sätt att spara pengar. När vi fick S så gick jag ner från heltid till halvtid och mannen gick ner och jobbade sex timmar. Allt för att vi ville vara tillsammans och ta hand om vår dotter själva så mycket som möjligt utan att behöva lämna bort henne så mycket. Då hade vi verkligen inte så mycket pengar att spendera så att baka var ett sätt att spara. Dessutom var det kul att göra något tillsammans med dottern. Ett gott och enkelt bröd som man gräddar i stekpannan var favoriten. Det är kanongott att äta med ost. Man kan värma det lite innan man brer och äter det då blir det ännu godare säger en del. Mums! Här nedan ser ni hur det kan se ut. Man kavlar ut med vanlig kavel och kör över med kruskaveln som avslutning.

Här kommer receptet på stompa om det är så att ni skulle få lust att prova.

5 dl filmjölk…. 1 1/2 dl sirap…2 tsk fänkål,,,,,2 tsk anis,,,,,2 tsk salt,,,,2 tsk bikarbonat,,,,1 1/2 liter rågsikt

Stompa är ett matbröd som närmast kan liknas vid mjukt tunnbröd. Det gräddas i osmord stekpanna. Bara några minuter på var sida och inget os.

  1. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
  2. Slå på filmjölken och sirapen och blanda ihop till en deg.
  3. Baka ut degen till en lång rulle och dela den i 20 delar.
  4. Kavla med kruskavel runda kakor.
  5. Värm en stekpanna och grädda brödet på båda sidor. Pannan får inte vara för het.

Lycka till med stompabakandet.

Nu är det slut för idag här ifrån mig. Jag hoppas ni har det bra och inte börjar känna julstress för att ni måste göra det och det och hinna det och det. Tänk på att det blir faktiskt jul ändå. Ta det varligt och lagom. Allt måste inte vara helt perfekt utan lite missar och glömskor kan ju locka till skratt och glädje i många år framöver. Som när min svärmor serverade diskvatten i doppigrytan-kastrullen. Efter den julen blev dopp-kastrullen noga övervakad och kollad innan servering och tanten blev väl i stort sett portad från köket. Men kul var det för allihop. Så tänk på det, allt måste inte vara helt perfekt utan det blir jul ändå. Vi fortsätter dessutom med att hålla avstånd och tvätta händerna och inte ge oss in i alltför stora folkmassor och trängas. Nu är det ju snart jul och då ska vi försöka vara friska och pigga. Allihop.

Jag hopas ni alla har en riktigt fin söndag…….med eller utan juleskum och kattväskor

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag