Tillsammans kan vi göra skillnad

Det här inlägget kommer att handla om gåvor till Ukraina och tre barnhem där. Det är för barn från 2 till 16 år så det är många olika saker man kan bidra med så mina paket innehöll en salig blandning av allt möjligt som kan vara till nytta eller glädje men helst båda delarna. När jag skickar till vissa ställen så tänker jag att det fattas det mesta och ibland kan en tandborste och tandkräm vara en otrolig lyx. Nöjessaker brukar inte finnas i någon utsträckning alls så då kan man försöka tillföra lite glädje den vägen. Allt behöver faktiskt inte vara nyttigt och praktiskt utan ibland är det viktigaste att man får skratta högt av glädje. Att få vara barn. De äldre flickorna har jag tänkt lite extra på för trots att man lever på barnhem så är man inte annorlunda än flickorna här. Man vill vara fin och framför allt känna sig fin.

Jag kom ju i kontakt med J E som bor i Fagersta och som har varit med leveranser till militären i Ukraina fem eller sex gånger redan. Då har han rest tillsammans med Smeder utan gränser. Den här gången samarbetar han med Together we stand en liten ideell grupp av människor med säte i Finspång. För den som är intresserad så finns gruppen på facebook. De samlar in saker på sitt håll och J E samlar på sitt. Allt med fokus på att glädja barn. De har köpt in leksaker och spel och mycket annat. Godis inte minst. De åker tillsammans ner i två fullastade bilar. Den ena bilen som köpts in för insamlade pengar lämnas kvar i Ukraina och de åker tillsammans i den andra bilen hem.

Eftersom J E hade erbjudit sig att komma och hämta de nallar jag hade som då var 16 till antalet men som i slutänden blev 20 efter lite hetsstickning från mitt håll. Tack för alla nallebrallor I B. Sedan gick proppen ur och jag tänkte att när jag nu har möjlighet att göra något rejält utan att behöva tänka på dyra frakter så var det bara att rota efter pengarna i madrassen och sätta fart och handla. Så här blev det till slut:

Inhandlat på Dollarstore: vuxentandborstar, barntandborstar, tandkräm, tops, såpbubblor, målarböcker, färgkritor, olika slags pennor, stickers och saxar.

Fler kulspetspennor, små tandborstar, tandkräm, plåster, 5 nagellack, hårspännen och hårsnoddar och huggies.

Spiralblock, pennvässare, bomullspads och nagellacksborttagning.

Tvättmedel i olika former. Det följde även med 3 stycken påfyllningspåsar med flytande tvättmedel, tre stora flaskor schampo och en flaska balsam. Badlakan handdukar i frotté och en fleecefilt hängde med men hamnade inte på bild.

Jag hade en axelremsväska som jag packade ner alla hårsnoddar, hårspännen och nagellack i.

Det följde med en del gosedjur här hemifrån också och lite annat smått och gott. Ett par ulliga små sockor och en lite större t-shirt och lite annat gott och blandat.

Det här inlägget är inte tänkt som någon slags skryt eller att jag vill göra mig märkvärdig för så här brukar det inte se ut när jag skickar mina små välgörenhetsgåvor hit och dit. Ni har ju sett här på bloggen vad jag brukar skicka. Det här är ovanligt. Att visa upp så här tänker jag kan vara en inspiration till dem som inte riktigt vet vad man ska köpa och skänka. Det är bara att passa på när det är rea eller gå på billighetbutiker och köpa ett paket blyertspennor för en tjuga och lägga undan och nästa gång man handlar kanske man kan köpa spiralblock. Det är ju så jag gör under vanliga tider. När jag köpte spiralblocken på Biltema, 3 för 30:- så köpte jag pennor på Dollarstore och även några ark stickers så man kan göra sitt block lite personligt om man vill. Då kan de större flickorna kanske skriva dagbok eller att pojkar och flickor kan ha som skrivböcker bara. Jag köper på rea och lägger undan i korgen som ni sett tidigare på bloggen och sen skickar jag tillsammans med det jag stickat.

Man kan också tänka på att om man bara köper en liten burk såpbubblor så kan ju många barn ha kul med den . En blåser och de andra jagar bubblor. Det är egentligen så enkelt. Förresten har jag haft en liten burk såpbubblor under diskbänken i åratal och jag tar fortfarande fram den och blåser lite såpbubblor ibland. De är så vackra när de glider iväg och skimrar i olika färger. Prova, det är kul och faktiskt rogivande! Dessutom är det helt ok att bejaka barnet i sig.

Det blev en hel del kartonger. En står dessutom ute i boden för den luktade tvättmedel ganska starkt tyckte jag. Det var påfyllningspåsarna, hårschampona och balsamflaskan som fick stå ute. Kartongerna fick stå öppna då jag ville att J E skulle kunna snabbkika på vad de innehöll.

Här är det packat och i stort sett klart. Det gick in mycket fast jag tyckte det såg ut att vara pyttelitet utrymme men det gick visst att skjuta in det väldigt långt. Kanoners!

Som ett ringa tack så åkte vi iväg en bit och jag bjöd på mat på YumYum. Barnbarnet har varit där flera gånger och efter första gången skickade han ett sms till mig och skrev att jag borde gå dit och äta för det var kanongod mat. Så nu blev det första gången där för mig och vi var båda väldigt nöjda med maten och allt omkring.

Vi pratade mycket om olika erfarenheter vi båda hade av välgörenhetsarbeten vi gjort. Det mesta var positivt men det finns också många negativa sidor och människor som utnyttjar snällhet. Man lär sig med åren och blir lite mer försiktig. Det är så intressant att träffa någon som jobbar ideellt och lägger så mycket tid och pengar på att vara en god människa. Vi jobbar åt samma håll. Vill göra världen bättre och få in mer värme och glädje i utsattas liv. Vi pratade också om hur viktigt det är att människor får bli sedda och bekräftade. Att dom finns och att någon bryr sig om dem.

Den här insatsen från min sida har bara varit möjlig för att J E kom och hämtade allt. Då fick jag möjlighet att köpa på mig både tunga och större grejer som så väl behövs. Det blev mer rejält. Så tusen tack snälla J E och jag hoppas vi kan göra något mer tillsammans i framtiden.

Nallar fick brallor och ett par tröjor med garn från I B. Tusen tack för allt jag får tillsänt mig.

Garn även från min vän C blev till tröjor och klänningar. Tusen tack för för gladfärgade nystan.

Så mina vänner det är så det är. Om vi jobbar tillsammans och kämpar för det goda i alla former så blir det ju en gemenskap som är ovärderlig och stark. Tillsammans. Vilket bra ord. Tillsammans är vi länkar i en stark kedja. Tillsammans kan vi göra skillnad. Det gör mig glad i hjärtat.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag med eller utan skimrande såpbubblor.

Det ena ger det andra och lite gulligt

Jag börjar med det gulliga, ulliga, rara, gosiga och vackra. Då menar jag Bella.

Den här bedårande lilla keliga pälsbollen som jag fått låna en tid medans hennes tvåbenta är på semester. Det är så himla mysigt och gulligt må ni tro och ändå ett stort ansvar. Jag tror hon är sömnforskare för hon ägnar väldigt stor del av sin tid med att sova eller i alla fall ligga och sova räv. Men jag vet ju att katter sover ända upp till 20 timmar per dygn beroende på ålder.

Hon sover även på sin post för här skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att välja bilder men då tog hon sig en liten siesta istället. Nåja, mig spelar det ingen roll för jag är glad över att få ha en katt i knät en stund.

Jag har ju i hela mitt liv varit allergisk mot pälsdjur och fåglar och på senare år även mot pollen. Det har vi dock struntat i och jag har nästan alltid haft djur. Det bästa är kattor och det sämsta var en vandrande pinne som man ju för farao inte en kunde se, mycket mindre kela med. Så en sådan kan jag inte rekommendera. Rena botten som husdjur om man nu inte är vansinnigt intresserad av att se blad försvinna sakta men säkert utan att man kan se vem det är som äter.

Nu har jag ju varit kattlös i många år och då har väl kroppens egna allergiförsvar mattats av för nu jädrar i min lilla låda är jag allergisk. Jag är proppfull med antihistamin och jag smörjer mig så jag ska låta bli att klia. Men det är det värt för att få ha en kisse att kela med en stund igen. Det är så mysigt när hon kommer och ”pratar” och vi leker och kelar mycket. Vad det gäller leken är hon inte så uthållig eller också tycker hon att jag är dötråkig och så även det jädra bandet med knutar och ett gammalt kvitto fastknutet i som jag förväntar mig att hon ska jaga jättelänge. Det gör hon inte för rätt som det är ringer mat-och-sovklockan som hon nog fått ärva av Skalman och då trippar hon iväg på frökenvis och endera tar sig några tuggor eller går bums i säng.

Tänk ändå så mycket vardagslycka det är med en lånekisse. Tack snälla A och W för att jag fick en släng att kattkärlekssleven.

Nu ska vi raskt vidare till det ena som i det här fallet var en leverans av nallebrallor från symaskinsvirtuosen i Hålanda I B.

Härligt! Jag blev jätteglad för jag hade ju några nallar med korta tröjor och rumporna bara. Nu fick dom på sig lite nedtill också så att jag sedan kunde packa ner dem i var sin plastpåse med rosett om.

När dessa var klara lades de i en låda tillsammans med tio andra färdiga nallar som inom kort ska påbörja sin resa till ett barnhem i Ukraina.

Jag fick tips om ett gäng ideella krafter som samlar in pengar och köper vad som behövs på olika ställen. De har samlat in pengar och köpt bilar för och så lastar de dessa bilar knökfulla med sådant som behövs och åker till Ukraina. De har bl a varit vid fronten och lämnat bilar och förnödenheter.

Som sagt de bilar som de köpt för insamlade medel lämnas kvar i Ukraina där de behövs. Den här gången ska de inte till fronten utan till ett barnhem och ska då ha bilarna fullproppade med barngrejer. I ett annat inlägg ska ni få se vad jag köpt och packat till den resan förutom nallarna. Alla som jobbar för och med Smeder utan gränser gör det helt ideellt. De lägger både sin egen tid och sina egna pengar.

Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på facebook och gå in på den öppna sidan Smeder utan gränser (Union for Ukraine- Smeder utan gränser). Där får ni se lite av vad som skickats iväg och vad som är på gång. Det är ju olika grupper av smeder som jobbar med olika projekt. J E jobbar tillsammans med några andra på barnhemsprojektet. Scrolla ner när ni går in på sidan så får ni läsa vad han skriver om den kommande resan.

Jag fick kontakt med en man, J E, och han är bosatt i Västmanland och han erbjöd sig att komma hit och hämta mina kartonger. Det var väl himla bussigt tycker jag. Då slipper jag porto men han får ju betala drivmedel så jag ska nog ta och bjuda honom på mat som tack för att han jobbar så hårt för det här han tror på. Han berättade för mig att han varit i Libanon som FN-soldat sex gånger under åttiotalet så han har sett saker som vi andra ska vara glada för att vi sluppit se. Han verkar i alla fall vara lugn och trygg i sig själv och han drivs framåt av sin vilja att göra världen lite varmare och tryggare, att slåss mot ondskan. För mig är det vardagslycka att ha möjlighet att vara med och kämpa för det goda i världen. För frihet och kärlek, trygghet och omsorg. För fred.

När vi ändå skriver om kärlek så kan den här gigantiska svagt regnbågsfärgade sockervaddstussen få visa kärleken till rätten att få vara den man är i den här allt mer komplicerade världen där mycket osäkerhet om både det ena och det andra råder. Jag frågade den lilla flickans mormor om jag fick ta ett kort på sockervadden och det fick jag. Jag visade bilden sedan så hon skulle vara säker på att jag inte fotat den lilla flickan också eftersom jag talade om att jag skulle lägga ut bilden på mig blogg. En stilla undran……hur fasen bär man sig åt för att kunna äta så mycket kletigt socker?

Ja ni, nu är det snart slut på helgen. I morgon är det måndag igen och vardagslycka de luxe för mig är att inte vara tvungen att stiga upp i ottan och släpa mig iväg till något jobb. Nu kan jag dra upp täcket till hakan och vända på mig och somna om. Om Bella tillåter det alltså. Ibland tycker hon att jag ska stiga upp kl halv sju och gå ner i köket men det tycker inte jag så hon får lägga sig en stund till. Halv åtta. Det är en bra tid att stiga upp. Med eller utan katt. F ö har jag inte lyckats klura ut om det är jag som passar henne eller hon som passar mig. Det spelar förresten ingen roll för vi har det jättemysigt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan katt

Blommor och garn åsså’ kanske nå’ annat

Jag ska väl ”göra slut på” fotona som jag tagit med det gamla bordet som grund och då passar det ju finemang att lägga in det här kortet på blommor och nallar i stickade kläder och som bonus lite ätbart också. Gillar det här kortet för det har med flera saker som jag tycker mycket om. Kökssoffan t ex, den har stått i sommarstugan som mina föräldrar hade och när stugan såldes fick jag ta soffan. Vår dotter sov i den soffan när vi var och hälsade på och sov över. Nu är den full med saker som jag borde göra mig av med för jag har knappt lyft på det där tunga locket på åratal. Det får bli ett av alla projekt jag har uppskrivna men när i jösses ska jag hinna med att göra allt. Jag är bra på att skriva ”attgöralistor” men jag är väl inte världens effektivaste när det gäller att komma till skott och fixa till det hela. Jag har en del bra ursäkter för den slappheten och det är bl a, Var sak har sin tid, Jag är pensionist och har slutat stressa men den bästa är Gud skapade ingen brådska utan bara jämn rörelse. Jag är inte helt på det klara med att jag alltid ens har jämn rörelse. Ibland är det tvärnit och absolut inte den minsta rörelse. Det går lite i perioder. Jag skulle tro att jag inte är ensam om att inte ha gasen i botten hela tiden eller ens halvtid. Jag är nog glad om jag hoppar igång ett par timmar varje dag om det är vardagssysslor eller bara tråkiga grejer som ska göras t ex skrapa räcken. Då jädrar är det inte någon fart alls på det här gamla skrovet. Kunde jag skulle jag smita. Men vankas det roliga spännande grejer då sprutar energin ur öronen och man går in för det skojsiga med liv och lust. Vilken skillnad.

Kudden till vänster i soffan har min svärmor sytt med pyttesmå stygn. Hon kunde det mesta, brodera och använda virknål och stickor. Plus att hon var rolig.

Till höger i soffan sitter en stor kanin som är högertofflan i ett par som såg ut som gosedjur. Det finns bara en toffla kvar och den har jag sparat för den är så himla gullig. Jag hade ju givetvis två från början men en katt vi hade rev ner en lampa vi hade stod i fönstret, skärmen ramlade av och glödlampan hamnade på en toffla. När vi kom hem och hittade det här på golvet så såg vi att det här hade kunnat gå riktigt illa för det hade börjat kola i tofflan. Den var svart på ett stort område. Så den tofflan blev slängd. En blev kvar och vi lärde oss att inte ha någon vältbar lampa tänd när vi inte var hemma. Undrar förresten om vältbar är ett ord som finns eller om det bara fanns här hos mig *S*. Jisses!

Bakom den ensamma toffeln som ju inte är så ensam eftersom han straxt bakom sig har mannens gamla nalle. Luggsliten och dan men funkar fint som sällskap.

Jag älskar ju gula tulpaner men de här fick så fula blad och ville nicka så jag klippte ner dem och satte dem i en liten vas istället. Då hängde de med ett bra tag till. De små tomaterna med olika former och färger tycker jag är så goda och jag försöker lura mig själv genom att köpa dessa och proppa i mig istället för något gottis. Det funkar en stund i alla fall.

Mera tulpaner men den här gången lite större minsann och så cookiegarn som jag köpte på realisation. Det är ju då jag brukar passa på. Jag ska ju inte köpa garn men ibland så kastar sig nystan över en när man går förbi och när man inte kan värja sig utan de frivilligt skuttar ner i korgen vad ska jag göra då? Lika bra att ta hem dem så det blir lugn och ro för ni kan inte tro så kämpigt det är när man går förbi och man inte kan försvara sig.

Jag fick ett så fint nystan cookiegarn i gåva av I B och då blev jag bekant med det garnet och tyckte mycket om att sticka i det så nu har jag ett eget litet lager i en låda. Tre stora nystan.

Jag hänger ju på Tradera lite till och från och före påsk hade domkyrkoförsamlingen i Strängnäs auktioner ute för act:s räkning. Det var ett par så fina vantar i ull och dom köpte jag. Dessa kommer att bli fina presentvantar till någon eller också skänker jag dem till någon som inte har några vantar alls. Det kommer att ge sig när tiden är rätt. Jag blev i alla fall kär i vantarna och de kommer till nytta. Jag visste inte att kyrkan sålde på Tradera faktiskt. Trodde inte dom sysslade med sådant men man blir lite överraskad ibland. Pengarna går till act så man får väl hoppas att de kommer till nytta.

Den stora krukan proppfull med påskliljelökar fick jag av mina grannars son. Det är första gången som jag verkligen känt att påskliljor luktar gott. De doftar. Helt fantastiskt när man öppnar altandörren och man känner en fin ljuvlig doft.

Och nu var det dags för något annat då. 29/4 vräkte det ner hagel. Jag skulle ju hasta ut på altanen och hämta in de vackra gula påskliljorna innan de slogs sönder av haglen. Jag fick på mig de rosa foppatofflorna som står vid altandörren men det var ett jädrans dåligt val för det var ungefär som att släppa ut Bambi på isen ni vet fast i det här fallet blev det Kolossen på altanen. Det var snorhalt med foppatofflor på ett hagelklätt trägolv. Nåväl jag halkade mig fram till bordet och tillbaka in med fat och kruka. Om det någonsin blir en så galen hagelskur så ska jag inte ta på mig de rosa skodonen utan då drar jag iväg ut barfota. Tror det funkar bättre.

Sådärja mina damer och herrar det här var nog allt för idag. Solen lyser och det är varmt ute om man är just i solen. Det blåser lite kyliga vindar men vi går ju åt rätt håll. Nu skrev jag ett tillägg på min attgöralista för jag behöver omgående gå ut och spraya mot getingar i båda bodarna och på några håligheter vid lilla verandan. Jag är ju livrädd för getingar och vill inte ha något getingbo. Inte någonstans. Fy så otäckt. Jag märkte i morse att jag var röd i ögonen som sved och täppt i näsan så nu är pollenattacken igång ordentligt. Det värsta är då att jag måste sova med fönstret stängt och det gillar jag inte men jag gillar ju inte heller att ha allergin på topp så jag bommar igen fönstret.

Den gamla häcken (inte min) har fått stryk under vintern så den har visst kolat av helt. Så jag behöver få hem ett par tre stora välväxta plantor för annars får jag fri insyn från garageplanen och det vill jag inte ha. Det lär väl bli väldigt luftigt där i sommar men jag har ju markisen jag kan dra ner ända till verandaräcket så det är väl ganska ok ändå. Får väl snoka rätt på något som gör att häcken (absolut inte min) växer så det knakar.

Garner, blommor, minnen, gåvor, att ha gott att äta……….som ni ser är väl alltihop i detta inlägg utom haglet och häcken (inte…ja ni vet) både stora och små vardagslyckor som gör att livet känns bra. Jag är så tacksam.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och solig söndag………..med eller utan gula tulpaner

Tripp trapp trull

Av olika anledningar har jag periodvis haft det lite besvärligt med högerhanden men man kan ju inte sitta med händerna i kors för det när det är tv-dags för då somnar jag på två röda minuter. Jag löste det på detta enligt mig fiffiga vis. Jag har tre olika arbeten igång samtidigt.

Funkar handen som den ska så kör jag några varv på en gul filt i c2c-teknik. Protesterar den så tar jag istället några varv på en turkos Easy Peasy Beanie-mössa. Är det riktigt tjurigt så är det som funkat bäst för handen de väldigt små arbetena med tunt garn så det rödvita nystanet med stickor 3 blir det nallekläder av. Där har jag ett bra upplägg för att kunna fortsätta handarbeta när jag har lust med det.

För att ge mig själv en chans att hålla reda på stickor och virknålar, nystan och beskrivningar så får de olika parkeringsplatser när jag inte handarbetar. Tidigare tryckte jag ner allt i en stor korg och så var man där och rotade efter något annat och efter några sådana vändor var det ingen ordning alls i korgen. Ibland lånade jag stickor eller virknål från ett arbete och när jag så skulle gå tillbaka så kom jag inte ihåg vilka stickor eller virknål som hörde till vad. Rena snurren alltså. Nu när jag har arbetena i olika väl tillslutna zip-påsar och en tygkorg så funkar det kanoners för mig. Plus att jag förbjudit mig själv att låna nålar och stickor från pågående arbeten. Hoppas att det åtminstone finns en enda människa till som är lika rörig som jag och som kan få nytta av det här tipset som funkar så bra för mig. Kan tipsa om att Lidl har jättebra zip-påsar i olika storlekar.

En sak till jag tänkte ta upp medan jag ändå var igång med handarbetandet. Flera som jag har kontakt med har skrivit om att de har svårt att hålla reda på varv och det har jag också plus att jag är dålig på att i efterhand räkna varven. Konstigt egentligen att man kan sticka och virka över huvud taget när man är som man är. Jag har en varvräknare som man sätter på ett finger men det känns så klumpigt att ha på sig och det funkar inte att lägga den bredvid heller så den struntar jag i. Men så här gör jag för att ha stenkoll på t ex nallekläderna jag stickar.

Jag ritar streck som jag sedan stryker vartefter. Det här är mitt mönster för en nalleklänning: 6 räta varv….8 släta varv….16 varv resår….8 varv 10 räta + 10 resår + 10 räta….sedan kommer ett varv som inte står med och då stickar man 10 räta och maskar av 10 resår och stickar 10 räta….sticka sedan 10 räta varv på vardera sidan (det blir axlarna)och när det är gjort så lägger man upp de 10 maskorna man maskade av och då har man stickat så att man nu är klar med halva klänningen och upprepar varven fast nu i omvänd ordning som ni ser på mitt ”mönster”. För mig funkar det här kanoners istället för att läsa texten plus att jag kan stryka varv. Dessa tre damer önskar er lycka till i stickeriverksamheten. Där kan i också ganska tydligt se de olika partierna på klänningen.

Ja det här är en liten tants vedermödor för att kunna fortsätta handarbeta och ha glädje av det. Men det är bara att hänga med i svängarna och leta efter möjligheter. Det gäller bara att tänka lite annorlunda ibland. Att allt tar längre tid spelar ju inte heller någon roll för jag är ju pensionist och har slutat stressa i onödan. Det blir som det kan och huvudsaken är att man mår bra av det och att man har nöje av det. Kan det sedan värma eller ge glädje och trygghet åt någon så är väl det den bästa känslan i världen.

Ni ska väl ha lite blomster också som tack för att ni tittar in här hos mig. Så vackert med blomkorgarna när jag hade tagit bussen upp till en liten butik för att köpa tomater, äpplen och lite andra grönsaker. Vi går en härlig tid till mötes nu med alla blommor och allt grönt. Vi ska komma ihåg att njuta av den här tiden för den går så fort över.

Nu har vi haft kanonväder i en vecka. Rena sommarvärmen. Nu är det visst slut på det för det ska bli svalare och det tycker jag faktiskt är ganska bra att det bromsar upp lite. Ibland har det ju varit så att när det blivit väldigt tidig vår så har det knappt funnits en blomma kvar till midsommar för allt har redan blommat ut. Men vi får ta det som det kommer och ta tillvara på varje dag. Jag hoppas att ni fortsätter att vara rädda om er och varandra så ses vi snart här igen.

Jag hoppas ni alla har en skön söndag……….med eller utan zip-påsar och knepiga mönster

Låt hjärtat va’ me’

….allt vi gör beror på de’ sjöng ju Sonya Hedenbratt för en hel evighet sedan men det ligger mycket i det. Ibland är det bra att tänka med hjärtat och ibland inte. Det kan vara knepigt det där med att välja rätt. Jag läste på ett ställe om att ukrainska soldater önskade sig halsdukar, fuskpolo eller buffar i mörka färger och jag rotade runt här men alla mina mörka färger har gått åt till filtar och annat. Nåja jag tänkte i alla fall provsticka en fuskpolo i lite grovt garn som jag hade i en låda i klädkammaren. Jag blir snurrig för det finns visst garn lite överallt i det här hushållet. Aktiebolaget Utspridda Garnskurar huserar här. Ibland hittar jag garn som jag totalt glömt bort att jag hade och det känns ju som en liten extra vardagslycka. Nåja jag totade ihop en fuskpolo som var så busenkel så inte ens jag fick problem med mönstret. Så här ser den ut med polon nedvikt och fram och bakstyckena syns väl. Det är den orangea grejen då. Den blå är en vanlig gammaldags sjal utan några konstigheter. Mönster till fuskpolon kommer nedan.

Fuskpolon är stickad efter ett gratismönster från Järbo så jag tänker att det är ok att jag lägger ut det här. Jag använde mig av stickor nr 6.

Lägg upp 50 m och sticka rätstickning i 52 v.

Maska av 20 m och sticka resten av varvet.

Vänd, sticka de maskor som finns och lägg sedan upp 20 nya maskor med vridna omslag.

Sticka 52 v.

Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant i de ”översta” 30 m så att kragen upptill blir en tub.

Vänd och vik ner en polokrage.

Min snygga teckning ovan ska ju visa hur stycket ser ut innan man syr ihop det. Som ett par byxor. Man viker stycket på mitten och syr ihop syr ihop i kanten och vips har man en kanonbra fuskpolo. Jag kan tänka mig att det här också kan vara ett riktigt bra sätt att göra av med restgarner. Vem ni än stickar kragen till blir ju varm och go och du ger fjärrvärme eller närvärme. Lycka till!

För min del gäller numera att jag får passa på att sticka när högerhanden inte protesterar alltför mycket så när jag ändå var igång med polon och den blå halsduken så blev det även ett litet barnset. Jag fick ju jättemycket fluffgarn i vitt och rosa från en kvinna här i stan. Jag skulle ju ha det till att kanta filtarna jag gjorde och skickade till obduktionsavdelningen på Karolinska och som användes vid kistläggning av väldigt små barn. Tyvärr slutade ju den kvinnan som startade det här och ingen ville ta över. Det innebär att jag har ganska mycket fluffgarn kvar och jag är sparsam med det i alla fall. Använder det vita till att kanta nallekläder och virka nallehalsdukar av. Rosa fluffgarn fick i alla fall pryda den vita mössan som jag stickade eftersom det vita garnet tog slut och det blev nästan som en bakelse med rosa grädde på. Eller nåt. Någon liten tjej kommer nog att tycka om det här setet. Det gör mig varm om hjärtat.

Min vän C skickade ju med tre stycken nallar i ett paket jag fick för lite sedan. Nu har dessa nallar fått kläder på kroppen och ska packas i egna påsar med rosett om och sedan delas ut till barn. Förmodligen går de till Ukraina. Nu sitter de och väntar på sin tur att tas om hand. Tack snälla C för nallarna och tack snälla I för nallebrallorna. Nu är nallebrallorna tvärslut och jag har inte fiffilurat ut hur jag ska sticka sådana. Ja ja, saker och ting brukar ordna sig och var sak har sin tid. Här är de tre som ska vidare för att ge en smula glädje och trygghet. Det är skönt att ha någon att krama.

Så nu är det stickat och ska skickas. Man ger av hjärtat. Ingen av oss kan göra allt man alla kan göra något litet. Tillsammans kan vi göra världen lite varmare på många olika sätt. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni är så många som är inne och läser här på min sida. Det glädjer mitt hjärta och därför vill jag ge något tillbaka till er alla och det får bli i form av det här kärleksträdet som kommunen ställde ut på vårt i övrigt så gråa torg nere i stan. Det ställdes ut till Alla Hjärtans Dag och lyste så vackert och hade stora röda hjärtan hängande på grenarna. Nu tog jag bilden på dagtid men ni ser i alla fall att det lyser fint. Trädet togs bort igen för någon vecka sedan och det känns lite tråkigt för vi behöver allt vackert och all uppmuntran som finns. Så all kärlek till er som hänger med mig här.

Det var lite om hjärtan, värme och kärlek. Något som vi ju alla behöver massor av. Man kan ju ge kärlek i så många olika former. Man kan ge omtanke i form av ett telefonsamtal, ett vykort eller ett besök. Man kan sticka fjärrvärme eller närvärme eller bara ge en kram till någon som behöver. När det är oroligt både här hemma i Sverige och i världen så får vi vara extra rädda om varandra och göra vad vi kan för att göra världen lite varmare och tryggare. Vi måste finnas för varandra. Så…..låt hjärtat va’ me’.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan fuskpolo och fluffmössa

Full, lycka och hjärtan

Ha ha ha nu lurade jag er allt. Kärringen är inte dretfull men det är däremot korgen som det som inte är stickat eller virkat hamnar i. Av någon underlig anledning har det visst även hamnat en japansk katt i korgen. Den katten ska stanna kvar här hemma. Jag har nog bara ändrat något i soffan och då flyttat på katten och så blev den kvar och efter det överhöljd med bra-att-ha-saker.

När korgen ser ut så där så är det dags att allt tas ur och sorteras och så får jag bestämma mig för åt vilket håll jag ska skicka grejerna. Det mesta i korgen kommer ifrån min kompis G som varje gång vi ses har fyndat något som hon gärna vill skänka. Jag gör numera så att jag sparar ihop så skickar jag ett paket med bara hennes grejer i. Jag vet ju att hon blir så innerligt glad när hon får de goa raderna från Ingrid på Slättmissionen. Det här är ju också ett bra exempel på hur man kan göra saker tillsammans. Hon fyndar och ger till mig och jag samlar och fyller en kartong, packar väl, tar ut frakthandlingar och skuttar iväg till postombudet med paketet. Tillsammans. Vilket bra ord och vilken fin gemenskap det ger. Vi kan göra små små underverk i vardagen om vi går ihop och gör något tillsammans.

Lycka för mig just nu är att F1-säsongen börjar nästa fredag. Då ska jag ägna mig åt vardagslyckan att kunna ha möjlighet att sitta och titta på racen och samtidigt sticka nallekläder. Det är en perfekt kombination. Jag ser fram emot den här säsongen med de nya unga talangerna som ska utmana och försöka ta plats. Plattan i mattan och drag under kolfibergolvet som i år är höjt med femton millimeter. Men i väntan på att allt detta skall börja så införskaffade jag denna klenod härom dagen:

Den är riktigt kul den här. Står så himla mycket intressant i den. Tycker jag då. Ibland är det kul att kunna se bakåt också och här får man lite jämförelser mellan då och nu. Som ni ser så har den här tanten även fixat till och skrivit ut vilka helger det körs och i vilket land och vilken circuit. Den som inte har jobb den skaffar sig som ni ser. Möjligen en liiiiiten smula nördigt. Lite lite. Pyttelite.

Nu har vi kommit till hjärtana. Jag var bjuden till en tidigare arbetskamrat och hans fru häromsistens. Det var jättemysigt och de bjöd på så god paj med alla möjliga tillbehör. Vi hade så trevligt och pratade och hade så kul. De har en stor hund som är av en mystisk ras enligt mig för man ser nästan inte vilket som är fram eller bak på den. Hon heter Nova och är en mycket fin, rar, glad och kelig hund i mellanstorlek. Detta är en hussehund. Matte har en katt som heter Bella och som är tio år. Den katten ska jag få ha här hos mig tio dagar i maj. Det ser jag fram emot. Dom får nog passa sig för det är inte helt säkert att jag lämnar tillbaka den rara pälsbollen när de kommer hem ifrån semestern. När jag efter några timmars samvaro skulle ta och traska hemåt så fick jag med mig en rejäl matlåda med paj och en massa annat gott i. Så jag fick ju liksom ha fest två gånger. Mumsigt må ni tro. Jag gillar ju att äta. Det är väl den gren jag troligast skulle haft svart bälte i om det var så att det delades ut sådana i det fallet.

Det gick någon vecka och jag fiffilurade på vad jag skulle hitta på för något när jag skulle lämna tillbaka matlådan. För inte lämnar man tillbaka en tom matlåda när man fick den så välfylld när man gick hem. Tjohooooooo! Nu kom jag på vad och hur jag skulle göra. Så här gjorde jag:

Jag köpte en förpackning skivad Edamerost och en påse havrekakor och sedan tog jag ut hjärtan i bröden och osten med mitt gamla pepparkaksmått. Jag hade även köpt en förpackning skivad salami och hade planer på att ta ut hjärtan med minsta måttet men det gick åt pipsvängen för det var lite för stort. Då funderade jag på om jag skulle klippa ut små hjärtan för hand men lade raskt ner den idén. Det finns ju risk för att folk tror att man halkat helt av banan om man går till rejäla ytterligheter. Så jag slog in brödhjärtana i gladpack och likaså gjorde jag med fint lagda osthjärtan. Salamiskivorna plockades ur sin förpackning och stuvades om så att de passade in i det hela. Sedan parkerade man hela rasket i glasmatlådan med lock. Jag fick sms sedan från han fru när hon kommit från jobbet och vad jag förstår så var det en uppskattad retur av matlådan.

Det som blev kvar av brödet när hjärtat var utplockat har jag sparat undan och funderar på om det inte ska gå att steka ett ägg i det hålet. Det ska jag i alla fall prova. Det skulle ju vara ganska kul om man kunde servera en äggmacka på det viset eller vad tycker ni.

Detta är väl tre vardagslyckor i sig. Tillsammans med G kan jag se till så att hennes gåvor far iväg åt rätt håll där de gör mest nytta. Min glädje inför den nya säsongen av F1 med en påse full med garn till nallekläder. Sist men inte minst glädjen över att ha vänner. Jag är så tacksam för allt jag har och för allt jag får.

Jag träffade en gammal arbetskamrat från Volvo idag när jag var till postombudet. Han är precis som jag ensamstående och pensionist. Han frågade vad jag gjorde i affären på en söndag och jag sa att jag bara skulle ta en runda eftersom jag varit hos postombudet med 2 paket. Han frågade om jag höll på som vanligt med mitt sticka och skicka och jag sa att det gjorde jag. Jag sa att jag tycker att tiden går så fort och att jag har så mycket att pyssla med. Då säger han till mig att han tycker att han för det mesta har tråkigt och ingenting att göra. När vi skildes åt så kände jag mig lite ledsen över att han kände sig ensam och alltid har tråkigt.

Det är så olika hur man upplever sina dagar och vad man är beredd att fylla dem med. Visst sjutton tappar man sugen ibland och tycker att allting liknar sk*t, det ingår nog i själva livet men det gäller att ta sig ur den situationen, plocka upp den tappade sugen och försöka börja på ny kula. Ibland hjälper det med att man har någon att prata med. En vän till mig frågade häromsistens om jag tyckte det vore knäppt eller konstigt om hon tog kontakt med en präst och bad att få prata. Så klart det inte är. Dom är ju till för det. Det gäller att hitta vägar. Ibland är det inte helt lätt men att prata och tala om hur man mår är viktigt om man inte mår bra eller har det besvärligt. Jag önskar att alla har någon att känna sig så trygg med så att det går att prata om både lätt och svårt. Till och med jag som är väldigt ”pladdrig” saknar ibland någon som vill höra mig berätta om livet, visa min gamla skola som var i ett garage, visa mormors hus och var saker och ting hände. När jag skriver om det här så känner jag en så oerhörd stark hemlängtan så jag ska nog ta tåget hem till Västerås endera dagen. Om jag hinner, jag har ju så mycket att stå i.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan osthjärtan

Fjärrvärme till Ukraina och så några omelettmuffins

Hej hopp go vänner nu är det söndag igen. Jag förstår inte varför det har blivit så att det för det mesta är på söndagar jag får till nya inlägg. Jag kan ju inte ens påstå att jag är genomtrött efter en veckas slitsamt arbete för det vore ju att blåljuga. Jag är ju en pensionist som är väldigt nöjd och lycklig över att ha möjlighet att disponera mina dagar precis som jag vill ha dem. Numera är det ju verkligen inte gasen i botten som det var när man jobbade. Då hade jag två jobb som jag fnattade emellan och då kunde jag nog med viss rätt kunna säga mig vara trött. Nu är det andra bullar eller som idag omelettmuffins.

Jag har ju sett och läst om dessa utmärkt mellanmål där man kunde peta i lite av varje av vad man hade i kyl och skafferi. Jag skulle prova och köpte mig en muffinsform som kan göra 6 stycken på en gång. Formen åkte in i skåpet och jag glömde hur väldans taggad jag varit att prova det här. Men så idag faktiskt så fick jag fart på spelet och det började med att jag stod och gjorde pyttesmå tärningar av rökt kalkon i ojämna bitar som jag köpt på Maxi. De behövde tas om hand, fixas till och frysas in.

Då fick jag en snilleblixt. Muffinsformen. Tjolahopptjolahej. Jag tärnade med blixtens hastighet, tjoff tjoff, tjoff och fick ihop en väldig massa.

Snilleblixtarna stod som spön i backen och jag tog och packade fem små påsar med kalkonhack som jag hivade in i frysen för att kunna ta fram och slänga med i t ex grytor och pyttipanna. Medan kniven var igång så småhackade jag lite röd paprika som jag hade i kylen och tog fram en liten restpåse med små bitar av lagrad grevé som jag hade i frysen. Nu jädrars var jag uppe i högvarv. För att vara jag då alltså. Sen i med det jag hade i muffinsformen. Nu hade jag bara fyra ägg så det blev lite lite omelett men nästa gång ska jag nog ta sex ägg och öka mjölken. Nåja så här såg förstadiet ut.

Det ser ju väldans flott ut på den här bilden där jag stjälpt i allt som skulle hålen. Sedan visade det sig ju att det var för lite smet så jag fick ösa ur ett av hålen och fylla på lite i de andra och lämna det sista tomt. Så kan det gå när man är förstagångsomelettmuffinstillagare. Puh!

Nåja slutet gott och det blev gott att provsmaka ett par muffins efteråt. Grundreceptet var: 4 ägg…1/2 dl mjölk…1 krm salt… 1/2 krm peppar. Ugnen på 225 grader, grädda mitt i ugnen ca 15 minuter eller tills de stelnat.

Till nästa gång ska jag införskaffa ett nytt måttset för jag har faktiskt inget kryddmåttsmått. Undrar vart det har tagit vägen. Det är ju inget som jag ens kan påminna mig att jag har använt i mannaminne. Dessutom ska jag slänga i lite mer kryddor för det blev lite väl försiktigt för min del. Man har väl nått en ålder då smaklökarna också gått i pension så man behöver lite extra för att få den där ”men himlars så gott-känslan”. Men för att vara första gången är jag nöjd.

Nu är det dags för det jag skulle börja inlägget med enligt överskriften. Men det är ju som vanligt inte så stor ordning här utan det bli lite som det kan.

För någon vecka sedan skickade jag två paket till Slättmissionen i Skara. Dom åker med egen lastbil till Ukraina och ser till att grejerna hamnar där de ska vara. Nu har jag i stort sett tömt min marknadsbox på stickat. Det känns bra. Det blev ett 3-kilospaket till Slättis:

19 mössor…5 par sockor…2 par pulsvärmare…1 par vantar…1 trekantssjal…2 halsdukar…1 halsvärmare…2 pannband…1 virkat stor bomullsfilt…2 sydda taxar från Hålanda….2 sydda nallar från Hålanda. Allt detta packades i ett 3-kilos paket och skickades iväg till Slättmissionen f v b Ukraina. Det blev lite konstigt här tycker jag för jag upptäckte nu tre dagar efter att jag lagt in inlägget att det fattades text. Ett helt stycke fattas. Men nu får det vara som det är. Nallarna packades i ett 1-kilospaket och gick även de till Slättis.

Några av nallarna som var färdiga för avfärd till Ukraina tillsammans med dem som var på bild här på bloggen den 29 januari.

Full fart på packandet. Var och en i sin egen påse med rosett om. Men när jag var klar och hade packat ner 13 nallar i kartongen så gick det inte ner ens ett nalleöra till om man nu inte valt att banka ner hela rasket med pålkran. Det ville inte jag så tre av nallarna är kvar hemma här men går med några andra nallekompisar till någon plats på jorden.

Ja det här var väl allt jag hade att dela med mig av denna soliga fina söndag. Med lite tur har ni lika vackert väder hos er som jag har här. Man blir gladare, lättare om hjärtat och livet blir lite enklare när solen lyser. Nu har dom ju sagt att man kan återgå till det vanliga livet, ni vet det där livet vi hade före pandemin. Jag för egen del tycker att det är lite marigt med det för jag vill inte gärna ha folk uppe på ryggen när jag står i kö eller att det blir trängsel på något sätt. Tänk så fort vanor sätter sig som berget och så svårt det kan vara att komma ur dessa vanor igen. För min del har det dock varit helt ok med att hålla ett visst avstånd och tvättat tassarna har jag ju alltid gjort väldigt ofta då jag jobbat både i vård och omsorg. Jag märker dock att jag avstår från vissa saker som intresserar mig just på grund av pandemivanan. Men jag jobbar på det. Hur som helst så hoppas jag att ni alla har det bra och är försiktiga och rädda om er. Var och en på sitt eget sätt och utefter egna behov.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag…..med eller utan omelettmuffins

Men, jag skulle ju bara…….

Jag har varit i kontakt med Ingrid på Slättmissionen via mail och kollat om de åker något mer till Ukraina och hon skrev att lastbilen nyss kommit hem därifrån och att om inget inträffade så skulle den gå med förnödenheter till Ukraina i februari också. Det var toppen tycker jag så nu har jag hållit på och plockat fram mössor, sjalar, halsdukar och annat från min stora marknadsväska. Dessa får gå iväg och värma frusna i Ukraina istället för att ligga i min väska i garderoben. Det känns vettigare. Jag vet ju inte om jag alls kommer att vilja åka på fler marknader framledes och skulle jag vilja det så får jag väl sätta fräs på mig och tillverka lite nytt att ha på bordet. Det ordnar sig. Var sak har sin tid och nu är tiden inne för dessa alster att göra nytta och värma frusna.

Jag tog mig i kragen och sydde ihop och fäste trådarna på en yemenklänning, tre mössor och en halsduk en kväll och dessa får också hänga med på resan

Yemenklänningen ställde till lite oreda i mitt garntänk för jag har ju bestämt att jag ska inte köpa något mer garn utan göra slut på det som finns i skåp och lådor innan jag ens får gå förbi utanför garnaffärens fönster. Nu blev det ju lite mental brottning där kan jag säga för när jag hade kommit så här långt så insåg jag att det här kommer ju inte att räcka till en klänning. Om jag hade stickat en väst hade det funkat men nu var det för lite garn kvar.

Jag kanske skulle ha repat upp och gjort en väst istället men nu blev det inte så utan dagen efter tog jag bussen och skuttade glatt in i garnaffären och skulle bara ha ett nystan av det här garnet. Ett endaste litet nystan. Det är ju inte så mycket och vips har jag ju dessutom stickat upp det så det kommer ju inte att märkas att jag fuskat och köpt nytt garn. Joråsåatt! Trodde ni på det? Jag gjorde det en liten stund när jag plockat ner två nystan av den här färgställningen och fått syn på att det även fast den och den och den och den färgen också och titta här rea på det tunna bomullsgarnet och så fanns det bra ullgarn för tovning i maskin……..

Ja vad ska man säga. Karaktär som en silverfisk. Det här är vad jag kom hem med. Jag som bara skulle ha ett enda litet litet nystan. De tre rosa till höger är till en buff till mig. Frågan är om den ens blir klar innan den här vintern är slut men det är väl strunt samma för det kommer ju fler vintrar. De två självrandande nystanen nederst till höger är bomullsgarnet som ska bli nallekläder tillsammans med de fem nystanen minicryl i olika färger. De två nystanen limagarn är till tillverkning av tovade sittunderlag. Jag har massor av ullgarn ligger i en box och jag borde göra av med dessa men jag drar mig lite för det för det mesta är äldre ullgarn och de kliar så ända in i hoppsan när jag stickar med det. Dessutom är det trista färger och det är då de här två nystanen ska kunna sätta lite färgprakt på rumpvärmarna.

Nu jädrar i min lilla låda kan jag sticka nallekläder tills jag får dåndimpen av det. Jag kollade med Ingrid på Slättis om hon tyckte det var en bra idé att skicka med nallar till Ukraina och hon tyckte det var en härlig idé att kunna dela ut dem till barnen så hon ville gärna ha nallar. Jag stickade klart nalleklänningen när jag nu fick hem påfyllning av röd/rosa/vit-garnet och här sitter de färdiga kompisgänget och bara väntar på att få starta sin resa till Ukraina.

Nu ska jag sticka ett gäng yemenvästar för jag har några nallebyxor kvar att använda till nallar. Sedan får jag nog höra av mig till symaskinsvirtuosen i Hålanda och be om några fler framöver. Nallekläder är något som jag kan sticka utan att få ont i högertassen. Tror att det är när det blir lite tyngd i arbetet som lederna protesterar. Så när jag stickat mössor får jag göra ett mellanstick med nallekläder ett tag och vila händerna. Det funkar.

Som avslutning på det här inlägget ska ni få ett par vackra vinterbilder som jag tog under en av promenaderna tidigt i veckan. Det är nästan magiskt när rimfrosten lägger sig på träd och buskar. Som en förtrollad värld där allt brunt och svart är borta och allt är vackert vinterfrostat.

Nog kan världen vara väldigt vacker och för mig är det en vardagslycka att få se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Se den här grenen som är helt klädd med miljarders av froststjärnor som bildar taggar. Så vansinnigt vackert!

Jag hoppas ni alla haft åtminstone några dagar av riktig vinter där ni bor. Här har det varit en trist vinter där det endast några dagar här och där varit kallt och hög klar luft men det är som det är med det och vi får väl ta det som det är. Nästa vinter kanske blir bättre. Det har inte varit så kallt så sidensvansarna kommit och ätit upp nyponen på busken utanför mitt fönster. De brukar ju annars dyka upp en gång per år och det blir som ett svart moln utanför fönstret. På ett par tre minuter har flocken rensat totalt rent på busken. Det är häftigt att se.

Jag hoppas att ni alla fortsätter att vara rädda om er. Nu verkar det ju som om covid övergått till att vara en form av årstidsinfluensa läste jag men vi fortsätter att hålla lite avstånd och tvätta händerna så får det vara som det vill med det. Nu går vi dessutom mot ljuset, värmen, våren och sommaren och då vill vi vara med så lova att vara rädda om er och varandra.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin början på söndagskvällen……….med eller utan frost och skojsiga garner

Dags för årets viktigaste gran igen

Har ni märkt att vips så är vi på väg raka spåret in i julveckan. Jag tar det dock lugnt för jag har gjort det jag ska och handlat det som skulle handlas. Jo jag ska väl julpynta också men en julduk och två trapptomtar tar nog inte så lång tid att locka fram. En ny hängtomte har jag också och den kom i ett underbart paket från min vän i Hålanda tillsammans med allt detta:

Taxar, nallar, en mus, en flock minikaniner för babyhänder, en vacker reflexängel, garn och ser ni……nallebrallor. Jipppiiiiiii för allt. Med så många nysydda nallebrallor var det bara att klä på de halvnakna nallarna som tronat på kökssoffan ganska länge. Det är ju så himla kul att klä på nallarna. Hitta brallor som blir fina ihop med överdelen eller bara ägna sig åt ren och skär färganarki. Stundtals när jag joxade med att få byxorna över den bulliga rumpan så tänkte jag på när jag var ung och låg på rygg på sängen och drog in magen och försökte dra upp blixtlåset i jeansen. När det äntligen gick och man fick vända sig på mage och liksom hasa neråt, knäa sig upp med fötterna på golvet så man kom upp i stående ställning. Byxorna satt åt så det svartnade för ögonen och att sitta var det inte tal om. Men snygg var man. Numera är det brallor med resår i midjan som är så mjuka och sköna och inte sitter åt någonstans och är så följsamma i resåren så man skulle kunna bli jojad utanför balkongen och det skulle funka. Tur man blir äldre och snällare mot sin kropp. Bekvämt var ordet sa Bull.

Här ser ni hela gänget som fick passande brallor. Efter att de blev påklädda och fotograferade så lades de i var sin plastpåse med rosett om och packades tillsammans med 10 stycken redan färdigpaketerade nallar med klänningar.

Alla dessa 22 nallar skickades sedan till Barnens Änglar. Tack snälla I B för allt fint som var i ditt paket och för att jag har förmånen att tillsammans med dig kunna skänka glädje till många barn. Taxarna och nallarna och även de små kaninerna ska få resa vidare från mig. Tillsammans är ju ett bra ord. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta små små underverk i en besvärlig tillvaro för några.

Dessa sista 10 nallar som var klara att resa iväg har suttit snällt och väntat i en kasse i klädkammaren ganska länge. De var vikta för att hamna under årets viktigaste gran. Den på Home Hotel. Där samlas ju varje år in julklappar till utsatta barn i kommunen. Det är ett samarbete mellan soc, kvinnojouren, stadsmissionen. Dessa nallar och ett gäng paket med målarböcker och kritor hamnade under den här granen. Årets viktigaste gran.

Nu är det nästan tomt i mina lådor och påsar. Nåja, lite undanstopps finns det ju för eventuella oförutsedda tillfällen att skänka glädje eller värme eller varför inte båda delarna. Det blir till att ta nya tag och ja, redan nu finns det både det ena och det andra på stickorna. Om man inte har möjlighet att sticka, virka eller sy så kan man ju dra ett litet strå till stacken ändå. Man kan slå in en påse skumtomtar, klistermärken eller något annat litet. Det är inte mängden eller penningvärdet som är det viktigaste utan det viktigaste är att man ger det man kan och att man ger med hjärtat och med öppna varma händer. Vi ska alla kunna känna glädjen i att göra något tillsammans.

Tänk på att allt måste inte heller gå att slå in i paket. Ett telefonsamtal, ett besök eller ett handskrivet brev är en väldigt fin julklapp för någon som är ensam. Att man ger av sig själv och sin tid. Det är fint.

Jag hoppas att ni alla har bra och goda dagar nu när det börjar närma sig jul. Stressa inte. Ha inte så bråttom Allt måste ju inte vara perfekt för vet ni mina vänner…….det blir jul ändå.

Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin söndag……..med eller utan välklädda nallar

Och vips så var det söndag igen

och jag har inte en aning om vart veckan har tagit vägen. Tror ni det beror på att det är så mörkt redan vid tretiden så man tror att dagen är slut där och då? Men jag tyckte nog redan innan att tiden gick alldeles förfärligt fort. Det har kanske med åldern att göra. Nåja, vad det än är så är det väl bara att bita ihop och hänga med i svängarna och göra det bästa av dagarna

Men ärligt talat är det baske mig inte alltid helt lätt att försöka ta sig upp till toppen och få något vettigt ur händerna. Men måste man det? Nej säger jag. Man måste få ha en och annan skrutt och skräpdag när man får huka lite i mörkret. Det viktiga är att man sedan raskt tar sig ur det och siktar uppåt igen. Men man får nog acceptera att för de allra flesta glider inte livet fram på en räkmacka utan det är berg och dalar och så den raka fina transportsträckan som dyker upp och för en framåt i livet. Allt som händer oss i livet formar oss ju och gör oss till just de speciella och unika människorna vi är. Vi lär genom att leva.

Det har blivit lite skickat, lite fått och lite annat som skymtar i tillvaron och vi börjar väl med ett paket som gått iväg till Slättmissionen med ponchos och mössor. Dotterns virkning och mina stickade mössor kompade bra ihop i lådan. Det blev skickat en hel del eftersom de skulle ha en transport till Ukraina och jag ville att det jag hade i välgörenhetslådan skulle hinna med.

Min granne hörde av sig och lämnade tre olika tyger och en hel massa sytråd till insamlingar. Hon är 93 år och hade bestämt att nu hade hon nog sytt klart. Det är ju toppen att hon tänkte på de kvinnor som verkligen behöver tyg till att lappa och laga och tråd för att laga det som gått sönder. Hon är världens goaste granne och en riktig raring. Tack fina AM. Nu fick alla hennes trådrullar följa med mina egna tyger på en resa till Hålanda för att göra nytta.

Ytterligare paket gick iväg till Slättis för att hinna med transporten till Ukraina. Det var 16 mössor, 6 halsvärmare, 2 trekantssjalar, 2 pannband, barnbyxor, en poncho och 50 tandborstar. En del av detta var ju tänkt att få resa en kort bit och bara till Stockholm men nu blev det ändringar i mitt tänk och det känns ok. Jag hinner nog fixa lite närvärme också. Denna gång fick det bli fjärrvärme.

Ibland kan jag känna att jag har lite svårt att ändra mig vad gäller vad som ska skickas vart. Nu var det ju från början tänkt att halsvärmarna, pannbanden och tre vuxenmössor skulle gå till Elises flickor på Malmskillnadsgatan men så fick jag rätt på att en transport skulle gå till Ukraina och vände då på en femöring och lade ihop dessa saker med det som redan var öronmärkt för Ukrainas räkning. Hur fasen ska man välja? Finns det olika grader av helvete på jorden? Var gör allt mest nytta? Ibland blir frågorna så många så jag blir snurrig. Det kändes dock rätt att ändra här och jag känner mig nöjd med det valet. Vardagslycka är att möjlighet att göra egna val. Många får ju inte det här i världen.

Man kan ju inte vara med och styra och ställa överallt utan jag har valt att koncentrera mig på vissa saker och vissa ställen. Ibland går jag givetvis utanför dessa ramar men för att på något sätt ”hålla ihop” allt så får jag hålla mig till det lilla. Det är när jag börjar tänka för mycket på allt vad jag vill göra, alla jag vill hinna med att värma som jag får lov att bromsa mig själv och inse att jag kan inte värma hela världen, även om jag skulle vilja, utan jag ska vara nöjd med att jag kan dra mitt lilla strå till stacken och som gör att stacken växer och kan värma många fler. Då kommer det fina ordet tillsammans att passa bra in här för ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra små underverk i tillvaron. Heja oss!

Det spelar ju ingen roll hur mycket jag gör. Huvudsaken är att jag gör det av rätt anledning och av kärlek och omtanke. Vi lever alla olika liv och det räcker om var och en drar ett pyttelitet strå till stacken. Tillsammans växer sig stacken gigantisk och värmer de frusna.

Oj, nu blev det en epistel igen. Hoppas ni orkade igenom hela rasket. Om ni gjorde det och känner att ni blev lite trötta så kan jag erbjuda er att slå ner rumpan och vila lite. Men ni får ta er upp själva och ner kommer man ju alltid på ett eller annat sätt.

Nu vet ni vad ni kan göra med gamla stolar och spadar. Häng dom på garageväggen vettja!

Det är ju väldigt mörkt ute tidigt på dagen och vissa dagar blir det ju inte ens riktigt dagsljus. Men det är då vi ska komma ihåg att tända ljus. Vi jagar bort mörkret och myser med tända ljus som ger både stämning och värme.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan stolar uppåt väggarna

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag