Karlssons diverse

27 Nov 2022 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

Tiden rusar iväg och nu är vi i slutet på november och med det har vi också hunnit med lite diverse olika väder. Ena dagen är det sol och 17 grader varmt och nästa har det ramlat ner i grader så det nosar på nollan. Det är helt galet. En kväll när jag gick och lade mig så var det barmark och när jag vaknade på morgonen efter vid åttasnåret var det 10 cm snö. Man måste blinka många gånger innan man ens fattar att jo, det är sant. Då är det bara att hoppa i kläderna och ut och sopa så att både jag och mina gamla grannar har fritt fram utanför dörrarna.

Ni som har hängt med här länge vet ju att jag barfota brukar trampa upp ett hjärta när första snön kommer. Det gick sådär i år tycker jag. Första snön kom och försvann innan jag hann ut och flänga runt och nu var det 10 cm snö. Äsch, det är väl inget att sjåpa sig för. Av med strumporna och ut i snön. Jag kan lova att det var en större utmaning att trava runt i den här snön än i encentimeterssnön som brukligt. I år kan jag heller inte stolt uppvisa att jag faktiskt inte blivit plattfot det här året som gått heller för tåavtrycken är så långt nere i snön så de syns inte och då inte heller hålfoten så ni får lita på mitt ord att mina fötter är i samma prima skick som förra året.

Jag har ju hållit på och joxat med att sticka nallekläder när det varit F1-träningar och race. Nu är det ju slut på den säsongen och en del av nallarna har fortfarande ändan bara och vissa är totala nakenfisar. Det kommer dock att ändras så småningom. Det är dock en glad flock som samsas i min soffa och trots att jag inte var klar med alla där så beställde jag ännu flera i vild glädje över att nallebutiken åter var öppen. Bättre att ha överskott än att det tar många månader innan man kan beställa nya så nu har jag ett litet lager.

Lite har det blivit gjort också. Ett par mössor och några stora mormorsrutor 20×20 som är gjorda av restgarner.

Även en liten Jolly Jacket har blivit till under en tv-kväll. Dessa går ju så fort att göra och jag tycker de blir så fina. Jag virkar dock minst två varv extra nedtill för jag tycker att det är bra om den är lite längre. Garnet är från king cole.

Dottern har tidigare virkat väldans många ponchos och några har hamnat i välgörenhetslådan och ska iväg och värma barn. Virkade i acrylgarn. Kanonbra sätt att göra av med restgarner minsann.

Höst och ruskväder. Då blir man tvungen att liva upp sig själv så man inte fastnar i mörkret. Jag tog ett riktigt bra beslut i den vägen då jag var ner till stan i ett ärende och sedan slank in på Åhlens rea. Jag hittade ett påslakan som gjorde mig glad i hela kroppen. Sommar, sol, blomdoft och vippande med barfotatår. Så klart jag köpte påslakanet. Nytvättat och redo att bäddas med och sen får det vara ur mörkt och dystert det vill utanför hos mig för inomhus är det ljust, glatt och bara så mysigt. Jag kommer att sova gott och vakna och bli glad på direkten när jag ser blommorna. Tjohoooooooo!

Sista bilden är till er alla som tittar in och läser här hos mig. Det är en vardagslycka för mig att ni finns. Så här får ni dela på årets barfotahjärta.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin första advent. Själv lyckades jag inte få igång min ljusstake trots att jag köpt nya lampor. Men det blir advent ändå det vet jag och har tänt ett ljus istället.

Ha en fortsatt fin kväll…………..med eller utan barfotaskutt i snön

Nu är det dags igen

13 Nov 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

och samma fråga som inställer sig vareviga år kommer ju nu igen. Hur fasen vet novemberkaktusarna att det är just november? I o f s så är mina lite snurriga och ägnar sig åt civil blomolydnad för de brukar blomma tre gånger per år ungefär. Dock inte lika mycket som nu. Den stora kaktusen är ju urgammal och de två mindre är skott tagna från den. Den minsta har så mycket blommor så den vill tippa hela krukan. Jag och min värmlandskompis får nog fortsätta fråga oss hur i jisses dom häringa kaktusruskorna vi har har koll på blommeriverksamheten. Förmodligen får vi aldrig något svar på den frågan. Men nog är det fantastiskt vackert när de blommar. Särskilt en dag som idag när november är en typisk grå novemberdag. Sprider vardagsglädje och ger en ombonad känsla för mig.

November ja, i år en mycket mystisk månad kan jag tycka. Igår när jag vaknade och steg upp vid åttasnåret så var det 13 grader varmt ute redan och under dagen sedan så pendlade det mellan 14-18 grader. Jätteskönt och jag var ute och krattade bort lite löv från den kombinerade gräs-mossa och klöverplätten jag har på baksidan. Det var då det.

I morse när jag vaknade och steg upp i samma tid som igår var det 4 plusgrader och så dimmigt och fuktigt så det var rent galet. Där slog det om fort och man fick ingen invänjningstid alls. Så snart är det dags att ta på sig mameluckerna och yllebyxorna när man ska ut och cykla. Nåja, det tar nog ett tag men ibland så hänger inte kroppen med i svängarna.

Jag är ju ingen vän av joggingbrallor och har väl egentligen aldrig varit det men för lite sedan köpte jag ett par mörkblå joggingbrallor uppe på Maxi. Dom har jag på mig idag och det är skönt. Hmmm…..även gamla tanter kan vända om än inte på en femöring. Få se hur jag kommer att trivas i mina nya brallor framledes. Tidigare när jag velat ha något på benen inomhus så har jag valt ett par mjuka gulliga pyjamasbyxor eller ett par långkalsonger som fått agera värmekälla åt mig. Det är nog det att jag är så varm i mig själv så det får inte vara för tjockt det jag har på mig för då ska jag hålla på och byta och krångla. Man är lite mysko det är väl bara att inse det.

Jag hittade ett nystan Hippie från Järbo i garnlådan. Det som var kvar i nystanet fick bli två stycken breda pannband stickade i mosstickning. När jag stått på marknader så har de breda pannbanden sålt väldigt bra. Så några fler av den sorten ska jag göra och skicka iväg. De här två får sällskap i välgörenhetslådan av en halskrage stickad i ett mellangrönt garn utan banderoll. Från garnboden i Rångedala. Färgerna på bilden är då helt vrickade. Pannbanden är i verkligheten vackert lila. Ibland är jag och min kamera inte kompisar och det beror nog mest på mig som inte kan fixa och trixa och ändra och dona utan bara knäpper bilderna. Tjopp tjopp liksom. Sedan förklarar jag för er istället. Hoppas det är ok för er.

Jag står ju inte på marknader längre av lite olika skäl så därför plockar jag lite av varje ur de boxarna och de grejerna ska få följa med i olika paket som ska skickas. Här är en halsvärmare i ull och färgerna är lila och svart.

Jag var nog lite less på att åka runt på marknader redan innan pandemin bröt ut. Kände att lite av glädjen i det hade försvunnit och det blev lite för många ställen att flaxa runt på. Jag hade ju marknaderna som en social grej för jag gillar att träffa människor och prata och sälja en och annan grej. Jag hade ju grejer från mig själv, min dotter, min man och min kompis B med mig ut på marknaderna och det var jättekul. Fick jag ihop till bordshyran och lite över det så var jag nöjd och glad för jag skulle ju inte försörja mig på det här men bra om jag fick till nytt material och lite extra över det. Men som sagt det blev lite för mycket så jag valde att hitta andra vägar. Därför stickar och virkar jag numera bara till välgörenhet och det är helt ok. Just nu. Kanske jag någonstans i framtiden hittar tillbaka till marknadslusten men då ska det vara i mycket mindre skala och inget jagande. Visste ni förresten att det finns s k hantverkare som köper in vantar och annat från wish (Kina) och sitter och klipper bort lapparna i de grejerna och säljer det som eget hantverk. Det är ytterligare en anledning till att man tappar sugen.

En liten Jolly Jacket har det i alla fall blivit virkad framför tvn. De går så fort att göra och jag gillar ju när jag får resultat i rödaste rappet. Skulle aldrig i hela livet ha tålamod att virka eller sticka ett stort överkast så som min mamma, min mormor och min dotter gjort. Nej där är jag usel faktiskt. Det är det där berömda tålamodet ni vet. Jag var förmodligen någon annanstans när det delades ut för jag har inget. Jooooo, när jag jobbat med gamla och sjuka har jag hur mycket tålamod som helst men inte när jag ska fixa och dona något hemma. Då ska det vara snart gjort, som med denna lilla karamell. Virkad i Big Value från king cole. Jag gillar det garnet. Kantad med luddgarnet Maja som jag fått av H W.

För mig har det varit viktigt att försöka finna balans i tillvaron efter att jag blivit ensam. Ibland går det bra och ibland inte men jag tror det är viktigt att titta över sina dagar och sin vardag. Vad är bra och vad är dåligt. Vad kan jag förändra för att det ska bli bättre. Jag vill i alla fall inte känna stress över att jag hela tiden behöver ha nya grejer med mig ut på marknader. Jag är fullt nöjd med att jag bromsat upp handarbetandet och låter marknaderna vila och istället enbart ingår som en länk i en väl fungerande kedja av människor som vill göra skillnad. Vardagslycka för mig är att ha möjlighet att göra världen lite varmare.

Som tur är så får vi göra som vi vill. Göra vilka val vi vill och leva som vi vill. Det som är rätt för en del är fel för andra och man måste vara beredd på att ta konsekvenserna av sina val. Det är inte alltid helt lätt. Vi får hjälpa, stötta och peppa varandra. Vi är människor och ingen är felfri och jag tror att om man gör så gott man kan och sitt allra bästa så är det gott nog. Vi duger och är bra. Heja oss!

Som avslutning ska ni få en liten bild från en tidigare promenad. Nog blir man lite extra glad när det är så här fint vid staketet man passerar. Det var runt halloween och om ni tittar noga ser ni det lilla spöket på trappan längre bort.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……med eller utan flugsvampar

Det regnar och är grått ute

05 Nov 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

men inomhus är det precis som det ska vara. Varmt, gott och ombonat. Det är ju Allhelgonahelg så ljus är tända och jag känner som vanligt närhet till den jag saknar allra mest. Det gör jag ju i o f s oavsett vad det är för dag på året. På något sätt finns bandet kvar och jag är glad för det.

När jag är ute på mina strövtåg så ser jag hur alla vackra färger är på väg bort och ersätts av kala grenar och kvistar. Jag gillar ju mysko träd så jag kan tycka att nakna träd är väldigt vackra men när de färgrika löven och bladen försvinner så kommer ju mörkret tassande och tar över. Det har jag inte heller något emot för jag tycker om att tända ljus inomhus men på mina promenader vill jag helst ha det ljust och fint. Men så är det ju. Man får inte alltid som man vill och vi är ju väldigt många viljor här i världen så om alla fick bestämma så skulle väl dagarnas utformning bli som ett flipperspel och man skulle inte orka titta och njuta så det är väl lika bra att det är som det är. Dessutom ska vi vara glada över att bo i ett land med fyra fantastiska årstider. Vi får lite av allt. Här får ni en bild på de sista vackra löven på en buske som stått på min promenadväg. Det blir som ett farväl till den vackra färgrika delen av hösten.

Jag funderar ju ofta på hur jag vill ha det framledes i tiden och då kommer jag ständigt fram till att jag vill ha en liten tvåa där jag inte behöver olja, måla, fixa och trixa utomhus utan där jag bara har mina två rum och kök och inget mer. Dessutom vill jag ha hiss. Det vore kanoners och jag tittar mig omkring lite då och då för att se vad som kan erbjudas. Tidigare blev man inbjuden att lämna in intresseanmälan till ett nytt seniorboende som byggs ganska nära mig. Det kommer att bli några höga smala hus med loftgångar som är modernt nu. Där vill jag inte bo. Det ligger precis mellan en rondell och en fyrvägskorsning med rödljus och det är ständiga bilköer precis bara några meter ifrån fönstret vid rusningstrafik. Som vanligt i den här kommunen så bygger man inte utåt utan alla ska bo nere i centrum eller så nära centrum som möjligt och det här bygget tar bort väldigt mycket av ett grönområde. En kulle med träd och buskar som varit jättefin. De stackare som bott i hyreshuset mitt emot får nu dessa höga hus som utsikt och granne istället för den fina gröna gräsmattan och träddungen. Dessutom har jag bott bara tvärs över gården där fast med fönstren mot Västergatan som då för trettiofem år sedan var Eskilstunas mest trafikerade väg och jag vill inte bo så nära en gata med rödljus igen för ni kan inte tro vilket väsen det är. Så tack men nej tack. Jag nosar vidare efter intressanta ställen som kan tilltala mig mer. Men här ska ni få se en bild från min promenadväg där ni kan se hur nybygget växer fram. Det ser nästan ut som ett insektshotell men det blir nog fint när det är klart.

Jag har i alla fall grejat till ett paket till Slättmissionen. Det blev lite gott och blandat och jag har angett att jag helst ser att det går till gamla/äldre frusna.

Så nu fick alla sockorna jag köpt, ett par köpta ullvantar med foder, en filt, 6 trosor och en halskrage från min vän C i Rångedala följa med. Det blev ett bra paket som jag känner mig nöjd med. Det är ju inte bara barn som fryser. Nu när jag själv har värk i ena handen och fingrarna där så tänker jag på alla gamla som inte har så de kan värma de onda ställena och jag undrar så hur jag kan hjälpa till med det. Jag är ju inte bra på att sticka vantar men långa handledsvärmare med hål för tummen och som går ner över knogarna och första fingerleden borde väl kunna hjälpa till eller vad tror ni?

En tur till RödaKorset blev det förra veckan. Jag lämnade in en stor kasse gott och blandat och fick med mig detta hem.

Vi har ju så bra här så RK säljer ju en kasse böcker för 20:- så det plockade jag på mig. Man får ju ta vad som finns och har man tur finns ju en och annan önskebok i hyllorna. Så var det inte den här gången men jag är helt nöjd med det som blev. Det blev en väldigt blandad kompott av böcker som jag inte ofta brukar välja men jag tror det blir bra i alla fall. Man måste ju ha lite extraböcker när vintern närmar sig och man kan ju inte vara säker på att man kan ta sig till RK om det blir mycket snö. Jag behöver ju ha cykeln med mig så jag har att forsla hem det jag köpt på så jag slipper gå och bära. Jag hittade också ett jättefint påslakan som jag ska skicka vidare till Hålanda där det ska få bli taxar till utsatta barn. Dom är väldigt populära och med lite tur kan jag kanske få ett par till mig också. Jag gillar ju att kunna visa upp resultatet av skickade tyger så de som jag pratar med och är intresserade kan få hålla i och se vad det kan bli.

Jag är så tacksam för att jag får vara med och göra skillnad. Det är vardagslycka

Nu är det ju Allhelgona och jag har tänt mitt ljus på köksbordet där det får sällskap av mig och ett gäng färdiga nallar i stickade klänningar som jag ska lägga i plastpåsar och stänga med en rosett. Dessa nallar ska sedan skänkas till något väldigt bra ställe som jag får återkomma till sedan. Det känns i alla fall som ett bra allhelgonapyssel i lugn och ro tillsammans vid köksbordet.

Jag hoppas ni alla har en fin helg……..med eller utan hjärtan och nallar

En glad kille och lite annat jox

30 Okt 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

Jag var på promenad hemåt från stan och då gick jag bakom en mamma med barnvagn. Det satt dock inte någon i vagnen utan nedanför den gick en liten kille och sköt på med händerna. Han hade galonbyxor och gummistövlar och traskade på med god fart. Rätt som det är stannar mamman och jag ser hur den lilla killen småspringer, så gott det nu går, fram till en stor vattensamling. Den lilla killen stampar så vattnet skvätter, går sakta och drar stövlarna i vattnet och så stampar han glatt igen. Han höll på en liten stund och sedan var han nöjd. Vi hade samma väg så jag gick efter dem och lite längre fram säger mamman till sin son: här framme finns det mer vatten om du vill gå i det. Det ville den lille gossen. Jag gick fram och pratade med mamman och sa att jag tyckte det var så härligt och fint att han faktiskt fick stampa i vattnet och att hon hade tålamod att vänta. Jag frågade om jag fick ta ett kort på gossens vattenlek och det fick jag gärna göra sa hon. Så här får ni se en skymt av en glad kille som har mycket att stå i. Det här var vardagslycka för mig att få se och för den lille killen att obekymrat få stampa vatten så mycket han ville. Jag visade mamman bilden för att hon skulle se att jag inte tagit någon ansiktsbild.

När man varje dag ser mammor och pappor som går med sina barn i vagnen men som inte ser barnen som pekar på ditten och datten och vill veta vad det är eller stanna och titta utan de har fullt upp med att skjuta vagnen med ena handen och kolla telefonen med den andra, ja då blir man själaglad när man träffar på en sådan här mamma. Det är ju den bästa tiden med barnen när man kan lära dem massor av saker och visa på nya upplevelser. Det är ju så de växer och får koll på världen de lever i. Det viktigaste man kan ge sitt barn är ju tid, kärlek och omsorg. Att låta dem få ta plats och vara viktiga. Så jag vill skicka en stor varm covidfri cyberkram till den här mamman och alla andra föräldrar som ger av sin tid.

Förr veckan var jag en kort sväng till Torshälla och då jag steg av bussen för att promenera sista biten så gick jag över ån. Då tog jag den här bilden som jag tyckte blev så fin. Så rofyllt och vackert det är.

Jag önskade just då att jag hade en kanot att glida fram i och bara höra ljudet av att jag doppar paddeln i vattnet och fåglarna i träden omkring. Så skulle det nog inte bli om jag inte tog ur bägge hörapparaterna för då jädrar blir det tyst och bra. Där jag står går det nämligen en hårt trafikerad väg precis bakom mig så tystnaden som man ser i bilden finns liksom inte men skönheten är densamma. Men om jag paddlar på bra så blir det nog tystare vartefter kanske. Jag borde faktiskt ta reda på hur ån går genom Torshälla för det blev plötsligt lite intressant att veta.

Vad gäller paddlande så lever jag fortfarande på att jag för nästan femtio år sedan paddlade från Smedjebacken och ner till Strömsholm. Vi bar kanoten på vissa ställen och slussade en gång. Som tur var så var det inga jättestora båtar i slussen samtidigt men det kändes läskigt att ”hänga i en tåt” och se hur vattnet sjönk och den mörka våta väggen torna upp sig alldeles intill. Spännande dock. Fast jag undrar hur många år man kan rida på den paddlingsbedriften. Förmodligen tills någon i ens närhet gjort en ännu längre paddeltur med massor av slussar så just nu känner jag mig säker och fortsätter att skrävla om gamla bedrifter. Skulle det ske någon ändring så återkommer jag i ärendet.

När vi ändå är ute i naturen och rör oss så brukar jag fundera över varför kommunen börjat plantera lessna hänggranar överallt. Nu finns de nere i stan också. Ja inte så de stör precis men jag tänker att det kanske funnits lite annat att välja på också men förmodligen finns det en tanke bakom det hela så vi får se. Tycker dock de ser lite lessna ut.

Ett litet paket har jag i alla fall fått till och skickat iväg till I i Hålanda. Det är till hennes husmorspåsar och jag köpte lite fler gummisnoddar och hittade ännu fler säkerhetsnålar i en låda. Tyget har jag köpt tidigare och det följde med mer tyg ändå i det här paketet. Plockade också ihop de sista trådrullarna jag hade kvar efter första rensningen i mammas syskrin men sparade undan en vit och en svart trådrulle. Det är allt jag behöver för jag syr ju för hunnan inte så varför ska jag låta rullar bara ligga när andra behöver dem bättre. Nu åker de iväg och gör nytta istället tillsammans med plåstren och resten av grejerna.

I fredags var jag ute och gjorden en hel hög med ärenden men jag stannade till inför dessa vackra träd. Så synd att inte solen lyste på dem för då har de varit ännu vackrare. Men ni får den här bilden av mig så ni inte glömmer att hösten är väldigt vacker ännu så länge och att vi ska hålla oss så friska och starka som vi bara kan så vi kan gå ut och njuta av höstfärgerna för nu är de snart borta. Men då kommer andra saker som gör tillvaron fin och skojsig. Jag lovar. För alla er som inte har möjlighet att komma ut och spankulera (förmodligen västmanländska för ut och gå) så lovar jag att lägga ut bilder lite då och då på saker i naturen som fångar mitt intresse och som jag hoppas kan ge glädje.

Nu lyser solen så vackert ute och jag ska faktiskt ta på mig och gå en promenad. Jag behöver det för att träna benen och så är det skönt att få lite ny luft i lungorna. Ibland är jag lat och går bara ut med soporna eller ställer mig ute på verandan och drar djupa andetag men idag ska jag passa på att gå ut i solen och sno åt mig lite extra D-vitamin.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag…………..med eller utan skuttande småkillar i gummistövlar

Längs med ån och så lite värme

22 Okt 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

Förr, på den tiden jag jobbade och stod i så traskade jag ner till stan och tog bussen ut till jobbet och sedan traskade jag hem ifrån stan när jag kom åter efter avslutat värv. Alltså var jag nere i stan varenda dag. Numera går jag nog ner till stan ett par gånger i månaden för att uträtta ärenden och träffa någon kompis för att äta långlunch. Detta innebär att jag missar mycket skojsigt som händer. Å andra sidan klarar jag mig ju undan saker som jag anser vara dumheter och mest retar mig på.

Hur som helst, rätt som det var en dag i somras när jag var ute och travade så hade det dykt upp stora mysko plastsaker i ån. Ja, först var det någon slags mysko ställningar som byggdes upp med långt mellanrum. Någon slags wire gick emellan dessa ställningar och så var det då dom där två sakerna varav den ena såg ut som en gigantisk legobit som någon försökt trampa sönder. Den var alltså inte helt fyrkantiga utan tja, mysko och den andra såg ut som en kil.

Jag hade inte en susning om vad det var men så kom jag på att det stått något i tidningen om att det skulle bli något som hette wakeboardbana. Fortfarande inte en susning. Dagarna och veckorna gick och jag cyklade eller promenerade förbi på håll men det var alltid stendött vid den där banan så när som på de som köpt glass eller dricka i den lilla kiosken som öppnats precis bredvid. Jag sa till dottern att det verkade inte vara något större pådrag på den där mojängen men hon sa att det var jättemånga som åkte där och folk stod och tittade och hade jättekul. Jag var väl helt enkelt ute på fel tider. För tidigt på förmiddagen förmodligen.

En dag när jag varit i stan så fick jag se att det var något på gång nere bland plastbitarna och det var minsann en modig kille som åkte fram och tillbaka men ska sanningen fram så låg han mest i vattnet. Jag fick nog inte någon riktig uppfattning om hur det där skulle fungera genom att titta på den killen men jag tyckte han var modig som vågade och man måste ju träna för att bli bra, bättre eller t o m bäst. Så heja dig killen som inte gav upp!

Det var då det. Nu för ett par veckor sedan fick jag i alla fall se lite aktivitet på bryggan som tillhör banan. Här var det några trogna strandkants- och åboende som visade vad de tyckte att bryggan skulle användas till och inte bara stå tom.

Eftersom det kan finnas någon mer som är lika okunnig som jag i hur en wakeboardbana ser ut så lägger jag ut en bild på den här ovan. Jag har ju haft möjlighet att gå till youtube och leta upp en visningsfilm om hur det går till och varför men det har jag inte gjort. Dom får åka och ha kul dom som kan och de som inte kan får nog en och annan kallsup av åvattnet. Till änderna som tog över bryggan vill jag bara meddela att ni borde inte kakka där ni ska sova. Hujedamej!

Nu såg jag att dom tagit bort ”legobitarna” och dessa har väl hamnat på vinterförvaring för att inte frysa sönder. Jag tror att jag behöver ha både en och två säsongen till på mig för att uppskatta stora vita bitar, fullproppade med reklam mitt i ån. Mitt framför kyrkan. Men jag är väl trögstartad bara. En vacker dag kanske jag kanske vill prova att flyga fram och tillbaka och upp och ner och plums i plurret. Det blir då när det är två torsdagar i en vecka. Då lovar jag att ta på mig våtdräkten och testa. Jag är ju väldigt förtjust i att bada, simma och dyka så själva vattnet avskräcker mig inte och dessvärre brukar jag ju säga att man ska prova allt åtminstone en gång. En vacker dag får jag säkert äta upp dom orden. Fast inte idag.

Det var ena sidan av bron. På den andra sidan men uppe på bron så hade ungdomar fått fota Eskilstuna från deras perspektiv och det var kul att gå längs hela bron och se bilderna och läsa texterna. Det var många spännande bilder alltifrån prång i kyrkan till husfasader, konstverk och t o m en buss blev avbildad och omnämndes som Eskilstunas senaste buss. Den som alltid kommer för sent alltså. Kul i alla fall att få vara med och se hur unga ser på sin stad.

Om man nu traskat ner mot stan och kommit över bron på den högra sidan och går ner i den lilla parken som är där så var det så vackert när jag vände mig mot vattnet och kyrkan.

De män och kvinnor som ordnar med alla blomsteruppsättningar i krukor, urnor, fat och som här tunnor är värda guld. Helt suveräna. Tusen tack fina ni som årstid efter årstid, år efter år gör omgivningen så vacker för oss alla.

Till vänster om kyrkan i den andra delen av parken så finns det här lilla samhället.

Det här är det ena stället som är uppbyggt nästan som ett Villavillerkulla. Snett och krokigt och jätteskojsigt för barn. Det finns ytterligare ett lite bakom till höger men där var det barn och folk så då ville jag inte fota så den här bilden får räcka. Jag är glad att det inte fanns sådana här hus när dottern var liten och man skulle vara med och klänga i det mesta. Jag hade ärligt talat aldrig vågat klättra upp där och definitivt aldrig vågat åla, knäa, krypa över den där ”bron” mellan husen. Men som tur är så är barnen modigare än vad jag är och man hör hur de tjoar och tjuter av skratt när det är full fart där.

Jag avslutar med lite värme i form av halsvärmare som jag stickat och som ska skickas till Elises flickor på Malmskillnadsgatan.

Det har hunnit bli ytterligare en färdig halsvärmare och ett par pannband som ska följa med i paketet sedan. Jag ska ta mer tid på mig och sticka lite mer för det är ju inte dags att skicka ännu.

Jag upptäckte att nu har jag så lite på mina minneslappar som tidigare var så många att nu kan jag föra över allt på en lapp. Det tyder på att jag varit dålig på att fota eller att jag tar med för mycket i varje inlägg. Ja ja, det får vara som det vill med det. Vi får väl se hur det blir framledes.

Det är ju F1-helg men den är så knasig i o m att racet går i Austin, Texas. Man får titta på det mesta i efterhand men själva racet ska jag se direkt för det börjar kl 21 i morgon kväll. Då blir det en nalleklänning påbörjad i alla fall. Apropå nallekläder så köpte jag 20 nallar till idag för nu gick det för första gången på många månader att beställa nallar igen. Så nu tog jag tjugo till för att vara på den säkra sidan. Jag vill inte bli utan nallar för det går ju åt en hel del till jul och då behöver lagret av färdigklädda nallar fyllas på.

Ja mina vänner, det här är allt jag har att bjuda på idag. Jag hoppas ni har goda dagar och att ni kan se det vackra i hösten trots att det mörknar och den kyliga fukten tränger sig in. Då får vi höja blicken och titta på träden som bjuder på ett så fantastiskt färgspel och bladen fortsätter att vara vackra och färgrika där de ligger som en matta också. Inomhus kan vi tända ljus, koka te och läsa en bra bok eller se på tv. Bara vara. Vi fortsätter ju vara rädda om oss och varandra för vi har mycket som vi ska hinna göra. Vi glömmer inte heller att vara snälla emot oss själva.

Jag hoppas ni har en finfin lördagskväll…………med eller utan änder på filtmattan

Tiden rusar iväg

16 Okt 2022 8 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

Vips så är det söndag igen. Jag tycker tiden går så fort numera. Man hinner knappt börja på veckan förrän den är slut. Så har det ju inte alltid varit utan den känslan har kommit med åren tror jag.

Jag visade ju bild på tvättlapparna som jag virkade av börjor av bomullsgarn som jag fått från L B i Västerås. Dessa skickades tillsammans med 4 Jolly jacket, 1 Yemenväst och tre små mössor till Aspeboda Foundation for Children. Att göra tvättlappar är ett toppentillfälle att göra av med små snuttar av restgarner. Mössorna och den blå JJ samt de två orangea JJ är stickade respektive virkade i marino soft. Den rödmönstrade JJ och yemenvästen är virkade /stickade i garn från Rångedala.

Eftersom jag inte har stickat några sockor på evinnerliga tider och före dessa tider endast stickat ett par som väl inte blev de allra snärtigaste man sett så brukar jag ju köpa små barnsockor från Röda Korset sygrupp och sedan skicka iväg. I och med pandemin så blev det ju inte så värst många besök på RK men jag hittade ett gäng sockor på Tradera för ett mycket förmånligt pris. Dessa sockor ska jag skicka till Slättmissionen och de hamnar förmodligen på Rumäniens landsbygd. Jag skrev till Ingrid på Slättis för något år sedan och frågade om man kunde öronmärka vissa plagg och annat till gamla människor. Det kunde man och det gjorde mig glad. För de små kutiga och värkbrutna små tanterna behöver ju också lite extra värme. Så de här sockorna och de tre mössorna i tjockt garn från Rångedala ska märkas med ”till äldre”. Det känns bra. Mössorna fick hjärtan på sig men de är lätta att ta bort om man inte vill ha dem. Det är min dotter som gjort hundratals små hjärtan i regnbågens alla färger och som jag kan ha att sätta på lite allt möjligt.

Jag var en sväng till DollarStore i veckan och då hittade jag målarböcker och kritor till mycket bra pris. Jag brukar ju köpa lite sådant och slå in och lägga under granen på Home Hotel. Dessa paket slussas vidare till utsatta barn vid jultid. Jag ska som vanligt göra i ordning några nallar också och göra paket av. Jag tycker att jag gång på gång blir påmind om hur bra jag har det och att jag kan dela med mig.

En dag när jag öppnade mitt minimala postfack så låg där ett litet paket. Det var från en speciell vän B E och det var en liten bok och en sten. Boken heter Guldregn och är skriven av Carina Ovesson. Det är en mängd små korta budskap och de enklaste passade mig fint. Här är ett exempel : Ge dig själv tid och utrymme för att bara vara. Tillåt dig att andas ut. Kom hem till dig själv. Det är ju precis det som jag själv brukar ge som råd till andra och där satt de på pränt. Det är dock ett väldigt bra budskap tycker jag. Tack raraste B för din gåva. Stenen hamnar i vanten sedan.

Och vips……lika fort som det här inlägget började, lika fort tar det slut. Ni ska dock få en liten blomma av mig. Det är märkvärdigt så mycket blomster det är som spjärnar emot och tvärvägrar ge upp andan. Men å andra sidan är det ju väldigt varmt ute fortfarande. Åtminstone dagtid. Så här har ni en liten tuffing som blommar så vackert. Det ser ut som något slags kärringtand. En vild gissning som ni förstår men den är vild och vacker och ni får den av mig. Till glädje.

Idag har det varit blandad kompott vad gäller vädret. Både sol, blåst och regn. Höstväder helt enkelt men ändå inte kallt. T-shirt och jeansskjorta räcker än så länge för min del och jag får nästan dånis dimpus när jag ser folk som kommer i täckjackor/täckkappor och läderstövlar. Nu! När det är mellan 12 och 16 grader varmt på dagarna. Det finns ju somrar som inte varit så varma en gång men då hade man likt förbaskat sommarkläder. Jag tror folk helt enkelt klär sig efter almanackan och inte efter vädret. Ett annat alternativ är ju att det är jag som är knasig. Nåja, vi är alla olika och vi får göra som vi vill och det är ju en jädrans tur det.

Jag hoppas ni alla har en skön och vilsam söndag…….med eller utan vinterkläder

Tillsammanspaket och en överraskning

09 Okt 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , ,

Jag gillar ju när man kan göra saker tillsammans. Det är kul och givande och alla som hänger med på det upptäcker att minsta lilla nål, tandborste, trådrulle eller säkerhetsnål är viktig och värdefull. Det finns ingen gåva som är för liten när det kommer till att hjälpa. Det som är en struntsak för oss kan vara något som betyder en stor skillnad för någon annan. Alltså fortsätter vi att få, att ge och att skicka. Busenkelt men så värdefullt.

Här är lite som har dykt upp hos mig. En del har gått iväg som ni får se och annat stannar kvar i min korg tills det passar in i något annat paket till annan destination. Men går åt, det gör det.

Här är ett par olika gåvor från min vän G som hittar bra-att-ha-saker lite här och där:

Ni kanske kommer ihåg att jag stod ute på altanen och gjorde remsor till lindor när det var lagom varmt och fint. Dessa lindor rullades ju ihop till rullar. En rulle blir det av ett lakan. Bilder finns tidigare i bloggen. Jag lämnade sedan rullarna till min kompis G som när hon haft tid och lust rullat dessa till fina lindor ihopfästa med återförslutningsbar tejp. Det blev över två kilo. Så en stor del av dessa lindor och en del smått och gott från tidigare blev ett eget paket som jag skickade i G:s namn. Det gick till Slättmissionen i Skara så en del hamnar i Afrika och annat i Rumänien. Här ser ni den lilla sändningen som består av 1,7 kg lindor i botten, alla kammar jag fått, två par strumpor och ett syset samt en liten handduk.

Ett riktigt bra tillsammanspaket.

Ytterligare ett tillsammanspaket blev ihopplockat, packat och ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Ni vet kvinnan I, hon som syr husmorspåsar och som lägger i smått och gott som hon får tillskickat sig och som har själv. Dessa påsar går sedan till bl a kvinnor i flyktingläger. Hon syr ju även gosedjur till barnen i form av taxar, kattor och nallar. Helt fantastiska små godingar. Jag brukar skicka lite tyg då och då och när jag är i affärer typ DollarStore så köper jag alltid lite extra, tandborstar kostar t ex 20:- för tio stycken och 75 plåster kostar en tia. Förra veckan hittade jag även gummisnoddar där till kanonbra pris för dessa brukar vara jättedyra för några ynka magra snoddar.

Så här blev det tillsammanspaketet:

Två stora buntar tyg, ett rött och ett blått, massor av småspolar med sytråd, 5 förpackningar synålar och en kam blev min vän Gs del i paketet. Tack snälla G.

Broderigarn, trådrullar, nålbrev, säkerhetsnål och ett måttband kom som gåva från familjen L S här nära mig. Tack familjen.

Tyget till höger på bilden, 350 plåster sorterade i olika storlekar, 100 knappar, en stor påse gummisnoddar, 10 kammar och hårspännen kom från mina gömmor. Jag köper när jag hittar billigt och spar undan.

Det här var också ett bra tillsammanspaket. Tillsammans. Det är ju ett så bra ord och det är även ett kraftfullt ord för vi är mycket mer kraftfulla tillsammans och kan uträtta små underverk för dem som faktiskt inte har någonting mer än det de går och står i. Vi har det så bra och jag blir så glad när vi kan gå samman och ge med öppna varma händer.

Jag vet att flera av mina bloggläsare drar åt samma håll som jag. Det stickas och virkas, sys och skickas och donas. Det gör mig så varm i hjärtat att veta att vi har kvar vår omtanke om människor och att vi bidrar till att värma frusna. Både stora och små.

När jag först läste om Panzisjukhuset i Kongo Kinshasa och dr Denis Mukwege för många år sedan och fick beskrivet hur mammor fick gå ifrån sjukhuset med sina nyfödda barn insvepta i tidningspapper för att de inte skulle frysa ihjäl på nätterna då gick mitt hjärta nästan sönder och jag kastade mig med liv och lust in i insamlingen av mössor och yemenvästar som skulle ges som gåvor till mammorna om de kom och födde säkert på sjukhuset. En liten mössa kan rädda livet på en bebis. Jag har aldrig räknat hur många små mössor jag stickat sedan dess men det är en väldig massa. Likadant med yemenvästar. Det har blivit många sådana också under åren och jag stickar en lite då och då nu också.

När jag ser bilder på fattiga människor på Rumäniens landsbygd där barnen går barfota i snön och knappt har kläder på kroppen då vill man bara ändra hela världsordningen och få vara den som bestämmer över allt och alla. Bara för en enda dag. Det skulle räcka. Det får jag dock inte så därför fortsätter jag mina envisa kamp. En droppe i havet är det. Javisst. Men i alla fall en droppe. Om alla fixade en droppe så skulle vi snart ha ett helt hav.

Jag ska avsluta det här inlägget med att prata om att nallarna som vi köper på nätet och som heter Fabler björn har varit slut för nätförsäljning i evigheter. Jag brukar ju köpa tio i taget och sticka klänningar åt dem. Jag fick tidigare en liten hög nallebyxor tillsända mig från Hålanda så då kunde jag sticka yemenvästar åt dessa nallar. Men som sagt nu har det varit tvärslut på nallar men jag har fortsatt att sticka just dessa småkläder när jag tittar på F1, träningar, kval och race. Så jag har lite extra liggande. Men jag vill ju för hunnan ha nallar också.

Min dotter kom hem till mig i torsdags och vi åt varsin räkmacka och drack kaffe och kan ni gissa vad hon hade med sig………….TJOHOOOOOOOOOOO!

20 stycken Fabler björn! Ni kan ju ana hur glad jag blev. Det var barnbarnet som tillsammans med en arbetskamrat varit iväg på stormöte med jobbet och det hölls i min hemstad Västerås. På hemvägen gick de in på det stora Fabler björnvaruhuset och där plockade världens bästa barnbarn åt sig tjugo nallar efter anvisningar från sin mor. Så nu har den gossen Eskilstunas gladaste mormor.

Ja inte nog med den glädjen. Här står glädjen högt i tak må ni tro. Det ringde på min dörr och min kompis A lämnade över en påse med orden: – de här är till dig för det är kanelbullens dag idag. Två finfina kanelbullar låg det i den påsen. Fast inte så länge. Dom var jättegoda. Tack världens bussigaste A.

Ja nog är det en vardagslycka att ha möjlighet att ge även om det är smått. Det viktigaste är att man ger av hjärtat.

En stor vardagslycka är ju också att få. Få bullar eller få hjälp med att fånga upp 20 nallar. Ingen lycka förtar den andra och jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ge och glädjen i att ta emot.

Vardagslycka för den här lilla tuffingen måste väl vara att den överlevt både sista gräsklippningen, kalla nätter och fötter som gärna trampar ner. Ni får den av mig för att ni ger mig vardagslycka när ni hälsar på här hos mig.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag……..med eller utan nallar

Gott, fått och klart

09 Sep 2022 5 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Hej hopp nu är jag här igen. Idag blir det blandad kompott från mina lappar. Igen. Jag börjar med min kompis G som varje gång vi träffas har med sig något eller några saker som jag kan lägga i de paket jag skickar till höger och vänster. Det är jättebra saker men så innan det är läge att skicka så kan det ibland bli mycket i korgen. En dag upptäckte jag att det mesta som låg i välgörenhetskorgen var grejer från min kompis och då beslutade jag mig för att göra ett paket av bara hennes saker och skicka till Slättmissionen i hennes namn.

Sockor, strumpor, bindor, små handdukar, tandborstar, plåster, våtservetter, nål och trådrullar. Jättebra grejer som det ständigt är efterfrågan på. Jag tror Ingrid på Slättis skickade det här vidare med någon sändning som dom åkt med till Rumäniens fattiga på landsbygden. De delar ju själva ut så man vet att det kommer dit där det behövs. Min vän blev så glad för det lilla brevet med raderna från Ingrid som dunsade ner i hennes brevlåda efter ett par veckor. Det blir ju som ett kvitto på att sakerna kommit fram och dessutom visste hon ju inte att jag skickade i hennes namn men jag ville att hon skulle få brevet från Ingrid. Hennes brev med några få rader gör en lycklig och varm i hjärtat.

Det ramlade in ett gottispaket från Japan för en tid sedan. En tjock kisse följde med också. Det är gott med lite annorlunda smaksaker. De två påsarna nederst i bild är som en platt mjuk bulle fylld med bönpasta. Rackarns gott. Tack snälla C.

10 färdiga nallar har fått flytta från soffan och till en tillfällig förvaring tills jag vet vart de ska skickas eller lämnas. Så dessa påklädda trygghetsgivare får invänta de tio som jag påbörjat och som sitter i soffan och väntar på sin tur att få kläder på kroppen. Jag funderar på om jag ska lämna lite nallar till polisen också. Det kan nog vara fint att ha något att ge när det händer otäcka saker i ett litet barns omgivning. Nu är det ju slut på nallar igen och jag blir lite sur på mig själv eftersom jag av någon anledning köper tio i taget bara. När de kommer i lager igen ska jag beställa trettio på en gång och slippa hålla på och larva mig med tio i taget och vips bli sittande utan. Det blir en dyrare engångskostnad men det får jag ta. Tjolahopptjolahej!

Om ni kommer ihåg alla pyttesmå restgarnsnystan som blev kvar från bomullsfilten jag virkade av garn från L B i Västerås. Nu är alla ”börjor” klara och det blev 10 riktigt fina tvättlappar eller torktrasor vilket man vill. De är virkade i c2c-tekniken. En del vill att tvättlappar ska vara glest stickade eller virkade och andra tycker bättre om lite stadigare lappar. Beroende på vart dessa ska så tror jag de håller bättre om de ät lite stadigare och tätare. Jag har tidigare gjort väldigt glesa när jag stickat och skickat men den här gången blev det annorlunda. Nu är varenda tråd använd så tack snälla L B för garnet. Att sticka eller virka tvättlappar och skicka iväg är ett utmärkt sätt att använda alla små restgarnsnystan. Genom att göra börjor av restgarnerna från L B och fylla på med restgarner från min egen låda minskade det i restlådan. Lite i alla fall. Men det är ju faktiskt en toppengrej att göra när man vill sticka/virka något men man vet inte vad. Då lägger man upp och sätter full fart med att tillverka en tvättlapp medan man fiffilurar på vad man verkligen vill göra. Samtidigt minskar man restgarnsförrådet. Så listiga vi är.

Ett litet paket har det blivit ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Allt kommer att fördelas och hamna i de fina husmorspåsarna som hon syr och fyller och sedan skickar till behövande. Det har gått påsar till flyktingläger i Grekland, flyktingförläggningar och till Rumäniens fattiga. Det är fint att vi här kan ge en kvinna en fin påse med små saker som är så självklara för oss att ha och en stor skatt för henne att få. Så här nedan ser ni lite fynd som jag gjort. Plastpåsarna innehåller olika storlekar på plåster som tagits ur sina kartonger och packats om för att spara utrymme och vikt. Jag spar det jag köper eller får i min stora korg tills det blir dags att skicka. Det är också bra att ha att använda som utfyllnad i t ex klädpaket. Då kan man lägga ner plåster, kammar, tvål och bindor så man utnyttjar hela frakten. Men allt detta gick i ett och samma paket till Hålanda f v b världen utanför.

Härom kvällen ringde det på min dörr och en kvinna som bor i mitt område kom med en påse bra-att-ha-saker så nu blev det snabbt en början till en ny sändning till husmorspåsarna och kanske även till handarbetsgruppen som bildats i Polen som jag tror skulle bli glada för broderigarnet. Nålar och tråd som är så efterlängtat och även en säkerhetsnål och ett måttband. Tack snälla L S med familj.

Nog är det fint att vi tillsammans kan skapa små underverk och sprida glädje och möjligheter. Det är väl vardagslycka. Meningen med livet är nog i mångt och mycket att vi ska hjälpa varandra. På något sätt. På det sätt vi kan. Jag menar att det behöver inte vara stora, dyra och påkostade gåvor utan tänk er att en kvinna med barn får låta sina barn gå med trasiga kläder för hon har inte varken nål, tråd eller knappar där hon befinner sig just nu. Då är en enda nål, tråd och några knappar värt guld. Man får se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Tillsammans mina damer och herrar är vi bäst! Vi både kan och vill. Därför vill jag att ni alla fortsätter att vara rädda om er och lite försiktiga. Nu kommer hösten och vi får kura inne i dunklet men det gillar ju jag. Tända ljus och få det magiska stearinljusskenet. Det tycker jag om. Det känns tryggt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag……med eller utan tvättlappar o nallar

Ordning och reda på vädret

01 Sep 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , ,

SMHI verkar ju ha det lite tjorvigt med att förutspå vädret trots alla fina dyra avancerade instrument. Det kanske är det som är felet för det var visst enklare att spå väder i fiskmagar och natur- och djurfenomen som den gamle samen Enok Sarri gjorde. Den gubben och den tyske väderspåmannen Wolfgang Röder fick ju var och en för sig spå det svenska semestervädret. Nu minns jag inte vem som vann den tävlingen men väder blev det ju hur som helst. Undrar om jag inte bloggat om dessa gubbar någon gång i bloggens begynnelse för det känns bekant. Vi svenskar pratar ju mycket om vädret om hur det varit och hur det ska bli så jag tänkte göra just det.

Här ser ni hur SMHI fick mig att gå ut och ta in mattor och flytta undan pelargoner och göra mig till så att jag skulle kunna sitta inne och lugnt titta ut när 39 mm regn ramlade ner hos mig. Nu hade jag inte behövt fnatta runt och styra upp sådana saker för när lördagen kom så hamnade det knappt 1 mm i regnmätaren. Det var mest bara några vilsna blöta trötta duggdroppar som trillat i. Det var ok för mig.

Lite värre blev det när den här prognosen kom en vecka senare och hotade med att skicka ungefär 106 mm hit. Plus att det skulle åska, blåsa och vara allmänt vedervärdigt. Nä fy farao! 106 mm. Det är jädrans mycket det. Särskilt för en som bor lågt och på gammal träskmark. Dessutom har jag en brunn utanför mig som lätt blir översvämmad när det blir skyfall. Då behöver man sjöstövlar alternativt simfötter. Cyklop och snorkel har jag i alla fall så det ska väl fixa sig i värsta fall. Men nu blev det fart på tanten för med hotet om så mycket regn nedramlande i form av skyfall fick mig att ta på mig och gå ut och med spettet lyfta upp brunnslocket och rensa brunnen från sten, löv och fimpar (som något riktigt kokko slänger i där). Nu kan jag inte göra mer tänker jag och känner mig förberedd. Givetvis tar jag in mattor och pelargonerna igen och flyttar undan en stor växt på altanen.

Jag cyklar till affären och bunkrar ordentligt för jag har inte för avsikt att sticka ut nosen under hela helgen om det ska vara på det här viset. Nä, fy fabian då vill jag bara stanna inne och hoppas att åskan inte slår ner. På mig. Jag gillar inte när det blixtrar och smäller om öronen. Jag är pensionist och vill ha det lugnt och behagligt. Åskfritt.

Ja hur blev det då undrar ni förstås. För det gör ni väl? Jo på fredagen kom det inte en droppe och på lördagen som skulle innehålla regn från morgon, kväll och natt så blev resultatet som på min handskriva lapp här

Det blåste så jag trodde hela trädgården och träden runt om skulle lägga sig platt ner. Det var helt galet. Det blixtrade och small hela tiden från två håll. Två blixtar gick nog ner nära mig för det blixtrade och small samtidigt och jag hörde hur det fräste. Då är jag inte så kaxig ska jag säga. Mindre än Tummelisa känns det som. Plus att jag är skiträdd. Jag har ju packat en liten väska med saker som jag vill ha med mig ut om det skulle skita sig och den står i hallen och är bara att hugga. Skyfallet och åskan höll på från 21.25 till 22.30 och efter det så regnade det på ett normalt och mindre skrämmande sätt. Som ni ser så blev det heller inga 106 mm utan det blev 69mm vilket räckte alldeles utmärkt. När skyfallet började så såg det ut så här utanför min dörr. Vatten på väg upp eftersom brunnen som ligger till höger mot garagen inte hinner med. Det gick nästan upp till boddörren. Men det rann undan ganska bra sedan så det var inget att oroa sig över. SMHI och dess meteorologer klarar sig i alla väder. Har det nog ganska bra med sitt. Andra har inte det.

Jädrars så hett en del får det om öronen när prognoserna inte stämmer. Här är några rader om hur det kan gå om man har en jädra otur. Detta har jag tagit från någon av kvällstidningarna.

”En olycklig väderprognos tros vara orsaken till att de två högsta cheferna vid Ungerns nationella vädertjänst har fått sparken.

I lördags var det planerat ett stort nationellt firande med ett enormt och påkostat fyrverkeri i huvudstaden Budapest. Omkring 40 000 fyrverkeripjäser skulle skjutas upp från 240 platser längs floden Donau. Men enligt väderprognosen var det stora risker för att det skulle bli ett kraftigt åskoväder och fyrverkerierna ställdes in, skriver BBC.

Fast ovädret ändrade riktning och drog i stället fram över de östra delarna av landet. Vädertjänsten bad om ursäkt i söndags och förklarade att osäkerhet är en del av väderprognoser.Men ursäkten hjälpte inte. På måndagen fick cheferna sparken av den ansvarige ministern László Palkovics.”

Ja så går det till, inte i vilda western men väl i Ungern. Tror SMHI-folket kan vara trygga i att detta aldrig kommer att hända dem här i mellanmjölkens land.

Så där ja det var vädret och likt nyhetsankaret i tv så säger jag att nu lämnar vi över till något som gör en glad.

När jag var på cykeltur en dag så fick jag ögonen på den här skönheten

Tänk så vackra bilar var förr. Både till färger och former. Numera ser alla likadana ut. Då blir man glad så hjärtat fladdrar som en liten fågel i bröstet när man får syn på en sådan här gammal goding och jag måste bara stiga av cykeln och gå fram till den och gå runt den och bara njuta av gamla minnen. Jag åkte mycket Fairlane när jag var ung. Den hade röd skinnklädsel och en grammofon som man kunde spela ep-skivor i. Man skulle dock inte lägga skivorna i uppe vid framrutan för när solen låg på så blev dom alldeles vågiga. Då stod man inte högt i kurs hos bilägaren. Jag minns att jag förstörde Roy Orbisons Only the lonely. Som sagt, somliga saker gör man bara en gång. Helst inte ens det. Jag plockade faktiskt upp Only the lonely på YouTube och lyssnar på den medan jag skriver. Jag älskade sången när jag var ung och gör det fortfarande nu när jag är gammal. Vissa sånger, låtar, melodier stannar kvar i hjärtat och de följer en genom livet. Det är härligt.

Av en mycket speciell vän fick jag ett så fint hjärta i rosenkvarts. Min vän och jag har förts samman av en anledning och vi delar ofta de svåra frågorna. En dag kom det här vackra hjärtat på posten.

Jag är glad för det vackra hjärtat och glad för att två maskrostanter funnit varandra och blivit vänner. Det är vardagslycka. Rosenkvarts är ju en skyddssten och jag köpte rosenkvarts åt min dotter när hon var liten. Numera är det barnbarnet som köper olika stenar. Om han har koll på vad de står för vet jag inte men jag tror han får nog de stenar han behöver till sig.

Sedan finns det ju olika stenar. Jag minns när dottern och jag varit på utlandssemester och samlat fina stenar på stranden. Där var det nära att man fick betala övervikt den gången. Men jag gillar stenar. Inte bara polerade eller trumlade som det kanske heter utan även vanliga naturstenar.

Nu är det dags för mig att parkera mig i fåtöljen och ta fram stickningen en stund. I morgon börjar F1-helgen med två träningar och då blir det till att lägga upp och sticka nallekläder. Det har blivit en vana att jag gör det sådana helger. Det är lagom arbete med det. Ett öga på tvn och ett på stickningen. Här är förresten två stycken som fått kläder på kroppen.

Så nallarna och jag vinkar adjö för idag och hoppas att vi ses snart igen.

Jag önskar att ni alla har en riktigt fin torsdagskväll…….med eller utan nostalgibilar

Fynd och gåvor

08 Aug 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Som ni kanske kommer ihåg så har jag en vän som syr nallar, taxar, kattor och husmoderspåsar och en hel massan andra saker. Husmoderspåsarna innehåller lite av varje som samlats in och köpts in. Jag brukar försöka komma ihåg att handla och ha ett litet lager av olika saker här hemma så att jag kan skicka vidare lite då och då. Påsarna ska hjälpa kvinnor i flyktingläger att t ex kunna sy i knappar och laga kläder. Så nål och tråd behövs alltid men det är inte alltid jag har fått fatt på det. En kam så man kan kamma sig själv och sina barn och ett gäng plåster för familjen är också något fint att lägga i påsen. Här ska ni få se vad jag fått från vänner och vad jag fyndat själv.

När min vän T var på besök så hade hon med sig lite smått och gott som jag hade att fördela till olika ändamål. Schampo, balsam och luktagott finns kvar här hos mig än så länge men hårband, saxar och nagelvårdsattiraljerna har gått vidare till Hålanda för att hamna i husmoderspåsar. Övrigt kommer att delas ut lokalt.

Ibland när jag har tur och får följa med på utflykt då står ju glädjen högt i (bil-)taket. En utflykt till det fantastiska Huset i Hällby gjorde att jag kunde fynda alldeles nya tyger som jag sedan skickade till symaskinvirtuosen i Hålanda för att omvandlas till både gosedjur och annat. Det blev 2 kg tyg i det ena paketet. Jättefina tyger som det var så himla kul att skicka.

Nästa paket blev ett blandpaket med både tyg och lite till husmoderspåsarna. En del såg ni på första bilden och så har det lagts till plåster och som jag köpt på In & Finn och packar om i plastpåsar som inte stjäl så mycket plats som kartonger. Trådrullar och ett litet sykit plus en sax som jag fått av en kompis och så ett par pennskrin/necessärer som jag köpt jättebilligt på Ö&B.

Nere på In & Finn har dom jättebilliga plåster och kammar så jag har köpt på mig i omgångar. Det är ju bra när man kan komma undan lite billigare. Jag har nog tjugo paket plåster hemma som jag ska plocka ur kartongerna och lägga i plastpåsar sorterade i olika storlekar. Då spar man frakt och får rum med lite annat istället för bara stora kartonger. Även DollarStore har ibland bra pris på både tandborstar och plåster. Då får man passa på.

På Tradera hittade jag dessa glada knappar som också ska få åka till Hålanda tillsammans med plåster och kammar. Ibland är det billigare att köpa nya knappar än att köpa begagnade på t ex Röda Korset. Så här fick jag 100 glada knappar för 9:- och så tillkom ju portot 13:-. Kanonbilligt var ordet sa Bull! Jag har mina tentakler ute och ligger och lurpassar på ett stort gäng vita knappar och ett gäng svarta knappar också.

Jag har dock inte bara handlat till välgörenhet utan jag har varit väldigt snäll emot mig själv också. Vid utflykten till Huset i Hällby fyndade jag ett tungt gammaldags vaddtäcke till vintern. Ibland undrar man om saker och ting någonsin varit använda. Nytvättat och härligt kommer jag att bli omsluten av detta täcke som jag ju inte kommer att se eftersom det kommer att ligga i påslakan men jag kommer att känna tyngden och det blir så skönt. Jag är verkligen kär i det här täcket.

Inte nog med det. Ni vet ju att jag har kanonfina kompisar och vänner som skämmer bort mig mellan varven. Här har det varit fest i Kapernaum må ni tro. Tack bussigaste A. Jag har ju verkligen svart bälte i att äta och njuta av att göra det så det passar mig ju perfekt med en överaskningsmacka med massor av räkor. Dessutom har det ju lite då och då lämnats ostmackor både vid dörren om jag är hemma och i brevlådan om jag är ute och flaxar. Så svälter gör jag då inte.

Ja jisses det här blev ju ett vardagslyckeinlägg igen för nog är det en rejäl vardagslycka att både kunna ge och få ta emot. Man har en hel massa att vara tacksam för. Jag är så tacksam för att jag får vara en länk i en väl fungerande kedja av människor som tillsammans vill göra skillnad.

Ni är väl rädda om er på alla sätt och vis hoppas jag för ni vet väl att vi alla är värdefulla. Var och en på sitt sätt. Vi behövs. Jag skickar en stor varm coronafri cyberkram till er alla och hoppas att ni har det så bra som ni bara kan.

Jag hoppas ni alla har en fin och solig måndag…….med eller utan räkmackor

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag