Mitt kök

Mitt kök var så skruttigt och tapeterna var så eländiga, färglösa och fula så jag bestämde mig för att försöka bättra på det hela med lite färg.  Ja nu kan jag ju inte måla så stora ytor själv p g a yrkesskador i nacke och axlar. Som tur är så finns det ju somliga som har det som yrke så då kan man hyra in en sådan figur. Det gjorde jag. En härlig tjej som gått ut målarskolan (eller vad det kallas) och som jobbat lite åt en firma men som just nu gick utan jobb.

Så här såg det ut innan jag började och när jag plockat ner allt från väggarna och makat ihop kökssoffan och bordet mitt på golvet. Bägge är så våldsamt tunga så det går banne mig inte att kånka runt på dem hur som helst. Det fick bli plast över och det funkade finfint.

DSC02882.JPG

DSC02888.JPG

När jag släppt lös brallisen i färgburkarna blev det genast mycket……ja vad? Ljusare? Roligare? I alla fall väldigt annorlunda. Se här

DSC02926.JPG

Ja nog blev det både ljusare, roligare och lite annorlunda. Det är ju ingen lätt färg och jag skulle tro att jag kommer att tröttna så småningom. Men så då har jag tre finfina äldre tapetrullar i mina gömmor och dom ska upp på väggen om jag så ska spika upp dom.

Så här blev det när det var färdigt

DSC03021.JPG

Det blev lite mer lattjolajbans tycker jag. Lite mer jag. Ibland känns det nödvändigt med radikala förändringar och jag som person mår bra av färger. Ofta är man nog lite för feg för att våga fläska på med en udda färg men det är ju egentligen inte värre än att det går att måla över eller tapetsera över.  Dessutom är jag ingen person som slaviskt följer modet vad gäller färger och inredning. Det var nog en onödig kommentar för det har ni som följer mig redan sett och förstått på mina bilder härifrån.  Men för att inte göra hela köket till en cirkus så ser det ut så här på motsatta väggen.

DSC03116.JPG

Jag gav mig själv lite vardagslycka häromsistens när jag handlade på ICA Maxi. Så gott men jag ska ju akta mig för lakrits eftersom jag har högt blodtryck. Men någon gång ibland kan man ju unna sig lite Chili & Lakritsglass. Mums.

DSC03101.JPG

Nu har jag även lyckats sticka klart och fästa trådarna på filten så nu ska jag ge mig i kast med att fästa trådarna på alla mössorna som jag hittade under filten i korgen. Sen tror jag att jag ser slutet (nästan) på ufo:na.

DSC03147.JPG

Den är stickad av två stycken nystan Big Verona som jag fått av min granne A-M och ska vikas ihop och läggas i välgörenhetslådan där den har gott om sällskap.

Nu hoppas jag att ni har en riktigt bra och fin söndag…….med eller utan glass

 

Det som göms under en filt……

…….kommer ju ofelbart fram när man lyfter på filten. Tyvärr. Jag hade ju satt upp mål för mig själv för att komma igång med stickning och annat hantverk igen. Det gick ut på att göra klart mina ufon innan jag fick börja med något alldeles nytt. Det gick åt pipsvängen alldeles på direkten kan jag säga.  Mössan är ju klar och på bilden nedan ser ni att Yemenvästen också är klar och att jag tagit fram den halvfärdiga filten för att sticka vidare. Garnet är Big Verona som jag har fått av min granne A-M. Filten ska också gå med i välgörenhetslådan och passas ihop med lite mössor och yemenväst.

DSC03102.JPG

Heja mig tänkte jag. Nu ska jag bara sticka klart filten så kan jag börja med något helt nytt. Trodde jag. Detta var vad jag hittade under filten i korgen

DSC03103.JPG

Mössor. Många mössor. En disktrasa i lin och en skrubb. Gemensamt för alla dessa är att inte en jädrans tråd är fäst. Så efter filten, eller som mellanstick, ska dessa trådar fästas. Kan ingen uppfinna ett självfästande garn. Det vore väl banne mig toppen. Nåja det är väl bara att ta tag i det hela. Dessa mössor är stickade av garn som jag fått till skänks av en kamrat och skall användas till välgörenhetsprojekt. Tack snälla T.

Jag har några projekt som väntar på att påbörjas och slutföras.  T ex sätta upp gardinstängerna i köket, fixa en kudde av två små filtar jag tagit hem ifrån Kan och Vill samt ett pallprojekt som verkar tjurigt. Men detta är saker som jag kommer att visa upp här vartefter de blir påbörjade och allra helst klara. Men jag är lite som Orsa kompani: jag lovar ingenting bestämt. Det blir lite som det kan.

Men så behövs lite vardagslycka och det har jag redan fått mycket av idag. I förmiddags kom min vän B och plingade på dörren och vi satt mitt emot varandra vid köksbordet och pratade om livet och och dess krokvägar. Inte nog med det för tidigare hade en arbetskamrat mailat och frågat om jag ville äta lunch med henne och en manlig kollega. Så klart jag ville. Så nu är jag hemkommen från lunchen och en liten promenad i snövädret. Tack T och R för härligt sällskap och för att ni hämtade upp mig.

Vardagslycka kan också vara att ha förmånen att få träffa den här lille gynnaren var femte vecka när det är dags för pedikyr. Världens finaste Pepsi.

DSC03010.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en kanondag……med eller utan en storögd ulltuss i näven

Vackra bilder, något rart och ufon

Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga  i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt.  Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen

DSC03054.JPG

Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.

Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.

Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.

DSC03050.JPG

Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad  till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.

När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.

DSC03096.JPG

Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint.  Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.

DSC03100.JPG

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon

Värme åt olika håll

DSC02066.JPG

När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet.  Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.

Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag.  Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering.  Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.

C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se

DSC02123.JPG

Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program  om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.

Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse.  Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt.  Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.

Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket

 

 

Mössor, en gris och en ren

Ja det här inlägget blir lite blandat för jag har samlat på mig bilder som inte blivit skrivna om tidigare. Så nu börjar vi.

Dottern som är rapp i tassarna har virkat en massa vändbara mössor som jag ska ha med mig när det är marknad. Nu gick det några på sista marknaden men resten får ligga till sig till nästa års höst och vintermarknader. Mössorna är jättefina och väldigt stadiga. På ena sidan är dom randiga och vänder man på dem blir de rutiga eller lite våffelmönstrade. Den rosa mössan är vänd så där kan ni se skillnaden.

DSC02045.JPG

Sedan tog hon och trollade ihop en mössa åt sig själv. Men man ska ju inte vara lik alla andra så hon gjorde en tofs som var nästan lika stor som huvudet. En rolig mössa blev det i alla fall.

DSC02072.JPG

Sen har jag ju min goa vän och granne B som fixar och trixar med garn och stickor. Jag fattar inte varifrån hon får alla roliga mönster för ofta gör hon grejer som jag aldrig tidigare har sett någonstans. Hon vågar sig på, testar och får till slut ihop något som alla tycker är jättefint, roligt eller häftigt medan hon själv nästan aldrig är nöjd med resultatet. Den här gången har hon gjort en adventsgris som man använder batteriljus till. Jag tycker att den är jätterolig. Annorlunda och ovanlig.

DSC02043.JPG

När vi nu ändå är i djurvärlden så ska ni få se en bild på vad jag hittade i Västerås då jag var där. Lite överallt i stan så är olika djur utplacerade och en del gör reklam för något. Den här renen låg i badet och gonade sig nära Stora Torget. Det blåste kallt ute och jag nästan kände hur skönt det skulle vara att krypa ner i ett varmt bad. Vilket jag också gjorde när jag kom hem från utflykten.

DSC02026.JPG

Dagens vardagslycka får vara de fina nystanen som min kamrat T gav mig sist vi träffades. Tro mig eller ej men jag har lagt upp och börjat sticka på en dubbel halsduk. Stickningen har jag liggandes hos Lilla Tanten för det funkar bäst att sticka när jag är där. Då har jag sällskap och hon är van vid att jag alltid stickat när vi setts. Det som stickas eller virkas av garn jag fått till skänks går iväg till olika insamlingar som ska ge värme åt frusna barn. Vartenda nystan är värdefullt och kommer till stor nytta. Visst är det väl fint och värdefullt att man har vänner som tänker på en i olika sammanhang. Som tänker på att ta tillvara på t ex garn för att lämna över till mig. Då blir man en länk i en kedja som ger fjärrvärme. Det är fint och jag hoppas att de som skänkt mig garn tänker på det. Att garnet gör dem till värmegivare till någon frusen liten.

DSC02069.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin helg……..med eller utan adventsgrisar.

 

 

 

Tuff tuff tuff

Som ett litet trött tåg tuffar jag vidare i tillvaron. Hur jobbig resan är beror på hur många vagnar man väljer att släpa på. Jag försöker lätta bördan hela tiden och ibland går det alldeles lysande och då svischar man fram på spåret så lekande lätt. Men ibland blir vagnarna för många och för tunga och då är det motigt ett tag igen. Men man får inte släppa taget utan tuffa på i den takt som är för dagen.

Jag hittade i alla fall två yemenvästar i mina gömmor och dessa hade jag inte sytt ihop. Det har jag gjort nu. Sedan for de rätt ner i välgörenhetslådan. Denna låda är så full nu så locket vill inte riktigt gå ner. Dags att skicka iväg lite värme snart igen.

DSC01883.JPG

Jag har dock fortfarande inte kommit igång med stickning och virkning men jag försöker locka mig själv till att starta upp arbeten inför vinterns marknad. Jag köpte två nystan moa-garn som jag brukar tycka väldigt mycket om att sticka av. Det gäller dock att göra rätt från början för det är nedrans svårt att repa upp. Öglorna hakar i varandra och vill absolut inte släppa taget. Gör man rätt så blir det jättefint och ser nästan ut som fårskinn när det är stickat och klart.

DSC01884.JPG

Vi har haft målare här som målat om trävirket högst upp på huset. Jag har med skräckblandad förtjusning tittat när en av killarna jobbar. När han rör sig i korgen och när han lutar sig utåt så svajar korgen och jag måste skyndsamt skutta in igen för att inte få dåndimpen. Jag som är så jädrans rädd för höjder så jag har varit ute på balkongen två gånger sedan vi flyttade hit för 29 år sedan. Går f ö helst inte upp på en stol heller utan att hålla i mig för kung och fosterland. Den här killen är banne mig en hjälte. Skulle det inte finnas modiga människor utan höjdrädsla så skulle väl husen ramla samman över oss. Heja alla modiga!

DSC01912.JPG

Vardagslycka är när raraste grannen A-M kommer hem från landet och har med sig blommor till bordet. Omtanke och vänskap. Det är fint.

DSC01906.JPG

Till sist, världen är allt bra vacker ibland. Det känns storslaget och man blir förundrad över hur en mörk himmel på ett tjillevipp kan ändras till något fantastiskt vackert.

DSC01909.JPG

Jag hoppas ni alla har en bra början på veckan……..med eller utan grabbar i korgar.

 

 

Hit och dit och upp och ner

Ja kära läsare jag måste väl erkänna att livet inte är helt lätt mellan varven. Det går upp och ner och hit och dit. Ibland tycker jag att jag kommit en bra bit på vägen men så dimper det ner papper från skattemyndigheten eller återbetalning av bilförsäkring. Då rutschar man raskt tillbaka några steg igen och livet känns plötsligt ganska besvärligt och glädjelöst.

Av de skälen följde jag inte med min kamrat ut på marknad den här helgen. Jag behöver tid och ro ett tag igen. Men eftersom jag kämpar hårt för att inte fastna i en negativ spiral så ägnar jag det här inlägget åt sådant som är positivt och roligt. Livet är ju trots allt ganska bra bara man har förmågan att se och ta till sig olika saker. Så nu tar vi ett tag i vardagslycko och glädjehögen.

När jag en dag under sommarlovet skulle möta upp barnbarnet utanför hans port för vidare gångpromenad hem till mig så fick jag syn på den här gossen. En liten kille som utan större bekymmer tog sig fram på enhjuling. Jösses alltså, jag som har svårt att hålla mig på två hjul tänkte jag och mindes hur jag kravlade omkring på garageplanen för lite sedan. Imponerande kille

DSC01872.JPG

Paisley, detta underbara mönster. Visste ni att det egentligen härstammar från Persien, nuvarande Iran. Sedan har det färdats över världen och hamnade så småningom i Skottland där det döptes just till Paisley. Efter staden tror jag.  Dottern kom i alla fall på visit iklädd en  rosa paisleymönstrad klänning. Jag tyckte det var kanonfint och nästan lite gammeldags. En vacker kvinna med sin pappas vigselring i en kedja om halsen.

DSC01863.JPG

Jag lever  någon slags självvalt eremitliv och har gjort så länge. Jag behöver avskildheten, ensamheten och tiden att helas. Men ibland kliver jag utanför min trygghetszon och då träffar jag med stor förtjusning mina diakonivänner. Vi är tre damer som alla jobbat med hemlösa på ett eller annat sätt. En av damerna är diakoniassistent inom svenska kyrkan och hon ägnar mycket tid åt att besöka sjuka på lasarettet och i hemmen. Helt ideellt. Båda två har arbetat på härbärget som anställda. Vi har alltid mycket att prata om och när vi skiljs åt så känner jag mig alltid starkare, gladare och mer beslutsam. Jag tror vi är riktigt bra för varandra faktiskt. När vi träffas så brukar vi nästan alltid välja samma restaurang för dels är maten kanoners och dels känner personalen oss och är otroligt snälla. Vi brukar bli sittande åtminstone tre timmar och killarna som har restaurangen uttrycker ofta sin glädje över att vi kommer regelbundet. De sticker till oss lite extragodsaker och frågar alltid om det är något vi vill ha eller behöver. Jag brukar skoja och säga att jag vill ha tre filtar och tre kuddar för då kan vi bara välta omkull och sova middag när vi ätit färdigt. Än har det inte synts till några sådana men man vet aldrig med de där killarna.  Men salladerna och maten är toppen på Phoenix.

DSC01871.JPG

Ja och så lite om Lilla Tanten. Vi har ju setts ett antal gånger under sommaren och jag har tagit ut henne i rullstol och vi har varit på äventyr som hon säger. Hon är glad och rolig och vi skrattar mycket tillsammans. Visst blir det ledsamt ibland när hon frågar varför mannen min inte kommer. Då säger jag att du vet väl att han är borta. Javisst ja säger hon och minns att begravningen var så otroligt fin med sång och musik framförd av hans kamrater.

Men oftast har vi väldigt skojigt. Hon tycker att jag pustar och frustar mycket när jag kör henne i stolen i uppförsbackar i hetaste solvärmen. Då har jag ju lite olika förslag på hur vi ska lösa det problemet. Bl a föreslår jag att hon ska köra mig ett tag så får hon känna på. Men av någon underlig anledning skrattar hon bara åt mig och tvärvägrar.

Vi tittar på kort ibland och pratar om släkt och vänner. Hon är ju 91 år och ibland lite trött i mössan så som man faktiskt får vara i den åldern. Ibland blir det knasigt när vi tittar på bilder och då skrattar vi åt det. Hon ger mig fantastiskt mycket glädje och energi trots att vi båda bär på samma sorg. Kanske just därför. Jag älskar den här Lilla Tanten.

Nu kommer jag på mig själv igen med att vara riktigt jädrans snurrig och glömmig. Jag har inte en susning om jag tidigare lagt in den här bilden. Förresten har jag svårt att ens komma ihåg vad jag gjorde igår. Ibland hänger inte huvudet med riktigt ordentligt men det är väl också en del av processen. Så nu lägger jag in den här bilden i alla fall och är det repris så får ni ha överseende med det.

Jag har en så fin arbetskamrat som ser och förstår hur saker och ting är. En dag kom fina T med en kasse garn som hon övertagit. Jag blev jätteglad även om jag inte har kommit igen med handarbetandet. Men garn kan man väl aldrig få för mycket av eller hur. Nog är det väl fint och värdefullt att ha sådana bra kamrater som skänker grunden till fjärrvärme. För nog ska det bli värmande mössor och annat av dessa garner. Sedan får de färdiga sakerna färdas vidare mot mål där de verkligen behövs. Jag tänker ibland på att en vanlig enkel mössa kan rädda livet på en liten som inte själv mäktar med att hålla värmen på nätterna. När jag tänker på det så brukar stickorna virvla och nästan jobba mot målet på egen hand. En sån liten sak som en mössa kan rädda liv. Det är fint. Så tack finaste T för all värme du kommer att ge många små genom din gåva.

DSC01853.JPG

Idag är det lördag och jag har satt upp pyttesmå delmål för den här helgen. Bara för att inte bli sittande utan att jag gör små saker som jag blir glad av att ha gjort när det är färdigt. Inga stora kliv utan mer små babysteg eller milt hasande gång. Men framåt ska jag banne mig.

Jag hoppas ni har en bra lördag……….med eller utan paisleymönstrade pinglor

 

 

 

 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag