Oh så härligt med sol / Neeej nu kom solen

Efter blåst och gråväder så blir man ju skuttande glad när solen bara vräker ner och värmer våra småfrusna människosjälar. Då är det ljuvligt att ta en promenad utan att behöva vara påpälsad från topp till tå. Man kan sätta sig på någon plats där det är lä och ta sig en kaffetår. Man längtar efter att det blir vår fullt ut och sedan en fin sommar. Man njuter.

Baksidan av solmyntet är att när solen kastar sig över mina fönster och ett halvårs skit sitter på utsidan och bara ser så grått, fläckigt, dammigt och skräpigt ut det är då jag stönar: neeeeeej jag vill inte ha sol. Jag känner att jag vill samla all smuts och lämna tillbaka till värmeverket som ligger en bit bort. Jag njuter inte av att det ständigt är svarta partiklar på utemöbler och fönster. Näääää, då känner jag mig tjurig.

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt och är redo att visa upp glädjespridaröverraskningar eller rättare sagt: vardagslyckor.

När jag längtat efter att äta en samla men inte kunnat ta mig till affären och min tankeläsande kompis A längre bort i längan ringer på och lämnar en semla med orden: vi ska väl ha lite fredagsmys idag. Är inte det bussigt så säg. Man blir varm i hjärtat.

Eller som igår när det ringde på dörren mot kvällen och samma kompis lämnade en halv pizza till mig. Vi brukar dela en pizza, han tar skinka på sin del och jag räkor på min. Det är precis lagom. Jag ser fram emot att vi ska kunna umgås inomhus och äta tillsammans då och då. Corona har ju gjort det omöjligt tidigare och vi får vara lite försiktiga fortfarande. Vardagslycka de luxe är att ha vänner som tänker på en och som visar omtanke. På det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.

Naturen ger oss allihop här en hel massa vardagslyckor om man bara har tid att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Här bjuder jag på några av naturens under eller konstigheter. Varsågoda och njut!

Trädet har stått på sin plats en bit ifrån mitt hem men jag har nog aldrig uppmärksammat hur det ser ut innan. Just nu tycker jag det ser ut som en karikatyr på något ”bauta” från någon tecknad serie typ Asterix. Jag måste gå tillbaka i sommar och se hur det ser ut när det grönskar.

Jag har ju en ganska stor nyponbuske utanför mig och den är självsådd som så mycket annat här. Just nu är det ju bara kala grenar. MEN, titta här vad som gömde sig mitt i busken. Två bladpar, flikiga och fina, små små. De hade nog haft någon slags inbördes tävling i busken om vem som skulle våga sticka ut sina blad först och de här två vann. Grattis!

Lite till höger om den här busken och nere i gruset hittar man de här glada gynnarna som öppnar upp sig för solen på förmiddagarna och sedan sluter sig till natten. Så vackra och de ger hopp om vår. Dessutom blir de fler och fler för varje år.

Sedan har jag ju en novemberkaktus inomhus och den tycks helt ha tappat tidsuppfattningen eller kompassen för den blommar för fullt just nu i mars och den blommade ju även i november. För min del får den blomma precis när den vill för jag tycker blommorna är ljuvliga. Jag har tre stycken novemberkaktusar i samma fönster men det är bara den här som fått fullständigt spatt och spader och blommar hej vilt bara för att den både vill och kan.

Jag har ju fått så mycket garner av min vän C och jag stickar och stickar och tar i från tårna för att fixa till värme till både höger och vänster. För lite sedan skickade jag ett paket till Morsan på Malmskillnadsgatan via Klara kyrka i Stockholm. Elise Lindqvist fick lite värmande sjalar och en mössa att dela ut till sina flickor som far illa. Underbara Elise som blivit så illa åtgången av livet tidigare men som har ett så stort och varmt hjärta och förmåga att ta till sig dessa flickor som blir utnyttjade och illa behandlade precis som hon själv blev tidigare. Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa Elise, att visa att vi bryr oss om henne och hennes flickor. Vardagslycka är att kunna öppna sitt hjärta utan att döma. Tack snälla C för garner. Halskragen till höger kommer från min dotter och är tjock och jättevarm. Tack S.

Ett litet tips till er som har DollarStore i krokarna där ni bor. De säljer tandborstar och plåster billigt. Jag har köpt på mig ett helt gäng av båda delarna och ska väl köpa mer när jag kommer dit nästa gång. Jag har startat upp en stor korg där jag förvarar plåster, hårda tvålar och tandborstar samt tandkräm. Tänkte att det är bra att jag har översikt över hur mycket jag har så när det behövs på olika ställen så är det bara att plocka upp och skicka och sedan köpa nytt och fylla på lagret. Sådana här plåster skickade jag till I B i Hålanda och hon använde dem till sina husmorspåsar. Nu får jag se vem eller vilka som står på tur att behöva få skickat till sig.

Nog får man väl lov att säga att det är vardagslycka att kunna gå och handla bra-att-ha-saker och lägga upp som lager tills de behövs. Man ser folk som fått lämna allt och bara har med sig det som de går och står i. Så är det i krigets Ukraina och i alla andra krig men så är det även för kvinnor och barn som får lämna sina hem hux flux på grund av våld i hemmet. Då är det tur att vi har våra kvinnojourer.

Jag hoppas ni har det bra allihop och att ni fortsätter att vara rädda om er och hålla lite avstånd även om man lättar så smått på sina personliga restriktioner. Vi behövs ju länge än och vi ska ju hinna med mycket skojsigt framledes så häng i och var försiktiga.

Hoppas ni har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan en halv pizza

Nya året tuffar på

och jag hoppas att ni alla har kommit igång med året på ett bra sätt. Det har ju varit lite bloggtorka från mitt håll här och det beror mycket på att jag haft lite uppförsbacke ett bra tag men jag kämpar på, ibland i motvind och ibland i skaplig medvind.

Eftersom jag tömde lådan före nyår så är det ju på tiden att den börjar fyllas med värmande plagg igen. Tre små Jolly Jacket hamnade i botten. Jag gillar att virka JJ för det går fort som rackarns och det passar mig. Det har blivit några fler JJ och lite halsdukar och mössor. Vintergrejerna ska jag skicka iväg så de kommer dit de ska medans det ännu är kallt och eländigt. JJ får stanna här i sin låda tills det är dags att skicka till någon insamling som efterlyser smått för barn. Alla tre JJ virkade i garnet Marino Soft.

En riktigt bred lång halsduk blev det utav fyra nystan luddigt acrylgarn som jag haft i mina gömmor väldans länge. JJ är virkad av garnet Signe.

Jag gillar ju att göra smått smått så det har blivit några små filtar till Sofia och som ni alla vet så används dessa små filtar vid kistläggning av små små bebisar som det inte gått så bra för. Man stickar/virkar in så mycket värme och kärlek i dessa små filtar och hopp om att föräldrarna får känslan av att deras små inte fryser där de ligger. Så det kommer att bli en och annan Sofia-filt då och då för de värmer mitt hjärta när jag arbetar med dem. Vardagslycka är att kunna värma på så många olika sätt. Här kommer ett par bilder på vad jag skickat nu.

Jag har ju en dotter som är väldigt duktig på att virka både stort och smått och jag tänkte visa upp en halsduk som hon har virkat. Hur hon har gått till väga har jag inte en susning om för hon plockar lite här och lite där och gör sina egna virkmönster. Här är det ”ploppar” på ena sidan och rutor på den andra. Garnet är Cookie.

Jag skrev ju före jul och visade bilder från julmarknaden i Westerqvarn. Då lovade jag att visa bild på vad jag köpte till julklapp åt min dotter. Här kommer då bilden på den lilla tovade väskan med nåltovad pippifågel och fuskpäls som utsmyckning. Jag blev störtförälskad i den. Liten och jättesöt. One of a kind, precis som min dotter. Jäklar också nu ser jag att prislappen sitter synligt. Jag vet ju inte heller hur man redigerar bort sådana drulligheter. Så typiskt mig. Blunda med ena ögat så kanske ni missar den lilla lappen.

Ja det var lite av vad som stickats o virkats sedan sist. Det här med att handarbeta är ju något som drivs av lust. Man ska tycka att det är kul att hålla på. Ibland tycker man ju inte det och det kan gå långa tider innan man lyfter en stickning eller virkning. Men det är ju precis som i hela livet. Ibland går det upp och ibland går det ner. Huvudsaken är ju att det inte blir för höga toppar eller för djupa dalar. Det bästa är ju om man kan hålla sig till att det blir små gupp.

Vi får hoppas att 2022 blir ett fint och bra år för oss alla med bara små gupp på vår väg framåt. Låt oss också hoppas att pandemin ger vika och att vi åter får träffas på precis det sätt vi vill och önskar. Det gäller nog bara att inte ha för bråttom för vår hälsa är viktig och vi ska ju hinna med så mycket kul framledes. Så håll i och fortsätt vara rädda om er hela tiden. Jag tror och känner att det mest är upp till en själv hur man inrättar sig i att hantera pandemin. De ”lärde” som står på podiet och ena veckan delar ut restriktioner tar veckan efter bort dessa restriktioner och ändrar lite här och lite där. Det känns faktiskt inte som om dom (heller) har så mycket koll. Det känns för mig som om det är lite för många lösa boliner i det här. Detta innebär att jag fortsätter som jag gjort tidigare. Håller avstånd och tvättar händerna och umgås inte i grupp. Vi får ha våra egna privata restriktioner.

Men……nog måste även jag erkänna att det här börjar kännas tråkigt, trist, tradigt och förbaskat enahanda. Men vad är alternativet? Nä, just det mina damer och herrar…..VI ger INTE upp. Nix och never. Vi kör uttröttningsmetoden vad gäller pandemiski*en och vi kommer att vinna för vi håller emot och fortsätter att vara så rädda om oss och varandra som vi bara kan. Vi går mot ljusare tider. Både årstidsmässigt och pandemimässigt och då vill vi vara med. Allihop.

Jag hoppas ni alla har en bra början på året…….med eller utan tovade små väskor.

Julmarknad i Westerqvarn

Ja nu har jag varit iväg på marknad i vackra Västmanland. Det var många våndor och mycket funderingar innan jag bestämde mig för att verkligen vara med. Förra året var det ju inga marknader och jag har ju bara stickat och virkat till välgörenhet under pandemitiden så så värst mycket nytt hade jag inte att ta med.

Som hastigast stickade jag upp ett par julröda baggymössor och gjorde i ordning tre kransar. Resten av vad jag sålde var dels lite olika saker från en annan hantverkare och så dotterns igelkottar. Trots att man tycker att man inte har ett dugg så var bordet som vanligt knökfullt. Här ska ni få se kransar som jag totat ihop.

Det är ganska skojsigt att göra dessa men det var roligare förr när vi var två som satt vid bordet och var och en höll på med sitt men att man då i alla fall hade sällskap och kunde diskutera hur man skulle göra, vilka färger o s v. Nu sitter jag där själv och pratar och fast jag frågar mig själv så får jag banne mig inga vettiga svar och ingen har jag att skylla på heller när det inte går som jag ska. Jag brukade skämtsamt skylla på mannen medan han alltid skyllde på katten. Men nu är det som det är och det är bara att ånga på och göra det bästa man kan.

Jag var ju som sagt orolig för det här med smitta för jag har ju under hela pandemitiden bara umgåtts med min dotter och barnbarnet inne hos mig. Sedan har det ju varit en och annan hantverkare inne men vi har då rakt inte varit nära varandra och ibland måste man ju ta in folk.

Hur som helst så for jag och min marknadskollega dit. Redan det att jag åkte bil med någon var första gången sedan pandemin bröt ut och min kollega har så mycket större kontaktnät än vad jag har. Men den oron kunde jag glömma när jag kom till Westerqvarn för det var nästan chockartat hur mycket folk det var och att de flesta verkade totalt obrydda vad gäller smitta och annat. De trängdes hej vilt och stod i stora klungor. Vissa stunder var det så trångt så de trängde sig fram. Jag var då glad att jag kunde smita ut på verandan eftersom jag står vid en nödutgång. Chefen för hela bygget meddelade när dagen var slut att det hade varit publikrekord på lördagen. Långt över 1700 personer! Så mycket folk har det aldrig varit på en enda dag där under alla de år vi stått där.

Men som sagt lördagen var intensiv och jag hade inte tid att gå ifrån alls. Söndagen var lite lugnare mot eftermiddagen så då passade jag på att ta några kort. Först ut blir Thure Wiberg som visar hur man på ett kul sätt kan använda sig av korkar genom att arrangera dem snyggt och använda som underlägg för grytor och kastruller. Det finns ju många som spar på korkar från olika upplevelser. Herr och fru Wiberg gör så mycket annat vackert såsom skärbrädor, lampfötter, nyckelskåp och mycket annat. Om ni tittar på tidigare inlägg från marknader så dyker de upp både här och där med sina vackra hantverk.

Nu kommer det lite vackra handgjorda kuddar i linne med detaljer i fårskinn och så två par tovade tumvantar som är så vackra så de borde säljas som konstverk. Kvinnan bakom detta heter Susan Thörnqvist och är från Furudal, Susan Design. Hon hade även kläder, barnklänningar, väskor och mycket mycket annat.

Sedan ska vår fina granne Ulla som faktiskt bor i krokarna få visa sina vackra löpare i lappteknik. Hon har även väskor i samma teknik och så stickar hon handledsvärmare i ull och har mysko virkade riktigt tjocka pannlappar. Hon försökte lära mig knixet med var jag skulle sätta virknålen i vissa moment men när jag kom hem tror ni jag kom ihåg vad hon sagt då. Nääääää, just det, det gjorde jag inte. Jag får väl en ny chans nästa år hoppas jag.

Sist ut blir Tezz Design som även finns på facebook. En ung tjej som målar på porslin, tovar änglar, gör saker i betong samt virkar underbara sagodjur och stickar fantastiska saker. Gå gärna in och titta vad hon har att bjuda på. Hon håller på att utbilda sig till florist så i början är det många blomfoton men sedan kommer det en vild och salig blandning av allt möjligt kul och fint. Jag har en bild som jag så ända in i baljan gärna vill lägga ut här och nu men det kan jag inte för det som är på bilden ska min dotter få i julklapp. Jag är inte helt hundra på att hon läser min blogg men det är dumt att chansa. Ni får se efter jul. Jag säger som gossen Harrysson….spänningen är ooooooliiiiiidlig.

Ja det var vad jag hann med att flaxa runt och ta kort på. Det var som jag skrev förut en lite skrämmande upplevelse av att människor körde på som ”vanligt”. Jag börjar fundera på om det bara är jag som är ovanligt fjönsig och försiktig i överkant. Å andra sidan sk*ter jag i det och kör på mitt sätt fortsättningsvis också. Jag är bekväm med det och vill inte ha folk för nära.

Det var dock inte bara skrämmande utan väldigt väldigt kul att få träffa de hantverkare som jag bara träffar en gång per år och det är på Westerqvarn. Vi tycker om varandra och har trevligt tillsammans. Pratar och skojar. Man får en gemenskap i hantverket och i marknadslivet. Det är härligt och jag kände att jag så väl behövde få påfyllning av just den speciella känslan. Allt har ju en mening och det var nog meningen att jag skulle dit och få de goda energier som jag så väl behövde.

Solen sken hela lördagen och hela söndagen regnade det. Det slutade lagom till att vi skulle börja packa ut i bilarna och åka hem. Jag känner att jag blir väldigt trött efter en hel helgs ”marknande”. Det känns som om jag blivit alldeles för lat och bekväm under det sista året. Nåja, snart ska man ju börja skotta snö och hacka is så då får jag väl röra på mig ordentligt. Så jag fortsätter vila tills dess. Så jag orkar menar jag. Tjohooooo!

Jag hoppas ni alla har goda dagar…….med eller utan ullänglar och tovade vantar

Skickat, fått och så vackert rött

Som ni kanske minns så fick jag för en tid sedan både tyger och garner av en kvinna jag träffade på Röda Korset. Det var ju helt fantastiskt men jag tror ju inte på slumpen utan på att man förs tillsammans med människor av en mening. Här var då meningen att vi skulle ha ett samarbete som utmynnade i välgörenhet och så blev det. Jag har ju skickat två paket med tyger till I B i Hålanda och dessa tyger omvandlas till tröstisar och gosedjur till barn t ex i flyktingläger men även till barn här hemma i Sverige. Vi är ju dessvärre inte befriade från att barn har det svårt även här i Sverige.

Av garnerna jag fick har jag stickat upp detta: 11 mössor + 1 prematurmössa i mjukt rosa garn, 1 halsvärmare, 1 halsduk och 2 trekantssjalar. Detta är ivägskickat till Slättmissionens hjälpande hand där Ingrid ser till att fördela allt på bästa sätt. De kommer att värma många. Sjalarna är tänkta till någon äldre frusen kvinna för det är ju inte bara barn som fryser. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad med värme och omtanke. Tusen tack fina H W för dina gåvor, det här gjorde vi tillsammans.

I ett senare inlägg ska jag berätta om mina bravader med Postnord men ovan sända paket till Slättis har kommit fram för det är registrerat som emottaget. Så det får man lita på då. Ibland får jag rena nippran på PN och skulle inte ha något emot att samtala öga mot öga med någon ansvarig på det företaget. Dock är jag övertygad om att den personen inte skulle uppskatta samtalet lika mycket som jag.

Ibland funkar det dock som det ska och en dag hade det dunsat ner ett litet paket i min brevlåda. Man blir så glad så man skuttar när man får ”riktig” post numera. Det är ju så sällan. Ett litet fint paket ramlade ner i lådan och blev en vardagslycka för mig. Se vad jag fick

Jag skriver ju mycket vykort och här fick jag några till och det är kanonkul att fylla på i mitt lilla vykortsförråd. Jag är faktiskt i vykortspåsen väldigt ofta och tittar, väljer och skickar. Jag älskar vykort, garn och böcker. Den här boken handlar om svenskarna som emigrerade till Amerika och hur deras liv blev. Det ska bli spännande att läsa den. Tack till den goa värmlandstösen S A för gåvorna. Ytterligare vardagslycka till mig som jag ska sprida vidare när jag har läst boken och skrivit korten. Många får glädje av gåvorna.

Jag gillar ju färg som jag skrev om tidigare och när jag var barn så sa man att rött är sött. Det stämmer inte på den här för den är ju inte det minsta söt utan sofistikerad, passionerad och vansinnigt vacker i både färg, styrka och linjer

Jag är ett ufo när det gäller bilar och har absolut noll koll på dagens bilmärken och modeller. Men den här kan man ju inte missa. En röd Ferrari på min gata i stan. När jag stötte på den på min promenad så skenade jag hem och hämtade kameran för det tillhör inte vanligheterna att det står något så vackert här. Undrar hur det känns att sitta i den och sätta plattan i mattan och susa iväg. Förmodligen är det en helt fantastisk känsla. Fast man undrar var man kan utnyttja bilens fulla krafter här i Sverige där vi har hastighetsbegränsningar. Vill minnas att det förr fanns motorvägar med fri fart men de har nog upphört för länge sedan. Ja man lär väl inte få uppleva någon snabbfärd i en underbar röd Ferrari utan får väl nöja sig med minnena från åkturerna med Ford Fairlane 500, Ford Capri och en något rasslig Buick från ungdomen. Härliga tider och härliga minnen.

Ja nu har ni fått se lite av vad som varit här hos mig. Jag ligger så mycket efter med bloggandet. Ibland känns det lite som att jag får slut på orden men jag hänger i lite till. Ni ska få något mer innan jag smiter ut härifrån för att ta itu med lite köksbestyr eftersom dottern och barnbarnet kommer och äter lunch här idag. Jag skrev ju att den röda Ferrarin utstrålar kraft. Vad kan man då säga om den här krabaten

Vilken kraft och vilket mod att ta sig upp ur en spricka i asfalten och blomma så här vackert en bra bit in i september. Naturen är fantastisk.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin lördag ……………….med eller utan en röd Ferrari

Nu är det hett inte bara om öronen

Jösses amandus så himla varmt det är. Jag som inte gillar värme över 23 grader får snart både spatt och spader alternativt dånis dimpus på det här. Som tur är har jag ett fungerande kylskåp där jag kan lägga in klänningar eller t-shirts som jag blött i kallvatten och lagt i plastpåse. När det blir alldeles för varmt och man känner att topplocket är färdigt att gå då kan man ta på sig en iskall klänning och kyla ner sig. Det är så jädra skönt. Ett mindre alternativ är ju att blöta en handduk i kallvatten och vira om halsen. Kyler man nacken så känns det genast lite skönare.

Idag är det F1-race men det blir inget stickande av nallekläder för det. Jag brukar ju göra det under träningar och lopp men jag har lite annat pyssel som ska göras klart. Jag har i alla fall sytt ihop och fäst trådar på de klänningar jag hade klara och det här gänget lider inte av värmen trots att de är fullt påklädda. Den längst upp till vänster ser dock lite trött ut men hälsar att hon bara njuter av att titta på molnen och njuter av att sträcka ut sig på gräset.

Jag har tre stycken nallar kvar att sticka till. En kompis till mig skulle till IKEA men jag glömde att be om medskick så jag får väl försöka beställa på nätet vilket jag misslyckats med två gånger. Nåja, det är väl bara att försöka igen. Det känns dock inte så akut för jag ska göra klart de övriga tre nallarna och lägga i julklappslådan. Jag har en sådan där jag samlar saker som jag ska slå in och lägga under granen nere på Home Hotel eller Hotell Bolinder Munktell som det också heter. Där finns ju en gran till varje jul och man kan skänka paket till utsatta barn i kommunen. Vill ni veta mer så titta på inlägg som jag gjort före jul här i bloggen. I julklappslådan finns även en bunt målarböcker och askar med färgkritor som jag fyndat. Det här torde vara rekord för mig i att vara nästan klar med alla julklappar till denna låda.

Några tvättlappar i varierande storlek med garn från min vän C har fått åka till affc. Tvättlappar är ju jättebra grejer man kan göra med restgarner. Bara pussla ihop färger efter lust och glädje. Nu hade jag ju flera nystan av detta garn så det enda som skiljer dem åt är väl storlekarna. Ibland när det blir små tvättlappar så brukar jag tänka att det kan ju vara bra att det finns sådana också för då kan ju små barnhänder hantera dem bättre än en stor om de vill tvätta sig själva lite. Eller lära sig att tvätta sig med tvättlapp.

Det blir ingen nalleklänning till F1-racet idag för jag håller på att sticka och virka små små filtar som ska till Sofia S att användas vid kistläggning av små små barn som det inte gått så bra för. Det känns angeläget att göra det och det känns bra att stötta Sofia i hennes fina val. Hon har ett svårt jobb och behöver även hon omtanke och vetskap om att vi tycker att hon gör något fantastiskt. Här är några små filtar som är klara men jag håller på med ett par till för att utnyttja hela portokostnaden. Som ni ser så har jag gjort luddiga hjärtan och dom ligger lösa på filtarna så dessa kan man placera var man vill på filten sedan eller inte använda dem alls om man inte vill det. Jag lägger filtarna i var sin plastpåse med storleken angiven och info om att hjärtat ligger löst.

Ja mina vänner det var väl allt för denna varma dag. Jag hoppas ni alla är riktigt rädda om er och även om ni fått två vaccinsprutor så vill jag att ni fortsätter vara rädda om er för det känns som om det här inte är över på länge än.

Jag vill också påminna om att ni får försöka göra som jag, drick som en kamel. Man behöver dricka mer än vad man tror när det är extremvärme. Allra helst vatten för då blir knoppen, kroppen och njurarna jätteglada.

Jag hoppas att ni alla får må bra i värmen………..med eller utan hinkvis med vatten.

Ett pytt-i-panna-inlägg

Hej hopp på er allihop. Jag hoppas ni har det bra. Jag har lite små olika saker som jag tänkte skriva om idag så det blir ett lite oordnat inlägg men det blir så ibland. Jag har ju tagit det lite lugnare med stickandet och virkandet för det blev väldigt intensivt en lång tid och det blev lite tjurigt för nacke och axlar så nu går jag på halvfart och är nöjd med det. Jag stickar ju av garnet jag fick av K M som bor i en by nära mig men det visar jag när jag fått allt klart. Då är det bra att ha en dotter som är rapp i tassarna och har virkat ihop en hel hög med gulliga mjuka fina Jolly Jacket i prematurstorlek. Dessa kommer att värma små pyren som inte själva kan hålla värmen. De här är skickade till Slättmissionen nu i veckan. Ingrid vet nog vart dom gör bäst nytta.

Min goa granne A-M har stickat några fler prematurmössor som också gått iväg till Slättmissionen. Jag tycker det är så mysigt när hon ringer på hos mig och lämnar in en liten färdig mössa. Vi har ett väl fungerande lagarbete som gör att vi båda har varsin plats i en kedja av människor som vill ge värme åt små frusna. Det känns gott i hjärtat plus att man får en så fin gemenskap i arbetet. Eller inte arbete för det är ju en hobby som ger så mycket glädje. Här får ni se på de senaste i raden av mössor.

Jag förmodar att ni inte har funderat särskilt mycket över novemberkaktusar och deras levnad men ser ni det har jag. Hur fasen vet dom att det är november för det första? Hur vet dom att nu jädrar i min lilla trånga kruka är det dags att börja blomningen? Det funderar jag på. Jag som knappt håller reda på om det är tisdag eller torsdag när jag går här och larvar. Kaktusen är ju urgammal för den fanns ju i mitt föräldrahem och nu har jag haft den i 18 år och den står fortfarande i sin pyttelilla kruka och jag har aldrig varken fyllt på med jord eller planterat om den. Jag får en känsla av att om jag börjar mixtra med den då kommer den att kola av. Det vill jag inte så jag låter den stå där den står och ger den vatten en gång i veckan. Nu verkar dock den gamla ruskan fått både spatt och spader för nu har den en endaste men jättestor blomma hängande. Kan krukväxter bli lite senila och glömma tid och ordning tror ni? Eller också kanske den kände sig tonårigt uppkäftig och tänkte att nu sk*ter jag i att det inte är rätt blomningstid och tjyvblommar lite ändå så tanten får lite att fundera på. Hur det än är med den saken så har jag upplyst den om att det inte är november men att blomman var välkommen ändå.

Något mer som jag tänker på ibland och som jag är väldigt glad för det är att hur många böcker jag än läser så kommer jag aldrig i hela livet att kunna läsa så mycket så dom tar slut. Det kommer alltid att finnas böcker. För mig känns det tryggt och är en vardagslycka.

Vardagslycka är också en kaktusblomma som kaxigt visar upp sig på vårkanten och möjligheten att kunna sprida fjärrvärme eller närvärme. Man har så mycket att vara tacksam för och jag försöker påminna mig om det varje dag. Att få ha hälsan, kraften och glädjen det är något att vara tacksam för och inte ta för givet. Det har ju gått lite upp och ned vad gäller det sedan jag blev ensam så därför påminner jag mig själv om att vara tacksam för det jag har och för det jag har möjlighet att göra för både mig själv och andra.

Tillsammans kan vi uträtta små underverk i världen och tillvaron så jag tycker vi fortsätter att sprida värme och omtänksamhet. Var och en på sitt sätt och utefter sin förmåga. Ibland räcker det med ett telefonsamtal för att sprida glädje och värme till någon som känner sig ensam eller varför inte köpa ett fint kort och skicka iväg eller skriva ett brev som kan läsas många många gånger och på det viset skingra tankar och ensamhet. Tillsammans kan vi sprida vardagslyckor på enkla sätt. Tillsammans.

Jag hoppas ni alla har det riktigt bra………..med eller utan bångstyriga kaktusar

Tiden bara ramlar iväg

och jag tycker inte att jag hänger med i svängarna för det går så fort. Mina dagar går ju i sakta mak men ändå när klockan börjar närma sig fem så blir jag förvånad över att dagen nästan är slut och kvällen börjar.  Det är väl i o f s en väldig tur att man ständigt har saker att plocka och pilla med så att man inte blir sittande och rullar tummarna för då går nog dagarna sakta.  Ni som hängt med ett tag vet att jag har varit väldigt seg. Länge. Det är mycket som borde göras men lite som blir gjort. Istället för att göra de saker jag borde göra så tar jag stickningen och sätter mig istället. Ibland är det inte bra för att-göra-listan blir ju oändligt lång när inget bockas av och med det följer ju också en viss inre stress som gör att man inte mår ok. Så bäst att lägga bort stickningen en stund och se till att få göra strykningar på listan.

I förrgår plockade jag av allt från altanen och igår väldans tidigt på morgonen oljade jag den och till kvällen kunde jag ställa tillbaka allt igen. En sak mindre på listan.  Förresten ska jag passa på att tipsa om en sida som är toppen. Proppfull med goda idéer om allt mellan himmel och jord. Jag testade t ex att på min altan göra rent ett stycke med tralltvätt och ett stycke med  ”fönsterputs” från Ekotips där receptet är 4 dl vatten, 1 dl ättika och fem droppar diskmedel. Vilket av medlen tror ni gjorde renast på enklaste sätt? Jo rengöringsmedlet från Ekotips. Toppen. Funkar på det mesta faktiskt. Jag har blandat i ordning så jag har en stor sprayflaska under diskbänken och en mindre på toan. Det funkar banne mig kanoners!

Apropå toalett så hade jag ju problem med att det regnade in från taket så det var pölar på golvet på lilla toan uppepå. Jag fick ju nytt tak och nya lister och nu har jag tagit tag i problem nummer två med den toan. Den hade något fel med flottören (eller nåt) så det svämmade över vatten som rann ner i min klädkammare. Detta är ju åtgärdat och de sista åren har man bara kunnat använda toan till att göra nr 1 på eftersom den spolar så sparsamt. Nu har jag fått toan utburen och barnbarnet har tvättat väggarna och tejpat taklisterna så nu ska den här lilla lagom (not) tjocka damen bara riva bort listerna och  måla väggarna och färg finns, står i en stor fin hink i köket och bara väntar. Efter det ska jag ta hjälp av en golvfirma som får lägga in ny matta och höja tröskeln så det blir efter våtrumsnormen.  Sedan är det bara att införskaffa en ny fin tron. Så här ser toan ut nu. Den är så liten och smal så man får nästan backa in och färgen, ja den har dottern bestämt och målat när hon gick i skolan och hade något projekt på gång. När den är målad och klar så kommer väggarna att vara gula och glada men när det blir av lovar Orsa kompani inget bestämt. Som vanligt.  Det borde dock bli väldans snart för ni kan inte göra er en föreställning om hur knepigt det är att vakna på natten och vara vrålans kissnödig och försöka ta sig ned för trappan och in på toan nerpå. Det är då man tänker på att man borde kanske lyssnat mer på Susanne Lanefeldt. Kniiiiiiiip!

DSCN1187

Det har gått iväg lite ditten och lite datten också till olika ställen. Sista sändningen till Läkarmissionen med Easy Peasy Beanie-mössor och så min vän och granne A-Ms lilla gula mössa som står bredvid den blå till höger. Allt som allt har jag skickat 51 EPB-mössor. De går så himla fort att sticka så vips är dom bara gjorda. Nu har jag börjat sticka på yemenvästar till framtida insamlingar.

DSCN1233

Lite fler små prematurmössor som gått iväg till en annan insamling. A-Ms tre små mössor längst till vänster. Hon är på sitt nittioförsta år och är en helt fantastiskt härlig kvinna med ett riktigt stort hjärta för de små. Två röda och en liten gul mössa blev det den här gången. Det är kul och inspirerande att vi kan jobba tillsammans mot samma mål. Det blir en fin gemenskap.

DSCN0894

Jag avslutar det här inlägget med något väldigt fint. Bilden andas frid och ro och en otrolig skönhet. Det är så härligt att se att världen trots allt kan vara oerhört vacker trots allt som pågår. Vardagslycka är att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

DSCN1215

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag…….med eller utan lila toaletter.

 

Livet på sparlåga är helt ok

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Stickat och skickat och olika blommor

Läkarmissionen önskade mössor till nyfödda och då hoppade jag igång. Jag tog garn som jag fått från C och stickade upp 200g ljusrosa eller syrenfärgat garn, ett påbörjat melerat garn och ett litet nystan illgult garn. Här är resultatet av det

DSCN1024

Mössorna ser gigantiska ut men det är dom inte för de flesta är till prematurbarn. De små tossorna har dottern gjort och dom får åka med som en bonus. Mössorna går så himla fort att sticka då det bara är tre varv som man upprepar och för mig är det jättebra att jag slipper sitta och räkna och trixa. Bara att veva på som min kompis C brukar säga.  Mönster till Easy Peasy Beanie finns här på Läkarmissionens sida. Denna insamling håller på i juni också tror jag bestämt och sedan åker mössorna till dr Denis Mukweges Panzisjukhus.  Man kan ju också sticka upp ett litet lager av restgarner och sedan när det är nya insamlingar så tar man bara den lilla högen och skickar. De går alltid åt någonstans i världen och mössor räddar liv.  Lycka till med stickandet.

Lite blommor var det ju också utlovat och de kommer här. En av mina grannar gav mig den här fina blomman att ha på min utebänk. Nu blommar den ännu mer och det är nio stora blommor på den lilla plantan.  Tack snälla A som mindes tillsammans med mig.

DSCN0958

Eftersom jag är usel på att sköta blommor så har jag inga egentliga rabatter. På baksidan vid altanen finns det en liten fyrkant som blivit en rabatt i alla fall. Det är dels självsådda blomster som vitsippor och snödroppar. Där har jag också klämt ner de minirosor min man fick av grannarna och de har ju tagit sig som jag visat tidigare. Det sitter även en buxbom där som jag fick av härliga roliga L som bodde i längan men som tyvärr gick bort för ett år sedan. Han tittar nog ner och känner sig nöjd över att jag i alla fall inte lyckats ta kål på den (som på så mycket annat). Men nu var det blomprakt det skulle handla om och se här. Nog har jag blommor allt. Inte för jag vet varifrån de kommer men en på var sida om staketet. Jag älskar ju gula blommor så de här två gör mig riktigt glad. Vardagslycka är när det oförhappandes ploppar upp två gula glada prästkragar som gör precis som man ska nu i dessa coronatider…….de håller avstånd.

DSCN0998

Sista blomstret kommer på ett helt annat sätt. Ett bra och miljövänligt sätt är jag säker på. Jag hade besök av min granne B som hade sytt  frukt-/grönt-/potatispåsar av en gammal gardin. Jag fick två påsar av henne och den ena lade dottern beslag på direkt och hon meddelar att hon tar hem två kilo potatis i sin snygga retropåse. Så här har ni ett bra tips om ni har gamla trådgardiner liggande till ingen nytta. Tack snälla B.

DSCN0991

En nära person sa nyligen till mig att ”man kan inte rädda alla” och det är ju en sanning i sig men dom orden har följt mig sedan dess. Jag vill inte att barn ska fara illa, jag vill inte att djur ska fara illa, jag vill inte att gamla ska fara illa, jag vill att världen ska vara lite snällare, varmare och mer kärleksfull men så ser det ju inte ut överallt idag.  Jag vill rädda alla men jag kan inte. Det gör ont att veta det men jag måste ju acceptera att det är så och göra det bästa jag kan ändå.  Så jag fortsätter hjälpa där jag kan på det vis som behövs just där och då. En liten pyttemössa kan rädda en babys liv, en liten filt kan ge extra värme, en kram till en ensam ger både närhet och värme, glass till kvinnojourens barn och kattmat till katthemmet. Det finns så många sätt att försöka göra något gott. Men jag vet, jag kan inte rädda alla.  Men jag vill.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag…….med eller utan vackra gardinpåsar

 

Nu är det jul igen……eller hur var det

Man skulle kunna tro att det är jul igen när man får avi om att man har ett paket att hämta hos Schenkerombudet. Jag hojade dit och hämtade upp det stora paketet och försökte ta mig hem så fort som möjligt eftersom jag var så nyfiken på innehållet.

När man får paket från vännen C så är det som att det är julafton trots att det är maj. Jag vet ingen som kan lyckas trycka i och få plats med så mycket grejer i en kartong som hon. Ibland har jag packat upp kartongen för att fota och sedan när jag ska lägga tillbaka grejerna i kartongen så går det inte hur jag än bär mig åt. Hon är en mästare i att packa den gode C.  Det är alltid spännande att dunsa ner paketet på köksbordet och sedan öppna. Här ska ni få se:

DSCN0961

Böcker och servetter och ett fint kort. Jag hade nästan lite halvpanik när mitt förråd av böcker började sina här hemma och det inte går att handla hos t ex Röda Korset för dom har stängt p g a corona. Då är det guld när det dimper ner ny läsning. Är det sorgliga böcker har jag ju fina servetter att torka nosen med om tårarna rinner.  Inte nog med allt detta för paketet innehöll även:

DSCN0963

En väldig massa garn. Det melerade rosaröda har redan blivit en mössa och det stora ljusrosa 200g-nystanet har jag hittills stickat 4 prematurmössor av och kommer att räcka till många fler. Allt garn jag får använder jag till hjälpstickning eller som vi brukar kalla det fjärrvärme då det värmer små barn i fjärran länder.  Det stora grova gröna bomullsgarnet på konen ska jag sticka bindor av.  Allt går åt och i dessa tider är det underbart att ha stort lager av både garn och böcker.  Jag skulle vilja ha ett stort lager glass också men det har jag inte och det kommer jag aldrig att kunna ha eftersom jag äter upp all glass så fort den kommer innanför min dörr. Karaktär som en silverfisk.

Fler saker som får en att tro att det är jul igen är när det ser ut så här när man vaknar och slår upp sina blå

DSCN0982

Näääää jag vill inte. Jag som nästan kommit till skott med att göra i ordning så man kunde sitta ute.  Det kröp ner till 2 grader plus och det blåste rak nordlig vind så det var kallt som själva vojvoj.  Då blir jag påmind igen om hur bra jag har det. Tak över huvudet, värme, mat för dagen och goa kläder. Saker som man tar för givet men som inte är det för alla.  Jag känner stor tacksamhet och försöker på olika sätt att hjälpa till med det lilla jag kan till dem som inte har det lika bra. Här är ett gäng mössor som jag stickat med garn som skickats till mig tidigare av vännen C. Dessa mössor har gått till Slättmissionen i Skara som skickar till lite olika ställen i världen men man vet att det kommer fram. Alla mössor stickade av garner som köpts på second hand t ex Erikshjälpen.

DSCN0893

Jag är absolut ingen bättre människa än någon annan och jag försöker inte göra mig viktig men vad jag vill visa är att man kan göra något litet, pyttelitet och det hjälper. En pytteliten mössa kan rädda livet på en nyfödd som inte kan hålla den egna kroppsvärmen under kalla nätter.  Så om man nu inte kan sticka eller virka själv så kan man köpa billigt garn på loppis och second hand och ge till någon som gillar att handarbeta och sedan kan man gemensamt skicka sin lilla gåva dit där den behövs allra mest.  Det är inte mängden som är viktig utan tanken och omtanken bakom och arbetet med varma händer som stickar och virkar in kärlek i det lilla plagget. Det är det viktigaste.

Nu måste jag då berätta att min vän C som skickar garn till mig är en utomordentligt duktig stickerska själv men hon stickar åt andra projekt än jag gör och har en hel friggebod fylld med garn och böcker som hon köpt på loppis och som hon tar av och skickar.  Det är vardagslycka att ha förmågan att ge.

Jag ska göra några inlägg med lite som jag skickat nu under maj och därmed också lämna länkar så ni kan läsa själva om destinationerna.

Ha det så bra som ni bara kan……..med eller utan snö i maj

 

 

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag