Äntligen klara

Nu har jag gjort allt jag skulle göra.  Nästan. Kvastarna är klara och dukarna strukna men gökuret har inte fått sina nya visare. Men serru det kommer nog en dag när jag är sugen på att dejta göken. F ö levde gökskrället farligt häromsistens när barnbarnet och dottern var här och vi spelade spel.

Det flaxas vilt med armar och ibland även med benen vid spelbordet. Jag hade slagit upp en väldans stor mugg med kaffe men den fick sig en snyting så den välte. Över mig, över bordet, ner på golvet och eftersom det inte finns något rakt  i det här huset så rann givetvis kaffet i sydlig riktning.  Just i den riktningen var gökuret parkerat på golvet och banne mig om det inte rann ända fram innan dottern hann fram med trasan.

Själv fick jag rulla ihop klänningen och försöka ta mig ut till toan med kaffet rinnande efter benen. Ja jädrans. Så kan det gå. Men vi har förfärligt roligt när vi ”leker”.

Hmmm…….kanske vore läge att fixa till gökuret innan nästa speldag för då vet man aldrig vad som händer.

Något som i alla fall är klart är målning, dekorering och lackning av kvastarna samt överdragens trådar är fästa så nu sitter de på plats.

DSC04104.JPG

Små dukar är strukna och ett par kuddvar från Kan o Vill har fått innerkuddar.

DSC04078.JPG

Jag kan väl inte för mitt liv påstå att jag legat i som en utter men jag maler sakta på. Ibland. Ibland inte.  Det har varit tunga veckor ett tag nu men det får reda sig.

Vackra vårblommor från landet är så rart på bordet. Tack snälla B.

DSC04123

Varenda gång jag tar ett kort av något på bordet så påminns jag om att det snart är ett år sedan som jag bytte köksbord från ett stort som en landningsbana på ett hangarfartyg till ett mycket mindre med nedfällbara klaffar. Det nya köksbordet är ju inte nytt utan ganska gammalt. Från 40-talet. Jag hade bestämt mig för att måla om det och sandpappra lite här och där. Har jag gjort det? Nä, det har jag inte. Som sagt det går banne mig inte fort någonting numera. Jag känner inte igen mig själv och ibland är det faktiskt ganska skrämmande.  Nya tag måste tas och det blir nog lite lättare nu när det blir sommar hoppas jag. Livet är fullt av tappade sugar så inte ska det bli en till härifrån inte.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag…….med eller utan sysslor

 

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Lite av varje och så Torsten

Eftersom jag tillhör dem som inte ligger i som en utter med julpynterier och gardinbyten, korvstoppning och lutfiskblötläggning så här inför jul så har jag ju all tid i världen för annat.  Så då kan jag ju passa på att visa det flotta toalocket jag fick av min dotter i present för lite sedan. En tidig julklapp sa hon och överräckte en kartong från IKEA. Hon frågade om jag behövde hjälp att fixa bort den gamla sunkiga sitsen och montera dit den nya men jag sa som jag brukar att jag ska prova själv först och om jag inte klarar det så säger jag till att jag vill ha hjälp.

Steg ett är att kolla upp så att alla skruvar, brickor och muttrar är med

DSC03796.JPG

Som genom ett herrans under så var alla smådelar med och instruktionen var lättläst och efter en stund satt den nya fina bambusitsen på plats. Självstängande. Jo jag tackar jag. Något som jag noterade var att det är väldigt dåligt med utrymme åt ena sidan när man ska montera för stolen sitter ju ganska nära väggen.  Ingen katastrof men detta kostade några extra svordomar de lux och lite extra svett. Men nu jädrar i min lilla påse sitter sitsen så stadigt så jag tror man får ta till dynamit om den ska bort. Tack S för julklappen.

På loppis, av alla märkliga ställen,  hittade jag papperskassar och köpte dem direkt. Jag brukar använda dessa när det är marknad. Det är ju lite roligare att lägga hantverk i en fin kasse istället för i en tunn plastkasse. Nu har jag snålat med det eftersom de stigit i pris och jag inte tyckt att det känts ok att lägga pengar på det. De här påsarna var så billiga så jag köpte dom hon hade och satte mig och skrev på dem när jag kom hem. Veckan efter var jag och kompisen tillbaka på loppisen och då fanns det fler så jag köpte dom också. Nu känner jag mig så jädra nöjd med mina kap. Vardagslycka kan vara att hitta det man vill ha till så bra pris så plånboken sjunger.

DSC03803.JPG

En liten trekantssjal i mohair som är kantad med lite glittrigt svart/grått tunt garn har sett dagens ljus

DSC03778.JPG

För att vi inte helt ska missa att julen närmar sig så kommer här en julhälsning, inte från den store tjuren Ferdinand då utan från den mycket mindre julbocken Torsten. Han är tillverkad vid E-tuna kommuns dagverksamhet för omsorgen och hans budskap idag är:

Stressa inte. Allt måste inte vara perfekt för det blir jul ändå. Hälsningar Torsten.

DSC03801.JPG

Nu hoppas jag ni alla har en kanondag……….med eller utan flådiga toalock och bockar

Julmarknad på Munktellmuséet

I lördags stod jag tillsammans med min kompis på en julmarknad på ett museum som  består av gamla maskiner. Det är väldigt svårt att få till det ”juligt” där men det var ok. Vi stod väldigt bra till men de som stod ute i ingångshallen hade ytterkläderna på samt mössa och vantar så för dem var det som att stå ute. Minus blåsten då. Nåväl, det hade i alla fall samlats lite olika slags människor med sina olika hantverk. Det är alltid roligt att gå runt och se vad alla andra har och bli påmind om hur många duktiga och kreativa människor det finns. Man får idéer och man delar med sig av egna erfarenheter. Det är kul. Här ska ni få se några utav deltagarnas alster.

Först ut är Vera Brännström med sina underbara sjalar i nuno felting. Det var en teknik som jag aldrig har hört talas om. Som jag förstod det så var det ett slags blandning av ull och silke som man tovade. Hantverket var tydligen ursprungligen från Ryssland. Tunt som spindelväv. Underbart vackert.

DSC03823.JPG

DSC03821

En ung kvinna som hade sin kamrat med som språkhjälp hade gjort tvålar i alla möjliga former och färger. Olika ingredienser för olika behov. Hon hade stora korgar med lite av varje som var jättefina.  Tvålar är ju jättebra julklappar. Jag gillar handtvålar faktiskt. Förr köpte jag alltid glycerintvål och nu börjar jag fundera på varför i jisses jag slutade med det. Hmmm.. Nu är jag ju väldans allergisk mot ganska många saker men jag köpte en påse badsalt med salt från Döda Havet. Vaniljdoft hade tillsatts och när jag kom hem på kvällen så lade jag mig i ett varmt bad med badsalt och oj så skönt det var och det doftade alldeles lagom mycket vanilj. Här kommer en bild på hennes bord. Om jag blundar så kommer jag ihåg doften. Mysigt.

DSC03818.JPG

Spindelvävstunna sjalar och doftagottsaker i all ära men är det vinter så är det verkligen ett par lovikkavantar man behöver om man inte som jag är allergisk mot ull. När jag var barn fanns det ju bara beigea vantar men numera finns de ju i alla färger.  Jag fick syn på dom här häftiga vantarna. Det är väl ett par vantar att bli glad av och jag tror faktisk att man kan ha dom till att skrämma älgar med också. Vardagslyckevantar som man blir glad av. Se själv

DSC03820.JPG

Om nu någon skulle vilja lysa upp tillvaron lite extra så fanns det ljus till det också från underbara Ljustorpet . Små fina Näshultavättar.

DSC03824.JPG

Till slut kommer en skakig suddig bild på en halsvärmare jag gjorde av restgarner. Den blev riktigt bra faktiskt och såldes direkt. Garnet är moa.

DSC03825.JPG

När jag tar kort hos andra hantverkare så frågar jag givetvis om lov först för en del vill inte att man tar kort för de är rädda för att man ska kopiera och det får man respektera. Jag frågar alltid om det är ok och berättar att jag brukar blogga om marknaderna och lägga ut bilder och så får de ett visitkort av mig så de kan gå in och kontrollera själva.

Sista bilden är lite vardagslycklig tycker jag. Tänk att rosorna är så otroligt vackra trots att de frusit. Världen är vacker ibland på sina ställen. De här rosorna får ni av mig bara för att ni vill komma in hit och hälsa på.

DSC03814.JPG

Jag hoppas ni har en fin dag……….med eller utan frusna rosor

Härliga tider strålande tider

Hej svejs på er allihop. Jag hoppas ni har finfina dagar trots att det ibland är grått och mulet ute. Själv njuter jag av höstens färger och dunklet som kommer smygande och som gör att det är så mysigt att tända levande ljus. Ute är det ju på sina ställen en explosion av färger. Det här trädet står utanför garageplanen hos mig

DSC03718.JPG

Jag har varit med min vän G till hennes torp i slutet av september och i början av oktober och då har vi även passat på att gå i skogen. Skogen där vi gick var snål med både svamp och lingon men för min del gör det ingenting för jag njuter av att bara gå där i mossan och känna svikten under fötterna. Att gå i skogen och lyssna på trädens sus och känna dofterna från marken är ren och skär terapi för själen.  Naturligtvis hittade vi svamp. Hon hittade kantareller medan jag mest hittade svampar av den här varianten

DSC03658

och sådana här

DSC03591.JPG

mossa på en gren högt upp

DSC03592.JPG

på hemvägen växte det blåklockor

DSC03674.JPG

Nog är det väl otroligt att det kan blomma och vara så grönt och fint den här tiden på säsongen.

Hemmavid har det varit frost och morgonen efter var jag ut och hämtade in mina rosor som var kvar. Det är minirosor som vi fått för åratal sedan, ni vet sådana där små som får plats med kruka och hela rasket i en liten kaffekopp. När dessa blommat klart inne har jag planterat ut dem på baksidan i min huller-om-buller-rabatt där det hamnat lite av varje under åren. Nu har dessa pytteplantor växt till sig och är ca 30-35 cm höga och i år har de blommat helt galet mycket.

Det är väl vardagslycka att få se pyttesmå plantor man fått av goda vänner växa sig starka och vackra. Jag är ju inte någon trädgårdsmästare så jag är ju överlycklig när jag lyckas få något att överleva.

DSC03717.JPG

Sedan har jag ju varit iväg och frukostlunchat med vännen G. Toast med lite grönsaker och kaffe till det då står man sig de tre timmar som vi brukar bli sittande.

DSC03704.JPG

Det är rent otroligt så fort tiden går när man är tillsammans med människor som man trivs ihop med. Det kommer hela tiden människor fram till vårt bord och småpratar en stund och man känner sig alltid så välkommen. Mycket skratt och mycket värme.   Jag ska nog skriva ett inlägg om dessa människor längre fram.

Eftersom kompisen var i fylla-år-tagen så fick hon en speciell toast

DSC03710.JPG

Det behövs inte så mycket för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det lilla extra kan ju t ex bestå av två tårtljus och partyparaplyer. Man kan med väldigt enkla medel överraska och göra någon väldans glad och rörd. Omtanken är det viktigaste. Nu kom det ju en liten skvätt tårar och det blev några fler när personalen och jag sjöng ”Ja må hon leva”. En lagom hyllning till en kär vän som inte vill fira stort.

Jag har ju faktiskt hunnit med att sticka lite också. Jösses,  det där lät det. Som om jag skulle vara så vanvettigt upptagen så det var helt galet. Det är jag inte. Jag har det så lugnt och skönt och bra. Jag knallar på i lagom takt och vägrar stressa. Jag träffar dem jag vill träffa och gör det jag vill göra och sk*ter i att göra det jag inte vill. Nåja, dammsuga måste man ju har jag hört men det händer då inte stup i kvarten.

Jo visst ja sjalen skulle ni ju få se också

DSC03712.JPG

Två sådana sjalar i mjukt mjukt klifritt acryl har det blivit. De ska få följa med ut på julmarknad tänkte jag.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höst………med eller utan skogspromenader

 

 

Det goda i livet

Att leva innebär ju inte bara att transportera sig smidigt mellan dagarna utan det innebär ju också att man ska försöka vara en god människa. Se varandra i vardagen och hjälpa till där man kan.  Det finns ju så många olika sätt att verka. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara med pengar och saker utan det kan lika gärna vara ett samtal med någon som behöver. Bara finnas där för någon som behöver sällskap. Se någon som behöver bekräftelse. Ge en extra kram till någon som saknar närhet. Ringa ett samtal till någon som man vet är ensam.  Sätten är många och oftast enkla och absolut gratis.

Jag har ju personer runt om mig som gärna vill hjälpa till där det behövs och det är jag väldigt tacksam för. Jag fick ju en massa garn av min kamrat T och av det har jag stickat en massa mössor. En del har redan gått iväg i en större sändning men för lite sedan så skickade jag de sista 27 färdigstickade mössorna. Nu kan dom värma många i vinter.Jag ser på bilden att en del är gömda och att tre av ”mina” mössor finns med. Jag får bli bättre på att lägga upp för bilder. Men hur som helst så är detta en hel famn full av fjärrvärme.Tack T.

DSC03636.JPG

En leverans av bra-att-ha-saker till Kvinnojouren MOA inköpt av pengar som jag fått av min granne A-M. 9 kg pasta, 5 pkt Corn flakes, 20 tandborstar, 10 pkt bindor, 10 tuber tandkräm och 3 nallar. Det blir det där lilla extra som alltid behövs och som så tacksamt tas emot. Tack A-M.

DSC03455.JPG

Själv tog jag och samlade ihop en väldans massa grejer som bara stått i skåp och skrymslen och lät en farbror från Djurskyddets katthem komma och hämta. De skulle ha loppis för att få in lite extra pengar och då kändes det fint att ha en massa grejer att lämna. Ett lass inifrån och ett stort lass utifrån min bod och så var hans stora bil proppfull. Några burkar kattmat och en och annan vaccination hoppas jag att det blir av dessa grejer.

DSC03638.JPG

Men som sagt allt handlar ju inte om saker och den sortens gåvor. Jag har vänner som arbetar ideellt med att titta till gamla, ensamma eller sjuka människor. De ger av sin tid och det är väl nästan det finaste man kan göra. Att visa människor att de inte är bortglömda är fint.

Det var någon som tyckte att ordet välgörenhet är fult. Jag tycker det är fint. Välgörenhet – att göra väl. Det är väl aldrig fel.  Ger man på rätt sätt så blir det bra och fint.

Vardagslycka kan vara att kunna vara till hjälp. På sitt eget sätt. Ensam eller tillsammans med någon.

Jag slutar det här inlägget med en bild på mina grannars rosor. Bilden är tagen 22/9 och de blommar fortfarande så vackert.

DSC03677.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin dag……….var och en på sitt eget sätt.

Näshultadagen

Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort.  Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.

Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.

DSC03518.JPG

Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.

DSC03519.JPG

Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.

DSC03521.JPG

Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.

DSC03522.JPG

Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.

DSC03523.JPG

Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod.  Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.

DSC03427.JPG

Under parasollet fanns en studendocka också

DSC03429.JPG

Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret.  Här kommer dock vantarna

DSC03453.JPG

En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.

DSC03533.JPG

Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.

Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag