Från 0 till 100 eller rättare sagt…

12 Mar 2023 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:,

från barmark till det här på bara ett par timmar

Hela garageuppfarten och gången mellan hus och bodar var snöfri. Jag hade lite snö kvar på vänstra sidan av gräsmattan dit inte solen når. Mitt största gnällobjekt var solen som obarmhärtigt lyste på mina skitiga vårfönster. Nu fick jag annat att lägga energin på kan jag säga. Jag brukar ju skotta alternativt sopa bort snön på framsidan åt både mig och mina närmaste grannar när det behövs och jag brukar säga att jag årstidsgymmar. Jag har ju aldrig varit på gym och tränat, vilket jag kanske borde gjort men när det är vinter så ger jag mig faktiskt ut i snösvängen med gott mod svingande både skovel och kvast. Jag gillar det och mår bara bra av att röra på mig och anstränga kroppen. Jag känner ju att jag inte har samma krafter som jag haft tidigare men likt en gammal fotbollspelare kan jag meddela att ”en gör så gött en kan”. Blir det så här mycket snö så tar jag även fram snösläden och kör med för den spar kroppen i o m att man inte behöver lyfta.

Vi har ju haft en väldig massa norrsken här nere hos oss för en tid sedan. De bilder jag sett härifrån var bara i grönt men jag ville ju också ha en bild på norrskenet så jag kunde visa barnbarnet. Jag for upp och ner i trappan och in och ut ur olika rum för att få chansen att se färgspelet. Men icke. Inte den allra minsta lilla grönt fick jag se på sörmlandshimlen. Som tur är har jag ju sett norrsken när jag var i Kiruna när jag var ung. Rosa, lila, gult, grönt, violett…..jag hoppas att barnbarnet någon gång tar sig långt norrut till vidderna, naturen och norrskenet. Det är fantastiskt. En tågresa mellan Kiruna och Narvik är också något som jag gjort och tänker tillbaka på. Givetvis med skräckblandad förtjusning för det stupade rakt ner till vattnet och när det svängde såg man hur långt tåget var och det kändes som om man åkte precis på kanten till avgrunden. Men vackert var det om jag lät bli att titta ner.

Jag som är höjdrädd får väl hålla mig på marken och gör jag det så finns det ju väldigt mycket fint att se även i knähöjd. När jag gick från stan en dag så gick jag förbi en av dessa urnor som kommunens utsmyckare fixat till. Dom är faktiskt helt suveräna på arrangemang av olika slag. Jag gillar ju hjärtan så jag är nöjd.

För att inte luras helt med rubriken så tar vi en titt på förra helgens stora nöje för mig. F1-premiären i Bahrain. Jag har ju en del åsikter om valet av länder man kör i men precis som med allt annat så handlar det ju om…….pengar och jag har ju valt att hålla bloggen så ren som möjligt från religion och politik så ibland får man bita ihop. Hur som, jag gillar fart och fläkt och här jädrar i min lilla låda går det verkligen från 0 – 100 på precis ingen tid alls.

Här har jag laddat med garn och stickor och lagt upp för att sticka en nalleklänning. Dessa små arbeten med korta varv är precis perfekta att ha till hands när man sitter med snoken i datorn. Fattas bara godis på den här bilden men man kan väl inte få allt här i världen. Åtminstone inte på samma gång så jag får vara nöjd med det jag har. Nu har jag 22 helger till under året att roa mig med fart, fläkt och småstickning. Det är nog bra att man har någon eller några intressen och hobbys att ägna sig åt. Jag tycker ju om att läsa, lösa korsord, sticka, virka och så F1 förstås. Gillar också att titta på dokumentärer och är lite fjantigt förtjust i danska och engelska tv-serier.

Jag är tacksam för att jag kan fylla mina dagar med sådant jag tycker om. Oftast i alla fall. Jag blev ju väldigt ensam när mannen dog och jag inte orkade med omvärlden utan isolerade mig. Det är som jag brukar säga till min dotter när hon inte förstår sig på mig att ”jag gick sönder och det går inte att laga helt”. Jag är annorlunda nu mot vad jag varit men grunden är ju densamma. Jag har dock ändrat en del åsikter om vad som är viktigt här i livet. När jag sedan var redo att ta tag i världen utanför igen så kom ju pandemin och tryckte in mig i hallen igen och stängde dörren för jag tillhörde ju flera riskgrupper.

Men hörrni damer och herrar. Visst är det väl så att det egentligen inte är så stora konstigheter att man ändras under livet gång. Så är det nog för alla oavsett upplevelser. Det jag tyckte var kanonsnyggt, jätteroligt eller väldigt häftigt när jag var trettio eller fyrtio tycker jag inte alls är särskilt märkvärdigt idag. Ibland tycker jag t o m tvärt om. Jag tror det är sunt och friskt att ändras vartefter man gamlas för jag kan inte tänka mig att bita mig kvar i korkmattan och låtsas vara någon jag inte är. Man behöver ju inte bli en kuf eller någon slags mysko tant bara för att man kanske inte riktigt anammar allt som är modernt. Jag är inte på något sätt dum i huvudet men jag är bara så oerhört ointresserad av att sitta med näsan i telefonen och ha hela mitt liv där och vara tillgänglig dygnet runt. Jag gillar min dator, den räcker för mig. Min telefon är ju som ni vet modellen straxt efter moses stentavlor fast nu 2.0. Dock ingen sådan modern som man kan ha swish på eller köra runt med pekfingret på *S*. Jag är, mina vänner, så gammalmodig så klockorna stannar när jag går förbi. Men jag är jag och jag är den jag är. 1954 års modell och vet ni, jag är helt nöjd med det. Vill dock tillägga att jag på intet sätt är motståndare till utveckling men jag tar bara till mig det som jag känner att jag har direkt nytta av. Det andra får vara.

Jag hoppas att ni alla mår bra och är nöjda med just den ni är. Den ni blivit. Den som livet format er till. Det är viktigt att trivas med sig själv och sitt. Jag har en del att jobba på för jag behöver ut och ta tillbaka aktiviteter och människor som jag saknar och saknat. Men vi får göra så gott vi kan och leva ett så bra liv som vi bara kan här och nu. Det blev ett lite märkligt slut på det här inlägget och jag förstår om ni inte orkat läsa allt men till alla er som gör det så ska jag ge er en bild på någon slags vassrugge som jag hittade i den lilla dammen i stadsparken. Vipporna sitter kvar och är frusna med frost på och de var så vackra och snart, snart så blir det nytt liv i den ruggen. Precis som med oss människor, ibland får vi ta paus för att sedan sätta full fart framåt igen.

Jag hoppas solen lyser lika vackert hos er som den gör här hos mig idag. Vi kämpar på för nu går vi ju mot ljuset och våren oavsett om vi får mer snö över oss. Vi ger inte upp! Fortsätt vara rädda om er och varandra så ses vi här igen.

Låt söndagen vara snäll emot dig………med eller utan småstickning och vippor.

Låt hjärtat va’ me’

05 Mar 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

….allt vi gör beror på de’ sjöng ju Sonya Hedenbratt för en hel evighet sedan men det ligger mycket i det. Ibland är det bra att tänka med hjärtat och ibland inte. Det kan vara knepigt det där med att välja rätt. Jag läste på ett ställe om att ukrainska soldater önskade sig halsdukar, fuskpolo eller buffar i mörka färger och jag rotade runt här men alla mina mörka färger har gått åt till filtar och annat. Nåja jag tänkte i alla fall provsticka en fuskpolo i lite grovt garn som jag hade i en låda i klädkammaren. Jag blir snurrig för det finns visst garn lite överallt i det här hushållet. Aktiebolaget Utspridda Garnskurar huserar här. Ibland hittar jag garn som jag totalt glömt bort att jag hade och det känns ju som en liten extra vardagslycka. Nåja jag totade ihop en fuskpolo som var så busenkel så inte ens jag fick problem med mönstret. Så här ser den ut med polon nedvikt och fram och bakstyckena syns väl. Det är den orangea grejen då. Den blå är en vanlig gammaldags sjal utan några konstigheter. Mönster till fuskpolon kommer nedan.

Fuskpolon är stickad efter ett gratismönster från Järbo så jag tänker att det är ok att jag lägger ut det här. Jag använde mig av stickor nr 6.

Lägg upp 50 m och sticka rätstickning i 52 v.

Maska av 20 m och sticka resten av varvet.

Vänd, sticka de maskor som finns och lägg sedan upp 20 nya maskor med vridna omslag.

Sticka 52 v.

Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant i de ”översta” 30 m så att kragen upptill blir en tub.

Vänd och vik ner en polokrage.

Min snygga teckning ovan ska ju visa hur stycket ser ut innan man syr ihop det. Som ett par byxor. Man viker stycket på mitten och syr ihop syr ihop i kanten och vips har man en kanonbra fuskpolo. Jag kan tänka mig att det här också kan vara ett riktigt bra sätt att göra av med restgarner. Vem ni än stickar kragen till blir ju varm och go och du ger fjärrvärme eller närvärme. Lycka till!

För min del gäller numera att jag får passa på att sticka när högerhanden inte protesterar alltför mycket så när jag ändå var igång med polon och den blå halsduken så blev det även ett litet barnset. Jag fick ju jättemycket fluffgarn i vitt och rosa från en kvinna här i stan. Jag skulle ju ha det till att kanta filtarna jag gjorde och skickade till obduktionsavdelningen på Karolinska och som användes vid kistläggning av väldigt små barn. Tyvärr slutade ju den kvinnan som startade det här och ingen ville ta över. Det innebär att jag har ganska mycket fluffgarn kvar och jag är sparsam med det i alla fall. Använder det vita till att kanta nallekläder och virka nallehalsdukar av. Rosa fluffgarn fick i alla fall pryda den vita mössan som jag stickade eftersom det vita garnet tog slut och det blev nästan som en bakelse med rosa grädde på. Eller nåt. Någon liten tjej kommer nog att tycka om det här setet. Det gör mig varm om hjärtat.

Min vän C skickade ju med tre stycken nallar i ett paket jag fick för lite sedan. Nu har dessa nallar fått kläder på kroppen och ska packas i egna påsar med rosett om och sedan delas ut till barn. Förmodligen går de till Ukraina. Nu sitter de och väntar på sin tur att tas om hand. Tack snälla C för nallarna och tack snälla I för nallebrallorna. Nu är nallebrallorna tvärslut och jag har inte fiffilurat ut hur jag ska sticka sådana. Ja ja, saker och ting brukar ordna sig och var sak har sin tid. Här är de tre som ska vidare för att ge en smula glädje och trygghet. Det är skönt att ha någon att krama.

Så nu är det stickat och ska skickas. Man ger av hjärtat. Ingen av oss kan göra allt man alla kan göra något litet. Tillsammans kan vi göra världen lite varmare på många olika sätt. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni är så många som är inne och läser här på min sida. Det glädjer mitt hjärta och därför vill jag ge något tillbaka till er alla och det får bli i form av det här kärleksträdet som kommunen ställde ut på vårt i övrigt så gråa torg nere i stan. Det ställdes ut till Alla Hjärtans Dag och lyste så vackert och hade stora röda hjärtan hängande på grenarna. Nu tog jag bilden på dagtid men ni ser i alla fall att det lyser fint. Trädet togs bort igen för någon vecka sedan och det känns lite tråkigt för vi behöver allt vackert och all uppmuntran som finns. Så all kärlek till er som hänger med mig här.

Det var lite om hjärtan, värme och kärlek. Något som vi ju alla behöver massor av. Man kan ju ge kärlek i så många olika former. Man kan ge omtanke i form av ett telefonsamtal, ett vykort eller ett besök. Man kan sticka fjärrvärme eller närvärme eller bara ge en kram till någon som behöver. När det är oroligt både här hemma i Sverige och i världen så får vi vara extra rädda om varandra och göra vad vi kan för att göra världen lite varmare och tryggare. Vi måste finnas för varandra. Så…..låt hjärtat va’ me’.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan fuskpolo och fluffmössa

Fjärrvärme till Ukraina och så några omelettmuffins

19 Feb 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

Hej hopp go vänner nu är det söndag igen. Jag förstår inte varför det har blivit så att det för det mesta är på söndagar jag får till nya inlägg. Jag kan ju inte ens påstå att jag är genomtrött efter en veckas slitsamt arbete för det vore ju att blåljuga. Jag är ju en pensionist som är väldigt nöjd och lycklig över att ha möjlighet att disponera mina dagar precis som jag vill ha dem. Numera är det ju verkligen inte gasen i botten som det var när man jobbade. Då hade jag två jobb som jag fnattade emellan och då kunde jag nog med viss rätt kunna säga mig vara trött. Nu är det andra bullar eller som idag omelettmuffins.

Jag har ju sett och läst om dessa utmärkt mellanmål där man kunde peta i lite av varje av vad man hade i kyl och skafferi. Jag skulle prova och köpte mig en muffinsform som kan göra 6 stycken på en gång. Formen åkte in i skåpet och jag glömde hur väldans taggad jag varit att prova det här. Men så idag faktiskt så fick jag fart på spelet och det började med att jag stod och gjorde pyttesmå tärningar av rökt kalkon i ojämna bitar som jag köpt på Maxi. De behövde tas om hand, fixas till och frysas in.

Då fick jag en snilleblixt. Muffinsformen. Tjolahopptjolahej. Jag tärnade med blixtens hastighet, tjoff tjoff, tjoff och fick ihop en väldig massa.

Snilleblixtarna stod som spön i backen och jag tog och packade fem små påsar med kalkonhack som jag hivade in i frysen för att kunna ta fram och slänga med i t ex grytor och pyttipanna. Medan kniven var igång så småhackade jag lite röd paprika som jag hade i kylen och tog fram en liten restpåse med små bitar av lagrad grevé som jag hade i frysen. Nu jädrars var jag uppe i högvarv. För att vara jag då alltså. Sen i med det jag hade i muffinsformen. Nu hade jag bara fyra ägg så det blev lite lite omelett men nästa gång ska jag nog ta sex ägg och öka mjölken. Nåja så här såg förstadiet ut.

Det ser ju väldans flott ut på den här bilden där jag stjälpt i allt som skulle hålen. Sedan visade det sig ju att det var för lite smet så jag fick ösa ur ett av hålen och fylla på lite i de andra och lämna det sista tomt. Så kan det gå när man är förstagångsomelettmuffinstillagare. Puh!

Nåja slutet gott och det blev gott att provsmaka ett par muffins efteråt. Grundreceptet var: 4 ägg…1/2 dl mjölk…1 krm salt… 1/2 krm peppar. Ugnen på 225 grader, grädda mitt i ugnen ca 15 minuter eller tills de stelnat.

Till nästa gång ska jag införskaffa ett nytt måttset för jag har faktiskt inget kryddmåttsmått. Undrar vart det har tagit vägen. Det är ju inget som jag ens kan påminna mig att jag har använt i mannaminne. Dessutom ska jag slänga i lite mer kryddor för det blev lite väl försiktigt för min del. Man har väl nått en ålder då smaklökarna också gått i pension så man behöver lite extra för att få den där ”men himlars så gott-känslan”. Men för att vara första gången är jag nöjd.

Nu är det dags för det jag skulle börja inlägget med enligt överskriften. Men det är ju som vanligt inte så stor ordning här utan det bli lite som det kan.

För någon vecka sedan skickade jag två paket till Slättmissionen i Skara. Dom åker med egen lastbil till Ukraina och ser till att grejerna hamnar där de ska vara. Nu har jag i stort sett tömt min marknadsbox på stickat. Det känns bra. Det blev ett 3-kilospaket till Slättis:

19 mössor…5 par sockor…2 par pulsvärmare…1 par vantar…1 trekantssjal…2 halsdukar…1 halsvärmare…2 pannband…1 virkat stor bomullsfilt…2 sydda taxar från Hålanda….2 sydda nallar från Hålanda. Allt detta packades i ett 3-kilos paket och skickades iväg till Slättmissionen f v b Ukraina. Det blev lite konstigt här tycker jag för jag upptäckte nu tre dagar efter att jag lagt in inlägget att det fattades text. Ett helt stycke fattas. Men nu får det vara som det är. Nallarna packades i ett 1-kilospaket och gick även de till Slättis.

Några av nallarna som var färdiga för avfärd till Ukraina tillsammans med dem som var på bild här på bloggen den 29 januari.

Full fart på packandet. Var och en i sin egen påse med rosett om. Men när jag var klar och hade packat ner 13 nallar i kartongen så gick det inte ner ens ett nalleöra till om man nu inte valt att banka ner hela rasket med pålkran. Det ville inte jag så tre av nallarna är kvar hemma här men går med några andra nallekompisar till någon plats på jorden.

Ja det här var väl allt jag hade att dela med mig av denna soliga fina söndag. Med lite tur har ni lika vackert väder hos er som jag har här. Man blir gladare, lättare om hjärtat och livet blir lite enklare när solen lyser. Nu har dom ju sagt att man kan återgå till det vanliga livet, ni vet det där livet vi hade före pandemin. Jag för egen del tycker att det är lite marigt med det för jag vill inte gärna ha folk uppe på ryggen när jag står i kö eller att det blir trängsel på något sätt. Tänk så fort vanor sätter sig som berget och så svårt det kan vara att komma ur dessa vanor igen. För min del har det dock varit helt ok med att hålla ett visst avstånd och tvättat tassarna har jag ju alltid gjort väldigt ofta då jag jobbat både i vård och omsorg. Jag märker dock att jag avstår från vissa saker som intresserar mig just på grund av pandemivanan. Men jag jobbar på det. Hur som helst så hoppas jag att ni alla har det bra och är försiktiga och rädda om er. Var och en på sitt eget sätt och utefter egna behov.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag…..med eller utan omelettmuffins

Men, jag skulle ju bara…….

29 Jan 2023 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Jag har varit i kontakt med Ingrid på Slättmissionen via mail och kollat om de åker något mer till Ukraina och hon skrev att lastbilen nyss kommit hem därifrån och att om inget inträffade så skulle den gå med förnödenheter till Ukraina i februari också. Det var toppen tycker jag så nu har jag hållit på och plockat fram mössor, sjalar, halsdukar och annat från min stora marknadsväska. Dessa får gå iväg och värma frusna i Ukraina istället för att ligga i min väska i garderoben. Det känns vettigare. Jag vet ju inte om jag alls kommer att vilja åka på fler marknader framledes och skulle jag vilja det så får jag väl sätta fräs på mig och tillverka lite nytt att ha på bordet. Det ordnar sig. Var sak har sin tid och nu är tiden inne för dessa alster att göra nytta och värma frusna.

Jag tog mig i kragen och sydde ihop och fäste trådarna på en yemenklänning, tre mössor och en halsduk en kväll och dessa får också hänga med på resan

Yemenklänningen ställde till lite oreda i mitt garntänk för jag har ju bestämt att jag ska inte köpa något mer garn utan göra slut på det som finns i skåp och lådor innan jag ens får gå förbi utanför garnaffärens fönster. Nu blev det ju lite mental brottning där kan jag säga för när jag hade kommit så här långt så insåg jag att det här kommer ju inte att räcka till en klänning. Om jag hade stickat en väst hade det funkat men nu var det för lite garn kvar.

Jag kanske skulle ha repat upp och gjort en väst istället men nu blev det inte så utan dagen efter tog jag bussen och skuttade glatt in i garnaffären och skulle bara ha ett nystan av det här garnet. Ett endaste litet nystan. Det är ju inte så mycket och vips har jag ju dessutom stickat upp det så det kommer ju inte att märkas att jag fuskat och köpt nytt garn. Joråsåatt! Trodde ni på det? Jag gjorde det en liten stund när jag plockat ner två nystan av den här färgställningen och fått syn på att det även fast den och den och den och den färgen också och titta här rea på det tunna bomullsgarnet och så fanns det bra ullgarn för tovning i maskin……..

Ja vad ska man säga. Karaktär som en silverfisk. Det här är vad jag kom hem med. Jag som bara skulle ha ett enda litet litet nystan. De tre rosa till höger är till en buff till mig. Frågan är om den ens blir klar innan den här vintern är slut men det är väl strunt samma för det kommer ju fler vintrar. De två självrandande nystanen nederst till höger är bomullsgarnet som ska bli nallekläder tillsammans med de fem nystanen minicryl i olika färger. De två nystanen limagarn är till tillverkning av tovade sittunderlag. Jag har massor av ullgarn ligger i en box och jag borde göra av med dessa men jag drar mig lite för det för det mesta är äldre ullgarn och de kliar så ända in i hoppsan när jag stickar med det. Dessutom är det trista färger och det är då de här två nystanen ska kunna sätta lite färgprakt på rumpvärmarna.

Nu jädrar i min lilla låda kan jag sticka nallekläder tills jag får dåndimpen av det. Jag kollade med Ingrid på Slättis om hon tyckte det var en bra idé att skicka med nallar till Ukraina och hon tyckte det var en härlig idé att kunna dela ut dem till barnen så hon ville gärna ha nallar. Jag stickade klart nalleklänningen när jag nu fick hem påfyllning av röd/rosa/vit-garnet och här sitter de färdiga kompisgänget och bara väntar på att få starta sin resa till Ukraina.

Nu ska jag sticka ett gäng yemenvästar för jag har några nallebyxor kvar att använda till nallar. Sedan får jag nog höra av mig till symaskinsvirtuosen i Hålanda och be om några fler framöver. Nallekläder är något som jag kan sticka utan att få ont i högertassen. Tror att det är när det blir lite tyngd i arbetet som lederna protesterar. Så när jag stickat mössor får jag göra ett mellanstick med nallekläder ett tag och vila händerna. Det funkar.

Som avslutning på det här inlägget ska ni få ett par vackra vinterbilder som jag tog under en av promenaderna tidigt i veckan. Det är nästan magiskt när rimfrosten lägger sig på träd och buskar. Som en förtrollad värld där allt brunt och svart är borta och allt är vackert vinterfrostat.

Nog kan världen vara väldigt vacker och för mig är det en vardagslycka att få se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Se den här grenen som är helt klädd med miljarders av froststjärnor som bildar taggar. Så vansinnigt vackert!

Jag hoppas ni alla haft åtminstone några dagar av riktig vinter där ni bor. Här har det varit en trist vinter där det endast några dagar här och där varit kallt och hög klar luft men det är som det är med det och vi får väl ta det som det är. Nästa vinter kanske blir bättre. Det har inte varit så kallt så sidensvansarna kommit och ätit upp nyponen på busken utanför mitt fönster. De brukar ju annars dyka upp en gång per år och det blir som ett svart moln utanför fönstret. På ett par tre minuter har flocken rensat totalt rent på busken. Det är häftigt att se.

Jag hoppas att ni alla fortsätter att vara rädda om er. Nu verkar det ju som om covid övergått till att vara en form av årstidsinfluensa läste jag men vi fortsätter att hålla lite avstånd och tvätta händerna så får det vara som det vill med det. Nu går vi dessutom mot ljuset, värmen, våren och sommaren och då vill vi vara med så lova att vara rädda om er och varandra.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin början på söndagskvällen……….med eller utan frost och skojsiga garner

Dags för årets viktigaste gran igen

18 Dec 2022 3 kommentarer

av Bibbis blandning i Jul Etiketter:, ,

Har ni märkt att vips så är vi på väg raka spåret in i julveckan. Jag tar det dock lugnt för jag har gjort det jag ska och handlat det som skulle handlas. Jo jag ska väl julpynta också men en julduk och två trapptomtar tar nog inte så lång tid att locka fram. En ny hängtomte har jag också och den kom i ett underbart paket från min vän i Hålanda tillsammans med allt detta:

Taxar, nallar, en mus, en flock minikaniner för babyhänder, en vacker reflexängel, garn och ser ni……nallebrallor. Jipppiiiiiii för allt. Med så många nysydda nallebrallor var det bara att klä på de halvnakna nallarna som tronat på kökssoffan ganska länge. Det är ju så himla kul att klä på nallarna. Hitta brallor som blir fina ihop med överdelen eller bara ägna sig åt ren och skär färganarki. Stundtals när jag joxade med att få byxorna över den bulliga rumpan så tänkte jag på när jag var ung och låg på rygg på sängen och drog in magen och försökte dra upp blixtlåset i jeansen. När det äntligen gick och man fick vända sig på mage och liksom hasa neråt, knäa sig upp med fötterna på golvet så man kom upp i stående ställning. Byxorna satt åt så det svartnade för ögonen och att sitta var det inte tal om. Men snygg var man. Numera är det brallor med resår i midjan som är så mjuka och sköna och inte sitter åt någonstans och är så följsamma i resåren så man skulle kunna bli jojad utanför balkongen och det skulle funka. Tur man blir äldre och snällare mot sin kropp. Bekvämt var ordet sa Bull.

Här ser ni hela gänget som fick passande brallor. Efter att de blev påklädda och fotograferade så lades de i var sin plastpåse med rosett om och packades tillsammans med 10 stycken redan färdigpaketerade nallar med klänningar.

Alla dessa 22 nallar skickades sedan till Barnens Änglar. Tack snälla I B för allt fint som var i ditt paket och för att jag har förmånen att tillsammans med dig kunna skänka glädje till många barn. Taxarna och nallarna och även de små kaninerna ska få resa vidare från mig. Tillsammans är ju ett bra ord. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta små små underverk i en besvärlig tillvaro för några.

Dessa sista 10 nallar som var klara att resa iväg har suttit snällt och väntat i en kasse i klädkammaren ganska länge. De var vikta för att hamna under årets viktigaste gran. Den på Home Hotel. Där samlas ju varje år in julklappar till utsatta barn i kommunen. Det är ett samarbete mellan soc, kvinnojouren, stadsmissionen. Dessa nallar och ett gäng paket med målarböcker och kritor hamnade under den här granen. Årets viktigaste gran.

Nu är det nästan tomt i mina lådor och påsar. Nåja, lite undanstopps finns det ju för eventuella oförutsedda tillfällen att skänka glädje eller värme eller varför inte båda delarna. Det blir till att ta nya tag och ja, redan nu finns det både det ena och det andra på stickorna. Om man inte har möjlighet att sticka, virka eller sy så kan man ju dra ett litet strå till stacken ändå. Man kan slå in en påse skumtomtar, klistermärken eller något annat litet. Det är inte mängden eller penningvärdet som är det viktigaste utan det viktigaste är att man ger det man kan och att man ger med hjärtat och med öppna varma händer. Vi ska alla kunna känna glädjen i att göra något tillsammans.

Tänk på att allt måste inte heller gå att slå in i paket. Ett telefonsamtal, ett besök eller ett handskrivet brev är en väldigt fin julklapp för någon som är ensam. Att man ger av sig själv och sin tid. Det är fint.

Jag hoppas att ni alla har bra och goda dagar nu när det börjar närma sig jul. Stressa inte. Ha inte så bråttom Allt måste ju inte vara perfekt för vet ni mina vänner…….det blir jul ändå.

Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin söndag……..med eller utan välklädda nallar

Och vips så var det söndag igen

04 Dec 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

och jag har inte en aning om vart veckan har tagit vägen. Tror ni det beror på att det är så mörkt redan vid tretiden så man tror att dagen är slut där och då? Men jag tyckte nog redan innan att tiden gick alldeles förfärligt fort. Det har kanske med åldern att göra. Nåja, vad det än är så är det väl bara att bita ihop och hänga med i svängarna och göra det bästa av dagarna

Men ärligt talat är det baske mig inte alltid helt lätt att försöka ta sig upp till toppen och få något vettigt ur händerna. Men måste man det? Nej säger jag. Man måste få ha en och annan skrutt och skräpdag när man får huka lite i mörkret. Det viktiga är att man sedan raskt tar sig ur det och siktar uppåt igen. Men man får nog acceptera att för de allra flesta glider inte livet fram på en räkmacka utan det är berg och dalar och så den raka fina transportsträckan som dyker upp och för en framåt i livet. Allt som händer oss i livet formar oss ju och gör oss till just de speciella och unika människorna vi är. Vi lär genom att leva.

Det har blivit lite skickat, lite fått och lite annat som skymtar i tillvaron och vi börjar väl med ett paket som gått iväg till Slättmissionen med ponchos och mössor. Dotterns virkning och mina stickade mössor kompade bra ihop i lådan. Det blev skickat en hel del eftersom de skulle ha en transport till Ukraina och jag ville att det jag hade i välgörenhetslådan skulle hinna med.

Min granne hörde av sig och lämnade tre olika tyger och en hel massa sytråd till insamlingar. Hon är 93 år och hade bestämt att nu hade hon nog sytt klart. Det är ju toppen att hon tänkte på de kvinnor som verkligen behöver tyg till att lappa och laga och tråd för att laga det som gått sönder. Hon är världens goaste granne och en riktig raring. Tack fina AM. Nu fick alla hennes trådrullar följa med mina egna tyger på en resa till Hålanda för att göra nytta.

Ytterligare paket gick iväg till Slättis för att hinna med transporten till Ukraina. Det var 16 mössor, 6 halsvärmare, 2 trekantssjalar, 2 pannband, barnbyxor, en poncho och 50 tandborstar. En del av detta var ju tänkt att få resa en kort bit och bara till Stockholm men nu blev det ändringar i mitt tänk och det känns ok. Jag hinner nog fixa lite närvärme också. Denna gång fick det bli fjärrvärme.

Ibland kan jag känna att jag har lite svårt att ändra mig vad gäller vad som ska skickas vart. Nu var det ju från början tänkt att halsvärmarna, pannbanden och tre vuxenmössor skulle gå till Elises flickor på Malmskillnadsgatan men så fick jag rätt på att en transport skulle gå till Ukraina och vände då på en femöring och lade ihop dessa saker med det som redan var öronmärkt för Ukrainas räkning. Hur fasen ska man välja? Finns det olika grader av helvete på jorden? Var gör allt mest nytta? Ibland blir frågorna så många så jag blir snurrig. Det kändes dock rätt att ändra här och jag känner mig nöjd med det valet. Vardagslycka är att möjlighet att göra egna val. Många får ju inte det här i världen.

Man kan ju inte vara med och styra och ställa överallt utan jag har valt att koncentrera mig på vissa saker och vissa ställen. Ibland går jag givetvis utanför dessa ramar men för att på något sätt ”hålla ihop” allt så får jag hålla mig till det lilla. Det är när jag börjar tänka för mycket på allt vad jag vill göra, alla jag vill hinna med att värma som jag får lov att bromsa mig själv och inse att jag kan inte värma hela världen, även om jag skulle vilja, utan jag ska vara nöjd med att jag kan dra mitt lilla strå till stacken och som gör att stacken växer och kan värma många fler. Då kommer det fina ordet tillsammans att passa bra in här för ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra små underverk i tillvaron. Heja oss!

Det spelar ju ingen roll hur mycket jag gör. Huvudsaken är att jag gör det av rätt anledning och av kärlek och omtanke. Vi lever alla olika liv och det räcker om var och en drar ett pyttelitet strå till stacken. Tillsammans växer sig stacken gigantisk och värmer de frusna.

Oj, nu blev det en epistel igen. Hoppas ni orkade igenom hela rasket. Om ni gjorde det och känner att ni blev lite trötta så kan jag erbjuda er att slå ner rumpan och vila lite. Men ni får ta er upp själva och ner kommer man ju alltid på ett eller annat sätt.

Nu vet ni vad ni kan göra med gamla stolar och spadar. Häng dom på garageväggen vettja!

Det är ju väldigt mörkt ute tidigt på dagen och vissa dagar blir det ju inte ens riktigt dagsljus. Men det är då vi ska komma ihåg att tända ljus. Vi jagar bort mörkret och myser med tända ljus som ger både stämning och värme.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan stolar uppåt väggarna

Karlssons diverse

27 Nov 2022 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , ,

Tiden rusar iväg och nu är vi i slutet på november och med det har vi också hunnit med lite diverse olika väder. Ena dagen är det sol och 17 grader varmt och nästa har det ramlat ner i grader så det nosar på nollan. Det är helt galet. En kväll när jag gick och lade mig så var det barmark och när jag vaknade på morgonen efter vid åttasnåret var det 10 cm snö. Man måste blinka många gånger innan man ens fattar att jo, det är sant. Då är det bara att hoppa i kläderna och ut och sopa så att både jag och mina gamla grannar har fritt fram utanför dörrarna.

Ni som har hängt med här länge vet ju att jag barfota brukar trampa upp ett hjärta när första snön kommer. Det gick sådär i år tycker jag. Första snön kom och försvann innan jag hann ut och flänga runt och nu var det 10 cm snö. Äsch, det är väl inget att sjåpa sig för. Av med strumporna och ut i snön. Jag kan lova att det var en större utmaning att trava runt i den här snön än i encentimeterssnön som brukligt. I år kan jag heller inte stolt uppvisa att jag faktiskt inte blivit plattfot det här året som gått heller för tåavtrycken är så långt nere i snön så de syns inte och då inte heller hålfoten så ni får lita på mitt ord att mina fötter är i samma prima skick som förra året.

Jag har ju hållit på och joxat med att sticka nallekläder när det varit F1-träningar och race. Nu är det ju slut på den säsongen och en del av nallarna har fortfarande ändan bara och vissa är totala nakenfisar. Det kommer dock att ändras så småningom. Det är dock en glad flock som samsas i min soffa och trots att jag inte var klar med alla där så beställde jag ännu flera i vild glädje över att nallebutiken åter var öppen. Bättre att ha överskott än att det tar många månader innan man kan beställa nya så nu har jag ett litet lager.

Lite har det blivit gjort också. Ett par mössor och några stora mormorsrutor 20×20 som är gjorda av restgarner.

Även en liten Jolly Jacket har blivit till under en tv-kväll. Dessa går ju så fort att göra och jag tycker de blir så fina. Jag virkar dock minst två varv extra nedtill för jag tycker att det är bra om den är lite längre. Garnet är från king cole.

Dottern har tidigare virkat väldans många ponchos och några har hamnat i välgörenhetslådan och ska iväg och värma barn. Virkade i acrylgarn. Kanonbra sätt att göra av med restgarner minsann.

Höst och ruskväder. Då blir man tvungen att liva upp sig själv så man inte fastnar i mörkret. Jag tog ett riktigt bra beslut i den vägen då jag var ner till stan i ett ärende och sedan slank in på Åhlens rea. Jag hittade ett påslakan som gjorde mig glad i hela kroppen. Sommar, sol, blomdoft och vippande med barfotatår. Så klart jag köpte påslakanet. Nytvättat och redo att bäddas med och sen får det vara ur mörkt och dystert det vill utanför hos mig för inomhus är det ljust, glatt och bara så mysigt. Jag kommer att sova gott och vakna och bli glad på direkten när jag ser blommorna. Tjohoooooooo!

Sista bilden är till er alla som tittar in och läser här hos mig. Det är en vardagslycka för mig att ni finns. Så här får ni dela på årets barfotahjärta.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin första advent. Själv lyckades jag inte få igång min ljusstake trots att jag köpt nya lampor. Men det blir advent ändå det vet jag och har tänt ett ljus istället.

Ha en fortsatt fin kväll…………..med eller utan barfotaskutt i snön

I en enda röra

19 Jun 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

kommer väl det här inlägget. Det blir lite av ditten och lita av datten och så kanske en liten fläkt av annat som ligger mitt emellan.

Jag har några färdiga plagg som jag fotat innan jag stuvat ner dem i den nu nästan proppfulla välgörenhetslådan. Den har ju blivit full på nolltid eftersom jag stuvade ner två filtar i den också. Kanske dags att snart skicka iväg dessa så jag får plats med det ”småtta”. Här kommer i alla fall det som jag lyckats trycka ner i lådan. De tre mössorna på översta bilden är gjorda i mosstickning. Jag tycker det blir jättefint men eftersom jag inte är fena på att få till det med att minska för kullen så stickar jag slätstickning där. Så ett par varv innan jag ska börja göra avmaskningarna så sätter jag full fart med slätstickningen. Garnet till dessa tre är marino soft.

Mössan och Jolly Jacket på bild två är gjorda i lite tjockare garn som jag fått från min vän C.

Yemenvästen och de tre mössorna på bild tre är stickade i garnet marino soft.

Det känns som om jag aldrig kommer riktigt ifatt med att lägga ut bilder och berätta. Kanske är det för att jag bloggar allt mer sällan numera. Den 22 juli har jag bloggat i tio år. Jösses, det är bra länge det. Inte undra på att man mattas lite men än hänger jag med. Men nog har inläggen förändrats över tid.

Vet ni hur mycket det går i ett Kelloggspaket? Jag kan väl inte precis påstå att jag själv funderat så mycket på just den saken så när det dyker upp ett sådant här paket från Rångedalas prärie då blir jag varse det på direkten och nu ska jag visa er också så ni vet.

Böcker, garn, dubbelnougat, ett fint kort, disktrasor med hjärtan, ett vackert handarbetat kort och en jättefin änglamugg. Ett urklipp med bilder och info om mössorna som vi skickade till Panzisjukhuset låg också med i paketet. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket min vän C lyckas proppa i sina paket. Det är millimeterpassning och det är julafton när paketen kommer farande. Det mesta går ju vidare. Garnet stickas och skickas och böckerna blir lästa och går vidare till nya läsare. Godiset och muggen kan ju någon försöka ta ifrån mig *morrar*. Disktrasan ligger hos sina traskompisar och väntar på sin tur och några av böckerna har redan fått nya hem. Tack rara C för det fina Kelloggspaketet.

Här kommer en bild från ett väldans bra tag sedan. Jag fick en lyxgottispåse av min dotter. Eftersom minnet slirar så kommer jag inte ihåg varför jag fick den men huvudsaken var ju att jag fick den och njöt av varenda grej som låg i den. Som ni ser så var det på vippen att jag missat att ta kort på gåvan. Det kan man tydligt se på att ostbågspåsen är uppklippt. En timme till så hade den varit tom. Frusen mango är så himla gott att ha i frysen när man blir sötsugen. Tack snälla S för allt det gotta. Jag är dock något lite osäker på var i kostcirkeln det här hör hemma. Tror det tillhör basfödan, livets goda. Det som gör att man tycker att livet inte är så pjåkigt i alla fall. Det måste väl vara jätteviktigt att få njuta också. Det är inte alls så som Werner och Werner uttryckte sig……”det går lika bra med selleri”. I helsicke heller då kan jag lika gärna gå ut på gräsmattan och beta. Huvva!

Jag tuffar ju på med mina nallekläder och idag är det dags att lägga upp för en lila väst åt en nallekille som sitter i soffan och väntar. Det är ju F1 race från Montreal i afton och då går stickorna varma. Den här nallentjejen har fått en rödvit klänning. Det ska väl till en kant med pälsgarn senare innan den reser iväg. Av ett nystan blått garn blev det en stor mössa och en hel mormorsruta och en påbörjad. Det gäller att använda varenda trådände.

Ja mina vänner, dagarna rusar förbi. Ibland utan att jag tycker att jag hinner med. Jag försöker ju vara ute och röra på mig för att träna mina ben. Jag är så trött på mina förbaskade ben men är på samma gång överlycklig över att jag kan gå igen även om det vissa dagar är lite skakigt. Det är nog något jag får leva med tror jag. Förresten så har jag sprungit färdigt i min dar. Man har stressat och farit som ett torrt skinn mellan både två och tre jobb samtidigt så nu är det slut med att ha gasen i botten. Det jag vill göra hinner jag ändå. Var sak har sin tid och är det så att man missar en buss så kommer det en ny om en liten stund. Man har tid att ta saker med ro, att vänta lugnt och låta bli att jaga upp sig.

En vän i välgörenhetskedjan skrev något så bra till mig för ett bra tag sedan och det stämmer så bra in på hur jag numera sköter mitt liv……..”först gör jag det jag vill och sedan gör jag det jag måste”. Är inte det ett härligt uttryck. Det är nog lite så man behöver göra för att orka med det man tycker är urtråkigt som att damma och dammsuga eller vad tror ni. Det finns inte många måsten kvar i mitt liv numera. Jo, jag måste äta, dricka, sova, betala skatt och räkningar. Det är saker man absolut måste men i övrigt tycker jag att det är skönt att ”gamlas” för måstena rinner av en som vatten på en gås bara man låter dem göra det. Jag förstår ju att detta inte funkar för yngre som är mitt i livet och har mycket att styra upp men även då behöver man bromsa in och stanna upp, dra några djupa andetag, blunda och bli stilla en stund. Vi ska ju hålla länge så vi måste hushålla med oss själva lite.

Jag hoppas ni alla har en lugn, solig, härlig söndag……..med eller utan spännande paket

Paket till Önskestjärna och lite annat smått

24 Maj 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

Som ni såg i tidigare inlägg så bestämde jag mig för att skicka de tio färdigklädda nallarna till den ideella föreningen Önskestjärna. Jag såg sedan att de överlämnats till Kvinnojouren i Karlshamn och där ska de trösta, glädja och ge trygghet åt några barn som behöver det. Vardagslycka är att veta att man kan ge och göra skillnad.

Nallarna ligger tryggt nedpackade i sin plastpåse och de får sällskap av två andra köpta gosedjur samt två små nya frottéhanddukar från min vän G. Allt fick lagom plats i kartongen och jag kände mig stolt över mig själv som lyckats få plats med så mycket och kunde utnyttja hela fraktkostnaden. Tjohoooooo! Vad gäller packeriet så har jag min överman eller rättare sagt överkvinna i det fallet nämligen min vän C från Rångedalas prärie. Jag har aldrig i hela livet varit med om att någon kan lyckats få ner så himla mycket i diverse olika paket. Ni ska snart få se det senaste i den genren.

Jag hade tagit fram ett nystan marino soft och hade lite aftonpyssel framför tvn många kvällar och detta blev resultatet av det stickfäktandet.

Jag tycker så mycket om att sticka eller virka av marino soft-garnet. Tyvärr har många utav de ”gamla” färgerna utgått och ersatts av nya och då har jag ibland upplevt det som att det nya garnet blivit strävare på något sätt. Beror kanske på färgningen. Inte för att det stör mig men jag har noterat det. Dessa ligger tryggt nedpackade i välgörenhetslådan för framtida resa till några frusna.

Just nu stickar jag på nallekläder igen. Jag har haft det lite tjurigt med tassarna ett tag och då får man jobba med smått och inte göra filtar eller annat som blir lite tyngre. Jag ska igång med någon ny nalleklädnad nu till helgen för då är det Monacos GP i F1 och då är det precis lagom att sitta med något litet i ett par timmar.

Jag har haft kort på det tidigare men jag lägger ut ett till idag för jag blir glad av att något som är så vackert också kan vara väldans gott. När man köper ett par förpackningar blandade småtomater och sköljer av dem och välter ut dem på handduken för att torka hela högen och sedan lägga i två skålar, en till köksbordet och en till tv-rummet då njuter jag av färgerna. Visst är det vackert. Nästan som en tavla.

Jag tänker återvända en stund vad gäller barnen och kvinnojourerna för det känns viktigt. När man tänker på barn som far illa så ska man tyvärr komma ihåg att det inte bara är i andra länder som barn lider nöd och är rädda och otrygga. De barnen finns även här i Sverige och är tyvärr alldeles för många så fiffilura lite på om ni kan göra något för några av dem. Ett busenkelt tips är att höra av sig till Kvinnojouren och fråga om de har plats i sina frysar så kan du skänka några paket olika pinnglassar eller några paket grillkorv. Nu går vi ju mot sommaren och tider då barn älskar att äta glass ute och att grilla korv. Varför inte köpa några burkar såpbubblor och skänka, Maxi hade t ex blåsbubblor som de kallar det för 5:- för en liten burk. Det är ju så lagom. Det finns så mycket man kan ge om man har möjlighet till det och visst är det väl gott om man kan ha med sig i hjärtat att man kunnat glädja barnen. Ett tips är att man kan gå ihop några stycken och var och en lägger en tjuga att handla glass/korv/såpbubblor eller annat för. Det behöver ju inte bli så dyrt utan alla ska kunna vara med och ge med varma öppna händer.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig tisdag. Det ska ju komma lite regn här hos mig framöver men med tanke på hur torrt det har varit och fortfarande är så behöver det ramla ner lite vått. Jag tog mig i hampan och klippte min kombinerade moss- och gräsmatta för första gången igår så nu kan det få skvätta bäst det vill.

Idag såg jag att det erbjuds en 5:e vaccinationsspruta och jag blir lite fundersam omkring det men som tur är så får vi vuxna bestämma själva över hur vi tänker och hur vi vill göra. Jag hoppas bara att ni alla är fortsatt rädda om er och varandra och alla andra så ska vi väl få en härlig sommar framöver.

Jag hoppas dagen är snäll emot er ……………..med eller utan grisar och tomater

På med brallorna

08 Maj 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , ,

Som ni såg i förra inlägget så hade det ju ramlat in ett paket från Hålanda som bl a innehöll nallebrallor. Det tyckte nog de halvklädda nallarna var riktigt skönt så slapp de vara iklädda endast en yemenväst och ha ändan bar. Så här fina blev gänget i sina flotta brallor. Två stycken som sitter uppklämda i hörnet har klänningar och fick därför inga byxor.

Nu vet jag inte riktigt vart dessa nallar ska ta vägen framledes. Det är ju bara maj så jag hinner ju göra ett gäng till fram tills dess att det är dags att lägga nallepaket under välgörenhetsgranen på Home Hotel. Det finns ju så många ställen där dessa goingar kan göra nytta. Jag har funderat på om jag skulle göra ett trettiotal och lämna till polisen och/eller brandkåren. De träffar ju tyvärr alltför ofta på små människor som råkat ut för hemska saker. Då kan en nalle vara något att hålla fast vid. Jag tror det är Lions här i stan som brukar köpa in ett femtiotal stora nallar med några års mellanrum och dessa ges till polis och brandkår så behovet finns nog. Jag försökte under pandemin att få lite information från svenska kyrkan om vad som behövdes och kunde göras i närområdet men jag fick aldrig något svar på det. Lite märkligt kan tyckas.

Nåja, dessa glada gossar och så de två tjejerna kommer nog förr eller senare att hamna på exakt rätt plats det är jag säker på. Jag har ju dessutom några nallebyxor kvar att fixa överdel till så fler nallar blir det nog också framöver.

Lite annat som blivit klart och lagt i välgörenhetslådan för att skickas iväg till behövande kan jag visa. Tre pyttesmå prematurmössor och två något större samt en liten Jolly Jacket. Jag gillar ju att göra smått och saker som går relativt fort så de här formaten passar mig perfekt. Plus att jag gillar färger så jag blir jättepigg och glad när jag har färgglada garner att jobba med.

Trots att jag gillar att göra små saker ger jag mig ibland in i filtarnas värld och gör av med tjocka garner eller bara restgarner. Ibland har man garner som inte passar in riktigt med det ”småtta” man gör och då är filttillverkning kanoners.

Som ni ser så har filten varit klar ett tag för det ligger snö kvar på altangolvet. När jag gör filtar så tar de väääääldigt lång tid för jag får ju ont i tassarna och axlarna när arbetet blir för stort och tungt men sakta men säkert så blir det en filt i alla fall. Ibland stickar jag dock remsor som jag sedan virkar ihop och då blir det genast mindre jobbigt för mig. Den här filten är dock diagonalstickad med rundsticka.

Här fick jag tag i ett tjockt garn som jag gjorde en JJ av. Den västen blev stor och bra. Jag använde samma maskantal som på grundmönstret och bytte bara till en grövre virknål och voila…..en stor JJ. Hmmmm…….den kanske är onödigt vid i halsen men va’ sjutton, den kommer säkert att passa någon och man kan ju flytta de lösa snoddarna och på så sätt göra västen mindre. Det blir nog bra. Allt stickat och virkat som jag visat här är gjort av garner från den lilla garnboden på Rångedalas prärie. Utom den lilla JJ på första bilden som är stickad i eget marino soft-garn.

Vardagslycka är att ha möjlighet att göra något som jag tycker är jätteskojsigt och som dessutom ger värme åt någon som behöver det. Den lyckan känns i hjärtat. Att man både vill och kan. Jag är väldigt tacksam för att jag får vara delaktig. Att få vara en kugge i ett stort väl fungerande hjul. Vi är så många som tillsammans får det här hjulet att snurra. Tack för att ni finns och tack för att jag får vara med.

Till sist vill jag visa äppelträd som fascinerat mig i många år. Jag har gått förbi den här trädgården varje dag när jag jobbade och skulle gå till bussen. Under sommaren är det som en liten sagovärld där inne med lite olika sittställen och buskar och så de underbara gamla träden som stått sedan början på 1900-talet då huset byggdes. Av någon underlig anledning har jag aldrig fått se vilka eller vem som bor där för det har alltid varit tomt i trädgården när jag vandrat förbi. Men så i veckan så var det en herre i trädgården och grävde. Jag blev jätteglad och stannade och berättade för honom att jag bott här i 34 år och gått förbi så ofta och alltid tyckt att det var som en sagovärld med de träden och allt det andra. -Tack snälla du för att vi som går förbi får njuta av det vackra sa jag. Han blev jätteglad och berättade att han och hustrun skulle bygga en pagod och därför grävde bort en massa häckplantor som inte ville vara med i matchen längre. Så framledes så ska jag få njuta av en nybyggd pagod också när jag går förbi. Härligt!

Nu är det ju bara vår och alla grejer har ju inte kommit på plats och en del har fått tält om sig över vintern. Men sedan må ni tro att det är gulligt där inne. Jag älskar träden som ser så knasiga men ändå vackra ut just nu och som blir fantastiska när de grönskar. Om jag kommer ihåg så ska jag ta kort i sommar så ni får se. Jag har frågat mannen som bor där om det var ok att jag tog kort och lade ut på min blogg och han tyckte bara det var kul att någon uppskattade gården. Nog är väl det en vardagslycka i sig att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Att kunna njuta av det vackra som trots allt finns i vår tillvaro.

Tänk på det när ni är ute och traskar, titta inte bara rakt fram eller i backen utan titta in på gårdar och i prång. Det finns ju massor av nya världar runt omkring oss bara vi är öppna för att se dem. Så spärra upp korpgluggarna mina vänner och njut av vårSverige.

Det är varmt och gott i solen idag men kommer man in i skuggan så blir det genast kyligare. Jag har inte varit ute på min dagliga benstärkarpromenad idag. Jag hade en del att joxa med och så skulle dottern och hennes kille komma förbi en kort sväng så då tog jag och bakade en äppelkaka och vispade till lite vaniljvisp och ställde i kylen. När dom kom så hade hon gjort små cheesecake’s i pappersformar. Även nu fick jag förhållningsorder om att två skulle gå till vännen A längre bort i längan och det var nog tur det för far ända in i baljan så goda dom var. Utan förhållningsorder hade jag smockat i mig alla fyra utan att ha dåligt samvete för det. Nu blev det två. Dock med ett par timmar emellan. Lite karaktär har man väl *host host*.

Det är ju här det skulle ha suttit en snygg bild på de fyra formarna med smaskens men den bilden får ni försöka visualisera själva efter bästa förmåga. Som vanligt hann jag äta upp mina två och lämna bort de andra två innan jag kom ihåg att ta kort. De var fyllda med färskost och chokladmojs och var jättegoda. Bara så ni vet när ni ska använda fantasin och se dessa i ert inre. Ja, jag vet, ibland är jag en knasboll.

Jag hoppas att ni alla mår bra och ser fram emot vårslutet och sommarintåget. Jag tycker tiden går så himla fort. Dottern hjälpte mig att sätta på sommarvattnet och jag kunde konstatera att inget hade frusit sönder i år heller. Tack och lov! Så nu kan jag spola bort pollen från både fönster och väggar samt utemöbler och altangolv. Det är helt galet hur mycket pollen det är. Inte konstigt att man nyser och har sig stup i kvarten. Det blir kanoners att få spola bort eländet. Tyvärr kommer det väl mer ett tag framöver.

Jag hoppas ni är rädda om er och fortsätter vara lite försiktiga. Barnbarnet tar studenten nu i vår men jag har inte hört hur det blir runt det men då är det nog bara att hänga med i svängarna för det är ju en viktig dag men man kan ändå vara lite försiktig.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag……….med eller utan förtrollade trädgårdar

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag