Jösses amandus så himla varmt det är. Jag som inte gillar värme över 23 grader får snart både spatt och spader alternativt dånis dimpus på det här. Som tur är har jag ett fungerande kylskåp där jag kan lägga in klänningar eller t-shirts som jag blött i kallvatten och lagt i plastpåse. När det blir alldeles för varmt och man känner att topplocket är färdigt att gå då kan man ta på sig en iskall klänning och kyla ner sig. Det är så jädra skönt. Ett mindre alternativ är ju att blöta en handduk i kallvatten och vira om halsen. Kyler man nacken så känns det genast lite skönare.
Idag är det F1-race men det blir inget stickande av nallekläder för det. Jag brukar ju göra det under träningar och lopp men jag har lite annat pyssel som ska göras klart. Jag har i alla fall sytt ihop och fäst trådar på de klänningar jag hade klara och det här gänget lider inte av värmen trots att de är fullt påklädda. Den längst upp till vänster ser dock lite trött ut men hälsar att hon bara njuter av att titta på molnen och njuter av att sträcka ut sig på gräset.
Jag har tre stycken nallar kvar att sticka till. En kompis till mig skulle till IKEA men jag glömde att be om medskick så jag får väl försöka beställa på nätet vilket jag misslyckats med två gånger. Nåja, det är väl bara att försöka igen. Det känns dock inte så akut för jag ska göra klart de övriga tre nallarna och lägga i julklappslådan. Jag har en sådan där jag samlar saker som jag ska slå in och lägga under granen nere på Home Hotel eller Hotell Bolinder Munktell som det också heter. Där finns ju en gran till varje jul och man kan skänka paket till utsatta barn i kommunen. Vill ni veta mer så titta på inlägg som jag gjort före jul här i bloggen. I julklappslådan finns även en bunt målarböcker och askar med färgkritor som jag fyndat. Det här torde vara rekord för mig i att vara nästan klar med alla julklappar till denna låda.
Några tvättlappar i varierande storlek med garn från min vän C har fått åka till affc. Tvättlappar är ju jättebra grejer man kan göra med restgarner. Bara pussla ihop färger efter lust och glädje. Nu hade jag ju flera nystan av detta garn så det enda som skiljer dem åt är väl storlekarna. Ibland när det blir små tvättlappar så brukar jag tänka att det kan ju vara bra att det finns sådana också för då kan ju små barnhänder hantera dem bättre än en stor om de vill tvätta sig själva lite. Eller lära sig att tvätta sig med tvättlapp.
Det blir ingen nalleklänning till F1-racet idag för jag håller på att sticka och virka små små filtar som ska till Sofia S att användas vid kistläggning av små små barn som det inte gått så bra för. Det känns angeläget att göra det och det känns bra att stötta Sofia i hennes fina val. Hon har ett svårt jobb och behöver även hon omtanke och vetskap om att vi tycker att hon gör något fantastiskt. Här är några små filtar som är klara men jag håller på med ett par till för att utnyttja hela portokostnaden. Som ni ser så har jag gjort luddiga hjärtan och dom ligger lösa på filtarna så dessa kan man placera var man vill på filten sedan eller inte använda dem alls om man inte vill det. Jag lägger filtarna i var sin plastpåse med storleken angiven och info om att hjärtat ligger löst.
Ja mina vänner det var väl allt för denna varma dag. Jag hoppas ni alla är riktigt rädda om er och även om ni fått två vaccinsprutor så vill jag att ni fortsätter vara rädda om er för det känns som om det här inte är över på länge än.
Jag vill också påminna om att ni får försöka göra som jag, drick som en kamel. Man behöver dricka mer än vad man tror när det är extremvärme. Allra helst vatten för då blir knoppen, kroppen och njurarna jätteglada.
Jag hoppas att ni alla får må bra i värmen………..med eller utan hinkvis med vatten.
Jag är ju i grunden en ensamvarg trots att när jag är i sällskap är en babblig och bubblande person. Gillar dock att vara lite för mig själv och kan nog inte påstå att jag lidit särskilt svårt under pandemiåret. All tid som jag annars lagt på att sticka och fixa till marknader under året har ju lagts på att fixa till extra mycket och skicka till höger och vänster i välgörenhetssyfte. Att göra något bra av all tid jag helt plötsligt fick över. Så pandemipysslandet har för min del blivit lite som ett ”jobb” som gett mig någon slags form av struktur på dagarna eftersom det blir mycket hemmatid som inte ska förslösas. Dessutom ger det mig en otrolig glädje och värme i hjärtat plus att man råkar på så fantastiskt många härliga människor som man har mycket gemensamt med.
Jag hade ju lakan som var rivna och skulle användas som tygblöjor men p g a att jag och den gamla symaskinen inte kunde komma överens så åkte alla rutor 70 x 70 ner i en låda och symaskinen in under trappen och jag själv försökte fundera ut hur jag skulle kunna använda alla blöjor. Då var det fantastiskt att komma på att riva dom till mindre rutor och skicka hela rasket till I B i Hålanda för att ingå i husmorspaketen till flyktingkvinnor. Jipppiiiiiii! Jag gillar ju när man kan använda varenda trådända och varenda tyglapp. Inget ska förfaras.
Dra mig baklänges så många rutor jag har rivit och rensat och även strukit. Konstigt ord egentligen strukit. Undrar om det heter så. Nåja. Hursomhelst så blev det ett par paket till Hålanda och den strävsamma damen där som har ett så gott och varmt hjärta för alla som har det svårt. Jag är så tacksam för att jag får vara med och bidra med det lilla jag kan och har. Dessutom har det ju kommit in smått och gott från andra håll som också följer med. Tillsammans kan vi göra något riktigt bra.
Här får ni se två sändningar till husmorspåsarna plus ett vackert påslakan som jag fått av min vän G som också är den som städar och rullar alla lindor efter att jag rivit dem och bara grovstädat dem. Av det lakanet hoppas jag att det kan bli en hel kennel med taxar och går inte det så kanske det kan bli husmorspåsar. Vi får se vad symaskinvirtuosen i Hålanda kan hitta på.
Det blev ju två rejäla paket som skickades till Hålanda med bidrag från mig, min vän T och min vän G. Lindor blev det i båda paketen och massor av knappar i paket 2. Min vän T skickade med ett par grova gummisnoddar och det hade jag inte tänkt på kunde vara bra att ha i husmorspåsarna. Tack för den inspirationen T. Jag for iväg och köpte en förpackning gummisnoddar som också fick följa med. Nu är det rast och vila i kompresstillverkningsfabriken men jag har fått information om att det kommer två nytvättade och manglade lakan till mig inom kort. Då blir det fler lindor.
Tar man ett djupt tag i välgörenhetslådan så hittar man både ditten och datten det kan jag lova. Den har varit proppfull länge men nu har jag skickat lite åt olika håll. Dottern fick sortera ut gamla Barbiedockor, de flesta kopior då, som vi hade liggande här i en kartong. Det blev en hel del och då kom jag på att jag sett att några stickade och sydde kläder till dessa dockor och sedan skickade dem vidare. Eftersom jag ändå skulle skicka dockorna och man ska utnyttja 1 eller 2-kilosportot till det yttersta så dök jag med huvudet före ner i välgörenhetslådan och fiskade upp sockor som jag köpt på Röda Korset, mössor som jag stickat, filtar som jag stickat och så en hel hög med blyertspennor som jag haft liggande i lådan. Det blev ett bra paket tycker jag och allt detta skickade jag till en kvinna som är kontaktperson för Barnens Hopp.
En liten filt av garn som ramlat in till mig från den lilla garnbutiken på Rångedalas prärie blev skickad till Sofia Silvana. Det blir flera småfiltar framöver. Jag har redan ett par stycken klara men jag ska spara ihop så jag kan skicka ett större paket. Hon gör ett fantastiskt jobb Sofia. Dels jobba som obduktionstekniker och sedan göra sitt allra bästa för att göra det ”varmt och ombonat” för den lilla som det inte gått så bra för. Det är nog inte det lättaste jobbet i världen. Jag har under mina år i vården tagit hand om många döda men då har det varit vuxna och det känns ändå och man vill göra det allra bästa för att underlätta för anhöriga. Man vill göra det fint så det inte verkar så skrämmande och otäckt. Jag känner en så otrolig respekt för Sofia som orkar göra samma sak men med barn och för deras föräldrar. Det är fint. Modigt. Respektfullt. Omtänksamt. Kärleksfullt. Jättesvårt. Jag hoppas hon har något eller någon som kan fylla på hennes energier efter en svår arbetsdag.
Världens raraste grannar har jag ju och när jag klipper min gräsmatta brukar jag slänga över min klippare till deras sida när jag är klar med min. Det är ju liksom inget extra jobb utan tar bara fem minuter extra så det är ju så busenkelt. Jag hade klippt gräset åt oss båda för dom hade ju varnat för regn och fixade och donade och ställde in klipparen och gick in. Morgonen därpå när jag tittade ut på gräsmattan som tillhör det Karlssonska residenset så stod det gula blommor granne med en stor förgätmigej-ruska som fått stå kvar under syrenen. Men va fasen vad är det där…….?
På med tofflingarna och ut som ett skott och jösses mina vänner det var en stor växt proppfull med gula blommor. Jag som älskar gula blommor. Jag trodde att någon hade ställt den på fel gård så den fick stå ett tag men så tänkte jag att nä har dom ställt den här då är den jädrar i mig min. MIN! Så jag tog helt enkelt och förde över den från plastkrukan till en fin stor keramikkittel som en vän till mig gjort för många herrans år sedan och så fick blomman en plats på utebordet. Det visade sig senare att det var mina goa grannars son som köpte blomman åt mig och ställt den inne på gräsmattan med orden ”den ville bo där”. Det var väl gulligt, rart och omtänksamt.
Ja mina vänner nu har jag delat med mig av mina vardagslyckor igen. Lycka är att kunna ge med varma öppna händer och lycka är även att få ta emot med samma varma öppna händer.
Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra……..med eller utan gula blommor
har vissa småsaker gemensamt. Han gillade att sjunga Leva livet och han han hade fådda blommor. Jag gillar också att sjunga Leva livet för full hals nu sedan barnbarnet fick fart på en cd-spelare som stått i en garderob och samlat damm. Den tidigare spelaren drog sin sista suck bara sisådär helt apropå och glad var jag som hade en extra då.
Det som är knepigt är ju att det är så liten text vid alla knappar och rattar så jag skulle behöva förstoringsglas men nu lotsade barnbarnet mig runt och visade vilka knappar och rattar jag behövde använda så nu jädrar lever jag livet med Kurt Olsson må ni tro och inte nog med det jag har fådda blommor också. Vardagslycka är när grannens son ringer på och lämnar en bukett vackra rosor. Är inte det rart så säg. Man blir glad och lycklig i hela kroppen.
Fast nu har jag ju en del saker som Kurtan inte ens är i närheten av, nämligen en hel massa fådda garner. Som ni såg för några inlägg sedan så fick jag ju en stor låda garner från goa L i Västerås. Nu har jag ju använt mig av dessa garner på kvällarna framför tvn och varenda gång jag vill smita undan från tråkjobb. Vilket är väldans ofta. Här ser ni vad det blivit så här långt
Två halsdukar, ett gäng mössor och en grön filt. Jag älskar alla de härliga färgerna. Man, eller rättare sagt jag blir väldigt glad och lycklig av färger. Gäller det sedan garn då kan det få vara hur starka färger som helst. Det är lätt att sticka då. Stickorna flyger i luften av glädje över att få bearbeta så vackert garn. Jag ska packa detta och se hur mycket det väger för det är dags att skicka lite till Slättmissionen. Nog är väl det här lagarbete när det är som bäst. Tillsammans kan man uträtta storverk faktiskt. Tillsammans är ett väldigt fint och bra ord.
När jag cyklade runt lite häromdagen så blev jag när jag åter närmade mig hemmet varse att om bara ett ögonblick är det slut med höstfägringen i form av färggranna löv. De blåser av och iväg med väldig fart så jag hoppade av cykeln och tog det här kortet. Två buskar av samma sort och som är planterade samtidigt men har olika färgskrud. Var och en är vacker på sitt sätt. Precis som vi människor, olika men ändå lika och alla duger, var och en på sitt sätt.
Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höstdag……med eller utan färggranna buskar
Ibland funderar man på hur fasen saker och ting kan gå så jädra fel hela tiden. Jag bor i ett radhusområde byggt 1965 med 10 längor och nu har det under en tid grävts något som gott och väl liknar skyttegravar utefter ena kortsidan på hela husraderna. Så man kommer bara ut åt ett håll från längorna. Det grävs för att fixa till så att man med lite tur efter 33 års boende här äntligen ska få kallvatten i kallvattenskranen och att andra ska få bättre värme i sina lägenheter. Förmodligen är det väl en del pyssel med det för här må ni tro att det händer grejer. Dock bara i den längan jag bor i. Ni kan ju få en liten titt på själva utgrävningen. Till vänster uppe på väggen sitter elskåpet till vår länga och till höger utanför avspärrningen på andra sidan sitter det kommunala skåpet. Bara så ni vet. Hukande bakom kravallstaketet till höger kan ni se en liten figur med näsan i kommunens elskåp. Den el-kille föreningen anlitar fick hålla till på hitsidan mot husväggen och husets elskåp. Ditt o mitt o vi o dom. Ibland är det inte lätt att veta vem som ska göra vad. Man kan tycka att en gubbe kunde vara i båda skåpen men det kanske inte är värt att man lägger sig i det man inte begriper sig på. Men jag kan ju få tycka. Ju.
På mindre än tre veckor lyckades dom med att gräva av bredbandskabeln och några dagar efter det så var det någon som ”trampade ur” elkabeln. Det räcker inte med det för en dag hade vi helt plötsligt inget vatten för då hade dom grävt sönder en vattenledning så det stod som en jädra gejser (fast med kallvatten) ute på stora allmänningen. Det räckte inte med det för några dagar efter det så var det dags att gräva/trampa ur bredbandskabeln. IGEN! Då rinner sinnet till för den mest lugna människa jag känner och det undrar jag inte på. Själv funderade jag lite på om dom haft någon slags utlottning på något ställe och första pris var att få gräva med grävmaskin på vårt område. Det var i vilket fall inget förstapris för oss och man funderar på hur i jösses det kan gå så fel med det mesta. Det kändes inte särskilt proffsigt faktiskt.
Nu är dom ju inte klara än med gräverierna och isoleringarna så man har hjärtat lite i halsgropen vareviga dag. Vi höll på att få spatt här när dom trampade ur 3-fasen. En granne hade inget lyse nerpå och ingen tv, jag hade fungerande tvättmaskin, lyse och tv nerpå men frysen och spisen funkade inte, en annan hade fungerande spis och frys men inget lyse nerpå så det var lite olika hur man drabbades av just den grejen. Nu håller vi alla tummar och tår för att dom ska lyckas slutföra och sedan lägga igen dikena utan större missöden. Jag blev påmind om att vardagslycka faktiskt kan vara att ha både el, vatten och bredband……samma dag. De’ ni.
Ja vi ägnar oss åt olika slags fjärrvärme jag och kommunen men jag kan dock inte ställa till sådana här eländen med min och det känns tryggt att veta.
Då övergår vi till något mycket roligare. Nämligen garn och ofarlig fjärrvärmehantering. Jag stickade remsor av olika rosa garner som jag fått från vännen C. Ibland när jag har ont i tassarna av artrosen så är det toppen med mina små stickningar för dom blir ju inte så tunga. Remsor funkade bra. Nu är filten klar och ska väl iväg till något bra ställe. Förmodligen till Slättmissionen men jag ska se till så att jag får ihop 2kg innan jag skickar.
Dottern har tålamod och som är rapp i tassarna och gärna picklar med smått hade med sig den här lilla figuren när hon och barnbarnet var här sist. En liten kul typ som jag blev förtjust i. Ni ser den på filten här ovan och här kommer en närmare bild
Som sagt, hon är flink i fingrarna och kommer ofta på jättekul saker som hon sätter sin egen prägel på och som då blir hennes egen design. Jag själv skulle förmodligen inte få ihop en sådan här kotte om så livet hängde på det för jag har varken det huvudet (för mönster) eller dom fingrarna. Då är det tur att man kan göra olika saker och glädja varandra. Dessutom ska det nog få följa med några små kottar ut på kommande marknader. För den tiden kommer när vi åter kan röra oss fritt och ledigt och inte hela tiden vara rädda för att komma för nära. Så dotra har lite tid på sig att tillverka några fler kottar.
Jag har ju egentligen inte tid med så mycket annat än att sticka eftersom jag har så mycket fint garn att tillgå. Det är ju kanonkul att kunna plocka med sina garner och tänka på vad man ska göra med dem. Ibland blir man ju tvungen att släppa stickorna och göra andra saker men om jag får välja mellan att t ex dammsuga, damma eller joxa med mina garner och sticka vad tror ni jag väljer.
Idag är det grått och regnigt och då är det ju toppen att kunna ägna dagen åt sin hobby istället för att vara ute och skrapa valda delar av verandan som behöver målas på lite bättre eller att vara ute och städa i boden som är proppfull av 33 års ekorrande. Jag trodde vi skulle hinna gå igenom den i somras barnbarnet och jag men så kom ju det här coronaskruttet och rörde om i tillvaron så vi spar det till nästa sommar. Då jädrars. Jag har dock plockat ut en och annan grej därifrån under tiden och varje gång så blir jag förvånad över att dessa grejer alls har blivit inpulade och sparade i boden. Jag är väl inte direkt någon hoarder men väl en ganska stor ekorre. Den som spar han har och saker och ting kan komma till användning. Joråsåatt men det mesta av skräpet man ekorrar undan kommer aldrig i hela livet till användning utan står bara där i typ 33 år och är så dammiga och skitiga så man knappt ser vad det är.
Något skojsigt har dock inträffat och det är att jag faktiskt lyckats med vissa saker som jag tidigare angivit att jag gett upp hoppet om uppe på lila toan. Det kommer i nästa inlägg tillsammans med lite annat.
Hoppas ni alla har en härlig söndag……..med eller utan rosa igelkottar
Himmel och plättar jag har ju så mycket garn så det är helt galet. Men så himla kul det är att kunna välja färg och tjocklek på garnet beroende på vad man har lust att göra. Man blir på något sätt fri som en pippi när man har stor tillgång till nystan och härvor. Tjohooo!
Igår sällskapade jag med mannen då han åt och hade då högen med ofästa trådarbeten precis bredvid mig. Helt plötsligt så infann sig lusten att ta tag i det hela och jag satte igång. Det går ju fort som rackarns bara man får fart på spelet. Det resulterade i att jag nu har nio färdiga mössor och en blåvit filt att lägga ner i välgörenhetslådan. Det kändes riktigt bra faktiskt. Filten är stickad av fyrtrådigt maskingarn och diagonalstickad. Enkelt och snabbt.
Det är bara mitten på februari men ändå växer det så det knakar i naturen. Det börjar sticka upp allt möjligt på alla möjliga och omöjliga ställen. Grannens tulpaner är uppe en decimeter och lite längre bort i längan ser det ut så här efter husväggen
På något sätt känns det lite för tidigt. Förr brukade ju februari vara den kallaste månaden. Men numera är det ju uppochnedvända världen. Ja apropå vår, i går morse när jag vimsade iväg till bussen så mötte jag sopmaskinen som sopar upp sand och grus. Den brukar ju vara ett säkert vårtecken. Men att komma redan i februari det tyckte jag var lite i överkant. Undrar hur dom tänkte där.
I nästa inlägg ska jag berätta om hur man på ett enkelt sätt kan få köldskador i ändan av att åka buss.
Ha det så bra tills dess………med eller utan konstiga vårtecken.
Ja nu är det årets sista dag. Jag kommer inte att visa någon kavalkad över året här på bloggen. Det är bättre att se framåt. 2014 har varit ett år med många och ibland besvärliga uppförsbackar för oss. Saker som man inte kan göra något åt utan bara får ta som de kommer och sedan försöka göra det bästa av dagarna. Vi har blivit ganska bra på det mannen och jag. Vi har vant oss vid att livet går lite saktare och vi nöjer oss med det.
Idag pysslar jag dock lite med sådant som jag kan påverka och som jag kan göra något åt. Jag packar fjärrvärme.
Jag fick ju fem nystan garn av min snälla granne A-M och det har jag stickat upp nu och ska skicka detta till Slättmissionens hjälpande hand. Det blev en filt, en yemenväst och 7 mössor. Tack finaste A-M för garnet, tillsammans har vi gjort skillnad.
Det vägde lite mer än ett halvt kilo så när man ändå betalar för 1 kg så fyllde jag på med lite saker från min välgörenhetslåda
Nio mössor och två yemenvästar gjorde att vikten närmade sig kilot. Så nu ska nyårspaketet bara forslas till posten. Det känns fint att kunna avsluta året med någonting gott och bra. Jag ska försöka börja det nya året bra också.
Min mamma sa alltid ”som första dagen på året blir så blir hela året”. Jag tror ju egentligen inte på det men vågar inte ta ut svängarna för mycket utan försöker göra nyårsdagen väldigt behaglig för mig och mannen. Ser till så vi bara har att glida omkring och njuta av dagen. Men inte sjuttsingen blir hela året så. Nädå, det blir precis som alla andra år. Upp- och nedgångar, rasande fart och stilltje, glädje och sorg. Precis så som livet är. Och ska vara.
Nu önskar jag er alla ett gott slut på 2014 och ett Gott Nytt År 2015.
Nu är sista handen lagd vid den gula supermjuka filten. Den blev fantastiskt härlig och jag hoppas att den ska få värma någon liten frusen. Denna filt ska få färdas över vattnet till Knappmakerskan. Titta gärna in till henne och se allt fint hon packat i små fina lådor och lämnat iväg. Det var väldigt roligt att sticka filtar diagonalt så det lär bli fler med tiden. Denna är stickad i Marino soft.
Idag har det varit en kanondag vädermässigt. Kyligt kallt men ändå varmt i solen. Jag har tagit en promenad till min svärmor ”lilla-tanten” och vi har lunchat och myst ihop. Jag känner mig piggare och har börjat på ett par små stickprojekt. Sedan jag började sticka babymössorna som jag skickar till olika insamlingar så har jag aldrig några restgarner liggande. De går åt till mössorna. Det känns härligt att utnyttja varenda tråd fullt ut och på bästa sätt.
Hoppas ni alla har en haft och fortfarande har en härlig lördag.
Igår fick jag mig äntligen en tur till min garnaffär Avig och rät. Nu äntligen hade mitt gula Marino soft kommit in igen. Men bara tre nystan så jag nappade snabbt åt mig två för säkerhets skull. Nu ska jag sticka klart filten jag höll på med och som jag lovat att skicka till Knappmakerskans insamling. Sedan följde det med ett par nystan spräckligt mjukt garn från Red Heart som förmodligen ska bli små tossor eller sockor. Jag fick en så fint skriven beskrivning på enkla tossor ifrån Carol på AFFC som jag ska prova på. Av någon underlig anledning följde det också med ett litet nystan Merilla i ull och acryl. Jag fick en vision om vad jag ville göra men bäst att ligga lågt tills man ser att det funkar.
Först och främst ska jag sticka klart den gula filten så jag har ju egentligen inte tid att sitta här framför tangentbordet och skräpa *far iväg som en oljad blixt*
Måste bara tillägga att för någon timme sedan så ramlade det ner smått smått snöfnassel utanför mitt fönster. Jag morrade lite om att det här har jag minsann inte beställt. Men nu en timme senare skiner solen från en klarblå himmel och det nedramlade snöfnasslet är snart ett minne blott. Så nu kan den gamla kvarvarande isen fortsätta att smälta bort i lugn och ro.
När jag hade ungefär trettio varv kvar på min gula filt så tog garnet slut. Jag for iväg som en sårad iller till min garnaffär Avig och rät i Torshälla. Där fick jag en tvärchock för garnet var slut! Jag köpte med ett par nystan gula Frejagarn som jag trodde skulle kunna passa istället. Men när jag kom hem så började jag fundera över hur min hjärna funkar för de nystan jag köpt var inte ens i närheten av de färger som är i filten. Men de får bli mössor eller Yemenvästar istället. Så ingen skada skedd. Men nu får jag vänta på att de får hem fler nystan av Marino soft gul. Så filten ligger och vilar sig så länge.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så klippte jag käckt av de utslitna handtagen på min vintertygväska. Tror ni jag sydde på de nya handtagen direkt? Nej givetvis gjorde jag inte det. Så igår när det var dags att släpa sig iväg till jobbet så hade jag inga handtag att hålla i. Vojne vojne. Men uppfinningsrik som jag är ibland så plockade jag fram min gula sommartygväska och knölade ner min röda vinterbag i den. Så nu har jag en väska i väskan så att säga. Men handtag det har jag.
Men som väl är så kan jag faktiskt redovisa något jag HAR gjort som omväxling. Jag har fäst trådarna på småmössorna jag hade liggande. De ser lite knasiga ut kanske men resårkanten kan man vika upp så mössan passar huvudet. Mönster finns i tidigare inlägg här på bloggen. I min väska i väskan så har jag en påbörjad Yemenväst i gult. Bra att ha under bussresorna hem efter jobbet. Ikväll ska jag kika om jag har strumpstickor till ett mönster på barnvantar utan tumme som jag hittat.
Idag har det dessutom ramlat ner en hel massa tung blöt snö som jag brottats med. Men ibland känns det skönt att arbeta lite med kroppen. Tyvärr sitter jag nog lite för mycket stilla. Våra kroppar är inte gjorda för att sitta hela tiden. Fast min kropp är rätt bekväm av sig så ibland får jag mana på mig själv för att komma igång. Dock är det lättare att bära hem nyshoppade garnnystan i en påse än att skovla blöt tung snö.
Den diagonalstickade filten var så rolig att sticka så jag började med en till direkt. Jag shoppade lite nytt garn igår. 2 nystan Marino Soft. Få se hur långt jag kommer med filten med dessa två nystan. Det är lagom att sitta och sticka bara rätstickning när man tittar på tv och ska försöka följa med i deckarnas intriger. Sedan har man ju som vanligt en radda mössor som det ska fästas trådar på. Mitt kanonbra system med att fästa trådar när jag åker bil till jobbet på mornarna har ju helt gått i stå. Det är för mörkt i bilen. Men vi går mot ljusare tider och då ska jag komma igång med morgonsysslan igen. Jag tyckte det skulle passa så bra med lite solgult och lite andra gula nyanser nu när vi snart börjar gå mot våren. Jag känner att jag är i väldigt stort behov av ljusa glada färger efter att ha stickat i grått och mörkare färger. Efter det här kanske jag rent av ska sticka färdigt babysockorna utan häl som är stickade i illgrönt. Undrar om det är fler som känner behov av starka färger titt som tätt. Jag tycker allt går fortare att tillverka när det är en glad färg. Hursomhelst så är färger viktiga.
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 