Lite av varje

För lite sedan stod jag och min kompis på Malmköpings gammeldags marknad. Jag brukar ju gå runt och ta bilder på lite olika saker men det hanns inte med den här gången. På vägen till ”damrummet” sprang jag dock på den alltid lika glada och trevliga Maria som har Orkidé Smycken och där passade jag på att ta kort på hennes fina hjärtan. Vissa människor träffar man ju bara på olika marknader och det är lika roligt att ses varje gång. Den här marknaden är toppen och jag var nöjd med resultatet av den när jag for hem.

DSCN0096.JPG

Av min vän G fick jag en så fin gammal förbandslåda i trä. Det är väldigt mycket nostalgi i sådana gamla ting. Jag älskar saker som har varit med länge och använder hellre dem än alla plastgrejer som finns överallt i miljontal. Nu fiffilurar jag bara på var jag ska ha den för jag vill ju inte fylla den med förbandsmaterial och ställa in den i ett skåp. Nej ute något av rummen ska den vara så jag kan se den varje dag.

DSCN0060.JPG

DSCN0059

När jag skulle hoja till dottern en eftermiddag så fick jag sällskap på cykelbanan. Den figuren var dock något saktfärdigare än jag så jag insåg att det där är rent livsfarlig för den.  Jag stannade cykeln och instruerade den om att det här var ett totalt olämpligt ställe att vara på för en liten snigel. Jag fick upp den på ett par blad eftersom jag inte ville lyfta den i skalet och så fick han/hon/den/det en liten luftfärd över till andra sidan cykelbanan. Nog är dom väl vackra i alla fall och tänk så behändigt att bära med sig sitt hus.

DSCN0092.JPG

Undrar om det hjälpte att jag berättade om trafikregler och annat matnyttigt eller om det var för döva öron(!?) precis som med den förgrönade anden som låg och vilade mitt i bussfilen för några år sedan och som jag läxade upp med trafikregler till de övriga bussväntarnas stora glädje.

Här är i alla fall två som håller sig där dom ska vara. I vattnet. När jag först såg dem så var de tätt ihop men innan jag fått hejd på hojen och kommit av den samt fiskat upp kameran ur handväskan då hade scenen ändrat sig och jag såg bara två svanändor sticka upp ur vattnet.  De kom upp och försvann ner igen. Hela tiden gled de längre och längre ifrån varandra. Det hjälpte inte att jag besviket frustade näääääää. Hjälpte inte ett dugg. Till slut var det visst slut på rumpuppvisandet och de var enligt mitt sätt att se det på rätt köl igen men långt ifrån varandra. Men va’ fasen, rosor är rosor om än i sprucket krus och svanar är svanar om än en bit ifrån varandra.

DSCN0050

Nog är det fint att svanarna håller ihop hela livet. Det är ju så man vill ha det själv också.  Kärlek.

Vardagslycka är att se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Jag hoppas ni alla har en finfin onsdag………med eller utan sniglar och svanstjärtar

 

 

Härliga unga hantverkare

Vid en av julmarknaderna jag stod på så träffade jag två unga hantverkare som verkligen utmärkte sig.  Nytänkande och passionerade. Det är så härligt att träffa människor som verkligen brinner för det de gör och som går utanför gränserna och hittar på nya friska ting. Jädrars, då blir man glad i hela kroppen.

Först ut är en kille som heter Jonas Pettersson och hör hemma i Surahammar.  Han finns på facebook med sina alster. Snefringe läderhantverk tillverkar egendesignade produkter i svenskt naturgarvat läder från Tärnsjö.  Snefringe strävar efter hållbarhet och att produkterna ska kunna repareras. Det som syns i förgrunden på bilden är bokomslag  och i cylindrarna bakom ligger det glasunderlägg. Till höger skymtar en luciakrona.

DSC03858.JPG

På den här bilden syns skopåsar och olika storlekar på brödfat.

DSC03859.JPG

Nästa kille heter Henke Levay och han har en smedja i Ramnäs där det även finns en butik där han säljer sina produkter. Jag tyckte grejerna var härligt häftiga faktiskt. Han sålde fantastiska askrakor men dessa tog slut innan jag hann fota. Här kommer några bilder på en del av vad han sålde.

DSC03856.JPG

DSC03854.JPG

DSC03857.JPG

Dessa två killar var jättehärliga att prata med och de är väl värda att nå framgång med sina respektive hantverksstilar.

Jag har ju en dotter som är duktig på att virka lite olika saker och här kommer ett par exempel på det. De första är snuttisar, både som ugglor och bläckfiskar. De är virkade i bomullsgarn så de är bara att slänga i tvättmaskinen. Perfekt att använda sina restgarner.

DSC03851.JPG

Hon hade en hel massa pärlor liggande i skåp och lådor och när hon samlat ihop dem så var det väldigt mycket. Hon ska ge dessa till en kompis lilla flicka och funderade på hur hon skulle förvara dem. Det här blev resultatet av den funderingen

DSC03900.JPG

Fiffigt att kunna vika ner kanten och använda påsen som en skål/korg och när man sedan är klar så viker man upp den och knyter om.

DSC03901.JPG

En kanonpresent till en pysselsugen tjej. Återvinning av både pärlor och restgarner. Heja dig S.

Jag hoppas ni alla har en mysig lördag………med eller utan snuttisar

Några marknadsbilder

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

DSC02596.JPG

DSC02597.JPG

DSC02598.JPG

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

DSC02595.JPG Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

DSC02592.JPG

DSC02593.JPG

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

DSC02588.JPG

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.

Barnbarnspyssel

Det mycket älskade barnbarnet pysslade ihop ett armband åt mig i de finaste färgerna han vet. Gult och ljusgrönt.  Det är lite kul att han gillar att pyssla men det har nog sin förklaring i att dottern alltid pysslat mycket. De gör presenter och julklappar som får ett större värde än det som köpts i en affär.

Det är också mysigt att sitta tillsammans runt bordet och pyssla. Ibland med likadana grejer och ibland med olika pyssel. Den här gången var det någon slags tunna pyttesmå gummiringar som fogades ihop av små barnfingrar till ett prima armband till mormor.

DSC00902

Jobbar man hårt så blir man ju givetvis hungrig som en varg. Då passade morfars piroger alldeles utmärkt som kvällsmat. Och om man riktigt försöker så går det ju faktiskt att pyssla och äta samtidigt. Det färdiga alstret blev så här

DSC00903

Det tjocka garnarmbandet har jag också fått av barnbarnet. Han gjorde det när han lärt sig göra snoddar på syslöjden. Jag är alltid noga med att använda det jag får av honom för jag är glad och stolt över hans presenter. Armbanden sitter på tills de faller i bitar. Jag har redan slitit ut ett garnsnoddsarmband som barnbarnet gjort.  Han gör dem med kärlek till sin mormor och jag tar emot dem med kärlek och bär dem med stolthet.

Hoppas ni alla har en vilsam och god lördag……….med eller utan nya armband.

Avslöjad

I kommentarsfältet för förra inlägget så insåg jag att jag förmodligen var avslöjad. Ja jag fyllde år igår 1 Maj. Jämnt. Men jag har inte firat min födelsedag med fest och glamour sedan jag fyllde 25 och gjorde det inte nu heller. Jag firade precis så som jag vill fira min dag. Lugnt och fint med min lilla familj. Inget ståhej och inga stora åthävor. Lagom. Mysigt. Tryggt.

Barnbarnet hade trätt halsband åt mig som jag givetvis tog på mig och hade på mig under middagen. Det är alltid roligt att få något som någon knåpat med själv.

DSC00802Mycket färger och många olika former och det tyckte han passade sin mormor finfint. Och det gjorde det verkligen. Jag ska nog ha det på mig till jobbet någon dag i nästa vecka.

Jag har otroligt besvärliga fötter och fotvården har varit min räddning när det har varit dags att ta på sig öppna skor. I år såg jag reklam på tv om en fotfil som drevs av batterier. Jag brukar aldrig nappa på reklamjox men det här verkade riktigt bra. Så jag var nog tillräckligt exalterad över de möjligheter till mjukhet som denna manick skulle kunna skänka mina tassar så mannen hade köpt en sådan åt mig i present.

DSC00804

För det mesta är saker och ting inte som de framställs i reklamen. Men den här fantastiska fotfilen håller sitt löfte. Jädrars, jag har inte haft så fina fötter sedan maj förra året. Jag firade genom att slänga alla mina vanliga fotfilar åt pepparn och sedan har jag filat för kung och fosterland. Mannen tyckte att jag borde ta det lugnt så jag inte skulle fila mig upp till knäskålarna. Men himlars så bra den var och så smidigt att bara med lätt hand föra den fram och tillbaka över hälen och undertassen. Istället för att ta i för liv och kniv med den eländiga manuella fotfilen.

Varma majhälsningar och tusen tack för grattisarna i kommentarsfältet hälsar den numera nyfilade tanten med hälar mjuka som lammungar.

 

Knappar och kapsyler

Min granne B som är en vanvettigt fiffig liten kvinna har kommit sig för med att göra ett armband av knappar och pärlor och ett halsband av kapsyler.

DSC00773

Armbandet har hon snitsat ihop med hjälp av vaxad lintråd och pärlemorknappar samt dekorerat med vackert lila pärlor.  Sedan har hon virkat in kapsyler och gjort ett halsband av. Det blev lite tyngd så det ligger fint och still när man sätter det på sig. Båda sakerna var present till barnbarnet. Sist jag var över till henne höll hon på att virka in nya kapsyler men den här gången i ett vackert glittrigt svart garn. Det blev kanonsnyggt. Varför kommer aldrig jag på sådana här fiffiga idéer?

Nä själv fortsätter jag att glo surt på min ”halvfärdighetshög” som någon inte lyckats förminska under den lediga veckan. Kan man skylla på att man har varit ute och krattat (30 min)? Eller att man har haft fullt sjå att cykla till Lidl (5 min)? Eller det bästa kanske är att erkänna att jag är lat och inte har någon styr på mig. Men jag har i alla fall inte påbörjat något nytt arbete. Är nog nästan i en liiiiiten handarbetssvacka just nu. Jag har massor med idéer men kraften räcker inte till.

Då är det en jädra tur att man har en granne som ligger i som en utter med virknål och stickor så jag åtminstone har något skojsigt att visa upp här.

Hoppas ni har en solig och fin skärtorsdag.

Läderremmar till armband

DSC00682

Jag har köpt hem läderremmar i olika färger och tjocklek. Den tjockaste är 2 mm. Jag tänkte att jag ska göra armband i samma stil som jag gjorde överlevnadsarmbandet i paracord. Jag tror det kan bli snyggt med tunna armband för tjejer. Nu vet jag inte om det funkar att knyta på samma sätt men jag tänker försöka.

Jag tittade på Panduro och där kostade 2 m tunt läderband 59:-. Lite dyrt tyckte jag.  Så kom det sig att jag snackade om det på jobbet och då var det en av mina arbetskamrater som hade ett ställe som hon handlade ifrån. Jag fick adressen och gick in och tittade. På den sidan kostade 2 m läderband 13:-. En jädra skillnad. Sedan var det fraktfritt över 50:-. Jag beställde och betalade in 65:- på fredagen och på måndagen hade jag paketet i min brevlåda. Helt suveränt.

Min kompis som gör smycken har varit inne och tittat och blev storögd över priserna på pärlor. Panduro tar ju hutlöst betalt för allt så vi brukar skicka efter ifrån Danmark. Men det här blir ju ännu billigare. Och snabbare.  Jag tycker absolut att ni ska gå in och ta er en titt på sidan för kanske finns det något också för er. Här är länken.

Skrin i trä och blomhalsband i pärlor

Tänkte visa några skrin som mannen C har tillverkat. Två olika storlekar på smyckesskrin och ett skrin för kortlekar.  Han har suttit hemma vid köksbordet med sina verktyg och doningar och grejat till dessa.  Någon gång ska jag kanske fota hela vårt köksbord för det är väldigt välanvänt hantverksmässigt.  De små pärlhalsbanden som ser ut som små blommor brukar jag sitta och trä mellan varven. Från början var de tänkta för barn men det är väldigt många vuxna som köpt till sig själva. Då lade jag till svart och silver och det är poppis.

DSC00400Det är kul att ha med lite av varje på marknaderna. Men ibland önskar man att precis allt tog slut så man någonsin fick börja om från början igen. Men det lär väl aldrig hända. Stickat ger jag ju bort till olika välgörenhetsinsamlingar när vintermarknaderna är över. Men resten samlas i lådor och skåp.  Det är i o f s bra att ha grejer tillgängliga när det kommer till att ge bort presenter t ex.

Man skulle ha en liiiiiten pyttebod på gården som man kunde använda som gårdsbutik. Det vore rackarns kul.  Är det någon av er som har en gårdsbutik?

Lovikkavantsörhängen

Jag har ju som ni alla vet världens bästa grannar i radhuset där jag huserar. Min granne B som för övrigt var den som presentade mig med de mest delikata landgångarna ”i-all-enkelhet” gav mig för en tid sedan ett par pyttesmå örhängen. De var små stickade lovikkavantar. Hur man kan sticka så smått det är för mig en gåta. Jag vill minnas att jag för många herrans år sedan gjorde i ordning en stickning åt en nalle och då använde jag mig av tandpetare när jag stickade. Men dessa små är stickade på tunna stickor enligt stickmästarinnan själv. Visst är dom fina

DSC00280

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag