Som jag skrev i det förra inlägget så skulle jag ju ha varit med min kompis på marknad förra helgen. Jag avstod ju från det nöjet och när klockan var fem på lördagen och kompisen hade kommit hem så förstod jag att jag hade haft en väldig tur som inte följt med. Jag hade banne mig fått dåndimpen redan från början och när sedan getingsvärmen kom då hade jag nog varit bortom all räddning.
Hennes man följde med för att vara behjälplig vid tältuppsättningen. Det sket sig rejält för hela tältet kollapsade på ena sidan. När dom försökte rätta till det så rasade det ihop i andra änden. Vi har aldrig haft sådana problem tidigare. När dom hållit på länge och väl så rann sinnet till och de packade ihop de eländiga resterna av tältet, stoppade det i bagageluckan för vidare befordran soptippen på vägen hem.
Kompisen fick alltså stå hela dagen i sol och blåst utan tält. Inte nog med det för efter ett tag kom det en annan liten tant och ställde upp sina grejer straxt bredvid. Honung. Det var så mycket getingar omkring både den tanten och kompisen så jag är själaglad att jag inte följde med enbart av den anledningen. Hujedamej för getingar!
När jag rotade runt i ett skåp häromsistens så hittade jag två mindre gobelängbitar föreställande en slädtur. Ja ja jag vet att det fortfarande är sommar men det kommer ju en vinter också. Ganska snart. Jag tog fram bitarna och tänkte att de här kunde jag göra en kudde av. Nu tillhör det saken att jag är uslare än uslast på att sy med symaskin. För det första har jag göra en hel jädrans evighet med att trä den. Ändå är det här den enklaste av de enkla modellerna. Jag behöll den efter mamma för jag tänkte att en vacker dag ska jag nog lära mig att sy i alla fall. Men det är nog inte troligt för jag har ingen som helst fallenhet för det. Jag tycker nog inte att det är särskilt roligt heller. Men nu jädrars skulle här sys. Jag fick ihop bitarna i alla fall och här får ni se det som så småningom kommer att bli en bullig kudde. Jag tänkte fylla den med garnändar och lite stoppning jag har kvar sedan tidigare. Jag tror det blir bra.
Kommer ni ihåg pelargonerna som jag gnällde och gnölade över att de såg helt galna ut. Ett par av dem ser väl fortfarande lite konstiga ut men jisses vad de blommar. Två av dem fick stå i en liten skamvrå bakom verandadörren. Det gjorde visst ingenting för där trivdes dom alla tiders bra och blommade på utav sjutton. Men några fler blad blev det inte på dem.
Jag har ju ingen bil att tillgå numera så vad jag än ska göra så tar jag cykeln. Jo förresten visst har jag tillgång till bil via vänner och kamrater inte tu tal om annat. Men jag vill klara mig själv så gott det går. Jag tog alltså cykeln till Willys för jag hade pantkvitton som jag behövde handla för. Som ni vet så samlar jag burkar på jobbet och handlar till Kvinnojouren för pengarna. Det blir några tusenlappar per år.
Nu tog jag cykeln och fräste iväg till Willys och när jag kom ut igen med två kassar som jag lastade uppepå varandra samt förankrade i cykelkorgen så upptäckte jag att det nog inte blev tal om att cykla hem. Jag fick leda cykeln för det var nästan omöjligt att svänga med 15 schampoflaskor och 10 flaskor handtvål i cykelkorgen. Jösses så tungt det blev.
Nåja det var bara att knalla på i solgasset. Jag gick igenom en liten park där det finns en botaniskt trädgård, en liten å, lekplats för barn, ett fik och massor av änder. När jag gick förbi den lilla ån så fick jag syn på vita näckrosor. Så vackert. Jag letade efter ett ställe att luta cykeln emot då det absolut inte gick att ställa den på stödet för då stjälpte den av tyngden. Hittade ett ställe. Plockade ur kameran ur väskan och gick glatt ut på gräsmattan för att komma närmare näckrosorna. Men det gick inte sörru för då klev jag visst in på ändernas revir. Just då sov hälften och den hälft som var vaken talade mycket högljutt om för mig att jag kunde dra åt pipsvängen. Gjorde jag inte det för egen maskin så skulle dom komma och hjälpa mig. Men om ni spänner ögonen och riktigt koncentrerar er så ser ni skymten av vita näckrosor i vattnet.
Idag är det lördag och jag har varit ute på cykeltur. Jag skulle cykla till Jysk och köpa innerkuddar men jag kom bara en bit på vägen för så stannade jag på en loppis och där satt det en liten tant och hon hade fyra nya innerkuddar att sälja. 10:- styck. Tror ni jag var snabb när jag snodde åt mig kuddarna. Jojomen, lika snabb som Lucky Luke som drog snabbare än sin egen skugga. Så nu har jag finfina innerkuddar. Då blir det till att knåpa ihop några kuddar till bara. I mitt fall är det inte så bara. Men nu har jag ett mål att nå och det är bra.
Vidare till en tapet- och målarfärgsbutik där jag tänkt mig köpa lite spackel och en liten spackelspade. Liten spackelspade fanns men storleken på spackelförpackningen fick mig att inse att den skulle räcka åt hela radhuslängan i tio år. Så det blev inget köpt där.
Jag har förmodligen spackel och spackelspade ute i boden men dit vågar jag inte sticka näsan för där finns det getingbon. Två stycken som jag har sett. Jag ska ta ner dom i vinter för då sover väl odjuren. Eller om di är döe. I vilket fall får det vänta med spacklande till senare.
Men Lidl kan man i alla fall lita på. Där fanns det både glass och Cola Zero. Hurra!
Nu ska jag försöka beta av några gula lappar (jag skriver vad jag behöver göra på gula postitlappar och sätter på en bänk i köket). Lappen med köpa kuddar är borttagen och likaså lappen om vad som behövs från Lidl. Nu är det bara tråååååkiga lappar kvar. Någon som kör med samma system och eventuellt vill byta lappar med mig?
Jag hoppas ni har en kanonfin lördag…….med eller (helst) utan getingar
