Näshultadagen

Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort.  Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.

Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.

DSC03518.JPG

Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.

DSC03519.JPG

Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.

DSC03521.JPG

Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.

DSC03522.JPG

Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.

DSC03523.JPG

Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod.  Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.

DSC03427.JPG

Under parasollet fanns en studendocka också

DSC03429.JPG

Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret.  Här kommer dock vantarna

DSC03453.JPG

En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.

DSC03533.JPG

Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.

Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.

Hej…..är ni kvar?

Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.

Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.

Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt.  När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.

DSC02135.JPG

Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.

DSC02144.JPG

En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man  på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt.  Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.

DSC02141.JPG

Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..

DSC02145.JPG

Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem.  Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.

När hösten kommer är det viktigt med färger

Nu när det börjar mörkna allt tidigare och det är mörkt när man går på morgonen så är man i ett väldigt behov av sådant som piggar upp och får fart på glädjen i kroppen. Då är färger någonting som funkar fint för mig. Jag blir glad av färger och glädjen liksom studsar runt i kroppen. Så nu ska jag visa några av veckans glädjeämnen.

Vi kan börja med fontänen. När den var ny och fungerade så höll den på att göra mig vansinnig. Den ändrade färg fem sex gånger på någon minut och påminde om ett tivoli eller ett flipperspel. Sen kollapsade ju eländet turligt nog och när den sedan kom igång efter något år så har den sprutat bara vatten. Ingen färg. Jag har tyckt att det varit kanonfint. Men så var det en vän som bor i Boråstrakten som tipsade mig om att det faktiskt var färg på vattnet. Jag fattade ingenting. Jag cyklar ju förbi där i halvsjutaget varje morgon och hem varje lunch. Då har det inte varit någon färg. Ännu lustigare är ju egentligen att man ska få höra ifrån Borås hur det funkar med fontänen här.

Men nu har jag löst gåtan med det tror jag. För nu ser även jag att det är färg på vattnet. Nu när det är mörkt så har dom ändrat till färg. Tidigare hade dom säkert haft färg på vattnet under kvällen och natten bara. Då är ju inte jag ute och far så det hade jag missat.  Nu ser det ut så här på mornarna när jag cyklar förbi och jag blir jätteglad av det. Det är väldigt fint i höstmörkret. Dessutom flipperspelar inte färgerna utan det är en och samma färg. Tjusigt. Men under dagen återgår den till ”vanlig vattenfärg”.

DSC01972.JPG

På min cykelväg till och från bussen till jobbet så passerar jag ju över bron och vattnet vid fontänen. På ena sidan av bron är det en park och där i hörnet mellan cykelbanan och parken hittade jag den här trevliga stenhögen en dag. Tänk så enkelt det är att göra någon glad för nog drog jag på smilbanden när jag såg det här

DSC01973.JPG

Som mindre lustig bonus fick ni se skuggan av mig. Nog för att jag är lite rund och har volanger runt midjan men här ser det ut som om jag var iklädd ett mindre tvåmanstält. Hujedamej!

Min dotter är ju precis som jag lite lattjo. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon sprutar ur sig idéer som hon sedan omsätter i praktiken. Det gör ju inte jag, jag har massor av idéer men de stannar tyvärr oftast i idéstadiet. Hon vågar sig dock på allt möjligt medan jag storögt bara glor och beundrar. Här ska ni få se vad hon hittat på den här gången. Inte nog med att hon gjorde mastodontöverkastet av små mormorsrutor nu håller hon på med en långtröja i …….just det, mormorsrutor. Himmel och pannkaka vilket jobb. När jag frågade henne var hon fått mönstret ifrån så tittade hon frågande på mig och sa att inte hade hon något mönster utan hon provade sig fram. Sådan skulle man vara. Här kommer skapelsen, full av färg. Något som man blir riktigt glad av att se

DSC01969.JPG

Den är ju som sagt och synes inte klar än. Men det ska bli kul att se den färdig. Heja dig S! Den är ju gjord helt i restgarner så det är återvinning när det är som bäst.

Dagens vardagslycka får bli höstens sista blommor från min granne A-Ms land. Så fina och så färgglada. Zinnea tror jag bestämt att de hette de små glädjespridande växterna. Tack snälla A-M o I för all blomsterglädje jag fått under sommar och höst.

DSC01915.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en riktigt färglad lördag……med eller utan läskiga skuggor.

 

 

Lite ditten och lite datten

När jag har handarbetat, stickat eller virkat då alltså så blir det ju trådändar och snuttar kvar när man avslutar ett arbete. Dessa trådar har jag nogsamt sparat för att kunna använda som stoppning om man t ex gör en virkad sittdyna eller som min vän B som stoppar alla små djur hon virkar fulla med garnändar. Då slipper man köpa stoppning och man använder verkligen varenda trådände.

Jag har ju haft burkar med trådändar som stått än här och en där men häromsisten gjorde jag slag i saken och röjde av en kökshylla och ställde alla burkarna i rad där. Lätt som en plätt då att se vad man har att tillgå i stoppningsväg och dessutom ser det lite kul ut. Tycker jag i alla fall. En del skulle förmodligen aldrig ens komma på tanken att ha sådant efter väggarna. Men jag som är lite hejsvejs gillar det här arrangemanget.

DSC01836.JPG

Jag lyckades stympa bilden så ni ser bara hälften av det som hänger under. Det är i alla fall saker som min pappa snidat. Det är en bred ”kniv” som jag använt när jag vävde band på bandvävstol. Men pappa sa att det var en smörkniv. Tänk så olika man kan uppfatta saker. Det andra är en skärbräda med en utsirad häst som handtag. Han var jätteduktig min pappa. Jag är glad att jag har så många saker kvar som han gjort. Hyllan som hela rasket står på/hänger i har min man gjort. Han var också en hejare på att fixa och dona och se till så mina idéer blev till verkliga ting.

Och nu är det väl dags för lite information om hur det förhåller sig med alla konstigheter i vår lilla stad. En del konstigheter har tillkommit och andra har upphört att vara konstiga.

Vi har ju ett sprillans nytt och svindyrt badhus som väl varit i bruk en eller två månader. Jorå var inte oroliga det finns bassänger och vatten i dom också. Det finns golv också. Dessa är de stora problemen. Tro det eller ej men golven blir så snorhala när det kommer vatten på dem så det går inte att gå ordentligt på dem. Många har ramlat och slagit i bakhuvudet och andra har ramlat framåt på gravidmagar. Personalen är skiträdd för att gå på eländet och det hela är precis som vanligt i Eskilstuna helt jädrans galet.

Nu påstår någon jeppe som varit med och upphandlat och planerat hela det här att de inom den gruppen minsann ”hade provgått sådana plattor” och då var de minsann inte hala trots att det var vatten på dem.  Eftersom jag inte använder mig av badhuset så kan jag inte lägga upp någon bild på eländet. Så därför får ni en bild på ett elände som jag har bild på.

DSC01854.JPG

Ja gott folk då var det dags för lite Fristadstorgsnytt igen. Här händer det grejer. En ca 10 cm bred och otroligt lång rostig metallist som ligger mellan plattorna och trädäcket har rest på sig ordentligt. Skruvarna har flugit all världens väg och listen är ungefär 10 cm ovanför marken. Den som har ansvaret för det här (dock inte samma lustigkurre som har ansvaret för att badhusgolvet inte går att gå på) yrar om solkurvor och annat hokuspokus.  Jag fick i alla fall in hela träskon under listen på morgonen när jag var där och fotade. Samtidigt undrade jag varför dom inte satt ut några varningskoner. Tid till det måste dom haft för det var på eftermiddagen/kvällen jag läste om det när på nättidningen.  Hoppas att ingen hann skaffa sig benbrott eller andra skador innan konerna kom på plats.

Men fontänen funkar. Jojomen. Sprutar vatten precis som den ska. Det bästa är att dom tagit bort färgerna som gjorde att fontänen såg ut som en korsning mellan ett flipperspel och ett tivoli. Nu är vatten fint och fontänigt, inte rött/grönt/blått/lila. Så det är väl en ljusglimt.

DSC01807.JPG

Dagens vardagslycka får vara de här omtankekorten jag fått av vännerna A och B. Jag som älskar katter. Korten ligger på bordet bredvid ljuset och gör mig glad varje gång jag sitter ner där.

DSC01851.JPG

Nu fick jag lite språkproblem här. Heter det konor eller koner? Heter det katter eller kattor? Nu är jag yr i mössan ordentligt.

Hoppas ni har en finfin torsdag……med eller utan språksvårigheter och solkurvor.

Små små pyttesteg

Livet är inte precis lätt. Jag vet att jag någonstans måste hitta mig själv igen och skapa mig ett liv utan mannen. Det är inte lätt. Vissa dagar är riktigt usla och andra är riktigt bra. Det svajar och ofta känns det som om allt gått i stå. Men man får kämpa på. Vara uppmärksam och se de många vardagslyckor som ändå finns. Man får skapa sig en trygg plats och en tillvaro som ger ro. Jag försöker i alla fall med det. Hela tiden. Men jag saknar buset, skratten och musiken. Det är så väldigt eländigt tyst. Men var sak har sin tid och det måste få ta den tid det tar. Inget går att skynda på men man får nog akta sig så man inte fastnar i någon slags negativ spiral.

Men nu tycks vissa saker ha ändrat sig i alla fall. Förra lördagen sydde jag ihop alla små mössor som jag stickade på lasarettet. Det blev en del. Alla mössor är stickade av skänkta garner och skall gå till välgörenhet. Fjärrvärme.

DSC01833.JPG

På bordet ligger också saker som jag fått och som betyder mycket. Som gör mig glad. Mannens ljus som alltid brinner då jag är hemma, vänskapsboken, ett kort från vänner, barnbarnets keramikhjärta ”världens bästa morfar” i en liten keramikskål med hjärta som jag också fått av vänner. Ett doftljus och min målarbok med pennor som jag fått av en kär arbetskamrat som förstod hur allt var. Jag byter saker på bordet då och då och har dessa saker som kraftkälla och vetskap om att jag inte är ensam. Bara ensam inuti.

I fredags när jag var hos min vän som har garnaffär så pratade vi mycket om det här med att jag inte rört en stickning eller en virkning sedan mannen gick bort. All glädje i handarbete tycks som bortblåst. Det är märkligt eftersom det varit det roligast jag vet. Men det är som det är. Hon föreslog att jag skulle handarbeta när jag var hos henne. Jag kunde ha ett arbete liggande där och handarbeta i sällskap med henne. Man kan ju alltid försöka tänkte jag och inhandlade raskt en virknål och ett nystan Marino Soft. Jag satsade på det enklaste enkla. En gigantisk mormorsruta. En tråd att fästa och i övrigt bara veva runt varv efter varv utan att behöva tänka. Det verkade funka för jag virkade på ett tag och det kändes bra. Så med små små steg tar jag mig framåt, en dag i taget. Någonstans i allt det vilsna finns jag ju och jag behöver bara hitta mig själv igen.

DSC01847.JPG

Dagens vardagslycka är en trippel. Det är helt fantastiskt hur naturen kan få till det. Mina närmaste grannar har ju rosor på framsidan. Dessa rosor har stått där sedan 1965 då husen byggdes. Aldrig blivit vattnade. De bara växer och växer. Här ska ni få se på tjusigheter

DSC01844.JPG

Stora som boxarnävar och helt fantastiska. Ibland är världen alldeles otroligt vacker.

Jag hoppas ni alla har en riktigt bra lördag………..med eller utan mormorsrutor.

 

 

Lapptäcke av mormorsrutor

Eftersom jag inte har kommit igång med något eget hantverk så får jag rida på dotterns framgångsvågor. Hon har lyckats skapa ett fantastiskt lapptäcke av mormorsrutor. Bara restgarner alltihop. Det syns nog inte på bilden men vissa varv i en del rutor är virkade med pälsgarn. Det gav täcket liv och rörelse och ser kanonsnyggt ut. Ännu har hon en bit kvar innan det är dags att fästa trådar och fixa de sista varven runt om. Dessa varv ska hon göra enfärgade tror jag. Det ska bli kul att se när det är helt klart. Men jösses vilket arbete. Men hon har något som jag totalt saknar………..tålamod.

DSC01820.JPG

En som är väldigt intresserad av det mesta och som gärna vill vara med när virknålar och stickor rör på sig är den här lilla fröken

DSC01822.JPG

Får jag presentera lilla fröken Kajsa. Hon är pytteliten och jättesöt. Full av liv och rörelse. När jag blir pensionär ska jag skaffa mig katt igen. Mannen och jag hade kattor i trettio år så det känns lite ensamt utan. Men just nu vill jag inte skaffa någon för jag vill ju vara hemma med den i början.

Jag hoppas att ni har en fin fredagskväll……med eller utan lapptäcken och röda kattor.

En soffdyna i påskägget

Min vän och granne B som är en hejare på hantverkeri har gjort en sittdyna till sin dotters kökssoffa. Dottern fick den i påskgåva och det påskägget måste ha varit gigantiskt. Här ska ni få se på dynan i sin helhet då ni tidigare i bloggen bara sett en liten del.

Här kommer ena sidan

DSC01711.JPG

 

Och här kommer andra sidan

DSC01712.JPG

Det fiffiga med den här dynan är att alla fyra delarna är vändbara. De är ihopsatta med en ögla och övervirkade kapsyler som knappar. Så man kan variera dynan i evigheter. Toppen tycker jag.

Och så är det väl dags för lite Fristadstorgsuppdatering. De eländiga vattengravarna skulle ju hottas upp så de kunde användas som badbassäng åt barn under sommaren. Nu har det lagts på svarta plattor i botten och stora rundade stenblock har lagts ovanpå. De skall bryta vattenspegeln som det så vackert uttrycktes. Att en del bottenplattor redan är spräckta spelar tydligen inte så stor roll.  Så här ser det ut just nu innan vattnet släppts på.

DSC01726.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en härlig söndag…….med eller utan kostsamma torg.

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Kan aldrig bli för många

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag