Fruktnät och bomullsrondeller

Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.

Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.

Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.

Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.

DSCN0161

DSCN0177.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät

 

Pensionist……..jipppiiiiii

Ja jädrars.  Nu har jag ju i o f s varit pensionär i två år redan men det var för att jag tog avtalspension vid 63. Nu har jag blivit ”riktig” pensionär och har alla de förmåner som följer med det.

Här i kommunen får panchisar åka buss gratis mellan kl 9 och 14 alla vardagar samt under obegränsad tid på helger. Det är ju kanoners för då kan jag ju ta bussen till Torshälla och köpa lite garn då och då. Skulle jag inte ha busskortet skulle den turen kosta mig mellan 48 och 64 kronor tur och retur beroende på vilket slags betalning jag väljer. Dyrt. Då blir det inte många resor det kan jag säga. Men nu kan man flänga runt av hjärtans lust om man nu vill det. För min del är busskortet ett verktyg till att kunna utföra olika slags önskemål jag har. T ex att åka ut till Rusta eller Jula och köpa något som jag absolut behöver t ex en skräptunna med ugglor. Ett måste i varje kvinnas hem faktiskt. I det här fallet så var det min dotter som fick den här charmiga pjäsen. Den fina blomman som skymtar vid sidan av har jag fått av grannarna A och B.

DSCN0100.JPG

Något som inte funkar med bussen är att frakta skräp och skrot till tippen. Då får man plocka fram den trogna hojen och packa både fram och baktill och sedan fräsa iväg. Tjugo minuter dit och tjugo minuter hem det blir fin motion för mig som av naturen är alldeles förfärligt lat och bekväm. Så det har blivit några vändor i sommar med diverse säckar, påsar och kassar. Det är fin cykelbana i stort sett hela vägen så det är helt ok att hoja.

DSCN0132.JPG

Nu tror ni att när jag äntligen är pensionist så är jag ju så mycket ledig och hinner med massor av saker. Det ena är sant, jag är ledig mycket men jag hinner inte med särskilt mycket tycker jag. Dagarna går så fort och vips är det dags att gå till sängs. Jo man hinner ju med lite smått varje dag men de där riktigt stora underverken och grejerna som man borde göra lyser med sin frånvaro. Men sk*t samma det kommer ju en dag i morgon också. Jag har nog svart bälte i att skjuta tråkiga göromål framför mig. Måntro de kanske förångas och går upp i rök och dis eller bara som genom ett herrans under försvinner från min måste-göra-lista.

Något som jag i alla fall har tagit mig för med är att klä om min urfula strykbräda. Tyget var blekt och sprucket på kanterna så nu var det dags. Jag tog ett gammalt påslakan som det förmodligen var antikvärde på och klippte isär och sedan var det bara att gå loss med en massa klämmor och häftpistolen. Resultatet blev enligt mitt sätt att se det lysande och jag är helnöjd. Det som blev kvar av påslakanet blir tygblöjor till något behövande land.

DSCN0114

DSCN0124.JPG

Någon av er som tror att jag kommer att ligga i som en utter och stryka mer än vanligt nu när jag fått till en så snygg strykbräda? Nääää, jag tänkte väl det. Jag stryker egentligen bara dukar som jag ska ha med mig ut på marknader men då blir det ju roligare att stryka dom plättarna i alla fall.

Det här med att få vara pensionist. Tänk så bra jag tycker att jag har det. Jag är hyfsat frisk och har intressen och ett bra socialt skyddsnät med familj och vänner. Jag kan komma och gå som jag vill, göra vad jag vill när jag vill. Jag måste inte släpa mig upp i ottan varje morgon och gå iväg till bussen. Efter 46 års arbetsliv så är jag ledig. Varje dag. Jag har det så bra.

Livet ser bra ut för mig även om jag hade önskat att det varit annorlunda. När mannen gick bort stannade världen och tiden och livet vände. Det tog tid och tar fortfarande efter tre år tid att komma igen. Jag har egentligen inga problem med att vara ensam för jag trivs skapligt bra i mitt eget sällskap men det här är ju ingen självvald ensamhet. Jag hade helst sett att vi fått många många fler år tillsamman då båda var pensionister och kunde fara runt och göra det vi tyckte om. Det blev inte så och jag kämpar fortfarande varje dag med att hantera olika saker och känslor som dyker upp. Det är inte helt lätt men livet börjar kännas ”lugnare”. Jag är en krigare och kommer aldrig att ge upp för jag har ju ett fortsatt liv att leva.

Jag hoppas ni alla har en riktigt härlig söndag……..med eller utan sällskap

Äntligen klara

Nu har jag gjort allt jag skulle göra.  Nästan. Kvastarna är klara och dukarna strukna men gökuret har inte fått sina nya visare. Men serru det kommer nog en dag när jag är sugen på att dejta göken. F ö levde gökskrället farligt häromsistens när barnbarnet och dottern var här och vi spelade spel.

Det flaxas vilt med armar och ibland även med benen vid spelbordet. Jag hade slagit upp en väldans stor mugg med kaffe men den fick sig en snyting så den välte. Över mig, över bordet, ner på golvet och eftersom det inte finns något rakt  i det här huset så rann givetvis kaffet i sydlig riktning.  Just i den riktningen var gökuret parkerat på golvet och banne mig om det inte rann ända fram innan dottern hann fram med trasan.

Själv fick jag rulla ihop klänningen och försöka ta mig ut till toan med kaffet rinnande efter benen. Ja jädrans. Så kan det gå. Men vi har förfärligt roligt när vi ”leker”.

Hmmm…….kanske vore läge att fixa till gökuret innan nästa speldag för då vet man aldrig vad som händer.

Något som i alla fall är klart är målning, dekorering och lackning av kvastarna samt överdragens trådar är fästa så nu sitter de på plats.

DSC04104.JPG

Små dukar är strukna och ett par kuddvar från Kan o Vill har fått innerkuddar.

DSC04078.JPG

Jag kan väl inte för mitt liv påstå att jag legat i som en utter men jag maler sakta på. Ibland. Ibland inte.  Det har varit tunga veckor ett tag nu men det får reda sig.

Vackra vårblommor från landet är så rart på bordet. Tack snälla B.

DSC04123

Varenda gång jag tar ett kort av något på bordet så påminns jag om att det snart är ett år sedan som jag bytte köksbord från ett stort som en landningsbana på ett hangarfartyg till ett mycket mindre med nedfällbara klaffar. Det nya köksbordet är ju inte nytt utan ganska gammalt. Från 40-talet. Jag hade bestämt mig för att måla om det och sandpappra lite här och där. Har jag gjort det? Nä, det har jag inte. Som sagt det går banne mig inte fort någonting numera. Jag känner inte igen mig själv och ibland är det faktiskt ganska skrämmande.  Nya tag måste tas och det blir nog lite lättare nu när det blir sommar hoppas jag. Livet är fullt av tappade sugar så inte ska det bli en till härifrån inte.

Jag hoppas ni alla har en fin söndag…….med eller utan sysslor

 

Bordet fullt + Bosse

Jag är ju lite seg med att få något ur händerna numera så jag försöker på olika sätt sparka mig själv i ändan för att komma igång. Jag kan lova er att det är inte helt lätt. Jag har ofta viljan men kraften saknas. Livet har blivit väldigt annorlunda sedan jag blev ensam. Jag saknar glädjen och drivkraften i att vara två och kunna bolla idéer och få hjälp med lite olika grejer. Nu ska jag göra allting själv och ibland infinner sig då en känsla av meningslöshet. Vi hade hantverket som ett gemensamt intresse och en stor glädje. Nu befinner jag mig ensam i det och ibland har jag svårt med motivationen och nya idéer växer inte upp som svampar i mattan precis.

MEN, jag jobbar ju hela tiden för att föra mig själv framåt. Sakta men säkert så fiffilurar jag på hur jag ska få fart på spelet igen. En variant som jag provade på var den här:

DSC04063.JPG

Jag fällde ner bordsklaffarna och lastade på grejer som behöver åtgärdas. Två kvastar i olika stadier av färdighet, två kvastöverdrag som det ska fästas trådar på, en liten bunt dukar som ska strykas samt kompisens gamla gökur som jag ska byta visare på och sedan lägga ut på Tradera.

Nu var min tanke att grejerna skulle få ligga på bordet tills jag var klar med vad som skulle göras med dem. Jättelistig idé. Tyckte jag ända tills jag kom på att det var torsdag och på lördagen skulle dottern och barnbarnet komma och äta.  Sucken som kom på fredagskvällen när jag fick flytta över hela rasket till kökssoffan för att kunna duka matbordet borde ha hörts över hela området. Så trött jag blir på mig själv.

Nu ligger alltså hela rasket (och några till)  i kökssoffan och glor surt på mig varje gång jag kliver ut i köket och jag väser lite ur ena mungipan……jaja jag skaaaaa. Nya tag. Endera dagen ska jag minsann visa er att jag visst varit i farten med gasen i botten och flera saker är färdiga och väntar på att få följa med på marknad i maj. Tjolahopptjolahej! Sakta går det men det tufflar i alla fall på åt rätt håll. Framåt.

När nu dottern och barnbarnet kom och vi hade ätit så skulle vi spela TP. Ett modernt TP. Vi har spelat det förut och det är jättekul men det går oftast dåligt för mig för jag har ingen koll på filmer, tv-spelsfilijox och en väldig massa andra konstigheter som hör till nutiden men det är jädrans kul med frågesport i alla fall. Normalt är jag en usel förlorare om jag tävlar i något som jag tror mig kunna vinna men i det här TPt förlorar jag med jämnmod eftersom det inte ens går att vinna med lite draghjälp av Bosse.

Dottern har en arbetskamrat som tillverkar små mystiska djur som ser helt vrickade ut men som man bara älskar ändå. Dottern beställde en sådan åt mig och han fick heta Bosse. Ögonen sitter inte riktigt där de ska, han är rufsig och tufsig, benen är skeva och han är jättesöt men en totalt urusel turgivare. Jädrans Bosse jag hade verkligen satsat på att han skulle hjälpa mig. Jag är dock säker på att han försökte i alla fall. Han får nog återgå till att bara vara märkligt söt och charmig.

DSC04067.JPG

Jag hoppas ni har härligt vårväder hos er alla och att de små vårtecknen gör er glada och fyllda av hopp inför framtiden. Det är inte långt kvar nu tills vi är kvitt alla bakslag och kan ta itu med våren och sommaren.

Jag hoppas ni alla har det fint…….med eller utan förlust i TP

Nu river jag………

……hela lakanet till 8 cm breda remsor som sedan ska hyfsas till lite och rullas till lindor. Dessa lindor skall sedan skickas till ett hälsohus i Gambia. Jag hade turen att få många gamla lakan av mina vänner G och L och en annan vän tipsade om att det behövdes lindor till hälsohuset. Då var det bara att sätta igång och riva. Men efter ett lakan var jag tvungen att ta lite rast och påfyllning av kraft.

DSC04015.JPG

I måndags träffades jag och mina två vänner för frukostlunch och efter att den var avklarad såg det ut så här på bordet

DSC04021.JPG

Flitiga händer som hjälps åt att linda upp remsorna. Var och en har sin egen stil och teknik. Pratar gör man  och tiden bara rusar iväg. När alla remsor var lindade hade det blivit 51 stycken.

DSC04022.JPG

När vi var klara tyckte damerna att det här kunde vi göra om för vi kan lika gärna jobba lite när vi ändå sitter still och pratar. Så nu håller jag på att riva fler lakan. En del lakan har jag dock lagt undan för att göra tygblöjor av. 70 x 70 cm som sedan ska zig-zagas runt om.

Jag ska göra ett tillägg till ett tidigare inlägg: Vad gäller de stickade bindorna så viks de på mitten och sys ihop utefter ena långsidan men i mitten lämnar man öppet för att man ska kunna stoppa in klippta wettexremsor. Man syr en tredjedel, lämnar öppet en tredjedel och syr ihop en tredjedel.

DSC04013.JPG

Vad gäller tjejen som via Fb efterlyste mormorsrutor och andra rutor till filtar, hon fick 7000 stycken så hon lär ha jobb i åratal framöver. Många rutor blev de’.

Men nog är det väl en fin vardagslycka att ha vänner som brinner för samma sak som man gör själv. Som man kan arbeta sida vid sida med och som ger goda energier. Jag är så tacksam för alla goda människor jag har omkring mig, min familj och mina vänner. De hjälper till att göra livet och världen lite bättre.

En annan vardagslycka är när grannen AM lämnar över fem stycken stora fina apelsiner med orden ”vi köpte dom till dig för vi vet att du tycker om apelsiner”. Ja som sagt, jag har så otroligt mycket att vara tacksam för. All omtanke. Allt.

DSC04023.JPG

Hoppas ni alla har en fin fredag…….med eller utan apelsiner

 

Härliga unga hantverkare

Vid en av julmarknaderna jag stod på så träffade jag två unga hantverkare som verkligen utmärkte sig.  Nytänkande och passionerade. Det är så härligt att träffa människor som verkligen brinner för det de gör och som går utanför gränserna och hittar på nya friska ting. Jädrars, då blir man glad i hela kroppen.

Först ut är en kille som heter Jonas Pettersson och hör hemma i Surahammar.  Han finns på facebook med sina alster. Snefringe läderhantverk tillverkar egendesignade produkter i svenskt naturgarvat läder från Tärnsjö.  Snefringe strävar efter hållbarhet och att produkterna ska kunna repareras. Det som syns i förgrunden på bilden är bokomslag  och i cylindrarna bakom ligger det glasunderlägg. Till höger skymtar en luciakrona.

DSC03858.JPG

På den här bilden syns skopåsar och olika storlekar på brödfat.

DSC03859.JPG

Nästa kille heter Henke Levay och han har en smedja i Ramnäs där det även finns en butik där han säljer sina produkter. Jag tyckte grejerna var härligt häftiga faktiskt. Han sålde fantastiska askrakor men dessa tog slut innan jag hann fota. Här kommer några bilder på en del av vad han sålde.

DSC03856.JPG

DSC03854.JPG

DSC03857.JPG

Dessa två killar var jättehärliga att prata med och de är väl värda att nå framgång med sina respektive hantverksstilar.

Jag har ju en dotter som är duktig på att virka lite olika saker och här kommer ett par exempel på det. De första är snuttisar, både som ugglor och bläckfiskar. De är virkade i bomullsgarn så de är bara att slänga i tvättmaskinen. Perfekt att använda sina restgarner.

DSC03851.JPG

Hon hade en hel massa pärlor liggande i skåp och lådor och när hon samlat ihop dem så var det väldigt mycket. Hon ska ge dessa till en kompis lilla flicka och funderade på hur hon skulle förvara dem. Det här blev resultatet av den funderingen

DSC03900.JPG

Fiffigt att kunna vika ner kanten och använda påsen som en skål/korg och när man sedan är klar så viker man upp den och knyter om.

DSC03901.JPG

En kanonpresent till en pysselsugen tjej. Återvinning av både pärlor och restgarner. Heja dig S.

Jag hoppas ni alla har en mysig lördag………med eller utan snuttisar

Näshultadagen

Hemvändardag för alla gamla Näshultabor och en folkfest för folk som redan bor där och runt omkring. Det brukar vara en härlig marknadsdag och det var det den här gången också. Det hade blåst väldeliga men nu var det lite lugnare så eventuella kunder blåste i alla fall inte bort.  Jag tänkte visa er några saker som fanns att köpa på marknaden.

Ljustorpet var där med sina vackra ljus och sin decoupage.

DSC03518.JPG

Det värsta med att vara jag är att minnet börjar svikta. Trots detta så tror jag mig om att komma ihåg vad folk heter. Det gör jag inte. Inte ofta i alla fall. Nu stod jag i närheten av en kvinna som jag tycker mycket om att träffa och prata med när det är marknad. Vi ses på lite olika ställen. Hon stickar i ull och har så fina saker. Nu hade hon ett par sockor som jag tyckte var riktiga gladsockor. Ett par sockor som man skulle kunna köpa och ge bort till någon som skulle uppskatta ett par glada vardagslyckesockor. En värmestuga för frusna fötter. Nu skulle jag ju presentera henne här men namnet har fallit mig ur minnet men fotot har jag kvar i alla fall. Tur att inte kameran också har teflonminne.

DSC03519.JPG

Jag fortsätter väl i glömskans dal för här kommer det monster och annat. Ett helt bord fullt. Det måste vara skojsigt att som barn som är med på marknad komma fram till det där bordet. Barn brukar ju lätt bli uttråkade och lessna men det här bordet livade nog upp livsandarna rejält för dessa barn.

DSC03521.JPG

Min marknadskompis hade komponerat denna kökstavla.

DSC03522.JPG

Sist ut är Aud Henriksson från Eskilstuna med sina vackra handledsvärmare i fårskinn. Hon gör väldigt mycket i ull och fårskinn och ni som hängt med här ett tag har sett lite olika saker från henne här på bloggen.

DSC03523.JPG

Nu är det slut på marknadsbilderna men jag har ett par bilder till som jag gärna vill visa upp som också handlar om hantverk. Här är det ju toppen att använda restgarner i regnbågens alla färger. Ett riktigt pillerilljobb. Förmodligen behöver man även vara utrustad med ett rejält tålamod.  Min vän B gjorde ett studentparaply till sitt barnbarn och det var mycket pyssel innan det var färdigt. Men så roligt att få ett sådant som det verkligen bara finns ett av och som är gjort med kärlek.

DSC03427.JPG

Under parasollet fanns en studendocka också

DSC03429.JPG

Trots den något besvärliga sommarvärmen så hade vännen B både ork och lust att sticka tumvantar som ska få följa med ut på marknad nu i vinter. Det är ju så det måste vara att man gör vintersakerna på sommaren för att få ihop ett litet lager. Själv gjorde jag inte ett dugg hantverksmässigt (och inte i övrigt heller) under sommaren. Låg mest och kippade efter luft när jag inte låg och glötade i badkaret.  Här kommer dock vantarna

DSC03453.JPG

En liten fin vardagslycka är gurkburken som min närmaste granne A-M gav mig för en tid sedan. Så rart och omtänksamt.

DSC03533.JPG

Mitt liv är fyllt av vardagslyckor och de jag visar upp här på bloggen är bara en del. Vad jag vill säga är dock att jag är lika glad och tacksam för dem alla trots att alla inte syns här. Förresten, det kanske vore en bra idé att ha en Vardagslyckeblogg men än så länge får ni ta del av mina vardagslyckor lite då och då här hos mig.

Jag hoppas ni har en fin torsdag……..med eller utan monster och tumvantar.

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag