Av olika anledningar har jag periodvis haft det lite besvärligt med högerhanden men man kan ju inte sitta med händerna i kors för det när det är tv-dags för då somnar jag på två röda minuter. Jag löste det på detta enligt mig fiffiga vis. Jag har tre olika arbeten igång samtidigt.
Funkar handen som den ska så kör jag några varv på en gul filt i c2c-teknik. Protesterar den så tar jag istället några varv på en turkos Easy Peasy Beanie-mössa. Är det riktigt tjurigt så är det som funkat bäst för handen de väldigt små arbetena med tunt garn så det rödvita nystanet med stickor 3 blir det nallekläder av. Där har jag ett bra upplägg för att kunna fortsätta handarbeta när jag har lust med det.
För att ge mig själv en chans att hålla reda på stickor och virknålar, nystan och beskrivningar så får de olika parkeringsplatser när jag inte handarbetar. Tidigare tryckte jag ner allt i en stor korg och så var man där och rotade efter något annat och efter några sådana vändor var det ingen ordning alls i korgen. Ibland lånade jag stickor eller virknål från ett arbete och när jag så skulle gå tillbaka så kom jag inte ihåg vilka stickor eller virknål som hörde till vad. Rena snurren alltså. Nu när jag har arbetena i olika väl tillslutna zip-påsar och en tygkorg så funkar det kanoners för mig. Plus att jag förbjudit mig själv att låna nålar och stickor från pågående arbeten. Hoppas att det åtminstone finns en enda människa till som är lika rörig som jag och som kan få nytta av det här tipset som funkar så bra för mig. Kan tipsa om att Lidl har jättebra zip-påsar i olika storlekar.
En sak till jag tänkte ta upp medan jag ändå var igång med handarbetandet. Flera som jag har kontakt med har skrivit om att de har svårt att hålla reda på varv och det har jag också plus att jag är dålig på att i efterhand räkna varven. Konstigt egentligen att man kan sticka och virka över huvud taget när man är som man är. Jag har en varvräknare som man sätter på ett finger men det känns så klumpigt att ha på sig och det funkar inte att lägga den bredvid heller så den struntar jag i. Men så här gör jag för att ha stenkoll på t ex nallekläderna jag stickar.
Jag ritar streck som jag sedan stryker vartefter. Det här är mitt mönster för en nalleklänning: 6 räta varv….8 släta varv….16 varv resår….8 varv 10 räta + 10 resår + 10 räta….sedan kommer ett varv som inte står med och då stickar man 10 räta och maskar av 10 resår och stickar 10 räta….sticka sedan 10 räta varv på vardera sidan (det blir axlarna)och när det är gjort så lägger man upp de 10 maskorna man maskade av och då har man stickat så att man nu är klar med halva klänningen och upprepar varven fast nu i omvänd ordning som ni ser på mitt ”mönster”. För mig funkar det här kanoners istället för att läsa texten plus att jag kan stryka varv. Dessa tre damer önskar er lycka till i stickeriverksamheten. Där kan i också ganska tydligt se de olika partierna på klänningen.
Ja det här är en liten tants vedermödor för att kunna fortsätta handarbeta och ha glädje av det. Men det är bara att hänga med i svängarna och leta efter möjligheter. Det gäller bara att tänka lite annorlunda ibland. Att allt tar längre tid spelar ju inte heller någon roll för jag är ju pensionist och har slutat stressa i onödan. Det blir som det kan och huvudsaken är att man mår bra av det och att man har nöje av det. Kan det sedan värma eller ge glädje och trygghet åt någon så är väl det den bästa känslan i världen.
Ni ska väl ha lite blomster också som tack för att ni tittar in här hos mig. Så vackert med blomkorgarna när jag hade tagit bussen upp till en liten butik för att köpa tomater, äpplen och lite andra grönsaker. Vi går en härlig tid till mötes nu med alla blommor och allt grönt. Vi ska komma ihåg att njuta av den här tiden för den går så fort över.
Nu har vi haft kanonväder i en vecka. Rena sommarvärmen. Nu är det visst slut på det för det ska bli svalare och det tycker jag faktiskt är ganska bra att det bromsar upp lite. Ibland har det ju varit så att när det blivit väldigt tidig vår så har det knappt funnits en blomma kvar till midsommar för allt har redan blommat ut. Men vi får ta det som det kommer och ta tillvara på varje dag. Jag hoppas att ni fortsätter att vara rädda om er och varandra så ses vi snart här igen.
Jag hoppas ni alla har en skön söndag……….med eller utan zip-påsar och knepiga mönster
….allt vi gör beror på de’ sjöng ju Sonya Hedenbratt för en hel evighet sedan men det ligger mycket i det. Ibland är det bra att tänka med hjärtat och ibland inte. Det kan vara knepigt det där med att välja rätt. Jag läste på ett ställe om att ukrainska soldater önskade sig halsdukar, fuskpolo eller buffar i mörka färger och jag rotade runt här men alla mina mörka färger har gått åt till filtar och annat. Nåja jag tänkte i alla fall provsticka en fuskpolo i lite grovt garn som jag hade i en låda i klädkammaren. Jag blir snurrig för det finns visst garn lite överallt i det här hushållet. Aktiebolaget Utspridda Garnskurar huserar här. Ibland hittar jag garn som jag totalt glömt bort att jag hade och det känns ju som en liten extra vardagslycka. Nåja jag totade ihop en fuskpolo som var så busenkel så inte ens jag fick problem med mönstret. Så här ser den ut med polon nedvikt och fram och bakstyckena syns väl. Det är den orangea grejen då. Den blå är en vanlig gammaldags sjal utan några konstigheter. Mönster till fuskpolon kommer nedan.
Fuskpolon är stickad efter ett gratismönster från Järbo så jag tänker att det är ok att jag lägger ut det här. Jag använde mig av stickor nr 6.
Lägg upp 50 m och sticka rätstickning i 52 v.
Maska av 20 m och sticka resten av varvet.
Vänd, sticka de maskor som finns och lägg sedan upp 20 nya maskor med vridna omslag.
Sticka 52 v.
Sy ihop uppläggningskant med avmaskningskant i de ”översta” 30 m så att kragen upptill blir en tub.
Vänd och vik ner en polokrage.
Min snygga teckning ovan ska ju visa hur stycket ser ut innan man syr ihop det. Som ett par byxor. Man viker stycket på mitten och syr ihop syr ihop i kanten och vips har man en kanonbra fuskpolo. Jag kan tänka mig att det här också kan vara ett riktigt bra sätt att göra av med restgarner. Vem ni än stickar kragen till blir ju varm och go och du ger fjärrvärme eller närvärme. Lycka till!
För min del gäller numera att jag får passa på att sticka när högerhanden inte protesterar alltför mycket så när jag ändå var igång med polon och den blå halsduken så blev det även ett litet barnset. Jag fick ju jättemycket fluffgarn i vitt och rosa från en kvinna här i stan. Jag skulle ju ha det till att kanta filtarna jag gjorde och skickade till obduktionsavdelningen på Karolinska och som användes vid kistläggning av väldigt små barn. Tyvärr slutade ju den kvinnan som startade det här och ingen ville ta över. Det innebär att jag har ganska mycket fluffgarn kvar och jag är sparsam med det i alla fall. Använder det vita till att kanta nallekläder och virka nallehalsdukar av. Rosa fluffgarn fick i alla fall pryda den vita mössan som jag stickade eftersom det vita garnet tog slut och det blev nästan som en bakelse med rosa grädde på. Eller nåt. Någon liten tjej kommer nog att tycka om det här setet. Det gör mig varm om hjärtat.
Min vän C skickade ju med tre stycken nallar i ett paket jag fick för lite sedan. Nu har dessa nallar fått kläder på kroppen och ska packas i egna påsar med rosett om och sedan delas ut till barn. Förmodligen går de till Ukraina. Nu sitter de och väntar på sin tur att tas om hand. Tack snälla C för nallarna och tack snälla I för nallebrallorna. Nu är nallebrallorna tvärslut och jag har inte fiffilurat ut hur jag ska sticka sådana. Ja ja, saker och ting brukar ordna sig och var sak har sin tid. Här är de tre som ska vidare för att ge en smula glädje och trygghet. Det är skönt att ha någon att krama.
Så nu är det stickat och ska skickas. Man ger av hjärtat. Ingen av oss kan göra allt man alla kan göra något litet. Tillsammans kan vi göra världen lite varmare på många olika sätt. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni är så många som är inne och läser här på min sida. Det glädjer mitt hjärta och därför vill jag ge något tillbaka till er alla och det får bli i form av det här kärleksträdet som kommunen ställde ut på vårt i övrigt så gråa torg nere i stan. Det ställdes ut till Alla Hjärtans Dag och lyste så vackert och hade stora röda hjärtan hängande på grenarna. Nu tog jag bilden på dagtid men ni ser i alla fall att det lyser fint. Trädet togs bort igen för någon vecka sedan och det känns lite tråkigt för vi behöver allt vackert och all uppmuntran som finns. Så all kärlek till er som hänger med mig här.
Det var lite om hjärtan, värme och kärlek. Något som vi ju alla behöver massor av. Man kan ju ge kärlek i så många olika former. Man kan ge omtanke i form av ett telefonsamtal, ett vykort eller ett besök. Man kan sticka fjärrvärme eller närvärme eller bara ge en kram till någon som behöver. När det är oroligt både här hemma i Sverige och i världen så får vi vara extra rädda om varandra och göra vad vi kan för att göra världen lite varmare och tryggare. Vi måste finnas för varandra. Så…..låt hjärtat va’ me’.
Jag hoppas ni alla har en fin söndag……..med eller utan fuskpolo och fluffmössa
Läkarmissionen önskade mössor till nyfödda och då hoppade jag igång. Jag tog garn som jag fått från C och stickade upp 200g ljusrosa eller syrenfärgat garn, ett påbörjat melerat garn och ett litet nystan illgult garn. Här är resultatet av det
Mössorna ser gigantiska ut men det är dom inte för de flesta är till prematurbarn. De små tossorna har dottern gjort och dom får åka med som en bonus. Mössorna går så himla fort att sticka då det bara är tre varv som man upprepar och för mig är det jättebra att jag slipper sitta och räkna och trixa. Bara att veva på som min kompis C brukar säga. Mönster till Easy Peasy Beanie finns här på Läkarmissionens sida. Denna insamling håller på i juni också tror jag bestämt och sedan åker mössorna till dr Denis Mukweges Panzisjukhus. Man kan ju också sticka upp ett litet lager av restgarner och sedan när det är nya insamlingar så tar man bara den lilla högen och skickar. De går alltid åt någonstans i världen och mössor räddar liv. Lycka till med stickandet.
Lite blommor var det ju också utlovat och de kommer här. En av mina grannar gav mig den här fina blomman att ha på min utebänk. Nu blommar den ännu mer och det är nio stora blommor på den lilla plantan. Tack snälla A som mindes tillsammans med mig.
Eftersom jag är usel på att sköta blommor så har jag inga egentliga rabatter. På baksidan vid altanen finns det en liten fyrkant som blivit en rabatt i alla fall. Det är dels självsådda blomster som vitsippor och snödroppar. Där har jag också klämt ner de minirosor min man fick av grannarna och de har ju tagit sig som jag visat tidigare. Det sitter även en buxbom där som jag fick av härliga roliga L som bodde i längan men som tyvärr gick bort för ett år sedan. Han tittar nog ner och känner sig nöjd över att jag i alla fall inte lyckats ta kål på den (som på så mycket annat). Men nu var det blomprakt det skulle handla om och se här. Nog har jag blommor allt. Inte för jag vet varifrån de kommer men en på var sida om staketet. Jag älskar ju gula blommor så de här två gör mig riktigt glad. Vardagslycka är när det oförhappandes ploppar upp två gula glada prästkragar som gör precis som man ska nu i dessa coronatider…….de håller avstånd.
Sista blomstret kommer på ett helt annat sätt. Ett bra och miljövänligt sätt är jag säker på. Jag hade besök av min granne B som hade sytt frukt-/grönt-/potatispåsar av en gammal gardin. Jag fick två påsar av henne och den ena lade dottern beslag på direkt och hon meddelar att hon tar hem två kilo potatis i sin snygga retropåse. Så här har ni ett bra tips om ni har gamla trådgardiner liggande till ingen nytta. Tack snälla B.
En nära person sa nyligen till mig att ”man kan inte rädda alla” och det är ju en sanning i sig men dom orden har följt mig sedan dess. Jag vill inte att barn ska fara illa, jag vill inte att djur ska fara illa, jag vill inte att gamla ska fara illa, jag vill att världen ska vara lite snällare, varmare och mer kärleksfull men så ser det ju inte ut överallt idag. Jag vill rädda alla men jag kan inte. Det gör ont att veta det men jag måste ju acceptera att det är så och göra det bästa jag kan ändå. Så jag fortsätter hjälpa där jag kan på det vis som behövs just där och då. En liten pyttemössa kan rädda en babys liv, en liten filt kan ge extra värme, en kram till en ensam ger både närhet och värme, glass till kvinnojourens barn och kattmat till katthemmet. Det finns så många sätt att försöka göra något gott. Men jag vet, jag kan inte rädda alla. Men jag vill.
Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag…….med eller utan vackra gardinpåsar
Har man en dotter som är flink i fingrarna så tar man tacksamt emot hennes alster och dessa får följa med ut på marknad. Det senaste hon gjort är en massa fruktnät och virkade bomullsrondeller / pads.
Affärerna ska ju börja ta betalt även för de små plastpåsarna och då är det ju bra om man har något annat att plocka frukten i. Näten kan man ju virka av återbrukat garn.
Både bomullsrondellerna och fruktnäten är virkade i bomullsgarn. Nu har jag ju läst att bomullsgarn inte heller är så bra för miljön då det används mycket medel för att framställa det. Man blir snurrig av all information. Det ena är inte bra och det andra är inte heller bra. Det som är toppen i januari är botten i december. Som sagt, man blir snurrig när man försöker göra rätt både för sig själv och miljön. Hur man än vänder sig har man ändan bak. Man får väl helt enkelt gå efter vad man själv tycker är bäst.
Jag hade i alla fall med mig nät och rondeller ut på marknad och de gillades faktiskt. Så om ni känner er manade så finns mönstret till bomullsrondellerna här . Dottern använde sig av grundmönstret till en viss del men trixade till det lite efter eget tycke och smak.
Jag hoppas ni alla har en fin lördag…….med eller utan virkade fruktnät
För ett bra tag sedan i våras så fick jag ett stort nystan Big Verona av min snälla granne A-M. Det har fått ligga till sig ett tag men sedan startade jag buss-stickandet igen. Så nu har jag 10 stycken mössor i varierande storlek klara. Hela högen ska skickas iväg till Slättmissionens Hjälpande Hand för vidare befordran världen.
Jag tycker det är jättekul att sticka med självrandande garn. Då behöver man inte tänka på att byta färg utan stickar bara på i godan ro. Plus att man slipper fästa en jädrans massa trådar. Nu blir det bara två trådar och det passar mig kanoners.
Nu har jag startat ett arbete med att sticka tvättlappar i bomull. Jag fick två nystan i en vacker gul färg ifrån finaste C med posten. De har också fått ligga till sig men nu har dessa två nystan talat om att de vill bli tvättlappar. Inte nog med det. För evigheter sedan så hittade jag fem stora härvor likadant garn hos Röda Korset. Jag köpte hela rasket men har inte haft en susning om vad det passade till. Nu har jag vevat nystmaskinen så det rök om det och det resulterade i att två härvor blev snyggt och prydligt uppnystade.
Om ni lägger märke till de mörkare plopparna mitt i nystanet så är det precis som det ska vara. Jag brukar knyta på en stump garn i avvikande färg i änden på garnet innan jag börjar nysta. På så sätt har jag bara att ta tag i det olikfärgade garnet och dra så får jag fram änden och kan börja sticka och ta garnet från innanmätet av nystanet. Ett litet bra tips.
Jag hoppas att C tycker det är ok att jag stickar tvättlappar av garnet hon skickade till mig. När jag gjort en hög lappar så ska jag skicka dessa till Aspeboda Foundation for Children.
Mönster till tvättlappar i bomullsgarn: lägg upp 3 maskor. Öka 1 maska i början på varje varv. Sticka till önskad storlek. Jag har börjat sticka ihop de två första maskorna på varje varv då arbetet mäter 18 cm. Jag använde lite grövre stickor för att det skulle bli luftigt.
Jag nystade ju så det rök om nystmaskinen. Inte nog med det jag tog och filade fötterna ute på altanen i en paus. Då rök det också. Så om ni händelsevis nåddes av ett mystiskt moln så kom det från mig.
När jag filade fötterna upptäckte jag att jag var rynkig på knäna. Visste faktiskt inte om att man kunde bli det. Hur ända in i baljan går det till. Det skinnet borde väl vara spänstigt och fint när man stolpar omkring på skånkerna hela tiden. När jag funderade över detta så lät mannen lite konstigt i sin solstol och undrade om det kunde bero på att jag knäskurat för mycket. Knäskurat? Jag? Näääääää, inte ens det kan jag skylla på.
Jag hoppas ni alla har en härlig solig tisdag……………med eller utan skrynkliga knän.
Jag satt och stickade i godan ro när en kompis till mig frågade:
– Va’ sjutton är det du håller på med?
– Jag stickar en sovsäck åt en snok.
– Jaha……..nääää det gör du väl inte?
– Nä…….det är ett överdrag till kvastskaftet.
Min kompis och granne B stickade ju ett överdrag till min kvast och gav mig i julklapp. Sedan beställde jag ett överdrag till en kvast som mannen ska ge till sin syster. Det överdraget kan ni se här.
Nu fick jag för mig att jag skulle fixa till ett par kvastar och ta med mig ut på marknad i maj. Men jag vill ju inte kopiera hennes sätt att göra randiga häftiga överdrag så jag använde mig av självrandande garn, Marino Soft. Det gick förvånansvärt snabbt och vips var den ena färdig och det var bara att börja med nästa. Färgen på den vänstra snoksovsäcken är inte rätt i färgen på den här bilden. Färgen är egentligen apelsin i lite olika nyanser.
Här kommer mönstret till kvastöverdraget:
Jag använde strumpstickor nr 3
Jag lade upp 16 maskor och stickade på tre stickor.
Garnet var Marino Soft.
Beroende på hur löst/hårt ni stickar så får ni ändra antalet maskor.
Sticka på men prova på kvastskaftet för säkerhets skull när du stickat kvastskaftets längd. För om det blir väldigt tight så går det ju åt lite mer längd. Men det är ganska bra om det blir lite tight för då glider inte överdraget när man använder kvasten.
Lycka till med stickandet av kvastöverdraget/snoksovsäcken.
Jag hoppas ni har en riktigt go lördag……………med eller utan sovsäckar.
Tillägg 150401. Marino Soft är ett garn för stickor 4 -4 1/2 men jag stickar med stickor nr 3 för att det ska bli tätare så att inte kvastskaftet ska lysa igenom.
Mitt bussarbete har denna vecka varit att virka pyttesmå hjärtan som jag ska sätta på julpaket. Några små guldhjärtan ska få hamna i minienen på bordet.
Mönstret har jag hittat hos Bautawitch och jag har virkat med tunt garn så hjärtana är inte större än en centimeter. Jag gör tre hjärtan på vägen till jobbet och tre på väg hem och vips så var det en hel flock. Får nog dela ut lite hjärtan också. Men de var skojiga och snabba att göra.
Jag slår en ring av garnet runt fingret och låter änden hänga ner. Sedan virkar jag runt ringen enligt Bautawitch mönster:
3 luftmaskor som bildar första dst, 3 dst, 4 st, 1 dst, 4 st, 3 dst, tre luftmaskor som fästs med en smygmaska runt ringen. Klipp av tråden. Dra sedan ihop hjärtat med den lösa tråden som hängt med hela tiden. Färdigt. Busenkelt.
De små guldhjärtana är virkade av Candy-garn. De där små mininystana ni vet. De andra är gjorda av restgarn. Tunt garn och fin virknål ger ju pyttehjärtan men jag gjorde ett i lovikkagarn också med grov virknål och det blev jättestort och fint. Så man kan variera storleken på ett enkelt sätt. Ett jättebra sätt att ta tillvara pyttesmå restnystan.
Hoppas ni alla har en skön och inte alltför julstressig torsdagskväll……….med eller utan virkade hjärtan.
Vi som inte är så himla snitsiga på att läsa mönster får nöja oss med det något lite enklare. Idén till den här halsduken snodde jag av min granne B som är en hejare på att sticka och virka. Hon stickade en halsduk åt barnbarnet och jag tyckte det var fint med hålmönstret som hon hade gjort så jag seglade hem och rev fram garn och började på. Busenkelt. Ja det var ju inte lika avancerat som på halsduken som B gjorde för hon gjorde färgbyten och hålmönstret såg annorlunda ut. Men jag är nöjd med den här.
Jag använde mig av garnet Zandra från Svarta Fåret. Ett mjukt, skönt och klifritt acrylgarn. Jag använde stickor nr 8. Det gick åt nästan två nystan garn.
Mönster:
Lägg upp det jämna antal maskor som behövs till den bredd på halsduken som du vill ha. Sticka några varv rätstickning och gör sedan ett hålvarv på följande sätt. Sticka en maska rät……gör ett omslag om stickan……sticka ihop nästa två maskorna avigt…….ett omslag om stickan…….sticka ihop nästa två maskorna avigt……fortsätt så varvet ut men avsluta med att sticka den sista rät.
Sedan är det bara att sticka rätstickning (alltså bara räta varv) fram tills du väljer att göra nästa hålvarv. Jag har inte bestämt än om jag ska sy ihop halsduken till en tub eller om jag ska göra fransar och låta den vara som en vanlig halsduk.
Det är dessutom lite skönt att slippa tänka på färgbyten tycker jag. Jag gillar de här garnerna som är flerfärgade i sig själva för då är det bara att sticka på för glatta livet. Fort går det också.
Hoppas ni alla har en riktigt fin Allhelgonahelg………med eller utan stickning.
Jag är lat. Därför låter jag visa upp andras fina arbeten här på bloggen. Det måste ju liksom hända något här annars lessnar ni väl. Så nu ska ni få se på en finfin stjärtlapp eller som det så vackert heter sittunderlag. Det är min granne B som virkat det i ullgarn så det ska nog värma gott. Dock inte min lite känsliga rumphud för då får jag gå och riva mig i rö*en hela tiden av ullallergi. Men för dem som tål ull så är det här kanoners. Tekniken är bayersk virkning och en länk till hur man gör hittar du här.
I onsdags fyllde min dotter år men barnbarnet var hos sin pappa den veckan så vi fick fira lite idag. Barnbarnet och jag hade lurat hit henne för att han skulle slippa cykla hem själv efter skolan. Sa vi. Men han cyklar ju själv varje dag annars men det struntade vi i. Så när barnbarnet kom från skolan så cyklade han och jag iväg och inhandlade presenter till mamsen. Vi hade inte hunnit pyssla ihop något så som vi brukar göra. Men hon blev glad för köpepresenterna också. Särskilt glad var barnbarnet över att få ge denna present:
En godispizza. Jag hade aldrig sett en sådan förut så det var lite kul. När vi kom in på Maxi så stod det en stor korg full med mindre pizzakartonger. Då sa jag till barnbarnet att det nog var någon slags nytt pizzakit för hemmabak. -Men mormor, det är ju en godispizza ser du väl. Nä det såg jag inte. Kartongen såg precis ut som en vanlig pizzakartong så där gick det inte att lista ut att det var gottis inuti. Det stod en man på andra sidan korgen och han visade upp en öppnad kartong och då såg jag att det var en pizza gjord av godis. Vi köpte den. Så nu ser barnbarnet fram emot fredagsmyset hemma i soffan med en riktig sockerbombspizza. Nåja lite onyttigheter kan man väl få unna sig ibland.
Barnbarnet visste precis vad han ville köpa åt mamma så det blev ett set med grillhandske och pannlapp också. -mamma behöver nya sådana för dom andra är alldeles bruna sa barnbarnet. Ja jädrar, dom uppfattar saker och ting som man inte ens tror att dom bryr sig om. Så det fick bli ett piffigt litet set i turkos med något litet mönster på.
Vi åt tillsammans innan den lilla familjen cyklade hem glada i hågen och nöjda med dagen. Nu har fredagsfriden sänkt sig över det här hushållet och det är rackarns skönt. Jag älskar fredagar.
Jag hoppas ni haft en kanonbra fredag……….med eller utan godispizza.
Jag virkar ju ofta när jag sitter på bussen och då kan jag inte virka efter diagram utan behöver ha ett enkelt mönster utan krusiduller. Så jag hittar på egna mönster som är så enkla så det är larvigt. Men de passar mig och jag hoppas att det passar någon av er. Jag virkar väldigt löst så ibland kan det se lite svajigt ut men se det ändrar sig när den fuktas och stryks. Jag har använt bomullsgarn 8/4. Här kommer mönstret:
Lägg upp 29 luftmaskor. Börja sedan med en stolpe i den 4:e luftmaskan från virknålen. Gör 1 stolpe i var och en av de 3 efterföljande luftmaskorna. Du får en grupp om 4 stolpar.
Gör 2 luftmaskor….hoppa över två luftmaskor och gör en stolpe i den tredje. Gör 2 luftmaskor….hoppa över två luftmaskor och gör stolpar i de fyra efterföljande luftmaskorna.
Fortsättningen ser du tydligt på bilden ovan. Gör 2 luftmaskor när du byter varv…..den blir första stolpen. De två varv som visas på bilden ovanför upprepas remsan ut. Busenkelt.
Det ser lite fjuttigt ut men så här ser det ut när du kommit en bit. Då börjar det stila till sig lite.
När man virkat remsan så lång som man vill ha den så brukar jag göra en kant runt om.
Man börjar med två fasta maskor om kanten och efter det brukar jag göra en picot. Picot = 3 luftmaskor och en fast maska i den första av dessa luftmaskor. Jag har försökt visa så gott det går med den här bilden. Sedan två fasta maskor igen så man får lite mellanrum mellan picoterna.
Vips har man en alldeles ny och fin fönsterremsa. Som sagt….jag virkar väldigt löst så den ska fuktas och strykas och då ”går den ihop” och blir jättebra. Så jag hoppas att jag inte skrämt någon hugad virkare från att prova mitt mönster p g a mina bilder. En mycket enkel virkning som passar för bussen, bilen och i dåligt ljus *S*.
Visst är det lite lustigt det där med hur olika man stickar och virkar. Jag stickar och virkar väldigt löst. Lilla tanten stickar och virkar så hårt så man kan ställa dukar och halsdukar på högkant. Jag skulle nog kunna lösa mitt genom att använda mindre virknålar och tunnare stickor. Men på något sätt så är jag van vid mitt sätt.
Hoppas någon vill prova mitt mönster. Skulle ni hitta något fel eller ha någon fråga så är det bara att signalera i kommentarsfältet.
Nu är det dags att krypa ner under täcket med boken och njuta av vetskapen om att jag är ledig hela nästa vecka. Förmodligen knallar jag likt förbaskat ut och hämtar tidningen halv sex i morgon bitti. Kroppen är ju så van och inställd på att kliva upp den tiden. Men då är det kanonskönt att kunna bläddra i bladet ute på verandan samtidigt som man tar en cig…..nä tittar på fåglarna menar jag ju….och sedan stolpa uppför trappan och krypa ner under mitt goniga täcke igen. Jisses så skönt det är.
Hoppas ni alla haft en härlig helg och att ni får en bra vecka vare sig ni ska jobba eller vara lediga.
Dagenefterkommentar: Inte undra på att den såg lite slankig ut för jag har lyckats använda fel virknål. Lite större än den jag brukar ha (och den är ju också lite för grov). Håhåjaja. Det är jag i ett litet nötskal. Men solen skiner idag och jag är glad ändå.
Jag är mamma, fru och mormor. Jag har som sagt var inte direkt svart bälte i hantverk men jag tycker det är otroligt roligt och berikande.
Har arbetat ideellt med lite olika välgörenhetsgrejer i ungefär 30 år och känner att det är en bra väg för mig att gå.
Handarbete är roligt och jag hoppas jag kan tillföra något även som bloggare.
Jag och en kompis brukar fara runt och stå på hantverksmarknader ibland. Hon gör smycken och tavlor och jag lite av varje. Det är berikande och det är härligt att möta alla människor.
Jag tycker om att vandra runt på olika bloggar och få inspiration. Det finns så oerhört många duktiga kvinnor. Tillsammans håller vi ett kulturarv vid liv.
Vill ni har annan kontakt än via kommentarsfältet så kan ni maila mig på birgit_karlsson [@} hotmail.com
Bibbis blandning 