Gammeldags marknad

Igår var det gammeldags marknad i Malmköping. Jag och min kompis brukar stå där varje år. Det är en rolig och härlig marknad fylld med hantverk.  De flesta står på gågatan och torget men vi har alltid stått uppe mot heden. Där är det gräsmatta och lite skönare för fötter, ben och rygg att stå på än att stå på asfalten i många timmar.  Vi har haft samma plats i alla år och den är belägen under ett stort träd.  Det brukar vara kanoners att stå där i skuggan för de som står ute på heden har det väldigt varmt när solen ligger på.
Igår blåste det dock omåttligt och i skuggan blev det faktiskt kallt. Tanten bredvid mig hade vantarna på sig och damen i klädståndet bredvid oss på andra sidan fick hänga i tältstången större delen av dagen för att inte tältet skulle flyga till väders. Det bekymret hade inte vi……av följande anledning:

På väg till marknaden. Nästan framme utspelas följande:

Jag: jag tycker vi har mer plats i bilen än vad vi brukar ha. Men det kanske beror på att jag åker med ”lätt” packning idag.

Anki: ja jag tyckte också det blev väldigt gott om plats kvar när jag packat in mina grejer.
Jag: gott att det inte blev regn i alla fall. Det är skönt att kunna sätta upp tältet utan att allt blir blött.

Tystnad.

Tystnad.

Anki: Jag har inte packat  med tältet.

Jag: Va?
Anki: Jag har glömt att packa med tältet. Det är därför vi har så gott om plats i bilen.
Jag: Skojar du?
Anki: Nä
Jag: Nähä

Tystnad. Tystnad.

Anki: Ska jag vända och åka hem och hämta tältet?

Jag: Nä det sk*ter vi i. Det blir inget regn idag så vi klarar oss med bara borden. Och skulle det bli regn så är det ju bara att vi slänger ner alla grejer i lådor och väskor. Då blir ju inget blött och vi slipper i alla fall kämpa med att ta ner ett drypande vått tält.

Väl framme i Malmköping så plockade vi ur bilen. Då visade det sig att det även fattades ett bord. Ett litet extrabord vi brukar ha med och som vi använder när det finns extra utrymme. I och med att vi inte hade tältet med så försvann ju min naturliga upphängningsanordning för sjalar. Nåja vi trixade och donade och fick ihop det rätt skapligt. Men det såg lite jönsigt ut. Men det spelar inte så stor roll. Det var en dag och ibland blir saker knasiga. Men när man såg vilka besvär alla hade med sina tält så var i alla fall jag ganska glad att vi inte hade vårt uppe.  Men det innebar också att man blev exponerad för den kraftiga vinden under hela dagen. Inget lä att krypa in i. Så idag är kroppen lite sur på mig.

Eftersom det är en gammeldags marknad så är det ju många som klär sig i gammeldags kläder. Här är en bild på en fantastiskt vacker liten familj som strosade omkring på marknadsområdet

DSC00380Och för alla er som givetvis har undrat mycket. Jodå vi hade alla tältstängerna med (av någon anledning) men tak och väggar fattades.  Vi har åkt på marknader i mer än femton år och aldrig glömt tältet. Men någon gång ska väl vara den första……..och sista. Det blev i alla fall en glad och trevlig dag trots vissa motgångar. Jag shoppade den årliga tomatplantan  och tre påsar marknadschips till mannen.  Få se vad han tycker när (och om) tomaterna börjar komma. Det ska nämligen vara  lite avlånga tomater som dessutom är rosa till färgen.
Själv var jag otroligt sugen på en gammaldags klänning sydd av linne och gamla handdukar. Låter inte klokt men oj så fina de klänningarna var. Om ni klickar på bilden så kanske ni kan se lite av en klänning som hänger i bakgrunden. Tyvärr var dessa klänningar för dyra för min kassa. Men jag hoppas hon gjorde bra affärer för alla hennes kläder var otroligt välarbetade och fina.

Nu är det söndag och om någon halvtimme kommer barn och barnbarn.  Då blir det liv i luckan igen. Hoppas ni alla har en härlig söndag.

Istället för att kasta bort

Vid den sista betonggjutningen så blev ju resultatet inte så bra som jag ville. Det blev mycket lufthål i det gjutna och jag hade ställt undan det för vidare befordran tippen. Men så fick jag för mig att istället för att slänga grejerna så kunde jag ju pimpa dem lite. Ljusen brinner ju lika vackert trots att betongen inte  följde min önskeväg. Min kompis fick syn på grejerna och tyckte att de var jättefina när de såg lite ”råa” ut.  En rund liten värmeljusstake fick bastsnöre och ett trähjärta och kändes plötsligt ganska fin trots lufthålen.DSC00213Nästa pimpning blev en ljusstake gjuten i ett mjölkpaket. Där tog jag fram kraftig svart metalltråd och virkade med fingrarna en stående manschett. Det blev i alla fall annorlunda. Nästa gång ska jag virka med fingrarna men göra den liggande som en vanlig manschett. Men det är lite kul att testa något nytt.   Jag ska nog fortsätta jobba lite mer på den här varianten för det känns i alla fall som om något fattas. Vad vet jag inte riktigt än men det kommer nog till mig.

DSC00211

 

Ja jädrars

Jag har suttit och fipplat och fått ihop en riktigt stilfull reflexros enligt mitt sätt att se det. När jag frågade mannen C om han tyckte att det såg ut som en ros så tittade han noga och sa sedan försiktigt: – Ja om man vet om att det ska vara en ros så är den väl fin. Hmmmm……..så istället för att stolt visa upp mitt alster här så gör jag ett nytt försök och återkommer *flaxar iväg med virknålen i högsta hugg*

Sockornas krig och mina vedermödor

I boken Värma Liten finns en beskrivning på babysockor utan häl. De stickas som spiraler och ser väldigt trevliga ut. Jag som är usel på att läsa mönster och som inte stickat med strumpstickor på säkert tio år nappar  på beskrivningar som säger sig vara lätta. Här hade en kvinna skrivit i boken ”de är väldigt lätta att sticka………”. Jepp tänkte jag, lätt, då fixar det sig.

Det gjorde det inte.

Jag hade köpt Tildagarn som det stod angivet i bloggen mest virkats instruktioner. När jag kom hem hade jag inte rätt stickstorlek hemma. Jag tog en storlek större och började på mössan.  Tilda var ett väldigt ”halkigt” garn att sticka i med stålstickor. Men mössan blev ok.  Det var när jag började med de lätta spiralsockarna som svårigheterna hopade sig rejält. Jag stickade en socka och fick den nästan att se ut som den i boken. I alla fall på en del ställen. Nåja med friskt mod började jag på nästa. Den blev helt olik den första och jag fattade ingenting. Men skam den som ger sig. Jag började sticka på en tredje socka.
När sockan var klar och jag fäst trådarna och hämtade den andra sockan så visade det sig att den i o f sig var hyfsat lik nummer två men en centimeter kortare. Tilläggas bör att den var totalt olik socka nummer 1. Det gick alltså inte att para ihop ett par sockor av de tre jag under jämmer och stön tillverkat.

I måndags lunch efter jobbet tog jag bussen ut till min eminenta garnaffär Avig och Rät. När personalen hade hämtat sig från min sockchock så köpte jag ett nytt nystan Tildagarn den här gången ett rött. Istället för stålstickor så köpte jag ett par bambustickor som inte är lika tunga och som inte gliiiiiiiiider ur maskorna.  Nu jädrars var det bråttom att hinna få till ett par riktiga sockor för att klara tidsgränsen.

Jag fick hjälp av J att komma igång med det hela. Det visade sig vara ganska enkelt bara man tänkte rätt. I det fallet hade det helt låst sig för mig. Kände mig lite som Nalle Puh när han säger ”jag är inte dum jag har bara otur när jag tänker”.

När jag äntligen kom igång så var det ju ingen match. Så idag fem i sex lämnade jag in mitt lilla bidrag till kungliga postverket så nu är det deras tur att se till så att de röda sockorna och den ljusgula mössan kommer fram i tid.

Pass upp för här kommer en bild på de första tre märkliga mojängerna. Får väl som konstnärerna göra kalla det för en installation. Då kommer man undan med det mesta. De ligger i den ordning jag stickade dem från vänster till höger.

Om någon undrar hur i jisses jag har burit mig åt för att åstadkomma detta märkliga så sluta undra för själv har jag inte en susning om hur det kunde bli så här. Det ser helt galet ut *S*.

När jag nu äntligen lyckats sno ihop ett par finfina sockar så var jag givetvis tvungen att kapa lite av tådelen på ena sockan då jag tog bilden. Ja någon mästerfotograf blir jag nog inte heller precis lika lite som jag blir någon mästerstickare av rang. Här kommer dock bilden. Se på den med andakt för om ni visste så jag slitit för att få till de här.

Det är tur att man har förmågan att skratta åt sig själv och sina knasigheter. Ur det här har i alla fall utkristalliserats en idé som jag tänker testa. Så har jag bara att repa upp de tre udda sockorna och börja testa på min idé istället. Tjosan hejsan man ska aldrig ge upp. Och de små som får dessa (röda) sockor och den lilla mössan bryr sig definitivt inte om ifall varje maska ligger rätt och riktigt. Huvudsaken är ju att det värmer en liten.

Inte precis giganternas kamp

…….men igår eftermiddag förde jag en mycket ojämn kamp emot den förgrönade vindskivan. Min snälla granne hade med kofoten lossat den så jag hade bara att knixa till lite med kofoten så var den loss. Jag hade ju dagen innan sågat till rätt längd av den tre meter långa bräda jag fått mig tilldelad av gårdskarlen. Inga problem så långt. Jag svingade…..nåja….jag stog på en stol faktiskt eftersom jag bara är 158 cm lång….upp den nysågade fina överliggaren på sin plats. Då är den jädra plankan/brädan/whatever skev i ena änden. Det gick inte att tvinga ner den i rätt läge. Inte nog med det. Den bräda jag ska spika i på baksidan visade sig vara rejält murken. Den måste bort men hur. Jag gjorde några lättare försök med kofoten men då brakade och knakade det oroväckande i den övriga delen av vindskivan. Så jag befarar att om jag tar i för kung och fosterland och bryter loss den murkna brädan……då kommer hela sk*ten att falla ihop som ett plockepinn.

Nä jag gav upp och plastade in överdelen på vindskivan. Nu väntar jag på att min två meter långa fantastiskt snälla granne av ren godhet ska dyka upp och hjälpa mig. Han har erbjudit sig att göra det från början men jag är ju envis som en röd gris och vill prova själv först. Den här gången gick det inte så bra som jag tänkt mig.  Här får ni i alla fall en tjusig översiktsbild på min eleganta inplastning.

Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag