Bibbis blandning

Jag har varit lite slö med att promenera till stan på mornarna ett tag nu. Istället har jag kravlat iväg till närmaste buss och åkt ner till nästa buss. Jag är snortrött på mornarna och inte särskilt spirituell och pratglad. Hmmm……det är nog enda tiden på dan som jag har behov av att vara ifred och ha det lugnt och stilla omkring mig. Det är också den tiden då jag absolut inte ger mig in i något som helst resonemang…….med någon.

Detta hände under förra veckan. I måndags skulle jag ta kort på fenomenet men då var inte den raske gossen med på bussen och har inte varit under resten av veckan. Så nu får ni en bild och en berättelse till den och så får ni försöka föreställa er hur det såg ut.

Alltså. Jag kliver på bussen. Det är som vanligt ganska mycket folk. Man tittar efter närmaste lediga säte och det är nu ni får använda fantasin. På det innersta sätet sitter en ung man i 25-årsåldern. Stor som ett mindre ski*hus faktiskt. Så stor att hans ena lår och ända är över på sätet närmast häråt.

Mitt emot, på 1 1/2-sätet har han satt upp sin ena fot. Förmodligen minst storlek 47 (vilket jag förmodar även var hans IQ-nivå). Bredvid foten hade han ställt sin ICA-kasse som var fullproppad. Så den här figuren tog alltså upp 3 1/2 säte.

Hade klockan varit lunchtid eller efter det så hade jag gett honom ett till att börja med vänskapligt förslag på var han skulle göra av foten och påsen.  Att han är stor i kroppen kan han ju inte rå för. Men kvart över sex på morgonen orkar jag bara glo surt på honom vilket han fullständigt ignorerade eftersom han satt med lurar och pillade i sin telefon.

En morgon blev jag så  less på den jädra göken så jag tog och tryckte ner min ända bredvid hans påse och hans fot på 1 1/2-sätet. Sedan makade jag liksom in påsen med ändan. Nu skulle han väl fatta. Nä just det…..det gjorde han inte.

Det enda som hände var att jag kände att jag blev kallare och kallare om ändan och nedre delen av ryggen. Kallt som fasen faktiskt.  Förmodligen hade snorhyveln någon/några djupfrysta dosor i påsen. Jädrars så kallt det var och om min relation till honom tidigare varit frostig så var den nu helt djupfryst.

Ja hela veckan förflöt med att han fortsätta förpesta mina mornar med sitt ouppfostrade sätt och jag kände att jag blev mer och mer irriterad. Kände starkt för att som Foppa sa om en domare när han var ung ” dra på honom en fet jävla smäll”.

Men som sagt…..det var för tidigt på mornarna för att jag ens skulle orka något annat än att fnysa och se sur ut. Den här veckan har sett betydligt bättre ut. Killen har lyst med sin frånvaro och därmed har min morgonsurhet flaxat all världens väg.

Apropå flaxat. Till och med måsarna har gett upp om vår 5-miljonersfontän. Dom fryser hellre ändan av sig på isen än på plåtskrovet som några käcka gubbar nyligen lyckats få upp från isen.

Det såg faktiskt kul ut när två käcka gossar i röda jackor klamrade sig fast i skrovet och skruvade och rattade eller vad tusan dom nu gjorde. Undrar hur dom kom dit. Jag kikade runt för att se om det fanns någon liten båt i närheten men det gjorde det inte.

Jag hoppas ni har en riktig kalastorsdag……..med eller utan kalla ändor.

Jag tog körkort 1974. När jag skulle flytta ifrån Västerås och hit så fick jag körkortet i födelsedagspresent av min mamma. Ja nu menar jag inte att det var hemsnickrat och inslaget i paket utan mamma hade betalt in pengar till körskolan så jag bara hade att gå dit och börja studera bilens underbara framfart på vägarna.  Jag ville inte ta körkort och köra bil men eftersom det redan var betalt och klart så var det ju liksom bara att sätta igång.  Det gick väl sådär kan man väl säga. En morgon när jag hade lektion satt min bilskolelärare och sov på passagerarsätet medan jag passade på att studera terrängen utanför landsvägen i riktigt bra närbild. Kan dock säga att han vaknade när vi for ner i det grunda diket och ut en bit på åkern.  Nåja, jag fick mitt körkort i alla fall så småningom men bilkörning var absolut inte min bästa gren och jag har inte kört bil sedan 1976 så det skulle förvåna mig om någon ville låna ut sin bil till mig för lite nöjeskörning i stadstrafiken.

Jag har i alla år förnyat mitt körkort i alla fall för legitimation duger det alldeles utmärkt till.  Ända tills i år.  Jag fick för flera månader sedan ett papper från Transportstyrelsen om att det var dags att förnya körkortet.  Jag lade det kuvertet med dess innehåll i min ”viktigthög” som sedermera visade sig vara ”glömmaborthögen”.  Efter ytterligare tid så kom ett nytt papper från T-styrelsen och då fick jag fart.

När jag kom ned till stan och med andan i halsen snavade fram till disken hos den trevliga tjejen som hade hand om sådana här ärenden så tittade hon på mina papper och sa: -Ditt körkort har redan hunnit gått ut. Har du någon annan legitimation? Det hade jag ju så klart inte men hon tyckte att det var ju så kort tid det varit utgånget och hon såg tydligt att det var jag på kortet så hon sa….-vi kör.

Jag fick ställa mig och ta kort och när jag såg resultatet så var jag tvungen att fråga: – Är du helt hundra på att det där är jag? Det var den värsta bild jag sett av mig själv. Men eftersom man aldrig varit någon skönhetsdrottning så är det väl bara att hacka i sig att man såg ut som hej kom och hjälp mig.

När allt var klart och jag hade kladdat dit min namnteckning på skärmen och skulle gå därifrån så frågade jag när jag kunde hämta körkortet.  Nja, det gick ju inte utan det skulle skickas med rekommenderat brev och hämtas ut på posten.

_ Men hur fasen ska jag få ut det från posten när jag inte har något giltigt leg?

– Jag föreslår att du går till polisen och skaffar dig ett nytt pass eller ett nationellt id-kort. Annars får du inte ut körkortet.

Jag brukar aldrig ha mössa men jag kände när jag gick ut därifrån att det hade varit jädrans lyckat att ha en mössa att dra ner över öronen ifall det skulle komma en hackspett. Vilken träskalle jag är.

Väl hemma läste jag på lite om hur det gick till att skaffa pass numera. Hade man ingen egen legitimation så fick man ha med sig någon anhörig som hade leg och som kunde intyga att jag var jag. Så jag fick bita i det sura äpplet och be min vuxna dotter följa med mig till polisen och fixa pass.

– Ska du ut och resa mamma?

– Nä jag måste skaffa leg så jag får ut mitt leg.

_ Eh…..what?

_ Jaja

Den glada tjejen i den kassan tyckte det var kul att dottern fick intyga min identitet. Det är oftast tvärt om sa hon.  Så fnittrade dom lite dottern och hon. Det var det enda roliga med det besöket för när det var dags att ta kort så var det om möjligt ännu värre än det jag tog hos transportstyrelsen. Men fy för fanken så bedrövligt det var. Jag är fullständigt säker på att det finns inte ett anständigt land i världen som släpper in mig utan att ha finkammat varenda millimeter av mig och mitt bagage. T o m dottern höll på att smälla av. Men mamma….sa hon. Ja vad ska jag göra sa jag. Du ser ju inte så där eländig ut tyckte hon. Nä jag trodde inte jag gjorde det sa jag men nu känner jag mig eländig.  Men skit samma jag ska ju bara använda det här

för att hämta ut min körkortslegitimation.

Hade jag använt skallen så hade jag struntat i körkortet och bara tagit ett nationellt id-kort för det kan man hämta ut utan leg när ens identitet redan blivit intygad som i det här fallet av dottern.  Likadant med pass. Man får ett kvitto och på det får man hämta ut sitt pass……utan anhörigs stöd och hjälp eller egen legitimation.

Som synes ovan så har jag hämtat ut mitt pass. Idag. Vilken dag som helst ska jag gå och hämta ut mitt körkort också.  Med passet som leg för där måste man kunna legitimera sig för att få ut eländet.

Jag hoppas ni alla har en skön onsdagskväll………med eller utan identitetsproblem.