Mat | Bibbis blandning

Härliga tider strålande tider

21 Okt 2018 1 kommentar

av Bibbis blandning i Garn, Livet, Marknadsgrejer, Stickning, Trekantssjal, Vardagslycka Etiketter:Livet, Mat, Sjalar, Stickning, Tankar och funderingar, Trekantssjalar, Vardagslycka

Hej svejs på er allihop. Jag hoppas ni har finfina dagar trots att det ibland är grått och mulet ute. Själv njuter jag av höstens färger och dunklet som kommer smygande och som gör att det är så mysigt att tända levande ljus. Ute är det ju på sina ställen en explosion av färger. Det här trädet står utanför garageplanen hos mig

Jag har varit med min vän G till hennes torp i slutet av september och i början av oktober och då har vi även passat på att gå i skogen. Skogen där vi gick var snål med både svamp och lingon men för min del gör det ingenting för jag njuter av att bara gå där i mossan och känna svikten under fötterna. Att gå i skogen och lyssna på trädens sus och känna dofterna från marken är ren och skär terapi för själen. Naturligtvis hittade vi svamp. Hon hittade kantareller medan jag mest hittade svampar av den här varianten

och sådana här

mossa på en gren högt upp

på hemvägen växte det blåklockor

Nog är det väl otroligt att det kan blomma och vara så grönt och fint den här tiden på säsongen.

Hemmavid har det varit frost och morgonen efter var jag ut och hämtade in mina rosor som var kvar. Det är minirosor som vi fått för åratal sedan, ni vet sådana där små som får plats med kruka och hela rasket i en liten kaffekopp. När dessa blommat klart inne har jag planterat ut dem på baksidan i min huller-om-buller-rabatt där det hamnat lite av varje under åren. Nu har dessa pytteplantor växt till sig och är ca 30-35 cm höga och i år har de blommat helt galet mycket.

Det är väl vardagslycka att få se pyttesmå plantor man fått av goda vänner växa sig starka och vackra. Jag är ju inte någon trädgårdsmästare så jag är ju överlycklig när jag lyckas få något att överleva.

Sedan har jag ju varit iväg och frukostlunchat med vännen G. Toast med lite grönsaker och kaffe till det då står man sig de tre timmar som vi brukar bli sittande.

Det är rent otroligt så fort tiden går när man är tillsammans med människor som man trivs ihop med. Det kommer hela tiden människor fram till vårt bord och småpratar en stund och man känner sig alltid så välkommen. Mycket skratt och mycket värme. Jag ska nog skriva ett inlägg om dessa människor längre fram.

Eftersom kompisen var i fylla-år-tagen så fick hon en speciell toast

Det behövs inte så mycket för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det lilla extra kan ju t ex bestå av två tårtljus och partyparaplyer. Man kan med väldigt enkla medel överraska och göra någon väldans glad och rörd. Omtanken är det viktigaste. Nu kom det ju en liten skvätt tårar och det blev några fler när personalen och jag sjöng ”Ja må hon leva”. En lagom hyllning till en kär vän som inte vill fira stort.

Jag har ju faktiskt hunnit med att sticka lite också. Jösses, det där lät det. Som om jag skulle vara så vanvettigt upptagen så det var helt galet. Det är jag inte. Jag har det så lugnt och skönt och bra. Jag knallar på i lagom takt och vägrar stressa. Jag träffar dem jag vill träffa och gör det jag vill göra och sk*ter i att göra det jag inte vill. Nåja, dammsuga måste man ju har jag hört men det händer då inte stup i kvarten.

Jo visst ja sjalen skulle ni ju få se också

Två sådana sjalar i mjukt mjukt klifritt acryl har det blivit. De ska få följa med ut på julmarknad tänkte jag.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höst………med eller utan skogspromenader

Sommarnöje

22 Sep 2018 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Vardagslycka Etiketter:Livet, Mat, Tankar och funderingar, Vardagslycka

När den värsta värmen klingat av och det blev möjligt att vistas ute dagtid så blev jag bjuden till min kompis T i Arboga för att äta, prata och titta på F1. Vi hade ett sådant möte även förra sommaren och har kommit överens om att detta ska bli ett årligt inslag för att skapa nya traditioner.

Jag satte mig på tåget och en halvtimme senare var jag framme och T mötte på stationen för jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta hem till honom eftersom jag bara varit där en gång tidigare. Nu sa jag till honom att låta mig gå och inte säga något om jag nu inte började skala iväg åt helt fel håll. Till min stora glädje så hittade jag. Heja mig!

Först skulle den här killen ha mat

Stora fina Murre som länge glodde halvsurt på mig för att jag hade snott hans plats i paviljongsoffan. Sedan blev han lite glad igen och hoppade upp och lade sig bredvid mig men demonstrativt med ändan åt mig.

Det är ju helt fantastiskt att ha denna paviljong på tomten. Ena stunden sken solen och nästa så regnade det men det gjorde inte ett dugg för allt som behövdes fanns ju i paviljongen. Man sitter ute fast man sitter inne.

Sedan var det dags för kocken själv att sätta fart på grillen. Grillad kyckling som han marinerat efter konstens alla regler. Till det hemgjord potatissallad. Allt detta serverades lagom till starten av Belgiens GP i F1. Här är det Kimi Räikkönen som gjort ett snabbt pit stop.

Som ni ser så har vi ätit upp en massa redan. Jag kommer ju för farao aldrig ihåg att fota när det är nyupplagt och orört. Men jag kan garantera att det var gott. Jag backade sedan så jag var absolut proppmätt där jag hängde i soffan. Att äta är nog min bästa gren faktiskt.

Som om det inte räckte med allt det goda. Det blev kaffe och egenfixad Baileysglass och även en skvätt Baileys bredvid.

Som sagt, proppmätt och nöjd med både lopp och mat satt jag någorlunda upprätt i soffan och vi pratade om ditten och datten när TP frågade om jag visste vad klockan var. Det hade jag ju givetvis inte en aning om och då upplyste han mig lite uppjagat om att det bara var en kvart kvar innan mitt tåg skulle gå. Jag hade ju redan köpt en returbiljett som inte gick att omboka. Aldrig har jag kommit ur en soffa så fort.

Jag rafsade ihop mina grejer och tog på mig skorna men glömde mina blöta strumpor som hängde på TPs bilbackspegel utanför paviljongen. Jag hade tagit av mig skorna när jag hade fötterna uppe i soffan och gick ut i sockorna efter att det regnat. Nåja, iväg kom jag med en väldig fart. Jag gick ensam för nu hittade jag ju. Men jag lovar er gott folk att det är ingen hit att ha skitbråttom till tåget och vara både proppmätt och kissnödig. Jag som går som en snigel i vanliga fall lyckades trots de båda tidigare nämnda besvärligheterna hinna med tåget hemåt. Nöjd och glad lutade jag mig tillbaka och andades ut. En härlig rolig vardagslyckedag tillsammans med en riktigt bra vän och kamrat. Jag ser fram emot nästa års F1-sejour i Arbogapaviljongen.

Nu ska ni få se på något riktigt sött. När jag var ute och cyklade så fick jag span på en liten pyttekille med vidhängande tvåmeters jättekille. Varsågoda, möt hunden Bob

Han var så pytteliten där han traskade runt bland löven och så galet söt. Jag stannade cykeln en bit ifrån och frågade väldigt snällt om jag inte kunde få komma och klappa den där lilla godingen. Då tog husse upp Bob och kom fram till mig och då må ni tro att det blev hälsa av. Bob hund, förresten var inte det namnet på ett band tidigare, var en glad liten skit som det kliade i tandköttet på. Han gnagde lite och pussades lite och slickades lite och oj oj oj jag hade kunnat ta hem honom i handväskan. Han var tolv veckor gammal och han var fullständigt bedårande. Vardagslycka är att få ”pussar” av en liten och glad pyttehund.

Jag hoppas att ni alla har fina dagar…………..med eller utan små pyttehundar

Sport, dyr tvätt och dyra äpplen

07 Aug 2018 1 kommentar

av Bibbis blandning i Livet, Presenter, Vardagslycka Etiketter:konstiga saker, Livet, Mat, presenter, Tankar och funderingar, Vardagslycka

Jag och sport är ju två saker som sällan möts och trivs tillsammans om det nu inte gäller F1. Då är jag på tå och försöker att ha stenkoll. Jag tycker det är fantastiskt spännande. När kvalet till Ungerns GP började och jag bänkade mig, lutade mig tillbaka och skulle njuta av spänningen då blev jag hungrig. Varför blir man alltid hungrig eller kissnödig när det absolut inte passar? Vem fasen har tid att stå och laga mat när det finns killar som kör wheel to wheel i 300 km/tim och kör om så det visslar i knutarna. Inte jag.

När det kändes lugnt så rusade jag ut i köket och tog fram en burk fiskbullar i räksås, en kastrull med vatten samt en liten påse potatis och potatisskalaren. Allt utom fiskbullarna fick följa med in till tvn och datorn. Sen var det bara att börja jobba

Det går kalasfint att skala potatis samtidigt som man kollar F1. Sedan är det bara att rusa ut och sätta på pärerna och efter det värma fiskbullarna. Tjolahopptjolahej. Smidigt och bra.

Jag försöker ju ibland lura i folk att jag är sportig men det är sällan någon går på det. Sist var det när jag köpte mitt livs första moderna gympadojor som jag redovisade i ett tidigare inlägg. Här nedan gör jag ett nytt försök med att verka sportintresserad. Undrar f ö var i jisses jag fått handduken ifrån.

Ja och så var det då dags för det där med särskrivningar. Särskrivningar och felaktigt användande av dem och de får huden att krulla sig på mig. En del tycker inte att det är så noga med språket och hävdar att det är ok med särskrivningar. Det tycker inte jag för det kan ju bli väldigt fel. Här kommer ett exempel:

En mörk hårig sjuk sköterska………..när det egentligen skulle stå En mörkhårig sjuksköterska. Det är ju två helt olika meningar med olika innebörd.

När jag var ute på cykeltur häromdagen så såg jag den här reklamen. Den kan ju inte ha varit billig att få gjord så man önskar ju att någon hade sagt till om att man inte bör särskriva för då får oftast orden annan innebörd. Hand tvätt……..eller handtvätt. Det är frågan.

Jag ska nog inte köpa något äpple på Willys för det tyckte jag var i dyraste laget

Dagens vardagslycka är väl den iskalla melonen som jag skar upp och åt till tv-tittandet. Har man 28 grader inomhus (för några dagar sedan) så smakar det gott med något saftigt och kallt. Tack snälla A-M för omtanken. Igår fick jag en färsk ananas och ytterligare en melon så nu kan jag kalasa ordentligt.

Vädermässigt har det ju varit ganska likt en normal svensk sommar under en halv vecka. Sol och regn och sol och moln. Det är ok och man känner att kroppen lugnar ner sig. Nu såg jag till min stora fasa att under onsdagen och torsdagen så ska det bli 30 grader igen och jag känner mig nästan gråtfärdig bara av vetskapen. Jag vill inte. JAG VILL VERKLIGEN INTE. Jag orkar inte med mer extremvärme. Vi har ju haft över 33 grader här tidigare och det var väl gränsfall för vad man tålde. Det räcker nu. Jäklar att det inte funkar med att man blir tjurig och vägrar. Nä, värmen kommer likt förbaskat och jag kommer väl att tillbringa en väldans massa tid i mitt lilla badkar med kallvatten. Jag har väl snart slitit ut emaljen med det här eviga badandet. Jag får väl vifta lyckligt med tårna när jag ligger där och glötar och vara tacksam för att jag faktiskt har både vatten och badkar till hands.

Jag hoppas ni alla mår bra………med eller utan kall melon och särskrivningar.

Snaps och kärleksbröd

26 Mar 2018 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Vardagslycka, Virkning Etiketter:Livet, Mat, Tankar och funderingar, Vardagslycka, Virkning

Jag har sett att det säljs små små flaskor med ingefärashots i mataffärerna numera. Jag föredrar dock att koka min egen snaps för det blir både billigare och förmodligen nyttigare eftersom det bara är naturliga saker i den. Jag kan ju också variera smaken lite som jag vill.

Ibland skrapar jag ingefäran med sked innan jag river den och ibland river jag den med skalet på. Jag har nämligen inte riktigt fått klart för mig vilket som är nyttigast så jag kör varannan gång.

Grunden är i alla fall 1 liter vatten , 200 g ingefära och två pressade citroner. Man kan också ha i en matsked honung om man vill det eller hacka en chili i små små små bitar och lägga i. Det är det som är det fina att man kan göra som man vill.

Lägg den rivna ingefäran i vattnet och låt det bli varmt. Det ska inte koka. En del skriver att det inte ska bli varmare än 60 grader men det finns många bud. Jag brukar hålla mig till att det inte ska koka. Låt det stå på plattan i 30 minuter och låt det sedan svalna.

När det fått stå en stund och bara är ljummet rör man i honungen om man vill ha en sötare variant. Jag själv har aldrig i honung i min snaps. Vill att den ska ”riva” lite.

När det svalnat så häller man i saften från de två pressade citronerna. Sedan tappar man upp på flaska och det håller ungefär 3-4 veckor. Sedan tar du dig en pruttare varje morgon och blir pigg och rask. Jag har mitt snapsglas stående på diskbänken för att jag inte ska glömma att ta mig en stänkare. Vänd flaskan upp och ned ett par gånger innan du häller upp för det blir en bottensats som behöver skakas om. Skål på er grevar och baroner och annat löst folk!

Jag och min diakonivän G brukar ju ses en gång i månaden och luncha tillsammans. Oftast går vi till en pizzeria som heter Phoenix. Den öppnades 1999 och det är fortfarande samma ägare. Det är lite ovanligt för restauranger byter ju ägare vart annat år numera.

I alla fall. Den här ägaren och hans bror samt all personal är toppen. Glada och trevliga och man känner sig alltid välkommen. Jag började gå dit när de öppnade och jag jobbade extra på ett gruppboende nere i stan. Sedan har jag fortsatt gå dit och äta. Sist vi var där så beställde vi båda sallad. Killen vid disken frågade om vi ville ha bröd till och det sa vi att vi ville ha, med vitlök. Då tjoade ägarens bror att det skulle vara kärleksbröd. Både jag, kompisen och hans som tog emot beställningen såg undrande ut och skrattade lite.Till saken hör att de här killarna ofta hittar på hyss och roliga saker.

Vi tog våra glas och bestick och gick och satte oss och pratade. Efter en stund dyker salladerna upp och de såg som vanligt väldigt fina ut. Sedan kommer ägarens bror ut med var sitt fat……med kärleksbröd.

Ja jädrars. Han hade ställt sig och bakat var sitt hjärta åt oss gamla tanter. Han fick en jättekram. Visst var det väl ett vackert bröd. Man blir rörd och glad. Nog är väl detta en riktig vardagslycka mina vänner. Det där lilla extra som satte guldkant på dagen.

Vi mumsade och åt och var väldigt mätta när vi gick (rullade) därifrån.

Min kompis B hade virkat en så fin handduk i bomullsgarn med hjärtan. Jag ska nog be att få beskrivningen på den. Det var lite svårt att få fram alla hjärtan på bilden men ni ser nog på ett ungefär. F ö undrar jag hur i jisses hon hinner med allt. Hon gör så många fina saker och här sitter jag och harvar med mina mössor. Men visst ja, jag har ju börjat på en lila rund duk. Den ska ni få se när den är klar.

Jag hoppas ni alla har en kanonfin måndag………med eller utan hemkokt snaps

God fortsättning

02 Jan 2018 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Presenter Etiketter:Jul, Livet, Mat, presenter, Tankar och funderingar, Vardagslycka

…..på det nya året. Jag hoppas det här året blir riktigt bra för oss alla. Jag tänker att jag ska vara mer uppmärksam på när det börjar kännas tungt och humöret dalar. Ibland måste man ju få tillåta sig själv att sörja och vara arg men det får inte bli något som blir den ständiga känslan och följeslagaren. Nej då gäller det att ta sig upp på banan igen. Så jag hoppas att det här är året när jag kommer igång med att handarbeta igen. Jag har smygbörjat faktiskt så med lite tur kommer det att bli några färdiga ufo:n att visa upp här på bloggen framledes.

Något som inte slutat är mitt ätande. Jag tycker ju så mycket om att äta och det syns. Rätt så mycket faktiskt. Jag gick ju upp i vikt när jag slutade röka för snart ett år sedan och sedan gick jag upp lite mer när jag gick i pension i maj förra året. Ingenting att skylla på men en förklaring till varför jag ser ut som en boll.

Men titta själva. Skulle ni säga nej tack till nedanstående mumselimuns? Vardagslyckorna bara ramlar över mig i form av godsaker.

Först ut är en julklapp från mina närmaste grannar A-M och I. Hembakade kakor och hemkokt lingonsylt. Kakorna har jag ätit upp och lingonsylten har jag tagit av en dag när jag åt stekt kycklingkorv och stekt potatis. Då var det gott med lingonsylt till.

Har man sedan en väldig tur blir man bjuden på finkaffe hos vännerna A och B som bor längre bort i längan. Ett stort fat med hembakade kakor fanns att förse sig ifrån och jag tog en av varje. Mums. Så här i efterhand tänker jag att det kanske hade räckt med att bara ta några stycken men va’ fasen är man bjuden på kalas så är man. Inte nog med att sådant här mys har guldkant på kopp och fat det sätter guldkant på tillvaron också.

Men så måste man ju ha lite mat i magen också och då plockar man fram en paj ur frysen. Dottern gjorde en hel driva med pajer åt mig som jag fick i julklapp. Det är ju en toppenjulklapp till mig som inte gillar att laga mat.

Nu tror ni att tanten ätit färdigt eller hur. Men se det har inte tanten. Jag har hur mycket gottigt som helst att äta. Jag fick hårt bröd med pepparkakssmak och en julost samt en låda after eight i julklapp av vännerna A och B. Den kombinationen har fått vara både frukost och kvällsmat några gånger. Jag gillar hårt bröd eller torrt bröd som jag säger. Ibland på kvällen sitter jag i mannens säng och äter hårt bröd med ost och smular som jag vill. Ja jag får ju själv ta reda på smulorna sen.

Men nu har tanten ätit färdigt. När jag tittar på det här inlägget så förstår jag ju varför jag går upp i vikt. Inte konstigt alls ju. Fortsätter jag i den här takten så går det ju raka vägen åt pipsvängen. Nu när det är nytt år och man har nya möjligheter till förändring så kanske man ska passa på.

Å andra sidan…..varför väntar man alltid till nyår med vissa förändringar? Det går ju lika bra att starta om när som helst under året. Man har ju exakt samma möjligheter året om. Ja ja, hur som, jag ska i alla fall försöka ändra på vissa av mina ovanor. Detta konststycke torde vara lika svårt som att med en liten utombordare vända en Finlandsfärja. Vrålsvårt som ni förstår. Ursvårt. Kanonsvårt. Svårt men inte ogörligt om man jobbar sig till karaktär som är större än en silverfisks. En dag här framöver ska jag ta tag i det hela. Datum är bestämt men jag behöver ha lite startsträcka.

Jag hoppas ni alla har en finfin början på det nya året…….med eller utan bollform.

Men hallå……stopp…jag hinner inte med

31 Dec 2017 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Jul Etiketter:Jul, Livet, Mat, Tankar och funderingar

Jag tycker att jag precis har ätit mig igenom den smaskiga jultallriken som jag plockat till mig från alla karotter och pytsar hos min dotter. Vi firade för första gången julafton hemma hos henne och barnbarnet. Hon är ju så rasande duktig på att laga mat och baka så det var skönt att lämna över gamla traditioner i hennes händer. Som sagt mycket mat var det och jag var proppmätt när jag skulle försöka resa mig upp. Tur man har resår i byxlinningen annars hade nog risken varit stor att man vådaskjutit någon med byxknappen. Den effekten har stort intag av kålrotslåda, hemrullade kycklingköttbullar, rödkål och hemgjord Jansson. Jag lovar.

En liten julkisse som också är förväntansfull och undrar vad i jisses dom där konstiga tvåbentingarna håller på med. Ingenting är ju som det brukar. Kajsa katt blev så glad så hon ylade och pep när det vankades tonfisk. Toppen när man får dela en burk med sin älskade husse.

Mätt och glad cyklar man hem ifrån sitt härliga julfirande och fixar i ordning soffan i köket med de fina julklappskuddarna jag fick av barnbarnet. Han är rätt stilsäker för att bara vara fjorton år. Vill man sedan lägga ikull sig och läsa så finns det massor av böcker i julkartongen från C. Nedan fyra böcker har blivit utvalda att läsas först så nu ligger de till sig på kökssoffan.

Ja….det är ju så det är. Jag hinner inte riktigt med. Har ju massor från julen att visa upp men det får väl bli i senare inlägg då eftersom jag är så otroligt långsam.

Vart tog mellandagarna vägen? Jag har inte en susning. Dom var ju här nyss och så många. Idag är det nyårsafton och jag har ju som sagt just svalt det sista av julmaten, ätit det sista julgodiset från dottern och gjort plats i frysen för alla pajer jag fick i julklapp av dottern. Hur i jisses kan det redan vara nyår? Tiden ramlar iväg och jag kommer snavandes någonstans på efterkälken. Men snart har jag ett alldeles alldeles nytt och fint år att börja leva. Då ska det inte bli någon efterkälke utan full fräs redan från början. Åtminstone känns det så idag just nu. Förmodligen blir det som vanligt, en stilla lunk och det är ju inte helt fel det heller även om jag ibland efterlyser gasen i botten.

Men jag önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt 2018.

Jag hoppas det nya året blir ett riktigt fint och bra år för oss alla.

Nu är det fint att ha sommarminnen

22 Okt 2017 3 kommentarer

av Bibbis blandning i lantligt, Livet, Stickning, Trekantssjal, Vardagslycka Etiketter:lantligt, Livet, Mat, Sjalar, Stickning, Tankar och funderingar, Trekantssjalar, Vardagslycka

Nu när kylan börjar krypa in och det börjar bli kulet så är det kanoners att kunna tänka tillbaka på sommaren. Man ska spara sina fina minnen som vackra pärlor på en tråd. Spara dem i sitt hjärta och i sitt sinne redo att plockas fram när de behövs. Nu ska jag dela ett varmt och roligt sommarminne med er alla.

Jag har ju legat väldigt lågt med aktiviteter i ett år nu men i somras tog jag mig för att ”semestra” en dag.

Min vän T tyckte att jag skulle komma och hälsa på, äta mat och titta på kvalificeringarna inför ett F1-lopp. Det lät ju toppen tyckte jag och tackade ja till inbjudan. T har en tältpaviljong i trädgården, så himla mysigt med soffor, bord och t o m tvn var utställd så vi kunde sitta ute och titta. När jag kom blev jag bjuden på kaffe och Baileys, som är det gottigaste jag vet. Vad kattleksaken gör i skålen med havrebollar har jag inte en susning om. Det kan t o m vara jag som har lagt dit den men förträngt den så här i efterhand. Dock ska ni få träffa stora fina Murre i ett annat inlägg.

Solen sken och det var kanonväder. T grillade kyckling som legat i någon riktigt mumsig marinad och potatis som var helt underbar. Små små potatisar som var kokta men kalla och så en hel massa gott goja och lök omkring. Ja det var kanongott. T är en utmärkt kock som inte är rädd för att ge sig på olika krångligheter.

Efter maten var det dags för en promenad i environgerna. Så himla fint, precis som att vara på landet fast det nästan var mitt i stan. På en gård skuttade dom här små figurerna omkring

Sedan var det dags att skynda hem till paviljongen för nu var det dags för dagens kval till helgens F1 GP. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har suttit ute…..fast inne….och tittat på tv förut. Det var mysigt. Dessutom fick jag mer kaffe och mer Baileys.

Efter några timmars samvaro var det så dags för hemfärd. Kvar har man sina fina minnen och bilder. Det är bra att kunna plocka fram positiva minnen och se tillbaka på händelser som givit goda energier. Jag är så oändligt tacksam över att jag har människor omkring mig som så ofta och så gärna ger mig goda energier och minnen.

Tack T för en härlig rolig dag. Nästa sommar skulle vi göra om det sa du och det har jag tagit fasta på må du tro. Det ska bli kul. Men fram till dess så har jag mina glada minnen. Hela inlägget är ju en enda stor vardagslycka.

Jag kom faktiskt igång med en stickning när jag hade sällskap så när jag väl var igång var jag ju tvungen att sticka den klar. Men jag får ju skämmas när jag erkänner att jag inte har fäst trådarna än. Ibland är man seeeeeeeg.

Nu hoppas jag att ni alla har en härligt söndag…….med eller utan paviljongminnen.

Torrt, rosor, mat och gröna händer

01 Aug 2017 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Presenter, Vardagslycka Etiketter:Annat smått och gott, Livet, Mat, Tankar och funderingar, Vardagslycka

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten. Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått. Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år. Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen. Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

Sommarmys

25 Jul 2017 1 kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:Livet, Mat, Tankar och funderingar

Inte nog med att det är sommar utan jag är ju pensionist också. Detta innebär att jag kan göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Ibland vill jag inte göra något alls och då får det bli en sådan dag. En ingentingdag. Man behöver faktiskt sådana också.

Häromsistens så hade jag en lunchträff med mina diakonivänner G och L. Jag brukar vägra att sitta ute och äta för jag är ju vanvettigt rädd för getingar så när jag föreslog att vi skulle sitta ute och äta så fick damerna nästan dåndimpen. Det har ju varit väldigt lite getingar i år tack och lov. Den här dagen var det väldigt varmt men det fläktade på rätt så bra också så då tyckte jag det var bäst att passa på.

Vi gick till stamstället Phoenix. Där är dom vana vid oss sedan många år och har inget emot att vi blir sittande i tre timmar. Tiden bara ramlar iväg när vi pratar och har roligt. Det är kanoners att ha människor omkring sig som tillför en tonvis av goda energier så när man går hem så är man proppfull av glädje. Ibland har vi väldigt tråkiga saker att avhandla också men det går väldigt bra det också och man är trygg i sällskapet. Vi har alla tre varit med om olika former av sorg och olycka och vi stöttar varandra på ett väldigt bra sätt. Vi kan prata om jobbiga saker på ett naturligt sätt eftersom vi alla tre vet vad det handlar om. Det är viktigt att ha vänner som man är trygg med. Dessutom är vi lika duktiga på att äta också. Se bara

Jag borde ha varit den som åt salladen eftersom jag snart är lika tjock som jag är lång men icke sa Nicke. Jag åt fish ‘n chips. Mums.

Men när man efter att ha varit ute och traskat eller cyklat lite under en dag kommer hem och sparkar av sig sandalerna och får syn på sina fötter då kan man banne mig fundera. Är det smuts……eller?

Nääääää……..det är ju solbränna för sjutton. Men nog ser det knäppt ut. Jag kanske borde försöka gå lite barfota så att jag får hela fötterna bruna. Vi får se. Annars duger ju de här randiga fötterna precis så som de är.

F ö har jag gjort det som dom skriver om i visor och nidtexter. Ni vet det där som alla pensionärer förväntas göra. Vet ni inte vad jag menar? Då ska jag visa er här. Titta på den här bilden som är ett bevis på att jag verkligen ”pensionärar” mig ordentligt

Enligt Magnus Uggla skulle man ju spela bingo och mata svanarna men jag hittade inte en enda svan så det fick duga med änder. Så nu kan jag bocka av den här ”måste-göra-saken” från listan. Men nog är det lite mysigt att mata pippisarna. Det gjorde jag faktiskt innan jag blev pensionist också.

Jag hoppas ni har härliga sommardagar……….med eller utan randiga fötter

Tiden ramlar iväg

09 Jul 2017 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Barnbarnskul Etiketter:Barnbarnskul, Förvaring, konstiga saker, Livet, Mat, presenter, Vardagslycka, Virkning

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm. I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite. Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat. Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt. Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det. Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor. Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara. Vem tror ni bor här?

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

Bibbis blandning

Härliga tider strålande tider

Sommarnöje

Sport, dyr tvätt och dyra äpplen

Snaps och kärleksbröd

God fortsättning

Men hallå……stopp…jag hinner inte med

Nu är det fint att ha sommarminnen

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Sommarmys

Tiden ramlar iväg

Lite om mig

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggar jag följer

Följ bloggen via E-post