God fortsättning

…..på det nya året. Jag hoppas det här året blir riktigt bra för oss alla.  Jag tänker att jag ska vara mer uppmärksam på när det börjar kännas tungt och humöret dalar.  Ibland måste man ju få tillåta sig själv att sörja och vara arg men det får inte bli något som blir den ständiga känslan och följeslagaren. Nej då gäller det att ta sig upp på banan igen. Så jag hoppas att det här är året när jag kommer igång med att handarbeta igen. Jag har smygbörjat faktiskt så med lite tur kommer det att bli några färdiga ufo:n att visa upp här på bloggen framledes.

Något som inte slutat är mitt ätande. Jag tycker ju så mycket om att äta och det syns. Rätt så mycket faktiskt. Jag gick ju upp i vikt när jag slutade röka för snart ett år sedan och sedan gick jag upp lite mer när jag gick i pension i maj förra året. Ingenting att skylla på men en förklaring till varför jag ser ut som en boll.

Men titta själva. Skulle ni säga nej tack till nedanstående mumselimuns? Vardagslyckorna bara ramlar över mig i form av godsaker.

Först ut är en julklapp från mina närmaste grannar A-M och I. Hembakade kakor och hemkokt lingonsylt. Kakorna har jag ätit upp och lingonsylten har jag tagit av en dag när jag åt stekt kycklingkorv och stekt potatis. Då var det gott med lingonsylt till.

DSC03033.JPG

Har man sedan en väldig tur blir man bjuden på finkaffe hos vännerna A och B som bor längre bort i längan. Ett stort fat med hembakade kakor fanns att förse sig ifrån och jag tog en av varje. Mums. Så här i efterhand tänker jag att det kanske hade räckt med att bara ta några stycken men va’ fasen är man bjuden på kalas så är man. Inte nog med att sådant här mys har guldkant på kopp och fat det sätter guldkant på tillvaron också.

DSC03034

Men så måste man ju ha lite mat i magen också och då plockar man fram en paj ur frysen. Dottern gjorde en hel driva med pajer åt mig som jag fick i julklapp. Det är ju en toppenjulklapp till mig som inte gillar att laga mat.

DSC03045.JPG

Nu tror ni att tanten ätit färdigt eller hur. Men se det har inte tanten. Jag har hur mycket gottigt som helst att äta. Jag fick hårt bröd med pepparkakssmak och en julost samt en låda after eight i julklapp av vännerna A och B. Den kombinationen har fått vara både frukost och kvällsmat några gånger. Jag gillar hårt bröd eller torrt bröd som jag säger. Ibland på kvällen sitter jag i mannens säng och äter hårt bröd med ost och smular som jag vill. Ja jag får ju själv ta reda på smulorna sen.

DSC03041.JPG

Men nu har tanten ätit färdigt. När jag tittar på det här inlägget så förstår jag ju varför jag går upp i vikt. Inte konstigt alls ju. Fortsätter jag i den här takten så går det ju raka vägen åt pipsvängen.  Nu när det är nytt år och man har nya möjligheter till förändring så kanske man ska passa på.

Å andra sidan…..varför väntar man alltid till nyår med vissa förändringar? Det går ju lika bra att starta om när som helst under året. Man har ju exakt samma möjligheter året om.  Ja ja, hur som, jag ska i alla fall försöka ändra på vissa av mina ovanor. Detta konststycke torde vara lika svårt som att med en liten utombordare vända en Finlandsfärja. Vrålsvårt som ni förstår. Ursvårt. Kanonsvårt. Svårt men inte ogörligt om man jobbar sig till  karaktär som är större än en silverfisks.  En dag här framöver ska jag ta tag i det hela. Datum är bestämt men jag behöver ha lite startsträcka.

Jag hoppas ni alla har en finfin början på det nya året…….med eller utan bollform.

Men hallå……stopp…jag hinner inte med

DSC03038.JPG

Jag tycker att jag precis har ätit mig igenom den smaskiga jultallriken som jag plockat till mig från alla karotter och pytsar hos min dotter. Vi firade för första gången julafton hemma hos henne och barnbarnet. Hon är ju så rasande duktig på att laga mat och baka så det var skönt att lämna över gamla traditioner i hennes händer. Som sagt mycket mat var det och jag var proppmätt när jag skulle försöka resa mig upp. Tur man har resår i byxlinningen annars hade nog risken varit stor att man vådaskjutit någon med byxknappen. Den effekten har stort intag av kålrotslåda, hemrullade kycklingköttbullar, rödkål och hemgjord Jansson. Jag lovar.

DSC03039.JPG

En liten julkisse som också är förväntansfull och undrar vad i jisses dom där konstiga tvåbentingarna håller på med. Ingenting är ju som det brukar. Kajsa katt blev så glad så hon ylade och pep när det vankades tonfisk. Toppen när man får dela en burk med sin älskade husse.

DSC03043.JPG

Mätt och glad cyklar man hem ifrån sitt härliga julfirande och fixar i ordning soffan i köket med de fina julklappskuddarna jag fick av barnbarnet. Han är rätt stilsäker för att bara vara fjorton år. Vill man sedan lägga ikull sig och läsa så finns det massor av böcker i julkartongen från C. Nedan fyra böcker har blivit utvalda att läsas först så nu ligger de till sig på kökssoffan.

DSC03040.JPG

Ja….det är ju så det är. Jag hinner inte riktigt med. Har ju massor från julen att visa upp men det får väl bli i senare inlägg då eftersom jag är så otroligt långsam.

Vart tog mellandagarna vägen? Jag har inte en susning. Dom var ju här nyss och så många.  Idag är det nyårsafton och jag har ju som sagt just svalt det sista av julmaten, ätit det sista julgodiset från dottern och gjort plats i frysen för alla pajer jag fick i julklapp av dottern. Hur i jisses kan det redan vara nyår? Tiden ramlar iväg och jag kommer snavandes någonstans på efterkälken. Men snart har jag ett alldeles alldeles nytt och fint år att börja leva. Då ska det inte bli någon efterkälke utan full fräs redan från början. Åtminstone känns det så idag just nu. Förmodligen blir det som vanligt, en stilla lunk och det är ju inte helt fel det heller även om jag ibland efterlyser gasen i botten.

Men jag önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt 2018.

Jag hoppas det nya året blir ett riktigt fint och bra år för oss alla.

 

 

Nu är det fint att ha sommarminnen

Nu när kylan börjar krypa in och det börjar bli kulet så är det kanoners att kunna tänka tillbaka på sommaren.  Man ska spara sina fina minnen som vackra pärlor på en tråd. Spara dem i sitt hjärta och i sitt sinne redo att plockas fram när de behövs.  Nu ska jag dela ett varmt och roligt sommarminne med er alla.

Jag har ju legat väldigt lågt med aktiviteter i ett år nu men i somras tog jag mig för att ”semestra” en dag.

Min vän T tyckte att jag skulle komma och hälsa på, äta mat och titta på kvalificeringarna inför ett F1-lopp. Det lät ju toppen tyckte jag och tackade ja till inbjudan. T har en tältpaviljong i trädgården, så himla mysigt med soffor, bord och t o m tvn var utställd så vi kunde sitta ute och titta.  När jag kom blev jag bjuden på kaffe och Baileys, som är det gottigaste jag vet.  Vad kattleksaken gör i skålen med  havrebollar har jag inte en susning om. Det kan t o m vara jag som har lagt dit den men förträngt den så här i efterhand. Dock ska ni få träffa stora fina Murre i ett annat inlägg.

DSC02673.JPG

Solen sken och det var kanonväder. T grillade kyckling som legat i någon riktigt mumsig marinad och potatis som var helt underbar. Små små potatisar som var kokta men kalla och så en hel massa gott goja och lök omkring. Ja det var kanongott. T är en utmärkt kock som inte är rädd för att ge sig på olika krångligheter.

Efter maten var det dags för en promenad i environgerna. Så himla fint, precis som att vara på landet fast det nästan var mitt i stan. På en gård skuttade dom här små figurerna omkring

DSC02678.JPG

Sedan var det dags att skynda hem till paviljongen för nu var det dags för dagens kval till helgens F1 GP.  Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har suttit ute…..fast inne….och tittat på tv förut. Det var mysigt. Dessutom fick jag mer kaffe och mer Baileys.

DSC02675.JPG

Efter några timmars samvaro var det så dags för hemfärd. Kvar har man sina fina minnen och bilder. Det är bra att kunna plocka fram positiva minnen och se tillbaka på händelser som givit goda energier. Jag är så oändligt tacksam över att jag har människor omkring mig som så ofta och så gärna ger mig goda energier och minnen.

Tack T för en härlig rolig dag. Nästa sommar skulle vi göra om det sa du och det har jag tagit fasta på må du tro. Det ska bli kul. Men fram till dess så har jag mina glada minnen.  Hela inlägget är ju en enda stor vardagslycka.

Jag kom faktiskt igång med en stickning när jag hade sällskap så när jag väl var igång var jag ju tvungen att sticka den klar. Men jag får ju skämmas när jag erkänner att jag inte har fäst trådarna än. Ibland är man seeeeeeeg.

DSC02680.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en härligt söndag…….med eller utan paviljongminnen.

 

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten.  Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått.  Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

DSC02577.JPG Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år.  Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

DSC02523.JPG

DSC02520.JPG

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

DSC02394.JPG

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen.  Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

DSC02404.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

 

 

 

 

 

Sommarmys

Inte nog med att det är sommar utan jag är ju pensionist också. Detta innebär att jag kan göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Ibland vill jag inte göra något alls och då får det bli en sådan dag. En ingentingdag. Man behöver faktiskt sådana också.

Häromsistens så hade jag en lunchträff med mina diakonivänner G och L. Jag brukar vägra att sitta ute och äta för jag är ju vanvettigt rädd för getingar så när jag föreslog att vi skulle sitta ute och äta så fick damerna nästan dåndimpen. Det har ju varit väldigt lite getingar i år tack och lov. Den här dagen var det väldigt varmt men det fläktade på rätt så bra också så då tyckte jag det var bäst att passa på.

Vi gick till stamstället Phoenix. Där är dom vana vid oss sedan många år och har inget emot att vi blir sittande i tre timmar. Tiden bara ramlar iväg när vi pratar och har roligt. Det är kanoners att ha människor omkring sig som tillför en tonvis av goda energier så när man går hem så är man proppfull av glädje.  Ibland har vi väldigt tråkiga saker att avhandla också men det går väldigt bra det också och man är trygg i sällskapet. Vi har alla tre varit med om olika former av sorg och olycka och vi stöttar varandra på ett väldigt bra sätt. Vi kan prata om jobbiga saker på ett naturligt sätt eftersom vi  alla tre vet vad det handlar om.  Det är viktigt att ha vänner som man är trygg med.  Dessutom är vi lika duktiga på att äta också. Se bara

DSC02426.JPG

Jag borde ha varit den som åt salladen eftersom jag snart är lika tjock som jag är lång men icke sa Nicke. Jag åt fish ‘n chips. Mums.

Men när man efter att ha varit ute och traskat eller cyklat lite under en dag kommer hem och sparkar av sig sandalerna och får syn på sina fötter då kan man banne mig fundera. Är det smuts……eller?

DSC02440.JPG

Nääääää……..det är ju solbränna för sjutton.  Men nog ser det knäppt ut. Jag kanske borde försöka gå lite barfota så att jag får hela fötterna bruna. Vi får se. Annars duger ju de här randiga fötterna precis så som de är.

F ö har jag gjort det som dom skriver om i visor och nidtexter. Ni vet det där som alla pensionärer förväntas göra. Vet ni inte vad jag menar? Då ska jag visa er här. Titta på den här bilden som är ett bevis på att jag verkligen ”pensionärar” mig ordentligt

DSC02461.JPG

Enligt Magnus Uggla skulle man ju spela bingo och mata svanarna men jag hittade inte en enda svan så det fick duga med änder. Så nu kan jag bocka av den här ”måste-göra-saken” från listan. Men nog är det lite mysigt att mata pippisarna. Det gjorde jag faktiskt innan jag blev pensionist också.

Jag hoppas ni har härliga sommardagar……….med eller utan randiga fötter

 

 

Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Jag har då en jädrans tur

Före jul tyckte ju företaget att det återigen var dags för en liten rockad där man skulle göra sig av med 70 personer. Jag sa direkt till min chef att om det kommer något bra erbjudande om tidigare avgång då vill jag ha reda på det direkt.  Det kom ett sådant erbjudande och jag mailade till personalavdelningen direkt och anmälde mig som intresserad. Ett par veckor senare hade några av cheferna träffat folk från HR och då fått reda på att två stycken redan ansökt fast de inte gått ut med hela erbjudandet. Ja det var jag och en annan tok då som verkligen verkligen verkligen ville komma därifrån.

Jag ansökte om att få gå tidigare så jag fick från 1 maj avtalspension som sträcker sig fram tills jag fyller 65. Alltså om två år. Jag är helnöjd. Lycklig. Visst blir det lite mindre pengar men det är värt vart enda öre att slippa traska iväg till ett dysfunktionellt ställe där folk mår dåligt. Där inget funkar och oron är stor. Nu är jag hemma med med mina saker och pillrar med det jag för dagen har lust med. Jag säger tack varje kväll när jag går till sängs, tack för att jag inte behöver gå upp i ottan och staka iväg. Tänk att man kan få ha det så bra så man kan låta lust och glädje styra dagarna.

Men apropå det där med att ha lust. Jag har jättemycket lust att göra än det ena än det andra men städa har jag ingen lust med. Den där jädrans dammsugaren kan bli stående i  evigheter i något hörn. På vissa ställen kan man rita i dammet. Men va fasen om någon har något att invända så är dom välkomna att ta dammsugaren och jazza runt ett varv.  Det lär ju aldrig hända. Jag är alltid på nedervåningen och går bara upp när det är dags att sova. Så där uppe är det inte så viktigt. Tycker jag.  Rätt vad det är hoppar man väl igång med det där med städeriet också så jag tar det lugnt.

Något annat som jag uppmärksammat sedan jag blev fritidsforskare och ickerökare är att av någon underlig anledning så har jag gått upp en förfärlig massa i vikt. Så mycket som jag väger nu har jag aldrig i hela livet vägt fört. Jag har alldeles för nära till kyl och frys. Jag har noterat att dessa två dörrar borde vara av svängdörrstyp. Jag är där och river stup i kvarten.  Men nu har jag satt ett datum för mig själv då det är tvärnit på allt glufsande. Jag måste göra något nu för annars kommer jag inom en väldigt snar framtid att vara väldigt lik Kalle Moraeus till storlek och rondör. Lika tjock som jag är lång alltså.  Observera att jag absolut inte har något emot Kalle M som person och han får se ut hur han vill. Jag måste dock ta en annan väg.

Dottern har sett till så jag ätit lite nyttigt och väldigt gott och så även vännerna A och B.  Jag fick världens godaste soppa, omelett samt kaffe och efterrätt innan de flyttade till landet.

Här  kommer wraps som dottern hade med sig sist hon var här. Kyckling och grönsaker.

DSC02360.JPG

Fisk i folie är heller inte så dumt. Hon är otroligt duktig på att laga mat min dotter. Det har hon efter sin pappa och sin farfar.

DSC02198.JPG

Jag älskar att äta men jag tycker INTE om att laga mat. Jag har ju varit bortskämd tidigare med en man som lagade mat. Så numera blir det inte så avancerade maträtter i det här huset ska ni veta. Man klarar sig väldigt långt med kycklingköttbullar och kycklingkorv (och fryspizza och glass men säg inte det så min dotter hör *S*).

Det bästa med att vara pensionist det är att numera måste jag ingenting. Jag gör precis som jag vill. Nåja det finns ju två saker i livet man måste hur man än bär sig åt och det är att man måste betala skatt och man måste dö. Annars måste man ingenting. Att man sedan borde göra en hel massa saker det är en helt annan sak. Jag har massor med grejer som jag borde göra här hemma. Hur mycket som helst. Men det får liksom bli när det blir för jag känner att jag ännu inte är tillbaka på 100%. Var sak har sin tid och att man inte får vissa saker gjorda ska inte  ge dåligt samvete utan bara insikt om att det tar lite längre tid än vanligt att komma till skott. Jag brukar säga att ”Gud skapade ingen brådska, bara jämn rörelse. Det räcker så.

En liten sen midsommarbild ska ni få också. Jag klippte gräsmattan härom veckan och då hade prästkragarna börjat blomma så fint runt en buske. Då kan man ju inte med berått mod som en jädrans Terminator dundra fram och klippa ner. Nix pix. Då får det bli en liten ö av blommor och högt gräs mitt i. Det är fint det också.

DSC02357.JPG

Jag hoppas ni alla haft en fin midsommarhelg……med eller utan prästkragar

 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag