Samlat i ladorna

Nu när det stundar bistrare tider så får man försöka se till så att man har bunkrat upp och har lager på väldigt många saker. En del saker köper jag ju på mig i vilket fall inför höst och vinter. Förr när kroppen tillät så älskade jag att gå i skogen och plocka bär och svamp och se till så det fanns ett lager i burkar och i frysen. Numera köper jag av en äldre thailändsk kvinna som brukar stå på torget och sälja. Hon och hennes man har en liten kolonilott också där de odlar tomater, squash och gröna bönor. När hon börjar komma med sitt lilla bord och stå i Smörparken så är jag där som ett skott och handlar. Jag handlade bl a 1,3 kilo gröna bönor som jag ”snoppade” och skar i bitar medan jag tittade på tv. Multitasking eller på ren svenska ….göra flera saker samtidigt…ni vet, det där som vi damer är särskilt bra på. Lite okonventionellt kanske att sitta skräddare på dagbädden och fixa och dona med det men det går finfint, jag lovar. Sedan i med lite lagom i en enliterspåse och så har jag att ta fram småportioner som är klara att tippa i grytor eller annat. Det blev en väldig massa småförpackningar av en halv bärkasse bönor.

När jag var ute och hojade och tog en tur till ICA Ekängen, en butik som jag sällan handlar på men det är fin cykelväg dit så så fick det bli. När jag skulle hem cyklar jag genom ett villaområde och utanför en hög häck stod en vit pall med en påse kantareller på och en skylt som sa att varsågod och ta och swisha 40:- till xxxxxxxxxx. Nu har ju jag en telefon som är modellen straxt efter Moses stentavlor så inte har jag någon swish på den inte. Nästan inget annat heller. Jo jag kan ringa och skicka sms och det räcker för mig. Oftast. Nu körde det ju ihop sig men jag tog hojen och for runt och kom in på gatan som ledde fram till huset. Parkerade och viftade åt en karl som satt och pratade i telefonen mot husväggen en bit bort. Han ropade på sin fru som kom ut och bort till mig. Jag sa att jag ville gärna köpa svampen men jag har inte swish. Kan jag betala kontant? Ja det gick fint. Hon flaxade iväg och hämtade svamppåsen på andra sidan huset och häcken så ingen annan skulle hinna före mig. Så fick jag mina fina kantareller. Hon sa att hon gick med hunden i skogen och hittade så mycket så hon hade fullt nu i sina förråd. Det var ju toppen för mig.

En liten bit bort från det området ligger ett koloniområde där folk har små gulliga hus och odlingar. Det området är stängt för allmänheten under hela året förutom en dag då det är öppet hus. Då får man gå runt som man vill och titta och man har möjlighet att handla lite grönsaker också. Det gjorde jag givetvis och detta är vad jag fick med mig hem. Tomaterna hamnar ju direkt på köksbordet och äts som godis. Jag tar en näve när jag går förbi. Jättegott. Rödbetorna kokade jag men de hamnade då inte heller i ladorna för att ätas senare utan de slank ner på ett par dagar. Så himla gott. Bönorna förvälldes och hamnade i frysen och de små squashen hamnade i en gryta.

Så gick tiden och det var dags att köpa både blåbär och lingon av min vän i Smörparken. Hennes bär är så noga rensade så det är bara att skölja och lägga i syltgrytan. Blåbären fryser jag in direkt för de är så bra att ha en liter och kunna skaka ut en handfull då och då och lägga i naturell yoghurt. Nyttigt och gott istället för att köpa den smaksatta yoghurten som innehåller vanvettiga mängder socker. Jag köpte ett kilo lingon som blev två stora burkar sylt. Det brukar räcka fram tills det är dags att köpa nya lingon året efter. Finemang! Tänk så mycket vi har i vår natur som är gratis. Här skulle det sitta ett jättefint kort som jag tog på marknadsbordet som var fullt med lingon och blåbär och annat. Men, nu är vi där igen i att ni får tänka er hur det ser ut för jag har lyckats slarva bort kortet. Finns inte i datorn eller i kameran. Puts väck! Istället får ni se en bild på syltburkarna, en äppelkaka och en grönsaksgryta samt två glas te som ska in i kylen. En mycket märklig och ganska ointressant bild men va fasen man kan ju inte få till det jämt.

Från min vän L som tillsammans med sin man och två hundar bor på en ö från vår till höst fick jag både björnbär och krikon. Hon hade även gjort saft och små burkar med sylt eller gele.

Igår när jag promenerade ner till stan för att träffa en vän och luncha tillsammans med henne så såg jag två gula höstpåminnelser. Det första var att den stora hängbjörken på sidan om trottoaren där jag går har börjat hösta till sig på ett lustigt sätt. Björken är gigantisk men det var bara en hänggren som gulnat. Så det smyger på oss nu.

Sist ut idag blir den här kaxiga lilla solrosen som banne mig stretar emot och inte ger upp. Den lyser som solen och är så vacker och ger goda energier och ett framkallade ett leende hos mig. Liten, stark och vacker.

Nog är det väl vardagslycka mina vänner att vi har så fint här i Sverige att vi om våra kroppar tillåter det kan gå ut i skog och mark och samla inför vintern. Vardagslycka för mig som inte längre går i skogen är att kunna gå ner till torget och handla obesprutade frukter, grönsaker och bär.

Vardagslycka är också att kunna promenera och se naturens växlingar så tydligt. Det är vackert men ibland lite sorgset innan naturen exploderar i underbara höstfärger som bara gör en så glad. När sedan den riktigt mörka hösten sätter in så får vi tända ljus och mysa inne. Det är härligt det också och det är en lite mer avslappnad årstid då man inte behöver klippa gräs, måla verandor eller olja altaner. Då kan man sitta i fåtöljen, sticka nallekläder och vippa med tårna och bara vara nöjd med att livet är lugnt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin tisdag…….med eller utan höstfunderingar och syltburkar

Matmarknad

För lite sedan var det matmarknad här nere i stan och jag gick med cykeln ner för att se om de även sålde blommor som de gjort tidigare år. Det har ju inte varit någon matmarknad på flera år p g a pandemin och den marknad som var nu var lite mindre än de som varit tidigare. Den räckte då gott och väl för min del. Det var väldigt mycket folk och trängsel så jag kände mig faktiskt lite obekväm med det. Det är konstigt att gå från i stort sett isolering till att traska runt och ha folk som går så nära så man nuddar varandra.

Jag bestämde mig för att gå runt området från utsidan och se var jag kunde hitta blommorna. De stod lite utanför och jag traskade fram och köpte tre pelargoner. Det var så vacker stark cerise färg på dem och jag blev glad och nöjd. Dock var det inte samma kille som sålde som stått åren innan och inte samma tält heller men jag tänkte det blir nog finemang i alla fall. Jag bestämde mig för att gå rakt igenom marknaden mot cykelparkeringen och fota lite på vägen.

Det fanns massor av olika maträtter i stora runda formar. Det doftade så härligt från alla möjliga olika länders rätter. Tyvärr sviker minnet och jag kommer inte ihåg vilket land den här färgglada rätten representerade men nog ser det gott ut.

Franska bakverk fanns det i massor men det är inte riktigt sådant som jag är sugen på faktiskt men de hade en strykande åtgång och det var kö till disken. Förresten det var kö till alla diskar. Folk passade väl på att handla allt som de inte kan handla årets övriga dagar.

Italienska ostar fanns det gott om. Bordet var många meter långt men jag tog en bild där det fanns en ledig lucka. Parmesan mina damer och herrar.

Ett gigantiskt långt och brett bord med engelsk fudge och nougat. 98 olika smaker. Hur kan man ens välja bland så många. När man tittade in under taket var det som att se en tavla i regnbågens alla färger och fler därtill. Det var så vackert. Bitarna var väl tilltagna och jag såg många gå därifrån med fyllda påsar.

Det här var en ny upplevelse för mig. Så himla kul. Det var i det polska tältet det förutom riktig lagad mat även fanns en kille som gjorde sådana här spett av en potatis. Man fick se hur han körde in pinnen i potatisen och sedan hade han någon grej som han satte potatisen i och vevade och då blev det en sammanhängande spiral av potatis på pinnen. Sedan lade han allt i flottyrgrytan och där fick de fräsa runt tills det blev gyllenbrunt. Min förklaring till hur det gick till kanske inte är den bästa men jag stod storögt och tittade på och en snäll dam lät mig ta kort på sin potatisspiral när den var klar. Jag kan tänka mig att det blev som potatischips på pinne. Kul var det att se i alla fall.

Själv är jag nöjd och stolt över mig själv som faktiskt nöjde mig med att handla mina tre pelargoner och en chicken fajitas wrap som jag tog med mig och åt hemma. Det var lagom för mig.

Jag blev dock lite förvånad över hur folk trängdes och stod i grupper och köade väldigt tätt. Det var som om tanken på pandemin var helt bortträngd och bortglömd. Det var som att se kalvar på grönbete. Visst är det väl härligt att folk är glada och jag förstår att benen är fulla av skutt och själen törstar efter upplevelser, musik, mat, glädje och rörelse. Som tur är så var det ju utomhus så det är kanske mer ok då. Själv ser jag nog gärna att jag får lite avstånd när jag är ute och rör mig. Men det är jag det och det är tur att vi får bestämma själva hur vi vill göra för vi är ju alla olika.

När det är mycket stök och oro både i den egna staden och i länder omkring oss så gäller det att hitta saker som ger goda energier och kraft. Saker som lyser upp tillvaron lite extra. Vi får hantera det som händer men aldrig förlora tron på att det ska bli bättre.

För att sluta det här inlägget i en mycket positiv anda så bjussar jag på ett……..positiv! Givetvis med vidhängande apa samt en välklädd positivhalare.

Jag och den lilla positivapan hoppas att ni alla har en härligt go söndag……med eller utan potatissnurror.

Konst, konstigt och annat

Tunnlar mellan olika delar av staden brukar ju vara dystra stråk med väggar fulla av klotter och inte så trevliga att ta sig igenom. Dålig eller ingen belysning alls gör att det känns lite otryggt dessutom. En tunnel som går från en skola och leder till ett s k utsatt område nära mig har gjorts om till konsthall. Det är barn från området som fått lämna in teckningar där de uttrycker vad de känner för coronapandemin och en festival som hålls en gång om året i området. Det finns några andra bilder med annat innehåll också.

Dessa teckningar har sedan bearbetats av konstnärerna Stanislaw Lux och Telma Castro. Bilderna har sedan gjorts till betongreliefer som satts fast på tunnelns väggar. Därefter har relieferna målats för hand på plats i tunneln. Helt fantastiskt egentligen. Jag cyklade ofta igenom tunneln och såg hur han satt eller stod och målade. Jag stannade och pratade med honom ett par gånger och barns skapande låg honom väldigt varmt om hjärtat.

Hoppas det blir som det var tänkt, att det skulle sluta klottras och slås sönder lampor i tunneln nu när barnen fått vara med och bestämma hur det skulle se ut. Tidigare var tunneln mörkt grå och det var mörkt och dystert.

Men nu har tunneln vita väggar och vitt tak och alla 24 bilderna på plats på sammanlagt 180 betongplattor. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta vara vackert och inbjudande.

Det var konsten det. Nu kommer vi till det konstiga. Nu drar vi mot ljusare tider och vår och den tid då folk börjar joxa runt i sina trädgårdar. Eftersom det inte är just några vintrar att tala om numera så pågår trädgårdsarbetet nästan året runt tycker jag. Folk släpar på grenar och granar, blomruskor och säckar fyllda av……..ja vad. På kärran som vi får lägga trädgårdsavfall i står klart och tydligt ”Ingen plast”. Detta för att vår fastighetsskötare ska slippa stå och tömma ur säckar och bara kunna tömma vagnen på lättaste sätt. Givetvis funkar ju inte det. Mycket enklare att slänga upp plastpåsen precis ovanför skylten. Hur fasen funkar vissa? Ja ja, var och en får sköta sitt men livet vore ju enklare om alla hjälptes åt lite mer.

Nu struntar vi i det och går över till Annat. Annat är roligare och i det här fallet godare. Min marknadskompis var iväg på marknad utan mig och då hon kom hem hade hon med sig en stor påse med palestinsk mat. Vardagslycka är att ha en kamrat som tänker på en fast man inte är med. Vi har lärt känna ett palestinskt par som brukar stå och sälja mat på många av de marknader vi står på. Man får skynda sig att handla för det är alltid kö till deras marknadsstånd och det härligaste är att det är allra mest svenskar som köar och som återkommer år efter år och köper kassar med smaskens. Det är mannen i familjen som lagar det mesta men jag fick veta att han i grunden är konditor så givetvis finns det allehanda godsaker av den sorten också. Men för min del är det maten jag vill åt. Se här vad jag fick i min påse.

Piroger av olika slag bl a med fetaost och spenat, friterad blomkål, en flock falafel som inte kom med på bild samt de mörkare friterade som jag inte ens kommer ihåg vad det var men som ni ser att jag gnagit lite på den ena. Gott var det i alla fall det är huvudsaken. Det är ju kryddigt och det gillar jag. Jag har faktiskt tänkt på den här mannen och kvinnan som försöker livnära sig på att åka runt och sälja mat på marknader. Nu har det ju inte varit några marknader på ett par år så jag oroar mig lite för hur de har det och jag hoppas att vi kan ses i sommar när det åter är marknadsdags.

Jag ska återgå helt kort till konst. Nog kan man väl säga att det här är en form av konst. Den unge mannen på Coop på Eskilstunavägen (mitt emot ellfolk arena) som på detta snygga sätt fixade till en hel lång vägg med chips och ostbågar och fick det att se så vackert ut. Han hade sett på nätet att någon någonstans hade gjort så och han tog med sig den idén till butiken där han jobbar. Nu är det ju taget några påsar här och där men ni ser ju hur jädrans snyggt det är. Heja heja dig till den innovativa killen. Sådana människor behövs överallt. Nu måste han ju jobba varje dag och fixa och dona så att det inte blir hål i skapelsen. Det är nästan ett heltidsjobb bara det för jag tror banne mig att de kommer att sälja så mycket mer av chips och ostbågar och slikt efter att folk ser den här väggen.

För alla som inte gillar chips och ostbågar och annat smaskens kan jag tipsa om något som jag själv nyssens fått korn på. Frysta gröna vindruvor. Så himla gott. Jag plockar loss dem och lägger i ett durkslag och spolar dem. Lägger dem på en handduk och rullar runt dem så de torkar. Lägger i plastburkar och så in i frysen. Någon skrev att det var som att äta Piggelin men nja det tycker jag väl kanske inte men jag gillar att ta fram en liten skål med frysta vindruvor och äta när jag är sötsugen.

Jag hoppas ni alla fortsätter att vara rädda om er och försiktiga för bara för att alla restriktioner är borttagna så innebär det ju inte att pandemin är över. Även om många tror det. Det kommer nog att ta tid innan man kommer tillbaka till det gamla om man ens gör det. Huvudsaken är att vi får vara friska och att vi har varandra. Vi kämpar på för vi vill ha en härlig sommar tillsammans där vi kanske kan umgås, skratta och leva lite lite friare. Kram till alla er som kämpar på och ser framåt.

Jag hoppas ni alla har en fin lördag……………med eller utan konstigheter av något slag

Bästa valspråket för en pensionist

Jag fick ett roligt härligt mail från I B i Hålanda för en tid sedan och det mailet innehöll det bästa valspråket någonsin. Det lyder som följer……”först gör jag det jag tycker är roligt och sedan gör jag det jag måste”. Är inte det kanoners! Det är ju lite så jag levt länge nu men aldrig lyckats sätta ord på det. Nu fick jag orden och jag tycker den meningen är klockren. Tack bästa I B och jag hoppas att du tycker det är ok att jag knycker devisen rakt av.

Nu är ju bara frågan vad som är roligt. När jag var på Clas Ohlson för en tid sedan fick jag syn på en lattjo manick och bäst jag stod och vred och vände på den så kom en ur butikspersonalen fram och vi stod och språkade. Jag var väldans sugen på den här grejen och hon sa att om man hade en sådan så skulle det bli mycket roligare att städa. Fan tro’t sa bofinken men jag slog till och sa att jag skulle ha en men jag varnade också för att om jag inte uppfattade det som lustfyllt och skojsigt att städa med den så skulle jag komma ner och tala om för henne i absolut klartext vart hon kunde få göra av den. Hon skrattade och sa att det var helt ok. Så jag traskade hem med städmojängen under armen. Tjolahopptjolahej!

Ja här ser ni bild på underverket och jo nog gick det lättare att torka golven i kök o hall med den här. Man fyller på med det rengöringsmedel man vill ha, i mitt fall vatten, ättika och några droppar diskmedel och sedan så använder man handtaget upptill när man vill spraya ut medlet på golvet och sedan är det bara att tvätta. Jag kan ju direkt säga att jag inte uppfattade det som att det blev ett dugg roligare att städa men en som tyckte det var jädrans kul var barnbarnet. Han torkade golvet i hallen så på det sättet var ju städmanicken riktigt kul för den gjorde ju så jag slapp göra det själv. Tur det kom något gott ur det köpet så jag slapp gå ner och härja på CO.

Roligt, härligt och kanonskojsigt är det i alla fall när en ung vän till mig ringer på dörren och hälsar på. Vi var arbetskamrater under några år och vi har hållit kontakten. Mycket på grund av att båda gillar F1. Han och hans familj flyttade till Finland för några år sedan men han har sina föräldrar här i stan. Nu var han på besök och kom förbi hos mig med sin pappa och sina två killar 5 och 6 år gamla. Den äldsta killen fick jag hålla när pappa var på arbetsplatsbesök för att visa upp bebisen. Jag har fått kort på killarna under åren så det är så kul att få se dem i levande livet också. Vi är ju fortfarande i en pandemi så vi språkades vid utomhus och jag fick en så fin present av min unge vän

Nu kan vi snacka om roligt. Besök och Henkell Trocken på samma gång. Fasen så mycket roligare än en jädra städmanick. Tack fina goa M och de rara knattarna knutters A & A. Papsen också givetvis. Vi ses igen när pandemin är över och då hoppas jag att vi alla kan sitta vid köksbordet och fika tillsammans. Kanske killarna skulle gilla städmanicken. Man kanske kan lägga ut det jobbet på entreprenad.

När vi nu ändå är inne på att äta och dricka så kan ni ju få se vad jag lyckades få till på en och samma dag när inspirationen infann sig. Jag hade mjölk och vispade ihop till en ugnspannkaka men så kom jag på att jag var ju sugen på sött också och jag hade inget gott hemma alls så då bestämde jag mig för att göra en äppelkaka när ugnen ändå var i arbete. Så fick det bli. Så här har jag både middag och efterrätt. Jag delade faktiskt med mig av kakan till mina grannar och min kompis längre bort i längan fick några bitar ugnspannkaka.

När jag skriver om det nu och ser bilden så blir jag så himla sugen på plättar eller ugnspannkaka. Det får nog bli det endera dagen när jag varit iväg och handlat mjölk.

När man ser den här figuren stå upp till knäna (?) i vattnet så kan man ju undra om han gör det för att det är roligt eller för att han måste.

Jag hoppas ni kan se fjäderfäet som i det här fallet faktiskt är en häger som står alldeles stilla i evigheter och bara stirrar rakt fram. Undrar om det ska vara så eller om han har glömt vart han var på väg. Jag tycker han ser så ensam ut. Det är ju bara en enda pippis av det slaget i ån. Lille den. Kallt om ändan ser det ut att vara i alla fall.

Ja ni mina vänner jag hoppas ni har det bra och att ni också har möjlighet att göra roliga saker. Jag fick ju två vardagslyckor här. En i form av ett oväntat besök av en vän med familj och den andra vardagslyckan var att jag fick stå bara en bit ifrån en häger. Jag har aldrig träffat på någon sådan pippis förut så det var kul. Nästan lite högtidligt. Speciellt.

Nu börjar ju hösten på allvar att göra sitt intåg men jag gillar färgerna och dunklet. Gillar att tända ljus och låta det varma mjuka skenet lysa upp köket. Jag hoppas ni också tycker om det och kan njuta av hösten som enligt mig kommer med vila och ro. Ja, efter att man krattat upp alla miljoner löv som prompt ska parkera sig på min frimärksstora uteplats. Sen är det rast och vila.

Det är ju så många saker som man borde göra under vår och sommar. Ibland gör man dem och ibland inte. När så hösten kommer så försvinner många av de saker man borde göra, klippa gräset /olja altanen/ måla verandan. Helt plötsligt kan man sitta där och vippa med tårna och sticka eller läsa en bok utan att man riktigt hör hur gräset växer och lite illasinnat väser -klipp mig, klipp mig när man sitter där och gonar sig i stugvärmen. Verandan, ja jisses den målar jag i vår. Om jag hinner.

Vad ni än väljer att göra så hoppas jag att ni är rädda om er och behåller era personliga restriktioner. Vi kör på och är rädda om oss och varandra så får vi en massa möjligheter när allt är över. Vi kämpar på!
Heja oss!

Jag hoppas ni alla har en fin söndagskväll…….med eller utan Henkell Trocken och en luggsliten häger

När det är bistra tider

….så är det ännu viktigare att hålla modet uppe. Det är ju inte helt lätt med isoleringar som resulterar i ensamhet och oro för många. För oss som använder dator så är världen och människorna, händelserna, filmerna, dokumentärerna, serierna och dagdrömmarna bara en knapptryckning bort. Jag letar ofta efter mönster och små enkla saker att sticka eller virka och då är ju nätet och hantverkskompisar en guldgruva. Ibland tycker jag att jag har alldeles för mycket garn i skåp och lådor men när det blir så här så är jag glad över att ha överflöd av garner av alla sorter. Inte för att jag handarbetar mer än vanligt men för att jag slipper gå ut och försöka få tag i nya garner.

Jag träffar just nu inte mina kompisar för de är äldre än jag och tillhör riskgrupper som får lov att stanna hemma. Själv promenerar och cyklar jag för att komma ut och få lite ny luft i lungorna och för att se lite folk. Det är ju betydligt mycket mindre folk ute i rörelse nu och ibland upplever jag det som om jag är ensam i en spökstad. En mycket märklig känsla.

Är man ändå ute och far och det är dags att fylla på lite i förråden så kan man ju passa på att köpa lite ”tröstsmaskens” också trots att jag nyss läste att övervikt var en fara i dessa c-tider.

DSCN0769

Man kan ju ägna sig åt att laga mat så man har färdiga dosor i frysen till de dagar när man inte har den minsta lilla lust att laga mat. Sådana dagar har jag väldigt ofta för jag tycker egentligen inte om att laga mat men som tur är så gjorde mannen det och stod för matlagandet under hela vår tid tillsammans. Nu måste jag ju fixa och dona sånt själv och då är det bra med storkok. Här ska ni få ett recept på snabblagad och god kyckling i kokosmjölk och curry.

DSCN0796

Här har jag använt mig av detta:

3 kycklingbröstfiléer skurna i små bitar

5 morötter skurna i små bitar

1 gul lök

Ca 2 msk röd currypasta

Salt och andra kryddor efter behag

Jag häller lite rapsolja i en gjutjärnsgryta och blandar i röd currypasta (se bilden). När det har fått gojsa ihop sig under omrörning så lägger jag i kycklingbitarna och steker dem tills inget rått kött syns till på någon del.  Lägg i löken och låt den steka med. Medelvärme blir bra.

Sedan slår jag på två förpackningar kokosmjölk och  lägger i alla morotsbitar och låter hela rasket koka upp. Sedan kryddar jag på med salt och eventuellt chili om jag vill ha den ännu starkare.  Jag brukar låta hela rasket stå och puttra lite försiktigt i en halvtimme eller lite mer och under tiden smakar jag av och fyller på med kryddor om det behövs.  En snabb och enkel gryta. Det här räcker till 4 eller 5 portioner åt mig så då har jag dosor i frysen att plocka fram för lata dagar.

När jag höll på vid diskbänken en dag så fick jag lite sällskap utanför fönstret. På den avsomnade hyacinten som stått kvar ute satt det en vacker fjäril och jag tog ett kort på den genom persiennerna för jag ville inte öppna dörren och skrämma bort den. Jag hoppas att den överlevde minusgraderna som kom dagen efter. Om ni tittar riktigt noga så kan ni nog se den i nederkanten av de gröna bladen. Så vacker. Ger hopp om att det kommer en vår och en sommar precis som vanligt.

DSCN0734

Som sagt dagen efter var det kallt som själva vojvoj och det låg snö på altanen. Det var den andra april. Inte mycket alls men tillräckligt mycket för att jag skulle börja fundera på om fjärilen klarar sådana svängningar i vädret.

DSCN0810

Man har mycket tid att fundera i dessa tider och det enda vi kan göra är att vara försiktiga, hålla avståndet och tvätta händerna oavsett vilken ålder vi har. Vi måste värna både om oss själv och varandra. Man får försöka hjälpas åt så mycket det bara går för det här kommer ju att ta slut en dag och det gäller bara att få med sig så många som möjligt dit. Omtanke och medmänsklighet är goda ledord att följa. Inte glömma någon utan smsa eller ring och visa att just den personen finns i dina tankar. Man kan också köpa en liten blomma, choklad, en tidning eller något annat en person som inte kan gå ut skulle uppskatta. Ställ det utanför dörren och ring in och säg till att det ska hämtas. Stå på ett rejält avstånd och vinka när uppmuntringspresenten hämtas in. Enkelt och känns i hjärtat.  Själv har jag blivit presentad med hemgjord semla vid två tillfällen. Den har då stått på min förstukvist medan den som ställt den där ringt på och sedan gått iväg.  Tack snälla A och B för omtanken. För övrigt är dessa semlor så himla mycket godare än köpesemlor. Mums mums.

Till sist en liten självbetraktelse. Jag trodde att när man nu inte kunde fara ikring på samma sätt som tidigare och träffa folk och delta i olika samkväm som är så skojsigt så skulle det ju bli en väldig massa tid över. Tid som då borde ägnas åt att dammsuga och damma. Blev det så? Näääää, här traskar man omkring och bara noterar att fasen så dammigt det är nu när solen ligger på. Dammsuger och dammar jag då tror ni? Svaret är nej. Jag vippar på persiennerna istället så slipper man se eländet. Ja jisses så man är.

Var rädda om er och varandra. Tänk på att vardagslycka kan för en del vara ett telefonsamtal från just dig.

Hoppas ni har en fin måndag…………med eller utan tröstsmaskens

 

Utflykt i snålblåsten

Nog är det väl vardagslycka att kunna packa matsäck i form av tre limpmackor med stekta ägg och ge sig iväg på utflykt med en vän. Hon hade hett vatten i termos med sig och både kaffepulver och tepåsar. Så där satt vi i solen och blåsten och hade det riktigt mysigt. Vi tittade ut över sjön där isen började mjukna och det kluckade efter strandkanten. Trots detta så var det en pojke och hans mormor/farmor som var ute och åkte skridskor men som tydligen letade efter en plats att gå iland. Nära oss kom dom inte för där var isen porös och det låg vatten uppepå isen.

DSC03987.JPG

Jag mumsade på mina medhavda mackor och hon åt sushi och vi konstaterade att vi hade det så bra som hipp som happ kunde styra upp en utefika tillsammans. Vilken härlig stund tillsammans med en fin vän. Vardagslycka mina damer och herrar.

DSC03986.JPG

På vägen hem visade hon mig det här trädet. Jag väljer att se det som ett hjärta. Nog är naturen fantastisk ibland.  Titta bara på alla löven som bildar en så vacker matta.

DSC03991.JPG

På hemvägen åkte vi in till en gårdsbutik som heter Solby gård och där köpte jag ägg som var kanonfina. De var dessutom rejält stora. Det var kul att gå i butiken som hade lite av varje. Det fanns potatis och grönsaker, saft, chips, olika oljor och inläggningar samt lite inredningsdetaljer. Den här mysko plåtkatten fanns att köpa också. Undrar var man ska ha en sådan. Lite läskig tycker jag.  Tack fina T för en härlig utflykt.

DSC03992.JPG

Nu går vi mot våren med stormsteg. Det blommar överallt av vintergäck, krokus och snödroppar och grannens rosbuskar är fulla av röda fina skott. Så nu är den snart här på riktigt…….våren alltså.  Den här vintern har ju varit skruttig och jag saknar arbetet i snösvängen för det är ju den som hållit mig igång under vintertiderna.  Tjock och präktig har ju ju varit länge men nu är jag ännu lite tjockare men lika präktig p g a att jag inte behövt skotta så mycket snö utan kunnat stanna inne och ägna mig åt att slita på kyl- och skafferidörrarna.

Vilken dag som helst så ska jag ta och låta någon cykelreparatör titta över världens bästa kompis, min cykel. Det är nog ett par år nu som jag bara kunnat använda 3:e växeln. De andra har gett upp. Men nu ska den få en välbehövlig översyn och rundsmörjning tänkte jag. Den är ju så bra att ha. Jag älskar min cykel för den tar mig precis dit jag vill utan att jag måste passa (buss-)tider och det är enkelt att ta sig fram överallt. Så den trogna plåtåsnan är verkligen värd lite extra kärlek och omsorg nu till våren.

Hoppas ni alla har det kanoners……med eller utan förvårliga utflykter.

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Ett annorlunda slakteri

När jag var barn så hade mina föräldrar en sommarstuga utanför stan och dit tog vi oss med moped. Jag satt i någon slags barnsadel bakpå mammas moppe och så fräste vi iväg. När vi kom ner mot hamnen så var det ett ställe (snett emot kraftvärmeverket) där det luktade riktigt otäckt. Det luktade sött, tjockt, varmt och bara riktigt äckligt. När jag blev lite äldre så förstod jag att lukten kom ifrån slakteriet som låg där och som ibland hade sina fönster öppna utåt gatan.  Jag tyckte det var riktigt läskigt att åka förbi där.

Döm då om min förvåning när en fin vän för en massa veckor sedan ringde och frågade om jag ville följa med till slakteriet i Västerås. Genast kom lukten tillbaka i mitt minne och jag frågade henne om hon varit där tidigare men se det hade hon inte. Oj oj oj tänkte jag då vet du inte hur jädrans otäckt det luktar men eftersom hon är en bra vän och vi både kan vara allvarsamma och skojsiga tillsammans så sa jag att jag ville hänga med.

Det visade sig att hon skulle köpa kött från en särskild gård som ligger på vägen till Strömsholm. Den gården har en gårdsbutik men under vintern så är den stängd och butiken flyttad till slakteriet. Jag fattade inte ett jota. Man kan väl för farao inte ha en butik i ett slakteri som luktar död och evig förintelse. Tankarna gick och jag kunde inte föreställa mig detta hur jag än vände och vred på det.  Nåja tänkte jag, den som lever får se.

Nog fasen fick jag se och här ska ni också få se. Det här möttes jag av när vi väl kom fram

dsc03844

Va! Jösses! Det gamla otäckstyget har blivit en saluhall. Inte ett slakteri utan Slakteriet.  När man ser trappan här så går vägen vi åkte förbi på med moppe till vänster bredvid kortsidan på huset.  Jag har aldrig sett den här byggnaden från det här hållet tidigare men det var ju definitivt inte en saluhall när jag var barn för den låg nere i Västerås centrum då.

Så välkomna in och bli lika överraskade som jag blev. Det var så fint.

DSC03839.JPG

Överallt låg små butiker där man kunde köpa kvalitetsvaror och det fanns köttdiskar med alla möjliga och nästan omöjliga köttsorter och spännande ostdiskar. Familjen som hade butiken som ni ser här ovan jobbade som ett team. Han var jägare och hade många olika slags kött att sälja och frun lagade mat och bakade. Hon hade ett eget litet kökskrypin i anslutning till fiket och butiken. Deras fik hade fullt med hembakade smaskigheter till kaffet och det var så spännande att gå runt och titta i alla butiker och små restauranger. Det luktade gott av mat och kaffe.  Man kunde beställa i vilken restaurangdel som helst och få en pipdosa med sig och så satte man sig var man ville på flera olika ställen där det fanns bord och stolar och där man tyckte det var mysigast.DSC03838.JPG

Vi passade givetvis på att äta lite. Vi valde asiatisk mat och det var banne mig ett bra val för det var väldans gott. Sedan handlade vi det min kompis skulle ha och innan vi åkte så bjöd jag henne på fika. Allt var hembakat mumsigt och lade sig som bomull på volangerna som man redan hade runt den i stort sett obefintliga midjan.

Det fanns en liten butik som var specialister på allt som hade med grillning att göra. Det fanns grillar och verktyg till det, olika glaze som killen kokade ihop själv,  grillböcker och skojiga tillbehör. Det fann hur mycket som helst och för en grillare måste det ju vara fantastiskt att gå runt där och botanisera. Den här rosa nassegrisgrillen hälsade välkommen till butiken

DSC03836.JPG

Nu ger jag mig förmodligen ut på väääääldigt svag is när jag vill påstå att grillning är något som mest män håller på med och som de själva ser som något väldigt manligt.  Det gör att jag svårligen kan tänka mig att en man skulle vilja ha en rosa jättegrisgrill i sin trädgård eller på altanen medan fru och barn förmodligen skulle tycka att den var jättegullig och rolig. Så där ja nu har jag förmodligen vädrat en fördom och om någon tar illa vid sig av det så ber jag om ursäkt på direkten. Tror jag *S*.

Hursomhaver så var det ett väldigt trevligt ställe att besöka och jag vill jättegärna följa med dit igen om hon ska åka. Då ska jag nog äta hamburgare för det fanns det i alla möjliga utföranden. Kött, pippi, vegetarisk och ja, lite allt möjligt. Till det pommes av sötpotatis och vanlig potatis.

Vi kom tidigt och när det var dags för oss att åka hem så var det knökfullt i huset. Massor av människor som förmodligen jobbar nere i industriområdet och kraftvärmeverket åt lunch där. Jag är glad att vi hann gå runt i lugnet och titta och förundras över allt fint och spännande som fanns att handla och sedan äta i lugn och ro innan lunchstressen satte in.

Vid ut/ingången var det så här fint och jag kände mig nöjd när jag traskade ut med mina nästan nyvärpta ägg i kassen.

DSC03843.JPG

Det här var en utflykt som jag är väldigt glad över att jag fick följa med på. Tack snälla T för många roliga timmar. Nu kan jag tänka på det här stället med glädje och vilja fara tillbaka. Den otäcka lukten är borta med vinden. Tänk så lätt det är att städa bort gamla dåliga minnen egentligen. Nu när jag tänker på det så känner jag doften av mat och ser framför mig något väldigt trevlig.

Vardagslycka är att få nya perspektiv på saker och ting och att ha vänner som visar vägen.

När det blir bättre väglag och ni har en dag över där ni inte vet vad ni ska göra så kan jag rekommendera er en tur till Slakteriet i Västerås. En härlig saluhall.

Ha en härlig måndag…….med eller utan rosa plåtgrisar

 

Härliga tider strålande tider

Hej svejs på er allihop. Jag hoppas ni har finfina dagar trots att det ibland är grått och mulet ute. Själv njuter jag av höstens färger och dunklet som kommer smygande och som gör att det är så mysigt att tända levande ljus. Ute är det ju på sina ställen en explosion av färger. Det här trädet står utanför garageplanen hos mig

DSC03718.JPG

Jag har varit med min vän G till hennes torp i slutet av september och i början av oktober och då har vi även passat på att gå i skogen. Skogen där vi gick var snål med både svamp och lingon men för min del gör det ingenting för jag njuter av att bara gå där i mossan och känna svikten under fötterna. Att gå i skogen och lyssna på trädens sus och känna dofterna från marken är ren och skär terapi för själen.  Naturligtvis hittade vi svamp. Hon hittade kantareller medan jag mest hittade svampar av den här varianten

DSC03658

och sådana här

DSC03591.JPG

mossa på en gren högt upp

DSC03592.JPG

på hemvägen växte det blåklockor

DSC03674.JPG

Nog är det väl otroligt att det kan blomma och vara så grönt och fint den här tiden på säsongen.

Hemmavid har det varit frost och morgonen efter var jag ut och hämtade in mina rosor som var kvar. Det är minirosor som vi fått för åratal sedan, ni vet sådana där små som får plats med kruka och hela rasket i en liten kaffekopp. När dessa blommat klart inne har jag planterat ut dem på baksidan i min huller-om-buller-rabatt där det hamnat lite av varje under åren. Nu har dessa pytteplantor växt till sig och är ca 30-35 cm höga och i år har de blommat helt galet mycket.

Det är väl vardagslycka att få se pyttesmå plantor man fått av goda vänner växa sig starka och vackra. Jag är ju inte någon trädgårdsmästare så jag är ju överlycklig när jag lyckas få något att överleva.

DSC03717.JPG

Sedan har jag ju varit iväg och frukostlunchat med vännen G. Toast med lite grönsaker och kaffe till det då står man sig de tre timmar som vi brukar bli sittande.

DSC03704.JPG

Det är rent otroligt så fort tiden går när man är tillsammans med människor som man trivs ihop med. Det kommer hela tiden människor fram till vårt bord och småpratar en stund och man känner sig alltid så välkommen. Mycket skratt och mycket värme.   Jag ska nog skriva ett inlägg om dessa människor längre fram.

Eftersom kompisen var i fylla-år-tagen så fick hon en speciell toast

DSC03710.JPG

Det behövs inte så mycket för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det lilla extra kan ju t ex bestå av två tårtljus och partyparaplyer. Man kan med väldigt enkla medel överraska och göra någon väldans glad och rörd. Omtanken är det viktigaste. Nu kom det ju en liten skvätt tårar och det blev några fler när personalen och jag sjöng ”Ja må hon leva”. En lagom hyllning till en kär vän som inte vill fira stort.

Jag har ju faktiskt hunnit med att sticka lite också. Jösses,  det där lät det. Som om jag skulle vara så vanvettigt upptagen så det var helt galet. Det är jag inte. Jag har det så lugnt och skönt och bra. Jag knallar på i lagom takt och vägrar stressa. Jag träffar dem jag vill träffa och gör det jag vill göra och sk*ter i att göra det jag inte vill. Nåja, dammsuga måste man ju har jag hört men det händer då inte stup i kvarten.

Jo visst ja sjalen skulle ni ju få se också

DSC03712.JPG

Två sådana sjalar i mjukt mjukt klifritt acryl har det blivit. De ska få följa med ut på julmarknad tänkte jag.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin höst………med eller utan skogspromenader

 

 

Sommarnöje

När den värsta värmen klingat av och det blev möjligt att vistas ute dagtid så blev jag bjuden till min kompis T i Arboga för att äta, prata och titta på F1. Vi hade ett sådant möte även förra sommaren och har kommit överens om att detta ska bli ett årligt inslag för att skapa nya traditioner.

Jag satte mig på tåget och en halvtimme senare var jag framme och T mötte på stationen för jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta hem till honom eftersom jag bara varit där en gång tidigare. Nu sa jag till honom att låta mig gå och inte säga något om jag nu inte började skala iväg åt helt fel håll. Till min stora glädje så hittade jag. Heja mig!

Först skulle den här killen ha mat

DSC03572.JPG

Stora fina Murre som länge glodde halvsurt på mig för att jag hade snott hans plats i paviljongsoffan. Sedan blev han lite glad igen och hoppade upp och lade sig bredvid mig men demonstrativt med ändan åt mig.

Det är ju helt fantastiskt att ha denna paviljong på tomten. Ena stunden sken solen och nästa så regnade det men det gjorde inte ett dugg för allt som behövdes fanns ju i paviljongen.  Man sitter ute fast man sitter inne.

Sedan var det dags för kocken själv att sätta fart på grillen. Grillad kyckling som han marinerat efter konstens alla regler.  Till det hemgjord potatissallad. Allt detta serverades lagom till starten av Belgiens GP i F1. Här är det Kimi Räikkönen som gjort ett snabbt pit stop.

Som ni ser så har vi ätit upp en massa redan. Jag kommer ju för farao aldrig ihåg att fota när det är nyupplagt och orört. Men jag kan garantera att det var gott. Jag backade sedan så jag var absolut proppmätt där jag hängde i soffan.  Att äta är nog min bästa gren faktiskt.

DSC03576.JPG

Som om det inte räckte med allt det goda. Det blev kaffe och egenfixad Baileysglass och även en skvätt Baileys bredvid.

DSC03577.JPG

Som sagt, proppmätt och nöjd med både lopp och mat satt jag någorlunda upprätt i soffan  och vi pratade om ditten och datten när TP frågade om jag visste vad klockan var. Det hade jag ju givetvis inte en aning om och då upplyste han mig lite uppjagat om att det bara var en kvart kvar innan mitt tåg skulle gå. Jag hade ju redan köpt en returbiljett som inte gick att omboka. Aldrig har jag kommit ur en soffa så fort.

Jag rafsade ihop mina grejer och tog på mig skorna men glömde mina blöta strumpor som hängde på TPs bilbackspegel utanför paviljongen. Jag hade tagit av mig skorna när jag hade fötterna uppe i soffan och gick ut i sockorna efter att det regnat.  Nåja, iväg kom jag med en väldig fart. Jag gick ensam för nu hittade jag ju. Men jag lovar er gott folk att det är ingen hit att ha skitbråttom till tåget och vara både proppmätt och kissnödig.  Jag som går som en snigel i vanliga fall lyckades trots de båda tidigare nämnda besvärligheterna hinna med tåget hemåt.  Nöjd och glad lutade jag mig tillbaka och andades ut. En härlig rolig vardagslyckedag tillsammans med en riktigt bra vän och kamrat.  Jag ser fram emot nästa års F1-sejour i Arbogapaviljongen.

Nu ska ni få se på något riktigt sött. När jag var ute och cyklade så fick jag span på en liten pyttekille med vidhängande tvåmeters jättekille. Varsågoda, möt hunden Bob

DSC03640.JPG

Han var så pytteliten där han traskade runt bland löven och så galet söt.  Jag stannade cykeln en bit ifrån och frågade väldigt snällt om jag inte kunde få komma och klappa den där lilla godingen. Då tog husse upp Bob och kom fram till mig och då må ni tro att det blev hälsa av.  Bob hund, förresten var inte det namnet på ett band tidigare, var en glad liten skit som det kliade i tandköttet på. Han gnagde lite och pussades lite och slickades lite och oj oj oj jag hade kunnat ta hem honom i handväskan.  Han var tolv veckor gammal och han var fullständigt bedårande. Vardagslycka är att få ”pussar” av en liten och glad pyttehund.

Jag hoppas att ni alla har fina dagar…………..med eller utan små pyttehundar

 

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag