Matmarknad

03 Jul 2022 5 kommentarer

av Bibbis blandning i Marknadsgrejer Etiketter:,

För lite sedan var det matmarknad här nere i stan och jag gick med cykeln ner för att se om de även sålde blommor som de gjort tidigare år. Det har ju inte varit någon matmarknad på flera år p g a pandemin och den marknad som var nu var lite mindre än de som varit tidigare. Den räckte då gott och väl för min del. Det var väldigt mycket folk och trängsel så jag kände mig faktiskt lite obekväm med det. Det är konstigt att gå från i stort sett isolering till att traska runt och ha folk som går så nära så man nuddar varandra.

Jag bestämde mig för att gå runt området från utsidan och se var jag kunde hitta blommorna. De stod lite utanför och jag traskade fram och köpte tre pelargoner. Det var så vacker stark cerise färg på dem och jag blev glad och nöjd. Dock var det inte samma kille som sålde som stått åren innan och inte samma tält heller men jag tänkte det blir nog finemang i alla fall. Jag bestämde mig för att gå rakt igenom marknaden mot cykelparkeringen och fota lite på vägen.

Det fanns massor av olika maträtter i stora runda formar. Det doftade så härligt från alla möjliga olika länders rätter. Tyvärr sviker minnet och jag kommer inte ihåg vilket land den här färgglada rätten representerade men nog ser det gott ut.

Franska bakverk fanns det i massor men det är inte riktigt sådant som jag är sugen på faktiskt men de hade en strykande åtgång och det var kö till disken. Förresten det var kö till alla diskar. Folk passade väl på att handla allt som de inte kan handla årets övriga dagar.

Italienska ostar fanns det gott om. Bordet var många meter långt men jag tog en bild där det fanns en ledig lucka. Parmesan mina damer och herrar.

Ett gigantiskt långt och brett bord med engelsk fudge och nougat. 98 olika smaker. Hur kan man ens välja bland så många. När man tittade in under taket var det som att se en tavla i regnbågens alla färger och fler därtill. Det var så vackert. Bitarna var väl tilltagna och jag såg många gå därifrån med fyllda påsar.

Det här var en ny upplevelse för mig. Så himla kul. Det var i det polska tältet det förutom riktig lagad mat även fanns en kille som gjorde sådana här spett av en potatis. Man fick se hur han körde in pinnen i potatisen och sedan hade han någon grej som han satte potatisen i och vevade och då blev det en sammanhängande spiral av potatis på pinnen. Sedan lade han allt i flottyrgrytan och där fick de fräsa runt tills det blev gyllenbrunt. Min förklaring till hur det gick till kanske inte är den bästa men jag stod storögt och tittade på och en snäll dam lät mig ta kort på sin potatisspiral när den var klar. Jag kan tänka mig att det blev som potatischips på pinne. Kul var det att se i alla fall.

Själv är jag nöjd och stolt över mig själv som faktiskt nöjde mig med att handla mina tre pelargoner och en chicken fajitas wrap som jag tog med mig och åt hemma. Det var lagom för mig.

Jag blev dock lite förvånad över hur folk trängdes och stod i grupper och köade väldigt tätt. Det var som om tanken på pandemin var helt bortträngd och bortglömd. Det var som att se kalvar på grönbete. Visst är det väl härligt att folk är glada och jag förstår att benen är fulla av skutt och själen törstar efter upplevelser, musik, mat, glädje och rörelse. Som tur är så var det ju utomhus så det är kanske mer ok då. Själv ser jag nog gärna att jag får lite avstånd när jag är ute och rör mig. Men det är jag det och det är tur att vi får bestämma själva hur vi vill göra för vi är ju alla olika.

När det är mycket stök och oro både i den egna staden och i länder omkring oss så gäller det att hitta saker som ger goda energier och kraft. Saker som lyser upp tillvaron lite extra. Vi får hantera det som händer men aldrig förlora tron på att det ska bli bättre.

För att sluta det här inlägget i en mycket positiv anda så bjussar jag på ett……..positiv! Givetvis med vidhängande apa samt en välklädd positivhalare.

Jag och den lilla positivapan hoppas att ni alla har en härligt go söndag……med eller utan potatissnurror.

Konst, konstigt och annat

12 Feb 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , ,

Tunnlar mellan olika delar av staden brukar ju vara dystra stråk med väggar fulla av klotter och inte så trevliga att ta sig igenom. Dålig eller ingen belysning alls gör att det känns lite otryggt dessutom. En tunnel som går från en skola och leder till ett s k utsatt område nära mig har gjorts om till konsthall. Det är barn från området som fått lämna in teckningar där de uttrycker vad de känner för coronapandemin och en festival som hålls en gång om året i området. Det finns några andra bilder med annat innehåll också.

Dessa teckningar har sedan bearbetats av konstnärerna Stanislaw Lux och Telma Castro. Bilderna har sedan gjorts till betongreliefer som satts fast på tunnelns väggar. Därefter har relieferna målats för hand på plats i tunneln. Helt fantastiskt egentligen. Jag cyklade ofta igenom tunneln och såg hur han satt eller stod och målade. Jag stannade och pratade med honom ett par gånger och barns skapande låg honom väldigt varmt om hjärtat.

Hoppas det blir som det var tänkt, att det skulle sluta klottras och slås sönder lampor i tunneln nu när barnen fått vara med och bestämma hur det skulle se ut. Tidigare var tunneln mörkt grå och det var mörkt och dystert.

Men nu har tunneln vita väggar och vitt tak och alla 24 bilderna på plats på sammanlagt 180 betongplattor. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta vara vackert och inbjudande.

Det var konsten det. Nu kommer vi till det konstiga. Nu drar vi mot ljusare tider och vår och den tid då folk börjar joxa runt i sina trädgårdar. Eftersom det inte är just några vintrar att tala om numera så pågår trädgårdsarbetet nästan året runt tycker jag. Folk släpar på grenar och granar, blomruskor och säckar fyllda av……..ja vad. På kärran som vi får lägga trädgårdsavfall i står klart och tydligt ”Ingen plast”. Detta för att vår fastighetsskötare ska slippa stå och tömma ur säckar och bara kunna tömma vagnen på lättaste sätt. Givetvis funkar ju inte det. Mycket enklare att slänga upp plastpåsen precis ovanför skylten. Hur fasen funkar vissa? Ja ja, var och en får sköta sitt men livet vore ju enklare om alla hjälptes åt lite mer.

Nu struntar vi i det och går över till Annat. Annat är roligare och i det här fallet godare. Min marknadskompis var iväg på marknad utan mig och då hon kom hem hade hon med sig en stor påse med palestinsk mat. Vardagslycka är att ha en kamrat som tänker på en fast man inte är med. Vi har lärt känna ett palestinskt par som brukar stå och sälja mat på många av de marknader vi står på. Man får skynda sig att handla för det är alltid kö till deras marknadsstånd och det härligaste är att det är allra mest svenskar som köar och som återkommer år efter år och köper kassar med smaskens. Det är mannen i familjen som lagar det mesta men jag fick veta att han i grunden är konditor så givetvis finns det allehanda godsaker av den sorten också. Men för min del är det maten jag vill åt. Se här vad jag fick i min påse.

Piroger av olika slag bl a med fetaost och spenat, friterad blomkål, en flock falafel som inte kom med på bild samt de mörkare friterade som jag inte ens kommer ihåg vad det var men som ni ser att jag gnagit lite på den ena. Gott var det i alla fall det är huvudsaken. Det är ju kryddigt och det gillar jag. Jag har faktiskt tänkt på den här mannen och kvinnan som försöker livnära sig på att åka runt och sälja mat på marknader. Nu har det ju inte varit några marknader på ett par år så jag oroar mig lite för hur de har det och jag hoppas att vi kan ses i sommar när det åter är marknadsdags.

Jag ska återgå helt kort till konst. Nog kan man väl säga att det här är en form av konst. Den unge mannen på Coop på Eskilstunavägen (mitt emot ellfolk arena) som på detta snygga sätt fixade till en hel lång vägg med chips och ostbågar och fick det att se så vackert ut. Han hade sett på nätet att någon någonstans hade gjort så och han tog med sig den idén till butiken där han jobbar. Nu är det ju taget några påsar här och där men ni ser ju hur jädrans snyggt det är. Heja heja dig till den innovativa killen. Sådana människor behövs överallt. Nu måste han ju jobba varje dag och fixa och dona så att det inte blir hål i skapelsen. Det är nästan ett heltidsjobb bara det för jag tror banne mig att de kommer att sälja så mycket mer av chips och ostbågar och slikt efter att folk ser den här väggen.

För alla som inte gillar chips och ostbågar och annat smaskens kan jag tipsa om något som jag själv nyssens fått korn på. Frysta gröna vindruvor. Så himla gott. Jag plockar loss dem och lägger i ett durkslag och spolar dem. Lägger dem på en handduk och rullar runt dem så de torkar. Lägger i plastburkar och så in i frysen. Någon skrev att det var som att äta Piggelin men nja det tycker jag väl kanske inte men jag gillar att ta fram en liten skål med frysta vindruvor och äta när jag är sötsugen.

Jag hoppas ni alla fortsätter att vara rädda om er och försiktiga för bara för att alla restriktioner är borttagna så innebär det ju inte att pandemin är över. Även om många tror det. Det kommer nog att ta tid innan man kommer tillbaka till det gamla om man ens gör det. Huvudsaken är att vi får vara friska och att vi har varandra. Vi kämpar på för vi vill ha en härlig sommar tillsammans där vi kanske kan umgås, skratta och leva lite lite friare. Kram till alla er som kämpar på och ser framåt.

Jag hoppas ni alla har en fin lördag……………med eller utan konstigheter av något slag

Nya året tuffar på

27 Jan 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , ,

och jag hoppas att ni alla har kommit igång med året på ett bra sätt. Det har ju varit lite bloggtorka från mitt håll här och det beror mycket på att jag haft lite uppförsbacke ett bra tag men jag kämpar på, ibland i motvind och ibland i skaplig medvind.

Eftersom jag tömde lådan före nyår så är det ju på tiden att den börjar fyllas med värmande plagg igen. Tre små Jolly Jacket hamnade i botten. Jag gillar att virka JJ för det går fort som rackarns och det passar mig. Det har blivit några fler JJ och lite halsdukar och mössor. Vintergrejerna ska jag skicka iväg så de kommer dit de ska medans det ännu är kallt och eländigt. JJ får stanna här i sin låda tills det är dags att skicka till någon insamling som efterlyser smått för barn. Alla tre JJ virkade i garnet Marino Soft.

En riktigt bred lång halsduk blev det utav fyra nystan luddigt acrylgarn som jag haft i mina gömmor väldans länge. JJ är virkad av garnet Signe.

Jag gillar ju att göra smått smått så det har blivit några små filtar till Sofia och som ni alla vet så används dessa små filtar vid kistläggning av små små bebisar som det inte gått så bra för. Man stickar/virkar in så mycket värme och kärlek i dessa små filtar och hopp om att föräldrarna får känslan av att deras små inte fryser där de ligger. Så det kommer att bli en och annan Sofia-filt då och då för de värmer mitt hjärta när jag arbetar med dem. Vardagslycka är att kunna värma på så många olika sätt. Här kommer ett par bilder på vad jag skickat nu.

Jag har ju en dotter som är väldigt duktig på att virka både stort och smått och jag tänkte visa upp en halsduk som hon har virkat. Hur hon har gått till väga har jag inte en susning om för hon plockar lite här och lite där och gör sina egna virkmönster. Här är det ”ploppar” på ena sidan och rutor på den andra. Garnet är Cookie.

Jag skrev ju före jul och visade bilder från julmarknaden i Westerqvarn. Då lovade jag att visa bild på vad jag köpte till julklapp åt min dotter. Här kommer då bilden på den lilla tovade väskan med nåltovad pippifågel och fuskpäls som utsmyckning. Jag blev störtförälskad i den. Liten och jättesöt. One of a kind, precis som min dotter. Jäklar också nu ser jag att prislappen sitter synligt. Jag vet ju inte heller hur man redigerar bort sådana drulligheter. Så typiskt mig. Blunda med ena ögat så kanske ni missar den lilla lappen.

Ja det var lite av vad som stickats o virkats sedan sist. Det här med att handarbeta är ju något som drivs av lust. Man ska tycka att det är kul att hålla på. Ibland tycker man ju inte det och det kan gå långa tider innan man lyfter en stickning eller virkning. Men det är ju precis som i hela livet. Ibland går det upp och ibland går det ner. Huvudsaken är ju att det inte blir för höga toppar eller för djupa dalar. Det bästa är ju om man kan hålla sig till att det blir små gupp.

Vi får hoppas att 2022 blir ett fint och bra år för oss alla med bara små gupp på vår väg framåt. Låt oss också hoppas att pandemin ger vika och att vi åter får träffas på precis det sätt vi vill och önskar. Det gäller nog bara att inte ha för bråttom för vår hälsa är viktig och vi ska ju hinna med så mycket kul framledes. Så håll i och fortsätt vara rädda om er hela tiden. Jag tror och känner att det mest är upp till en själv hur man inrättar sig i att hantera pandemin. De ”lärde” som står på podiet och ena veckan delar ut restriktioner tar veckan efter bort dessa restriktioner och ändrar lite här och lite där. Det känns faktiskt inte som om dom (heller) har så mycket koll. Det känns för mig som om det är lite för många lösa boliner i det här. Detta innebär att jag fortsätter som jag gjort tidigare. Håller avstånd och tvättar händerna och umgås inte i grupp. Vi får ha våra egna privata restriktioner.

Men……nog måste även jag erkänna att det här börjar kännas tråkigt, trist, tradigt och förbaskat enahanda. Men vad är alternativet? Nä, just det mina damer och herrar…..VI ger INTE upp. Nix och never. Vi kör uttröttningsmetoden vad gäller pandemiski*en och vi kommer att vinna för vi håller emot och fortsätter att vara så rädda om oss och varandra som vi bara kan. Vi går mot ljusare tider. Både årstidsmässigt och pandemimässigt och då vill vi vara med. Allihop.

Jag hoppas ni alla har en bra början på året…….med eller utan tovade små väskor.

Julmarknad i Westerqvarn

16 Nov 2021 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Marknadsgrejer Etiketter:, , ,

Ja nu har jag varit iväg på marknad i vackra Västmanland. Det var många våndor och mycket funderingar innan jag bestämde mig för att verkligen vara med. Förra året var det ju inga marknader och jag har ju bara stickat och virkat till välgörenhet under pandemitiden så så värst mycket nytt hade jag inte att ta med.

Som hastigast stickade jag upp ett par julröda baggymössor och gjorde i ordning tre kransar. Resten av vad jag sålde var dels lite olika saker från en annan hantverkare och så dotterns igelkottar. Trots att man tycker att man inte har ett dugg så var bordet som vanligt knökfullt. Här ska ni få se kransar som jag totat ihop.

Det är ganska skojsigt att göra dessa men det var roligare förr när vi var två som satt vid bordet och var och en höll på med sitt men att man då i alla fall hade sällskap och kunde diskutera hur man skulle göra, vilka färger o s v. Nu sitter jag där själv och pratar och fast jag frågar mig själv så får jag banne mig inga vettiga svar och ingen har jag att skylla på heller när det inte går som jag ska. Jag brukade skämtsamt skylla på mannen medan han alltid skyllde på katten. Men nu är det som det är och det är bara att ånga på och göra det bästa man kan.

Jag var ju som sagt orolig för det här med smitta för jag har ju under hela pandemitiden bara umgåtts med min dotter och barnbarnet inne hos mig. Sedan har det ju varit en och annan hantverkare inne men vi har då rakt inte varit nära varandra och ibland måste man ju ta in folk.

Hur som helst så for jag och min marknadskollega dit. Redan det att jag åkte bil med någon var första gången sedan pandemin bröt ut och min kollega har så mycket större kontaktnät än vad jag har. Men den oron kunde jag glömma när jag kom till Westerqvarn för det var nästan chockartat hur mycket folk det var och att de flesta verkade totalt obrydda vad gäller smitta och annat. De trängdes hej vilt och stod i stora klungor. Vissa stunder var det så trångt så de trängde sig fram. Jag var då glad att jag kunde smita ut på verandan eftersom jag står vid en nödutgång. Chefen för hela bygget meddelade när dagen var slut att det hade varit publikrekord på lördagen. Långt över 1700 personer! Så mycket folk har det aldrig varit på en enda dag där under alla de år vi stått där.

Men som sagt lördagen var intensiv och jag hade inte tid att gå ifrån alls. Söndagen var lite lugnare mot eftermiddagen så då passade jag på att ta några kort. Först ut blir Thure Wiberg som visar hur man på ett kul sätt kan använda sig av korkar genom att arrangera dem snyggt och använda som underlägg för grytor och kastruller. Det finns ju många som spar på korkar från olika upplevelser. Herr och fru Wiberg gör så mycket annat vackert såsom skärbrädor, lampfötter, nyckelskåp och mycket annat. Om ni tittar på tidigare inlägg från marknader så dyker de upp både här och där med sina vackra hantverk.

Nu kommer det lite vackra handgjorda kuddar i linne med detaljer i fårskinn och så två par tovade tumvantar som är så vackra så de borde säljas som konstverk. Kvinnan bakom detta heter Susan Thörnqvist och är från Furudal, Susan Design. Hon hade även kläder, barnklänningar, väskor och mycket mycket annat.

Sedan ska vår fina granne Ulla som faktiskt bor i krokarna få visa sina vackra löpare i lappteknik. Hon har även väskor i samma teknik och så stickar hon handledsvärmare i ull och har mysko virkade riktigt tjocka pannlappar. Hon försökte lära mig knixet med var jag skulle sätta virknålen i vissa moment men när jag kom hem tror ni jag kom ihåg vad hon sagt då. Nääääää, just det, det gjorde jag inte. Jag får väl en ny chans nästa år hoppas jag.

Sist ut blir Tezz Design som även finns på facebook. En ung tjej som målar på porslin, tovar änglar, gör saker i betong samt virkar underbara sagodjur och stickar fantastiska saker. Gå gärna in och titta vad hon har att bjuda på. Hon håller på att utbilda sig till florist så i början är det många blomfoton men sedan kommer det en vild och salig blandning av allt möjligt kul och fint. Jag har en bild som jag så ända in i baljan gärna vill lägga ut här och nu men det kan jag inte för det som är på bilden ska min dotter få i julklapp. Jag är inte helt hundra på att hon läser min blogg men det är dumt att chansa. Ni får se efter jul. Jag säger som gossen Harrysson….spänningen är ooooooliiiiiidlig.

Ja det var vad jag hann med att flaxa runt och ta kort på. Det var som jag skrev förut en lite skrämmande upplevelse av att människor körde på som ”vanligt”. Jag börjar fundera på om det bara är jag som är ovanligt fjönsig och försiktig i överkant. Å andra sidan sk*ter jag i det och kör på mitt sätt fortsättningsvis också. Jag är bekväm med det och vill inte ha folk för nära.

Det var dock inte bara skrämmande utan väldigt väldigt kul att få träffa de hantverkare som jag bara träffar en gång per år och det är på Westerqvarn. Vi tycker om varandra och har trevligt tillsammans. Pratar och skojar. Man får en gemenskap i hantverket och i marknadslivet. Det är härligt och jag kände att jag så väl behövde få påfyllning av just den speciella känslan. Allt har ju en mening och det var nog meningen att jag skulle dit och få de goda energier som jag så väl behövde.

Solen sken hela lördagen och hela söndagen regnade det. Det slutade lagom till att vi skulle börja packa ut i bilarna och åka hem. Jag känner att jag blir väldigt trött efter en hel helgs ”marknande”. Det känns som om jag blivit alldeles för lat och bekväm under det sista året. Nåja, snart ska man ju börja skotta snö och hacka is så då får jag väl röra på mig ordentligt. Så jag fortsätter vila tills dess. Så jag orkar menar jag. Tjohooooo!

Jag hoppas ni alla har goda dagar…….med eller utan ullänglar och tovade vantar

För mig är det viktigt med färg

29 Aug 2021 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , ,

Jag tittar mig runt i mitt hem och tänker att det är en röra av färger och former. Ibland kanske färgerna och formerna inte riktigt passar ihop men de är där ändå. För att jag vill det. Jag är beroende av färger i vissa sammanhang och får gåshud när kompisar som är ungefär tio år yngre än jag pratar lyriskt om att de vill ha ”hotellkänsla” i sina hem. Nä fy vale det vill då inte jag. Jag vill att mitt hem ska spegla min personlighet och inte vara ett hem som ska passa alla andras personligheter.

Jag har minnen från hela livet i mitt hem och gåvor och saker som jag och mannen gjort själva och de passar ju inte alltid färgmässigt ihop men kärleksmässigt passar de ihop som hand i handske. Jag vill ha det så för det är viktigt för mig och var viktigt för mannen också att man har en historia bakåt. Jag kan nog berätta något om alla saker som finns här och som får ta plats. Det är viktigt för mig. Nu finns det ju grejer som jag skulle vilja hiva ut fortare än kvickt men de får stå kvar tills jag hittat alternativ eller rättare sagt tills jag listat ut hur jag ska få ner dem för trappen.

Jag skulle alltså förtvina i ett färglöst hem med ett kök som ser ut som något taget ur Månbas Alpha och jag är bergsäker på att den som gillar det vit/grå/svart-färgade hemmet skulle få dåndimpen och ta sig åt hjärtat samtidigt som den kippar efter luft om den fick se mitt röriga omoderna men färgglada hem. Men vet ni vad det bästa är…… jo det är ju att vi får plats i tillvaron båda två. Var och en med sitt val av färger och liv. Vi är ju alla olika som personer och det skulle ju vara urtråkigt om alla skulle tycka lika. Vi får gå vår egen väg. Jag vill fortsätta våga vara omodern. Vara jag. Demokrati ni vet. Tjohooooooo!

Här ska ni få se några småsaker som jag njutit av färgmässigt nyssens

Visst sjutton är det väl vackert med äpplen och nektariner. Man äter ju med ögonen och jag tycker de här ser otroligt lockande ut. När jag var ung åt jag sällan eller aldrig frukt och var riktigt usel på att äta grönsaker också faktiskt. Numera så köper jag frukt och grönt minst en gång i veckan så det finns hemma.

Knall-chock-ill-rosa korta sockor fick jag av min dotter när hon och barnbarnet var här sist. Nog tusan blir man gladare av att ha dom här på sig till de grå och vitrandiga pyjamasbrallorna. Dottern hade köpt dem på Dollarstore och de sitter som berget på foten och har dessutom en liten uppgående flärp ovanför hälen som man kan dra i. Nu menar jag inte att de sitter åt så det svartnar för ögonen utan bara att de sitter stadigt på foten och vill inte krypa ner under hålfoten och lägga sig som en rul så man går som om man fått en sten i skon. Jag gillar rosa. Vardagslycka kan vara ett par kalasfina sockor.

Jag blev full i skratt när jag såg den här bilden faktiskt. Det här är väl en finfin kompromiss mellan färg och mindre färg. Jag är nog inte helt hopplös i alla fall. Det är barnbarnet som hjälpt mig att måla två kvastar som sedan ska lackas och slås ihop och efter det ska det träs på ett stickat överdrag i matchande färg. Kan tillägga att kvasten ser blå ut men är väldigt turkos. Min kamera är inte alltid helt överens med mig om hur saker och ting ska vara. Gissa vilken av kvastarna jag skulle välja om jag skulle ha en (kan viskande informera om att min kvast som står ute är riktigt lila).

Något som jag frossat i är alla dessa härliga tomatmixer. Så himla gott och eftersom jag är rund som en boll / snart lika tjock som jag är lång så får jag attacker mellan varven där jag faktiskt köper flera förpackningar tomatmix istället för glass eller en påse ostbågar med jalapenosmak, som f ö är min absoluta favorit. Jag skulle ju inte göra det bytet om jag inte gillade småtomaterna. Det är gott att ha när man tittar på tv eller sitter och läser och nog äter vi med ögonen också.

Äta med ögonen……..det gör jag inte när det gäller min absoluta älsklingsrätt……kokt fisk och äggsås. Finns ju inte tillstymmelse till granna färger i den maten utan tvärt om är det den mest blekfisiga mat man kan hitta men det struntar ögonen i för det är så himla gott. Mannen var expert på att göra äggsås så det är några år sedan jag åt just den här rätten. Tyvärr. Men man vet aldrig, rätt som det är så kanske jag också lär mig göra såsen lika smarrig. Man får inte kasta yxan i sjön.

Ja mina vänner detta var nog allt för idag från mig. Mina tankar har väl varit att vi är alla olika personer med olika personligheter, vanor och glädjor. Glädjor är då sådant som gör en glad. Någon blir glad av färg och någon annan blir gladast om den slipper starka färger. En är pedant och någon annan är slarvig. Någon gillar att städa men det gör inte jag. Tack och lov för att vi är olika för fy far ända in i baljan så urbota trist det varit annars.

Min önskan är att ni fortsätter vara rädda om er vare sig ni gillar färg eller inte. Fortsätt hålla avstånd och tvätta händerna. Det räcker långt och vi har nog en lång väg kvar än innan det här är slut. Ge inte upp utan häng i för vi har mycket kvar som vi vill göra. Eller hur?

Hoppas ni alla har en fin söndag………………med eller utan tomatmixar och sockor

Men blir det aldrig klart?

12 Nov 2020 13 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Marknadsgrejer Etiketter:, , ,

Nä, det ser inte så ut men något lite har hänt i alla fall. Jag fick ju inte loss två av listerna, de två längsta, för spikarna satt på ena sidan bakom rören och på den andra sidan straxt till vänster om rören men bromsades av andra spikar som tydligen kom från sovrumsväggen. Väldans långa spikar. För att kunna få bort listen så behövde jag korta den för att då kunna dra den uppåt mot väggen under handfatet och ut på andra sidan och där dra den utåt golvet för att få loss den. Något annat sätt fanns inte eftersom det var en och en halv cm mellan rör och list. Så här gjorde jag

Ni ser listen uppdragen mot väggen till vänster. Jag drog ner den lite och satte foten under och drog ut den lite från väggen med vänster hand och så sågade jag med högerhanden med sågen ni ser längst ner här i bild. Jädrans obekväm ställning kan jag lova men nu var jag förbannad för att det alltid ska vara så himla svårt och eländigt när man ska ta sig för med något. Nu jääää……….

Jag sågade av listen och kunde dra den upp mot väggen och under handfatet och voilá

Så där ja. Men så upptäckte jag två spikar som jag inte har en aning om var dom kom från men som stack ut från väggen till vänster om rören och en satt i lilla väggen vid dörrposten. Jag är ganska stark i armarna men det här gäller på händerna och dom är ju inte vad dom har varit. Jag tog i allt vad jag orkade och flera av mina muskler i vila undrade om jag hade blivit helt vansinnig. Trots detta fick jag alltså inte bort spikarna som stod ut från väggen ungefär 1,5-2 cm. Då gick jag ut och stängde dörren om hela rasket och öppnade inte förrän dottern och barnbarnet var på besök en vecka efter. Då tog barnbarnet hammarklon och drog ut den ena spiken. Han fick verkligen använda alla sina tränade muskler för den satt som berget men ut kom den till sist. Den andra spiken kunde han vika ner och få in längs kanten under väggbrädan.

Detta är då dagsläget just nu. Jag har ju färg och roller och allt som behövs för att fixa väggarna men jag har ju också så vansinnigt mycket annat att göra som är roligare. Sticka och virka t ex. Läsa är också kul. Joxa med garner är ännu roligare och lösa korsord är jätteskojsigt. Klättra på stege på en liten toa är inte vad jag kallar jättekul men jag blir ju tvungen till sist. Tur att man har ett badrum med toa nerpå eller också är det otur för hade jag inte haft det så hade den här toan varit klar i ett nafs. Hellre det än att behöva sk*ta i en hink på altanen till allmän beskådan.

I helgen är det F1 igen. Jipppiiiiii! Då laddar man upp med smaskens, garn och stickning. Den som kan gissa vad jag stickar på här vinner en gratis fotvandring till valfri garnaffär.

Ja där sitter man välekiperad, iförd pyjamasbyxor och strumpor mitt på blanka eftermiddagen och till höger ligger det två halsdukar och en mössa som jag skulle fästa trådarna på om jag tröttnade på att sticka. Nu är både mössan och halsdukarna hos Slättmissionen i Skara och den röda stickningen är klar men jag ville visa hur det kan se ut under F1-lopp i det Karlssonska residenset. Tidigare i bloggen har ni ju fått se hur jag skalar och hackar morötter på utdragsskivan framför tangentbordet under ett F1-lopp. Det gäller att ligga i som en utter (om det nu inte handlar om lila minitoaletter för där finns det inget som påminner om något slags uttrande).

En som i alla fall lyckas bli klar med saker och ting är ju dottern. Här har ni ett gäng igelkottar som hon virkat och hade med sig. Det ska bli marknadsgrejer. Tur att någon ser till så att det kommer att finnas lite nytt på bordet när det äntligen är dags för marknad igen.

Jag kom på att jag har ju fint garn i en byrålåda som jag köpt för att sticka trekantssjalar av och ta med ut på marknad. Jag har ju även garn till pannband. Hmmm, jag kanske ska ta och göra ett mellanstick med en sjalstickning någon dag. Jag hade ett annat mellanstick här när jag kände att det blev lite segt med bara mössor och halsdukarna. Resultatet av det kommer i ett annat inlägg.

Jag hoppas ni alla är väldigt försiktiga och rädda om er. Jag har tidigare sett hur det börjat slarvas mer och mer med avstånd och så kom då coronan tillbaka med full kraft och nu är det lite bättre igen med avstånd och hänsyn. Vi ska ju vara rädda om oss och om varandra. Det här kommer att ta slut en dag men det gäller att inte tröttna på att vara försiktig och tro att det drabbar inte mig.

Nu när det är höst och mörkret sänker sig över oss så tycker i alla fall jag väldigt mycket om att tända ljus. Jag har ju två olika ställen i köket där jag tänder ljus för mannen och nu ser det så ombonat och fint ut när något av ljusen är tända. Det känns på något sätt som en bro mellan mig och evigheten. Det är fint och känns tryggt.

Jag hoppas ni alla har en fin novembermånad……med eller utan igelkottar

Hur fasen gräver dom…..och så lite garn

04 Okt 2020 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , , , , , ,

Ibland funderar man på hur fasen saker och ting kan gå så jädra fel hela tiden. Jag bor i ett radhusområde byggt 1965 med 10 längor och nu har det under en tid grävts något som gott och väl liknar skyttegravar utefter ena kortsidan på hela husraderna. Så man kommer bara ut åt ett håll från längorna. Det grävs för att fixa till så att man med lite tur efter 33 års boende här äntligen ska få kallvatten i kallvattenskranen och att andra ska få bättre värme i sina lägenheter. Förmodligen är det väl en del pyssel med det för här må ni tro att det händer grejer. Dock bara i den längan jag bor i. Ni kan ju få en liten titt på själva utgrävningen. Till vänster uppe på väggen sitter elskåpet till vår länga och till höger utanför avspärrningen på andra sidan sitter det kommunala skåpet. Bara så ni vet. Hukande bakom kravallstaketet till höger kan ni se en liten figur med näsan i kommunens elskåp. Den el-kille föreningen anlitar fick hålla till på hitsidan mot husväggen och husets elskåp. Ditt o mitt o vi o dom. Ibland är det inte lätt att veta vem som ska göra vad. Man kan tycka att en gubbe kunde vara i båda skåpen men det kanske inte är värt att man lägger sig i det man inte begriper sig på. Men jag kan ju få tycka. Ju.

På mindre än tre veckor lyckades dom med att gräva av bredbandskabeln och några dagar efter det så var det någon som ”trampade ur” elkabeln. Det räcker inte med det för en dag hade vi helt plötsligt inget vatten för då hade dom grävt sönder en vattenledning så det stod som en jädra gejser (fast med kallvatten) ute på stora allmänningen. Det räckte inte med det för några dagar efter det så var det dags att gräva/trampa ur bredbandskabeln. IGEN! Då rinner sinnet till för den mest lugna människa jag känner och det undrar jag inte på. Själv funderade jag lite på om dom haft någon slags utlottning på något ställe och första pris var att få gräva med grävmaskin på vårt område. Det var i vilket fall inget förstapris för oss och man funderar på hur i jösses det kan gå så fel med det mesta. Det kändes inte särskilt proffsigt faktiskt.

Nu är dom ju inte klara än med gräverierna och isoleringarna så man har hjärtat lite i halsgropen vareviga dag. Vi höll på att få spatt här när dom trampade ur 3-fasen. En granne hade inget lyse nerpå och ingen tv, jag hade fungerande tvättmaskin, lyse och tv nerpå men frysen och spisen funkade inte, en annan hade fungerande spis och frys men inget lyse nerpå så det var lite olika hur man drabbades av just den grejen. Nu håller vi alla tummar och tår för att dom ska lyckas slutföra och sedan lägga igen dikena utan större missöden. Jag blev påmind om att vardagslycka faktiskt kan vara att ha både el, vatten och bredband……samma dag. De’ ni.

Ja vi ägnar oss åt olika slags fjärrvärme jag och kommunen men jag kan dock inte ställa till sådana här eländen med min och det känns tryggt att veta.

Då övergår vi till något mycket roligare. Nämligen garn och ofarlig fjärrvärmehantering. Jag stickade remsor av olika rosa garner som jag fått från vännen C. Ibland när jag har ont i tassarna av artrosen så är det toppen med mina små stickningar för dom blir ju inte så tunga. Remsor funkade bra. Nu är filten klar och ska väl iväg till något bra ställe. Förmodligen till Slättmissionen men jag ska se till så att jag får ihop 2kg innan jag skickar.

Dottern har tålamod och som är rapp i tassarna och gärna picklar med smått hade med sig den här lilla figuren när hon och barnbarnet var här sist. En liten kul typ som jag blev förtjust i. Ni ser den på filten här ovan och här kommer en närmare bild

Som sagt, hon är flink i fingrarna och kommer ofta på jättekul saker som hon sätter sin egen prägel på och som då blir hennes egen design. Jag själv skulle förmodligen inte få ihop en sådan här kotte om så livet hängde på det för jag har varken det huvudet (för mönster) eller dom fingrarna. Då är det tur att man kan göra olika saker och glädja varandra. Dessutom ska det nog få följa med några små kottar ut på kommande marknader. För den tiden kommer när vi åter kan röra oss fritt och ledigt och inte hela tiden vara rädda för att komma för nära. Så dotra har lite tid på sig att tillverka några fler kottar.

Jag har ju egentligen inte tid med så mycket annat än att sticka eftersom jag har så mycket fint garn att tillgå. Det är ju kanonkul att kunna plocka med sina garner och tänka på vad man ska göra med dem. Ibland blir man ju tvungen att släppa stickorna och göra andra saker men om jag får välja mellan att t ex dammsuga, damma eller joxa med mina garner och sticka vad tror ni jag väljer.

Idag är det grått och regnigt och då är det ju toppen att kunna ägna dagen åt sin hobby istället för att vara ute och skrapa valda delar av verandan som behöver målas på lite bättre eller att vara ute och städa i boden som är proppfull av 33 års ekorrande. Jag trodde vi skulle hinna gå igenom den i somras barnbarnet och jag men så kom ju det här coronaskruttet och rörde om i tillvaron så vi spar det till nästa sommar. Då jädrars. Jag har dock plockat ut en och annan grej därifrån under tiden och varje gång så blir jag förvånad över att dessa grejer alls har blivit inpulade och sparade i boden. Jag är väl inte direkt någon hoarder men väl en ganska stor ekorre. Den som spar han har och saker och ting kan komma till användning. Joråsåatt men det mesta av skräpet man ekorrar undan kommer aldrig i hela livet till användning utan står bara där i typ 33 år och är så dammiga och skitiga så man knappt ser vad det är.

Något skojsigt har dock inträffat och det är att jag faktiskt lyckats med vissa saker som jag tidigare angivit att jag gett upp hoppet om uppe på lila toan. Det kommer i nästa inlägg tillsammans med lite annat.

Hoppas ni alla har en härlig söndag……..med eller utan rosa igelkottar

Åhej…….nu tar jag nya tag igen

09 Sep 2020 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Vardagslycka Etiketter:, , , , , , , , ,

Precis när jag nästan beslutat mig för att sluta blogga eftersom åren gjort att det blir längre och längre mellan varje inlägg och jag tappat farten och rytmen i skrivandet så dyker det upp ett mail ifrån en kvinna som följer bloggen och skriver så fint och som gör mig så glad och som får mig att känna lust och glädje i att skriva. Vilken vardagslycka. Tack snälla L för det jättefina mailet.

Den här pandemin har ju gjort att man är mer hemma och inne och det händer inte särskilt mycket och det kanske man ska vara tacksam för i dessa tider. Man lunkar på. Jag trivs ju med att lufsa omkring lite för mig själv men jag märker ju hur väldans lite det blir gjort trots att jag har så mycket tid. Jag väljer ju gärna bort tråkiga och besvärliga grejer för att istället ta fram stickningen eller läsa eller göra något annat skojsigt.

Nu har jag i alla fall tagit tag i det där med min lilla lila toalett en trappa upp. Jag har fått tag på en golvläggare som ska fixa golvet och lägga våtrumsmatta upp mot väggen och förhöja tröskeln. Dock finns det ju som vanligt ett litet men och i det här fallet är det att jag först ska riva bort listerna och måla väggarna. Sedan kommer han och fixar och trixar. Så jag behöver bara gå upp och ta tag i kofoten och börja bända och sedan upp med färgtråget och rollern och en pensel och sätta full fart. Jaaaa, jag ska. Snart. Jättesnart. Fortsättning följer i detta ämne.

Ni som läste förra inlägget blev ju varse om monstret i toan. Samma dag eller dagen efter så såg det ut så här när jag fällde upp locket

Nu har ni fått se hur dom parkerar sig och ligger i bak(!)håll. Så nu över till något roligare och trevligare.

Ni såg ju de stora lakansrullarna som jag lämnade iväg till min kompis G. Nu har jag fått tillbaka dem och paketerat och skickat ett hundratal (2 kg)till AFFC för vidare befordran Gambia och en liten sjukstuga där. Det finns ungefär lika mycket kvar men den sista leveransen kom så sent så den hann inte med innan tiden gick ut för den här insamlingen. De lindorna kommer att gå till en annan insamling som är ”tidlös”. Visst är det fantastiskt att gamla slitna lakan kan bli till något så bra som lindor som kan vara till hjälp i sjukvården.

Det mesta cirklar ju runt välgörenhetsarbete nu under pandemin när man inte kan flyga och flänga lite som man vill. Här är små små filtar som jag skickat till obduktionsavdelningen på Karolinska för att användas vid kistläggning av väldigt väldigt små bebisar. De är virkade i tekniken C2C, corner to corner eller som vi säger på svenska hörn till hörn och de första jag gjorde. Det var kul men nästa gång ska jag använda mig av grövre virknål men i det här fallet ville jag inte ha ”insyn”. Här kommer en länk till sidan jag använde mig av för att lära mig tekniken.

Ytterligare en vardagslycka damp ner hos mig hel oförhappandes. En av mina grannar som fått vattningshjälp ett par dagar när solen sken som mest och hon var på utflykt ringde på och gav mig det här, 15 vardagslyckor paketerade i ett gult sommarpaket.

En som legat i som en rackarns utter är dottern som förra helgen när vi sågs hade med sig 38 stycken fruktnät som hon virkat. Jag kommer att ha fruktnät till marknaderna i eviga tider. Men vad gör det, rätt som det är så kommer marknaderna igång igen och då är det väldans bra att ha grejer på lager eftersom jag själv inte tillverkat en endaste marknadsgrej sedan coronan bröt ut och det blev stopp på allt. Nu är ju dottern över trettio år men visst kan man väl räkna det här som barnarbete för hon är ju i alla fall mitt barn. Flink i fingrarna är hon tösen. Jag blir faktiskt jätteglad när jag tittar på den här högen med färgglada virkade fruktnät. Så mycket roligare att bära hem sina äpplen eller potatisar i ett rosa eller turkost nät.

Nu ska vi se om jag kan komma igång med bloggandet igen och göra inlägg lite oftare för det är ju ändå så himla kul med bloggeriet.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin onsdag……..med eller utan Piggelin.

Livet på sparlåga är helt ok

12 Jul 2020 10 kommentarer

av Bibbis blandning i Garn Etiketter:, , , , , , , , , , , ,

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Julmarknad i Westerqvarn

07 Nov 2019 3 kommentarer

av Bibbis blandning i Betong, Jul, Livet, Marknadsgrejer, Second hand/Återbruk, Stickning Etiketter:, , , , , , ,

Hej och hå, nu är julmarknaderna igång. Vi ska bara stå på tre stycken och det räcker gott och väl. Först ut är alltid den fina marknaden i Westerqvarn där vi stått i många år. Tänk er själva en gammal kvarn som är proppfull med hantverk och hantverkare. Det är en så härlig miljö.

I år fick vi stifta bekantskap med den nya generationen hantverkare och det var kanonkul och man blir glad i hela kroppen av att se att det kommer unga starka tjejer och killar som tar över stafettpinnen. I det här fallet var det några tjejer från Grillska gymnasiet som driver ett företag som ett gymnasiearbete. Härliga, glada och trevliga tjejer som slagit sig på att tillverka betongtomtar i olika storlekar. Länk till deras facebook. Lycka till tjejer och heja er!

DSCN0398.JPG

Nästa kvinna på tur är Elin Eliasson med sina vackra ljusfat av retroporslin. Jag känner igen fat som min mormor hade och som min svärmor hade. Jag blir så lycklig när jag ser att det gamla tas tillvara och används på nytt. Slit och släng är inget för mig.  Länk till hennes facebooksida.

DSCN0401.JPG

Sist ut är Ann Margret Olofsdotter med sina vackra lovikkavantar i alla möjliga storlekar och färger.

DSCN0403.JPG

Hon gör också änglar i olika utföranden och näverhus med små tomtar och knytt. Jag tog ett kort på ett av husen men det blev ett riktigt uselt kort så det är något jag får visa i ett annat inlägg.

Själv hade jag ju mitt stickade och virkade men tog även med några kransar jag gjort och några små hyacintarrangemang i små krukor.

DSCN0393.JPG
DSCN0392.JPG

Ja å’ så älgen förstås

DSCN0396.JPG

Det var en jättehärlig helg som tillförde mycket goda energier och nya krafter. Nu är det bara att jobba på och ligga i som en jädrans utter för att få ihop lite mer grejer till nästa marknad som inte är förrän i december. Voj voj det är vådan av att sälja bra, man får det snejsigt till nästa marknad.

Jag hoppas ni alla har det finfint…….med eller utan betongtomtar o älgar

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag