Ja här går jag och duger

DSC03773.JPG

Visst är det väl en underbar liten tänkvärd tavla i all sin enkelhet. Den är gjord inom dagverksamheten inom Eskilstuna kommuns omsorg. Visst är det väl så det ska vara, att vi alla duger precis så som vi är. Det viktigaste är att man gör så gott man kan och försöker vara en god människa. Jag tror faktiskt att man oftast är sin egen bistraste kritiker och tror att man är sämre än vad man är. Jag köpte faktiskt några sådana tavlor på Kan & Vill och hade med mig ett par ut på marknad för jag tyckte meningen och innebörden var kanonfint. Klart och koncist. Japp, här går jag och duger så de’ så!

En annan variant på finfint budskap är väl den här

DSC03774.JPG

Och visst är det väl så jädrans busenkelt. Egentligen. Det man gör för någon annan behöver inte vara så märkvärdigt. Inte extravagant och dyrt utan ibland räcker det faktiskt med att ge av din tid och ditt hjärta.

Nu till något helt annat men lika härligt. Vardagslycka mina vänner är när man traskar omkring och hittar ett sådant här vackert träd i november. I stort sett inte några löv kvar men de julröda äpplena lyser så fint. Hoppas dessa kan mätta många hungriga pippisar.

DSC03769

Har man inga träd att tillgå så kan man hänga vackra saker som lyser upp tillvaron i en lyktstolpe. Det är kommunen som ett led i att försöka göra staden ljusare och tryggare varje år har en ljusfestival. Tyvärr så varar den bara några dagar och sedan får man traska omkring i ”mysbelysningen” och dunklet. Några saker blev visst kvar efter den här gången bl a dessa fina ljushjärtan som jag tror är kanonfina i mörkret.

DSC03770.JPG

Under ljusmanifestationsdagarna satt det också sådana här saker i några träd. De såg ut som gigantiska spindelnät och de ljussattes på kvällen. Jag tyckte dessa var häftiga redan på dagen så det måste ha varit kanoners i mörkret.

DSC03766.JPG

Ja nu är det slut på de granna bilderna för nu ska jag faktiskt gå och göra något som ni ska vara väldigt tacksamma för att ni slipper se bilder av på bloggen nämligen skruva isär rören under handfatet i badrummet och dra ut den gigantiska hårslafsäckelpäckelgrejen i storlek som ett marsvin som sitter där. Fy den hin håle så läskigt det är men det är ju ändå snart gjort.

Men hörrni, ska vi inte komma överens om att vi fortsätter gå omkring och bara duga. Varenda dag. För det är ju så det är. Vi duger!

Hoppas ni har en kanondag……..med eller utan stopp i avloppet

 

 

 

 

 

 

Sport, dyr tvätt och dyra äpplen

Jag och sport är ju två saker som sällan möts och trivs tillsammans om det nu inte gäller F1. Då är jag på tå och försöker att ha stenkoll. Jag tycker det är fantastiskt spännande. När kvalet till Ungerns GP började och jag bänkade mig, lutade mig tillbaka och skulle njuta av spänningen då blev jag hungrig. Varför blir man alltid hungrig eller kissnödig när det absolut inte passar?  Vem fasen har tid att stå och laga mat när det finns killar som kör wheel to wheel i 300 km/tim och kör om så det visslar i knutarna.  Inte jag.

När det kändes lugnt så rusade jag ut i köket och tog fram en  burk fiskbullar i räksås, en kastrull med vatten samt en liten påse potatis och potatisskalaren.  Allt utom fiskbullarna fick följa med in till tvn och datorn. Sen var det bara att börja jobba

DSC03454.JPG

Det går kalasfint att skala potatis samtidigt som man kollar F1. Sedan är det bara att rusa ut och sätta på pärerna och efter det värma fiskbullarna. Tjolahopptjolahej. Smidigt och bra.

Jag försöker ju ibland lura i folk att jag är sportig men det är sällan någon går på det. Sist var det när jag köpte mitt livs första moderna gympadojor som jag redovisade i ett tidigare inlägg.  Här nedan gör jag ett nytt försök med att verka sportintresserad. Undrar f ö var i jisses jag fått handduken ifrån.

DSC03452.JPG

Ja och så var det då dags för det där med särskrivningar. Särskrivningar och felaktigt användande av dem och de får huden att krulla sig på mig. En del tycker inte att det är så noga med språket och hävdar att det är ok med särskrivningar. Det tycker inte jag för det kan ju bli väldigt fel. Här kommer ett exempel:

En mörk hårig sjuk sköterska………..när det egentligen skulle stå En mörkhårig sjuksköterska.  Det är ju två helt olika meningar med olika innebörd.

När jag var ute på cykeltur häromdagen så såg jag den här reklamen. Den kan ju inte ha varit billig att få gjord så man önskar ju att någon hade sagt till om att man inte bör särskriva för då får oftast orden annan innebörd.  Hand tvätt……..eller handtvätt. Det är frågan.

DSC03442.JPG

Jag ska nog inte köpa något äpple på Willys för det tyckte jag var i dyraste laget

DSC03447.JPG

Dagens vardagslycka är väl den iskalla melonen som jag skar upp och åt till tv-tittandet. Har man 28 grader inomhus (för några dagar sedan) så smakar det gott med något saftigt och kallt. Tack snälla A-M för omtanken. Igår fick jag en färsk ananas och ytterligare en melon så nu kan jag kalasa ordentligt.

DSC03467.JPG

Vädermässigt har det ju varit ganska likt en normal svensk sommar under en halv vecka. Sol och regn och sol och moln.  Det är ok och man känner att kroppen lugnar ner sig. Nu såg jag till min stora fasa att under onsdagen och torsdagen så ska det bli 30 grader igen och jag känner mig nästan gråtfärdig bara av vetskapen.  Jag vill inte. JAG VILL VERKLIGEN INTE. Jag orkar inte med mer extremvärme. Vi har ju haft över 33 grader här tidigare och det var väl gränsfall för vad man tålde.  Det räcker nu. Jäklar att det inte funkar med att man blir tjurig och vägrar. Nä, värmen kommer likt förbaskat och jag kommer väl att tillbringa en väldans massa tid i mitt lilla badkar med kallvatten.  Jag har väl snart slitit ut emaljen med det här eviga badandet. Jag får väl vifta lyckligt med tårna när jag ligger där och glötar och vara tacksam för att jag faktiskt har både vatten och badkar till hands.

Jag hoppas ni alla mår bra………med eller utan kall melon och särskrivningar.

Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Hoppsan…….så det kan bli

I somras fick jag en potatis av min granne A-M. Det var inte vilken potatis som helst utan den var formad som ett perfekt hjärta. Den var så fin så jag lade den i en liten porslinsskål med blommor. Jag hade den stod framme på bänken men en dag ställde jag av någon anledning in den i skafferiet.

Tiden gick och det blev höst och vinter och nytt år. En dag när jag letade efter ett paket i skafferiet fick jag syn på något märkligt. Vad i jisse namn var det som såg så konstigt ut nästan längst bak i skafferiet. Som spagetti fast lila.  Jag plockade ut en massa saker och till sist hittade jag den lilla skålen med potatisen i. Den hade med tiden blivit mer och mer inputtad på hyllan och till slut helt glömts bort.  Så här såg den ut nu

DSC03170.JPG

Så nu är det bara att plantera. Undrar om de potatisar som den här ger är hjärtformade precis som ”sin mamma”.  Jag har f ö inte en susning om ifall jag kan sätta den redan nu eller om det är för sent eller om jag ska vänta. Jag är ju ingen odlare precis.

När jag promenerade hem ifrån lilla tanten en dag så hittade jag den här bilen på en sidogata. Den ser ut att hålla ihop med tuggummi, plastic padding och ståltråd. På ett sätt så såg den ut som skrot och på ett annat sätt såg den stolt ut. Stolt över att trots allt ha mäktat med att hänga med så länge.  Ägaren måste ha haft väldans roligt när han bit för bit lyckats få till det här kaxiga utseendet

DSC03205.JPG

Högtalare, starktonshorn och reservdäck på taket går säkert åt. Inne i bilen hängde säkert femtio wunderbaum i backspegeln. Jag kikade in och allt såg ut att var original inuti. Men slitet då.  Tittar man på bakfönstret så fanns det en del intressant läsning. Den skylt jag fastnade för och fann trolig var denna: Jag gasar tills det rasar. Just den profetian är nog inte svår att uppfylla. Men nog sjutton stod jag och småskrattade för mig själv när jag läste skyltarna. Man är lättroad.

DSC03206.JPG

Jag tänkte lägga till en vardagslycka så här på sluttampen men kom på att de två översta bilderna faktiskt symboliserar vardagslycka för jag blev så glad av bägge två och det är väl lycka när man hittar det lilla extra som glädjer en extra.  Men jag ska lägga till en vardagslycka till i alla fall. Jag fick blommor av min dotter häromsistens. Det blev så fint på bordet och de höll sig i fjorton dagar. När de började se lite trötta ut så klippte jag  ner och formade om och kände mig nästan som en tant med gröna fingrar. Vilket jag verkligen inte är. Men glad blev jag för buketten.

DSC03186.JPG

Jag hoppas ni har en kanondag just idag…….med eller utan kaxiga rostiga bilar

 

 

Konstverk i naturen och inomhus

Nog är det fantastiskt hur vacker vår natur kan te sig ibland. På väg till ”lilla tanten” så går jag över ett friluftsområde som har både skog och stora gräsmattor. Precis vid gångstråket såg jag den här vackra kombinationen av sten, mossa, blad och is. Det är fint att mossan håller sig grön året runt medans allt annat vissnar, mörknar, multnar och ser ut som skrutt.

DSC03106.JPG

När jag var på besök hos lilla tanten så hade hon en stor vas med tulpaner i blandade färger. Nu hade bladen blivit fula och missfärgade så jag bestämde mig för att skala av alla blad, korta stjälkarna och ställa bara blommorna i en vit kruka. Tänkte att då skulle själva blomman hänga med lite längre.  Sedan hampade det sig så att det tog en och en halv vecka innan jag kom tillbaka och då såg krukan med tulpanerna ut så här. Ett helt fantastiskt konstverk. Jag minns inte vilken konstnär det var som sa att folk var konstiga som kastade tulpanerna när de var vissna för det var ju då som de var som allra vackrast. Se själva, nog är det ett vackert konstverk

DSC03159.JPG

När jag promenerar till affären så brukar jag gå smågatorna ner till Hemköp. Det är alltid skoj att se vad folk har i sina trädgårdar och ofta blir man inte ett dugg besviken. Här ska ni få se ett mysko träd. Jag fattar faktiskt ingenting. Växer det så av sig självt eller får det hjälp att formas? Ja jisses om ingen av er vet får jag väl ringa på och fråga eller passa på att fråga i sommar när folk är mer ute på sina tomter. Men visst är det väl ett lattjo träd

DSC03146.JPG

Något jag förstår mig på det är vardagslyckor och gula tulpaner. Här kommer vackra gula tulpaner som jag fick av min granne A-M.

DSC03117.JPG

Nog är livet fyllt av vackra spännande saker bara man tittar tillräckligt noga. Det gäller att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Ge sig tid att se sig omkring. Att låta ögonen leta efter det där lilla extra. Jag tränar på det hela tiden.

Hoppas ni alla har en härlig kylig dag………..med eller utan naturliga konstverk.

Jag är en ganska stor fåntratt

Jag är av naturen en ganska kaxig och bredkäftad person. Det är sådan jag är. Dock finns det situationer där jag krymper och blir som en fingertutt/Tummelisa/tre äpplen hög.  Jag talar alltså om tandläkaren eller besök hos läkare där det ska tas blodprov i fingret eller rör med blod ur armvecket.

Jag är ju utbildad undersköterska och har inga problem med att sticka andra men om någon ska sticka mig….DÅ…..kommer saken i ett annat läge. Det är då den bredkäftade kaxiga kärringen är som bortblåst och kvar sitter en gråtfärdig femåring, typ.  Nu är jag den första att erkänna att de flesta femåringar är bra mycket modigare än vad jag är. Absolut.

Jag börjar svettas, berättar att jag tycker det är obehagligt och om det är möjligt kan jag snälla få ligga och ta proverna ifall jag svimmar? Det är bedrövligt hur jag blir.  Jag var på vårdcentralen för ett par veckor sedan och för att avleda ångesten vid provtagningen så började jag paddla med fötterna som en jädra orgeltrampare, pilla och joxa med draperiet som skiljer båsen åt. Jag gick till och med på att en av sköterskorna skulle sjunga lite *S*.  Men för farao, det är ju galet.  Men det skulle bli galnare.

Jag är alltså sextiotre (63) år. Uppför mig som en småunge och detta medföljde då att jag den här gången blev behandlad som en småunge. När allt var klart och jag faktiskt hade överlevt den här provtagningen också om än inte på ett hedervärt sätt så kom en av syrrorna fram och frågade om jag ville ha ett klistermärke. Precis som dom ger till barnen. Så klart jag ville ha ett klistermärke när jag enligt eget sätt att se på saken överlevt det här svåra så ville jag givetvis ha en medalj. Den här valde jag

DSC02669.JPG

Jag vill påpeka att syrran som erbjöd märket känner mig sen tidigare och vet hur jag är och vi skrattar åt det tillsammans så det var med glimten i ögat hon erbjöd mig märket.

När jag kom ut från provtagningen träffade jag en kille som jag känner sen gammalt. Jag visade stolt upp mitt klistermärke och frågade om han också brukade få sådant när han var klar. Han höll på att skratta på sig och trodde mig nästan inte när jag sa att jag fått det på provtagningen. Nu känner han mig väl och vi skrattade tillsammans åt mig och mina tillkortakommanden. Men handen på hjärtat……visst är det väl enklare om man kan skratta åt sig själv och sina egenheter. Det måste vara svårt att låtsas vara någon som man inte är. Man får faktiskt lov att vara livrädd för fåniga saker fast man är vuxen. Man måste inte alltid vara den som är modigast, starkast och duktigast. Man får vara liten och rädd ibland. Det behöver man nog få vara.   Så jag är mäkta stolt över min provtagningsmedalj.  Himlars, jag glömde ju att visa det för barnbarnet (13 år) när han var här igår. Han skrattar nog gott åt sin knasiga mormor.

Vardagslycka är när vännerna A och B kommer förbi med färska ostfrallor och vi fikar tillsammans.

Vardagslycka är när närmaste grannen plingar på dörren och lämnar över en potatis som de tyckte att jag skulle ha.

DSC02633.JPG

Jag ligger efter med marknadsbilder och andra händelser så nu får jag rycka upp mig rejält. Men det är inte lätt att vara pensionist förstår ni. Tiden räcker inte till. Ibland har jag inte en aning om vart dagen tagit vägen. Tiden går fort och jag har faktiskt hittat en viss rytm i ensamlivet.

Jag hoppas ni alla har en riktigt bra måndag……med eller utan rädslor och klistermärken.

Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Tidigare äldre inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag