Dåndimpen, harskrank och trasiga lakan

Den här värmen tar knäcken på mig tror jag. Jag blir alldeles matt och orkar ingenting och jag får verkligen ta i med hårdhandskarna mot mig själv för att utföra det allra minsta.  Jag har ju alltid haft svårt med värmen men det känns lite som om det blir värre med åren. När det är 28,8 på skuggsidan och 30 på baksidan som ligger i halvsol då väljer jag att stanna inne där det ”bara” är 27 grader. Jisses.  Det är som vanligt till att blöta en sommarklänning och lägga i en plastpåse i kylen och ta på sig när det börjar närma sig kokpunkten för min arma kropp. Dessutom har jag ju mitt älskade badkar. Jag spolar i halvt med kallt vatten och sedan går jag och doppar mig där flera gånger om dagen för att sänka temperaturen. Men hujedamej för den här värmeböljan. Jag vill ha en vanlig gammaldags svensk sommar där det är runt 23-24 grader varmt. Det räcker. I alla fall för mig.  Men vi är olika. Jag har vänner och även en del grannar som älskar den här värmen och njuter i fulla drag av den. Det är tur att det finns något för alla. Snart kommer min tid. När det blir kallt som själva voj voj och näsan fastnar ihop när man sticker ut den för att kolla läget. Det gillar jag. Tjockt med kläder i lager på lager och sen ut i kylan. Som sagt, tur vi är olika och att det finns något för alla.

Precis när man svalkat av sig och känner sig ok så vänder det blixtsnabbt och svetten sprutar. Varför då undrar du. Jo när jag hade svalnat av och höll på att plocka med mina garner så blev jag tvungen att hastigt besöka damrummet. Upp med locket, ned med ändan, upp med ändan och gasta i högan sky för vem fasen vill ha en sådan här någonstans på kroppen och särskilt inte där han just hade varit och fladdrat.

DSCN1254

Jag har trälock och då är det ett mellanrum på en dryg cm upp till ringen och där måste den ha tråcklat sig in eller också när jag stängt locket. Jag har faktiskt ingen aning men den var där och antastade mig på ett mycket oanständigt och otrevligt sätt. Huvva! Om ni funderar på det andra djuret så är det ”sulpen” som dottern kallade sköldpaddan  när hon var liten. Den är mitt badsällskap och jag har ingen badanka som en viss kompis tror.  Den här bilden är tagen vid annat tillfälle för den jädra harskranken som  attackerade mig klarade dessvärre inte mitt våldsamma vrålande ninjaviftande med en handduk innan jag såg vad det var.

Eftersom värmen gör att jag svettas omåttligt så är det svårt att både sticka och virka så det ligger lite på sparlåga. Det har dock hänt att jag gått ut tidigt på morgonen på baksidan när det varit runt 18 grader och då satt mig och sticka bara för att njuta av den svala luften. Det har varit skönt att ha den stunden.  Kan jag inte sticka så finns det annat jag kan göra och som passar fint att göra ute innan solen kommer över på baksidan helt. Jag får ju lakan som folk inte vill ha längre. Det kan ju vara att de tröttnat på färgerna när det gäller påslakan och att de blivit slitna och gått sönder när det gäller underlakan. En del köper billiga lakan på loppis och lämnar till mig. Av dessa river jag remsor som är 8 cm breda av de vita lakanen och river tygblöjor 70×70 av de färgade överlakan jag har. På det sättet går allt åt och om jag måste klippa bort där det är hål så blir det kortare lindor eller tvättlappar av det som går att använda.

Varje lakans remsor rullar jag ihop till en stor rulle och nu i coronatider när vi inte träffas mina kompisar och jag så packade jag i ordning rems-rullarna och så kom kompisen G och hämtade dem. Det var sju lakan den här gången. 103 remsor.

DSCN1275

Dessa remsor rullar min kompis och fäster med en liten tejpbit och så får jag tillbaka dem och skickar dem den här gången till  AFFC (Aspeboda Foundation For Children) där de hamnar i en by i Gambia som har en liten sjukstuga.  Tidigare satt vi ju tillsamman och rullade lindor och språkade glatt men nu i coronatider så får vi p g a underliggande sjukdomar vänta med umgänget. Var sak har sin tid och om vi är rädda om varandra så kan vi snart ses igen.

Jag blev riktigt glad när jag för lite sedan fick en så fin sommarbukett av en granne. Det var små blommor från hennes baksida och de var så söta och somriga.

DSCN1301

Vardagslycka kan vara en liten rar bukett given med hjärtat. Vardagsolycka är att få en harskrank i………..*ryser*.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdag……..med eller utan små buketter av sommar.

Men vad fasen gör du här?

Jag hade dörren mot altanen öppen när det var skugga åt det hållet. Skönt att få in lite sval luft. Så ställde jag mig vid diskbänken  och donade och fick för mig att jag kanske behövde vattna lite på ett par blomster jag har står i kruka på altanen. Jag vänder mig lite och ska ta ett par steg till dörren och då ser jag den.

DSCN0223.JPG

Fy farao en gigantisk vårtbitare hade lyckats ta sig in och parkerat sig i persiennen. Jag försökte förklara för honom att bara för att han var en oväntad gäst kunde han inte vänta sig vare sig kaffe eller annat och eftersom han inte heller betalade hyra här så var han tvungen att gå hem till sig. Eller i alla fall ut. Det sket han i kan jag säga.  Jaha, när det inte går att snacka ut en mysko besökare vad gör man då? Jag var inte beredd att ta honom med handen och putta ut honom för dom bits dom där sakerna.

Fram med diskborsten och en handduk. Vad jag skulle ha handduken till är jag inte riktigt på det klara med än för jag trodde tydligen att jag skulle kunna peta ut odjuret med borsten och med andra handen hålla upp handduken framför så han inte fick för sig att fara upp i nosen på mej. I vilket fall så funkade inte den taktiken för handduken hängde ju som på en lessen dräng och gjorde ingen som helst nytta.

Peta, peta, peta. Försiktigt och sakta medans jag talade lugnande. Om det var till mig själv eller till det ignoranta odjuret som inte tidigare brytt sig om mina instruktioner om vilken sida av dörren han borde befinna sig på det har jag ingen aning om men truten gick som en lärkvinge.  Jädrar vad han knep sig kvar och så rädd jag var att göra illa honom. Jag vill ju inte på något sätt skada djur. Jo getingar men det är en annan historia.

Efter mycket försiktigt petande och viftande med handduken så lessnade odjuret och hoppade ut på altangolvet. Jag stängde dörren fort som bara rackarns. Jag såg hur han långsamt traskade iväg över golvet och försvann ur synhåll.

Det här besöket kändes nästan lika besvärande som då för nästan 40 år sedan då vi fick in en stor fladdermus i sovrummet 6 våningar upp i huset. Det var inte att leka med.

Nä jag föredrar sådana här rara husdjur som i o f s också kan bita ifrån när det inte passar.

DSCN0206

Jag kelar hellre med den här pälsbollen än med en enveten jädrans vårtbitarterrorist. Den här snygga killen heter Murre och sällskapade med min kompis T och mig i paviljongen när det var F1-lopp i Ungern. Som ni ser tröttnade han på både loppet och oss och tog sig en tupplur innan det var dags att gå ut och sätta skräck i övriga omkringboende kattor.

Hoppas ni har en kanonfin onsdag……med eller utan vårtbitarbesök

Bordet fullt + Bosse

Jag är ju lite seg med att få något ur händerna numera så jag försöker på olika sätt sparka mig själv i ändan för att komma igång. Jag kan lova er att det är inte helt lätt. Jag har ofta viljan men kraften saknas. Livet har blivit väldigt annorlunda sedan jag blev ensam. Jag saknar glädjen och drivkraften i att vara två och kunna bolla idéer och få hjälp med lite olika grejer. Nu ska jag göra allting själv och ibland infinner sig då en känsla av meningslöshet. Vi hade hantverket som ett gemensamt intresse och en stor glädje. Nu befinner jag mig ensam i det och ibland har jag svårt med motivationen och nya idéer växer inte upp som svampar i mattan precis.

MEN, jag jobbar ju hela tiden för att föra mig själv framåt. Sakta men säkert så fiffilurar jag på hur jag ska få fart på spelet igen. En variant som jag provade på var den här:

DSC04063.JPG

Jag fällde ner bordsklaffarna och lastade på grejer som behöver åtgärdas. Två kvastar i olika stadier av färdighet, två kvastöverdrag som det ska fästas trådar på, en liten bunt dukar som ska strykas samt kompisens gamla gökur som jag ska byta visare på och sedan lägga ut på Tradera.

Nu var min tanke att grejerna skulle få ligga på bordet tills jag var klar med vad som skulle göras med dem. Jättelistig idé. Tyckte jag ända tills jag kom på att det var torsdag och på lördagen skulle dottern och barnbarnet komma och äta.  Sucken som kom på fredagskvällen när jag fick flytta över hela rasket till kökssoffan för att kunna duka matbordet borde ha hörts över hela området. Så trött jag blir på mig själv.

Nu ligger alltså hela rasket (och några till)  i kökssoffan och glor surt på mig varje gång jag kliver ut i köket och jag väser lite ur ena mungipan……jaja jag skaaaaa. Nya tag. Endera dagen ska jag minsann visa er att jag visst varit i farten med gasen i botten och flera saker är färdiga och väntar på att få följa med på marknad i maj. Tjolahopptjolahej! Sakta går det men det tufflar i alla fall på åt rätt håll. Framåt.

När nu dottern och barnbarnet kom och vi hade ätit så skulle vi spela TP. Ett modernt TP. Vi har spelat det förut och det är jättekul men det går oftast dåligt för mig för jag har ingen koll på filmer, tv-spelsfilijox och en väldig massa andra konstigheter som hör till nutiden men det är jädrans kul med frågesport i alla fall. Normalt är jag en usel förlorare om jag tävlar i något som jag tror mig kunna vinna men i det här TPt förlorar jag med jämnmod eftersom det inte ens går att vinna med lite draghjälp av Bosse.

Dottern har en arbetskamrat som tillverkar små mystiska djur som ser helt vrickade ut men som man bara älskar ändå. Dottern beställde en sådan åt mig och han fick heta Bosse. Ögonen sitter inte riktigt där de ska, han är rufsig och tufsig, benen är skeva och han är jättesöt men en totalt urusel turgivare. Jädrans Bosse jag hade verkligen satsat på att han skulle hjälpa mig. Jag är dock säker på att han försökte i alla fall. Han får nog återgå till att bara vara märkligt söt och charmig.

DSC04067.JPG

Jag hoppas ni har härligt vårväder hos er alla och att de små vårtecknen gör er glada och fyllda av hopp inför framtiden. Det är inte långt kvar nu tills vi är kvitt alla bakslag och kan ta itu med våren och sommaren.

Jag hoppas ni alla har det fint…….med eller utan förlust i TP

Utflykt i snålblåsten

Nog är det väl vardagslycka att kunna packa matsäck i form av tre limpmackor med stekta ägg och ge sig iväg på utflykt med en vän. Hon hade hett vatten i termos med sig och både kaffepulver och tepåsar. Så där satt vi i solen och blåsten och hade det riktigt mysigt. Vi tittade ut över sjön där isen började mjukna och det kluckade efter strandkanten. Trots detta så var det en pojke och hans mormor/farmor som var ute och åkte skridskor men som tydligen letade efter en plats att gå iland. Nära oss kom dom inte för där var isen porös och det låg vatten uppepå isen.

DSC03987.JPG

Jag mumsade på mina medhavda mackor och hon åt sushi och vi konstaterade att vi hade det så bra som hipp som happ kunde styra upp en utefika tillsammans. Vilken härlig stund tillsammans med en fin vän. Vardagslycka mina damer och herrar.

DSC03986.JPG

På vägen hem visade hon mig det här trädet. Jag väljer att se det som ett hjärta. Nog är naturen fantastisk ibland.  Titta bara på alla löven som bildar en så vacker matta.

DSC03991.JPG

På hemvägen åkte vi in till en gårdsbutik som heter Solby gård och där köpte jag ägg som var kanonfina. De var dessutom rejält stora. Det var kul att gå i butiken som hade lite av varje. Det fanns potatis och grönsaker, saft, chips, olika oljor och inläggningar samt lite inredningsdetaljer. Den här mysko plåtkatten fanns att köpa också. Undrar var man ska ha en sådan. Lite läskig tycker jag.  Tack fina T för en härlig utflykt.

DSC03992.JPG

Nu går vi mot våren med stormsteg. Det blommar överallt av vintergäck, krokus och snödroppar och grannens rosbuskar är fulla av röda fina skott. Så nu är den snart här på riktigt…….våren alltså.  Den här vintern har ju varit skruttig och jag saknar arbetet i snösvängen för det är ju den som hållit mig igång under vintertiderna.  Tjock och präktig har ju ju varit länge men nu är jag ännu lite tjockare men lika präktig p g a att jag inte behövt skotta så mycket snö utan kunnat stanna inne och ägna mig åt att slita på kyl- och skafferidörrarna.

Vilken dag som helst så ska jag ta och låta någon cykelreparatör titta över världens bästa kompis, min cykel. Det är nog ett par år nu som jag bara kunnat använda 3:e växeln. De andra har gett upp. Men nu ska den få en välbehövlig översyn och rundsmörjning tänkte jag. Den är ju så bra att ha. Jag älskar min cykel för den tar mig precis dit jag vill utan att jag måste passa (buss-)tider och det är enkelt att ta sig fram överallt. Så den trogna plåtåsnan är verkligen värd lite extra kärlek och omsorg nu till våren.

Hoppas ni alla har det kanoners……med eller utan förvårliga utflykter.

I sista minuten

Jag brukar ju av någon underlig anledning varje år trampa upp ett hjärta i snön. Barfota. För några dagar sedan när det efter en längre tids plusgrader ramlade ner lite fin nysnö så kom jag på att jag faktiskt inte gjort något hjärta den här vintern. Med andra ord var det här kanske sista snön för året så det var verkligen dags att sätta fart. Så det var bara av med strumpor och skor och ut på altanen och här har ni årets hjärta.

DSC03954.JPG

Det blev lite snett och krokigt men det är från mig till er alla som tittar in här.

Något betydligt varmare och mojsigare var det när jag och dottern blev bjudna på hemlagad mat av barnbarnet. Han fick en kokbok av sin mamma i julklapp och nu provar han olika recept på oss. Mums! Han gillar att laga mat och för min del får han gärna stå för matlagningen när vi ses. Den här gången blev det grönsaker, kalkonbacon, matlagningsgrädde, sweet chili sås och äggnudlar. Jädrar i min lilla påse så gott det var. Vardagslycka i en stor kastrull.

DSC03951.JPG

En annan vardagslycka kom i form av de vackraste tulpanerna. Tack snälla A-M.

DSC03945.JPG

Lite nytta har jag faktiskt gjort också. Ja då menar jag inte städning och sådant utan sånt som jag tycker är mycket roligare och viktigare än just städning. Handarbete.  Jag fick för en evighet sedan grönt tjockt bomullsgarn skickat till mig av min vän C. Riktigt tjockt, som ljusvekegarn ungefär. Hon hade fått tag på det garnet på Erikshjälpen. Det är kanon med återbruk och garnet  är perfekt till bindor. Så de här ska få åka med mammapaketen ihop med tygblöjor gjorda av gamla lakan till Slättmissionen tror jag.Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa. Att kunna göra goda saker och underlätta livet för någon.

DSC03944.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan kalla fötter och tulpaner.

 

Ja här går jag och duger

DSC03773.JPG

Visst är det väl en underbar liten tänkvärd tavla i all sin enkelhet. Den är gjord inom dagverksamheten inom Eskilstuna kommuns omsorg. Visst är det väl så det ska vara, att vi alla duger precis så som vi är. Det viktigaste är att man gör så gott man kan och försöker vara en god människa. Jag tror faktiskt att man oftast är sin egen bistraste kritiker och tror att man är sämre än vad man är. Jag köpte faktiskt några sådana tavlor på Kan & Vill och hade med mig ett par ut på marknad för jag tyckte meningen och innebörden var kanonfint. Klart och koncist. Japp, här går jag och duger så de’ så!

En annan variant på finfint budskap är väl den här

DSC03774.JPG

Och visst är det väl så jädrans busenkelt. Egentligen. Det man gör för någon annan behöver inte vara så märkvärdigt. Inte extravagant och dyrt utan ibland räcker det faktiskt med att ge av din tid och ditt hjärta.

Nu till något helt annat men lika härligt. Vardagslycka mina vänner är när man traskar omkring och hittar ett sådant här vackert träd i november. I stort sett inte några löv kvar men de julröda äpplena lyser så fint. Hoppas dessa kan mätta många hungriga pippisar.

DSC03769

Har man inga träd att tillgå så kan man hänga vackra saker som lyser upp tillvaron i en lyktstolpe. Det är kommunen som ett led i att försöka göra staden ljusare och tryggare varje år har en ljusfestival. Tyvärr så varar den bara några dagar och sedan får man traska omkring i ”mysbelysningen” och dunklet. Några saker blev visst kvar efter den här gången bl a dessa fina ljushjärtan som jag tror är kanonfina i mörkret.

DSC03770.JPG

Under ljusmanifestationsdagarna satt det också sådana här saker i några träd. De såg ut som gigantiska spindelnät och de ljussattes på kvällen. Jag tyckte dessa var häftiga redan på dagen så det måste ha varit kanoners i mörkret.

DSC03766.JPG

Ja nu är det slut på de granna bilderna för nu ska jag faktiskt gå och göra något som ni ska vara väldigt tacksamma för att ni slipper se bilder av på bloggen nämligen skruva isär rören under handfatet i badrummet och dra ut den gigantiska hårslafsäckelpäckelgrejen i storlek som ett marsvin som sitter där. Fy den hin håle så läskigt det är men det är ju ändå snart gjort.

Men hörrni, ska vi inte komma överens om att vi fortsätter gå omkring och bara duga. Varenda dag. För det är ju så det är. Vi duger!

Hoppas ni har en kanondag……..med eller utan stopp i avloppet

 

 

 

 

 

 

Sport, dyr tvätt och dyra äpplen

Jag och sport är ju två saker som sällan möts och trivs tillsammans om det nu inte gäller F1. Då är jag på tå och försöker att ha stenkoll. Jag tycker det är fantastiskt spännande. När kvalet till Ungerns GP började och jag bänkade mig, lutade mig tillbaka och skulle njuta av spänningen då blev jag hungrig. Varför blir man alltid hungrig eller kissnödig när det absolut inte passar?  Vem fasen har tid att stå och laga mat när det finns killar som kör wheel to wheel i 300 km/tim och kör om så det visslar i knutarna.  Inte jag.

När det kändes lugnt så rusade jag ut i köket och tog fram en  burk fiskbullar i räksås, en kastrull med vatten samt en liten påse potatis och potatisskalaren.  Allt utom fiskbullarna fick följa med in till tvn och datorn. Sen var det bara att börja jobba

DSC03454.JPG

Det går kalasfint att skala potatis samtidigt som man kollar F1. Sedan är det bara att rusa ut och sätta på pärerna och efter det värma fiskbullarna. Tjolahopptjolahej. Smidigt och bra.

Jag försöker ju ibland lura i folk att jag är sportig men det är sällan någon går på det. Sist var det när jag köpte mitt livs första moderna gympadojor som jag redovisade i ett tidigare inlägg.  Här nedan gör jag ett nytt försök med att verka sportintresserad. Undrar f ö var i jisses jag fått handduken ifrån.

DSC03452.JPG

Ja och så var det då dags för det där med särskrivningar. Särskrivningar och felaktigt användande av dem och de får huden att krulla sig på mig. En del tycker inte att det är så noga med språket och hävdar att det är ok med särskrivningar. Det tycker inte jag för det kan ju bli väldigt fel. Här kommer ett exempel:

En mörk hårig sjuk sköterska………..när det egentligen skulle stå En mörkhårig sjuksköterska.  Det är ju två helt olika meningar med olika innebörd.

När jag var ute på cykeltur häromdagen så såg jag den här reklamen. Den kan ju inte ha varit billig att få gjord så man önskar ju att någon hade sagt till om att man inte bör särskriva för då får oftast orden annan innebörd.  Hand tvätt……..eller handtvätt. Det är frågan.

DSC03442.JPG

Jag ska nog inte köpa något äpple på Willys för det tyckte jag var i dyraste laget

DSC03447.JPG

Dagens vardagslycka är väl den iskalla melonen som jag skar upp och åt till tv-tittandet. Har man 28 grader inomhus (för några dagar sedan) så smakar det gott med något saftigt och kallt. Tack snälla A-M för omtanken. Igår fick jag en färsk ananas och ytterligare en melon så nu kan jag kalasa ordentligt.

DSC03467.JPG

Vädermässigt har det ju varit ganska likt en normal svensk sommar under en halv vecka. Sol och regn och sol och moln.  Det är ok och man känner att kroppen lugnar ner sig. Nu såg jag till min stora fasa att under onsdagen och torsdagen så ska det bli 30 grader igen och jag känner mig nästan gråtfärdig bara av vetskapen.  Jag vill inte. JAG VILL VERKLIGEN INTE. Jag orkar inte med mer extremvärme. Vi har ju haft över 33 grader här tidigare och det var väl gränsfall för vad man tålde.  Det räcker nu. Jäklar att det inte funkar med att man blir tjurig och vägrar. Nä, värmen kommer likt förbaskat och jag kommer väl att tillbringa en väldans massa tid i mitt lilla badkar med kallvatten.  Jag har väl snart slitit ut emaljen med det här eviga badandet. Jag får väl vifta lyckligt med tårna när jag ligger där och glötar och vara tacksam för att jag faktiskt har både vatten och badkar till hands.

Jag hoppas ni alla mår bra………med eller utan kall melon och särskrivningar.

Bred last

När våren kommer så är det ju så förfärligt mycket som det ska fixas och donas med. Nu när jag är ensam så ska jag ju helst klara av det mesta själv. Bra tant reder sig själv.  I alla fall ibland och i vissa andra fall är det hårfint om man inte balanserar på dumhetens gräns och borde tagit hjälp men sånt vet man ju inte förrän efteråt, eller när det är för sent. Dessutom lär man sig ju av misstagen. Hoppas jag.

Nåja, jag klippte i alla fall ner kaprifolen som växt på spaljé mellan mig och mina fina grannar. Rev ner de flagade och gräsligt fula spaljéerna som hängt uppe i många år.  Jösses så tomt det blev.

Jag gick in och letade på nätet efter var jag närmast kunde tänkas lägga vantarna på ett par hyfsat billiga spaljéer. Det fick bli hos Blomsterlandet men det var nog bra många år sedan vi köpte de gamla spaljéerna för priset stämde inte med det jag mindes. Långt därifrån.

Någonstans i mitt huvud var det väl något som fick mig att klippa långa snören av grov hampa och lägga ner i cykelkorgen. Sedan bar det av. Jag hade ju ringt innan och kollat så det fanns i lager och jo det gjorde det. 12 stycken sa tjejen i telefonen. Bra sa jag då kan du vara snäll och ställa undan två till mig så kommer jag och hämtar dem under förmiddagen.

-Jaaaa, men jag tror inte vi behöver ställa undan några för det är inte så många som köper sådana sa tjejen.

-Jamen nu vill jag vara tvärsäker på att det finns två stycken när jag kommer hojande med plånboken i högsta hugg och då kan jag inte riskera att det kommer in någon figur en halvtimme innan jag hinner dit och köper alla 12.

Man hörde ett underligt läte i luren innan hon lugnt sa: Jag ställer undan två stycken åt dig ute vid kassan.

Jag cyklade dit och vid kassan stod två vita spaljéer och väntade på mig. Jag betalade och bar ut dem. Funderade lite på om inte brallisen som svarat i telefonen stod någonstans och smygtittade för att få ett ansikte på den konstiga människan hon nyligen pratat med i telefonen *S*.

Nåja, väl ute vid cykeln så insåg jag att sättet jag tänkt sätta fast dem på absolut inte funkade och jag funderade lite på hur fasen jag hade kunnat tro det. Ibland duger huvudet knappt till att sätta mössan på. Men som sagt, bra tant reder sig själv. Jag surrade fast bägge två på pakethållaren med mina medhavda snören och de satt faktiskt som berget. Det blev en bred last men saker blir inte några problem om man inte gör dem till det så jag slängde mig upp på cykeln och hojade iväg.

DSC03387.JPG

Det är cykelbana nästan hela vägen hem till mig och jag stannade med jämna mellanrum för att se om det kom någon cyklist bakifrån  som jag behövde släppa förbi och vid övergångsställena gick jag över.

Väl hemma så fick de ligga till sig lite (ganska länge faktiskt) så jag hann fiffilura på hur jag skulle göra med dem eftersom de var vita och staketet är brunt. De gamla spaljéerna var brunmålade. Nu ville jag ha något som inte flagade så gräsligt fult. Då kom jag på att jag har ju en massa bets kvar sedan tidigare hantverk så så fick det bli. Nu fanns det inte så mycket betsfärg kvar så det blev olika färg på dem. En brun och en brunröd. Men så får det vara. Två flugor i en smäll, jag blev av med två halvfulla betsburkar och jag fick äntligen upp spaljéerna. Det mesta dras ju i långbänk här hemma numera så jag är faktiskt glad över att jag fick det här gjort innan sommaren var slut. Så här blev slutresultatet

DSC03437.JPG

Min fina granne A-M var ut och hjälpte mig att försöka binda upp grenarna som absolut inte vill växa uppåt utan allra helst ut åt sidorna liggande över gräsmattan. Men någon jädrans ordning måste det vara även på en kaprifol så upp och kläng i spaljén nu illa kvickt.

Ni ser så torrt det är. Vi har ju knappt fått en droppe vatten på över en månad men igår så hade det kommit över trettio mm på ett par dygn. Skönt för all växtlighet. Detta innebär dock att det snart är dags för gräsklippning igen. Då ska man brottas lite med elsladden igen och se till så att det är gräset som blir klippt och inte sladden. Ibland är det inte helt lätt när man fnattat runt på den enorma, frimärksstora egendomen i så konstiga slingor att man rätt som det är har sladden nästan ett helt varv om halsen. Den ska bara ligga över nacken är det tänkt. Då får man pausa innan man stryper sig själv och fundera på om man inte skulle kunna vara lite mer organiserad när man klipper.

Eftersom vi ändå är inne på trädgårdsskötsel vilket absolut inte är min bästa gren så vill jag visa skyltarna jag gjorde på skoj och sålde på en marknad vi var på för lite sedan. Dessa skyltar stämmer verkligen in på mig och min s k trädgård där det mesta går lite på lösa boliner

DSC03422.JPG

Fyra brädor, ohyvlad baksida, en tuschpenna, några nyckelpigor, en hyfsad handstil, två hål i vardera översida, najtråd mellan hålen och så båtlack på det.  Jag har gjort dessa skyltar förr och sålt bara på kul. Man får dock varna för baksidan som trots båtlacket är lite ”stickig” men eftersom priset är lågt och det mest är på kul så är det inga problem. En tant sa att hon skulle vilja köpa en sådan skylt till sin granne men hon vågade inte *S*.

Jag hoppas ni alla har en härlig midsommarhelg…….med eller utan trädgårdsfixande.

Hoppsan…….så det kan bli

I somras fick jag en potatis av min granne A-M. Det var inte vilken potatis som helst utan den var formad som ett perfekt hjärta. Den var så fin så jag lade den i en liten porslinsskål med blommor. Jag hade den stod framme på bänken men en dag ställde jag av någon anledning in den i skafferiet.

Tiden gick och det blev höst och vinter och nytt år. En dag när jag letade efter ett paket i skafferiet fick jag syn på något märkligt. Vad i jisse namn var det som såg så konstigt ut nästan längst bak i skafferiet. Som spagetti fast lila.  Jag plockade ut en massa saker och till sist hittade jag den lilla skålen med potatisen i. Den hade med tiden blivit mer och mer inputtad på hyllan och till slut helt glömts bort.  Så här såg den ut nu

DSC03170.JPG

Så nu är det bara att plantera. Undrar om de potatisar som den här ger är hjärtformade precis som ”sin mamma”.  Jag har f ö inte en susning om ifall jag kan sätta den redan nu eller om det är för sent eller om jag ska vänta. Jag är ju ingen odlare precis.

När jag promenerade hem ifrån lilla tanten en dag så hittade jag den här bilen på en sidogata. Den ser ut att hålla ihop med tuggummi, plastic padding och ståltråd. På ett sätt så såg den ut som skrot och på ett annat sätt såg den stolt ut. Stolt över att trots allt ha mäktat med att hänga med så länge.  Ägaren måste ha haft väldans roligt när han bit för bit lyckats få till det här kaxiga utseendet

DSC03205.JPG

Högtalare, starktonshorn och reservdäck på taket går säkert åt. Inne i bilen hängde säkert femtio wunderbaum i backspegeln. Jag kikade in och allt såg ut att var original inuti. Men slitet då.  Tittar man på bakfönstret så fanns det en del intressant läsning. Den skylt jag fastnade för och fann trolig var denna: Jag gasar tills det rasar. Just den profetian är nog inte svår att uppfylla. Men nog sjutton stod jag och småskrattade för mig själv när jag läste skyltarna. Man är lättroad.

DSC03206.JPG

Jag tänkte lägga till en vardagslycka så här på sluttampen men kom på att de två översta bilderna faktiskt symboliserar vardagslycka för jag blev så glad av bägge två och det är väl lycka när man hittar det lilla extra som glädjer en extra.  Men jag ska lägga till en vardagslycka till i alla fall. Jag fick blommor av min dotter häromsistens. Det blev så fint på bordet och de höll sig i fjorton dagar. När de började se lite trötta ut så klippte jag  ner och formade om och kände mig nästan som en tant med gröna fingrar. Vilket jag verkligen inte är. Men glad blev jag för buketten.

DSC03186.JPG

Jag hoppas ni har en kanondag just idag…….med eller utan kaxiga rostiga bilar

 

 

Konstverk i naturen och inomhus

Nog är det fantastiskt hur vacker vår natur kan te sig ibland. På väg till ”lilla tanten” så går jag över ett friluftsområde som har både skog och stora gräsmattor. Precis vid gångstråket såg jag den här vackra kombinationen av sten, mossa, blad och is. Det är fint att mossan håller sig grön året runt medans allt annat vissnar, mörknar, multnar och ser ut som skrutt.

DSC03106.JPG

När jag var på besök hos lilla tanten så hade hon en stor vas med tulpaner i blandade färger. Nu hade bladen blivit fula och missfärgade så jag bestämde mig för att skala av alla blad, korta stjälkarna och ställa bara blommorna i en vit kruka. Tänkte att då skulle själva blomman hänga med lite längre.  Sedan hampade det sig så att det tog en och en halv vecka innan jag kom tillbaka och då såg krukan med tulpanerna ut så här. Ett helt fantastiskt konstverk. Jag minns inte vilken konstnär det var som sa att folk var konstiga som kastade tulpanerna när de var vissna för det var ju då som de var som allra vackrast. Se själva, nog är det ett vackert konstverk

DSC03159.JPG

När jag promenerar till affären så brukar jag gå smågatorna ner till Hemköp. Det är alltid skoj att se vad folk har i sina trädgårdar och ofta blir man inte ett dugg besviken. Här ska ni få se ett mysko träd. Jag fattar faktiskt ingenting. Växer det så av sig självt eller får det hjälp att formas? Ja jisses om ingen av er vet får jag väl ringa på och fråga eller passa på att fråga i sommar när folk är mer ute på sina tomter. Men visst är det väl ett lattjo träd

DSC03146.JPG

Något jag förstår mig på det är vardagslyckor och gula tulpaner. Här kommer vackra gula tulpaner som jag fick av min granne A-M.

DSC03117.JPG

Nog är livet fyllt av vackra spännande saker bara man tittar tillräckligt noga. Det gäller att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Ge sig tid att se sig omkring. Att låta ögonen leta efter det där lilla extra. Jag tränar på det hela tiden.

Hoppas ni alla har en härlig kylig dag………..med eller utan naturliga konstverk.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag