Nu är jag uppe och flaxar igen

Den här ljuvligt vårgula tussilagoplantan med ett litet bebisbi är till alla er som tittar in här hos mig. Jag vill också passa på att tacka alla som lämnat goa kommentarer och till er som skickat mail och ett och annat uppmuntringspaket. Jag är så tacksam för allt. Allt värmer så gott i hjärtat ska ni veta.

Covid snodde tre veckor av mitt liv och jag har inte för avsikt att låta det ta en enda minut till så jag tänker inte lägga ut långa texter på hur det var utan låta tre ord täcka alla tre veckorna…….Det var besvärligt.

Men nu är jag igång igen även om man inte kan påstå att jag har nått full racerfart men å andra sidan så behöver jag ju inte det heller. Jag kan lunka på i lagom takt, lyssna på min kropp och samla mer krafter. Men oh så härligt det är att kunna gå och handla och röra sig fritt ute. Man får tillbaka livet på något sätt. Så nu trippar jag omkring lite varje dag sedan tisdags.

I år firade vi inte påsken tillsamman jag och min lilla familj utan det blev ett något oortodoxt firande som passade oss alla tre. Jag har ju yrat om att jag är så sugen på ”riktig pizza”, alltså från en pizzeria och inte någon fryspizza. Jag har väl pratat rätt mycket under flera månader egentligen om hur sugen jag är på pizza så när påskaftonens eftermiddag kom så ringde det på min dörr och när jag fått på mig munskydd och öppnade så stod min lilla familj utanför på grusgången och hade ställt rejält med påsksmaskens i olika former på min sittbräda utanför. Vi språkades vid en stund och sedan for de iväg, var och en åt sitt håll. Nästa gång vi ses då ska vi kramas. På riktigt. Nu fick de krama varandra ifrån mig men det går det också. Här ser ni lilla familjens påskägg till mig. Pizza, påskägg med godis och en dricka. Kan man ha det bättre?

Ytterligare ett påskägg dök upp hos mig och det var från min kompis A som bor längre bort i längan. Nog är det lättare att vara skunkig när man har godis att tillgå. Tack snälla A. Förresten, godis gör livet lättare även när man inte är skunkig *S*.

Något som jag tyckte var särskilt gulligt var när barnbarnet efter jobbet åkt iväg till affären och införskaffat hönssoppa åt mig. Det var något han fått av sin farmor när han var sjuk som barn och som han fortfarande tycker om. Sittbrädan utanför min dörr har verkligen varit till nytta som parkeringsplats för diverse glädjeämnen under några veckor. Det var toppen med soppa kan jag säga. Tack finaste goaste L för din omtanke.

Nu har jag skrivit väldigt mycket om gåvor och omtanke som jag fått och som jag är så tacksam för. Det är lättare att vara isolerad när man vet att man i alla fall inte är ensam. Det finns människor utanför som bryr sig om på olika sätt. Ett mail, ett telefonsamtal eller uppmuntran enligt ovan inlagda bilder. En vän skickade ett brev med ett paket pappersnäsdukar, en påse Fishermans, ett kort och en vacker sten. Några skickar vykort. Blommor har jag fått i två omgångar av mina närmaste grannar. Det finns så många sätt att visa omtanke och jag är tacksam för dem alla. Jag önskar att alla som behöver det fick känna samma omtanke utifrån.

Vardagslycka är att få känna av omtanke när man som mest behöver det. Den största vardagslyckan är den att få vara så frisk så man kan ha goda och innehållsrika dagar. Det är lätt att ta saker och ting för givet men oj så mycket man har att vara tacksam för. Så jag tycker att vi kämpar vidare precis som tussilagoplantan som kämpar för att ta sig fram och upp där det är som allra besvärligast. Var rädda om er allihop så ses vi snart igen och då blir det ett handarbetsinlägg.

Jag hoppas ni alla har en fin torsdag……….med eller utan tussilago och hönssoppa

Full, lycka och hjärtan

Ha ha ha nu lurade jag er allt. Kärringen är inte dretfull men det är däremot korgen som det som inte är stickat eller virkat hamnar i. Av någon underlig anledning har det visst även hamnat en japansk katt i korgen. Den katten ska stanna kvar här hemma. Jag har nog bara ändrat något i soffan och då flyttat på katten och så blev den kvar och efter det överhöljd med bra-att-ha-saker.

När korgen ser ut så där så är det dags att allt tas ur och sorteras och så får jag bestämma mig för åt vilket håll jag ska skicka grejerna. Det mesta i korgen kommer ifrån min kompis G som varje gång vi ses har fyndat något som hon gärna vill skänka. Jag gör numera så att jag sparar ihop så skickar jag ett paket med bara hennes grejer i. Jag vet ju att hon blir så innerligt glad när hon får de goa raderna från Ingrid på Slättmissionen. Det här är ju också ett bra exempel på hur man kan göra saker tillsammans. Hon fyndar och ger till mig och jag samlar och fyller en kartong, packar väl, tar ut frakthandlingar och skuttar iväg till postombudet med paketet. Tillsammans. Vilket bra ord och vilken fin gemenskap det ger. Vi kan göra små små underverk i vardagen om vi går ihop och gör något tillsammans.

Lycka för mig just nu är att F1-säsongen börjar nästa fredag. Då ska jag ägna mig åt vardagslyckan att kunna ha möjlighet att sitta och titta på racen och samtidigt sticka nallekläder. Det är en perfekt kombination. Jag ser fram emot den här säsongen med de nya unga talangerna som ska utmana och försöka ta plats. Plattan i mattan och drag under kolfibergolvet som i år är höjt med femton millimeter. Men i väntan på att allt detta skall börja så införskaffade jag denna klenod härom dagen:

Den är riktigt kul den här. Står så himla mycket intressant i den. Tycker jag då. Ibland är det kul att kunna se bakåt också och här får man lite jämförelser mellan då och nu. Som ni ser så har den här tanten även fixat till och skrivit ut vilka helger det körs och i vilket land och vilken circuit. Den som inte har jobb den skaffar sig som ni ser. Möjligen en liiiiiten smula nördigt. Lite lite. Pyttelite.

Nu har vi kommit till hjärtana. Jag var bjuden till en tidigare arbetskamrat och hans fru häromsistens. Det var jättemysigt och de bjöd på så god paj med alla möjliga tillbehör. Vi hade så trevligt och pratade och hade så kul. De har en stor hund som är av en mystisk ras enligt mig för man ser nästan inte vilket som är fram eller bak på den. Hon heter Nova och är en mycket fin, rar, glad och kelig hund i mellanstorlek. Detta är en hussehund. Matte har en katt som heter Bella och som är tio år. Den katten ska jag få ha här hos mig tio dagar i maj. Det ser jag fram emot. Dom får nog passa sig för det är inte helt säkert att jag lämnar tillbaka den rara pälsbollen när de kommer hem ifrån semestern. När jag efter några timmars samvaro skulle ta och traska hemåt så fick jag med mig en rejäl matlåda med paj och en massa annat gott i. Så jag fick ju liksom ha fest två gånger. Mumsigt må ni tro. Jag gillar ju att äta. Det är väl den gren jag troligast skulle haft svart bälte i om det var så att det delades ut sådana i det fallet.

Det gick någon vecka och jag fiffilurade på vad jag skulle hitta på för något när jag skulle lämna tillbaka matlådan. För inte lämnar man tillbaka en tom matlåda när man fick den så välfylld när man gick hem. Tjohooooooo! Nu kom jag på vad och hur jag skulle göra. Så här gjorde jag:

Jag köpte en förpackning skivad Edamerost och en påse havrekakor och sedan tog jag ut hjärtan i bröden och osten med mitt gamla pepparkaksmått. Jag hade även köpt en förpackning skivad salami och hade planer på att ta ut hjärtan med minsta måttet men det gick åt pipsvängen för det var lite för stort. Då funderade jag på om jag skulle klippa ut små hjärtan för hand men lade raskt ner den idén. Det finns ju risk för att folk tror att man halkat helt av banan om man går till rejäla ytterligheter. Så jag slog in brödhjärtana i gladpack och likaså gjorde jag med fint lagda osthjärtan. Salamiskivorna plockades ur sin förpackning och stuvades om så att de passade in i det hela. Sedan parkerade man hela rasket i glasmatlådan med lock. Jag fick sms sedan från han fru när hon kommit från jobbet och vad jag förstår så var det en uppskattad retur av matlådan.

Det som blev kvar av brödet när hjärtat var utplockat har jag sparat undan och funderar på om det inte ska gå att steka ett ägg i det hålet. Det ska jag i alla fall prova. Det skulle ju vara ganska kul om man kunde servera en äggmacka på det viset eller vad tycker ni.

Detta är väl tre vardagslyckor i sig. Tillsammans med G kan jag se till så att hennes gåvor far iväg åt rätt håll där de gör mest nytta. Min glädje inför den nya säsongen av F1 med en påse full med garn till nallekläder. Sist men inte minst glädjen över att ha vänner. Jag är så tacksam för allt jag har och för allt jag får.

Jag träffade en gammal arbetskamrat från Volvo idag när jag var till postombudet. Han är precis som jag ensamstående och pensionist. Han frågade vad jag gjorde i affären på en söndag och jag sa att jag bara skulle ta en runda eftersom jag varit hos postombudet med 2 paket. Han frågade om jag höll på som vanligt med mitt sticka och skicka och jag sa att det gjorde jag. Jag sa att jag tycker att tiden går så fort och att jag har så mycket att pyssla med. Då säger han till mig att han tycker att han för det mesta har tråkigt och ingenting att göra. När vi skildes åt så kände jag mig lite ledsen över att han kände sig ensam och alltid har tråkigt.

Det är så olika hur man upplever sina dagar och vad man är beredd att fylla dem med. Visst sjutton tappar man sugen ibland och tycker att allting liknar sk*t, det ingår nog i själva livet men det gäller att ta sig ur den situationen, plocka upp den tappade sugen och försöka börja på ny kula. Ibland hjälper det med att man har någon att prata med. En vän till mig frågade häromsistens om jag tyckte det vore knäppt eller konstigt om hon tog kontakt med en präst och bad att få prata. Så klart det inte är. Dom är ju till för det. Det gäller att hitta vägar. Ibland är det inte helt lätt men att prata och tala om hur man mår är viktigt om man inte mår bra eller har det besvärligt. Jag önskar att alla har någon att känna sig så trygg med så att det går att prata om både lätt och svårt. Till och med jag som är väldigt ”pladdrig” saknar ibland någon som vill höra mig berätta om livet, visa min gamla skola som var i ett garage, visa mormors hus och var saker och ting hände. När jag skriver om det här så känner jag en så oerhörd stark hemlängtan så jag ska nog ta tåget hem till Västerås endera dagen. Om jag hinner, jag har ju så mycket att stå i.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin söndag……….med eller utan osthjärtan

Och regnet det bara öser ner….

och all den vackra vita snön försvinner. Det är för eländigt. Vi hade så mycket snö och det var ljust och fint men det är slut med det nu för den här gången. Ja det är väl bara att härda ut för det är ju som det är. Jag har tänt värmeljus i lyktor och ett stort blockljus som jag fick av barnbarnet i julklapp. Det får göra sitt till för att få det mysigt och ombonat i köket.

Nu mina vänner startar vi året med att försöka att varje dag hitta det positiva i tillvaron.Att vi alla försöker hitta våra egna vardagslyckor. Då ska jag berätta för er att en värmlandsvän till mig tipsade om att det faktiskt finns en OLW-butik i Filipstad. En hel butik fylld av OLWs produkter. Jag är ju vanvettigt förtjust i ostbågar med jalapenosmak och inte att förglömma de nya ljuvligt goda ostbågarna med Pecorino.Påsarna är mindre än de vanliga men de är inte billigare. De ska väl vara OLWs lyxvariant eller något kan jag tro. Mumsiga är dom i vilket fall. Jag inser att det är en vansinnig tur att jag inte har någon sådan butik i min direkta närhet för det skulle förmodligen resulterat i att jag var lika tjock som jag var lång. Tack för tipset S. Hoppas någon av er som läser här bor såpass till så ni kan dra nytta av den här infon om butiken.

Insamlingarna till höger och vänster pågår ju hela tiden och min kökssoffa är ständigt full av gåvor från vänner och kamrater. Här fick jag en del från min vän G. Det är ju bra-att-ha-saker som får gå till Rumänien via Slättis här framöver. Strumpor, tandborstar, kammar, handdesinfektion och ett nagelset. Några paket pappersnäsdukar som vi brukar använda som packmaterial istället för att knöla ihop tidningar och stötta med där det behövs. Tack snälla G. Som du vet är allt till nytta

En kompis till var här och hälsade på före jul och då fick jag ett par kanonmjuka och sköna mysbrallor i velour. Konstigt nog så passade dom perfekt. Eftersom jag är kort och rund på mitten, ser ut som en orm som svalt ett bowlingklot eller två, så brukar det vara så för min del när jag (sällan) köper byxor att för att få upp dom över ändan så behöver jag ha stor storlek och eftersom jag bara är 157 ståtliga cm lång så blir då brallorna minst 20 cm för långa. Så ni kan tro att jag blir lycklig när något passar på direkten utan att jag behöver göra något.

När jag jobbade var det ett par av damerna och för all del ett par herrar också som tyckte det var mysko att jag häftade upp ett par jeans med häftapparaten och tejpade upp ett par tunnare byxor med vanlig tejp. Ja man är som man är. En knasboll. Nåja vi har ju alla våra sätt och knep när man är oduglig alternativt för lat för att sy upp byxorna för hand och absolut oduglig på att sy på maskin. Huvudsaken är ju att de sitter uppe. Jag fick med ett fint stort grönt blockljus också och för att inte skrämma iväg några från bloggen så får ni se ett par stillaliggande byxor istället för att se dom på mig. Tack snälla T för de varma mjuka brallorna som fick mig att åter inse att jag och joggingbyxor inte är kompatibla så de jag köpte för lite sedan får nog åka med i någon insamling.

Ibland när det varit lite uppförsbacke så får man ju lov att försöka förstärka det vackra och det som är betydelsefullt i ens tillvaro. Det är nu inte alltid så lätt men jag brukar försöka koncentrera mig på det jag tycker mycket om. Några dagar såg det ut så här på mitt köksbord

Jag tycker ju mycket om hjärtan så jag samlade ihop några som fanns i min direkta närhet i köket. Den röda lyktan har t ex två av sina fönster i hjärtform. Betonghjärtan, pepparkakshjärta, trähjärtan, vetevärmarhjärtan, änglar med hjärta utklipp från en disktrasa med hjärtan och så nallen med hjärta mitt fram som väntar på kläder och så dotterns småhjärtan. Jag blir glad av sådant. Ibland lägger jag ut kort eller böcker på bordet. Lägger fram sådant som gör mig glad. Som gör mig vardagslycklig.

Nu kanske vi kan komma överens om att vi försöker att varje dag hitta något positivt och bra med just den dagen. Att vi fyller oss själva med positiva energier så gott vi kan och om vi har möjlighet så delar vi med oss av den energin till andra som behöver den. Var och en på sitt sätt. Vi är alla medmänniskor och vi är alla värdefulla så var riktigt rädda om er allesammans.

Jag hoppas ni alla har en lugn och fin söndag……..med eller utan ostbågar och hjärtan

Det regnar och är grått ute

men inomhus är det precis som det ska vara. Varmt, gott och ombonat. Det är ju Allhelgonahelg så ljus är tända och jag känner som vanligt närhet till den jag saknar allra mest. Det gör jag ju i o f s oavsett vad det är för dag på året. På något sätt finns bandet kvar och jag är glad för det.

När jag är ute på mina strövtåg så ser jag hur alla vackra färger är på väg bort och ersätts av kala grenar och kvistar. Jag gillar ju mysko träd så jag kan tycka att nakna träd är väldigt vackra men när de färgrika löven och bladen försvinner så kommer ju mörkret tassande och tar över. Det har jag inte heller något emot för jag tycker om att tända ljus inomhus men på mina promenader vill jag helst ha det ljust och fint. Men så är det ju. Man får inte alltid som man vill och vi är ju väldigt många viljor här i världen så om alla fick bestämma så skulle väl dagarnas utformning bli som ett flipperspel och man skulle inte orka titta och njuta så det är väl lika bra att det är som det är. Dessutom ska vi vara glada över att bo i ett land med fyra fantastiska årstider. Vi får lite av allt. Här får ni en bild på de sista vackra löven på en buske som stått på min promenadväg. Det blir som ett farväl till den vackra färgrika delen av hösten.

Jag funderar ju ofta på hur jag vill ha det framledes i tiden och då kommer jag ständigt fram till att jag vill ha en liten tvåa där jag inte behöver olja, måla, fixa och trixa utomhus utan där jag bara har mina två rum och kök och inget mer. Dessutom vill jag ha hiss. Det vore kanoners och jag tittar mig omkring lite då och då för att se vad som kan erbjudas. Tidigare blev man inbjuden att lämna in intresseanmälan till ett nytt seniorboende som byggs ganska nära mig. Det kommer att bli några höga smala hus med loftgångar som är modernt nu. Där vill jag inte bo. Det ligger precis mellan en rondell och en fyrvägskorsning med rödljus och det är ständiga bilköer precis bara några meter ifrån fönstret vid rusningstrafik. Som vanligt i den här kommunen så bygger man inte utåt utan alla ska bo nere i centrum eller så nära centrum som möjligt och det här bygget tar bort väldigt mycket av ett grönområde. En kulle med träd och buskar som varit jättefin. De stackare som bott i hyreshuset mitt emot får nu dessa höga hus som utsikt och granne istället för den fina gröna gräsmattan och träddungen. Dessutom har jag bott bara tvärs över gården där fast med fönstren mot Västergatan som då för trettiofem år sedan var Eskilstunas mest trafikerade väg och jag vill inte bo så nära en gata med rödljus igen för ni kan inte tro vilket väsen det är. Så tack men nej tack. Jag nosar vidare efter intressanta ställen som kan tilltala mig mer. Men här ska ni få se en bild från min promenadväg där ni kan se hur nybygget växer fram. Det ser nästan ut som ett insektshotell men det blir nog fint när det är klart.

Jag har i alla fall grejat till ett paket till Slättmissionen. Det blev lite gott och blandat och jag har angett att jag helst ser att det går till gamla/äldre frusna.

Så nu fick alla sockorna jag köpt, ett par köpta ullvantar med foder, en filt, 6 trosor och en halskrage från min vän C i Rångedala följa med. Det blev ett bra paket som jag känner mig nöjd med. Det är ju inte bara barn som fryser. Nu när jag själv har värk i ena handen och fingrarna där så tänker jag på alla gamla som inte har så de kan värma de onda ställena och jag undrar så hur jag kan hjälpa till med det. Jag är ju inte bra på att sticka vantar men långa handledsvärmare med hål för tummen och som går ner över knogarna och första fingerleden borde väl kunna hjälpa till eller vad tror ni?

En tur till RödaKorset blev det förra veckan. Jag lämnade in en stor kasse gott och blandat och fick med mig detta hem.

Vi har ju så bra här så RK säljer ju en kasse böcker för 20:- så det plockade jag på mig. Man får ju ta vad som finns och har man tur finns ju en och annan önskebok i hyllorna. Så var det inte den här gången men jag är helt nöjd med det som blev. Det blev en väldigt blandad kompott av böcker som jag inte ofta brukar välja men jag tror det blir bra i alla fall. Man måste ju ha lite extraböcker när vintern närmar sig och man kan ju inte vara säker på att man kan ta sig till RK om det blir mycket snö. Jag behöver ju ha cykeln med mig så jag har att forsla hem det jag köpt på så jag slipper gå och bära. Jag hittade också ett jättefint påslakan som jag ska skicka vidare till Hålanda där det ska få bli taxar till utsatta barn. Dom är väldigt populära och med lite tur kan jag kanske få ett par till mig också. Jag gillar ju att kunna visa upp resultatet av skickade tyger så de som jag pratar med och är intresserade kan få hålla i och se vad det kan bli.

Jag är så tacksam för att jag får vara med och göra skillnad. Det är vardagslycka

Nu är det ju Allhelgona och jag har tänt mitt ljus på köksbordet där det får sällskap av mig och ett gäng färdiga nallar i stickade klänningar som jag ska lägga i plastpåsar och stänga med en rosett. Dessa nallar ska sedan skänkas till något väldigt bra ställe som jag får återkomma till sedan. Det känns i alla fall som ett bra allhelgonapyssel i lugn och ro tillsammans vid köksbordet.

Jag hoppas ni alla har en fin helg……..med eller utan hjärtan och nallar

Tiden rusar iväg

Vips så är det söndag igen. Jag tycker tiden går så fort numera. Man hinner knappt börja på veckan förrän den är slut. Så har det ju inte alltid varit utan den känslan har kommit med åren tror jag.

Jag visade ju bild på tvättlapparna som jag virkade av börjor av bomullsgarn som jag fått från L B i Västerås. Dessa skickades tillsammans med 4 Jolly jacket, 1 Yemenväst och tre små mössor till Aspeboda Foundation for Children. Att göra tvättlappar är ett toppentillfälle att göra av med små snuttar av restgarner. Mössorna och den blå JJ samt de två orangea JJ är stickade respektive virkade i marino soft. Den rödmönstrade JJ och yemenvästen är virkade /stickade i garn från Rångedala.

Eftersom jag inte har stickat några sockor på evinnerliga tider och före dessa tider endast stickat ett par som väl inte blev de allra snärtigaste man sett så brukar jag ju köpa små barnsockor från Röda Korset sygrupp och sedan skicka iväg. I och med pandemin så blev det ju inte så värst många besök på RK men jag hittade ett gäng sockor på Tradera för ett mycket förmånligt pris. Dessa sockor ska jag skicka till Slättmissionen och de hamnar förmodligen på Rumäniens landsbygd. Jag skrev till Ingrid på Slättis för något år sedan och frågade om man kunde öronmärka vissa plagg och annat till gamla människor. Det kunde man och det gjorde mig glad. För de små kutiga och värkbrutna små tanterna behöver ju också lite extra värme. Så de här sockorna och de tre mössorna i tjockt garn från Rångedala ska märkas med ”till äldre”. Det känns bra. Mössorna fick hjärtan på sig men de är lätta att ta bort om man inte vill ha dem. Det är min dotter som gjort hundratals små hjärtan i regnbågens alla färger och som jag kan ha att sätta på lite allt möjligt.

Jag var en sväng till DollarStore i veckan och då hittade jag målarböcker och kritor till mycket bra pris. Jag brukar ju köpa lite sådant och slå in och lägga under granen på Home Hotel. Dessa paket slussas vidare till utsatta barn vid jultid. Jag ska som vanligt göra i ordning några nallar också och göra paket av. Jag tycker att jag gång på gång blir påmind om hur bra jag har det och att jag kan dela med mig.

En dag när jag öppnade mitt minimala postfack så låg där ett litet paket. Det var från en speciell vän B E och det var en liten bok och en sten. Boken heter Guldregn och är skriven av Carina Ovesson. Det är en mängd små korta budskap och de enklaste passade mig fint. Här är ett exempel : Ge dig själv tid och utrymme för att bara vara. Tillåt dig att andas ut. Kom hem till dig själv. Det är ju precis det som jag själv brukar ge som råd till andra och där satt de på pränt. Det är dock ett väldigt bra budskap tycker jag. Tack raraste B för din gåva. Stenen hamnar i vanten sedan.

Och vips……lika fort som det här inlägget började, lika fort tar det slut. Ni ska dock få en liten blomma av mig. Det är märkvärdigt så mycket blomster det är som spjärnar emot och tvärvägrar ge upp andan. Men å andra sidan är det ju väldigt varmt ute fortfarande. Åtminstone dagtid. Så här har ni en liten tuffing som blommar så vackert. Det ser ut som något slags kärringtand. En vild gissning som ni förstår men den är vild och vacker och ni får den av mig. Till glädje.

Idag har det varit blandad kompott vad gäller vädret. Både sol, blåst och regn. Höstväder helt enkelt men ändå inte kallt. T-shirt och jeansskjorta räcker än så länge för min del och jag får nästan dånis dimpus när jag ser folk som kommer i täckjackor/täckkappor och läderstövlar. Nu! När det är mellan 12 och 16 grader varmt på dagarna. Det finns ju somrar som inte varit så varma en gång men då hade man likt förbaskat sommarkläder. Jag tror folk helt enkelt klär sig efter almanackan och inte efter vädret. Ett annat alternativ är ju att det är jag som är knasig. Nåja, vi är alla olika och vi får göra som vi vill och det är ju en jädrans tur det.

Jag hoppas ni alla har en skön och vilsam söndag…….med eller utan vinterkläder

Tillsammanspaket och en överraskning

Jag gillar ju när man kan göra saker tillsammans. Det är kul och givande och alla som hänger med på det upptäcker att minsta lilla nål, tandborste, trådrulle eller säkerhetsnål är viktig och värdefull. Det finns ingen gåva som är för liten när det kommer till att hjälpa. Det som är en struntsak för oss kan vara något som betyder en stor skillnad för någon annan. Alltså fortsätter vi att få, att ge och att skicka. Busenkelt men så värdefullt.

Här är lite som har dykt upp hos mig. En del har gått iväg som ni får se och annat stannar kvar i min korg tills det passar in i något annat paket till annan destination. Men går åt, det gör det.

Här är ett par olika gåvor från min vän G som hittar bra-att-ha-saker lite här och där:

Ni kanske kommer ihåg att jag stod ute på altanen och gjorde remsor till lindor när det var lagom varmt och fint. Dessa lindor rullades ju ihop till rullar. En rulle blir det av ett lakan. Bilder finns tidigare i bloggen. Jag lämnade sedan rullarna till min kompis G som när hon haft tid och lust rullat dessa till fina lindor ihopfästa med återförslutningsbar tejp. Det blev över två kilo. Så en stor del av dessa lindor och en del smått och gott från tidigare blev ett eget paket som jag skickade i G:s namn. Det gick till Slättmissionen i Skara så en del hamnar i Afrika och annat i Rumänien. Här ser ni den lilla sändningen som består av 1,7 kg lindor i botten, alla kammar jag fått, två par strumpor och ett syset samt en liten handduk.

Ett riktigt bra tillsammanspaket.

Ytterligare ett tillsammanspaket blev ihopplockat, packat och ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Ni vet kvinnan I, hon som syr husmorspåsar och som lägger i smått och gott som hon får tillskickat sig och som har själv. Dessa påsar går sedan till bl a kvinnor i flyktingläger. Hon syr ju även gosedjur till barnen i form av taxar, kattor och nallar. Helt fantastiska små godingar. Jag brukar skicka lite tyg då och då och när jag är i affärer typ DollarStore så köper jag alltid lite extra, tandborstar kostar t ex 20:- för tio stycken och 75 plåster kostar en tia. Förra veckan hittade jag även gummisnoddar där till kanonbra pris för dessa brukar vara jättedyra för några ynka magra snoddar.

Så här blev det tillsammanspaketet:

Två stora buntar tyg, ett rött och ett blått, massor av småspolar med sytråd, 5 förpackningar synålar och en kam blev min vän Gs del i paketet. Tack snälla G.

Broderigarn, trådrullar, nålbrev, säkerhetsnål och ett måttband kom som gåva från familjen L S här nära mig. Tack familjen.

Tyget till höger på bilden, 350 plåster sorterade i olika storlekar, 100 knappar, en stor påse gummisnoddar, 10 kammar och hårspännen kom från mina gömmor. Jag köper när jag hittar billigt och spar undan.

Det här var också ett bra tillsammanspaket. Tillsammans. Det är ju ett så bra ord och det är även ett kraftfullt ord för vi är mycket mer kraftfulla tillsammans och kan uträtta små underverk för dem som faktiskt inte har någonting mer än det de går och står i. Vi har det så bra och jag blir så glad när vi kan gå samman och ge med öppna varma händer.

Jag vet att flera av mina bloggläsare drar åt samma håll som jag. Det stickas och virkas, sys och skickas och donas. Det gör mig så varm i hjärtat att veta att vi har kvar vår omtanke om människor och att vi bidrar till att värma frusna. Både stora och små.

När jag först läste om Panzisjukhuset i Kongo Kinshasa och dr Denis Mukwege för många år sedan och fick beskrivet hur mammor fick gå ifrån sjukhuset med sina nyfödda barn insvepta i tidningspapper för att de inte skulle frysa ihjäl på nätterna då gick mitt hjärta nästan sönder och jag kastade mig med liv och lust in i insamlingen av mössor och yemenvästar som skulle ges som gåvor till mammorna om de kom och födde säkert på sjukhuset. En liten mössa kan rädda livet på en bebis. Jag har aldrig räknat hur många små mössor jag stickat sedan dess men det är en väldig massa. Likadant med yemenvästar. Det har blivit många sådana också under åren och jag stickar en lite då och då nu också.

När jag ser bilder på fattiga människor på Rumäniens landsbygd där barnen går barfota i snön och knappt har kläder på kroppen då vill man bara ändra hela världsordningen och få vara den som bestämmer över allt och alla. Bara för en enda dag. Det skulle räcka. Det får jag dock inte så därför fortsätter jag mina envisa kamp. En droppe i havet är det. Javisst. Men i alla fall en droppe. Om alla fixade en droppe så skulle vi snart ha ett helt hav.

Jag ska avsluta det här inlägget med att prata om att nallarna som vi köper på nätet och som heter Fabler björn har varit slut för nätförsäljning i evigheter. Jag brukar ju köpa tio i taget och sticka klänningar åt dem. Jag fick tidigare en liten hög nallebyxor tillsända mig från Hålanda så då kunde jag sticka yemenvästar åt dessa nallar. Men som sagt nu har det varit tvärslut på nallar men jag har fortsatt att sticka just dessa småkläder när jag tittar på F1, träningar, kval och race. Så jag har lite extra liggande. Men jag vill ju för hunnan ha nallar också.

Min dotter kom hem till mig i torsdags och vi åt varsin räkmacka och drack kaffe och kan ni gissa vad hon hade med sig………….TJOHOOOOOOOOOOO!

20 stycken Fabler björn! Ni kan ju ana hur glad jag blev. Det var barnbarnet som tillsammans med en arbetskamrat varit iväg på stormöte med jobbet och det hölls i min hemstad Västerås. På hemvägen gick de in på det stora Fabler björnvaruhuset och där plockade världens bästa barnbarn åt sig tjugo nallar efter anvisningar från sin mor. Så nu har den gossen Eskilstunas gladaste mormor.

Ja inte nog med den glädjen. Här står glädjen högt i tak må ni tro. Det ringde på min dörr och min kompis A lämnade över en påse med orden: – de här är till dig för det är kanelbullens dag idag. Två finfina kanelbullar låg det i den påsen. Fast inte så länge. Dom var jättegoda. Tack världens bussigaste A.

Ja nog är det en vardagslycka att ha möjlighet att ge även om det är smått. Det viktigaste är att man ger av hjärtat.

En stor vardagslycka är ju också att få. Få bullar eller få hjälp med att fånga upp 20 nallar. Ingen lycka förtar den andra och jag är så tacksam för att jag har möjlighet att ge och glädjen i att ta emot.

Vardagslycka för den här lilla tuffingen måste väl vara att den överlevt både sista gräsklippningen, kalla nätter och fötter som gärna trampar ner. Ni får den av mig för att ni ger mig vardagslycka när ni hälsar på här hos mig.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag……..med eller utan nallar

Gott, fått och klart

Hej hopp nu är jag här igen. Idag blir det blandad kompott från mina lappar. Igen. Jag börjar med min kompis G som varje gång vi träffas har med sig något eller några saker som jag kan lägga i de paket jag skickar till höger och vänster. Det är jättebra saker men så innan det är läge att skicka så kan det ibland bli mycket i korgen. En dag upptäckte jag att det mesta som låg i välgörenhetskorgen var grejer från min kompis och då beslutade jag mig för att göra ett paket av bara hennes saker och skicka till Slättmissionen i hennes namn.

Sockor, strumpor, bindor, små handdukar, tandborstar, plåster, våtservetter, nål och trådrullar. Jättebra grejer som det ständigt är efterfrågan på. Jag tror Ingrid på Slättis skickade det här vidare med någon sändning som dom åkt med till Rumäniens fattiga på landsbygden. De delar ju själva ut så man vet att det kommer dit där det behövs. Min vän blev så glad för det lilla brevet med raderna från Ingrid som dunsade ner i hennes brevlåda efter ett par veckor. Det blir ju som ett kvitto på att sakerna kommit fram och dessutom visste hon ju inte att jag skickade i hennes namn men jag ville att hon skulle få brevet från Ingrid. Hennes brev med några få rader gör en lycklig och varm i hjärtat.

Det ramlade in ett gottispaket från Japan för en tid sedan. En tjock kisse följde med också. Det är gott med lite annorlunda smaksaker. De två påsarna nederst i bild är som en platt mjuk bulle fylld med bönpasta. Rackarns gott. Tack snälla C.

10 färdiga nallar har fått flytta från soffan och till en tillfällig förvaring tills jag vet vart de ska skickas eller lämnas. Så dessa påklädda trygghetsgivare får invänta de tio som jag påbörjat och som sitter i soffan och väntar på sin tur att få kläder på kroppen. Jag funderar på om jag ska lämna lite nallar till polisen också. Det kan nog vara fint att ha något att ge när det händer otäcka saker i ett litet barns omgivning. Nu är det ju slut på nallar igen och jag blir lite sur på mig själv eftersom jag av någon anledning köper tio i taget bara. När de kommer i lager igen ska jag beställa trettio på en gång och slippa hålla på och larva mig med tio i taget och vips bli sittande utan. Det blir en dyrare engångskostnad men det får jag ta. Tjolahopptjolahej!

Om ni kommer ihåg alla pyttesmå restgarnsnystan som blev kvar från bomullsfilten jag virkade av garn från L B i Västerås. Nu är alla ”börjor” klara och det blev 10 riktigt fina tvättlappar eller torktrasor vilket man vill. De är virkade i c2c-tekniken. En del vill att tvättlappar ska vara glest stickade eller virkade och andra tycker bättre om lite stadigare lappar. Beroende på vart dessa ska så tror jag de håller bättre om de ät lite stadigare och tätare. Jag har tidigare gjort väldigt glesa när jag stickat och skickat men den här gången blev det annorlunda. Nu är varenda tråd använd så tack snälla L B för garnet. Att sticka eller virka tvättlappar och skicka iväg är ett utmärkt sätt att använda alla små restgarnsnystan. Genom att göra börjor av restgarnerna från L B och fylla på med restgarner från min egen låda minskade det i restlådan. Lite i alla fall. Men det är ju faktiskt en toppengrej att göra när man vill sticka/virka något men man vet inte vad. Då lägger man upp och sätter full fart med att tillverka en tvättlapp medan man fiffilurar på vad man verkligen vill göra. Samtidigt minskar man restgarnsförrådet. Så listiga vi är.

Ett litet paket har det blivit ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Allt kommer att fördelas och hamna i de fina husmorspåsarna som hon syr och fyller och sedan skickar till behövande. Det har gått påsar till flyktingläger i Grekland, flyktingförläggningar och till Rumäniens fattiga. Det är fint att vi här kan ge en kvinna en fin påse med små saker som är så självklara för oss att ha och en stor skatt för henne att få. Så här nedan ser ni lite fynd som jag gjort. Plastpåsarna innehåller olika storlekar på plåster som tagits ur sina kartonger och packats om för att spara utrymme och vikt. Jag spar det jag köper eller får i min stora korg tills det blir dags att skicka. Det är också bra att ha att använda som utfyllnad i t ex klädpaket. Då kan man lägga ner plåster, kammar, tvål och bindor så man utnyttjar hela frakten. Men allt detta gick i ett och samma paket till Hålanda f v b världen utanför.

Härom kvällen ringde det på min dörr och en kvinna som bor i mitt område kom med en påse bra-att-ha-saker så nu blev det snabbt en början till en ny sändning till husmorspåsarna och kanske även till handarbetsgruppen som bildats i Polen som jag tror skulle bli glada för broderigarnet. Nålar och tråd som är så efterlängtat och även en säkerhetsnål och ett måttband. Tack snälla L S med familj.

Nog är det fint att vi tillsammans kan skapa små underverk och sprida glädje och möjligheter. Det är väl vardagslycka. Meningen med livet är nog i mångt och mycket att vi ska hjälpa varandra. På något sätt. På det sätt vi kan. Jag menar att det behöver inte vara stora, dyra och påkostade gåvor utan tänk er att en kvinna med barn får låta sina barn gå med trasiga kläder för hon har inte varken nål, tråd eller knappar där hon befinner sig just nu. Då är en enda nål, tråd och några knappar värt guld. Man får se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Tillsammans mina damer och herrar är vi bäst! Vi både kan och vill. Därför vill jag att ni alla fortsätter att vara rädda om er och lite försiktiga. Nu kommer hösten och vi får kura inne i dunklet men det gillar ju jag. Tända ljus och få det magiska stearinljusskenet. Det tycker jag om. Det känns tryggt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag……med eller utan tvättlappar o nallar

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag