Jag är, peppar peppar, mycket sällan förkyld och skunkig så när pesten till sist hinner ifatt mig så blir jag jädrans eländig och dålig. Jag har inte varit förkyld på flera år så nu var det väl dags för rätt som det var så vaknade jag och var täppt i näsan, ögonen sved och rann och jag nös 30 gånger på en förmiddag. Dessutom fick jag feber och eftersom jag inte är van att ha det heller så hamnar ju magen direkt i olag. I lördags slog jag till med att ta en allergitablett och tack och lov blev jag av med nysningarna och ögonklådan och ögonrinnandet. Så var det bara resten kvar. Det är inte helt lätt att hålla isär vad som är vad när allting kommer på en gång.
Nu tar jag ju inte till medikamenter i brådrasket utan jag låter kroppen samla ihop sin inre arme och slåss mot pesten. Det brukar ta tre dagar innan jag börjar ta Alvedon om inte febern har gått ned. I o m att man tror sig vara oövervinnerlig och en kvinnlig Tarzan så är det inte helt lätt att vika ner sig och erkänna att jag orkar faktiskt inte. Nu låg jag i alla fall för ankar från lördag tills idag. För just idag vaknade jag upp och var feberfri och kände mig piggelin.
Igår kom min dotter och hennes vän över en kortis och hade med sig gula tulpaner, cola zero, isglass och ostfrallor. Sjukgodis. Det måste man ha när det är synd om en och man är riktigt skunkig. Jag är övertygad om att det är därför som jag var kanonpigg i morse när jag vaknade. Tack S och M.
När man trippar ut för att hämta posten och råkar slänga en blick över verandaräcket så sitter dom här tuffingarna i gruset och bara är underbara och vackra.
Innan jag vek ner mig så var jag i alla fall iväg och handlade på ICA Maxi. Det är fantastiskt nu när man kan cykla överallt igen. Man kommer hur långt som helst och kan nästan få med sig hur mycket som helst hem. Fullastad cyklade jag hemåt när jag såg den här skatan sitta så stolt på grenen. Från början var dom två men en drog som en avlöning när jag stannade cykeln. Den här kaxen satt kvar och bara var skitsnygg.
Väl hemma med cykeln inställd i förrådet så fick jag syn på den här ulliga gulliga figuren. Det är inte vår ”gamla” sällsynta sörmländska buskhare för den raringen tog nog räven när han var här på besök. Desto gladare blir man när man ser att det finns i alla fall en goding kvar i området. Jag pratade med honom som jag gjorde med den gamla och med tiden så kanske han vänjer sig vid den här pladdrande djurälskaren.
Som grädde på moset så fick jag för lite sedan en hel påse full med garner för välgörenhetsstickning av min vän G.
Ja som ni ser så har vardagslyckorna varit extra många och särskilt fina. Dessutom känns livet lite lättare nu när vi går mot ljuset med stormsteg. Det enda kruxet med det är ju att allt jädrans damm och alla skitiga fönster inte gör sig särskilt väl i ljuset. Men ni får väl göra som jag……fälla ner persiennerna.
Jag hoppas att ni har en riktigt solig dag……….med eller utan otvättade fönster och damm.
