Gott, fått och klart

09 Sep 2022 5 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Hej hopp nu är jag här igen. Idag blir det blandad kompott från mina lappar. Igen. Jag börjar med min kompis G som varje gång vi träffas har med sig något eller några saker som jag kan lägga i de paket jag skickar till höger och vänster. Det är jättebra saker men så innan det är läge att skicka så kan det ibland bli mycket i korgen. En dag upptäckte jag att det mesta som låg i välgörenhetskorgen var grejer från min kompis och då beslutade jag mig för att göra ett paket av bara hennes saker och skicka till Slättmissionen i hennes namn.

Sockor, strumpor, bindor, små handdukar, tandborstar, plåster, våtservetter, nål och trådrullar. Jättebra grejer som det ständigt är efterfrågan på. Jag tror Ingrid på Slättis skickade det här vidare med någon sändning som dom åkt med till Rumäniens fattiga på landsbygden. De delar ju själva ut så man vet att det kommer dit där det behövs. Min vän blev så glad för det lilla brevet med raderna från Ingrid som dunsade ner i hennes brevlåda efter ett par veckor. Det blir ju som ett kvitto på att sakerna kommit fram och dessutom visste hon ju inte att jag skickade i hennes namn men jag ville att hon skulle få brevet från Ingrid. Hennes brev med några få rader gör en lycklig och varm i hjärtat.

Det ramlade in ett gottispaket från Japan för en tid sedan. En tjock kisse följde med också. Det är gott med lite annorlunda smaksaker. De två påsarna nederst i bild är som en platt mjuk bulle fylld med bönpasta. Rackarns gott. Tack snälla C.

10 färdiga nallar har fått flytta från soffan och till en tillfällig förvaring tills jag vet vart de ska skickas eller lämnas. Så dessa påklädda trygghetsgivare får invänta de tio som jag påbörjat och som sitter i soffan och väntar på sin tur att få kläder på kroppen. Jag funderar på om jag ska lämna lite nallar till polisen också. Det kan nog vara fint att ha något att ge när det händer otäcka saker i ett litet barns omgivning. Nu är det ju slut på nallar igen och jag blir lite sur på mig själv eftersom jag av någon anledning köper tio i taget bara. När de kommer i lager igen ska jag beställa trettio på en gång och slippa hålla på och larva mig med tio i taget och vips bli sittande utan. Det blir en dyrare engångskostnad men det får jag ta. Tjolahopptjolahej!

Om ni kommer ihåg alla pyttesmå restgarnsnystan som blev kvar från bomullsfilten jag virkade av garn från L B i Västerås. Nu är alla ”börjor” klara och det blev 10 riktigt fina tvättlappar eller torktrasor vilket man vill. De är virkade i c2c-tekniken. En del vill att tvättlappar ska vara glest stickade eller virkade och andra tycker bättre om lite stadigare lappar. Beroende på vart dessa ska så tror jag de håller bättre om de ät lite stadigare och tätare. Jag har tidigare gjort väldigt glesa när jag stickat och skickat men den här gången blev det annorlunda. Nu är varenda tråd använd så tack snälla L B för garnet. Att sticka eller virka tvättlappar och skicka iväg är ett utmärkt sätt att använda alla små restgarnsnystan. Genom att göra börjor av restgarnerna från L B och fylla på med restgarner från min egen låda minskade det i restlådan. Lite i alla fall. Men det är ju faktiskt en toppengrej att göra när man vill sticka/virka något men man vet inte vad. Då lägger man upp och sätter full fart med att tillverka en tvättlapp medan man fiffilurar på vad man verkligen vill göra. Samtidigt minskar man restgarnsförrådet. Så listiga vi är.

Ett litet paket har det blivit ivägskickat till symaskinsvirtuosen i Hålanda. Allt kommer att fördelas och hamna i de fina husmorspåsarna som hon syr och fyller och sedan skickar till behövande. Det har gått påsar till flyktingläger i Grekland, flyktingförläggningar och till Rumäniens fattiga. Det är fint att vi här kan ge en kvinna en fin påse med små saker som är så självklara för oss att ha och en stor skatt för henne att få. Så här nedan ser ni lite fynd som jag gjort. Plastpåsarna innehåller olika storlekar på plåster som tagits ur sina kartonger och packats om för att spara utrymme och vikt. Jag spar det jag köper eller får i min stora korg tills det blir dags att skicka. Det är också bra att ha att använda som utfyllnad i t ex klädpaket. Då kan man lägga ner plåster, kammar, tvål och bindor så man utnyttjar hela frakten. Men allt detta gick i ett och samma paket till Hålanda f v b världen utanför.

Härom kvällen ringde det på min dörr och en kvinna som bor i mitt område kom med en påse bra-att-ha-saker så nu blev det snabbt en början till en ny sändning till husmorspåsarna och kanske även till handarbetsgruppen som bildats i Polen som jag tror skulle bli glada för broderigarnet. Nålar och tråd som är så efterlängtat och även en säkerhetsnål och ett måttband. Tack snälla L S med familj.

Nog är det fint att vi tillsammans kan skapa små underverk och sprida glädje och möjligheter. Det är väl vardagslycka. Meningen med livet är nog i mångt och mycket att vi ska hjälpa varandra. På något sätt. På det sätt vi kan. Jag menar att det behöver inte vara stora, dyra och påkostade gåvor utan tänk er att en kvinna med barn får låta sina barn gå med trasiga kläder för hon har inte varken nål, tråd eller knappar där hon befinner sig just nu. Då är en enda nål, tråd och några knappar värt guld. Man får se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Tillsammans mina damer och herrar är vi bäst! Vi både kan och vill. Därför vill jag att ni alla fortsätter att vara rädda om er och lite försiktiga. Nu kommer hösten och vi får kura inne i dunklet men det gillar ju jag. Tända ljus och få det magiska stearinljusskenet. Det tycker jag om. Det känns tryggt.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin fredag……med eller utan tvättlappar o nallar

Tillverkning av lindor och börjor

12 Jul 2022 7 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Jag har lite då och då fått ett och annat lakan av min kompis G. Tanken med dessa lakan är att jag ska märka upp ena kortsidan med 8 cm mellanrum och sedan göra ett litet klipp vid varje markering och sedan riva dessa lakan så det blir långa remsor. Dessa remsor grovstädar jag från trådar och rullar ihop till rullar. En rulle för varje lakan. Sedan ska dessa rullar tillbaka till min kompis G som finstädar dem och rullar dem till lindor som fästs med en liten bit återförslutningsbar tejp. Här är lakansindustrin i full gång.

Hmmm……det blir ett väldans mysko ljus under markisen men ni ser säkert vad som sker. Remsorna ligger rivna i högar för sig och det sista av lakanet ligger till höger och ska rivas. Skräphögen ligger på golvet. Det är ju toppen när man kan göra av med gamla slitna lakan på det här viset. Mjuka sköna fina lindor som kommer att skickas till en sjukstuga i Gambia via affc. Förr kunde jag även göra tygblöjor och då tog man ut 70 x 70 stora bitar som man sicksackade och vips var de klara. Numera när symaskinen står och skäms i skrubben inne under trappan och jag går och skäms utanför skrubben så blir det inget sytt utan det blir enbart lindor. Vilket även det är kanoners. Jag har även skickat lindor till Slättmissionen och deras biståndsarbete i flera länder.

Det blev fyra stora rullar med lakanslindor som min vän ska få sedan så hon har lite jobb när det är dåligt väder och hon inte vill gå ut på någon av sina riktigt långa promenader. Har ni gamla lakan över och har en symaskin som gärna samarbetar med er så kan ni fixa och trixa ihop några tygblöjor på ett tjillevipp och sedan är det bara att skicka dem till hjälpverksamhet. Det är mycket uppskattat ska ni veta.

Jag fick ju en väldig massa bomullsgarn av en kvinna i Västerås. Det blev ju en filt av det mesta. Den filten finns visad i ett tidigare inlägg. Resterna från den har jag virkat ”börjor” av. Ni vet, en början på något/flera börjor. Något måste det ju heta. Här ser ni vad jag menar med att jag virkat en massa börjor.

Sedan får man fylla på med andra bomullsgarner som jag har liggande i en korg så det kommer att bli lite olika färger på de större partierna kommer ni att få se när alla börjor är hela tvättlappar. Ni ser de två pyttesmå börjorna längst ner till höger. Dessa talar om att nu är det banne mig tvärslut på det fådda bomullsgarnet. Men jag gillar när varenda trådände går åt men fy far ända in i baljan så många trådar det blir att fästa. Voj voj voj.

I förmiddags ringde min vän och kamrat A på dörren. Han var inne i stan en vända för att handla och då lämnade han en liter jordgubbar till mig med orden -de här kan du behöva nu när det ska bli så varmt idag. Är inte det gulligt och snällt. Omtänksamt. Jag har ju lite svårt med värmen så han visste att jag skulle hålla mig inomhus som en mullvad under dagen och inte titta ut förrän det börjat svalna av till sen kväll. Han har så rätt min kompis, nog är det härligt i värmen med kylskåpskalla jordgubbar. Då känns livet njutbart för en stund. Tills man börjar svettas igen.

Ja egentligen är detta inlägg tre olika vardagslyckor. Lyckan av att ha möjlighet att tillverka saker som behövs och skänka dessa med varma öppna händer och så lyckan av att få ta emot omtanke. Det är rejäla vardagslyckor ska jag säga och jag är tacksam för dem alla.

Jag hoppas era dagar är fyllda av glädje, ro och en och annan vardagslycka. Som ni vet så behöver inte vardagslyckorna vara stora och påkostade utan det är ju tanken som räknas. Omtanken.

Jag hoppas ni har en riktigt fin tisdag……med eller utan börjor.

I en enda röra

19 Jun 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

kommer väl det här inlägget. Det blir lite av ditten och lita av datten och så kanske en liten fläkt av annat som ligger mitt emellan.

Jag har några färdiga plagg som jag fotat innan jag stuvat ner dem i den nu nästan proppfulla välgörenhetslådan. Den har ju blivit full på nolltid eftersom jag stuvade ner två filtar i den också. Kanske dags att snart skicka iväg dessa så jag får plats med det ”småtta”. Här kommer i alla fall det som jag lyckats trycka ner i lådan. De tre mössorna på översta bilden är gjorda i mosstickning. Jag tycker det blir jättefint men eftersom jag inte är fena på att få till det med att minska för kullen så stickar jag slätstickning där. Så ett par varv innan jag ska börja göra avmaskningarna så sätter jag full fart med slätstickningen. Garnet till dessa tre är marino soft.

Mössan och Jolly Jacket på bild två är gjorda i lite tjockare garn som jag fått från min vän C.

Yemenvästen och de tre mössorna på bild tre är stickade i garnet marino soft.

Det känns som om jag aldrig kommer riktigt ifatt med att lägga ut bilder och berätta. Kanske är det för att jag bloggar allt mer sällan numera. Den 22 juli har jag bloggat i tio år. Jösses, det är bra länge det. Inte undra på att man mattas lite men än hänger jag med. Men nog har inläggen förändrats över tid.

Vet ni hur mycket det går i ett Kelloggspaket? Jag kan väl inte precis påstå att jag själv funderat så mycket på just den saken så när det dyker upp ett sådant här paket från Rångedalas prärie då blir jag varse det på direkten och nu ska jag visa er också så ni vet.

Böcker, garn, dubbelnougat, ett fint kort, disktrasor med hjärtan, ett vackert handarbetat kort och en jättefin änglamugg. Ett urklipp med bilder och info om mössorna som vi skickade till Panzisjukhuset låg också med i paketet. Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket min vän C lyckas proppa i sina paket. Det är millimeterpassning och det är julafton när paketen kommer farande. Det mesta går ju vidare. Garnet stickas och skickas och böckerna blir lästa och går vidare till nya läsare. Godiset och muggen kan ju någon försöka ta ifrån mig *morrar*. Disktrasan ligger hos sina traskompisar och väntar på sin tur och några av böckerna har redan fått nya hem. Tack rara C för det fina Kelloggspaketet.

Här kommer en bild från ett väldans bra tag sedan. Jag fick en lyxgottispåse av min dotter. Eftersom minnet slirar så kommer jag inte ihåg varför jag fick den men huvudsaken var ju att jag fick den och njöt av varenda grej som låg i den. Som ni ser så var det på vippen att jag missat att ta kort på gåvan. Det kan man tydligt se på att ostbågspåsen är uppklippt. En timme till så hade den varit tom. Frusen mango är så himla gott att ha i frysen när man blir sötsugen. Tack snälla S för allt det gotta. Jag är dock något lite osäker på var i kostcirkeln det här hör hemma. Tror det tillhör basfödan, livets goda. Det som gör att man tycker att livet inte är så pjåkigt i alla fall. Det måste väl vara jätteviktigt att få njuta också. Det är inte alls så som Werner och Werner uttryckte sig……”det går lika bra med selleri”. I helsicke heller då kan jag lika gärna gå ut på gräsmattan och beta. Huvva!

Jag tuffar ju på med mina nallekläder och idag är det dags att lägga upp för en lila väst åt en nallekille som sitter i soffan och väntar. Det är ju F1 race från Montreal i afton och då går stickorna varma. Den här nallentjejen har fått en rödvit klänning. Det ska väl till en kant med pälsgarn senare innan den reser iväg. Av ett nystan blått garn blev det en stor mössa och en hel mormorsruta och en påbörjad. Det gäller att använda varenda trådände.

Ja mina vänner, dagarna rusar förbi. Ibland utan att jag tycker att jag hinner med. Jag försöker ju vara ute och röra på mig för att träna mina ben. Jag är så trött på mina förbaskade ben men är på samma gång överlycklig över att jag kan gå igen även om det vissa dagar är lite skakigt. Det är nog något jag får leva med tror jag. Förresten så har jag sprungit färdigt i min dar. Man har stressat och farit som ett torrt skinn mellan både två och tre jobb samtidigt så nu är det slut med att ha gasen i botten. Det jag vill göra hinner jag ändå. Var sak har sin tid och är det så att man missar en buss så kommer det en ny om en liten stund. Man har tid att ta saker med ro, att vänta lugnt och låta bli att jaga upp sig.

En vän i välgörenhetskedjan skrev något så bra till mig för ett bra tag sedan och det stämmer så bra in på hur jag numera sköter mitt liv……..”först gör jag det jag vill och sedan gör jag det jag måste”. Är inte det ett härligt uttryck. Det är nog lite så man behöver göra för att orka med det man tycker är urtråkigt som att damma och dammsuga eller vad tror ni. Det finns inte många måsten kvar i mitt liv numera. Jo, jag måste äta, dricka, sova, betala skatt och räkningar. Det är saker man absolut måste men i övrigt tycker jag att det är skönt att ”gamlas” för måstena rinner av en som vatten på en gås bara man låter dem göra det. Jag förstår ju att detta inte funkar för yngre som är mitt i livet och har mycket att styra upp men även då behöver man bromsa in och stanna upp, dra några djupa andetag, blunda och bli stilla en stund. Vi ska ju hålla länge så vi måste hushålla med oss själva lite.

Jag hoppas ni alla har en lugn, solig, härlig söndag……..med eller utan spännande paket

Paket till Önskestjärna och lite annat smått

24 Maj 2022 2 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , ,

Som ni såg i tidigare inlägg så bestämde jag mig för att skicka de tio färdigklädda nallarna till den ideella föreningen Önskestjärna. Jag såg sedan att de överlämnats till Kvinnojouren i Karlshamn och där ska de trösta, glädja och ge trygghet åt några barn som behöver det. Vardagslycka är att veta att man kan ge och göra skillnad.

Nallarna ligger tryggt nedpackade i sin plastpåse och de får sällskap av två andra köpta gosedjur samt två små nya frottéhanddukar från min vän G. Allt fick lagom plats i kartongen och jag kände mig stolt över mig själv som lyckats få plats med så mycket och kunde utnyttja hela fraktkostnaden. Tjohoooooo! Vad gäller packeriet så har jag min överman eller rättare sagt överkvinna i det fallet nämligen min vän C från Rångedalas prärie. Jag har aldrig i hela livet varit med om att någon kan lyckats få ner så himla mycket i diverse olika paket. Ni ska snart få se det senaste i den genren.

Jag hade tagit fram ett nystan marino soft och hade lite aftonpyssel framför tvn många kvällar och detta blev resultatet av det stickfäktandet.

Jag tycker så mycket om att sticka eller virka av marino soft-garnet. Tyvärr har många utav de ”gamla” färgerna utgått och ersatts av nya och då har jag ibland upplevt det som att det nya garnet blivit strävare på något sätt. Beror kanske på färgningen. Inte för att det stör mig men jag har noterat det. Dessa ligger tryggt nedpackade i välgörenhetslådan för framtida resa till några frusna.

Just nu stickar jag på nallekläder igen. Jag har haft det lite tjurigt med tassarna ett tag och då får man jobba med smått och inte göra filtar eller annat som blir lite tyngre. Jag ska igång med någon ny nalleklädnad nu till helgen för då är det Monacos GP i F1 och då är det precis lagom att sitta med något litet i ett par timmar.

Jag har haft kort på det tidigare men jag lägger ut ett till idag för jag blir glad av att något som är så vackert också kan vara väldans gott. När man köper ett par förpackningar blandade småtomater och sköljer av dem och välter ut dem på handduken för att torka hela högen och sedan lägga i två skålar, en till köksbordet och en till tv-rummet då njuter jag av färgerna. Visst är det vackert. Nästan som en tavla.

Jag tänker återvända en stund vad gäller barnen och kvinnojourerna för det känns viktigt. När man tänker på barn som far illa så ska man tyvärr komma ihåg att det inte bara är i andra länder som barn lider nöd och är rädda och otrygga. De barnen finns även här i Sverige och är tyvärr alldeles för många så fiffilura lite på om ni kan göra något för några av dem. Ett busenkelt tips är att höra av sig till Kvinnojouren och fråga om de har plats i sina frysar så kan du skänka några paket olika pinnglassar eller några paket grillkorv. Nu går vi ju mot sommaren och tider då barn älskar att äta glass ute och att grilla korv. Varför inte köpa några burkar såpbubblor och skänka, Maxi hade t ex blåsbubblor som de kallar det för 5:- för en liten burk. Det är ju så lagom. Det finns så mycket man kan ge om man har möjlighet till det och visst är det väl gott om man kan ha med sig i hjärtat att man kunnat glädja barnen. Ett tips är att man kan gå ihop några stycken och var och en lägger en tjuga att handla glass/korv/såpbubblor eller annat för. Det behöver ju inte bli så dyrt utan alla ska kunna vara med och ge med varma öppna händer.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig tisdag. Det ska ju komma lite regn här hos mig framöver men med tanke på hur torrt det har varit och fortfarande är så behöver det ramla ner lite vått. Jag tog mig i hampan och klippte min kombinerade moss- och gräsmatta för första gången igår så nu kan det få skvätta bäst det vill.

Idag såg jag att det erbjuds en 5:e vaccinationsspruta och jag blir lite fundersam omkring det men som tur är så får vi vuxna bestämma själva över hur vi tänker och hur vi vill göra. Jag hoppas bara att ni alla är fortsatt rädda om er och varandra och alla andra så ska vi väl få en härlig sommar framöver.

Jag hoppas dagen är snäll emot er ……………..med eller utan grisar och tomater

Nu är den färdig + lite annat

16 Maj 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Ja ja ja, jag vet att jag är samtidens segaste tant men nu så! Vad är det som är färdigt undrar ni och det ska ni få veta nu. I ett inlägg som gjordes 200927 så berättade jag om en gigantisk garnskatt som kom till mig från en givmild kvinna i Västerås. Om ni går in på kategori garn och klickar så ligger inlägget först. Nere i högra hörnet ligger det en stor påse med små nystan av bomullsgarn. Jag har inte haft en susning om vad jag skulle göra med alla dessa små nystan för jag ville ju att det skulle bli något att kunna skicka vidare som fjärrvärme eller närvärme till någon. Garnet fick ligga till sig och så under 2021 så gick proppen ur och jag började virka rutor i c2c-teknik.

Rutorna blev ganska stora och när jag till sist var klar med alla rutor och virkade ihop dem så blev resultatet en bomullsfilt 106 x 80 cm.

Kvar blev:

70g bomullsgarn som tillsammans med bomullsgarn från min garnlåda kommer att bli en tvättlapp som får åka med till någon insamling. Tvättlappar går alltid åt och brukar vara önskade på många håll. Varenda trådände kommer att användas. Tack snälla L B för att du hjälpt till att göra världen lite varmare. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad.

Min vän G som tidigare jobbat inom diakoniverksamheten har en påse hängande i hallen och där samlar hon smått och gott som hon under sina strövtåg köper för en billig penning och som hon tror ska kunna gå med i lite olika insamlingar. Vi har ju inte setts så ofta nu under pandemitiden så när man får sin påse så är det rena julaftonen. Jag har en påse jag också må ni tro. Där samlar jag några olika tidningar som jag får av min granne, utlästa böcker som jag vet passar G och kopior på intressanta tidningsartiklar som jag tar ut från t ex Aftonbladet och Expressen o andra. G använder inte dator så hon kan inte likt mig gå in och läsa om alla möjliga händelser och uttalanden så hon tycker det är lite kul med dessa kopior. Så vi byter påsar med varandra och har stor glädje av det. Här är innehållet i en påse från min vän:

Tandkrämen och barnsockorna gick med i paketet till Ukraina och de två gröna små handdukarna gick med i ett paket som skickades till Önskestjärna förra veckan och som kommer att visas i ett senare inlägg. Önskestjärna är en ideell förening som hjälper gamla och barn i Tingsryds kommun. De finns på facebook om någon vill gå in och läsa om dem.

De svarta strumporna kommer att gå till Slättmissionen senare och den lilla påsen med små trådrullar får tillsammans med tyg resa iväg till Hålanda och bästa I för att gå vidare i olika former. Pappersnäsdukarna är utmärkta som packmaterial om det gäller att fylla lådan så all frakt utnyttjas. Ett paket här och ett där precis som med tvålar. Det är toppen. Ja allt går åt och allt går att använda.

Alla dagar är ju inte ljusa, soliga och varma men även molniga och lite halvdystra dagar kan vara väldigt vackra trots blåsten som tycks ha mantalsskrivit sig här. Jag hade gått igenom parken, förbi kyrkan, över bron och ner mot målet som var postinlämningen på Hemköp nere i stan på väg till min vän T på Ord & Bild. Jag såg blomsteruppsättningen och tyckte den var så fin och tog upp kameran och vände mig om och fick en riktigt fin bild. Med mina mått mätt då alltså. Jag är ju ingen kanonfotograf precis men den här bilden blev jag nöjd med. Klosters kyrka i Eskilstuna är den enda kyrkan i hela Sverige med två torn som inte är domkyrka. Denna information faller förmodligen under avsnittet värdelöst vetande men kan vara kul att veta ändå.

Det var den molniga bilden. Här kommer en solig, varm och kärleksfull bild av blommor som min granne plockade när hon tillsammans med sin son och man besökte sin gamla sommarstuga som de haft i över femtio år. Numera har sonen tagit över stugan och det var fantastiskt att de alla tillsammans kunde åka ut och tillbringa några timmar där på en älskad plats. När de kom hem ringde A-M på hos mig och lämnade över den allra ljuvligaste sommargula buketten till mig. Ibland blir vardagslyckan så stor så man gråter LilleSkutt-tårar. Vi LilleSkuttgrät faktiskt bägge två både för blommorna och för glädjen att de tillsammans kunde besöka landet.

Ja det var lite smått och gott från min lilla plats på jorden. Den som jag försöker göra så bra som möjligt och där jag har mina skatter, garn och böcker. Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag har möjlighet att värma frusna eller mätta hungriga. Jag har ingen outsinlig källa att ösa ur men det lilla jag har räcker åt mig och att dela med mig i smått av. Det känns lite som om det är det som är meningen med livet, att vi ska hjälpa varandra där vi kan. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Var och en på sitt sätt.

Då måste jag berätta om butikschefen på Coop på Eskilstunavägen mot Torshälla. Ni vet i den butiken där chipspåsarna stod på parad som ett konstverk. För några veckor sedan när jag besökte min naprapat i huset bredvid så var jag in en sväng och handlade en dricka och då hade han ställt ut en kundvagn med en skylt på där det stod att i den vagnen kunde man skänka något till de ukrainska flyktingar som fanns i Torshälla och som ännu inte fick dagersättning från Migrationsverket. Den ersättningen fick man bara om man bodde på särskilda boenden typ Bert Karlssons gigantiska komplex. De flyktingar som tagits omhand av privatpersoner stod utanför den ersättningen. Konstigt nog. Dessutom var det inga stora summor. Jag tror det var 70:- om dagen.

Så butikschefens tanke och budskap var att man kunde köpa en extra av något och lägga i vagnen när man gick ut. Så fint tycker jag och det gör det så enkelt för alla som gärna vill hjälpa men inte riktigt vet hur. Dessutom har många inte råd att skicka pengar eller paket och då är det toppen om man kan delta och göra skillnad genom att t ex köpa en burk vita bönor för 8:- och lägga i vagnen. För just den lilla burken med bönor kan vara skillnaden mellan liv och död. Faktiskt. Så ingen gåva är för liten. Tänk på det och var nöjd med vad just du kan ge.

Tänkte på en grej också. Butiken har ungefär 5000 kunder i veckan. Nu är väl många av dem återkommande men låt säga 2000. Tänk om alla köpte en burk vita bönor och lade i vagnen. Många burkar blev det. Det är ju egentligen så enkelt. Jag deltog i alla fall i vagnsinsamlingen med liv och lust och var glad för att jag kunde.

Bindor, blöjor, pasta, ris, havregryn och konserver är vad som oftast efterfrågas. Inga färskvaror. Bara så ni vet utifall ni skulle stöta på någon sådan här insamlingsvagn.

Oj, nu blev det en lång epistel igen. Det är märkligt för när jag startar ett inlägg tycker jag att jag har så lite att skriva om men sen bara ramlar det på vartefter och jag har egentligen svårt att bromsa. Kanske borde jag blogga oftare och kortare. Hmmm………jag får fiffilura på det.

Jag fortsätter att hålla bekvämt avstånd och tvätta händerna och jag tror att ni alla gör detsamma. För det gör ni väl eller hur? Jag vill ju det i alla fall för nu är det snart sommar och då vill vi ju kunna skutta runt pigga och raska.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och rar måndag…………med eller utan ljuvliga gullvivor.

Oh så härligt med sol / Neeej nu kom solen

13 Mar 2022 Lämna en kommentar

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , , ,

Efter blåst och gråväder så blir man ju skuttande glad när solen bara vräker ner och värmer våra småfrusna människosjälar. Då är det ljuvligt att ta en promenad utan att behöva vara påpälsad från topp till tå. Man kan sätta sig på någon plats där det är lä och ta sig en kaffetår. Man längtar efter att det blir vår fullt ut och sedan en fin sommar. Man njuter.

Baksidan av solmyntet är att när solen kastar sig över mina fönster och ett halvårs skit sitter på utsidan och bara ser så grått, fläckigt, dammigt och skräpigt ut det är då jag stönar: neeeeeej jag vill inte ha sol. Jag känner att jag vill samla all smuts och lämna tillbaka till värmeverket som ligger en bit bort. Jag njuter inte av att det ständigt är svarta partiklar på utemöbler och fönster. Näääää, då känner jag mig tjurig.

Så där ja, nu har jag gnällt färdigt och är redo att visa upp glädjespridaröverraskningar eller rättare sagt: vardagslyckor.

När jag längtat efter att äta en samla men inte kunnat ta mig till affären och min tankeläsande kompis A längre bort i längan ringer på och lämnar en semla med orden: vi ska väl ha lite fredagsmys idag. Är inte det bussigt så säg. Man blir varm i hjärtat.

Eller som igår när det ringde på dörren mot kvällen och samma kompis lämnade en halv pizza till mig. Vi brukar dela en pizza, han tar skinka på sin del och jag räkor på min. Det är precis lagom. Jag ser fram emot att vi ska kunna umgås inomhus och äta tillsammans då och då. Corona har ju gjort det omöjligt tidigare och vi får vara lite försiktiga fortfarande. Vardagslycka de luxe är att ha vänner som tänker på en och som visar omtanke. På det sättet är jag väldigt lyckligt lottad.

Naturen ger oss allihop här en hel massa vardagslyckor om man bara har tid att se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Här bjuder jag på några av naturens under eller konstigheter. Varsågoda och njut!

Trädet har stått på sin plats en bit ifrån mitt hem men jag har nog aldrig uppmärksammat hur det ser ut innan. Just nu tycker jag det ser ut som en karikatyr på något ”bauta” från någon tecknad serie typ Asterix. Jag måste gå tillbaka i sommar och se hur det ser ut när det grönskar.

Jag har ju en ganska stor nyponbuske utanför mig och den är självsådd som så mycket annat här. Just nu är det ju bara kala grenar. MEN, titta här vad som gömde sig mitt i busken. Två bladpar, flikiga och fina, små små. De hade nog haft någon slags inbördes tävling i busken om vem som skulle våga sticka ut sina blad först och de här två vann. Grattis!

Lite till höger om den här busken och nere i gruset hittar man de här glada gynnarna som öppnar upp sig för solen på förmiddagarna och sedan sluter sig till natten. Så vackra och de ger hopp om vår. Dessutom blir de fler och fler för varje år.

Sedan har jag ju en novemberkaktus inomhus och den tycks helt ha tappat tidsuppfattningen eller kompassen för den blommar för fullt just nu i mars och den blommade ju även i november. För min del får den blomma precis när den vill för jag tycker blommorna är ljuvliga. Jag har tre stycken novemberkaktusar i samma fönster men det är bara den här som fått fullständigt spatt och spader och blommar hej vilt bara för att den både vill och kan.

Jag har ju fått så mycket garner av min vän C och jag stickar och stickar och tar i från tårna för att fixa till värme till både höger och vänster. För lite sedan skickade jag ett paket till Morsan på Malmskillnadsgatan via Klara kyrka i Stockholm. Elise Lindqvist fick lite värmande sjalar och en mössa att dela ut till sina flickor som far illa. Underbara Elise som blivit så illa åtgången av livet tidigare men som har ett så stort och varmt hjärta och förmåga att ta till sig dessa flickor som blir utnyttjade och illa behandlade precis som hon själv blev tidigare. Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa Elise, att visa att vi bryr oss om henne och hennes flickor. Vardagslycka är att kunna öppna sitt hjärta utan att döma. Tack snälla C för garner. Halskragen till höger kommer från min dotter och är tjock och jättevarm. Tack S.

Ett litet tips till er som har DollarStore i krokarna där ni bor. De säljer tandborstar och plåster billigt. Jag har köpt på mig ett helt gäng av båda delarna och ska väl köpa mer när jag kommer dit nästa gång. Jag har startat upp en stor korg där jag förvarar plåster, hårda tvålar och tandborstar samt tandkräm. Tänkte att det är bra att jag har översikt över hur mycket jag har så när det behövs på olika ställen så är det bara att plocka upp och skicka och sedan köpa nytt och fylla på lagret. Sådana här plåster skickade jag till I B i Hålanda och hon använde dem till sina husmorspåsar. Nu får jag se vem eller vilka som står på tur att behöva få skickat till sig.

Nog får man väl lov att säga att det är vardagslycka att kunna gå och handla bra-att-ha-saker och lägga upp som lager tills de behövs. Man ser folk som fått lämna allt och bara har med sig det som de går och står i. Så är det i krigets Ukraina och i alla andra krig men så är det även för kvinnor och barn som får lämna sina hem hux flux på grund av våld i hemmet. Då är det tur att vi har våra kvinnojourer.

Jag hoppas ni har det bra allihop och att ni fortsätter att vara rädda om er och hålla lite avstånd även om man lättar så smått på sina personliga restriktioner. Vi behövs ju länge än och vi ska ju hinna med mycket skojsigt framledes så häng i och var försiktiga.

Hoppas ni har en riktigt fin söndagskväll………med eller utan en halv pizza

Nya året tuffar på

27 Jan 2022 1 kommentar

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , ,

och jag hoppas att ni alla har kommit igång med året på ett bra sätt. Det har ju varit lite bloggtorka från mitt håll här och det beror mycket på att jag haft lite uppförsbacke ett bra tag men jag kämpar på, ibland i motvind och ibland i skaplig medvind.

Eftersom jag tömde lådan före nyår så är det ju på tiden att den börjar fyllas med värmande plagg igen. Tre små Jolly Jacket hamnade i botten. Jag gillar att virka JJ för det går fort som rackarns och det passar mig. Det har blivit några fler JJ och lite halsdukar och mössor. Vintergrejerna ska jag skicka iväg så de kommer dit de ska medans det ännu är kallt och eländigt. JJ får stanna här i sin låda tills det är dags att skicka till någon insamling som efterlyser smått för barn. Alla tre JJ virkade i garnet Marino Soft.

En riktigt bred lång halsduk blev det utav fyra nystan luddigt acrylgarn som jag haft i mina gömmor väldans länge. JJ är virkad av garnet Signe.

Jag gillar ju att göra smått smått så det har blivit några små filtar till Sofia och som ni alla vet så används dessa små filtar vid kistläggning av små små bebisar som det inte gått så bra för. Man stickar/virkar in så mycket värme och kärlek i dessa små filtar och hopp om att föräldrarna får känslan av att deras små inte fryser där de ligger. Så det kommer att bli en och annan Sofia-filt då och då för de värmer mitt hjärta när jag arbetar med dem. Vardagslycka är att kunna värma på så många olika sätt. Här kommer ett par bilder på vad jag skickat nu.

Jag har ju en dotter som är väldigt duktig på att virka både stort och smått och jag tänkte visa upp en halsduk som hon har virkat. Hur hon har gått till väga har jag inte en susning om för hon plockar lite här och lite där och gör sina egna virkmönster. Här är det ”ploppar” på ena sidan och rutor på den andra. Garnet är Cookie.

Jag skrev ju före jul och visade bilder från julmarknaden i Westerqvarn. Då lovade jag att visa bild på vad jag köpte till julklapp åt min dotter. Här kommer då bilden på den lilla tovade väskan med nåltovad pippifågel och fuskpäls som utsmyckning. Jag blev störtförälskad i den. Liten och jättesöt. One of a kind, precis som min dotter. Jäklar också nu ser jag att prislappen sitter synligt. Jag vet ju inte heller hur man redigerar bort sådana drulligheter. Så typiskt mig. Blunda med ena ögat så kanske ni missar den lilla lappen.

Ja det var lite av vad som stickats o virkats sedan sist. Det här med att handarbeta är ju något som drivs av lust. Man ska tycka att det är kul att hålla på. Ibland tycker man ju inte det och det kan gå långa tider innan man lyfter en stickning eller virkning. Men det är ju precis som i hela livet. Ibland går det upp och ibland går det ner. Huvudsaken är ju att det inte blir för höga toppar eller för djupa dalar. Det bästa är ju om man kan hålla sig till att det blir små gupp.

Vi får hoppas att 2022 blir ett fint och bra år för oss alla med bara små gupp på vår väg framåt. Låt oss också hoppas att pandemin ger vika och att vi åter får träffas på precis det sätt vi vill och önskar. Det gäller nog bara att inte ha för bråttom för vår hälsa är viktig och vi ska ju hinna med så mycket kul framledes. Så håll i och fortsätt vara rädda om er hela tiden. Jag tror och känner att det mest är upp till en själv hur man inrättar sig i att hantera pandemin. De ”lärde” som står på podiet och ena veckan delar ut restriktioner tar veckan efter bort dessa restriktioner och ändrar lite här och lite där. Det känns faktiskt inte som om dom (heller) har så mycket koll. Det känns för mig som om det är lite för många lösa boliner i det här. Detta innebär att jag fortsätter som jag gjort tidigare. Håller avstånd och tvättar händerna och umgås inte i grupp. Vi får ha våra egna privata restriktioner.

Men……nog måste även jag erkänna att det här börjar kännas tråkigt, trist, tradigt och förbaskat enahanda. Men vad är alternativet? Nä, just det mina damer och herrar…..VI ger INTE upp. Nix och never. Vi kör uttröttningsmetoden vad gäller pandemiski*en och vi kommer att vinna för vi håller emot och fortsätter att vara så rädda om oss och varandra som vi bara kan. Vi går mot ljusare tider. Både årstidsmässigt och pandemimässigt och då vill vi vara med. Allihop.

Jag hoppas ni alla har en bra början på året…….med eller utan tovade små väskor.

Skickat, fått och så vackert rött

11 Sep 2021 8 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , , , ,

Som ni kanske minns så fick jag för en tid sedan både tyger och garner av en kvinna jag träffade på Röda Korset. Det var ju helt fantastiskt men jag tror ju inte på slumpen utan på att man förs tillsammans med människor av en mening. Här var då meningen att vi skulle ha ett samarbete som utmynnade i välgörenhet och så blev det. Jag har ju skickat två paket med tyger till I B i Hålanda och dessa tyger omvandlas till tröstisar och gosedjur till barn t ex i flyktingläger men även till barn här hemma i Sverige. Vi är ju dessvärre inte befriade från att barn har det svårt även här i Sverige.

Av garnerna jag fick har jag stickat upp detta: 11 mössor + 1 prematurmössa i mjukt rosa garn, 1 halsvärmare, 1 halsduk och 2 trekantssjalar. Detta är ivägskickat till Slättmissionens hjälpande hand där Ingrid ser till att fördela allt på bästa sätt. De kommer att värma många. Sjalarna är tänkta till någon äldre frusen kvinna för det är ju inte bara barn som fryser. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad med värme och omtanke. Tusen tack fina H W för dina gåvor, det här gjorde vi tillsammans.

I ett senare inlägg ska jag berätta om mina bravader med Postnord men ovan sända paket till Slättis har kommit fram för det är registrerat som emottaget. Så det får man lita på då. Ibland får jag rena nippran på PN och skulle inte ha något emot att samtala öga mot öga med någon ansvarig på det företaget. Dock är jag övertygad om att den personen inte skulle uppskatta samtalet lika mycket som jag.

Ibland funkar det dock som det ska och en dag hade det dunsat ner ett litet paket i min brevlåda. Man blir så glad så man skuttar när man får ”riktig” post numera. Det är ju så sällan. Ett litet fint paket ramlade ner i lådan och blev en vardagslycka för mig. Se vad jag fick

Jag skriver ju mycket vykort och här fick jag några till och det är kanonkul att fylla på i mitt lilla vykortsförråd. Jag är faktiskt i vykortspåsen väldigt ofta och tittar, väljer och skickar. Jag älskar vykort, garn och böcker. Den här boken handlar om svenskarna som emigrerade till Amerika och hur deras liv blev. Det ska bli spännande att läsa den. Tack till den goa värmlandstösen S A för gåvorna. Ytterligare vardagslycka till mig som jag ska sprida vidare när jag har läst boken och skrivit korten. Många får glädje av gåvorna.

Jag gillar ju färg som jag skrev om tidigare och när jag var barn så sa man att rött är sött. Det stämmer inte på den här för den är ju inte det minsta söt utan sofistikerad, passionerad och vansinnigt vacker i både färg, styrka och linjer

Jag är ett ufo när det gäller bilar och har absolut noll koll på dagens bilmärken och modeller. Men den här kan man ju inte missa. En röd Ferrari på min gata i stan. När jag stötte på den på min promenad så skenade jag hem och hämtade kameran för det tillhör inte vanligheterna att det står något så vackert här. Undrar hur det känns att sitta i den och sätta plattan i mattan och susa iväg. Förmodligen är det en helt fantastisk känsla. Fast man undrar var man kan utnyttja bilens fulla krafter här i Sverige där vi har hastighetsbegränsningar. Vill minnas att det förr fanns motorvägar med fri fart men de har nog upphört för länge sedan. Ja man lär väl inte få uppleva någon snabbfärd i en underbar röd Ferrari utan får väl nöja sig med minnena från åkturerna med Ford Fairlane 500, Ford Capri och en något rasslig Buick från ungdomen. Härliga tider och härliga minnen.

Ja nu har ni fått se lite av vad som varit här hos mig. Jag ligger så mycket efter med bloggandet. Ibland känns det lite som att jag får slut på orden men jag hänger i lite till. Ni ska få något mer innan jag smiter ut härifrån för att ta itu med lite köksbestyr eftersom dottern och barnbarnet kommer och äter lunch här idag. Jag skrev ju att den röda Ferrarin utstrålar kraft. Vad kan man då säga om den här krabaten

Vilken kraft och vilket mod att ta sig upp ur en spricka i asfalten och blomma så här vackert en bra bit in i september. Naturen är fantastisk.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin lördag ……………….med eller utan en röd Ferrari

Roliga paket

30 Maj 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , ,

Min vän C skickar paket till mig ibland och de är så smockfulla så det är helt galet. Jag brukar plocka upp allt som är i paketet för att ta kort och sedan försöka lägga tillbaka allt i paketet igen. Jag misslyckas varenda gång. Får aldrig i allt i paketet utan det blir alltid några pinaler över. Hon är en magisk packare. När jag packar paket brukar mottagaren alltid förundra sig över hur mycket tejp jag använt. Ibland är det nästan svårt att hitta ett ställe att kunna börja öppna på. Så nog packar vi olika allt.

Finaste C skickar böcker, garn och servetter och lite annat smått och gott. Den här gången följde det med rundstickor och även färdigstickade mössor och tossor. Ser ni det vita ulliga gulliga garnet nere till vänster, det ska jag använda till att kanta filtar och annat med. Jag tycker väldans mycket om ulligt gulligt garn. Inte nog med alla bra-att-ha-saker det brukar följa med ett kort med fin text på också och det gjorde det den här gången också. Själv glömmer jag alltid att lägga i en handskriven lapp eller ett brev. Kommer på det när jag vråltejpat och då har ju tåget liksom gått. Sådant glömmer inte vännen C. Här ser ni vilken julafton jag har haft mitt i våren.

Jag ska kanske berätta att min vän C och jag aldrig har träffats och aldrig pratat med varandra i telefonen. Vi träffades genom uppropet Sticka & Skicka för många herrans år sedan och vi skriver till varandra varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Vi delar glädje och sorg. Vi stöttar varandra och är glada för den gemenskap vi har.

Garnet som ni ser ovan är en gåva som jag i min tur förvandlar till en gåva när jag stickar och skickar det som blir av det till den insamling som bäst behöver den. Så allt förvandlas till värme och omsorg. Det ingår i den kedja av många länkar som tillsammans arbetar för att göra världen lite varmare.

Detta var en sorts värme. En annan sorts värme kan ju komma sig av att man får ett paket som ser helt knasigt ut, ihoptejpat med silvertejp men när man öppnar det så skrattar man så man både blir svettig och håller på att kissa på sig. Den presenten ska jag presentera om en liten stund men först en liten översyn av min image. Ni som läst här länge kanske tror att jag är en vän varelse som alltid är väldigt snäll och god. Så är det inte. Jag är en mycket bestämd tant som har åsikter om det mesta och det är oftast starka åsikter. Jag räds heller inte att säga ifrån och dra gränser. Avskyr orättvisor och har väldigt svårt att ha fördragsamhet med dumt folk. Jag är väl medveten om att jag ser världen och det som händer i svart eller vitt men kämpar varenda dag för att få med lite av gråzonerna att sudda ut de skarpa gränserna. Det är ingen lätt kamp ska ni veta men den behövs och är nödvändig för att få en bättre balans än med svart/vitt.

Så nu vet ni det om mig. Jag har ju bestämt från början att min blogg skulle vara så utformad att den skulle tillföra goda energier och glädje till den som läste här för allt elände får man ju till sig ändå via tv, radio och tidningar och verkligheten ute i samhället. Så därför är min blogg så som den är. Jag är snäll, omtänksam och givmild men absolut ingen mespropp. Eller joooo, ibland kanske men man är ju bara människa.

Så nu är det dags att presentera den andra presenten jag fick för lite sedan. Den fick jag av min allra bästa vän TP som jag jobbat ihop med i femton år och som jag fortfarande umgås med efter pensionen. Vi har delat glädje och sorg och han brukade även prata och skratta tillsammans med min man tidigare. Då handlade det väl mest om mina tillkortakommanden eller underliga idéer om hur saker och ting skulle fixas eller något annat mysko. Jag är även den första att skratta åt mig själv och det jag lyckas ställa till med. Inga problem heller med att erkänna fel och brister hos mig själv. Den gemensamma nämnaren var väl humorn. Vi skrattade gott åt varandra men aldrig på ett elakt sätt utan med kärlek. Det är också enklare att kunna skratta åt sig själv mellan varven istället för att ta sig själv på alltför blodigt allvar hela tiden.

Så nu kan vi efter den här episteln konstatera att jag alltså är ett rivjärn med humor och väldigt stor självdistans och jag kan även tillägga att jag ibland undertecknade något jag skrivit på jobbet med J35. Med allt detta sagt så förstår ni att den här presenten fick mig att gapskratta och den står framme i köket så jag ser den varenda dag och använder den då och då.

Eftersom alla inte har samma humor som jag eller är lite känsliga för vissa ordval så har jag maskat halva ordet men det står var och en fritt att föreställa sig vad som är fortsättningen.

Ja mina vänner. Vardagslyckorna har vällt över mig som en vårflod och apropå vårflod så tömde jag 62 mm ur min regnmätare. Jag fick gå ut och tömma tre gånger för jag var orolig för att det skulle svämma över annars och jag ville ju ha stenkoll på hur mycket som ramlade ner.

Tillbaka till vardagslyckorna. Den sista i raden av gåvor kommer från min vän T som samlat ihop lite smått och gott och lämnat i ett litet paket i min brevlåda tillsammans med den ljuvligaste lilla buketten med vårblomster från hennes trädgård. Allt utom blommorna åker iväg till Hålanda och husmorspåsarna. Knappar och säkerhetsnålar är hårdvaluta och de små saxarna var toppen. Jag blev också påmind om att gummisnoddar faktiskt kunde vara bra att ha i påsarna så tack för det tipset fina T. Jag har köpt en förpackning som ska få följa med i paketet till I B.

Jag blir så glad och känner sådan tacksamhet över att ha vänner som ger av hjärtat vad gåvan än består av. Garnerna och de små tillbehören kommer att värma de frusna och behövande och blommorna, muggen och böckerna och kortet värmer mig. Jag är så tacksam för allt. Ibland känner jag mig så proppfull med kärlek så det nästan sprutar ur öronen. Vilken tur jag har.

Jag hoppas ni alla har en lika fin och solig dag som jag har här……med eller utan härliga bleckmuggar

Gåvor som ger värme och omtanke

20 Jan 2021 12 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Det här första coronavirusåret har ju gjort att jag inte kunnat ta mig till garnaffären jag brukar besöka för jag vill inte åka bussen dit och jag kör ju inte bil. Av olika skäl kan jag heller numera inte cykla så långt vilket stör mig allra mest faktiskt. Det är dock som det är och det är bara att hänga med så gott det går ändå. Då blir man jätteglad när vardagslyckorna liksom bara sköljer över en som varma mjuka vågor av omtanke. Himmel och plättar man blir så glad så man nästan gråter. Eller, ibland gråter man. Av glädje då. Som ni såg i inlägget ”När det regnar manna……” tidigare i bloggen så fick jag ju jättemycket garn av en kvinna L.B i Västerås och det stickar jag av ännu och det är dags för en andra leverans av fjärrvärme snart. På olika sätt tycks hjälpstickningsgarn finna sin väg till mig på lite olika vägar. Här följer fler vardagslyckor.

Min vän T har i sin tur en vän som har en loppis och den kvinnan hade fått in några nystan mjukt mörkblått garn. Min vän sa då att hon ville köpa dessa nystan och ge till mig för jag ägnade mig åt hjälpstickning. -Då kan du ta dem och behöver inte betala dem för då går de till något gott sa loppisdamen. Jag tog tacksamt emot nystanen och stickade upp en babyfilt och en mössa. Sedan blev det lite garn över och det blev med lite extrahjälp en mormorsruta som tillsammans med en hel hög andra skickats till en dam i Stockholm som virkar ihop rutor till filtar som sedan skänks Barnens Hopp i Ukraina. Eftersom garnet var så mörkt blått så kantade jag med ljusblått pälsgarn som jag fått från min vän C. Detta (utom rutan då) gick till Slättmissionen.

En dag för några veckor sedan fick jag ett så rart mail ifrån en dam vid namn K.M där hon berättade att hon 2017 hade varit på Malmköpings marknad och då köpt en trekantssjal som hon tyckt så mycket om och som varit hennes favorit sedan dess. Nu hade den sjalen försvunnit för henne och hon undrade om det var jag som hade stickat den och om hon kunde få beställa en ny sjal ifrån mig. Det fina i kråksången var att hon skickade med en bild på sjalen och mitt visitkort med adressen hit till bloggen. Hon skrev att hon brukade göra så med saker som hon köpt på marknader för att sedan kunna komma ihåg vem hon handlat av om hon skulle vilja köpa mer. Det var väl väldans fiffigt. Ett fint tips till er alla som brukar handla på marknader. Hon hade alltså gått in här på bloggen och där hittat min mailadress och hörde av sig angående detta. Hon skrev så fint och rart så det var en stor glädje i att läsa hennes mail.

Jodå, det var ju jag som stickat sjalen men jag sa att jag hade inte stickat några nya alls eftersom det inte varit några marknader och inspirationen uteblivit av den anledningen. Hon ville gärna ha en sjal i blått och jag tittade i boxen med trekantssjalar och jodå jag hade en blåmelerad mjuk och gullig sjal som jag skickade bild på och hon ville gärna köpa den av mig. Sedan språkade vi om garn och stickning och hon skrev att hon hade garn efter sin mamma men att hon själv inte längre handarbetade p g a att hon hade ont i sina händer och handleder. Då föreslog jag att jag kunde köpa garnet av henne eller om hon tyckte det var ok att byta garnet mot trekantssjalen. Det tyckte hon var en jättebra idé och det tyckte jag också.

Då blev det tal om frakt och porto för ingen av oss visste var den andra bodde men kan ni tro, hon bor i en by bara en halvtimmes väg ifrån mig. Så hon tog bilen och fräste iväg hit och vi möttes ute och kikade i våra respektive påsar och jag tyckte att det var väldigt mycket garn och ville nog betala lite emellan men det tyckte inte hon att jag skulle göra. Hon var nöjd med bytet och visste att garnet skulle komma till nytta som fjärrvärme och värma små frusna barn. Här ska ni få se garnlyckan som ramlade över mig.

Den påbörjade filten som ni ser längst ner på bilden har vuxit och blivit så här stor nu och ska bara fått ett rött fält till och sedan ska den kantas med mörkblått garn

Min vän C som varit en mästare i att dammsuga olika loppisar på garn skickar då och då garnpaket till mig och dessa försöker jag då omsätta i fjärrvärme. C och jag ”träffades” för många år sedan i en Sticka & Skicka-grupp på nätet och har hållit ihop som vänner sedan dess. Det är härligt att ha en vän som drar åt samma håll och som jobbar mot samma mål. Här är yemenvästar som jag stickat av garn från C.

Jag lever ju i tron att allting har en mening och visst är det fantastiskt att garn via olika kringelkrokar kan hitta sin väg till mig och ge mig möjlighet att ägna mig åt det jag tycker mycket om under tiden vi inte kan vara ute och umgås med människor på det sätt vi brukar. Jag är väldigt tacksam över att få vara en länk i en väl fungerande kedja där några håller med garn och andra stickar. Tillsammans gör vi gott. Det viktigaste ordet här är Tillsammans för ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta storverk.

Jag har förstått att jag kanske måste förklara ordet fjärrvärme som jag använder mig av. Det betyder att man stickar, virkar, syr, tovar eller annat och skickar iväg över världen för att värma små. Man värmer alltså inte bara i närområdet utan även i fjärran länder. Därav namnet fjärrvärme.

När vi skickade till Panzisjukhuset i Kongo Kinshasa fick vi lära oss att en mössa och en liten väst kunde locka mammor till sjukhuset för att föda då både barnadödligheten och mammadödligheten var stor. Då skulle det vara tryggare och säkrare att föda på sjukhuset. Innan det började stickas och skickas dit så fick mammorna med sig sina barn hem inslagna i tidningspapper för att de skulle hålla värmen under de kalla nätterna. Insamlingen Sticka & Skicka fick mig att sätta full fart med hjälpstickningen. Tänk att en liten mössa faktiskt kan rädda livet på en liten nyfödd baby som föds i ett land med kalla nätter. Då är det lätt att sticka drivor av pyttemössor som man vet gör nytta. Det finns nöd och elände överallt i världen och faktiskt även här i Sverige så fjärr- och närvärmestickandet tar aldrig slut. Nu har jag så mycket garn hemma så det kommer att räcka hur länge som helst men jag ska försöka ta det lite lugnt med stickandet. Jag hinner. Jag behöver inte ha bråttom men ibland känns det så.

Dr Denis Mukwege som är chefskirurg på Panzisjukhuset fick Nobels Fredspris 2018 för sitt arbete med att ”laga” kvinnor och små barn som utsatts för det besinningslösa sexuella våldet utfört av rebellerna i Kongo Kinshasa. Jag känner en så stor tacksamhet över att det finns människor som vågar stå upp och slåss mot ondskan. Att år efter år se det allra fulaste i världen och ändå ha förmågan att vara en god och medkännande människa. Jag beundrar dr Mukwege som orkar.

Jag har det bra här på min plats på jorden och känner en stor tacksamhet för att jag får leva här och har möjlighet att göra skillnad på mitt lilla sätt.

Jag hoppas ni har en riktigt fin onsdag…..full med värme och omsorg

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag