Nytt……nött……och lite annat

Himmel och pannkaka vilken njutning det är att sticka av garn som är mjukt som en kattunge. Jag kanske njuter särskilt av det eftersom jag är allergisk mot ull men stickar av det i alla fall understundom. I alla fall under korta stunder.

Jag har stickat några halsvärmare i garnet Alpine från SIRDAR. Som sagt, mjukt som en kattunge. Det ska få följa med några halsvärmare ut på julmarknad nästa helg. Den högra är stickad med stickor 12 och de andra två med stickor 15.  Tolv är nog att föredra faktiskt. Alpine finns i fler nyanser.

DSCN0329

Det var det nya mjuka och nu till det hårda gamla. Jag var med min vän T till tippen häromdagen. Hon skulle dit med lite jox och jag fick hänga på med mitt skräp. När vi kom ner till miljöboden så stod de här två skönheterna utanför.

DSCN0335

DSCN0336

Nog är det fantastiska fordon från en svunnen tid. När jag var barn åktes det fortfarande slädparti med hästar och slädar prydda med facklor till kyrkan för att delta i julottan. Det var på landet utanför Enköping där min pappa hade sitt föräldrahem och en av hans bröder övertagit den stora gården.  Ibland tycker jag synd om dagens barn. De flesta har inte ens träffat en levande häst och mycket mindre fått åka släde med facklor som lyser upp i mörkret. Ibland kan jag känna det som att livet blir lite ”fattigare” vartefter precis allt moderniseras men det är tidens gång och så kanske min mormor också tänkte på sin tid.

Jag hoppas att dessa två fina fordon blir omhändertagna så att efterföljande generationer kan få se hur man tog sig fram innan man ratade dem för bilar, tåg och flygplan.

DSCN0328

När jag såg alla miljarder löv i parkerna så insåg jag att jag definitivt inte hade ett dugg att gnälla över. Eftersom jag av naturen är skapligt lat har jag har motvilligt och lite pipigt släpat mig ut och krattat upp löven efter en liten syren och två kaprifoler. Gjort på ett tjillevipp och det är kanonskönt att få komma ur fåtöljen, lägga undan stickningen/korsordstidningen/boken och få andas lite friskt luft. Jag gillar ju att jobba ute bara jag kommer igång. Dock är jag glad att jag inte har så här infernaliskt mycket löv på min lilla frimärksstora tomt.

DSCN0326

Men nog är hösten rasande vacker. Helt fantastisk i sina färger som lyser upp innan dunklet och mörkret tar över. Jag tycker om hösten för jag tycker om när det blir lite dunkelt och jag kan tända ljus hemma. Det är dock lite trögt för närvarande. Jag tycker inte att jag kommer någonstans. Får inget gjort och fastnar ofta i tankar och funderingar. Det har dessutom varit mannens födelsedag och vi går mot jul. Det känns lite besvärligt.  Jag trodde att vissa saker skulle bli lättare med åren men det känns nästan tvärt om ibland. Behovet av att vara ensam är starkt och ibland har jag lite svårt att hitta mening och glädje. Därför blir många projekt stillastående.  Jag tror att det är något som får lösa sig över tid. Jag har inte bråttom Jag är ju pensionist och det njuter jag kolossalt mycket av. Särskilt på mornarna när jag kan borra ner mig i kudden och dra upp täcket och inte behöver stiga upp om jag inte vill. Jippiiiiii! Vardagslycka i kolossalformat skulle jag vilja säga.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag………med eller utan kattungegarn.

Punka, pilsner och porto

För ett bra tag sedan så tog jag ut min cykel ur boden och skulle hoja iväg på uppdrag. Då var bakhjulet platt som en pannkaka. Fy farao. Jag släpade ner cykeln till den ordinarie cykelreparatören men han sa att det skulle ta 6 dagar innan jag kunde få den tillbaka. Näääääää, sex dagar är alldeles för mycket för jag kör ju inte bil och jag cyklar ju i stort sett varje dag på min trogna gamla Monark. Hur i jisses skulle jag klara mig i sex dagar utan hojen nu när det är sommar och varmt och kanonväder för cykling. Jag tackade för mig och tog min cykel och vandrade vidare.

Iväg till nästa cykelreparatör som sa att om jag lämnade cykeln så kunde jag hämta den om en timme. Jippppiiiiiiii! Det var banne mig lite skillnad. Jag skojade och sa att det var nästan värt ett par pilsner att få sådan snabb behandling. Jag gick och fikade och strosade lite i ett par butiker och sedan var det dags att hämta hojen. När jag gick förbi systembolaget så kom jag att tänka på vad jag skojat om och tog och gick in för att botanisera bland ölsorterna. Tänkte att ett par pilser skulle liva upp det hela och även visa på min uppskattning för det snabba jobbet. Dessutom var det ju fredag.

Jag hittade en öl som var klockren. Titta bara, kan det bli mer passande när man har punktering. Man tror banne mig att det nästan inte är sant. Flat tire/platt däck. Ja det var ju precis det jag kom släpande med. En hoj med platt däck.

DSCN0162.JPG

Jag köpte två små burkar och överlämnade när jag hämtade och betalade för cykeln. Reparatören blev hyfsat storögd och skrattade högt för han hade aldrig sett den ölen förut och undrade vart jag hade fått tag i den. Nu vet han. Jag var nöjd och han var nöjd och cykeln var färdig och pumpad.

Jag stickar ju en del för att sedan skicka vidare som fjärrvärme till frusna små barn. Oftast är det då mössor jag stickar. Mössor håller de små varma så de överlever nätterna i kyla. Ibland får jag en massa garn och då stickar jag till välgörenhet för dessa garner.

Det är faktiskt kanoners att använda gamla restgarner eller köpa garn på second hand när man ska välgörenhetssticka. Det behöver inte bli så dyrt och man gör ändå en riktigt bra insats.

När det så är dags att skicka iväg så använder jag mig av gamla frimärken från sådana årssamlingar. Varför ska dom ligga år ut och år in i en låda när de inte är värda mer än summan som står på dem. Nä då använder jag dem och tapetserar paketen med dem.Många frimärken bli’re. Ibland så många så det nästan inte får plats med namn, adress samt avsändare men det funkar. Det här paketet blev ändå rätt skapligt eftersom jag använde mig av ett 40-kronorsmärke också. Ett bra sätt att använda gamla frimärken alltså.

20190519_123724

Eftersom det ändå är sommar än så länge så kan jag bjuda på lite nyckelpigor också. Jag har ju lite som mitt signum att jag sätter nyckelpigor på vissa saker jag säljer på marknaderna. T ex mina kvastar. Här är en stol som man faktiskt blir ganska glad av. Det är en gammal stol som fått ett fint linnetyg som sits.

DSC04079.JPG

Jag hoppas ni alla har det finfint trots att sommaren nu börjar gå mot sitt slut. Det är lite svalare om kvällar och nätter vilket jag uppskattar för då sover jag så gott.  Den här sommaren har varit lite lättare än de tidigare. Jag håller väl på att vänja mig helt vid att vara ensam men jag är tacksam för min lilla familj och de nära vänner jag har. Jag har det ju så bra som är omgiven av omtanke och kärlek. Vardagslycka är att känna att man inte är ensam.

Jag hoppas ni alla har en härlig lördag……..med eller utan punka

 

Bordet fullt + Bosse

Jag är ju lite seg med att få något ur händerna numera så jag försöker på olika sätt sparka mig själv i ändan för att komma igång. Jag kan lova er att det är inte helt lätt. Jag har ofta viljan men kraften saknas. Livet har blivit väldigt annorlunda sedan jag blev ensam. Jag saknar glädjen och drivkraften i att vara två och kunna bolla idéer och få hjälp med lite olika grejer. Nu ska jag göra allting själv och ibland infinner sig då en känsla av meningslöshet. Vi hade hantverket som ett gemensamt intresse och en stor glädje. Nu befinner jag mig ensam i det och ibland har jag svårt med motivationen och nya idéer växer inte upp som svampar i mattan precis.

MEN, jag jobbar ju hela tiden för att föra mig själv framåt. Sakta men säkert så fiffilurar jag på hur jag ska få fart på spelet igen. En variant som jag provade på var den här:

DSC04063.JPG

Jag fällde ner bordsklaffarna och lastade på grejer som behöver åtgärdas. Två kvastar i olika stadier av färdighet, två kvastöverdrag som det ska fästas trådar på, en liten bunt dukar som ska strykas samt kompisens gamla gökur som jag ska byta visare på och sedan lägga ut på Tradera.

Nu var min tanke att grejerna skulle få ligga på bordet tills jag var klar med vad som skulle göras med dem. Jättelistig idé. Tyckte jag ända tills jag kom på att det var torsdag och på lördagen skulle dottern och barnbarnet komma och äta.  Sucken som kom på fredagskvällen när jag fick flytta över hela rasket till kökssoffan för att kunna duka matbordet borde ha hörts över hela området. Så trött jag blir på mig själv.

Nu ligger alltså hela rasket (och några till)  i kökssoffan och glor surt på mig varje gång jag kliver ut i köket och jag väser lite ur ena mungipan……jaja jag skaaaaa. Nya tag. Endera dagen ska jag minsann visa er att jag visst varit i farten med gasen i botten och flera saker är färdiga och väntar på att få följa med på marknad i maj. Tjolahopptjolahej! Sakta går det men det tufflar i alla fall på åt rätt håll. Framåt.

När nu dottern och barnbarnet kom och vi hade ätit så skulle vi spela TP. Ett modernt TP. Vi har spelat det förut och det är jättekul men det går oftast dåligt för mig för jag har ingen koll på filmer, tv-spelsfilijox och en väldig massa andra konstigheter som hör till nutiden men det är jädrans kul med frågesport i alla fall. Normalt är jag en usel förlorare om jag tävlar i något som jag tror mig kunna vinna men i det här TPt förlorar jag med jämnmod eftersom det inte ens går att vinna med lite draghjälp av Bosse.

Dottern har en arbetskamrat som tillverkar små mystiska djur som ser helt vrickade ut men som man bara älskar ändå. Dottern beställde en sådan åt mig och han fick heta Bosse. Ögonen sitter inte riktigt där de ska, han är rufsig och tufsig, benen är skeva och han är jättesöt men en totalt urusel turgivare. Jädrans Bosse jag hade verkligen satsat på att han skulle hjälpa mig. Jag är dock säker på att han försökte i alla fall. Han får nog återgå till att bara vara märkligt söt och charmig.

DSC04067.JPG

Jag hoppas ni har härligt vårväder hos er alla och att de små vårtecknen gör er glada och fyllda av hopp inför framtiden. Det är inte långt kvar nu tills vi är kvitt alla bakslag och kan ta itu med våren och sommaren.

Jag hoppas ni alla har det fint…….med eller utan förlust i TP

Nu är jag trött på det här

Det är vinter och snön har legat i stora drivor vit och fin. När då solen skiner och det är några grader kallt så är det ju helt perfekt. Men det var då. Nu sedan mer än en vecka tillbaka så är det plusgrader och i två dagar har det regnat. Regnet lägger sig uppepå isen som bildats då plogen farit fram och nu är det riktigt marigt att ge sig ut och gå.  Det bildas små sjöar här och var men jag var förutseende och var ut och med spett fick jag bort isen runt om brunnen utanför mig. Jag hällde i hett vatten i omgångar och både igår och idag har jag varit ute och kollat och smältvattnet rinner så fint ner.

Men fy farao vad jag längtar efter att det ska bli barmark så jag kan ta fram min cykel. Min älskade slitvarg. Eftersom jag inte kör bil så kommer jag inte så långt när det är vinterväglag men jag brukar ta med mig cykeln för att ha något att hänga handlingskassar på istället för att gå och bära. Då går jag givetvis med cykeln.

Men jag längtar verkligen efter att få cykla. Cykeln är helt perfekt för mig. Jag tar mig dit jag vill och jag kan i stort sett packa på hur mycket som helst så har jag bara min cykel så är jag inte begränsad. I höstas t ex då jag köpte ny madrass till dagbädden, nytt madrasskydd samt en tvättsvamp med teleskopskaft för att nå in under badkaret. Hela rasket fick rum på min cykel. Eftersom jag glömt att ta med mig snöre så frågade jag om de hade någon snörstump på Jysk som jag kunde ha att binda fast madrassen lite extra. Men se det hade dom konstigt nog  inte.  Då tog jag kedjan till cykelns extralås och drog runt och låste fast. Funkade kanoners. Alla sätt är bra utom dom dåliga som min mamma brukade säga. Resten fick plats i kasse och cykelkorg.

DSC03720.JPG

Vardagslycka var när jag kom ut från en liten ICA-butik och den här gamla skönheten stod parkerad utanför. Jag blir så glad så jag hoppar jämfota när jag ser sådant här. Minnena bara sköljer över mig och jag känner lycka över att någon har den och använder den. Jag skulle dessutom inte ha ett dugg emot att ha den själv. Tänk så mycket mer jag kunde packa på.

DSC03917.JPG

Jag saknar verkligen mina dagliga cykelturer och längtar till barmarkens återkomst nu när den vackra vita snön i alla fall inte fick ligga kvar längre. Förr vill jag minnas att februari brukade vara den kallaste månaden men så är det inte nu. Nä usch och fy för blöta och regn på snö och is.

Dagens varning! Gå inte för nära husväggar när ni är ute och traskar.  Dessa vackra fenomen är rena spjuten där dom hänger och nu när det är plusgrader lossnar dom och ramlar ner. Så se upp!

DSC03942.JPG

Jag hoppas ni har en finfin dag …….med eller utan slitstarka cyklar

 

Väck med oredan och in med ordning

Dottern hade det stora sovrummet uppepå när hon bodde hemma. Jag hade mitt pyttelilla sovrum vägg i vägg. Nu är det ju tjugo år sedan hon flyttade hemifrån och ända sedan dess har rummet varit oanvänt. Mannen började renoveringen av rummet och målade, tapetserade och lade nytt golv. Sedan blev han sjuk. Det låter nog vrickat men jag skyllde på rummet och jag har behandlat rummet styvmoderligt och använt det mest som ett rum där jag dumpade mina marknadsattiraljer, påsar, kartonger, boxar och en jädrans massa jox.

Häromsistens fick jag spatt och spader och satte full fart med att plocka ur rummet för att få till något vettigt i det annars så fina rummet. Här är det halvtömt

DSC03527.JPG

Här är var det utburna hamnade, i vardagsrummet alldeles utanför. Ser ut som ett upplag. Fy far ända in i baljan vart ska man göra av allt? Dåndimpen var nära förestående kan jag säga.

DSC03526.JPG

Men idogt arbete ger utdelning. I alla fall ibland. Här blev det kanoners och jag känner mig så nöjd med mig själv.  Jag köpte ett gammalt antikt klaffbord av en av mina vänner och det bordet är jag hjärtans glad över. Senare ska jag göra i ordning och klä om en vit stol och ha vid bordet istället för den bruna.  Visst blev det väl fint

DSC03566.JPG

Mattan är efter min älskade svärmor, Lilla tanten och det lilla runda bordet till vänster har min pappa gjort och foten och pelaren kommer ifrån en gammal golvlampa. Den ljusa byrån har jag köpt för en hundring på loppis för massor av år sedan och fåtöljen har jag fått av mina vänner A och B. Den bruna lådan med handtag har jag fått av en granne som tack för att jag vattnade. Helt galet enligt mig men hon ville kasta den och det ville definitivt inte jag. Byrån som det bara syns lite av är efter min mamma och inte helt i min stil men den får stå kvar tills någon hugad spekulant dyker upp och befriar mig ifrån dess närvaro.

Allt som jag släpat ut i vardagsrummet då? Jo jag satte mig och sorterade, fixade och trixade och till slut blev det så in i hoppsan bra så jag var banne mig förvånad själv. Konstigt att något kan bli så bra så enkelt. Jag är van vid att man får slita röven av sig för att saker och ting ska gå i lås. Men det är nog så att är det meningen så faller pusselbitarna på plats utan att man behöver slipa om dem för att de ska passa i hålen.  Nu packade jag alla marknadsgrejer och attiraljer i boxar och på hyllor i garderoberna. Enkelt att se vad som är vad och se vilken box man behöver öppna för att fylla på i den som ska med ut på marknad. Sjalar i en box, dukar och fönsterremsor och lite smått och gott i en box, julgrejer i en box och mössor, halsvärmare och andra vintergrejer i en stor väska. Ja jädrar vilken ordning det blev.

Över boxar och bagar hänger väskor som innehåller bl a en kudde, packmaterial och tygväskor på galgar. Jag är helnöjd. Hoppas jag kan hålla den här ordningen. Det kommer att synas genast efter nästa marknad.  Här kommer ett par bilder på garderoberna

DSC03567

DSC03568.JPG

Som sagt nu hoppas jag bara att jag mäktar med att hålla denna ordning. Nu ska jag bara spika upp en tavla på väggen och eventuellt sätta upp en gardinstång. En rar grön växt sitter redan i kopparkastrullen på fot som står på bordet. Jag är nöjd. Jättenöjd.  Lite stolt över mig själv också faktiskt för att jag tog mig för att göra den här förändringen och för att jag faktiskt slutförde den också. Heja mig!

Hela det här rummet är ju en vardagslycka när det blivit så trevligt och ordnat. En annan vardagslycka är den vackra rosen med blad omkring som vilade på vatten i en skål. En gåva från min granne A-M.  Hjärtevärmande och den har sin givna plats bredvid mannens ljus på köksbordet.

DSC03587.JPG

Jag har det så bra. Jag tänker ofta på det. Jag är så tacksam för allt jag har. Min dotter, mitt barnbarn, mina vänner och möjligheten att få vara hemma och styra mina dagar.  Jag får så mycket kärlek och omtanke så jag hoppas verkligen att jag ger tillbaka lika mycket. Jag hoppas ju att jag gör det men nu när jag skriver om det så känner jag mig plötsligt lite osäker.  Jag försöker i alla fall. Varje dag.

Jag hoppas ni alla har en finfin kväll……..med eller utan nystädade rum

 

 

 

Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Gammalt och lite rörigt

Jag har under en tid funderat mycket på varför jag är som jag är och varför jag väljer det jag väljer. Egentligen så vet jag varför men jag fiffilurar på det ändå.

När jag var barn så bodde jag i ett hem där ingenting fick vara framme. Allt skulle vara i skåp och lådor eller bakom draperier. Man skulle sitta stilla och rak i ryggen, ha en leksak framme åt gången och absolut inte lägga några vantar på pallen i hallen. Inga nycklar på byrån i hallen och inga skor innanför dörren. Enkelt sagt det skulle inte se ut som om någon bodde där och stökade till. Det skulle vara som att stiga in i en möbelkatalog.

Det var då. Några år efter att jag flyttat hemifrån hade jag det likadant hos mig för det satt ju i. Men sedan var det som om någonting flydde mig och något annat kom i stället. En starkare känsla för vem jag var och är och den personen är definitivt inte någon som strikt och räddhågset håller sig innanför uppsatta ramar. Det tog lite tid innan jag fattade att jag faktiskt kunde bestämma själv hur jag ville ha saker och ting och framför allt hur jag inte ville ha det. Ingen kunde längre skrämma mig till lydnad.

Så i mannens och mitt hem råder full frihet. Vi har det lite rörigt men som jag tycker på ett trevligt sätt. När mannen orkade hantverka så hade vi ofta verktygsmaskinerna inne i köket och brädor och doningar stående lite varstans där.  Så kan man plussa på med mina egna projekt som också kan bli ganska platskrävande och röriga ibland. Men vi bor ju för jisses här och ska väl utnyttja de rum vi har på bästa sätt. Inte ha rum som utställningsrum.

En bekant till mig byter ofta färg och modell på sina rum. Är det modernt och inne med svart så kastas allt ut och det köps nytt. Nya lampor med svarta skärmar, svarta gardiner och det tapetseras med svart/vitt. O s v, o s v. Hon har inget gammalt hemma utan allt är nytt och köpt på butikskedjor. Jag får faktiskt lite ont i magen om jag någon gång går dit för det känns som om huset inte har någon själ trots att huset är jättefint inrett och allt är tiptop. Köket ser f ö ut som ett utdrag från Månbas Alpha. Supermodernt. Jag skulle få dåndimpen om jag skulle behöva laga mat i ett sådant kök. Nä jag nöjer mig med vårt gamla kök som lutar lite och där det blåser isvindar från de köksskåp som är mot ytterväggen. Vi gillar varandra  hon och jag men är väldigt olika. Hon vet att jag är antik i mitt sätt och jag vet att hon är supermodern i sitt sätt. Jag skulle aldrig kunna ha det så i mitt hem. Alla möbler och saker vi har äger en historia. Det finns något bakom som ger betydelse och värde.  Vi har inga svindyra antikviteter men vi har gamla allmogemöbler och gamla ting som berättar om svunna tider. Det mesta är arvegods men en del har vi handlat i antikaffärer eller på loppisar.

DSC01639.JPG

I köket har vi en kökssoffa som jag egentligen inte vet ursprunget på men som var med under hela min barndom. Den stod i vår sommarstuga och vår dotter sov i den när vi var på besök hos mina föräldrar. Pappa har lutat av den för den var blå och mamma har sytt dynan. Bakom soffan står en myggdörr som mannen snajsat till för att vi skulle kunna vädra när vi hade kattor. En korg restgarner, en hög mössor som ska sys ihop, en bunt tidningar som ska läsas och en påbörjad stickning av filtremsor. I förgrunden mannens kontrabas. Det modernaste på den här bilden är väl traven med näringsdrycker längst bort i soffan.  Rörigt…….javisst, men det gör inget.

DSC01636.JPG

På en av väggarna i köket hänger gamla verktyg och ting ifrån mannens morföräldrar. Där har också lite småsaker blivit upphängda med tiden. Saker som tillverkats för hand av en mycket kär vän, en tovad påskhare som slokar lite med öronen, en påskkyckling, tre jul-och vintersaker, sidentulpaner och sist men inte minst ett armband som jag fick i julklapp av dottern i år. Det såldes till förmån för Livbojen, ett katthem. Alla små små saker betyder mycket och har en mening, är givna av kärlek och omtanke för att göra en glad. Det är värdefullt.

Rörigt……javisst, men det gör inget.

DSC01638.JPG

På en annan hylla i köket står mina första klackskor. Jag var nog sex år när jag hade dem. Väldigt flotta tycker jag. Bredvid står en burk i trä som dottern gjorde i slöjden. Den skulle det sparas pengar i enligt texten på. Huruvida det blev någon förmögenhet sparad vet jag inte men jag vet att för mig har den ett värde. Precis som skorna.

Ja det var ett litet axplock bland gamla ting som finns i mitt hem. Det kommer nog fler bilder i ett annat inlägg.

För er som undrar så kan jag lugna er med att jag har ett otal kristallvaser, Orreforsskålar, silverbestick och annat. Men dessa står instoppade i skåp och ligger i lådor. De har inte samma värde för mig som det som jag har framme.

Jösses………man är väl antik själv också trots att någon vid något tillfälle påstod att jag var som en korsning mellan Pochahontas och en obäddad säng *S*. Förmodligen en kvarleva eller också en fortsättning på min personliga frigörelse. Men jag mår bra och är glad och det är väl huvudsaken. Tror jag.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan rosa klackskor och kontrabasar.

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Aotearoa, Land of the Long White Cloud

JudithJaxon

Collect moments - not things

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag