Fjärrvärme till Ukraina och så några omelettmuffins

19 Feb 2023 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet Etiketter:, , , , ,

Hej hopp go vänner nu är det söndag igen. Jag förstår inte varför det har blivit så att det för det mesta är på söndagar jag får till nya inlägg. Jag kan ju inte ens påstå att jag är genomtrött efter en veckas slitsamt arbete för det vore ju att blåljuga. Jag är ju en pensionist som är väldigt nöjd och lycklig över att ha möjlighet att disponera mina dagar precis som jag vill ha dem. Numera är det ju verkligen inte gasen i botten som det var när man jobbade. Då hade jag två jobb som jag fnattade emellan och då kunde jag nog med viss rätt kunna säga mig vara trött. Nu är det andra bullar eller som idag omelettmuffins.

Jag har ju sett och läst om dessa utmärkt mellanmål där man kunde peta i lite av varje av vad man hade i kyl och skafferi. Jag skulle prova och köpte mig en muffinsform som kan göra 6 stycken på en gång. Formen åkte in i skåpet och jag glömde hur väldans taggad jag varit att prova det här. Men så idag faktiskt så fick jag fart på spelet och det började med att jag stod och gjorde pyttesmå tärningar av rökt kalkon i ojämna bitar som jag köpt på Maxi. De behövde tas om hand, fixas till och frysas in.

Då fick jag en snilleblixt. Muffinsformen. Tjolahopptjolahej. Jag tärnade med blixtens hastighet, tjoff tjoff, tjoff och fick ihop en väldig massa.

Snilleblixtarna stod som spön i backen och jag tog och packade fem små påsar med kalkonhack som jag hivade in i frysen för att kunna ta fram och slänga med i t ex grytor och pyttipanna. Medan kniven var igång så småhackade jag lite röd paprika som jag hade i kylen och tog fram en liten restpåse med små bitar av lagrad grevé som jag hade i frysen. Nu jädrars var jag uppe i högvarv. För att vara jag då alltså. Sen i med det jag hade i muffinsformen. Nu hade jag bara fyra ägg så det blev lite lite omelett men nästa gång ska jag nog ta sex ägg och öka mjölken. Nåja så här såg förstadiet ut.

Det ser ju väldans flott ut på den här bilden där jag stjälpt i allt som skulle hålen. Sedan visade det sig ju att det var för lite smet så jag fick ösa ur ett av hålen och fylla på lite i de andra och lämna det sista tomt. Så kan det gå när man är förstagångsomelettmuffinstillagare. Puh!

Nåja slutet gott och det blev gott att provsmaka ett par muffins efteråt. Grundreceptet var: 4 ägg…1/2 dl mjölk…1 krm salt… 1/2 krm peppar. Ugnen på 225 grader, grädda mitt i ugnen ca 15 minuter eller tills de stelnat.

Till nästa gång ska jag införskaffa ett nytt måttset för jag har faktiskt inget kryddmåttsmått. Undrar vart det har tagit vägen. Det är ju inget som jag ens kan påminna mig att jag har använt i mannaminne. Dessutom ska jag slänga i lite mer kryddor för det blev lite väl försiktigt för min del. Man har väl nått en ålder då smaklökarna också gått i pension så man behöver lite extra för att få den där ”men himlars så gott-känslan”. Men för att vara första gången är jag nöjd.

Nu är det dags för det jag skulle börja inlägget med enligt överskriften. Men det är ju som vanligt inte så stor ordning här utan det bli lite som det kan.

För någon vecka sedan skickade jag två paket till Slättmissionen i Skara. Dom åker med egen lastbil till Ukraina och ser till att grejerna hamnar där de ska vara. Nu har jag i stort sett tömt min marknadsbox på stickat. Det känns bra. Det blev ett 3-kilospaket till Slättis:

19 mössor…5 par sockor…2 par pulsvärmare…1 par vantar…1 trekantssjal…2 halsdukar…1 halsvärmare…2 pannband…1 virkat stor bomullsfilt…2 sydda taxar från Hålanda….2 sydda nallar från Hålanda. Allt detta packades i ett 3-kilos paket och skickades iväg till Slättmissionen f v b Ukraina. Det blev lite konstigt här tycker jag för jag upptäckte nu tre dagar efter att jag lagt in inlägget att det fattades text. Ett helt stycke fattas. Men nu får det vara som det är. Nallarna packades i ett 1-kilospaket och gick även de till Slättis.

Några av nallarna som var färdiga för avfärd till Ukraina tillsammans med dem som var på bild här på bloggen den 29 januari.

Full fart på packandet. Var och en i sin egen påse med rosett om. Men när jag var klar och hade packat ner 13 nallar i kartongen så gick det inte ner ens ett nalleöra till om man nu inte valt att banka ner hela rasket med pålkran. Det ville inte jag så tre av nallarna är kvar hemma här men går med några andra nallekompisar till någon plats på jorden.

Ja det här var väl allt jag hade att dela med mig av denna soliga fina söndag. Med lite tur har ni lika vackert väder hos er som jag har här. Man blir gladare, lättare om hjärtat och livet blir lite enklare när solen lyser. Nu har dom ju sagt att man kan återgå till det vanliga livet, ni vet det där livet vi hade före pandemin. Jag för egen del tycker att det är lite marigt med det för jag vill inte gärna ha folk uppe på ryggen när jag står i kö eller att det blir trängsel på något sätt. Tänk så fort vanor sätter sig som berget och så svårt det kan vara att komma ur dessa vanor igen. För min del har det dock varit helt ok med att hålla ett visst avstånd och tvättat tassarna har jag ju alltid gjort väldigt ofta då jag jobbat både i vård och omsorg. Jag märker dock att jag avstår från vissa saker som intresserar mig just på grund av pandemivanan. Men jag jobbar på det. Hur som helst så hoppas jag att ni alla har det bra och är försiktiga och rädda om er. Var och en på sitt eget sätt och utefter egna behov.

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin och solig söndag…..med eller utan omelettmuffins

Nu är den färdig + lite annat

16 Maj 2022 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Ja ja ja, jag vet att jag är samtidens segaste tant men nu så! Vad är det som är färdigt undrar ni och det ska ni få veta nu. I ett inlägg som gjordes 200927 så berättade jag om en gigantisk garnskatt som kom till mig från en givmild kvinna i Västerås. Om ni går in på kategori garn och klickar så ligger inlägget först. Nere i högra hörnet ligger det en stor påse med små nystan av bomullsgarn. Jag har inte haft en susning om vad jag skulle göra med alla dessa små nystan för jag ville ju att det skulle bli något att kunna skicka vidare som fjärrvärme eller närvärme till någon. Garnet fick ligga till sig och så under 2021 så gick proppen ur och jag började virka rutor i c2c-teknik.

Rutorna blev ganska stora och när jag till sist var klar med alla rutor och virkade ihop dem så blev resultatet en bomullsfilt 106 x 80 cm.

Kvar blev:

70g bomullsgarn som tillsammans med bomullsgarn från min garnlåda kommer att bli en tvättlapp som får åka med till någon insamling. Tvättlappar går alltid åt och brukar vara önskade på många håll. Varenda trådände kommer att användas. Tack snälla L B för att du hjälpt till att göra världen lite varmare. Vardagslycka är att tillsammans kunna göra skillnad.

Min vän G som tidigare jobbat inom diakoniverksamheten har en påse hängande i hallen och där samlar hon smått och gott som hon under sina strövtåg köper för en billig penning och som hon tror ska kunna gå med i lite olika insamlingar. Vi har ju inte setts så ofta nu under pandemitiden så när man får sin påse så är det rena julaftonen. Jag har en påse jag också må ni tro. Där samlar jag några olika tidningar som jag får av min granne, utlästa böcker som jag vet passar G och kopior på intressanta tidningsartiklar som jag tar ut från t ex Aftonbladet och Expressen o andra. G använder inte dator så hon kan inte likt mig gå in och läsa om alla möjliga händelser och uttalanden så hon tycker det är lite kul med dessa kopior. Så vi byter påsar med varandra och har stor glädje av det. Här är innehållet i en påse från min vän:

Tandkrämen och barnsockorna gick med i paketet till Ukraina och de två gröna små handdukarna gick med i ett paket som skickades till Önskestjärna förra veckan och som kommer att visas i ett senare inlägg. Önskestjärna är en ideell förening som hjälper gamla och barn i Tingsryds kommun. De finns på facebook om någon vill gå in och läsa om dem.

De svarta strumporna kommer att gå till Slättmissionen senare och den lilla påsen med små trådrullar får tillsammans med tyg resa iväg till Hålanda och bästa I för att gå vidare i olika former. Pappersnäsdukarna är utmärkta som packmaterial om det gäller att fylla lådan så all frakt utnyttjas. Ett paket här och ett där precis som med tvålar. Det är toppen. Ja allt går åt och allt går att använda.

Alla dagar är ju inte ljusa, soliga och varma men även molniga och lite halvdystra dagar kan vara väldigt vackra trots blåsten som tycks ha mantalsskrivit sig här. Jag hade gått igenom parken, förbi kyrkan, över bron och ner mot målet som var postinlämningen på Hemköp nere i stan på väg till min vän T på Ord & Bild. Jag såg blomsteruppsättningen och tyckte den var så fin och tog upp kameran och vände mig om och fick en riktigt fin bild. Med mina mått mätt då alltså. Jag är ju ingen kanonfotograf precis men den här bilden blev jag nöjd med. Klosters kyrka i Eskilstuna är den enda kyrkan i hela Sverige med två torn som inte är domkyrka. Denna information faller förmodligen under avsnittet värdelöst vetande men kan vara kul att veta ändå.

Det var den molniga bilden. Här kommer en solig, varm och kärleksfull bild av blommor som min granne plockade när hon tillsammans med sin son och man besökte sin gamla sommarstuga som de haft i över femtio år. Numera har sonen tagit över stugan och det var fantastiskt att de alla tillsammans kunde åka ut och tillbringa några timmar där på en älskad plats. När de kom hem ringde A-M på hos mig och lämnade över den allra ljuvligaste sommargula buketten till mig. Ibland blir vardagslyckan så stor så man gråter LilleSkutt-tårar. Vi LilleSkuttgrät faktiskt bägge två både för blommorna och för glädjen att de tillsammans kunde besöka landet.

Ja det var lite smått och gott från min lilla plats på jorden. Den som jag försöker göra så bra som möjligt och där jag har mina skatter, garn och böcker. Jag tänker ofta på hur bra jag har det och hur tacksam jag är för att jag har möjlighet att värma frusna eller mätta hungriga. Jag har ingen outsinlig källa att ösa ur men det lilla jag har räcker åt mig och att dela med mig i smått av. Det känns lite som om det är det som är meningen med livet, att vi ska hjälpa varandra där vi kan. Man kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Var och en på sitt sätt.

Då måste jag berätta om butikschefen på Coop på Eskilstunavägen mot Torshälla. Ni vet i den butiken där chipspåsarna stod på parad som ett konstverk. För några veckor sedan när jag besökte min naprapat i huset bredvid så var jag in en sväng och handlade en dricka och då hade han ställt ut en kundvagn med en skylt på där det stod att i den vagnen kunde man skänka något till de ukrainska flyktingar som fanns i Torshälla och som ännu inte fick dagersättning från Migrationsverket. Den ersättningen fick man bara om man bodde på särskilda boenden typ Bert Karlssons gigantiska komplex. De flyktingar som tagits omhand av privatpersoner stod utanför den ersättningen. Konstigt nog. Dessutom var det inga stora summor. Jag tror det var 70:- om dagen.

Så butikschefens tanke och budskap var att man kunde köpa en extra av något och lägga i vagnen när man gick ut. Så fint tycker jag och det gör det så enkelt för alla som gärna vill hjälpa men inte riktigt vet hur. Dessutom har många inte råd att skicka pengar eller paket och då är det toppen om man kan delta och göra skillnad genom att t ex köpa en burk vita bönor för 8:- och lägga i vagnen. För just den lilla burken med bönor kan vara skillnaden mellan liv och död. Faktiskt. Så ingen gåva är för liten. Tänk på det och var nöjd med vad just du kan ge.

Tänkte på en grej också. Butiken har ungefär 5000 kunder i veckan. Nu är väl många av dem återkommande men låt säga 2000. Tänk om alla köpte en burk vita bönor och lade i vagnen. Många burkar blev det. Det är ju egentligen så enkelt. Jag deltog i alla fall i vagnsinsamlingen med liv och lust och var glad för att jag kunde.

Bindor, blöjor, pasta, ris, havregryn och konserver är vad som oftast efterfrågas. Inga färskvaror. Bara så ni vet utifall ni skulle stöta på någon sådan här insamlingsvagn.

Oj, nu blev det en lång epistel igen. Det är märkligt för när jag startar ett inlägg tycker jag att jag har så lite att skriva om men sen bara ramlar det på vartefter och jag har egentligen svårt att bromsa. Kanske borde jag blogga oftare och kortare. Hmmm………jag får fiffilura på det.

Jag fortsätter att hålla bekvämt avstånd och tvätta händerna och jag tror att ni alla gör detsamma. För det gör ni väl eller hur? Jag vill ju det i alla fall för nu är det snart sommar och då vill vi ju kunna skutta runt pigga och raska.

Jag hoppas ni har en riktigt fin och rar måndag…………med eller utan ljuvliga gullvivor.

Olika slags vardagslyckor

18 Jul 2021 6 kommentarer

av Bibbis blandning i Vardagslycka Etiketter:, , , , , ,

Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag har väldigt svårt att klara av värmen och när det varit mellan 30-31 grader varmt under en tid så är jag som en urvriden trasa. Det badas kallbad femtioelva gånger om dagen, byts klänningar som legat i kylskåpet i en plastpåse genomdränkta i kallvatten, blöta handdukar, blöta lakan, sprayflaska med kallvatten, isbitar och dessutom dricks det som en bättre stor kamel.

När inte alla dessa insatser får en att fungera så känner jag vissa stunder att det är nog. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte och jösses så synd det är om just mig. Det är då man kanske gråter en liten skvätt av ren hopplöshet bara för att det känns så jä*la besvärligt men sen är det dags att ta tag i det hela för att inte sänka sig själv.

Då påminner jag mig själv om hur bra jag har det i alla fall. Jag har rent vatten som jag kan dricka hinkvis om jag behöver och jag kan både duscha och bada och på så sätt göra kroppen svalare. Jag har möjlighet att söka skugga och jag kan vila precis hur mycket jag vill och behöver eftersom jag är pensionist. Jag ska alltså inte klaga utan kan fortsätta ligga i badet som är så jädra kallt så tänderna klapprar när jag ska i. Sällskap har jag ju också av ”sölpen” i badkaret så vad har jag egentligen att gnälla på. Vardagslycka är alltså under heta dagar kallt vatten. Härligt!

När det är hett som i Gehenna så är det ju väldans svårt att handarbeta. Dels har man varken lust eller ork men om man nu som av en händelse skulle drabbas av handarbetslust så går det inte i alla fall för man blir så varm i händerna så garnet löper inte frivilligt mellan hand och nål/stickor. Då är det kalas att man när det är en sval dag tar cykeln ner till Röda Korset som har 50% på allt i butiken och köper en hel flock små sockor. Jag brukar ju skicka till Slättmissionen men dessa små sockor och vantparet ska få gå till Barnens Hopp i Ukraina. De hjälper ju också familjer i byarna runt om och det finns säkert många små som behöver varma sockor till vintern. När man plockar med de små sockorna så känner man hur mycket värme och omsorg det är instickat i dem. Sockor och vantar är stickade av garner som RK har fått in som gåvor. Vardagslycka är att kunna ge värme.

Min vän B som gick bort tidigare i år arbetade ju ideellt för RK i många herrans år och stickade och virkade och broderade saker till försäljning i butiken. Nu har ju den här lilla butiken varit stängd i nästan ett år för det är svårt att få volontärer, särskilt nu under coronapandemin. Därför ska butiken stängas och allt flyttar väl över till den större butiken som ligger lite mer ocentralt. Det blir nog svårare och svårare att som t ex Röda Korset få människor att jobba gratis på sin fritid. När den här generationens damer som jobbar där nu och har gjort i många år har slutat jobba där så tror jag det kommer att se väldigt annorlunda ut för dagens människor har i mångt och mycket bara tid för sig själva och sitt. Jag hoppas dock att jag har fel men det känns lite så för det är mycket sällan eller egentligen nästan aldrig som man ser någon ung människa bakom disken. Det kan man dock se hos Pingstkyrkans loppis men där är ju hela familjer involverade i det kyrkliga så det blir nog annorlunda. En del andra aktörer på loppismarknaden tar ju in människor som gör samhällstjänst men det kan man ju inte räkna som volontärarbete utan mer som ”härtill är jag nödd och tvungen för att slippa sitta av mitt straff”. Men det kan nog vara bra för en och annan småförbrytare att få se på världen och människorna från det hållet. Att arbeta med människor för människor.

Nåja, det är som det är med det men nu till ringar på vattnet och en stor vardagslycka. När jag var inne och köpte sockorna och en massa tyger som jag redan skickat till I B för att användas till gosedjur och husmorspåsar så träffade jag en glad och intresserad kvinna som jobbade som volontär. Jag berättade för henne vad jag skulle göra med de olika partierna jag köpt. Sockorna skulle åt ett håll i världen och tygerna åt ett annat. Jag hittade även en hel massa trådrullar som jag köpte och lade med till husmorspåsepaketet. Som sagt, hon var intresserad av vad jag hade att berätta och rätt som det är så frågor hon om jag vill ta emot tyger som hon har hemma och skicka iväg till I B för att sy gosedjur av. Men så klart jag vill! Hur glad blir man på en skala 1-10? 10++++++++++++

Det är det som jag menar ger ringar på vattnet. Man talar om det som ligger en varmt om hjärtat och ibland så kan man entusiasmera någon mer att vilja vara med. Då blir man så innerligt glad när man råkar på människor som erbjuder så mycket och som vill ge med öppna varma händer och som litar på att det jag säger är sant och att allt kommer till nytta och glädje. Det mina vänner är vardagslycka.

Häromdagen kom det ett sms till mig från den här kvinnan där hon skrev att hon lämnat ner en kasse till Röda Korset med mitt namn på och som jag var välkommen att hämta när det passade mig. En kasse! Jag är så nyfiken så jag smäller av och jag ska visa upp vad vi fått så fort jag hämtat kassen. Det ska bli så spännande. Tänk vilka människor jag har turen att träffa på mellan varven. Människor som ger hopp och glädje. Åh så tacksam jag är för dessa möten.

Ett par små små filtar till Sofia att använda vid kistläggning av de små små har jag lyckats kanta trots värmen. Vardagslyckan i det är jag kan stötta Sofia i hennes svåra arbete. Hon gör gott.

Nu skall förhoppningsvis vädret återgå till att vara en normal svensk sommar och det är jag väldans tacksam för. Då blir det lite mer liv och lust för min del. Jag andas lättare och får lust att ta mig mer än tio meter från badkaret och de blöta klänningarna. Det finns hopp! Tjohooooooo!

Jag hoppas ni alla har en fin sommar…………..med eller utan små gröna sköldpaddor

Nu är det hett inte bara om öronen

20 Jun 2021 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , , , ,

Jösses amandus så himla varmt det är. Jag som inte gillar värme över 23 grader får snart både spatt och spader alternativt dånis dimpus på det här. Som tur är har jag ett fungerande kylskåp där jag kan lägga in klänningar eller t-shirts som jag blött i kallvatten och lagt i plastpåse. När det blir alldeles för varmt och man känner att topplocket är färdigt att gå då kan man ta på sig en iskall klänning och kyla ner sig. Det är så jädra skönt. Ett mindre alternativ är ju att blöta en handduk i kallvatten och vira om halsen. Kyler man nacken så känns det genast lite skönare.

Idag är det F1-race men det blir inget stickande av nallekläder för det. Jag brukar ju göra det under träningar och lopp men jag har lite annat pyssel som ska göras klart. Jag har i alla fall sytt ihop och fäst trådar på de klänningar jag hade klara och det här gänget lider inte av värmen trots att de är fullt påklädda. Den längst upp till vänster ser dock lite trött ut men hälsar att hon bara njuter av att titta på molnen och njuter av att sträcka ut sig på gräset.

Jag har tre stycken nallar kvar att sticka till. En kompis till mig skulle till IKEA men jag glömde att be om medskick så jag får väl försöka beställa på nätet vilket jag misslyckats med två gånger. Nåja, det är väl bara att försöka igen. Det känns dock inte så akut för jag ska göra klart de övriga tre nallarna och lägga i julklappslådan. Jag har en sådan där jag samlar saker som jag ska slå in och lägga under granen nere på Home Hotel eller Hotell Bolinder Munktell som det också heter. Där finns ju en gran till varje jul och man kan skänka paket till utsatta barn i kommunen. Vill ni veta mer så titta på inlägg som jag gjort före jul här i bloggen. I julklappslådan finns även en bunt målarböcker och askar med färgkritor som jag fyndat. Det här torde vara rekord för mig i att vara nästan klar med alla julklappar till denna låda.

Några tvättlappar i varierande storlek med garn från min vän C har fått åka till affc. Tvättlappar är ju jättebra grejer man kan göra med restgarner. Bara pussla ihop färger efter lust och glädje. Nu hade jag ju flera nystan av detta garn så det enda som skiljer dem åt är väl storlekarna. Ibland när det blir små tvättlappar så brukar jag tänka att det kan ju vara bra att det finns sådana också för då kan ju små barnhänder hantera dem bättre än en stor om de vill tvätta sig själva lite. Eller lära sig att tvätta sig med tvättlapp.

Det blir ingen nalleklänning till F1-racet idag för jag håller på att sticka och virka små små filtar som ska till Sofia S att användas vid kistläggning av små små barn som det inte gått så bra för. Det känns angeläget att göra det och det känns bra att stötta Sofia i hennes fina val. Hon har ett svårt jobb och behöver även hon omtanke och vetskap om att vi tycker att hon gör något fantastiskt. Här är några små filtar som är klara men jag håller på med ett par till för att utnyttja hela portokostnaden. Som ni ser så har jag gjort luddiga hjärtan och dom ligger lösa på filtarna så dessa kan man placera var man vill på filten sedan eller inte använda dem alls om man inte vill det. Jag lägger filtarna i var sin plastpåse med storleken angiven och info om att hjärtat ligger löst.

Ja mina vänner det var väl allt för denna varma dag. Jag hoppas ni alla är riktigt rädda om er och även om ni fått två vaccinsprutor så vill jag att ni fortsätter vara rädda om er för det känns som om det här inte är över på länge än.

Jag vill också påminna om att ni får försöka göra som jag, drick som en kamel. Man behöver dricka mer än vad man tror när det är extremvärme. Allra helst vatten för då blir knoppen, kroppen och njurarna jätteglada.

Jag hoppas att ni alla får må bra i värmen………..med eller utan hinkvis med vatten.

Jag älskar mina pandemipyssel

09 Jun 2021 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , , , ,

Jag är ju i grunden en ensamvarg trots att när jag är i sällskap är en babblig och bubblande person. Gillar dock att vara lite för mig själv och kan nog inte påstå att jag lidit särskilt svårt under pandemiåret. All tid som jag annars lagt på att sticka och fixa till marknader under året har ju lagts på att fixa till extra mycket och skicka till höger och vänster i välgörenhetssyfte. Att göra något bra av all tid jag helt plötsligt fick över. Så pandemipysslandet har för min del blivit lite som ett ”jobb” som gett mig någon slags form av struktur på dagarna eftersom det blir mycket hemmatid som inte ska förslösas. Dessutom ger det mig en otrolig glädje och värme i hjärtat plus att man råkar på så fantastiskt många härliga människor som man har mycket gemensamt med.

Jag hade ju lakan som var rivna och skulle användas som tygblöjor men p g a att jag och den gamla symaskinen inte kunde komma överens så åkte alla rutor 70 x 70 ner i en låda och symaskinen in under trappen och jag själv försökte fundera ut hur jag skulle kunna använda alla blöjor. Då var det fantastiskt att komma på att riva dom till mindre rutor och skicka hela rasket till I B i Hålanda för att ingå i husmorspaketen till flyktingkvinnor. Jipppiiiiiii! Jag gillar ju när man kan använda varenda trådända och varenda tyglapp. Inget ska förfaras.

Dra mig baklänges så många rutor jag har rivit och rensat och även strukit. Konstigt ord egentligen strukit. Undrar om det heter så. Nåja. Hursomhelst så blev det ett par paket till Hålanda och den strävsamma damen där som har ett så gott och varmt hjärta för alla som har det svårt. Jag är så tacksam för att jag får vara med och bidra med det lilla jag kan och har. Dessutom har det ju kommit in smått och gott från andra håll som också följer med. Tillsammans kan vi göra något riktigt bra.

Här får ni se två sändningar till husmorspåsarna plus ett vackert påslakan som jag fått av min vän G som också är den som städar och rullar alla lindor efter att jag rivit dem och bara grovstädat dem. Av det lakanet hoppas jag att det kan bli en hel kennel med taxar och går inte det så kanske det kan bli husmorspåsar. Vi får se vad symaskinvirtuosen i Hålanda kan hitta på.

Det blev ju två rejäla paket som skickades till Hålanda med bidrag från mig, min vän T och min vän G. Lindor blev det i båda paketen och massor av knappar i paket 2. Min vän T skickade med ett par grova gummisnoddar och det hade jag inte tänkt på kunde vara bra att ha i husmorspåsarna. Tack för den inspirationen T. Jag for iväg och köpte en förpackning gummisnoddar som också fick följa med. Nu är det rast och vila i kompresstillverkningsfabriken men jag har fått information om att det kommer två nytvättade och manglade lakan till mig inom kort. Då blir det fler lindor.

Tar man ett djupt tag i välgörenhetslådan så hittar man både ditten och datten det kan jag lova. Den har varit proppfull länge men nu har jag skickat lite åt olika håll. Dottern fick sortera ut gamla Barbiedockor, de flesta kopior då, som vi hade liggande här i en kartong. Det blev en hel del och då kom jag på att jag sett att några stickade och sydde kläder till dessa dockor och sedan skickade dem vidare. Eftersom jag ändå skulle skicka dockorna och man ska utnyttja 1 eller 2-kilosportot till det yttersta så dök jag med huvudet före ner i välgörenhetslådan och fiskade upp sockor som jag köpt på Röda Korset, mössor som jag stickat, filtar som jag stickat och så en hel hög med blyertspennor som jag haft liggande i lådan. Det blev ett bra paket tycker jag och allt detta skickade jag till en kvinna som är kontaktperson för Barnens Hopp.

En liten filt av garn som ramlat in till mig från den lilla garnbutiken på Rångedalas prärie blev skickad till Sofia Silvana. Det blir flera småfiltar framöver. Jag har redan ett par stycken klara men jag ska spara ihop så jag kan skicka ett större paket. Hon gör ett fantastiskt jobb Sofia. Dels jobba som obduktionstekniker och sedan göra sitt allra bästa för att göra det ”varmt och ombonat” för den lilla som det inte gått så bra för. Det är nog inte det lättaste jobbet i världen. Jag har under mina år i vården tagit hand om många döda men då har det varit vuxna och det känns ändå och man vill göra det allra bästa för att underlätta för anhöriga. Man vill göra det fint så det inte verkar så skrämmande och otäckt. Jag känner en så otrolig respekt för Sofia som orkar göra samma sak men med barn och för deras föräldrar. Det är fint. Modigt. Respektfullt. Omtänksamt. Kärleksfullt. Jättesvårt. Jag hoppas hon har något eller någon som kan fylla på hennes energier efter en svår arbetsdag.

Världens raraste grannar har jag ju och när jag klipper min gräsmatta brukar jag slänga över min klippare till deras sida när jag är klar med min. Det är ju liksom inget extra jobb utan tar bara fem minuter extra så det är ju så busenkelt. Jag hade klippt gräset åt oss båda för dom hade ju varnat för regn och fixade och donade och ställde in klipparen och gick in. Morgonen därpå när jag tittade ut på gräsmattan som tillhör det Karlssonska residenset så stod det gula blommor granne med en stor förgätmigej-ruska som fått stå kvar under syrenen. Men va fasen vad är det där…….?

På med tofflingarna och ut som ett skott och jösses mina vänner det var en stor växt proppfull med gula blommor. Jag som älskar gula blommor. Jag trodde att någon hade ställt den på fel gård så den fick stå ett tag men så tänkte jag att nä har dom ställt den här då är den jädrar i mig min. MIN! Så jag tog helt enkelt och förde över den från plastkrukan till en fin stor keramikkittel som en vän till mig gjort för många herrans år sedan och så fick blomman en plats på utebordet. Det visade sig senare att det var mina goa grannars son som köpte blomman åt mig och ställt den inne på gräsmattan med orden ”den ville bo där”. Det var väl gulligt, rart och omtänksamt.

Ja mina vänner nu har jag delat med mig av mina vardagslyckor igen. Lycka är att kunna ge med varma öppna händer och lycka är även att få ta emot med samma varma öppna händer.

Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra……..med eller utan gula blommor

Sänt var det hääääär……och vårtecken

21 Apr 2021 5 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Ja nu har jag skickat iväg det som blev stickat och virkat av det garn jag fick av K M i en by nära mig då vi idkade byteshandel med garnet efter hennes mamma mot en trekantssjal stickad av mig. Ni som hängt med här ett tag har koll på hur det hänger ihop och har ni inte det så finns det ett inlägg om det lite längre bak i bloggen. Det blev en hel del.

12 mössor

2 halsvärmare

1 filt

1 tvättlapp

En flock tofsar som kommer att användas framledes och några som sitter på mössorna nedan.

Några färdiga och några halvvirkade mormorsrutor som sparas och kommer att ingå i en filt tillsammans med andra rutor senare.

Dessutom blev det 4 trekantssjalar som enligt mitt önskemål är öronmärkta för äldre frusna kvinnor. Det är ju trots allt inte bara barn som fryser. Jag vill sticka mer till de gamla känner jag. Kanske för att jag börjar bli gammal själv. Inte vet jag men det är tankar som kommer och jag tror att dessa kvinnor lätt kan glömmas bort. Alla behöver värme. Kanske kan det bli en och annan filt av mormorsrutor eller remsor.

Tack snälla K M för förtroendet att förvalta och trolla fram fjärrvärme av din mammas garn. Jag är säker på att hon är nöjd med att vi tillsammans kunde ta hand om garnet och förvandla det till värme för frusna. Nog är det fint att kunna vara två länkar i en väl fungerande kedja. Tillsammans kan man faktiskt få till det riktigt bra. Allt detta är skickat till Slättmissionens hjälpande hand i Skara där Ingrid distribuerar värmen till de ställen där det gör mest nytta. Dessutom brukar hon skriva några rader till avsändaren och då vet man att paketet kommit fram och ibland kan hon redan då skriva och tala om vart det skickas vidare. I det här fallet är det K M som får det brevet eftersom jag skrev henne som avsändare. Det är alltid ett så fint brev att få och jag hoppas det värmer i hjärtat.

Jag är så otroligt glad över allt garn jag haft tillgång till under det första pandemiåret. Jag har ju varit mycket ensam och då har ju stickningen och virkningen varit det jag ägnat mest tid åt och som gett mig mycket glädje. Det är rofyllt att handarbeta. Man kan låta tankarna gå och man slappnar av och bara befinner sig i nuet.

Jag blir banne mig glad i hela kroppen och känner vardagslyckan bubbla i mig när jag på mina små promenader hittar sådana här

Som små solar lyser de upp i det torra gräset. Utanför mig här blommar även maskrosorna. Jag blir jätteglad när jag ser de allra första för då vet man att det är vår precis som med tussilago och det finns banne mig inget som är så härligt gult som den första maskrosen. När den första fjönsiga jippi-det-är-vår-glädjen gett med sig så är man inte ett dugg lycklig när man ser maskrosfjunen dala ner i trädgården. Då är det annat ljud i skällan ska jag säga. Egentligen borde varenda maskros vara utrotad bara genom de svavelosande eder de får höra när de dyker upp hos mig. Men de är väl precis som kackerlackor och råttor omöjliga att utrota.

Ett annat härligt vårtecken för mig är när all frukt och allt grönt placeras utanför butikerna. Då får man nästan en medelhavskänsla när man strövar förbi. Jag skulle ju inte handla något men kunde inte motstå de stora fina plommonen så det där med att exponera varorna utanför funkar finemang. Det är mysigt att plocka solvarma plommon i en påse och då kan jag nästan känna den kryddiga doften från semestrarnas marknadsbesök.

Precis när man börjat lätta på klädseln och känna sig lite friare och kunnat njuta mer av att röra sig ute så kommer rapporter om att det redan i morgon ska kunna bli snö. Nääääääää, nu protesterar jag. Jag har inte beställt någon snö. Nu vill jag ju kunna gå barfota i sandalerna och inte behöva släpa fram vinterskorna igen. Igår – barbent i sommarklänning och i morgon – snöskor och långkalsonger? Förhoppningsvis kommer det ner som regn som behövs för att allt ska komma igång och växa ordentligt. Hur det än blir så är det bara att ta det som det kommer för vi kan inte göra så mycket åt det i alla fall.

Jag hoppas ni alla har en riktigt finfin onsdag………..med eller utan maskrosor

Det är då ingen ordning alls

10 Mar 2021 10 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Välgörenhet Etiketter:, , , , , , ,

varken på vädret eller mig. Vädret kan jag ju inte göra så mycket åt även om jag skulle vilja och att manövrera mig i rätt riktning är som att med en liten jädrans utombordare försöka vända en Finlandsfärja. Jag försöker så gott jag kan att hamna rätt i tillvaron men ibland fattas både viljan och lusten. Jag måste faktiskt erkänna att rätt som det är så tappar jag farten och då gäller det att komma på något som får fart på det här gamla skrovet igen. Stickning funkar. Virkning också. Jag har stickat och virkat upp acrylgarnen jag fick från L B i Västerås och har skickat allt till Slättmissionens hjälpande hand . Här kommer några bilder på det. Vi börjar med en lite större filt som är virkad i stora 20×20 cm mormorsrutor. Filt nr 2 är virkad i tekniken c2c alltså hörn till hörn med instruktion från annavirkpanna som har en utmärkt instruktion på hur man kommer igång och hur man avslutar. Filt nr 3 är den jag själv är väldigt förälskad i faktiskt. Hade gärna velat ha just en sådan själv. Färgerna var så himla bra. Det är alla restgarner som blev över som tillsammans bildade den jättegoa filten. Precis som filt 1 så är den gjord i mormorsrutor men nu 15 x 15 cm rutor och sedan ihopvirkad.

Dessutom blev det skickat mängder av mössor, halsdukar och en trekantssjal. Halsdukarna som ligger längst till vänster är stickade i något som jag vill minnas hette borstad acryl eller något liknande. I alla fall brushed fanns med i namnet. Jag kan ha rejält fel på namnet och som den drullputta jag är så har jag givetvis inte banderollen kvar men jag kan lova att det var som att sticka tre kattungar. Det var så ljuvligt mjukt och gulligt. Dottern var behjälplig med att trolla fram tofsar till de tre mössorna längst ner till vänster. Tack snälla L B för alla de fina härliga garnerna. Nu har jag bomullsgarnen kvar men de får ligga till sig tills jag kommer på något riktigt bra att göra av dem. Det känns i alla fall gott att vi tillsammans kunnat skänka så mycket fjärrvärme till så många. Vardagslycka är att ha möjlighet att hjälpa och värma.

Häromdagen lyste solen så vackert men det blåste ishavsvindar rakt norrifrån. Kallt som själva vojvoj då men solen lockade fram glädjen och skuttet i kroppen. Jag hade varit och handlat och på utvägen köpte jag årets första glass. En liten isglass med extra is så att säga. Jag åt den där jag strävade fram i motvinden och jisses så gott det var. En och annan tittade lite fundersamt på mig och min isglass och på sätt och vis kan jag väl förstå dem men är man sugen så är man och då är man svårstoppad.

Igår när jag gick ifrån affären och hem så tog jag vägen över en stor gräsplan och in mellan husen och där såg det ut så här. Islossning? Flera centimeter tjocka issjok låg på gångstigen så förmodligen är det någon i huset intill som hackat loss och slängt ut över häcken. Det var ju på husets skuggsida så han kanske ville skynda på våren lite extra.

På min egen altan hade jag i morse fläckvis snö. Lite mysko. Det borde väl ha lagt sig jämnare eller inte fasen vet jag. Jag vet bara att jag ibland fiffilurar på saker som kanske kan uppfattas som lite märkliga. Men vad ska man göra. Man vill ju veta. Hmmm……jag kanske blir tvungen att sitta uppe någon natt och spana på hur vissa saker blir till.

Ja det var lite från mig. Jag måste nog erkänna att jag är förbaskat less på den här pandemiski*en. Nu är det ju ett helt år sedan någon tog i mig. Jag räknar inte en läkarundersökning jag var tvungen att gå på. Ett år sedan någon kramade mig. Fy farao så eländigt och jag tycker så jädra synd om mig själv ibland. Jag är ju en fysisk person som tar i människor jag talar med och kramas med alla som jag tycker om och som berör mig. Många kramar blir det. Men inte nu. Jag ska väl säga att jag inte för ett ögonblick är på väg att ge upp och slänga in handduken och börja uppföra mig som somliga Stockholmare. Långt därifrån. Jag hänger i med en dåres envishet för jag vill ju hänga med länge efter att pandemin är slut. Göra allt jag tycker är kul och umgås med kompisar och krama vänner och behövande. Skutta runt i tillvaron utan gränser. Så jag kämpar vidare med att hålla avstånd och tvätta händerna och bara umgås med min lilla ”bubbla” som består av dottern och barnbarnet. Men i alla fall……..fy farao för att inte få kramas.

Jag hoppas ni alla har en fin marsonsdag……..med eller utan is av något slag

Gåvor som ger värme och omtanke

20 Jan 2021 12 kommentarer

av Bibbis blandning i Välgörenhet Etiketter:, , , , , ,

Det här första coronavirusåret har ju gjort att jag inte kunnat ta mig till garnaffären jag brukar besöka för jag vill inte åka bussen dit och jag kör ju inte bil. Av olika skäl kan jag heller numera inte cykla så långt vilket stör mig allra mest faktiskt. Det är dock som det är och det är bara att hänga med så gott det går ändå. Då blir man jätteglad när vardagslyckorna liksom bara sköljer över en som varma mjuka vågor av omtanke. Himmel och plättar man blir så glad så man nästan gråter. Eller, ibland gråter man. Av glädje då. Som ni såg i inlägget ”När det regnar manna……” tidigare i bloggen så fick jag ju jättemycket garn av en kvinna L.B i Västerås och det stickar jag av ännu och det är dags för en andra leverans av fjärrvärme snart. På olika sätt tycks hjälpstickningsgarn finna sin väg till mig på lite olika vägar. Här följer fler vardagslyckor.

Min vän T har i sin tur en vän som har en loppis och den kvinnan hade fått in några nystan mjukt mörkblått garn. Min vän sa då att hon ville köpa dessa nystan och ge till mig för jag ägnade mig åt hjälpstickning. -Då kan du ta dem och behöver inte betala dem för då går de till något gott sa loppisdamen. Jag tog tacksamt emot nystanen och stickade upp en babyfilt och en mössa. Sedan blev det lite garn över och det blev med lite extrahjälp en mormorsruta som tillsammans med en hel hög andra skickats till en dam i Stockholm som virkar ihop rutor till filtar som sedan skänks Barnens Hopp i Ukraina. Eftersom garnet var så mörkt blått så kantade jag med ljusblått pälsgarn som jag fått från min vän C. Detta (utom rutan då) gick till Slättmissionen.

En dag för några veckor sedan fick jag ett så rart mail ifrån en dam vid namn K.M där hon berättade att hon 2017 hade varit på Malmköpings marknad och då köpt en trekantssjal som hon tyckt så mycket om och som varit hennes favorit sedan dess. Nu hade den sjalen försvunnit för henne och hon undrade om det var jag som hade stickat den och om hon kunde få beställa en ny sjal ifrån mig. Det fina i kråksången var att hon skickade med en bild på sjalen och mitt visitkort med adressen hit till bloggen. Hon skrev att hon brukade göra så med saker som hon köpt på marknader för att sedan kunna komma ihåg vem hon handlat av om hon skulle vilja köpa mer. Det var väl väldans fiffigt. Ett fint tips till er alla som brukar handla på marknader. Hon hade alltså gått in här på bloggen och där hittat min mailadress och hörde av sig angående detta. Hon skrev så fint och rart så det var en stor glädje i att läsa hennes mail.

Jodå, det var ju jag som stickat sjalen men jag sa att jag hade inte stickat några nya alls eftersom det inte varit några marknader och inspirationen uteblivit av den anledningen. Hon ville gärna ha en sjal i blått och jag tittade i boxen med trekantssjalar och jodå jag hade en blåmelerad mjuk och gullig sjal som jag skickade bild på och hon ville gärna köpa den av mig. Sedan språkade vi om garn och stickning och hon skrev att hon hade garn efter sin mamma men att hon själv inte längre handarbetade p g a att hon hade ont i sina händer och handleder. Då föreslog jag att jag kunde köpa garnet av henne eller om hon tyckte det var ok att byta garnet mot trekantssjalen. Det tyckte hon var en jättebra idé och det tyckte jag också.

Då blev det tal om frakt och porto för ingen av oss visste var den andra bodde men kan ni tro, hon bor i en by bara en halvtimmes väg ifrån mig. Så hon tog bilen och fräste iväg hit och vi möttes ute och kikade i våra respektive påsar och jag tyckte att det var väldigt mycket garn och ville nog betala lite emellan men det tyckte inte hon att jag skulle göra. Hon var nöjd med bytet och visste att garnet skulle komma till nytta som fjärrvärme och värma små frusna barn. Här ska ni få se garnlyckan som ramlade över mig.

Den påbörjade filten som ni ser längst ner på bilden har vuxit och blivit så här stor nu och ska bara fått ett rött fält till och sedan ska den kantas med mörkblått garn

Min vän C som varit en mästare i att dammsuga olika loppisar på garn skickar då och då garnpaket till mig och dessa försöker jag då omsätta i fjärrvärme. C och jag ”träffades” för många år sedan i en Sticka & Skicka-grupp på nätet och har hållit ihop som vänner sedan dess. Det är härligt att ha en vän som drar åt samma håll och som jobbar mot samma mål. Här är yemenvästar som jag stickat av garn från C.

Jag lever ju i tron att allting har en mening och visst är det fantastiskt att garn via olika kringelkrokar kan hitta sin väg till mig och ge mig möjlighet att ägna mig åt det jag tycker mycket om under tiden vi inte kan vara ute och umgås med människor på det sätt vi brukar. Jag är väldigt tacksam över att få vara en länk i en väl fungerande kedja där några håller med garn och andra stickar. Tillsammans gör vi gott. Det viktigaste ordet här är Tillsammans för ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta storverk.

Jag har förstått att jag kanske måste förklara ordet fjärrvärme som jag använder mig av. Det betyder att man stickar, virkar, syr, tovar eller annat och skickar iväg över världen för att värma små. Man värmer alltså inte bara i närområdet utan även i fjärran länder. Därav namnet fjärrvärme.

När vi skickade till Panzisjukhuset i Kongo Kinshasa fick vi lära oss att en mössa och en liten väst kunde locka mammor till sjukhuset för att föda då både barnadödligheten och mammadödligheten var stor. Då skulle det vara tryggare och säkrare att föda på sjukhuset. Innan det började stickas och skickas dit så fick mammorna med sig sina barn hem inslagna i tidningspapper för att de skulle hålla värmen under de kalla nätterna. Insamlingen Sticka & Skicka fick mig att sätta full fart med hjälpstickningen. Tänk att en liten mössa faktiskt kan rädda livet på en liten nyfödd baby som föds i ett land med kalla nätter. Då är det lätt att sticka drivor av pyttemössor som man vet gör nytta. Det finns nöd och elände överallt i världen och faktiskt även här i Sverige så fjärr- och närvärmestickandet tar aldrig slut. Nu har jag så mycket garn hemma så det kommer att räcka hur länge som helst men jag ska försöka ta det lite lugnt med stickandet. Jag hinner. Jag behöver inte ha bråttom men ibland känns det så.

Dr Denis Mukwege som är chefskirurg på Panzisjukhuset fick Nobels Fredspris 2018 för sitt arbete med att ”laga” kvinnor och små barn som utsatts för det besinningslösa sexuella våldet utfört av rebellerna i Kongo Kinshasa. Jag känner en så stor tacksamhet över att det finns människor som vågar stå upp och slåss mot ondskan. Att år efter år se det allra fulaste i världen och ändå ha förmågan att vara en god och medkännande människa. Jag beundrar dr Mukwege som orkar.

Jag har det bra här på min plats på jorden och känner en stor tacksamhet för att jag får leva här och har möjlighet att göra skillnad på mitt lilla sätt.

Jag hoppas ni har en riktigt fin onsdag…..full med värme och omsorg

Livet på sparlåga är helt ok

12 Jul 2020 10 kommentarer

av Bibbis blandning i Garn Etiketter:, , , , , , , , , , , ,

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Födelsedag

28 Maj 2018 4 kommentarer

av Bibbis blandning i Livet, Presenter, Vardagslycka Etiketter:, , , ,

Jag råkade ju ha födelsedag i början på maj och den brukar jag försöka smyga mig förbi så gott det går. I år gick det inte alls att smyga för här blev man presentad så man höll på att få dåndimpen. Mina vänner C och L hade med sig en gardinstång som jag bett dem köpa när de var på IKEA. Men den fick jag i present tillsammans blomster.  L hjälpte mig att flytta på en lampa och fixa så jag fick upp en lampa över köksdelen vid diskbänken. Han fick bra hjälp av Cs son R som är min alldeles speciella vän.  Dom fixade och donade och satte upp gardinstången också så nu ska jag nog faktiskt få upp gardiner när som helst. Min speciella vän R  hade med sig ett jättefint doftljus och en My little pony i form av Pinkie Pie.  Den vackra lilla hästen kommer att hamna i gott sällskap och finna nya vänner här hos mig.

DSC03393.JPG

Av vännerna A och B fick jag den här fina blomman

DSC03390.JPG

Dottern och barnbarnet kom farande och av barnbarnet fick jag en så fin sommarfilt som faktiskt heter…..BIBBI. Det är en fleecefilt som jag bara älskar. Mjukt ska det vara. Han vet vad en mormor behöver.

DSC03394.JPG

Som om det inte räckte med allt detta så fick jag en fin kopp och skål i blått också

DSC03395.JPG

Det var rackarns så mycket fint jag fick och några dagar efter kom dottern farande och hade med sig en burk picklad rödlök. Så himlans gott. Mums! Tur jag kom ihåg att ta kort innan jag slafsat i mig hela burken.

DSC03400.JPG

Det är hett ute. Jag har ju lite svårt med värmen så jag håller mig gärna inne eller i skuggan tills det börjar bli lite svalare. Ibland tar jag cykeln och fräser iväg en sväng för då är det lite skönare när det fläktar. Det har ju varit kanonväder i maj förr men då har själva semestertiden och sommaren sedan blivit dålig. Hoppas att vi får en fin sommar framledes men med lite snällare temperaturer. Ibland undrar jag hur man är skapt egentligen. Hur det än är så klagar man på vädret. Undrar om det är typiskt svenskt att göra så för jag tror inte man pratar så mycket om vädret i andra länder. Inte på det sättet.

Men jag hoppas att ni alla har härliga dagar…….med eller utan kärlek till värmen.

 

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag