Vardagslyckor, shopping och stompabak

Ibland när man öppnar sitt postfack och hittar ett paket eller ett bulligt kuvert som man inte väntat sig så hinner man knappt innanför dörren förrän man öppnat paketet. Jag är tillräckligt barnslig för att i stort sätt skutta in i ren glädje. För lite sedan så fanns det just ett sådant spännande paket i mitt postfack. Jippppiiiiiii! In som ett jehu och öppnade och titta så mycket skojsigt och fint. En bok som heter Stöld och som handlar om samerna och rennäringen, en påse juleskum som typiskt mig blev öppnad i rödaste rappet, några vykort som kommer att flaxa runt i Sverige sinom tid och så en kanonfin kattväska i nylon. Perfekt att ha i väskan när man ska ut och besöka butiker. Tusen tack goa snälla S i Värmland för ett vardagslyckepaket.

Vardagslycka kan ju vara lite av varje. Jag känner vardagslycka när det är 8 grader kallt och det har ramlat ner tio cm pudersnö som jag kan gå ut och fösa runt med kvasten. Då behövs det ingen snöskovel utan det är som jag skrev till en vän nästan så det skulle räcka med att man nös kraftigt så skulle man kunna förflytta snön. Så i tre omgångar har jag varit ute och föst snö men då med kvasten. Jag gillar det. Har också varit ute på en riktig långpromenad så nu får jag vila benet i ett par dagar innan jag tar nya tag på promenadfronten men jag gillar verkligen att vara ute när det är kallt. Skulle gärna vilja att det kröp lite över tiograderstrecket en sväng också och det hinns väl med det också för vintern är lång.

En dag när jag var ute på en av mina promenader skulle jag bara ner till Lidl och handla flytande rapsoljeblandning. Ja ni vet ju hur det är när man kommer in i en mataffär och bara ska ha en grej. Oftast kommer jag då hem med sju andra saker och har glömt det jag gick dit för att handla. Så blev det inte den här gången men när jag betalt och skulle packa mina inköpta varor så hade jag inte med mig kassen jag brukar ha i väskan. Däremot hade jag ett litet nät som jag stoppat i väskan dagen innan utifall jag skulle gå iväg och köpa lök. Det gjorde jag ju inte så nätet låg kvar. Jag packade ner mina inköp i det lilla nätet och kunde knappt tro mina ögon men det gick i. Ber om ursäkt för att den övre bilden är åt galet håll men det har blivit så himla joxigt att ändra och greja här på wordpress så jag har gett upp de försöken. Men ni kanske kan lägga huvudet på sned så ser ni hur det egentligen ska vara.

Ja ni ser, det gick i en flaska flytande rapsoljeblandning, ett paket marsipanlimpor som ska hamna hos min kompis A, sockerfria citonpastiller och två ostfralla till mig. I det lilla nätet. Ja jisses. Ibland funkar det. Jag får tacka min dotter för det användbara nätet som hon virkat av restarner i bomull.

När vi hade vår dotter liten så bakade vi allt bröd själva. Både matbröd och fikabröd. Dottern S var med stor förtjusning med och bakade och det var ju då ett sätt att spara pengar. När vi fick S så gick jag ner från heltid till halvtid och mannen gick ner och jobbade sex timmar. Allt för att vi ville vara tillsammans och ta hand om vår dotter själva så mycket som möjligt utan att behöva lämna bort henne så mycket. Då hade vi verkligen inte så mycket pengar att spendera så att baka var ett sätt att spara. Dessutom var det kul att göra något tillsammans med dottern. Ett gott och enkelt bröd som man gräddar i stekpannan var favoriten. Det är kanongott att äta med ost. Man kan värma det lite innan man brer och äter det då blir det ännu godare säger en del. Mums! Här nedan ser ni hur det kan se ut. Man kavlar ut med vanlig kavel och kör över med kruskaveln som avslutning.

Här kommer receptet på stompa om det är så att ni skulle få lust att prova.

5 dl filmjölk…. 1 1/2 dl sirap…2 tsk fänkål,,,,,2 tsk anis,,,,,2 tsk salt,,,,2 tsk bikarbonat,,,,1 1/2 liter rågsikt

Stompa är ett matbröd som närmast kan liknas vid mjukt tunnbröd. Det gräddas i osmord stekpanna. Bara några minuter på var sida och inget os.

  1. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
  2. Slå på filmjölken och sirapen och blanda ihop till en deg.
  3. Baka ut degen till en lång rulle och dela den i 20 delar.
  4. Kavla med kruskavel runda kakor.
  5. Värm en stekpanna och grädda brödet på båda sidor. Pannan får inte vara för het.

Lycka till med stompabakandet.

Nu är det slut för idag här ifrån mig. Jag hoppas ni har det bra och inte börjar känna julstress för att ni måste göra det och det och hinna det och det. Tänk på att det blir faktiskt jul ändå. Ta det varligt och lagom. Allt måste inte vara helt perfekt utan lite missar och glömskor kan ju locka till skratt och glädje i många år framöver. Som när min svärmor serverade diskvatten i doppigrytan-kastrullen. Efter den julen blev dopp-kastrullen noga övervakad och kollad innan servering och tanten blev väl i stort sett portad från köket. Men kul var det för allihop. Så tänk på det, allt måste inte vara helt perfekt utan det blir jul ändå. Vi fortsätter dessutom med att hålla avstånd och tvätta händerna och inte ge oss in i alltför stora folkmassor och trängas. Nu är det ju snart jul och då ska vi försöka vara friska och pigga. Allihop.

Jag hopas ni alla har en riktigt fin söndag…….med eller utan juleskum och kattväskor

Livet på sparlåga är helt ok

Den här coronapandemin har gjort att man får vara lite mer försiktig och inte komma för nära. För mig har det väl egentligen inte inneburit så stora förändringar i livshållningen sedan jag blev ensam för fyra år sedan. Jag tufflar på i min egen lilla takt men har upptäckt att jag krympt min värld ännu mer än tidigare.  Inget jag på något sätt mår dåligt av men jag märker att jag lätt har halkat in i en avskildhet som är självvald och som känns trygg, bekväm och ombonad. Jag vet inte om det är på gott eller ont men just nu känns det bra men nog ska det bli skönt när och om världen blir som vanligt igen och man kan mötas och kramas och vara nära varandra igen. Jag saknar kramarna från dottern, barnbarnet och mina vänner. En granne sa så här till mig häromdagen ”- det är ingen som har rört mig på flera månader”. Precis då kändes den känslan så sorgligt ensam.

I och med att det inte är några marknader så har ju skaparlustan helt tagit semester och jag har inte lyckats få till något nytt och skojsigt till nästa marknad när den nu kommer. Däremot har jag legat i som en utter med att sticka och skicka. Jag fick ju massor av garn av min vän C men jag har efter det fått hem en laddning till. Hon hade massor av garn som hon behövde bli av med och då var jag ju med som ”hönan på snor’n” och beställde en hel drös med nystan. Jag betalade givetvis för frakten och såg till så att en extra slant hamnade på ett ställe som ligger C varmt om hjärtat.  Så här såg det ut på mitt köksbord efter att jag packat upp det paketet.

DSCN1184

Bomullsgarnerna längst ut till höger lade dottern rabarber på och  virkar och tillverkar för fulla muggar. Hon har energi den tösen.  Nystanen längst ut till vänster, 8 stycken, har jag stickat EPB-mössor av men dom ligger i en påse och väntar på att någon ska fästa trådarna och sy ihop dem. Någon blir förmodligen jag själv och det är därför det tar tid för att fästa trådar och sy ihop är inte det minsta kul. Sticka är kul men det där med efterarbetet, njaaaäääää.  Alla acrylgarnerna på bilden ska användas till fjärrvärmestickning. Jag är en lycklig människa. Jag är rik. Jag brukar säga att har man bara garn och böcker så är jag inte fattig. Vardagslycka för mig kan vara att ha mycket garn och får förmånen att sticka och skicka fjärrvärme till dem som behöver.

Jag skickade lite som jag hade i min välgörenhetslåda till en privat insamling till ett BB i Tanzania. En barnmorska som skulle åka ner ville ha lite stickat att ta med sig. Alla vet faktiskt inte att det kan bli kallt om nätterna även i afrikanska länder och att de små nyfödda då har svårt att hålla värmen men så är det. En liten mössa kan då rädda liv.  Så från mig fick hon med sig det här en liten bomullsfilt (ligger i lådan) som är stickad av en flicka inom omsorgen i Eskilstuna, ett par små tossor som dottern virkat, två yemenvästar och 9 mössor. Det är härligt så mycket det kan gå i en så liten kartong.

DSCN0967

Lite fler mössor till Läkarmissionen. Den lilla gula mössan längst till höger är stickad av min 90-åriga granne som gärna är med och sprider värme till världen. Fler mössor från henne kommer i ett annat inlägg.

DSCN1124

Tänk så mycket värme en pandemi kan medföra för dem som fryser. Plus att jag aldrig har tråkigt. Jag borde väl dammsuga och damma, sådana saker som tanter gör men ofta så smiter jag ifrån de sysslorna och stickar istället. Jag har svart bälte i att smita från tråkiga saker. Hmmm…..jag har nog svart bälte i att äta också.

En som inte smiter är dottern som både bakat jättegoda bananmuffins och virkat fruktnät som jag ska ta med mig ut när det blir marknad sedan.

DSCN1141

DSCN1155

Usch nu måste jag väl erkänna något som är typiskt mej. Dottern hade bakat kanongoda muffins med vit choklad och röda vinbär i. Jag fick en påse med tillsägelsen att jag inte skulle moffa i mig alla själv utan bjuda mina grannar. Mina grannar var på landet så nog fasen moffade jag i mig alla………utom en. Den gav jag till en tant längre bort i längan och tänkte att det skulle freda mitt dåliga samvete. Det gjorde det inte. Fy mig. Jag har karaktär som en badanka.  Så dom fina muffinsarna finns inte ens på bild för det gick så rasande snabbt och smidigt att glufsa i mig dessa. Inte undra på att jag är rund som en boll.

Inte nog med att min karaktär lämnar mycket i övrigt att önska, jag är lat och bekväm också. Det spelar ju ingen roll om jag går i pyjamasbyxor och nattlinne en hel dag när jag ändå inte ska träffa någon som ska komma in till mig. Dessutom spelar det ingen roll vad jag har på mig om jag går ut  här utanför heller för alla grannar i längan är så vana vid mig att de inte lyfter på ögonbrynet inför mina ibland något udda kreationer.

DSCN1145

Mysuniformen på som ni ser och det är så jädrans skönt när man har något som inte sitter åt någonstans utan bara sitter löst på kroppen så att volangerna man har runt midjan får fritt spelrum. Fram för mer social olydnad! Gå i pyjamas hela dagen och bara mys!

När jag nu skriver om att klä mig bekvämt så kan jag passa på att meddela min semestrande vän T att det var tur att det inte blev något badande. Baddräkten jag hittade efter ivrigt sökande har jag inte använt på flera år och den passade. INTE. Inte alls. Så det där med bada får jag nog ta mig en funderare på.

Jag hoppas ni alla har en fin dag……..med eller utan garn och för små baddräkter

 

 

Sopor…..och så lite gulligt

Hej hopp, det var ett tag sedan men nu så har proppen gått ur igen och jag ska försöka mig på ett inlägg.

För lite sedan gick jag iväg till vårt sophus för att slänga några påsar. Det var en pyttepåse med konservburkar, en påse med plast och en papperskasse med kartongbitar som skulle tömmas. Inga konstigheter.

Tjolahopptjolahej, här tömdes och slängdes och fixades och trixades med god fart och jag traskade hemåt. När jag kom till ytterdörren hade jag ingen nyckel. Eftersom jag inte hade några fickor på dagens utstyrsel så hade jag trätt nyckelringen på ett finger. Det borde jag ju ha varit vuxen nog att förstå att det var ingen bra idé. Tvärtom, det var en urusel ide. Var fasen var min hemnyckel.

Jag gick med en väldig fart tillbaka till sophuset för att se om jag tappat den på vägen. Det hade jag inte. Så in i sophuset igen. Det luktar inte gott där.  Man vill ju liksom lämna det man har att lämna och gå därifrån fortare än kvickt. Nu var jag tvungen att försöka titta i den mindre soptunnan  och se om jag kunde se någon nyckel med ett stort rött plasthjärta på en ring bredvid. Nääääää inte där. Vidare till plasten. Det är en stooooor soptunna men som tur var så var det inte så mycket i den och jag nådde ner och kunde putta ett par påsar åt sidan så jag såg ner. Inte där heller.

Återstår då bara den jättestora  soptunnan för kartong. Den var knökfull.

DSCN0200

Dessutom stod den längst in till vänster så jag fick börja med att maka på de andra. Jag närde en förhoppning om att nyckeln låg bland det jag tömt ut, alltså överst. Det gjorde den inte. Jag försökte plocka undan och flytta på kartonger och jox för att kunna se bättre. Det gick inget vidare det heller. Jag är ju bara 157 någonting så jag når ju för farao knappt över kanten. Jag brukar skoja och säga att om man skulle mangla ut mig från mitten så skulle jag bli gott och väl 2,13. Det hade behövts här kan jag säga.

Nu kände jag hur jag höll på att bli hysterisk. Fy farao så jag ställt till det. Alldeles själv. Byta lås. Dyrt.  Jag var förbannad på mig själv för att jag burit mig så idiotiskt åt.  Nu kom jag på att ett par som bor i området och i närheten av sophuset  brukar vara hemma på dagarna och han är som en liten hustomte. Jag gick dit och ringde på och hans fru fick höra om mitt eländes elände och hon lovade att hennes man skulle komma och hjälpa mig.

Jag gick tillbaka till sophuset och efter tre minuter så kom den hjälpsamma mannen med en ficklampa. Han började flytta runt grejer och lyste och lyste men till slut sa han att han kunde inte se någon nyckel.  I samma ögonblick som han sa det så kom hans fru in med en lång stång i handen och sa att han skulle prova med den där. En magnetstång! Hon traskade hemåt och jag  tittade på honom när han for runt med den där stången efter kanterna i botten. Rätt som det var så slutade han och drog upp stången och kors i hela fridens dagar…….där hängde min nyckel!

Jag kan inte minnas när jag blev så galet glad. Jag kramade om mannen jättehårt och grät några glädjetårar. Han såg lite bestört ut men ibland kan man inte hejda sin vilda glädje.  Jag gick med honom hem och tackade hans fru för att jag hade fått ”låna” honom.Det är banne mig en vardagslycka att ha snälla hjälpsamma människor omkring sig när det tjorvar till sig.

Dagen efter bakade jag en stor äppelkaka och lämnade tillsammans med vaniljvisp till de vänliga människorna.

Damen i huset tipsade mig om hur hon brukade göra när hon inte hade fickor till nycklarna när hon skulle gå till t ex sophuset. Hon använde ett nyckelband. Det gör jag också numera för fy farao för att rota bland sopor.

DSCN0197

Nu till ett par andra saker. Lite gulligare och lite finare som gör att vi får soplukten ur näsan. Den här lilla tjockisen stod och mumsade hö när vi stod på Medåkers marknad tidigare i år. Kan ni tänka er, en enhörning, det måste väl vara den enda i sitt slag. Barnen fick rida och ibland känner jag att jag skulle också vilja vara liten och få rida på en liten lagom tjock enhörning med flätad man.

DSCN0228.JPG

En liten blomma ska ni få av mig nu i gråvädret. Nu tar det ett tag innan dessa blommar igen. Vackra små solar som jag hoppas kan lysa upp tillvaron för den som kikar in.

DSCN0230

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan enhörningar

Ett annorlunda slakteri

När jag var barn så hade mina föräldrar en sommarstuga utanför stan och dit tog vi oss med moped. Jag satt i någon slags barnsadel bakpå mammas moppe och så fräste vi iväg. När vi kom ner mot hamnen så var det ett ställe (snett emot kraftvärmeverket) där det luktade riktigt otäckt. Det luktade sött, tjockt, varmt och bara riktigt äckligt. När jag blev lite äldre så förstod jag att lukten kom ifrån slakteriet som låg där och som ibland hade sina fönster öppna utåt gatan.  Jag tyckte det var riktigt läskigt att åka förbi där.

Döm då om min förvåning när en fin vän för en massa veckor sedan ringde och frågade om jag ville följa med till slakteriet i Västerås. Genast kom lukten tillbaka i mitt minne och jag frågade henne om hon varit där tidigare men se det hade hon inte. Oj oj oj tänkte jag då vet du inte hur jädrans otäckt det luktar men eftersom hon är en bra vän och vi både kan vara allvarsamma och skojsiga tillsammans så sa jag att jag ville hänga med.

Det visade sig att hon skulle köpa kött från en särskild gård som ligger på vägen till Strömsholm. Den gården har en gårdsbutik men under vintern så är den stängd och butiken flyttad till slakteriet. Jag fattade inte ett jota. Man kan väl för farao inte ha en butik i ett slakteri som luktar död och evig förintelse. Tankarna gick och jag kunde inte föreställa mig detta hur jag än vände och vred på det.  Nåja tänkte jag, den som lever får se.

Nog fasen fick jag se och här ska ni också få se. Det här möttes jag av när vi väl kom fram

dsc03844

Va! Jösses! Det gamla otäckstyget har blivit en saluhall. Inte ett slakteri utan Slakteriet.  När man ser trappan här så går vägen vi åkte förbi på med moppe till vänster bredvid kortsidan på huset.  Jag har aldrig sett den här byggnaden från det här hållet tidigare men det var ju definitivt inte en saluhall när jag var barn för den låg nere i Västerås centrum då.

Så välkomna in och bli lika överraskade som jag blev. Det var så fint.

DSC03839.JPG

Överallt låg små butiker där man kunde köpa kvalitetsvaror och det fanns köttdiskar med alla möjliga och nästan omöjliga köttsorter och spännande ostdiskar. Familjen som hade butiken som ni ser här ovan jobbade som ett team. Han var jägare och hade många olika slags kött att sälja och frun lagade mat och bakade. Hon hade ett eget litet kökskrypin i anslutning till fiket och butiken. Deras fik hade fullt med hembakade smaskigheter till kaffet och det var så spännande att gå runt och titta i alla butiker och små restauranger. Det luktade gott av mat och kaffe.  Man kunde beställa i vilken restaurangdel som helst och få en pipdosa med sig och så satte man sig var man ville på flera olika ställen där det fanns bord och stolar och där man tyckte det var mysigast.DSC03838.JPG

Vi passade givetvis på att äta lite. Vi valde asiatisk mat och det var banne mig ett bra val för det var väldans gott. Sedan handlade vi det min kompis skulle ha och innan vi åkte så bjöd jag henne på fika. Allt var hembakat mumsigt och lade sig som bomull på volangerna som man redan hade runt den i stort sett obefintliga midjan.

Det fanns en liten butik som var specialister på allt som hade med grillning att göra. Det fanns grillar och verktyg till det, olika glaze som killen kokade ihop själv,  grillböcker och skojiga tillbehör. Det fann hur mycket som helst och för en grillare måste det ju vara fantastiskt att gå runt där och botanisera. Den här rosa nassegrisgrillen hälsade välkommen till butiken

DSC03836.JPG

Nu ger jag mig förmodligen ut på väääääldigt svag is när jag vill påstå att grillning är något som mest män håller på med och som de själva ser som något väldigt manligt.  Det gör att jag svårligen kan tänka mig att en man skulle vilja ha en rosa jättegrisgrill i sin trädgård eller på altanen medan fru och barn förmodligen skulle tycka att den var jättegullig och rolig. Så där ja nu har jag förmodligen vädrat en fördom och om någon tar illa vid sig av det så ber jag om ursäkt på direkten. Tror jag *S*.

Hursomhaver så var det ett väldigt trevligt ställe att besöka och jag vill jättegärna följa med dit igen om hon ska åka. Då ska jag nog äta hamburgare för det fanns det i alla möjliga utföranden. Kött, pippi, vegetarisk och ja, lite allt möjligt. Till det pommes av sötpotatis och vanlig potatis.

Vi kom tidigt och när det var dags för oss att åka hem så var det knökfullt i huset. Massor av människor som förmodligen jobbar nere i industriområdet och kraftvärmeverket åt lunch där. Jag är glad att vi hann gå runt i lugnet och titta och förundras över allt fint och spännande som fanns att handla och sedan äta i lugn och ro innan lunchstressen satte in.

Vid ut/ingången var det så här fint och jag kände mig nöjd när jag traskade ut med mina nästan nyvärpta ägg i kassen.

DSC03843.JPG

Det här var en utflykt som jag är väldigt glad över att jag fick följa med på. Tack snälla T för många roliga timmar. Nu kan jag tänka på det här stället med glädje och vilja fara tillbaka. Den otäcka lukten är borta med vinden. Tänk så lätt det är att städa bort gamla dåliga minnen egentligen. Nu när jag tänker på det så känner jag doften av mat och ser framför mig något väldigt trevlig.

Vardagslycka är att få nya perspektiv på saker och ting och att ha vänner som visar vägen.

När det blir bättre väglag och ni har en dag över där ni inte vet vad ni ska göra så kan jag rekommendera er en tur till Slakteriet i Västerås. En härlig saluhall.

Ha en härlig måndag…….med eller utan rosa plåtgrisar

 

Åhej……nu är man uppe och skuttar igen

God fortsättning på det nya året får jag väl lov att säga så här i början på inlägget. Själv har jag legat för ankar sedan nyårsafton och det är först nu i slutet på den här veckan som jag började känna mig stark igen.  Jag ska banne mig inte klaga för jag är förkyld sådär vartannat vart tredje år bara men när jag då blir förkyld då jädrars är det inte att leka med. Men nu så är jag uppe och skuttar igen. Tjolahopptjolahej!

Den här vintern liknar sk*t tycker jag. Ena dagen är det tre grader kallt och nästa två plus. Så där håller det på så där jag bor är det bara is. Man får has-gå så man spänner sig så man är helt slut när man varit ute en sväng.  Jag vill ha en decimeter snö, fem grader kallt och sol. Det vore perfekt. Undrar vart fasen man vänder sig för att beställa det.

Eftersom jag ju knappt varit utanför dörren mer än ett par gånger i år så kör jag på bilder från förra året.  Som t ex den här bilden på en stoooor burk hemgjorda Mozartkulor som min dotter gav mig i julklapp. Dra på trissor så goda de är. Det är en rejäl portion vardagslycka att pillra upp locket och stoppa en gottebit i munnen. Min dotter är kanonduktig på allt som gäller matlagning, bakning och allt sådant.  Det är inte jag. Jag är urusel men det beror förmodligen på att jag tycker det är så gräsligt tråkigt med matlagning.  Men jag äter gärna, både mat och gottis som hon ger mig.

DSC03868.JPG

Vid något tillfälle i december så ramlade det ju ner lite snö här i vår lilla stad och till och med det eländiga torget blev fint på sina ställen.

DSC03863.JPG

Har ni tänkt på det där med fåglar och deras vanor och ovanor? Nähä, nä det har väl inte jag heller gjort egentligen men ibland blir man varse saker när man sett dem tillräckligt ofta. Som det där med att dom har speciella träd där dom bajsar.  Går du förbi tio träd och kommer till det elfte och där är det fågelskit så man knappt vill sätta ner fötterna där då jädrar är det ett toalett-träd. Vad jag blir förvånad över är att folk i alla fall parkerar sina bilar under sådana träd. Det kan väl inte vara bra för lacken. Dessutom är det snuskigt.

Nåja, på en av mina vägar som bär hemåt så finns det både ett par toalett-träd och ett gäng sovträd. Kajorna kommer i stora flockar och parkerar sig på natten och det är ett jädra liv i träden. De träd jag går förbi står alldeles intill bostadshus så det måste låta förfärligt uppe i de lägenheter som är jämsides med träden.  Ibland kan det faktiskt sitta ett par skator tillsammans med alla kajorna. Jag är inte förtjust i kajor men jag tycker bilden på dem i toppen på björken är fin. Så när de är tysta och inte bajsar så är de ok som konstverk.

DSC03864.JPG

I Rytterne hembygdsgård finns ett ett par rum där det bevarats kläder från gammal tid. De är så vackra och jag är så glad att det finns kvar. Vårt kulturarv.

DSC03861.JPG

Ser precis ut som Parismodeller. Fantastiskt vackra tycker jag.

DSC03860.JPG

Jag har ju en del bloggar jag följer och tidigare har jag kunnat kommentera fritt. Nu måste jag ha Googlekonto för att nå fram och det är krångligt. Dottern hjälpte mig och jag fick ett konto men när jag kommenterar så tyckte Google att jag ska lämna över resten av mitt cyberliv och det är jag inte beredd att göra. Så jag vill bara säga att tro inte att jag inte är inne och läser bloggarna för det gör jag.  Önskar att man som tidigare fick välja ”adress” för då var det smidigare att kommentera. Kommentarer är ju så härligt att få. Ibland känns det som om man ”pratar” för sig själv när man skriver eftersom det inte ramlar in så många kommentarer men så tittar jag på statistiken över trafik hit till bloggen och då blir jag ju påmind om att det är rätt så mycket folk som ramlar in här och läser.  Det gör mig glad.

Avslutningsvis så ska ni få se vad min vän B gav sin man i julklapp. Ett par präktiga hemstickade sockor med traktorer på. Kanonfina.

DSC03881.JPG

Idag skiner solen och det är en grad varmt i solen mot fönstret men på baksidan är det en grad kallt. I vilket fall så ska jag traska iväg ut en sväng idag. Man får passa på när solen lockar. Tallkottkörteln ska ha sitt. Livet känns så mycket enklare när solen skiner. Det enda som inte är perfekt med solsken är att när solen skiner in så syns det att man inte dammat som man borde. Huvva!

Jag hoppas ni har en fin lördag…….med eller utan hemgjorda Mozartkulor

 

Hur vill vi se på tillvaron

Det finns ju lite olika sätt att se på tillvaron. Svart eller vitt t ex. Tyvärr tillhör jag nog dem som måste tänka en extra vända för att inte se allt i svart eller vitt utan även uppmärksamma gråzonerna emellan. Pang tjoff så har jag bildat mig en uppfattning som kan sitta som berget. Ibland har jag så fel så det är galet men tror du jag ger mig för det. Nääää. Jag funderar ofta på hur och varför man är som man är. Man ser ofta sina fel och brister men har väldans svårt att arbeta bort dem. Det är som om vissa grejer inte skulle gå att spränga bort med dynamit ens.  Men jag tror att om man i alla fall är medveten om sina brister så är hälften vunnet. Sen får man toffla på och försöka träna sig själv till att bli en bättre människa så gott det går. Jag skulle kanske ta och skaffa mig ett par sådana här brillor. Ett öga för vidvinkel och ett för tunnelseende.

DSC03705

Jag har i alla fall ganska lätt för att hitta vardagslyckor och glädjen i tillvaron och det är en väldig tur eller kanske en gåva. Jag är i alla fall tacksam för att jag hittar det stora i det lilla och det lilla i det stora.  När jag stod på marknad i Westerqvarn för ett par veckor sedan så kom en arbetskamrat och hans hustru förbi och hälsade. Hustrun hade ett par kängor som jag blev så förälskad i. Tänk så lyckliga dessa två fötter måste vara som får bo i så härliga glada kängor. Dom fötterna och benen borde vara fulla av skutt och dans. Se själva

DSC03782

Vardagslycka kan vara när man drullar runt på ICA Maxi och hittar garn som man gillar till ett väldigt bra pris. Mindre bra är när man stickat en hel trekantssjal och bara har slutvarven kvar och upptäcker att man stickat fel och måste fippla upp hela sista varvet.  Då är det en rejäl vardagsOlycka som inträffat och den är inte lika populär och skojsig. Ungefär där är jag nu och har varit i någon månad. Man tappar liksom sugen när det sk*ter sig. Så sjalen, nystanet och hela fadderasket åkte in i skamvrån (garderoben) där jag slipper se eländet. Den får väl ligga till sig ett tag och så får jag ta tag i den igen sedan. Här är i alla fall garnet i flower power-färgerna. Vardagslycka kan vara ett jättestort garnnystan.

DSC03716

En annan form av vardagslycka är tårta från en vän. Den lyckan lägger sig väl tillrätta runt midjans alla tidigare volanger och där ligger den bra. Tack snälla B för omtanken och tårtbiten. Jättestor och jättegod var den.

DSC03802.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin eftermiddag……med eller utan tårta

 

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

Några marknadsbilder

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

DSC02596.JPG

DSC02597.JPG

DSC02598.JPG

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

DSC02595.JPG Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

DSC02592.JPG

DSC02593.JPG

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

DSC02588.JPG

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.

Jag blandar och ger

Från absolut barmark och cykelväder så ramlade det ner så mycket snö så man höll på att få dåndimpen. Dra på trissor så chockad man blev när man skulle försöka öppna ytterdörren på morgonen. Det var att ta i och fösa upp den. Tur man är stark som en oxe.  Men vackert var det ute. Som ett julkort.

DSC02101.JPG

Innan all denna snö trillade ner över mig så satt jag en lunch och väntade på bussen för att åka hem från jobbet. Mitt emot mig var träden så vackra mot himlen.

dsc02064

Nu var det ju ett tag sedan jag skrev något om vårt svinaktigt dyra eluppvärmda torg. Men nu ser ni kommer det här. Joråsåatt…….är det någon som vill slå ner ändan på någon av de eluppvärmda sofforna?

DSC02106.JPG

Eller med livet som insats försöka ta sig över det eluppvärmda torget? Hur kan det ens vara möjligt att betala för något som inte funkar. Någonsin. Jag blir så trött.

DSC02104.JPG

Nä nu får det inte bli alltför tjurigt så nu kommer några glädjande inslag i bloggandet. Dessa går under benämningen vardagslycka och är något som är värt mer än guld och gröna skogar. Det är något som sätter guldkant på tillvaron och som visar att man har människor omkring sig som tycker om och bryr sig om en. Vardagslycka är något som man får ta till sig, stort som smått och låta stanna i hjärtat som en stor värme.

Vardagslycka är när någon ringer på dörren och lämnar goda nybakade kakor. Tack snälla B för smasket.

DSC02068.JPG

Vardagslycka är också när dotter och barnbarn kommer hem till mig och lagar mat. Den här gången blev det pasta med currybearnaisesås och kyckling. Det var första gången de lagat mat tillsammans hemma hos mig. Det brukar ju vara barnbarnet som står för fiolerna annars. Gott var det och se så fint barnbarnet dekorerat kanten på min tallrik med små coctailtomater. En riktig festmåltid.

DSC02004.JPG

Vardagslycka är också när bästa R ringer på dörren och kommer med så fina gåvor till mig. Man blir glad i hela kroppen för jag vet hur noggrant han har valt. Vi fikade och hade väldigt mycket att diskutera. Tiden bara ramlar iväg och vi har jättemysigt tillsammans. Ljus och servetter är ju något som jag verkligen gillar och dessa var toppen. Tack fina R.

DSC02099.JPG

Sist ut av dagens vardagslyckor får vara dotterns julklapp till mig. En halskrage som förmodligen tål verklig extremkyla. Jag tog den på mig när jag skulle till Lilla Tanten igår när det var -12 grader. När jag efter tjugo minuter kommit ner till stan var jag tvungen att ta av mig den för jag höll på att få dåndimpen av värme. Kors i hela friden, jag har aldrig i hela livet haft något så varmt. Den gick dessutom att vika upp så den skyddade större delen av öronen också. En absolut kanonkrage. Tack älskade S för den värmen.

DSC02100.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en fin lördag……helst med fullt av vardagslyckor.

 

 

 

Karaktär?

Ibland ställs man inför diverse val. Eller rättare sagt det gör man ju hela tiden livet igenom fast man egentligen inte tänker på det. Igår  hade jag jämt göra med mina val och ändå var de av de enklare slagen.

Jag var ju med i en viktgrupp och gick ner en massa kilon. Glad och nöjd med det så började jag lite vartefter släppa på mina egna konstruerade regler. Ditten och datten åkte in i munnen och vips var man på väg tillbaka på den felaktiga vägen.

Igår stod valet mellan dessa

DSC01643.JPG

En näve tomater ur skålen som alltid står på köksbordet eller en bit av den nybakade kakan med röda vinbär.

Eller

DSC01644.JPG

En banan eller ostbågar.

Eftersom jag tydligen har karaktär i storlek med en silverfisk så åt jag bananen och ett par tomater men efter ett par timmar åt jag kakan och ostbågarna också. Nä nu måste jag skärpa mig om det ska bli någon slags jädrans ordning på mig och mitt ätande. Jag har ju ingen annan att skylla på heller för det är ju jag själv som väljer vad jag vill stoppa i mig. Men gott var det. Alltihop.

Något som det går bättre med är babyfilten i fyrtrådigt maskingarn. Där rör det på sig åt rätt håll hela tiden.

DSC01645.JPG

Idag är det söndag och solen har visat sig en mycket kort stund. Det har även hunnit ramla ner en handfull pyttesnöflagor. Dessa är dock borta igen och så även solen. Så nu är det bara den eviga blåsten som är kvar.

Glad och nöjd känner jag mig ändå och har en hel del idéer som jag ska skriva ner i min idébok. Jag har en sådan för annars glömmer jag bort alla fiffigheter (?) som jag kommer på  fram till eventuellt genomförande. Bra då att ha en liten bok där man kan gå in och titta ibland när man inte kommer på något att göra.

Jag hoppas ni alla har en härlig söndag…….med eller utan dålig karaktär.

Tidigare äldre inlägg

Evas pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag