Jösses så fort tiden går

Jag ligger ohjälpligt efter med bloggandet men ska försöka styra upp det hela igen då jag faktiskt tycker att det är roligt att blogga. Ibland har jag dock perioder där allt verkar gå i stå och jag får ingenting ur händerna. Så har det varit nu ett tag eftersom det har varit årsdag för min mans bortgång. Då blir jag lite låg. Men nu är det bara att borsta upp sig och se framåt och uppåt.

För en tid sedan lunchade jag med en kamrat och efter maten tog vi en promenad i Vilsta. Ni har tidigare i bloggen sett bilder från en sådan promenad. Det var där ”indianhästarna” gick och betade. Nu gick vi en annan väg och på väg över en liten bro så fanns det här vackra. Se så vackert himlen speglar sig i vattnet

DSC03314.JPG

Häromsisten träffade jag min diakonikompis G och fick ett lakan av henne så det ska jag nog klippa till förbandsmaterial av. Bomullslindor som jag ska skicka iväg sedan. De ska vara ungefär 8 cm breda. Sist jag gjorde lindor av ett lakan så fick jag ut 18 lindor som blev packade i en liten kartong och ivägsända till Aspeboda Foundation for Children.

DSC03304.JPG

Jag har även lyckats hitta en glass till som jag verkligen gillar. Den heter Himmelsk röra och den är så god så god. Med små mashmallows i. Jag älskar glass. Lidl har jättegod glass. Deras isglass Hurricane är kanongod och de pinnglassar som ska likna Magnum är faktiskt godare än Magnum. Och billigare. För priset av en Magnum får du 6 stycken i ett paket på Lidl. Det gäller att vara om sig och kring sig. Men här kommer favoriten för tillfället

DSC03309.JPG

Jag hoppas ni alla har det riktigt bra nu när ljuset har kommit och värmen är på väg. Jag har upptäckt att jag har en miljon grejer att fixa inne så inte huset ramlar ihop över mig och jag har minst lika många saker att fixa utomhus. Det ska målas och oljas, klippas gräs och klippas ner buskar. Förmodligen borde jag sågat ner den gamla syrenen som är spretig som ett jädrans plockepinn och bara blommar i topparna. Den har stått i många år som insynsskydd. Nu får jag försöka komma på något nytt där. Man kanske kan plantera humle som får klättra på grenarna till syrenen. Är det någon av er som är haj på sånt så skriv gärna en kommentar.

Jag hoppas ni har en riktigt fin början på maj………med eller utan spretiga syrener

Vardagslyckorna står som spön i backen

Jag är, peppar peppar, mycket sällan förkyld och skunkig så när pesten till sist hinner ifatt mig så blir jag jädrans eländig och dålig.  Jag har inte varit förkyld på flera år så nu var det väl dags för rätt som det var så vaknade jag och var täppt i näsan, ögonen sved och rann och jag nös 30 gånger på en förmiddag. Dessutom  fick jag feber och eftersom jag inte är van att ha det heller så hamnar ju magen direkt i olag.  I lördags slog jag till med att ta en allergitablett och tack och lov blev jag av med nysningarna och ögonklådan och ögonrinnandet. Så var det bara resten kvar. Det är inte helt lätt att hålla isär vad som är vad när allting kommer på en gång.

Nu tar jag ju inte till medikamenter i brådrasket utan jag låter kroppen samla ihop sin inre arme och slåss mot pesten. Det brukar ta tre dagar innan jag börjar ta Alvedon om inte febern har gått ned.  I o m att man tror sig vara oövervinnerlig och en kvinnlig Tarzan så är det inte helt lätt att vika ner sig och erkänna att jag orkar faktiskt inte. Nu låg jag i alla fall för ankar från lördag tills idag. För just idag vaknade jag upp och var feberfri och kände mig piggelin.

Igår kom min dotter och hennes vän över en kortis och hade med sig gula tulpaner, cola zero, isglass och ostfrallor. Sjukgodis. Det måste man ha när det är synd om en och man är riktigt skunkig. Jag är övertygad om att det är därför som jag var kanonpigg i morse när jag vaknade. Tack S och M.

DSC03354.JPG

När man trippar ut för att hämta posten och råkar slänga en blick över verandaräcket så sitter dom här tuffingarna i gruset och bara är underbara och vackra.

DSC03351

Innan jag vek ner mig så var jag i alla fall iväg och handlade på ICA Maxi. Det är fantastiskt nu när man kan cykla överallt igen. Man kommer hur långt som helst och kan nästan få med sig hur mycket som helst hem. Fullastad cyklade jag hemåt när jag såg den här skatan sitta så stolt på grenen. Från början var dom två men en drog som en avlöning när jag stannade cykeln. Den här kaxen satt kvar och bara var skitsnygg.

DSC03350

Väl hemma med cykeln inställd i förrådet så fick jag syn på den här ulliga gulliga figuren. Det är inte vår ”gamla” sällsynta sörmländska buskhare för den raringen tog nog räven när han var här på besök. Desto gladare blir man när man ser att det finns i alla fall en goding kvar i området. Jag pratade med honom som jag gjorde med den gamla och med tiden så kanske han vänjer sig vid den här pladdrande djurälskaren.

DSC03353.JPG

Som grädde på moset så fick jag för lite sedan en hel påse full med garner för välgörenhetsstickning av min vän G.

DSC03289.JPG

Ja som ni ser så har vardagslyckorna varit extra många och särskilt fina. Dessutom känns livet lite lättare nu när vi går mot ljuset med stormsteg. Det enda kruxet med det är ju att allt jädrans damm och alla skitiga fönster inte gör sig särskilt väl i ljuset. Men ni får väl göra som jag……fälla ner persiennerna.

Jag hoppas att ni har en riktigt solig dag……….med eller utan otvättade fönster och damm.

 

 

En sen påskhälsning

Den här figuren får representera min påsk.

Lugn och fridfull. Vilsam och glädjefylld.

DSC03324.JPG

Tack till fina vännen B som virkat och stärkt ett ägg som blev ett bo åt en trött virkad kyckling. Skall väl påpeka att det är jag som bäddat ner kycklingen i ägget. Jag är en fåntratt när det gäller mjuka djur och sådant. Bäddar gärna om dem. Jorå, sån’ är jag.

Tack till min dotter och mitt barnbarn. De mest älskade, det är så mysigt när ni kommer. Det är kul att äta tillsammans och spela spel även om man numera oftast får storstryk av Yatzykungen.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin påskhelg……med eller utan nedbäddade kycklingar.

 

 

Snaps och kärleksbröd

Jag har sett att det säljs små små flaskor med ingefärashots i mataffärerna numera. Jag föredrar dock att koka min egen snaps för det blir både billigare och förmodligen nyttigare eftersom det bara är naturliga saker i den. Jag kan ju också variera smaken lite som jag vill.

Ibland skrapar jag ingefäran med sked innan jag river den och ibland river jag den med skalet på. Jag har nämligen inte riktigt fått klart för mig vilket som är nyttigast så jag kör varannan gång.

DSC03179.JPG

Grunden är i alla fall 1 liter vatten , 200 g ingefära och två pressade citroner. Man kan också ha i en matsked honung om man vill det eller hacka en chili i små små små bitar och lägga i. Det är det som är det fina att man kan göra som man vill.

Lägg den rivna ingefäran i vattnet och låt det bli varmt. Det ska inte koka. En del skriver att det inte ska bli varmare än 60 grader men det finns många bud. Jag brukar hålla mig till att det inte ska koka. Låt det stå på plattan i 30 minuter och låt det sedan svalna.

När det fått stå en stund och bara är ljummet rör man i honungen om man vill ha en sötare variant. Jag själv har aldrig i honung i min snaps. Vill att den ska ”riva” lite.

När det svalnat så häller man i saften från de två pressade citronerna. Sedan tappar man upp på flaska och det håller ungefär 3-4 veckor.  Sedan tar du dig en pruttare varje morgon och blir pigg och rask. Jag har mitt snapsglas stående på diskbänken för att jag inte ska glömma att ta mig en stänkare. Vänd flaskan upp och ned ett par gånger innan du häller upp för det blir en bottensats som behöver skakas om. Skål på er grevar och baroner och annat löst folk!

DSC03180.JPG

Jag och min diakonivän G brukar ju ses en gång i månaden och luncha tillsammans. Oftast går vi till en pizzeria som heter Phoenix. Den öppnades 1999 och det är fortfarande samma ägare. Det är lite ovanligt för restauranger byter ju ägare vart annat år numera.

I alla fall. Den här ägaren och hans bror samt all personal är toppen. Glada och trevliga och man känner sig alltid välkommen. Jag började gå dit när de öppnade och jag jobbade extra på ett gruppboende nere i stan. Sedan har jag fortsatt gå dit och äta.  Sist vi var där  så beställde vi båda sallad. Killen vid disken frågade om vi ville ha bröd till och det sa vi att vi ville ha, med vitlök. Då tjoade ägarens bror att det skulle vara kärleksbröd. Både jag, kompisen och hans som tog emot beställningen såg undrande ut och skrattade lite.Till saken hör att de här killarna ofta hittar på hyss och roliga saker.

Vi tog våra glas och bestick och gick och satte oss och pratade. Efter en stund dyker salladerna upp och de såg som vanligt väldigt fina ut. Sedan kommer ägarens bror ut med var sitt fat……med kärleksbröd.

DSC03285.JPG

Ja jädrars. Han hade ställt sig och bakat var sitt hjärta åt oss gamla tanter. Han fick en jättekram. Visst var det väl ett vackert bröd. Man blir rörd och glad. Nog är väl detta en riktig vardagslycka mina vänner. Det där lilla extra som satte guldkant på dagen.

DSC03284.JPG

Vi mumsade och åt och var väldigt mätta när vi gick (rullade) därifrån.

Min kompis B hade virkat en så fin handduk i bomullsgarn med hjärtan. Jag ska nog be att få beskrivningen på den. Det var lite svårt att få fram alla hjärtan på bilden men ni ser nog på ett ungefär. F ö undrar jag hur i jisses hon hinner med allt. Hon gör så många fina saker och här sitter jag och harvar med mina mössor. Men visst ja, jag har ju börjat på en lila rund duk. Den ska ni få se när den är klar.

DSC03255.JPG

Jag hoppas ni alla har en kanonfin måndag………med eller utan hemkokt snaps

Hoppsan…….så det kan bli

I somras fick jag en potatis av min granne A-M. Det var inte vilken potatis som helst utan den var formad som ett perfekt hjärta. Den var så fin så jag lade den i en liten porslinsskål med blommor. Jag hade den stod framme på bänken men en dag ställde jag av någon anledning in den i skafferiet.

Tiden gick och det blev höst och vinter och nytt år. En dag när jag letade efter ett paket i skafferiet fick jag syn på något märkligt. Vad i jisse namn var det som såg så konstigt ut nästan längst bak i skafferiet. Som spagetti fast lila.  Jag plockade ut en massa saker och till sist hittade jag den lilla skålen med potatisen i. Den hade med tiden blivit mer och mer inputtad på hyllan och till slut helt glömts bort.  Så här såg den ut nu

DSC03170.JPG

Så nu är det bara att plantera. Undrar om de potatisar som den här ger är hjärtformade precis som ”sin mamma”.  Jag har f ö inte en susning om ifall jag kan sätta den redan nu eller om det är för sent eller om jag ska vänta. Jag är ju ingen odlare precis.

När jag promenerade hem ifrån lilla tanten en dag så hittade jag den här bilen på en sidogata. Den ser ut att hålla ihop med tuggummi, plastic padding och ståltråd. På ett sätt så såg den ut som skrot och på ett annat sätt såg den stolt ut. Stolt över att trots allt ha mäktat med att hänga med så länge.  Ägaren måste ha haft väldans roligt när han bit för bit lyckats få till det här kaxiga utseendet

DSC03205.JPG

Högtalare, starktonshorn och reservdäck på taket går säkert åt. Inne i bilen hängde säkert femtio wunderbaum i backspegeln. Jag kikade in och allt såg ut att var original inuti. Men slitet då.  Tittar man på bakfönstret så fanns det en del intressant läsning. Den skylt jag fastnade för och fann trolig var denna: Jag gasar tills det rasar. Just den profetian är nog inte svår att uppfylla. Men nog sjutton stod jag och småskrattade för mig själv när jag läste skyltarna. Man är lättroad.

DSC03206.JPG

Jag tänkte lägga till en vardagslycka så här på sluttampen men kom på att de två översta bilderna faktiskt symboliserar vardagslycka för jag blev så glad av bägge två och det är väl lycka när man hittar det lilla extra som glädjer en extra.  Men jag ska lägga till en vardagslycka till i alla fall. Jag fick blommor av min dotter häromsistens. Det blev så fint på bordet och de höll sig i fjorton dagar. När de började se lite trötta ut så klippte jag  ner och formade om och kände mig nästan som en tant med gröna fingrar. Vilket jag verkligen inte är. Men glad blev jag för buketten.

DSC03186.JPG

Jag hoppas ni har en kanondag just idag…….med eller utan kaxiga rostiga bilar

 

 

Är det inte jädrans märkligt……

…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt.  Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.

Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.

Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor.  Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.

DSC03148.JPG

Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig,  tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni.  Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på.  Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.

DSC03149.JPG

Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.

DSC03165.JPG

Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial.  Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.

Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.

Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.

Lite av varje

För lite sedan var jag ner till min kompis T som förestår Kan & Vill här i stan. Det är en butik som säljer alster gjorda inom omsorgens dagverksamheter. Dessutom tillverkar dom bildstöd på plats i ett rum innanför butiken. Här ser ni exempel på det

DSC02163.JPG

Med andra ord så är det full fart på verksamheten. När jag var där så låg det stickade små filtar i en korg som skulle ner i källaren. De var för små för att säljas som filtar och det var lite ojämna kanter. Jag tyckte det var synd om de skulle slängas ner i källaren för det var ju i alla fall några som lagt väldigt mycket energi på att sticka dessa. Det hade känts som förspilld kvinnokraft faktiskt. Jag tog hem en blå och en grön liten filt som var ungefär lika stora. Hemma satte jag mig och virkade ihop delarna

DSC03158.JPG

Jag valde vitt garn eftersom jag ville bryta av ordentligt. Vågorna gick högt och lågt i kanterna men när jag var klar så blev resultatet så här

DSC03163.JPG

Både det gröna och det blå var stickat med bomullsgarn så jag tog ett vitt strukturbomullsgarn och virkade ihop delarna med. Det blev riktigt bra och kudden är nu återlämnad till Kan & Vill och jag hoppas att någon köper den för en billig penning.

I vår kommun så har det varit stora satsningar på torg med eluppvärmda bänkar (som inte funkar). När jag i skymningen traskade ner till mitt Schenkerombud  så lyste det så fint i en liten parksnutt bakom Lidl.  Jag gick upp och tittade och se så fint det är

DSC03113.JPG

Här har det inte utlovats någon stjärtvärme utan bara mysig trevnad och ögongodis. Det ser faktiskt jättefint ut tycker jag. Detta kort är taget för några veckor sedan för nu är det bara blött och slaskigt. Men nog är det lite vardagslycka att finna små ställen som lyser upp tillvaron. Som gör det dunkla ljust och som gör en glad i ögonen av att det får ligga orörd snö och att bänkar och ljus får vara hela. Glad i ögonen som sagt.

En annan vardagslycka var när vännerna A och B kom på besök och hade med sig fröknäcke och ost. Hon bakar knäcket själv och det är så gott.

DSC03145.JPG

Det är så mysigt att få sitta ner tillsammans med kära vänner och språkas och fika. Ingen jäkt och ingen stress, att få vara den man är utan att behöva fjädra upp sig. Det är vardagslycka, att duga precis så som man är.

Jag hoppas ni alla har en fin tisdagskväll……med eller utan kuddar och fröknäcke.

 

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Evas Pysselsida

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

.Evas Kvarnaro

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Skaparglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Hantverkarglädje

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

NZ en gång till

Kan aldrig bli för många

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag